Videokompendium

Rörelse och flicker
Vår uppfattning av hur ”mjukt” som vi upplever en rörlig film styrs av främst två parametrar.
Det ena styr den lägsta bildfrekvens där vi upplever rörelser som mjuka utan ryckighet. Denna
lägsta gräns styrs bl.a. av rörelsens storlek, avstånd till bildskärm m.m. De bildfrekvenser som
vi använder oss av i videosammanhang ligger normalt över denna gräns.
Figur 11: Interlaced scanning.
Den andra parametern är flicker. Denna kan dessutom uppdelas i temporalt- och spatialt
flicker. En typ av flicker är stroboskopeffekt (temporal), d.v.s. en hastigt oscillerande
variation i ljusflöde.
Förekomsten av ett kraftigt flicker p.g.a. dålig efterglödtid på tidiga CRT gjorde, som vi
tidigare nämnt, att man valde interlaced scanning för att på så sätt öka bildfrekvensen.
Spatialt flicker uppkommer då tunna horisontella linjer eller skarpa övergångar projiceras via
interlaced scanning. Om exempelvis en tunn linje på motivet hamnar mellan två intilliggande
linjesvep på videon, kan samma linje på motivet registreras av de båda intilliggande
linjesvepen. Eftersom de intilliggande tillhör olika bildsvep, så kommer linjen att oscillera
mellan de två linjesvepen.
Konvertering mellan interlaced- och progressive scanning.
När en interlaced videosekvens skall konverteras till progressivt format, vilket förekommer så
fort materialet skall användas i datorsammanhang, kan fenomen uppstå i konturer på rörliga
föremål. Eftersom en bild registreras i endast vartannat linjesvep i ett bildsvep, så kommer
linjerna i nästa bildsvep att vara tidsmässigt förskjutna 1/50 sek. Detta innebär att varannan
20