Videokompendium

Figur 1: Principskiss över hur en projektor för kinematografisk film fungerar. Notera
sektorbländaren som dubblerar bländarfrekvensen (men inte bildfrekvensen).
Den elektroniska bilden
Teoretiskt sett kan man betrakta kinematografisk film som ett parallellt medium. När varje
enskild bild projiceras på bioduken, så skjuts ju hela bilden ut samtidigt från projektorn (alla
fotoner på en gång). Om vi däremot skulle vilja visa filmen samtidigt i en annan lokal, så
måste vi hitta på ett sätt att i realtid skicka över bilderna. Då fungerar inte det parallella
distributionssättet. Vi måste överföra bilden seriellt (i realiteten via en koppartråd eller
liknande). Detta är den avgörande praktiska skillnaden mellan kinematografisk film och
video. Behovet av, eller intresset för, att kunna distribuera rörliga bilder över långa sträckor,
helst samtidigt som de filmas drev utvecklingen av videotekniken.
Startsträckan för videotekniken
Upptakten till det som så småningom skulle bli dagens videoteknik skedde faktiskt till stora
delar parallellt med den kinematografiska filmen. Dock dröjde det längre innan den praktiska
tillämpningen spred sig.
Det finns ett antal milstolpar som kännetecknar utvecklingen av dagens videoteknik. Om man
ska ta det hela från början, så kan man säga att det första fröet såddes i och med upptäckten av
4