EN ANNAN VERKLIGHET

EN ANNAN VERKLIGHET 

Markus Olofsson 

Linköpings universitet 

Institutionen för Beteendevetenskap 

Avdelningen för sociologi 

Sociologi 3, 41-60 poäng

LINKÖPINGS UNIVERSITET 

Institutionen för beteendevetenskap 

Avd. för sociologi 

Sociologi 3 

Uppsats, 10 poäng 

Termin 3 

Titel: En Annan Verklighet 

Författare: Markus Olofsson 

Handledare: John Boman

Språk 

Language 

[ x ] Svenska/Swedish 

[ ] Engelska/English 

[ ] 

Avdelning, Institution 

Division, Department 

Institutionen för Beteendevetenskap 

avdelningen för sociologi 

Rapporttyp 

Report category 

[ ] Licentiatavhandling 

[ ] Examensarbete 

[ x ] C-uppsats 

[ ] D-uppsats 

[ ] Övrig rapport 

[ ] 

ISBN 

Datum 

2005-06-10 

= seminariedatum 

Fylls i av PA-studenter 

ISRN nr fås av administratören 

____________________________ 

Serietitel och serienummer ISSN 

____________ 

URL för elektronisk version 

Titel 

Title 

En Annan Verklighet 

A Different Reality 

Författare Markus Olofsson 

Author Markus Olofsson 

Sammanfattning 

Author Markus Olofsson 

Jag har i min uppsats intervjuat tre medier och tre personer som i olika utsträckning besöker medier. 

Jag har velat ge en beskrivning av medierna och deras arbete, och jag har försökt förstå varför vissa 

människor besöker dem. Jag har velat fokusera på deras berättelser om hur de alla blivit påverkade av 

paranormala upplevelser. Mina resultat visar att det finns många likheter mellan dessa sex personer, 

och att man tillhör en homogen grupp, inom vilken man bl.a. delar samma erfarenheter, har samma 

kön och drivs av samma tro. De känner sig inte välkomna i religiösa samfund, inte heller har de fått 

den förståelse de sökt hos terapeuter. Vidare visar mina resultat att allt fler yngre män intresserar sig 

för medialitet. 

Nyckelord Medier, Medialitet, Parapsykologi 

Keyword Psychics, Parapsychology

INNEHÅLLSFÖRTECKNING 

Sidan 

1. BAKGRUND…………………………………….. 1 

1.1 Inledning…………………………………………. 3 

1.2 Syfte………………………………………………. 3 

1.3 Disposition……………………………………….. 5 

2. PARAPSYKOLOGI OCH MEDIALI- 

7 

TET………………………………….. 

2.1 Dagens parapsykologiska debatt..……………….…………………………… 

11 

2.2 Teorier kring PSI-fenomen …………………….. 16 

2.3 Sammanfattning…………………………………. 17 

2.4 Tolkningar av medialitet………….……………. 17 

2.5 Studier av medier och medialitet………………. 19 

2.5.1 Naturvetenskapliga studier (Fysik)…………….. 20 

2.5.2 Naturvetenskapliga studier (Medicin)…...…….. 22 

2.6 Dagens medicinska studier………...……………. 23 

2.7 Andra studier…………………….……………… 26 

2.8 Sammanfattning………………………..………... 26 

3. OM TEORI..…………………………………….. 27 

4. METOD…..……………………………………… 29 

4.1 Analysprocess….………………………………… 31 

5. RESULTAT……………………………………… 33 

5.1 Besökarna……………………………………………….. 33 

5.2 Varför går besökspersonerna till medier?…………….. 34 

5.3 Intresset bland kvinnor och män………………………. 36 

5.4 Det samhälleliga intresset………………………………. 36 

5.5 Religion…………………………………………………... 37 

5.6 Medierna…………………………………………………. 39 

6. DISKUSSION……………………………………. 43 

6.1 Resultatdiskussion………………………………. 43 

7. SLUTDISKUSSION……………………………... 47 

7.1 En större förståelse?…………………………………….. 48 

8. LITTERATURLISTA…………………………... 53 

9. BILAGOR……………………………………...… 55 

10. INTERVJUER…………………………………… 59-123

SAMMANFATTNING 

Intresset för medier och medialitet växer i Sverige. Allt fler TV-program, som 

bl.a. tar upp teorier om tidigare liv och meditations- och healingkurser, tyder på 

detta. Medierna använder sig delvis av samma fenomen som parapsykologer 

forskar kring, såsom telepati och clairvoyance. Mediers kunskaper var tidigare 

föremål för forskning, men nu för tiden anses det inte längre vara intressant att 

studera mediers förmågor. Ändå söker sig allt fler människor till medier för att 

få svar på sina frågor. 

Jag har i min uppsats intervjuat tre medier och tre personer som i olika utsträckning 

besöker medier. Jag har velat ge en beskrivning av medierna och deras arbete, 

och jag har försökt förstå varför vissa människor besöker dem. Jag har velat 

fokusera på deras berättelser om hur de alla blivit påverkade av para-normala 

upplevelser. Mina resultat visar att det finns många likheter mellan dessa sex 

personer, och att man tillhör en homogen grupp, inom vilken man bl.a. delar 

samma erfarenheter, har samma kön och drivs av samma tro. De känner sig inte 

välkomna i religiösa samfund, inte heller har de fått den förstå-else de sökt hos 

terapeuter. Vidare visar mina resultat att allt fler yngre män intresserar sig för 

medialitet. 

Mitt material är unikt såtillvida att tidigare forskning främst fokuserat på att testa 

mediers kunskaper. Få har varit intresserade av att ta del av mediers erfarenheter, 

känslor, tankar och bakgrund. Min uppsats är ett försök att öka vår förståelse 

för medier och för de som besöker dem.

1 

1. BAKGRUND 

Det är kanske på det här sättet som de flesta av oss kommit i kontakt med 

medier och deras arbete. En verksamhet som vissa kanske inte tycker verkar helt 

seriös. Dock verkar intresset för medier och medialitet bara växa. Varför? Jag 

har velat titta närmare på hur medier arbetar. Vilka är de? Har de någon utbildning 

inom medialitet? Vad är det egentligen de säger? Vem är det som besöker 

dem? Kort sagt: Jag har velat låta medier och deras besökare komma till tals 

på ett sätt de kanske sällan fått göra. 

Ur ett sociologiskt perspektiv kan man se intresset för medier och medialitet på 

flera olika sätt. Ett sätt är att se det som en (ny?) social rörelse. Inom denna sociala 

rörelse kan man finna gemensamma normer och en gemensam värdegrund.

2 

Här finns också nya forum att röra sig i (mässor, gruppseanser, föreläsningar, 

utbildningar m.m.). Den gemensamma värdegrunden handlar också bl.a. om sättet 

att se på paranormala upplevelser som ett uttryck för något, som varken vetenskapen 

eller religionen idag kan förklara. Ett sådant perspektiv är fokuserat 

på ett grupperspektiv, men det går också att studera denna sociala rörelse utifrån 

ett individperspektiv, och fokusera på enskilda personers upplevelser, känslor 

och ageranden. Ur detta perspektiv kan man kanske skönja ett uttryck för ett allt 

mer individualiserat samhälle. Gamla trossystem och normer förkastas till förmån 

för nya som passar individen bättre. Eller är denna sociala rörelse en reaktion 

mot det alltmer individualiserade samhället, då det också går att finna altruistiska 

inslag. Kanske går det också att hävda att intresset för medier och medialitet 

skulle kunna vara ett tecken på en ökande sekularisering i samhället, eller 

möjligtvis ett tecken på en slags motkultur som tar avstånd från dagens etablerade 

trossystem, värderingar och normer. Vill man, så kan man också diskutera 

om denna sociala rörelse är baserad på en civilisationskritik där etablerade normer 

och trossystem inte längre har några lösningar eller svar att komma med. 

Vad jag vill ha sagt med detta är, att området jag studerar går att se utifrån en 

mängd etablerade sociologiska perspektiv. Mot denna bakgrund kan man alltså 

läsa min uppsats på flera olika sätt. Alla dessa perspektiv har dock det gemensamt 

att man fokuserar på individens/gruppens reaktioner och aktioner. Jag har 

istället valt att fokusera på den enskilda individen och dennes upplevelser och 

ageranden. Jag vill därmed lyfta fram den individuella betydelsen av paranormala 

(mediala) upplevelser för de personer jag intervjuat. Detta angreppssätt 

skulle kunna kallas att bryta ny mark då ytterst lite forskning ägnats åt att försöka 

förstå dessa personers förhållningssätt till sina paranormala-/mediala erfarenheter. 

Min ansats kan därför kallas extremt explorativ och jag kommer att låta de 

intervjuades berättelser stå som sina egna förklaringsmodeller. Därmed kommer 

jag heller inte att knyta an till någon etablerad sociologisk teori av anledningar 

som jag kommer att ta upp i kapitel 3.

3 

1.1 Inledning 

Historien som berättas här nedan var den första av flera ”paranormala” upplevelser 

jag varit med om, och den inträffade för c:a 10 - 12 år sedan. Detta var 

också den händelse som väckte mitt intresse kring medialitet och spiritism. Det 

var till medier jag gick för att försöka få en förklaring till det jag hade varit med 

om. Senare upptäckte jag att det fanns en hel del forskning kring just ”utan-förkroppen-upplevelser 

(UKU) och/eller nära döden-upplevelser (NDU)”, som min 

upplevelse kallas. Nu kan jag sätta in min upplevelse i ett mycket större sammanhang, 

allt eftersom min egen kunskap kring denna och liknande händelser 

växt. Min C-uppsats är ett sätt att försöka spegla upplevelser som kan vara svåra 

att förstå för vissa, men som är ytterst påtagliga för andra…för de som uppfattar 

en annan verklighet. 

1.2 DEN HÄR STUDIEN SYFTAR TILL ATT: 

• Förstå varför vissa personer går till medier. 

• Ge en beskrivning av medier och deras arbete. 

Jag såg ner på min egen kropp som låg kvar i sängen…samtidigt fortsatte 

jag att sakta glida upp mot taket. Jag hade gått och lagt mig på 

sängen för att vila efter maten och uppenbarligen slumrat till. Nu väcktes 

jag av att jag hängde i taket och tittade ner på min egen kropp. Eller 

sov jag fortfarande? 

Jag fortsatte att segla upp ur min kropp. Det konstiga var att jag hela tiden 

såg ner på min kropp, samtidigt som jag också kunde se uppåt. Jag 

måste alltså ha haft ett 360° synfält. Jag seglade upp genom hustaket, 

och jag kommer ihåg att jag tittade på de bruna tegelpannorna och tyckte 

att det kändes lite lustigt att betrakta huset så här från fågelperspektiv. 

Jag fortsatte att stiga tills jag kommit ca: 30 meter ovanför hustaket. 

Där blev jag hängande och kunde studera de gulnade höstlöven. 

Jag kommer ihåg att jag inte tyckte att det var otäckt eller obehagligt, 

snarare kände jag nyfikenhet på detta, för mig, nya tillstånd. Känslan av 

att sakta segla upp ur min egen kropp skiljde sig från en vanlig dröm. 

När jag drömmer brukar jag någonstans i mitt undermedvetna vara 

medveten om att jag drömmer, men så kändes det inte nu.

Plötsligt, och från ingenstans, upplever jag ett enormt starkt ljus. Jag tittar 

rakt in i ljuset, och det konstiga var att jag inte bländades. Ljuset 

hade ett centrum, där skenet tycktes vara intensivast. Ut ur detta centrum 

ser jag en figur komma ”flytande” mot mig. Jag ser endast figurens 

svarta siluett med det starka, intensiva ljuset som bakgrund. Figuren- 

/skepnaden upplever jag som något större än en normal mansperson, 

men det var svårt att avgöra eftersom jag inte längre hade något begrepp 

om min egen fysiska storlek eller begränsning. 

Skepnaden, som jag uppfattar som en mansperson, kommer ”glidande” 

mot mig, för jag fick ingen uppfattning av att han gick, eller på något 

annat sätt utförde någon slags kroppsrörelse för att komma närmare 

mig. Han var klädd i något som jag uppfattade som en fotsid munkkåpa 

(det är den bästa beskrivning jag kan komma på) med ”huvan” uppfälld 

över huvudet. Jag såg dock inget ansikte, utan hela skepnaden var svart, 

eller väldigt mörk. 

Här skulle man kunna tro att det var en obehaglig upplevelse, därför att 

sådana skepnader som jag beskrivit ofta kan uppfattas som hemska eller 

otäcka. Men jag hade inte någon sådan känsla. Samtidigt som den här 

skepnaden glidit ganska nära mig, möts jag av en väldig, varm vind. Det 

märkliga var bara att vinden inte var någon vind…det var kärlek. Jag 

möts alltså av en enorm varm kärlek, och jag kände mig helt uppfylld av 

denna. Det var en fantastisk känsla, jag upplevde den totala lyckan och 

välbefinnandet. 

Jag har svårt att avgöra hur länge jag befann mig i denna situation, för 

mitt i denna euforiska kärlekskänsla började jag att sugas ner mot min 

fysiska kropp. Jag kämpade emot allt vad jag kunde, efter som jag 

hemskt gärna ville stanna kvar där jag var. Sakta gled jag dock ner i min 

kropp, men jag lyckades ta mig upp igen, ett par, tre meter men sögs åter 

ner. Ytterligare en gång gjorde jag ett försök att komma ur min kropp, 

men lyckades bara komma någon decimeter upp. Sen gled jag för gott 

ner i min fysiska kropp, och när jag gjorde det, så vaknade jag. 

Känslan jag hade när jag vaknade är svår att beskriva. Samtidigt som 

jag visste att jag varit med om något annat än en dröm, så visste jag inte 

vad det var, eller hur jag skulle tolka det jag sett och känt. Jag var snarare 

förvirrad än något annat, men var samtidigt helt säker på att det 

inte varit någon vanlig dröm. Känslan hade varit annorlunda, mer 

”verklig” hur konstigt det än låter. 

4

5 

1.3 Disposition 

Låt mig först säga, att en uppsats om medialitet/paranormala fenomen berör 

åsikter och teorier från flera olika vetenskapliga områden såsom, religion, fysik, 

medicin, psykologi, parapsykologi, filosofi. Det gör det svårt för mig att på ett 

uttömmande och djupgående sätt redogöra för all den forskning och alla de teorier/åsikter 

som finns inom dessa områden angående medialitet, paranormala fenomen 

och/eller medier. 

Jag kommer att börja med att skriva två kapitel om parapsykologi, ett kapitel om 

parapsykologins bakgrund och historia, och ett kapitel om debatten inom den 

dagens parapsykologi. Parapsykologin är den akademiska vetenskap som bl.a. 

undersöker fenomen som telepati och klärvoajans. Detta är fenomen som vissa 

medier arbetar med och som ofta förekommer i texter om medialitet. Parapsykologin 

har också sina rötter i spiritismen och flera medier kallar sig ”spiritistiska 

medier.” Detta sammantaget gör att jag tycker det är relevant att ge läsaren, åtminstone 

en bakgrundsbeskrivning av parapsykologin. 

Jag kommer också ytligt att beröra den naturvetenskapliga forskningen och teorierna 

kring paranormala fenomen. I kapitlet om naturvetenskaplig forskning är 

det svårt att undvika att nämna de teorier inom kvantmekanik som också berör 

parapsykologiska fenomen. Dessa teorier är viktiga att känna till om man vill 

försöka skaffa sig en förståelse för vad medialitet/paranormala fenomen är, och 

hur dom ibland förklaras utifrån ett kvantmekaniskt perspektiv. Jag kommer att 

presentera resultaten från mina sex intervjuer i resultatdelen och i resultatdiskussionen.

7 

2. PARAPSYKOLOGI OCH MEDIALITET 

Ordet parapsykologi betyder ”bredvid psykologin” (”bredvid” från grekiskans 

”para”). Ett område som alltså skulle ligga bredvid ett annat område, 

nämligen psykologin. Dock står det att läsa på hemsidan för psykologiska institutionen 

vid Stockholms universitet följande: 

”Ordet ”para”, som betyder bredvid (grekiska), i ordet ”parapsykologi” 

är därför något missvisande: om ett visst parapsykologiskt 

fenomen verkligen existerar så är det att betrakta som ett genuint psykologiskt 

fenomen och inte något som ligger utanför psykologin.” 1 

Definitionen av parapsykologi enligt Nationalencyklopedin (NE) lyder; 

”…forskning kring idén om tankeöverföring (telepati), fjärrskåderi i rum 

och tid (klärvojans och prekognition), tankens direkta inflytande på den 

fysiska omgivningen (psykokinesi, PK) samt personlighetens eventuella 

överlevande av döden.” 2 

När det gäller definitionen av vad ”parapsykologi” står för, så tycks det av parapsykologer 

själva vara viktigt att också definiera vad det inte står för. På ovannämnda 

hemsida står det; 

”Vi tar starkt avstånd från New-Age rörelsens syn på kunskap om naturen, 

nämligen som någonting som man kan förvärva genom intuition och 

känsla.” 3 

Angående Stockholms Universitets parapsykologers definitioner av ”New-Age”, 

”naturen”, ”intuition” och ”känsla” ber jag att få återkomma, då jag mailat projektledare 

Jan Dalkvist och bett honom definiera dessa fyra ord. (Se bilaga 3.) 

Parapsykologins historia går att spåra långt tillbaka i tiden. 

”Gamla testamentet diskuterar sådana fenomen, och ”Oraket i Delfi” 

var känt under antiken i Grekland.” 4 

När jag nu ska göra ett försök att ge en högst fragmentarisk sammanfattning av 

parapsykologins historia är det svårt att göra det utan att nämna ”ockultism” och 

”spiritism” eftersom dessa var föregångare till dagens parapsykologi. 

1 www.psychology.su.se/units/cogn/parapsyk/parapsyk.html 

2 Nationalencyklopedin, red, C. Engström. Band 14, sid. 622. 1995. 

3 www.psychology.su.se/units/cogn/parapsyk/forskning.html 

4 N-O. Jacobsson i ”Svensk Parapsykologi”, red, N-O. Jacobsson, sid. 3. 1998.

”Ockultism´ (av ockult), beteckning för läran om de ockulta fenomenen, 

för den religiösa tro, som är baserad på dylika fenomen (mysticism, spiritism) 

och för de vetenskaper som syssla med dessa…I mera inskränkt 

bemärkelse har o. därjämte begagnats som beteckning för den vetenskapliga 

utforskningen av vissa psykiska fenomen utanför den egentliga 

psykologiens område, vilken numera hänföres till den s.k. parapsykologien” 

5 

Ordet ”ockultism” kommer av latinets ”Occul`tus”, som betyder ”fördold”, 

”hemlig” 6 . Så kallades den del av spiritismen som bedrevs i hemlighet, därför 

att spiritism ansågs som hedniskt och syndigt av den kristna kyrkan. 7 

8 

Spiritism ”(av eng. spiritualism, av lat. Spi´ritus, ande)” 8 är tron på att det går att 

upprätta en förbindelse mellan de avlidnas andar och de efterlevande. Denna 

förbindelse kan ske med hjälp av olika föremål som andarna anser sig behöva. 

Förbindelse kan också ske genom vissa människor som anses lämpade att ta 

emot budskap från andarna s.k. ”medier”. 

(Jag använder mig hädanefter av ordet ”spiritism” och inte ”spiritualism”. Ordet 

”spiritualism” har en teologisk betydelse, men kan även vara synonymt med 

”spiritism”). Spiritismens ursprung går att spåra till det animistiska stadiet av 

människans utvecklingshistoria. (Animism´ av lat. An´imus, själ. Tron på att allt 

i naturen är besjälat.) 9 I detta relativt tidiga stadium av människans utveckling 

ansåg man att människan hade en själ som fanns inuti den fysiska kroppen, som 

även liknade denna till utseendet. Man ansåg att själen, under vissa tillstånd såsom 

trance, dröm och dvala, kunde lämna kroppen och besöka andevärlden. 

Man ansåg att det var viktigt att komma i kontakt med denna andevärld, då de 

andar som man träffade där hade en stor fördold kunskap. Vid vissa särskilda 

kultceremonier kunde t.ex. en medicinman falla i trance och låta andarna tala 

genom hans mun. Man ansåg även att andarna kunde förflytta fysiska föremål 

och materialisera andra föremål. 

När man talar om svensk spiritism så måste man nämna Emanuel Swedenborg 

(1688-1772) som skrev flera verk om andevärlden. Dessa verk har legat till 

grund för de flesta spiritistiska tolkningar av andevärlden, och har gjort att man 

har en enhetlig syn på trossystemet inom spiritismen. Den moderna spiritismen 

anses ha uppstått i Nordamerika i slutet av 1840-talet. Anledningen till detta var 

”spökerier” i en amerikansk stad (Hydesville, vid New York). A. J. Davis (1826- 

5 ”Svensk uppslagsbok”, red, G. Carlquist, J. Carlsson, band 21, sid. 850. 1947-55 års upplaga. 

6 Ibid. Sid. 850. 

7 Ibid. Band 27, sid. 17. 

8 ”Svensk uppslagsbok”, red, G. Carlquist, J. Carlsson, band 27, sid. 17. 1947-55 års upplaga. 

9 ”Lilla Focus” red, A. Thufesson, sid 33. Sjätte upplagan. 2000.

1910) skrev om dessa händelser och han anses vara den moderna spiritismens 

fader. 10 

9 

Startpunkten för det vetenskapliga studiet av parapsykologi brukar anges till 

1882. Då bildades i London ”Society for Psychical Research” (SPR), och man 

hade som mål att forska om psykiska, spiritistiska och mesmeristiska företeelser. 

(”Mesmerism”, efter Franz Mesmer 1734-1815. Mesmerism betraktas 

som en föregångare till rationell hypnotisk behandling.) 11 Forskningen inriktades 

främst på kasuistik (fallstudier), fältundersökningar och laboratorieexperiment. 

Den delen av parapsykologin som arbetade vetenskapligt övergav vissa uppfattningar 

som förekom inom spiritismen, såsom åsikten att ett ”medium” kunde 

förmedla kunskaper eller viljeakter från en annan värld. 12 

Vad man vid den här tidpunkten ville studera var om medvetandet kunde fortsätta 

att leva efter döden. De verk som utgavs då, (”Phantasm of the Living” 

1886, ”Proceedings of the SPR” (årsbok), ”Human Personality and its Survival 

of Bodily Death” 1903) anses sammanfatta vad SPR uppnådde de 20 första 

åren. 13 Fram till c:a 1920 gjorde man mest fallstudier, därefter kom laboratorieexperiment 

att dominera. J.B. Rhine (1895-1980), som anses vara den 

moderna parapsykologins fader rönte stor uppmärksamhet med sina kort- 

/tärningsgissningsexperiment där man undersökte om man med enbart tankens 

hjälp kunde påverka tärningars respektive korts utfall. 14 

Den s.k. ”Zenerkortleken”, (konstruerad 

av Karl Zener 1930) som användes 

av J. B Rhine i ESP-test. 

Många parapsykologer är idag organiserade i ”Parapsychological Association” 

(PA) som 1969 vann begränsat medlemskap i ”American Association for the 

Advancement of Science”. Detta medlemskap anses av vissa som ett tecken på 

att det förekommer seriös forskning inom parapsykologi. 15 Detta medlemskaps 

status tycks dock vara ifrågasatt inom vissa kretsar av den svenska parapsykologin. 

Så skriver t.ex. Martin Johnson; 

10 Ovanstående är en sammanfattning av texterna om ”Spiritism”, ”Ockultism” och ”Animism” i ”Svensk Uppslagsbok” 

1947-55 års upplaga. 

11 ”Svensk Uppslagsbok”, red G.Carlquist, J.Carlsson. band 19, sid. 915. 1947-55 års upplaga. 

12 ”Svensk Uppslagsbok”, red G.Carlquist, J.Carlsson. band 22, sid. 435. 1947-55 års upplaga. 

13 N-O. Jacobsson i ”Svensk Parapsykologi”, red, N-O. Jacobsson, sid. 3. 1998. 

14 ”Nationalencyklopedin” red, C. Engström. Band 14, sid. 622. 1995. 

15 Se debatt mellan Adrian Parker och Björn Fjaestad i ”Forskning och Framsteg”, nr 2/04.

10 

”Man brukar notera att det associerade medlemskap som Parapsychological 

Association uppnådde 1969 var ett slags erkännande av 

parapsykologin, åtminstone som en vetenskap på försök. Detta erkännande 

var om sanningen ska fram ett resultat av konjunkturer och lobbying,” 

16 

Dagens forskning inom parapsykologi är mestadels inriktad på att studera: 

1.Telepati eller tankeöverföring. 

2.Precognition eller förutvetande. 

3.Klärvoajans eller klarseende, d.v.s. medvetande om händelser på avstånd. 

Dessa tre begrepp kan vara svåra att skilja på och vissa menar att det kan vara 

yttringar av samma process, och kallas då ESP (extrasensorisk perception). Psykokinesi 

(förkortas PK) är ett annat paranormalt fenomen och innebär en mental 

påverkan på fysiska föremål. ESP och PK brukar man tillsammans kalla för PSI 

(efter grekiska bokstaven Ψ). 17 Det finns ytterligare en huvudlinje inom parapsykologin, 

och det är ”fältforskning”. Det är studiet av upplevelser som människor 

haft spontant, såsom nära döden upplevelser (NDU), dödsrelaterade visioner 

och möjliga minnen av tidigare liv. Inom fältforskningen studerar man bland 

annat transkommunikation (TK), vilket är fenomen som tyder på kontakt med 

(intelligenta) väsen från en annan dimension. 18 

När det gäller den moderna svenska parapsykologin så framhålls John Björkhem 

(1910-1963) som en pionjär inom akademisk parapsykologi. Björkhem, med 

akademiska examina i teologi, psykologi och medicin, författade verket ”Det 

ockulta problemet” 19 och anses ha betytt mycket för parapsykologins framtid 

som universitetsämne. Det anses också att Björkhems forskning visar på både de 

styrkor och svagheter som präglar parapsykologin. Trots att hans många experiment 

hade ett imponerande utfall, så anses de vara vetenskapligt osystematiska 

och okontrollerade. 20 Björkhem var medlem av ”Sällskapet för Parapsykologisk 

Forskning” (SPF) och har fått en fond, som stöder forskning inom svensk parapsykologi, 

uppkallad efter sig (John Björkhems Minnesfond, JBM). 21 

Idag bedrivs det i Sverige forskning inom parapsykologi vid universiteten i 

Stockholm och Göteborg. I Göteborg bedrivs något som heter Ganzfeldforskning 

(av tyskans Ganzfeld, helfält). Dessa försök går ut på att låta en person sitta 

16 Martin Johnson i ”Svensk Parapsykologi”, red, N-O. Jacobsson, sid. 35. 1998. 

17 N-O. Jacobsson i ”Svensk Parapsykologi”, red, N-O. Jacobsson, sid. 2 ff. 1998. 

18 Ibid. Sid. 4 ff. 

19 J. Björkhem, ”Det Ockulta Problemet”, J.A Lindblads Förlag. 1939. 

20 A. Parker i ”Svensk Parapsykologi”, red, N-O. Jacobsson, sid. 8. 1998. 

21 R. Ejvegård i ”Svensk Parapsykologi”, red N-O. Jacobsson, sid. 79. 1998.

11 

i ett rum med ögonen förtäckta. Hörlurar som spelar upp ett rytmiskt vågljud 

täcker öronen och en röd lampa sprider ett milt ljus. I ett annat rum befinner sig 

en annan person som fungerar som ”sändare”. Denna person får titta på bilder 

med känsloladdat innehåll. Försöken går således ut på att undersöka om det är 

möjligt för ”sändaren” att överföra denna information till mottagaren. 22 I Stockholm 

bedrivs sedan 1993 experiment med telepati där man säger sig vilja stärka 

svaga telepatiska signaler genom att använda flera sändare i stället för en. 23 

Deltagare i ett 

Ganzfeld-test. 

2.1 Dagens parapsykologiska debatt 

Innan jag ger mig in på att kort beskriva de frågor som parapsykologin ägnar 

sig åt idag, vill jag försöka besvara en fråga som jag (och kanske läsaren) finner 

intressant. Frågan är: Varför har jag över huvud taget ett kapitel om parapsykologi 

i en uppsats som handlar om medialitet, och om varför vissa människor 

uppsöker medier? Parapsykologer av idag ägnar ju inte medialitet något större 

24 25 

intresse! 

22 Adrian Parker i ”Svensk Parapsykologi”, red N-O. Jacobsson, sid. 9. 1998. 

23 www.psychology.su.se/units/cogn/parapsyk/forskning.html 

24 www.sokaren.se/INDEX45.HTML Sid.6 

25 N-O. Jacobsson i ”Svensk Parapsykologi”, red, N-O. Jacbsson, sid. 58. 1998

12 

När SPR bildades 1882 så intresserade sig forskarna mycket för medier och medialitet. 

Då medier ansågs kunna förmedla budskap från de döda, ledde detta vidare 

till att man var tvungen att ställa sig frågan, ”Finns det ett liv efter döden?” 

Parapsykologerna ansåg att det var näst intill omöjligt att bevisa om de uppgifter 

som kom från ett medium kom från ”andra sidan” eller ej. Istället menade man 

att informationen ett medium fick, lika gärna kunde handla om telepati, och alltså 

inte bevisade om det fanns ett liv efter detta eller ej. 26 Istället väljer dagens 

parapsykologer att undersöka PSI-fenomen (ESP+PK) framför allt genom Ganzfeldmetoden. 

Dessa fenomen som, mer eller mindre, handlar om telepati är dock 

intressanta att följa därför att: 

1. Skulle PSI-fenomen, såsom prekognition verkligen existera, så skulle 

dagens naturvetenskapliga världsbild behöva revideras. 27 

2. I så fall skulle det möjligtvis kunna väcka nytt intresse kring andra parapsykologiska 

fenomen. 

Den parapsykologiska debatten tycks idag framför allt kretsa kring två frågor, 

dessa är: 

1. Varför över huvud taget forska kring PSI-fenomen, när man inte kunnat 

lägga fram några bevis för dess existens? 

2. Kritik av parapsykologers val av forskningsmetoder och tolkningar av 

resultaten. 

När det gäller den första frågan finns det på den psykologiska institutionens 

hemsida vid Stockholms universitet, publicerat argument för och emot forskning 

inom parapsykologi. Där står under ”Skäl att inte bedriva parapsykologisk 

forskning” bl.a.; 

”Sannolikheten att något parapsykologiskt fenomen skulle existera är så 

ytterligt liten att inga som helst resurser bör ägnas åt parapsykologisk 

forskning.” 28 

I en debatt mellan Adrian Parker (Psykolog och forskare inom parapsykologi vid 

Göteborgs universitet) och Björn Fjaestad (redaktör för tidskriften ”Forskning 

och Framsteg”) skriver Björn Fjaestad; 

”Däremot stämmer det knappast att de flesta debattörer skulle vara 

överens om att mer forskning behövs om själva de parapsykologiska fenomenen. 

Eftersom dessa, trots decennier av undersökningar, inte ens 

26 N-O. Jacobsson i ”Svensk Parapsykologi”, red, N-O. Jacbsson, sid. 59. 1998. 

27 www.psychology.su.se/units/cogn/parapsyk/parapsyk.html 

28 www.psychology.su.se/units/cogn/parapsyk/argument.html

13 

har påvisats finnas till, vore det vettigare att lägga resurserna på något 

mer angeläget.” 29 

Vidare skriver Nils Wiklund (rättspsykolog med intresse för parapsykologi); 

”Den parapsykologiska forskningen under 1900-talet har fyllt en viktig 

funktion. Den har visat så tydligt som det är principiellt möjligt att de 

paranormala fenomenen inte existerar.” 30 

Jag har tidigare visat att Martin Johnson tycks ifrågasätta värdet av det medlemskap 

som ”Parapsychological Assosiation” har i ”American Association for the 

Advancement of Science”. Han menade också att parapsykologins främsta fynd 

var den s.k. ”declineeffekten”, d.v.s. att även de framgångsrikaste försökspersoner 

och metoder så småningom ger slumpresultat. 31 

Göran Brusewitz (socionom och medlem av ”Sällskapet för Parapsykologisk 

Forskning”, SPF) menar dock att Martin Johnsons åsikt inte nödvändigtvis gäller 

idag. I ett debattsvar till Ulrica Larshamre (redaktör för Vetenskapsmagasinet/Nova) 

angående ett TV-program om parapsykologi skriver han angående 

Martin Johnsons text i NE; 

”Det hade varit lämpligt att stämma av med Martin eller annan ledande 

parapsykolog om detta fortfarande är en allmängiltig uppfattning bland 

parapsykologer och en lämplig sammanfattning. Jag tror inte den är 

särskilt vanlig idag.” 32 

Innebär ovanstående citat att inga som helst framsteg har gjorts inom parapsykologi? 

Det beror på vem man frågar, tycks det. När telepatiforskningen med 

ganzfeldtekniken sammanfattades i ett temanummer utgivet av SPF år 2002, så 

står följande att läsa; 

”Att man får psieffekter under ganzfeldförsök anses helt klart.” 33 

Man refererar till Jessica Utts som bl.a. utvärderar parapsykologisk forskning 

som det amerikanska försvarsdepartementet och CIA beställt och man citerar 

henne; 

29 www.fof.se/?id=04260b 

30 Nils Wiklund i ”Svensk Parapsykologi”, red, N-O. Jacobsson, sid. 21. 1998 

31 Nationalencyklopedin, red, C. Engström. Band 14, sid. 622. 

32 www.psi-sweden.org/nyheter/2004/2004-05.html 

33 ”Aktuell Parapsykologi” nr. 21, red, Göran Brusewitz, sid. 9. 2002.

14 

”Det behövs inte fler data för att övertyga om existensen av psi. Nu bör 

resurserna riktas mot utarbetandet av en teori om hur det kommer sig att 

psi föreligger.” 34 

Nils-Olof Jacobsson (läkare och psykiatriker) skriver; 

”Många forskare anser dock att summan av erfarenheter inom parapssykologin 

under mer är hundra år klart visat att psi finns…Allt fler undersökningar 

ägnas numera åt processforskning, dvs att under-söka den 

psykologiska processen bakom psi.” 35 

När debattörer diskuterar huruvida det är bevisat eller ej om det existerar paranormala 

fenomen, så tycks det också finnas olika uppfattningar om vad ”bevis” 

är för något, och vilken innebörd ordet ”bevis” har. Adrian Parker skriver; 

”Upprepning är en sak, bevis en annan…Det kan i detta sammanhang 

vara viktigt att påpeka skillnaden mellan replikation och bevis. Många 

naturligt förekommande fenomen är bevisade men ändå svåra att upprepa 

i laboratoriet: kreativitet, sexuell potens, drömmar, hypnotiska fenomen…” 

36 

Göran Brusewitz anser inte att det går att ställa 100%-iga beviskrav på en experimentell 

vetenskap; 

”Vad gör man om de fenomen man ska studera och försöka upprepa, till 

sin natur inte tycks gå att kontrollera?” 37 

Detta leder oss in på fråga nummer två, nämligen den om kritiken mot parapsykologers 

val av forskningsmetoder och tolkningar av resultaten. Kritikerna av 

parapsykologins metoder menar att varje parapsykologiskt experiment som utsatts 

för en noggrann kritisk granskning har visat sig innehålla avgörande felkällor. 

Dessa felkällor skulle bl.a. vara; 

1. Post-hoc analyser. D.v.s. forskaren hittar mönster i sina forskningsresultat 

först efter experimentet. Detta anses vara den kanske 

största felkällan. 

2. Fusk och bedrägeri från forskarens sida. 

34 Jessica Utts, citerad i ”Aktuell Parapsykologi” nr. 21, red, Göran Brusewitz, sid. 9. 2002. 


36 www.psi-sweden.org/nyheter/2004/2004-01.html 

37 Göran Brusewitz i ”Svensk Parapsykologi”, red, N-O. Jacobsson, sid. 29. 1998.

15 

3. Metodkris. Då parapsykologer menar att inget enstaka experiment kan 

vara perfekt, så tar man detta som ursäkt för att minska säkerhetsåtgärderna 

i experimenten. 38 

Dean Radin bemöter denna kritik i sin bok ”The Conscious Universe” 39 . Han 

menar bl.a. att oförmågan att producera ESP-resultat på begäran inte är någonting 

som bara hör parapsykologin till. Han menar att samma problem ställs även 

psykologer, sociologer och den medicinska vetenskapen inför. 40 Han menar också 

att det idag inte alls råder så stora felkällor som det möjligtvis gjorde förr, och 

att metoderna idag även tillfredställer skeptikers krav på ”exceptional evidence”. 

41 Radin riktar också kritik mot kritikerna för att ha en ”felvänd” utgångspunkt. 

Han menar att om man utgår från att någonting inte existerar, så 

finns det heller ingen anledning att forska om det. 42 Radins bok och resultat har 

dock också fått kritik, bl.a. för att han skulle manipulera läsaren genom ofullständiga 

redovisningar av forskningsresultat. 43 

Långt innan Radins bok kom hade Russel Targ och Harold Puthoff (fysiker) 

också tagit upp, vad man ansåg vara, skeptikers felvända kritik. 

”Det är skeptikern, inte forskaren, som lider brist på strikta observationer…” 

44 

Vad som idag också görs inom parapsykologin, är att man använder sig av ”metaanalyser”. 

Vid sådana analyser studerar man resultaten från flera undersökningar 

i stället för att enbart studera resultat från enskilda undersökningar. 

Även denna metod utsätts för kritik, och det man bl.a. diskuterar är kriterier för 

vilka experiment som skall ingå i en metaanalys. 45 Att meningarna går isär också 

mellan parapsykologer om hur man bäst bör bedöma, värdera och tolka olika 

frågor är något som man är medveten om och tycks vara trött på. 46 47 Dock menar 

Adrian Parker att det nu tycks råda större enighet bland parapsykologer; 

”Ett positivt tecken är den vapenvila som kännetecknar Psi Wars - den 

aktuella volymen juli 2003 av Journal for Consciousness Studies där de 

38 Nils Wiklund i ”Svensk Parapsykologi”, red, N-O. Jacobsson, sid. 21 ff. 1998 

39 “The Conscious Universe”, Dean I. Radin, HarperEdge. 1997. 

40 Dean Radin i ”The Concious Universe”, Dean Radin, sid. 38. 1997 

41 Ibid. Sid. 208. 

42 Ibid. Sid. 211. 

43 www.psi-sweden.org/nyheter.2003/2003-09.doc 

44 Russel Targ & Harold Puthoff i ”Psykets räckvidd. Om forskning kring våra inre resurser.” Sid. 208. 1977 

45 Göran Brusewitz i ”Aktuell Parapsykologi” nr 21, red, Göran Brusewitz, sid. 5. 2002 

46 Ibid. Sid. 7. 

47 www.psi-sweden.org/skrifter/aktuell_parapsykologi_21.html

16 

flesta seriösa forskarna inom området numera inte längre anses strida 

med varandra, utan snarare strida för att få grepp om ämnet.” 48 

2.2 Teorier kring PSI-fenomen 

Det finns flertalet teorier kring hur PSI ska/kan förklaras. Dessa teorier möts 

också av kritik och invändningar. Jag ska ta upp några sådana teorier. 

1. Elektromagnetiska teorier. 

Man menar att PSI skulle vara någon form av elektromagnetisk strålning. 

Kritikerna till denna teori menar att en sådan strålning skulle bli allt svagare 

ju längre avståndet mellan ”sändare” och ”mottagare” är. Eftersom 

PSI inte verkar påverkas av avståndet, så skulle det vara svårt att förklara 

PSI-fenomenet med denna teori. 

2. Energifältsteorier. 

Någon ännu inte upptäckt fysisk energi skulle förorsaka PSI. En sådan 

energi skulle stråla ut från personen i form av kvantpartiklar och vara så 

liten att den inte påverkas av materia. Därför skulle energin passera igenom 

materia som ett slags ”energifält”. Inga tester visar dock ännu att ett 

sådant energifält skulle existera. 

3. Elementärpartikel teorier. 

Möjligheten finns att vissa elementärpartiklar kan passera genom materia, 

samt bilda ett ”fält” som agerar/reagerar med mottagarens hjärna, eller 

med det psykokinetiska målet. Den här teorin menar att dessa elementärpartiklar 

skulle kunna vara elektroner, protoner, neutriner, tachyoner m.fl. 

Fördelen med tachyoner skulle vara att dom kan färdas fortare än ljuset, 

och skulle kunna förklara prekognition. Fortfarande vet man dock inte hur 

det centrala nervsystemet upptäcker dessa partiklar. 

4. Observationsteorier. 

Enligt kvantmekaniken skulle en atom ha ett oändligt antal möjliga positioner. 

Vid observation skulle atomen inta en av dessa positioner. Enligt 

teorin skulle en ”obervatörs” medvetande/vilja påverka atomen på detta 

sätt och på så sätt kunna förklara PK-fenomen. Ingen energi skulle sändas 

ut, enbart information. Dock är PSI-fenomen så svåra att mäta att man har 

svårigheter att bevisa denna teori. 

5. Olika teorier om PSI-upplevelser. 

Om man antar att det finns någon slags överföringsmekanism mellan en 

”sändare” och ”mottagare”, återstår det ändå att förklara själva upplevelsen 

av fenomenet. Var släpps då informationen i nervsystemet in när det 

gäller ESP, och hur handskas systemet med det? 

48 www.psi-sweden.org/nyheter/2004/2004-01.html

17 

6. Ickecybernetiska teorier. 

Teorier om att PSI inte sker med hjälp av något slags ”informationsflöde”. 

Den mest kända teorin anses vara C.G. Jungs ”synkronisitetshypotes”. 

Enligt Jung finns det i naturen en tendens att två separata system 

slås ihop till ett. Denna händelse ”bara uppstår” utan någon synlig orsak/verkan. 

Denna ”sammanslagning” och/eller ”samarbete” mellan två 

system skulle förklara fenomen som ESP. Denna teori är dock svår att acceptera 

för dem som tror att allt i naturen bygger på 

49 50 

orsak/verkan. 

2.3 Sammanfattning 

Var står parapsykologin idag? Hur långt har man kommit? Går det över huvud 

taget att forska om paranormala fenomen? Dessa frågor tycks alla vara 

högst relevanta när man skall sammanfatta parapsykologins resultat under de senaste 

decennierna. Striderna mellan parapsykologer och deras kritiker, och mellan 

parapsykologer själva tycks ta upp mycket tid och energi. Lika starkt som 

vissa hävdar sina resultats legitimitet, lika starkt bemöts dom av anklagelser om 

oseriös forskning och fusk. På senare tid tycks parapsykologer allt mer ha inriktat 

sig på forskning med den s.k. Ganzfeld-tekniken och forskning kring telepati. 

Dessa experiment bedrivs framför allt i Göteborg men i samarbete med Stockholms 

universitet och Freiburg Institute. 51 

2.4 Tolkningar av medialitet? 

Hur definieras ett ”medium” och ”medialitet”? Det är inte alldeles lätt att svara 

på då informationen om detta i vårt standarduppslagsverk, nationalency-clopedin, 

(NE) inte har så mycket att berätta. Då ordet ”medialitet” inte finns de-finierat 

i NE, börjar jag i stället med ordet ”medium”. Så står det t.ex. i NE om 

medium; 

”…inom spiritismen person som kan få kontakt med andevärlden.” 52 

Då jag inte tycker att denna information är heltäckande, söker jag vidare. Jag inser 

snart att de som har mest att berätta om vad ett medium är, och vad medialitet 

är, är de personer som själva arbetar med medialitet. Så hittar jag t.ex. denna 

information på ”Spiritualistiska Sällskapet Spiritus” hemsida; 

49 H.J. Irwin i ”An Introduction To Parapsychology”. Sid. 149 ff. 

50 Stycket om PSI-teorier är översatt från engelska och jag reserverar mig mot vissa översättningar. T.ex. har jag 

översatt Jungs ”Synchronicity hypothesis” till ”Synkronicitetshypotes”. Det kan hända att denna teori har ett annat 

namn på svenska, jag har dock inte hittat något sådant. 

51 www.psy.gu.se/Personal/AdrianParker.htm 

52 ”Nationalencyklopedin”, red, Christer Engström. Band 13, sid. 206. 1994.

18 

” Ett medium är en person som har förmågan att höja sina vibrationer 

eller frekvens, och på så sätt kunna länka in på andevärldens högre frekvens 

- som försöker sänka sina egna vibrationer så att ett möte kan ske 

någonstans mitt emellan…Mediet ska endast fungera som en kanal, och 

inte bedöma, värdera eller korrigera det budskap som kommer igenom, 

utan det är endast mottagaren av budskapet som kan avgöra om det är 

bra eller inte.” 53 

Vidare är det viktigt att förstå skillnaden mellan ett (spiritistiskt) medium och en 

person som är klärvoajant. 

”Alla medium är klärvoajanta! Man…Inte alla klärvoajanta är medium!” 

54 

Vilken skulle då skillnaden vara? Kortfattat kan man kanske säga så här: Ett spiritistiskt 

medium har/får kontakt med ”andevärlden”, det har/får inte den klärvoajante. 

Den klärvoajante förnimmer istället saker som hör till jordelivet, t.ex. en 

levande person, ett hus, ett föremål o.s.v. 55 Den klärvoajante kan också förnimma 

en annan människas aura, och får genom den även olika sorters information. 

56 Medier kan också arbeta på olika sätt utifrån sin egen personlighet. En del 

går i trance, andra medier skriver s.k. ”automatskrift” (mediet är fullt vaket men 

hans-/hennes hand skriver utan någon medveten styrning av den vanliga personligheten.) 

57 58 

Är alla människor mediala? Ja, i den mening att alla har möjlighet att träna sina 

mediala talanger. Alla kan träna sig på att se en aura, öva sina färdigheter i psykokinesi 

eller träna sin telepatiska förmåga. Alla kommer dock inte att bli lika 

duktiga, eller duktiga över huvud taget. Få tycks dock kunna fungera som en 

kontaktlänk mellan de levande och de döda, d.v.s. fungera som ett spiritistiskt 

medium. 59 60 Intuition då? Vad är det? Innebär det att man är medial om man har 

en god intuition? I NE står följande; 

”intuition (senlat. Intui´tio, av lat. Intuéor ”rikta blicken på”, ”uppmärksammat 

betrakta”, ”betänka”), filosofisk term för omedelbar uppfattning 

av ett objekt där alla moment uppfattas direkt, utan stöd av erfarenhet 

eller intellektuell analys”. 61 

53 www.spiritus.nu/medium10vadär.shtml 

54 www.spiritus.nu/medium15clairvoyant.shtml 



57 www.sokaren.se/INDEX45.HTML sid. 1. 

58 www.annikalangle.com 


60 www.spiritus.nu/medium15clairvoyant.shtml sid. 2, 6. 

61 ”Nationalencyklopedin”, red, Christer Engström, Band 9, sid. 526. 1993

Annika Langle (författare, utbildare och föreläsare inom andlig/personlig utveckling 

har under 90-talet studerat och samverkat med medier och healers i 

England och Sverige) skriver på sin hemsida om intuition 62 ; 

19 

”Intuition…kallar vi den ”kvalitet” som gör att vi kan uppleva och erfara 

mer än det vi vanligen tar för givet att våra sinnen kan informera oss 

om. Det kan sägas fungera som en grundförutsättning för att andra >paraförmågor< 

ska existera.” 

Kanske kan man sammanfatta begreppen ”medialitet”, ”medium” och ”medial” 

på följande sätt: Begreppet medialitet innefattar bl.a. paranormala fenomen såsom 

telepati, precognition, klärvoajans och psykokinesi, d.v.s. de fenomen som 

tillsammans kallas för PSI inom parapsykologin (se kapitlet om parapsyk-ologi.) 

Medialitet innefattar även fenomen som kläraudience (att höra klart), klärsentience 

(att känna klart) och klärcognizence (att veta klart.) Ett spiritistiskt medium 

har kontakt med andevärlden. Ett klärvoajant medium har inte kontakt med andevärlden, 

men förnimmer saker som hör jordelivet till. Medial är en person som 

har kontakt med, och kan använda sig av sin medialitet. 

I mångt och mycket verkar det alltså som om ”paranormala fenomen” och ”mediala 

fenomen” eller ”medialitet” har många gemensamma beröringspunkter. 

Tilläggas bör att det inte tycks finnas någon slutgiltig definition om vilka fenomen 

som hör till gruppen ”mediala”, eller vilka egenskaper/kunskaper som bör 

tillskrivas ett ”medium”. 

2.5 Studier av medier och medialitet 

Har det bedrivits någon forskning eller studier av medier? Ja, det har det 

gjorts, i synnerhet på 1800-talet när fenomenet fortfarande kallades ”spiritistiskt”. 

”När SPR (Sällskapet för Parapsykologisk Forskning) bildades 1882, så 

var frågan om liv efter döden viktigt för grundarna. Undersökningar av 

medier och mediala fenomen var en väsentlig del av de tidiga forskarnas 

arbete.” 63 

I Sverige är kanske John Björkhem den som är mest känd för att ha studerat medier 

och deras arbete. I boken ”Det Ockulta Problemet” 64 beskriver han egna erfarenheter 

av medier, och refererar till andras arbeten. Ett annat svenskt med- 



64 John Björkhem, ”Det ockulta problemet”, J.A Lindblads Förlag. 1939.

ium som på 30-talet testades och uppträdde offentligt var Kjell Folkesson. En 

bok utgavs av Harald Schiller 1935 om ”Fallet Folkesson” 65 och en sammanfattning 

av Göran Brusewitz om denna finns publicerad på Internet 66 . 

20 

Yvonne Castellan tar i sin bok ”Vad jag vet om parapsykologi” 67 upp flera undersökningar 

av medier, gjorda av framför allt fransmän, under slutet av 1800- 

och början av 1900-talet. Hon skriver; 

”Hur förklarade då Boirac de spiritistiska fenomenen? I den omfattande 

spiritistiska litteraturen finner man exempel på svårförklarliga fenomen 

som verkar vara meddelanden från något hinsides. Som jag redan påpekat 

är det dock ovetenskapligt att hänvisa till någon sorts andeingripanden, 

men om sådana fenomen ändå existerar och vetenskapen inte kan 

förklara dem, då är det vetenskapen som är brist-fällig.” 68 

På tidskriften ”Sökarens” hemsida finns flera fall redovisade, där man testat medier 

med hjälp av dolda bandspelare, och menat att man kunnat avslöja medierna 

som ”bluff”. 69 Sammanfattningsvis kan man säga att spiritistiska fenomen fortfarande 

är av ett visst intresse för parapsykologer, men inte alls i samma utsträckning 

det en gång var. Många parapsykologer anser dock att spiritistiska 

fenomen inte längre är intressanta att studera då de är omöjliga att undersöka vetenskapligt. 

70 

”Man kan väl säga att vi ännu inte har någon vetenskaplig, grundlig 

förståelse av medialitetens natur.” 71 

Russel Targ och Harold Puthoff (fysiker och forskare i parapsykologi vid Stanford 

Research Institute) utförde en serie experiment med ”fjärrseende” personer 

på 1970-talet. De förde in tankar på fysikaliska (kvantmekaniska) förklaringsmodeller 

gällande parapsykologiska fenomen. 72 

2.5.1 Naturvetenskapliga studier (Fysik) 

Först vill jag definiera vad jag menar med ”naturvetenskaplia studier”. Åter 

tar jag hjälp av NE, och där står följande att läsa om ”naturvetenskap”. 

65 Harald Schiller, ”Fallet Folkesson - En objektiv redogörelse”. Åhlen&Åkerlunds Förlag. 1935. 

66 www.sokaren.se/INDEX357.HTML 

67 Yvonne Castellan, ”Vad jag vet om parapsykologi”, Alhambras PocketEncyklopedi/73. 1991. 

68 Ibid. Sid. 59. 




72 Russel Targ & Harold Puthoff i ”Psykets räckvidd, om forskning kring våra inre resurser.” Sid. 200. 1977

21 

”naturvetenskap, den sammanfattande benämningen på de vetenskaper 

som studerar naturen, dess delar eller verkningar. Hit brukar räknas fysik, 

astronomi, kemi, biologi och geovetenskap. Hit hör… medicinen, 

som egentligen är en form av teknik anpassad till hälsa och sjukdom,” 73 

Targ och Puthoff menar att det förefaller finnas en förbindelse mellan avlägsna 

händelser på kvantnivå. 

”Denna kvantförbindelse har kodifierats i ett mycket vackert teorem, 

som är känt under namnet Bells teorem.” 74 

Detta teorem tillåter att fysiskt åtskilda händelser samspelar med varandra på ett 

sätt som inte är förenligt med vardaglig erfarenhet. 75 

”När argument sådana som dessa har lagts fram och undersökts minskar 

snabbt avvisandet av möjligheten för parapsykiska funktioner i den 

vetenskapliga världen.” 76 

Targ och Puthoff menar att medicinsk diagnostik är ett potentiellt parapsykologisk 

område. De hänvisar till en undersökning gjord av dr. Shafica Karakulla, 

där ett klärvoajant medium bredvid en läkare fått ställa diagnos på patienter. 77 

Det finns även andra fysiker som presenterar förklaringsmodeller som skulle 

kunna kasta ljus över parapsykologiska fenomen. Fysikern David Bohm och 

neurologen Karl Pribram har lagt fram en teori som (enligt dom själva) skulle 

kunna förklara alla transcendentala upplevelser och paranormala händelser. Teorin 

lyder: 

”Våra hjärnor konstruerar matematiskt en ”konkret” verklighet genom 

att tolka frekvenser från en annan dimension, ett plan av meningsfull, 

strukturerad, primär verklighet som överskrider tid och rum. Hjärnan är 

ett hologram som tolkar ett holografiskt universum.” 78 

Enligt denna teori skulle fenomen som uppstår vid förändrade medvetenhetstillstånd, 

bero på att medvetandet kommer i samklang med den osynliga matris som 

alstrar den konkreta verkligheten. Detta skulle kunna möjliggöra en växelverkan 

med verkligheten och därmed förklara fenomen som prekognition och psykoki- 

73 ”Nationalencyklopedin”, red, Christer Engström, band 14, sid. 69. 1994 

74 Russel Targ & Harold Puthoff i “Psykets räckvidd, om forskning kring våra inre resurser.” Sid. 200. 1977 

75 Ibid. Sid. 200 

76 Ibid. Sid. 201 

77 Ibid. Sid. 235 

78 ”Det holografiska paradigmet, och andra paradoxer.”, sid. 13. 1982

nesi. 79 Teorin om att universum skulle bestå av flera dimensioner presenteras 

också i ”strängteorin”. Brian Greene (matematiker och fysiker) skriver; 

22 

”Strängteorin skakar så fullständigt den moderna fysikens grunder att 

även det allmänt accepterade antalet dimensioner i vårt universum, något 

så grundläggande att man kunde tycka att det stod utom all fråga, på 

ett dramatiskt och övertygande sätt kullkastas.” 80 

Enligt strängteorin skulle universum bestå av minst 10 dimensioner (kanske 

t.o.m. 11), nio rumsdimensioner och en tidsdimension. 81 

2.5.2 Naturvetenskapliga studier (Medicin) 

Redan på 1830-talet intresserade sig den medicinska vetenskapen för hypnos, 

och man diskuterade vissa personers förmåga att under hypnos spå i kort och 

förutspå kommande krissituationer m.m. Begreppet ”hysteri” började vid denna 

tid att etableras, och beskrivningarna av hysteri nådde sin kulmen c:a 1880. Under 

termen ”hysteri” ingick flera olika störningar såsom, amnesi, krampanfall, 

epileptiska anfall, synrubbningar m.fl. Samtliga dessa tillstånd visade en allmän 

okänslighet för smärta, men även en förhöjd perception hos vissa sinnen. Under 

”hysterisk sömn” kunde läkare konstatera, genom analys av urinen, att alla substanser 

reducerades både kvalitativt och kvantitativt jämfört med vaket tillstånd. 

82 

”Detta kastade lite nytt ljus över många av de berömda mediernas bedrifter, 

som clairvoyanta avslöjanden som bara kunde förklaras med en 

kraftigt förhöjd perception eller ett enormt utvecklat minne…Det kunde 

för övrigt klart slås fast att berömda medier som Slade, Forster, Hume 

och Eusapia Palladino var hysteriker och/eller epileptiker.” 83 

Dock lade man tonvikten vid de hysteriska personernas mytomani, och menade 

att denna mytomani även gällde kroppen. Den hysteriska personen ljög alltså 

med kroppen. Efter denna forskning upptäcktes av Pierre Janet (1859-1947, läkare 

och psykolog) den patologiska personlighetsklyvningen hos spiritistiska 

medier. Man ansåg då att andar inte var något annat än idéers plötsliga besättande 

av hysterikerns medvetande. 

79 ”Det holografiska paradigmet, och andra paradoxer.”, sid. 13. 1982 

80 Brian Greene i ”Ett utsökt universum” sid. 233. 1999 

81 Ibid. Sid. 255. 

82 Yvonne Castellan, i ”Vad Jag Vet Om Parapsykologi” sid. 80 ff. 1991 

83 Ibid. Sid. 81.

23 

Sigmund Freud (1856-1939, läkare och psykolog) menade till motsats från Janet, 

att dessa människors personlighetsklyvningar hade en känslomässig bakgrund 

och att felsägningar, förträngningar och drömmar kom från det undermedvetna 

och var normala. 84 Upptäckten av det undermedvetna innebar att man 

kunde avfärda de flesta spiritistiska fenomenen. Man ansåg inte längre att en 

personlighetsklyvning berodde på att en ande hade tagit kroppen i besittning och 

skapat en andra personlighet. 85 Carl Gustav Jung (1875-1961), som länge ansågs 

vara den som skulle fortsätta Freuds arbete, intresserade sig tidigt för spiritism. 

”I studentmiljön drogs han tidigt till de ämnen som visade att ett naturvetenskapligt 

betraktelsesätt endast var en sida av verkligheten” 86 

Enligt Anton Geels och Owe Wikström (professor i religionshistoria resp. professor 

i religionspsykologi) blev Jung doktor i medicin på en avhandling där han 

studerade sin kusin, Helene Preiswerk, som i trans kunde inta flera roller. 87 Resultaten 

i denna avhandling har dock senare ifrågasatts. Man menar att det filosofiska 

system som Helene Preiswerk beskrev under trans, mer eller mindre varit 

skapat av henne själv för att vinna Jungs uppmärksamhet, som hon var kär i. 

88 

2.6 Dagens medicinska studier 

Den forskning som tycks ha dominerat de senaste decennierna är den om så 

kallade ”nära-döden upplevelser” (NDU). Dessa upplevelser tycks ha vissa gemensamma 

drag med parapsykologiska fenomen. Det anses att miljontals människor 

haft en NDU. En Gallupundersökning har funnit att ca: 5% av befolkningen 

haft en NDU. 89 Vad är en NDU, och på vilket sätt har den ett parapsykologiskt/medicinskt 

intresse? Medicinska forskare har undersökt tusentals 

NDU. Melvyn Morse (barnläkare) menar att man kommit fram till att den består 

av nio moment som är gemensamma för alla (även om det finns forskare som 

delar in upplevelsen i fler och andra moment). Dessa moment är: 

1. En känsla av att vara död. 

2. Frid och smärtfrihet. 

3. Ut-ur-kroppenupplevelse. 

4. Tunnelupplevelse. 

5. Ljusvarelser. 

6. Ljusvarelsen. 

84 Yvonne Castellan, i ”Vad Jag Vet Om Parapsykologi” sid. 85. 1991 

85 Yvonne Castellan, i ”Vad Jag Vet Om Parapsykologi” sid. 87-88. 1991 

86 Anton Geels/Owe Wikström i ”Den religiösa människan”, sid. 366. 1999 

87 Ibid. Sid. 366. 

88 Kurt Almqvist i ”Att läsa Jung” sid. 141. 1997 

89 Göran Grip i Raymond A. Moody´s. ”Ljuset Ur Tunneln”, sid. 21. 1988

24 

7. Återblick på livet. 

8. Ovillighet att återvända. 

9. Förändring av personligheten. 

Har man upplevt alla dessa nio moment, så har man haft en fulländad NDU. Det 

är dock få som har haft det. De flesta tycks endast ha upplevt några av dem. 

Forskningsresultaten visar att nästan alla personer som haft en NDU förändras. 

De får en större livsglädje och dödsrädslan försvinner. En del personer utvecklar 

paranormala förmågor och får en ökad intelligens. 90 Låt mig med en gång tala 

om att det finns ytterligare en upplevelse som är snarlik en NDU, och det är en 

utanför-kroppenupplevelse (UKU). Den skiljer sig från en NDU såtillvida att 

personen som haft en UKU inte nödvändigtvis har varit nära döden. Denna upplevelse 

överlappar dock NDU och emellanåt tycks det vara svårt att skilja dem 

åt. 91 

Raymond A. Moody (läkare och psykolog) är kanske tillsammans med Melvyn 

Morse några av de mest uppmärksammade forskarna inom NDU-forsk-ningen. 

Göran Grip (läkare och översättare av Moody´s ”Ljuset Ur Tunneln”) skriver i 

förordet till Moody´s ”Ljuset Ur Tunneln”, 

”Moody själv anser att NDUn visar på att det finns ett liv efter döden”. 92 

Hur förklarar läkevetenskapen NDU? Göran Grip skriver; 

”Kort sagt: nära-dödenupplevelserna är nära nog totalt oåtkomliga för 

den vetenskapliga forskningsapparaten. Men de finns – som upplevelser.” 

93 

Melvyn Morse menar att de flesta av de nio momenten i en NDU kan härledas 

till neurologiska processer i den högra tinningloben – till ”mysticismens kretskort”, 

som han kallar området. 94 

”Det enda fenomen man inte funnit någon förklaring till, menar han, är 

det vita ljuset som ingår som ett moment i en NDU. ”Det enda moment 

som inte kan återfinnas i hjärnan är ljusupplevelsen. Ingen positivistisk 

forskare har ännu lyckats finna ursprunget till ljuset i hjärnan.” 95 

90 Melvyn Morse i ”Förvandlad Av Ljuset”, sid. 16 ff. 1992 

91 H.J. Irvin i ”An Introduction To Parapsychology”, sid. 200. 1989 

92 Göran Grip i Raymond A. Moody´s. “Ljuset Ur Tunneln”, sid. 12. 1992 

93 Ibid. Sid. 11. 

94 Melvyn Morse i ”Förvandlad Av Ljuset”, sid. 88. 1992 

95 Ibid. Sid. 88

25 

Att paranormala fenomen inträffade mycket oftare för de som upplevt en NDU 

än för de som inte upplevt en sådan, har Melvyn Morse svårt att tro på. 

”Jag har mycket svårt att tro på dessa paranormala förmågor. I själva 

verket skulle jag inte ha trott på dem om de inte varit så vanliga.” 96 

Melvyn Morse menar att tanken på att en persons elektromagnetiska kraftfält 

förändrats efter en NDU, skulle förklara de förändringar som inträffar hos 

NDUare. 97 Raymond A. Moody verkar ha en lite annan förklaring till NDU-er. 

Han diskuterar möjligheterna av att NDUer visar att det kan finnas en annan 

(andlig) existens. 98 Han spekulerar också i att NDUer kan tyda på att det finns 

ett liv efter döden i en annan dimension, och att en sådan upptäckt i så fall skulle 

revolutionera vetenskapen. 99 Moody menar att det finns många teorier kring 

NDUer (teologiska, medicinska, psykologiska) som försöker förklara NDU som 

ett fysiskt eller mentalt fenomen. Själv menar han dock att det finns några olösliga 

problem kring NDUer. Till exempel hur så många NDUare kan berätta om 

vad som försiggått i andra rum på sjukhuset, samtidigt som dom själva höll på 

att återupplivas. 100 

Michael B Sabom (professor i kardiologi) forskar också kring NDUer. Han tar 

dock sin forskning ett steg längre än Moody. Sabom intresserar sig för de patienter 

som gjort iakttagelser under en NDUer, (t.ex. vilka operationsverktyg som 

användes, beskrivningar av deras utseende och placering o.s.v.) Sabom jämför 

patienternas berättelser med de journaler som förts under operationen. Han fann 

att detaljerna i dessa uppgifter stämde i samtliga fall där komplementerande bevis 

fanns tillgängliga. Sabom själv ansluter sig till teorin om att NDUer beror på 

en klyvning mellan sinne och hjärna. 101 Det verkar som om forskningen av och 

diskussionerna kring NDUer fortsätter. På hemsidan för ”Sällskapet för parapsykologisk 

forskning” har man sammanfattat resultaten från en konferens om 

NDUer som hölls på Hawaii 2003. 

”Det finns ingen fullständig samstämmighet bland forskarna om vad 

som skall definieras som en NDU.” 102 

På samma hemsida sammanfattar man också en del av resultaten från den fjärde 

Esalen-konferensen om ”överlevnad efter kroppens död” som hölls 2002 i San 

Fransisco. Inbjudna var forskare inom psykiatri, antropologi, psykologi och fy- 

96 Melvyn Morse i ”Förvandlad Av Ljuset”, sid. 212 ff. 1992 

97 Ibid. Sid. 176 

98 Raymond A. Moody i ”Ljuset Ur Tunneln”, sid. 99. 1989 

99 Ibid. Sid. 94 

100 Ibid. Sid. 145 

101 Michael B Sabom, i ”Vi Upplevde Döden”, sid. 212-213. 1982 

102 www.psi-sweden.org/nyheter/2002/2002-11.html.

26 

sik. Man arbetade med att försöka identifiera vad som under de senaste 100 åren 

skulle kunna kallas för vetenskapliga bevis för att vårt medvetande och identitet 

fortlever efter att våra kroppar upphört att fungera. 

”Gruppen enades om att de starkaste bevisen kommer från studier som 

rör Nära-Döden-Upplevelser (NDU), reinkarnation och medier.” 103 

2.7 Andra studier 

Det bedrivs även forskning kring något som kallas ”tidigare-liv-upp-levelser”, 

(TLU). Forskningen verkar mest bedrivas av terapeuter inom organisationen 

APTR, ”The Association for Past Life Research and Therapy”. 104 Man hjälper 

patienter att komma i kontakt med eventuella ”tidigare liv” genom regressionsterapi 

(hypnos). Man menar att med hjälp av att komma i kontakt med tidigare 

liv, så kan man också bli hjälpt både fysiskt och psykiskt i detta livet. 105 De regressionsterapeuter 

som också tror på reinkarnation (vilket alltså alla inte gör) 

tror att vi väljer våra sjukdomar. De tror att vi kommer till det här livet från en 

annan verklighetsnivå där vi mycket väl kan tänkas överleva kroppens död. Vi 

bestämmer oss där för att i detta livet frivilligt utsätta oss för olika sjukdomar. 106 

Raymond Moody, som under ett forskningsprojekt utförde mer än 200 regressioner, 

medger att han har svårt att förklara vissa förbryllande regressionsupplevelser. 

Det är de fall där en tidigare-livupplevelse faktiskt stämmer med en verklig 

människas liv i det förflutna. 107 

2.8 Sammanfattning 

Det verkar som att studiet av medier fortfarande är intressant, efter att ha ansetts 

(mer eller mindre) blivit förklarade i och med Freuds upptäckt av det undermedvetna. 

Forskningen kring NDUer verkar dela forskarna i (minst) två läger: 

De som anser att fenomenet är mentalt, och de som menar att upplevelserna 

kan tyda på existensen av en annan dimension. Forskningen kring tidigare-liv 

upplevelser under regressioner är berättelser jag känner igen från mina intervjuer 

med både medierna och besökarna. Även fysiker verkar ha ett intresse av att försöka 

förstå och förklara parapsykologiska fenomen, men då med hjälp av kvantmekanik. 

Det verkar som om parapsykologi, medicin och fysik överlappar varandra 

på flera sätt när det gäller studiet av paranormala fenomen. 

103 www.psi-sweden.org/nyheter/2002/2002-11.html. 

104 Raymond. A. Moody i ”Tidigare-liv upplevelser”, sid. 48. 1990 

105 Ibid. Sid. 48 

106 Raymond. A. Moody i ”Tidigare-liv upplevelser”, sid. 82. 1990 

107 Ibid. Sid. 221

27 

3. OM TEORI 

Jag har under arbetets gång letat efter tidigare liknande studier som den jag 

gjort. Jag har inte hittat någon. De tidigare studier om medier som gjorts har inriktat 

sig på att testa/mäta och bedöma mediernas kunskap/förmågor. En kvalitativ 

deskriptiv intervjustudie om besökspersoner som går till medier har jag 

inte kommit i kontakt med. Förutom mina egna efterforskningar på Internet och 

bibliotek, har jag också varit i kontakt med medlemmar av ”Sällskapet För Parapsykologisk 

Forskning”, medier och andra personer med insikt om vad som skrivits 

om medier i Sverige. Ingen av dem har dock kunnat berätta om en liknande 

studie gjorts i Sverige eller för övrigt. Jag håller det dock inte för otroligt att det 

existerar en liknande studie någonstans. Som jag redan i bakgrundskapitlet 

nämnt, så har jag valt att inte knyta an till några etablerade sociologiska teorier. 

Detta gjorde jag av två orsaker. Den första orsaken var att jag inte ville lägga ett 

teoretiskt raster över intervjupersonerna och deras tro. Jag ville att deras egna 

berättelser skulle ligga till grund för en eventuell teori. Den andra orsaken var att 

jag fann (och finner) det mycket svårt att applicera en teori på en tro/övertygelse 

som är baserad på en känsla. 

En teori är egentligen ett annat ord för en förklaringsmodell. Förklaringsmodeller 

använder vi oss av för att kunna sätta in saker i ett sammanhang och på så 

sätt lättare kunna förstå sammanhanget. Egentligen handlar teorier om att ha 

kontroll, eller snarare rädslan av att inte ha kontroll. En teori – eller förklaringsmodell 

bygger på att man använder sig av en gemensam värdegrund, ord och 

termer. Man har en överenskommelse om ordens innebörd. Låt säga att jag säger 

ordet ”sju” till dig, då förstår du att jag med detta menar antingen ”sju stycken” 

eller ”klockan sju”. Du har en förståelse för vad ordet ”sju” har för betydelse 

och i vilket sammanhang det används. Om jag däremot med ordet ”sju” menar 

”åtta” så är det inte lätt för dig att förstå vad jag menar, och då faller också hela 

idén med att ha en förklaringsmodell. 

När man använder sig av en teori/förklaringsmodell så är det vikigt att ha hela 

händelseförloppet klart för sig, på vilket man tänker applicera en teori. När det 

gäller de personer som jag intervjuat i denna uppsats, så betyder det att man 

måste ha en förståelse för den enskilda människans eller gruppens upplevelse, 

(de paranormala fenomenen) reaktion, (t.ex. att inte förstå upplevelsens innebörd) 

och aktion, (t.ex. att uppsöka medier). Problemet när det, som i det här 

fallet, handlar om paranormala eller mediala upplevelser-/erfarenheter är, att det 

inte finns någon gemensamt accepterad förklaring till vad upplevelserna kommer 

ifrån, vad dom är, eller vad dom betyder. 

Jag har i min uppsats intervjuat sex personer som alla haft paranormala/mediala 

upplevelser. Då hela kedjan av reaktioner och aktioner grundar sig i den para-

28 

normala upplevelsen (som vi inte har någon allmänt accepterad förklaring till), 

menar jag att det är fruktlöst att försöka använda sig av en teori för att försöka 

förklara resten av händelsekedjan (reaktion och aktion). En sådan teori kan endast 

fungera som, i bästa fall en grov generalisering, i värsta fall en ren gissning.

29 

4. METOD 

Första delen av uppsatsen består av en litteratur –och Internetsammanställning 

av parapsykologins historia och nuvarande situation. Det finns även ett kapitel 

om medialitet som också grundar sig på litteraturstudier och information hämtad 

från Internet. Den andra delen är en intervjustudie bestående av sex stycken kvalitativa 

intervjuer. Anledningen till att jag valt en kvalitativ metod i stället för, 

låt säga, en enkätstudie, har varit att jag velat ha så mycket information som 

möjligt. Då jag sökt en förklaring/förståelse för mina intervjupersoner har det 

varit av vikt att jag kunnat ställa följdfrågor. Jag har träffat medierna och besökspersonerna 

i deras hem och/eller arbetslokal. Jag har spelat in samtalen på 

band och därefter skrivit ut samtalen på dator. Jag har därefter överlämnat intervjuerna 

till intervjupersonerna och de har fått redigera texten när dom ansett sig 

behöva det. I ett fall ville inte intervjupersonen se den färdiga intervjun då hon 

menade att hon stod för det hon sagt, och att det var upp till mig att tolka det på 

mitt sätt. Intervjuerna varade mellan 45 till 80 minuter. 

Jag har använt mig av mallar med frågor på (se bilaga 1 och 2). Dessa frågor har 

fungerat som utgångspunkter för mig vid intervjutillfällena. Vissa frågor har varit 

precisa, andra frågor har handlat om större områden. Det har inte alltid varit 

så att jag ställt alla frågor till alla intervjupersoner. Någon gång har jag glömt 

ställa en fråga som jag egentligen hade velat ställa, p.g.a. att vi istället glidit in 

på andra områden. I andra falla har det inte känts relevant att ställa frå-gan. I något 

fall har jag varit tvungen att efter intervjun återkomma med en kompletterande 

fråga. Vad som varit viktigt för mig när jag bestämt mig för vilka frågor 

jag ville använda mig av, har varit ett helhetsperspektiv. Jag har velat undersöka 

så många aspekter som möjligt av intervjupersonerna och deras situation. 

Har jag stött på några problem under mina intervjuer? Ja, vid ett tillfälle hade 

jag känslan av att den person jag intervjuade var väldigt återhållsam i sina svar. 

Jag fick dock svar på alla mina frågor och var nöjd med intervjun. Efter intervjun 

framkom att intervjupersonen inte helt förstått i vilket sammanhang jag 

skulle använda materialet. P.g.a. att jag utgått från att hon förstått att jag inte 

tänkte använda materialet till att misskreditera intervjupersonerna, hade jag inte 

informerat henne tillräckligt väl. Den informationen var jag efter detta noggrann 

med att ge på ett bättre sätt. 

Vad jag med mina intervjuer har eftersträvat har varit ett fritt flytande samtal 

endast avbrutet då och då av mina frågor. Jag har velat undvika en ”förhörsmetodkänsla 

”. Dock kan det ibland under intervjuerna märkas att både intervjuperson 

och intervjuare har haft svårt att slappna av, då båda varit medvetna om 

att de blivit inspelade på band.

30 

Jag vill även nämna ett par ord angående min intervjuteknik, eftersom en stor 

del av min uppsats består av intervjuer. I mina två första intervjuer (med medium 

nr.1 ”M1” och nr. 2 ”M2”) finns det en mängd ledande frågor. De andra 

fyra intervjuerna innehåller få, om ens några ledande frågor. Varför har jag ställt 

så många ledande frågor i två intervjuer och knappast några i de fyra övriga? 

Svaret på den frågan är att jag under intervjuerna med medierna 1 och 2 delvis 

varit präglad av den samtalsmetod jag använder i mitt yrke som kurator. När jag 

arbetar som kurator är ofta samtalet i sig själv (d.v.s. själva det faktum att vi alls 

pratar) lika viktigt som det som sägs under samtalet. Det gäller bl.a. för mig att 

hjälpa patienten att känna sig trygg, för att våga prata om de saker han/hon kommit 

till mig för att prata om. I dessa situationer händer det att jag ställer ledande 

frågor. Efter det att jag förstått att min intervjuteknik kunde leda till eventuella 

svårigheter att från intervjusvaren härleda något slags bevis, ändrade jag min intervjumetod. 

Det kan dock finnas syften med att ställa ledande frågor. Ett av dom är att det 

ligger ett påstående (eller en svag provokation) i en ledande fråga, vilket gör att 

intervjupersonen måste ta ställning till påståendet. En annan fördel kan vara att 

det visar att jag som intervjuare är insatt i, och har en förförståelse för vad intervjupersonen 

säger. Att ställa en ledande fråga kan då få den effekten att jag får 

mer information än vad jag hade fått om jag ställt en icke ledande fråga. Personligen 

tror jag dock inte att informationen jag fått från medierna nr.1 och 2 på 

något sätt skulle vara mindre relevant än den information jag fått i de övriga fyra 

intervjuerna. Men det lämnar jag till läsaren att avgöra. 

Hur har jag burit mig åt för att få kontakt med tre medier och tre personer som 

besöker medier? Ett av medierna kände jag till sedan tidigare, då jag besökt 

henne några gånger som klient. Jag frågade henne om hon kände någon jag kunde 

intervjua, och kom på så sätt i kontakt med nästa medium. Det sista mediet 

ringde jag upp efter att ha sett en annons i en lokaltidning. Två av med-ierna 

hade jag alltså ingen kunskap om när jag kontaktade dom. Två av besökspersonerna 

fick jag kontakt med genom en bekant, och genom att fråga en av 

dessa besökspersoner fick jag kontakt med den tredje besökspersonen. Två av 

besökspersonerna hade jag aldrig tidigare träffat. Jag kände bara delvis till att 

den tredje personen besökt medier tidigare. 

Hade jag kunnat söka dessa personer på något annat sätt, och hade det haft någon 

betydelse? Jag hade kunnat annonsera efter både medier och besökspersoner. 

Jag är dock högst osäker på om någon hade svarat, och i så fall hur lång

31 

tid jag hade fått vänta på ett svar. Jag ville komma igång så snabbt som möjligt 

med intervjuerna, eftersom det är ett tidsödande arbete att intervjua, redigera, 

skriva ner intervjun och låta de intervjuade personerna godkänna materialet. 

Eftersom jag sökt besökspersoner som varit hos medier ett flertal gånger, får jag 

förutsätta att de inte varit (alltför) negativt inställda till medierna. Jag tror jag 

hade fått samma resultat om jag hade annonserat efter personer som gått till medier 

ett flertal gånger. Hade jag annonserat efter medier som velat ställa upp på 

en intervju, tror jag också att jag hade fått kontakt med medier som hade velat ge 

en nyanserad bild av sig själva och sitt arbete. Detta är dock endast mina antaganden, 

och kanske hade jag genom att annonsera i stället fått kontakt med ett 

medium som varit kritiskt till sitt eget arbete? 

4.1 Analysprocess 

Jag vill kort påminna läsaren om att när jag skrev analyskapitlet alltså inte utgått 

från någon teori. I stället har jag till viss del låtit mig inspireras av en metod 

som kallas ”Grounded Theory” (GT), så som den vidareutvecklades av Strauss 

och Corbin 108 GT utvecklades av sociologerna Barney Glaser och An-selm Strauss 

och kan sägas vara en analysmetod där man låter slutsatser växa fram ur det 

insamlade materialet, snarare än att starta med en teori. 109 Kortfattat kan man 

säga att en analys GT går att göra på tre olika sätt. 110 De sätten är: 

1. Open coding. 

2. Axial coding. 

3. Selective coding. 

Mitt sätt att analysera materialet påminner mest om ”Open coding”, vilket bygger 

på följande tre steg: 111 

1. Etikettering av fenomen. 

2. Upptäckter av kategorier. 

3. Benämning av kategorier. 

Det ska även nämnas att GT har fått kritik gällande oförmågan att inse betydelsen 

av teorier som en hjälp i undersökningens tidiga skede. Det anses också att 

GT är klarare vad gäller skapandet av teorier än vad den är när det gäller testandet 

av desamma. 112 Jag försöker i min analys bryta ner informationen jag fått i 

108 Strauss&Corbin, ”Basics of Qualitative Research”. 1990. 

109 Ibid. Sid. 23 

110 Ibid. Sid. 58 

111 Strauss&Corbin, ”Basics of Qualitative Research”, sid. 61 ff. 1990 

112 David Silverman i ”Interpreting Qualitative Data”, sid. 47

32 

intervjuerna till de minsta gemensamma nämnarna. Jag gör också jämförelser 

mellan grupperna och inom grupperna. Jag försöker alltså likt GT att ur mitt material 

leta efter kategorier, eller handlingar/egenskaper som kan kategoriseras. 

Det är alltså på detta sätt jag närmat mig intervjuresultaten. Vad jag inte har 

gjort, är att ”döpa” eller sätta en benämning på kategorierna. 

Av de intervjuer jag gjort med hjälp av frågeformulären, har jag i resultatdelen 

fokuserat på en handfull teman. Dessa teman har jag valt utifrån ett helhetstänkande, 

men också utifrån den samhälleliga och personliga betydelsen jag tror 

dessa områden har för intervjupersonerna och för vår förståelse av dem. 

Jag har även haft mina syften i åtanke när jag formulerat och fokuserat på ett 

visst tema. Därför har jag lagt lite större vikt vid ”varför går besökarna till medier”. 

Jag har även lagt extra tyngd på presentationen av medierna, vilket också 

var ett av mina syften. 

Hade jag kunnat välja några andra teman att fokusera på? Ja, det hade jag kunnat 

göra. Jag har med mina teman försökt återge ett så brett spektrum som möjligt 

av de intervjusvar jag fått. Men jag har också försökt göra en bedömning av vikten 

av, och intresset för, att ha med de teman jag valt. Därför har jag t.ex. ägnat 

ett kort stycke åt mediernas tvivel på sig själva, i stället för att, låt säga, fördjupa 

mig i de paranormala upplevelser medierna haft som barn. 

Då intervjuerna finns med i sin helhet som bilaga menar jag att det viktigaste för 

mig har varit att ge läsaren en insikt i den bredd och komplexitet som föreligger 

i materialet. Att istället fördjupa mig i en enskild frågeställning anser jag mig 

inte ha haft utrymme till, och det har heller inte varit mitt syfte. Därför menar 

jag att det har varit av stor vikt att intervjuerna presenteras i sin helhet som bilaga. 

I intervjuerna finns också djupet representerat, där intervjupersonerna mer i 

detalj beskriver sig själva och sina upplevelser. Jag har med andra ord, i min resultatdel, 

försökt skala bort sådant som jag inte tycker är absolut nöd-vändigt för 

läsaren att veta, för att få en grundläggande förståelse för medierna och besökspersonerna.

33 

5. RESULTAT 

Jag ska nu sammanställa mina intervjuer i en resultatdel där jag sammanfattar 

intervjuerna och delar in intervjusvaren under olika teman. Flera frågeställningar 

som är närbesläktade kan ingå i varje tema. Jag kommer i vissa fall 

att behandla både besökarnas (B) och mediernas (M) svar under samma tema, i 

andra fall väljer att behandla deras svar separat. Anledningen till detta är att vissa 

frågeställningar/teman är gemensamma och tjänar på att behandlas tillsammans, 

medan andra ligger längre ifrån varandra. 

5.1 Besökarna 

Samtliga tre besökare är kvinnor 47 år (B1), 70 år (B2) och 51 år (B3). En är 

pensionär, en är hårfrisörska och en är vårdare. En är frånskild, två är gifta. Alla 

har två barn i olika åldrar. B1 har gått till medier ca: en gång om året de senaste 

10 åren. B2 träffade ett medium mer eller mindre av en slump 1958. Därefter har 

det gått långa perioder mellan besöken, men det senaste året har hon besökt ett 

och samma medium två gånger. B3 gick till ett medium för första gången för 29 

år sedan och hon går ganska regelbundet till två olika medier. 

Besökarna har växt upp i familjer där man i vissa fall tyckt att tron på tidigare 

liv varit ”tramsigt”, men det finns också exempel där föräldrar varit intresserade 

och tyckt att det varit spännande. Det varierar också om man väljer att prata om 

sitt intresse med någon i familjen. Alla tre besökare har haft paranormala upplevelser 

(vilket det står mer om senare). Ibland har man haft dessa upplevelser 

som barn och försökt prata med någon om detta. 

”Jag berättade det för min kusin, men han sa, >Du är tokig, det finns 

inga spöken.< Sen sa jag det aldrig mer till någon.” (B2) 

I vissa fall har man inte kunnat prata med någon om sina upplevelser förrän man 

varit vuxen. 

”Ja, det har jag kunnat göra senare. Men det är väldigt få människor 

som kan ta till sig sådant här. Så man säger inte sådant här till vem som 

helst, och det ska man inte heller tror jag, för då kan det användas fel – 

basuneras ut som att, >Det där är en tokig tant

34 

fler män. Den största gruppen tycks dock vara ”dubbelarbetande kvinnor i 45-års 

åldern som arbetar inom ett människovårdande yrke”. Två av de tre besökarna 

passar rätt väl in i denna grupp. 

5.2 Varför går besökspersonerna till medier? 

Det tycks finnas många olika anledningar till varför man besöker ett medium. 

Alltifrån ren nyfikenhet till att få råd och vägledning, eller svar på frågor angående 

arbete, familj e.t.c. Andra anledningar kan vara att man mått dåligt (psykiskt 

och/eller fysiskt), men det kan också röra sig om att man vill få sin tro på 

ett liv efter detta bekräftat. 

”Ibland när jag har mått väldigt dåligt, då får jag bekräftat att dom ser 

hur jag mår. Dom ser från andra sidan hur jag mår, det är en bekräftelse…” 

(B3) 

En del dessa anledningar handlar om sådana saker som man även kan gå till en 

terapeut, psykolog eller kurator och prata om, bl.a. råd och vägledning. Men här 

tycks också finnas en andlig dimension, som kanske inte finns hos en terapeut? 

Finns det även andra anledningar till varför man besöker ett medium och inte en 

terapeut? Ja, en stor skillnad mellan terapeuter och medier är bl.a. att medier kan 

se in i framtiden och få kontakt med ”andra sidan”. Medierna menar att det också 

kan finnas en längtan efter att få höra ifrån dom som gått över till ”andra sidan”. 

Andra orsaker till att man väljer att gå till ett medium i stället för till en terapeut 

kan vara att man upplever terapeuterna vara distanserade och neutrala. Det verkar 

som om besökarna söker något som dom inte kan få hjälp med hos en terapeut. 

Kanske är det en andlig förståelse man söker? Medierna menar att det 

finns ett sådant intresse för det själsliga och/eller andliga. Kan det finnas flera 

anledningar? Ett medium menade att det kunde bero på att hon var mer lättillgänglig 

än en terapeut. Andra medier menade att det kan finnas ett behov av att 

få uppmärksamhet. 

”Det kanske också handlar om egot. Hos mig sitter du i en timme, och 

det handlar bara om dig, och du får all uppmärksamhet. Sen är det ju 

klart att det är spännande om någon annan kan säga var man befinner 

sig i livet.” (M2) 

Men det finns även besökare som både går till medier och till terapeuter parallellt. 

Att det mediala arbetet tangerar psykologers och terapeuters områden är 

medierna medvetna om, och man menar att det skulle kunna finnas möjligheter 

att samarbeta med andra instanser i samhället.

35 

”Jag tänker ibland, >tänk om man kunde samarbeta

36 

Av de tre besökande var det två som upplevt ”tidigare liv” under regression, 

medan den tredje inte upplevt något tidigare liv, men har en tro på att vi lever 

flera gånger. Är det på grund av sina paranormala erfarenheter som besökarna 

gått till medier? Medierna har ju kunskap och förståelse för sådana erfarenheter. 

5.3 Intresset bland kvinnor och män. 

Vad som är påfallande är att det är en sådan kvinnlig dominans bland medierna 

och besökarna. Även ”arvet” av mediala kunskaper/erfarenheter tycks till stor 

del ligga på den kvinnliga sidan av släkten. Emellanåt skymtar det dock ett intresse 

även hos männen. 

”Min man är väldigt krass, men det här har han nog…han har lyssnat, 

det har han gjort. Men vad han tänker, det vet jag egentligen inte…men 

han är en väldig >sökare

37 

”Folk har blivit mer medvetna, i alla fall dom jag stöter på. Dom förstår 

att vi finns – att vi har något mer än bara det fysiska som finns på jorden. 

Det har blivit en större bredd.” (M3) 

Flera menar också att det delvis kan ha att göra med de TV-program angående 

medialitet som sänts (”Förnimmelse av Mord”, ”Andra Sidan”). Dessa program 

diskuteras på olika arbetsplatser, även manliga. Dock menar man också att dessa 

TV-program är starkt redigerade och inte förklarar eller visar en djupare kunskap 

om mediernas arbete. Men är TV-programmen den enda förklaringen till 

ett ökande intresse? Nej, det finns andra, och kanske viktigare förklaringar också, 

såsom att kunskaper kring medialitet är en gammal kunskap. Denna kunskap 

har under åren fallit i glömska, men är nu på väg tillbaka. Men varför kom-mer 

kunskapen tillbaka just nu? Vi tycks enligt medierna just nu leva i en ”brytningstid” 

och vara på väg in i en ny era. 

”Vi är på väg in mot en ny tid eller era…Jag tror att när du tar på det 

här och känner på det, så vet du vad det är. För vi vet det inom oss allihop, 

jag tror inte jag behöver förklara så mycket. När vi går in i oss 

själva och känner efter vad det är som håller på att hända, och var vi 

står någonstans själva, så hittar vi själva detta. För vi vet någonstans 

inom oss att det är någonting på gång…och vi behöver vända oss inåt 

väldigt mycket.” (M3) 

Anledningen till att vi nu är på väg in i en ny ”tid” eller ”era” skulle vara att vi 

människor under lång tid har missbrukat planeten jorden på olika sätt, och att 

jorden därför nu håller på att ”transformeras” genom en frekvenshöjning. 

5.5 Religion. 

Dessa citat leder mig in på religionens område. Vad som framgick väldigt 

tydligt i intervjuerna var att i de fall vi kom in på religiösa frågor så menade fem 

stycken att dom hade en ”tro”. Denna tro kunde ta sig olika uttryck, och det var 

nödvändigtvis inte en kristen Gud man trodde på. Men där fanns en uttalad tro 

på någonting ”högre” som hjälper oss. 

”Jag tror ju på Gud och jag tror att det finns någonting som hjälper oss. 

Jag tror kanske att Buddha och Allah…att alla dom är ungefär samma 

sak, fast vi kallar dom olika. Men det finns säkert någonting som hjälper 

oss emellanåt.” (B1) 

Vad som också var påfallande var den konflikt de intervjuade upplevde fanns 

gentemot dem från religiöst håll. Flera berättelser vittnar om ett oförstående för-

38 

hållningssätt från kyrkligt håll. Framför allt verkar det vara tanken på att vi möjligtvis 

levt tidigare liv som provocerar religiösa människor. 

”På ett arbete så var där en frireligiös kvinna…baptist tror jag hon var. 

Jag sade till henne att jag visste att man hade levt tidigare liv. Hon blev 

alldeles hysterisk när hon hörde detta.” (B3) 

Denna konflikt gick vid ett tillfälle så långt att ett medium blev hotat då en medlem 

ur ett frikyrkligt samfund sa att man ”minsann visste var hon bodde”. 

Trots detta motstånd/skepsis från religiöst håll så verkade det inte som om intervjupersonerna 

själva hade några problem med att införliva en (religiös) tro med 

sin tro på medialitet. Snarare var det så att de så att de menade att medialitet och 

religion kunde vara uttryck för samma saker, fast på olika sätt. 

”Jag tror också det att vi går in slutligen i det stora eviga ljuset, som 

kyrkan pratar om…uppståndelsen och livet. Men jag tror, att man under 

tiden fostras, och kan komma tillbaka i andra existenser. Så jag har väl 

sammanfört de här två riktningarna till en, kan man säga.” (B2) 

Det verkar vara så att det snarare är kyrkan som har svårigheter att acceptera och 

förstå intervjupersonerna än tvärtom. 

De personer som går till medier, har dom blivit nöjda med det dom fått hos medierna? 

Har medierna haft fel någon gång? Överlag så tycks besökarna var nöjda 

med det de fått hos medierna. Besöken har motsvarat deras förväntningar och 

man upplever att man fått svar på de frågor man velat ha svar på. 

”Ja, jag tror aldrig jag blivit besviken. Jag har fått svar på det jag velat, 

och det känns bra.” (B1) 

Medierna tycks också ha få berättelser om missnöjda kunder, och menar att de 

hoppas att kunden i så fall säger till om de är missnöjda. Men det har funnits tillfällen 

då varken besökare eller medium tyckt att det gått så bra. En besökare 

(B3) berättar om ett tillfälle då hon kände att mediet hon gått till sagt helt fel saker, 

och hon var missnöjd när hon åkte därifrån. Detta berättade hon dock aldrig 

för mediet. Ett annat medium berättade också om ett möte med en besök-are 

som inte gick särskilt bra, (M1) men hon menade att det till stor del berodde på 

att besökspersonen hade en negativ inställning redan när hon kom dit. Häri ligger 

en intressant iakttagelse, tycker jag, och den uttrycks väl av en besökare. 

”Men jag är ju inte skeptisk. Är man skeptisk så har man svårare att få 

ut något, och jag anser att om man är skeptisk, så hör man nog inte 

hemma där riktigt.” (B2)

39 

Det tycks alltså vara viktigt att man också tror på medialitet för att ett möte med 

ett medium skall fungera på bästa sätt, både för mediet och besökaren. 

5.6 Medierna. 

Vem är det som arbetar som medium? Varför arbetar de som medium? Har de 

några speciella egenskaper som vi andra inte har? Vilken utbildning inom medialitet 

har de? De tre medierna jag intervjuade var alla kvinnor 55 (M1), 36 (M2) 

och 44 (M3) år, alla hade familj och barn. Alla tre hade andra yrken innan dom 

beslutade sig för att arbeta med medialitet. Ett medium arbetar halvtid med medialitet 

och halvtid med ett annat jobb. Alla tre kan också hänföras till kate-gorin 

”spiritistiska medium”, i den mening att de alla kan få kontakt med ”andra sidan” 

via avlidna personer. När det gäller utbildning inom medialitet kan vi se att 

det varierar kraftigt. Ett medium (M1) har en mängd utbildningar, hon är bl.a. 

avslappningslärare, reinkarnationsterapeut, Quan-yenhealer, healingmaster i Karuna 

och certifierat spiritistiskt medium. Till skillnad från M2 och M3 som har 

relativt lite utbildning inom medialitet. Det verkar också finnas olika åsikter 

kring nödvändigheten av utbildning. 

”Jag tycker absolut inte att det är något fel med certifikat – däremot har 

jag den grundinställningen att det är en människa som ger mig detta, utifrån 

den personens uppfattning, beroende på om den personen har tillräckliga 

kunskaper eller inte…Man kan säga, att jag ser upp till kunskapen 

men inte till ett papper.” (M2) 

M2 menar också att hon inte är så intresserad av att hålla mediala demonstrationer, 

som man måste göra som ett led i utbildningen. Hon tycker även hon haft 

tidsbrist p.g.a. sina barn. När det gäller M3 så hämtar hon ”hem” kunskap under 

meditation. Hon får alltså sin utbildning genom sin andlige ”mentor” och ”hemkälla”, 

som hon kallar det. 

Hur upptäckte medierna att de var mediala? Hade de mediala upplevelser redan 

som barn? Alla tre berättar om att de haft upplevelser som barn, som dom inte 

alltid förstått. Det kunde röra sig om ”konstiga tankar” eller ”skrämmande upplevelser” 

och att man ”upplevde andras känslor”. 

”När jag var i 3-4 års åldern, så kunde jag sitta och leka med Barbiedockor, 

helt plötsligt >befann< jag mig på ett tågspår och hör ett ånglok 

komma. Detta kunde inträffa mitt på dagen när jag var tillsam-mans med 

kompisar, men även på natten – att jag hör det här ångloket komma 

emot mig, och jag vaknade alltid när ångloket var alldeles inpå 

mig.”(M2)

40 

Medierna kunde alltså redan som barn känna sig konstiga och annorlunda. Ofta 

förstod dom inte att det var olika mediala upplevelser de hade haft. Två av medierna 

hade ingen att prata med om dessa upplevelser, dels för att det inte var någon 

som förstod, men också p.g.a. att det kunde vara svårt för ett litet barn att 

sätta ord på det man upplevt. Ett av medierna har dock kunnat prata om sina 

upplevelser redan som liten. Det fullständiga medvetandet om sin medialitet har 

enligt alla tre medierna kommit först i vuxen ålder. 

”Jag har nog alltid varit medveten om att jag har >någontingkall< – att utbilda andra i andlighet och medialitet.” (M3) 

Har då dessa tre medier speciella kunskaper som resten av befolkningen inte 

har? Ja, speciella kunskaper verkar ju medierna onekligen ha, eftersom de kan 

använda sig av sina mediala talanger, vilket de flesta av oss andra kanske inte 

kan, eller gör. Möjligtvis kan det också vara så att dessa tre medier också haft 

bättre förutsättningar att arbeta med medialitet, eftersom det tycks finnas en ärftlig 

faktor. Men om dessa förutsättningar verkligen är bättre än, låt säga dina eller 

mina, vet vi inte innan du och jag tränat våra mediala talanger. 

Hur går medierna tillväga när dom har/får kontakt med andra sidan, eller när de 

får information av sina, eller besökarens guider. Detta tycks vara ett område som 

inte är alldeles lätt att förklara. Det verkar som om kontakter med andra sidan 

sker med både känsla och syn. 

”Jag är centrerad i det inre först och sedan ber jag om det och då blir 

jag uppkopplad. Jag känner eller ser hur antingen en guide kommer in, 

eller en ledare eller gudskraften.” (M3)

41 

Men sedan då? Hur kommunicerar mediet med guiden? Här tycks det inte vara 

så lätt att förklara, men igen verkar det handla om kommunikation genom bl.a. 

känslor och syn. 

”Ser jag det så är det ju bilder jag ser. Jag ser förnimmelser av någonting 

som kanske står vid sidan om dig. Känner jag det – nu går jag väldigt 

mycket på känsla, det är mest det som är utvecklat hos mig – jag 

känner det därför att jag känner…jag känner även om det är manligt eller 

kvinnligt. Det blir en starkare…jag känner det i mig…jag kan inte 

förklara…jag känner det i mig. Jag bara vet…” (M3) 

Är denna kommunikation telepatisk? Intuitiv? Är det detta som är den så kallade 

”medialiteten”? Vad innebär det i så fall att ha tillgång till denna medialitet eller 

kunskap? Är medialiteten bara ett ”arbetsredskap”? Det tycks vara mycket personligt 

och individuellt. Medialiteten tycks kunna fungera som ett verktyg, både 

för att hjälpa/guida en besökare, men också för att använda i sitt eget förhållningssätt 

till sin medialitet. Hur fungerar då medialiteten? Kan man stänga 

”av” och ”på” den precis som med en radio? Ja, det verkar faktiskt så. Att lära 

sig att stänga av och på sin medialitet är något som alla medierna är överens om 

att dom kan göra, men det är något som dom har fått lära sig själva. Att ständigt 

vara ”på” är inget önskvärt tillstånd… 

”Det fungerar jättebra, bara man kommer på knepet. Det är en sådan 

sak jag önskar att någon hade sagt till mig när jag var yngre. För jag 

mådde mycket dåligt som tonåring, för jag var alltid >påöppen< hela tiden. Då plockar du in allt möjligt 

till slut – och kan fara oerhört illa.” (M1) 

Det verkar som medierna försöker vara ”av” så mycket som möjligt och endast 

kopplar ”på” när dom arbetar. Dels handlar det om att man själv kan må dåligt 

av att vara ”på” vid fel tillfällen, men också om en etik. En etik som säger att 

man inte ”tar in” information från en annan människa om man inte fått tillstånd 

att göra det. Missbrukar man denna etik så finns risken att man stannar upp, eller 

till och med går bakåt, i sin utveckling.

42 

Känner medierna någonsin tvivel på det dom gör, eller det de ”får till sig”? Ja, 

tvivel tycks vara en ständig följeslagare till medierna. Men nödvändigtvis inte på 

ett sätt som upplevs som negativt. Istället kunde detta tvivel få dem att reflektera 

över sin situation och över sitt arbete. Det verkar som om det tvivel som finns 

snarare riktas mot den egna förmågan, än på den kunskap man har eller får till 

sig. Ett tvivel på att inte vara ”tillräcklig” eller ”duktig” tillräcklig. 

”Men visst tvivlar jag och känner att jag aldrig blir duktig nog – jag vill 

kunna mer…” (M2) 

När medierna drabbas av tvivel så verkar det som om de först överlägger med 

sig själva om det verkligen är tvivel de känner. Ett medium menade att det kan 

tänkas att man ”plockat in” någon annans tvivel. Man har även ett litet kontaktnät 

som man kan diskutera sådana frågor med. Ett annat medium menade att 

tvivel kan ha att göra med ansvaret de har att inte göra någon person illa.

43 

6. DISKUSSION 

I detta kapitel kommer jag att diskutera, jämföra och kategorisera de gemensamma 

drag som jag funnit i mina intervjusvar. Detta är ett sätt att strukturera 

och analysera intervjusvaren på som påminner om sättet man använder sig av i 

grounded theory, som jag beskrev i kapitel 3.2. Jag har också numrerat de olika 

likheterna/olikheterna jag funnit. Denna numrering motsvarar nödvändigtvis inte 

en inbördes rangordning. 

6.1 Resultatdiskussion 

Vad visar min resultatdel? Vad är det mina sex intervjuer speglar egentligen? 

Är det möjligt att kategorisera de händelser och sammanhang som min resultatdel 

tar upp? Ja, jag tror det är möjligt och jag vill börja med besökspersonerna. 

Vilka är de? Varför går de till medier? De tre besökspersonerna är alla kvinnor, 

medelålders eller övre medelålder. Åtminstone två av dem har haft paranormala 

upplevelser innan de uppsökte ett medium för första gången. Alla har en tro på 

något högre som guidar oss. Två av dem har barn som har haft paranormala erfarenheter 

eller utbildar sig inom medialitet. Som vi ser finns här några gemensamma 

nämnare. 

1. De är kvinnor. 

2. De har familj och barn. 

3. De har haft paranormala erfarenheter. 

4. De tror på något högre som guidar och/eller hjälper oss. 

5. De har besökt medier. 

Finns det något ytterligare som förenar denna grupp? Ja, möjligtvis kan man tolka 

deras besök hos medier som ett tecken på ett andligt/själsligt sökande. 

Detta sammantaget visar på en ganska homogen grupp i fråga om kön, åsikter, 

erfarenheter och agerande. Vad är det som är specifikt för denna grupp? Framförallt 

skulle jag vilja hävda att det är de paranormala erfarenheterna. Detta 

behöver naturligtvis inte betyda att det inte finns kvinnor med familj och barn 

som har en tro på något högre och som har paranormala erfarenheter, men som 

väljer att inte besöka ett medium. 

Går det då att förena en kristen tro och tron på medialitet? Ja, det tycks finnas 

utrymme att förena dessa två trosuppfattningar, men inte utan att det leder till 

kritik från religiöst håll. Olikheterna inom gruppen handlar om under hur lång 

tid man besökt medium, och anledningarna till besöket. Anledningarna till att 

man besöker ett medium går dock också att kategorisera. Av intervjusvaren att 

döma dominerar nedanstående orsaker.

44 

1. De söker andligen/själsligen. 

2. De mår dåligt fysiskt och/eller psykiskt. 

3. De söker svar på frågan varför. 

4. De vill veta vad som kommer att hända. 

5. De söker råd och stöd. 

6. De vill ha kontakt med någon avliden. 

7. De är nyfikna. 

Möjligtvis går det att hitta ytterligare orsaker, eller underorsaker. Ovan nämnda 

orsaker är dock alla nämnda i olika sammanhang av intervjupersonerna som anledningar 

eller möjliga anledningar till att besöka ett medium. Eftersom besökare 

till medier ibland växelvis besöker både medier och terapeuter, är en jämförelse 

dem emellan intressant att göra. Det tycks finnas några avgörande skillnader. 

Dessa skillnader är: 

1. Mediet har en förståelse för besökarens paranormala 

upplevelser p.g.a. egna erfarenheter . 

2. Mediet kan tala om vad som kommer att hända. 

3. Mediet kan få kontakt med ”andra sidan”. 

Man skulle naturligtvis kunna tänka sig att även en terapeut har kunskaper- 

/erfarenheter om ovan nämnda punkter. Dock finns det en del som talar emot 

detta. Ingen av intervjupersonerna har nämnt att dom kommit i kontakt med en 

sådan terapeut. Skulle dessutom en terapeut ha sådana kunskaper och använda 

sig av dem i ett terapeutiskt syfte, så tror jag det är högst osäkert om den traditionella 

vården skulle acceptera en sådan arbetsmetodik. Detta leder mig in på 

medierna. Vem är de? Varför arbetar de som medier? Finns det också här gemensamma 

nämnare dem emellan? Ja, det finns det, och dessa är. 

1. De är kvinnor. 

2. De har familj och barn. 

3. De har haft paranormala upplevelser som barn. 

4. De arbetar/de inom ett människovårdande yrke innan de blev medier 

på heltid. (I ett fall på halvtid.) 

5. De har/har haft kvinnliga släktingar med mediala kunskaper. 

6. De är spiritistiska medium. 

7. De är egna företagare. 

Möjligtvis kan man också hävda att alla känner ett ”kall” att arbeta med och utbilda 

människor inom medialitet. Det finns också olikheter, framförallt dessa 

två: 

1. Olika syn på vikten av utbildning inom medialitet, därmed också

45 

olika lång utbildning. 

2. Olika sätt att arbeta. 

Vad är specifikt för denna grupp? Naturligtvis de paranormala erfarenheterna, 

men det finns ju personer med paranormala erfarenheter som inte väljer att utbilda 

sig till medier, t.ex. besökspersonerna. Vad som är specifikt för medierna 

är att de har haft en vilja och en drivkraft att på något sätt förkovra sig inom medialitet, 

för att sedan kunna arbeta med det. Vissa av medierna känner det som 

ett kall att genom sina media kunskaper hjälpa människor. Likheterna gör att 

även denna grupp kan kallas homogen när det gäller kön, paranormala erfarenheter, 

yrke, familjesituation, positionen som egen företagare och eventuell 

nedärvd kunskap om medialitet. Olikheterna har att göra med det mediala arbetet, 

där det verkar vara mycket individuellt hur man arbetar som medium. 

Finns det åsikter/erfarenheter som är gemensamma för både besökare och medier? 

Ja, det finns det, bl.a: 

1. De paranormala erfarenheterna. 

2. De har upplevt att man blivit ifrågasatt från religiöst håll. 

3. De är överens om att intresset för medialitet har ökat/förändrats. 

4. Det andliga/själsliga sökandet. 

Ett medium slutar inte att söka bara för att hon är medial. Hon måste hela tiden 

öva och ibland ta till sig nya direktiv från sina guider.

47 

7. SLUTDISKUSSION 

Under denna rubrik tänker jag reflektera över mina resultat och min metod. 

Jag ska också svara på frågan om jag anser mig ha uppfyllt mina syften eller ej. 

Mina syften var: 

• Förstå varför vissa personer går till medium. 

• Ge en beskrivning av medier och deras arbete. 

Som bakgrund, och som en hjälp till en förståelse för mediers arbete och begreppet 

medialitet, har jag haft med ett kapitel om parapsykologi och medialitet. 

Därefter har uppsatsen fokuserat kring mina sex intervjuer. När det gäller besökarna 

har jag genom mina intervjuer, resultatredovisning och analys kunnat kategorisera 

anledningarna till varför vissa personer går till medier. Jag har också 

kategoriserat besökspersonernas gemensamma nämnare och skillnader och 

spekulerat kring vad som är specifikt för just denna grupp. Jag har genom mina 

intervjuer gett besökspersonerna möjlighet att förklara sitt intresse för medialitet, 

och därmed sätta in det i ett större sammanhang. På detta sätt har jag kunnat 

visa vad deras besök hos medier är ett uttryck för. 

När det gäller medierna och deras arbete har jag genom mina intervjuer, resultatredovisning 

och analys beskrivit dem genom att kategorisera deras gemensamma 

nämnare och olikheter. Jag har visat på likheter och skillnader i deras 

bakgrund, uppväxt, utbildning och arbetssätt. Jag har genom mina intervjuer låtit 

medierna sätta in sig själva i ett samhälleligt sammanhang, och låtit dem beskriva 

drivkrafterna bakom sina beslut att arbeta som medier. Sammantaget innebär 

detta att jag anser att jag uppfyllt mina syften, och förhoppningsvis därigenom 

också gett läsaren en god insikt om, och förståelse för, medierna och deras 

besökare. 

Har metoden jag använt mig av varit alltigenom lyckad? Jag hade redan i urvalet 

av besökare och medier kunnat göra på ett annorlunda sätt, t.ex. så hade jag kunnat 

annonsera efter både besökare och medier. Detta förfaringssätt har dock både 

för-och nackdelar. En fördel hade kunnat vara att jag kommit i kontakt med en 

annan typ av medium än ett spiritistiskt medium, och därmed fått en ännu större 

bredd. En nackdel hade varit att jag kanske inte hade fått några svar alls på min 

annons. 

Dock anser jag att en kvalitativ intervjustudie lämpar sig väl för att studera det 

område jag gjort. Jag har velat få fram så mycket fakta som möjligt kring både 

medier och besökare, och därför har det varit av vikt att jag kunnat ställa följdfrågor. 

Det har varit viktigt därför att jag strävat efter en helhetssyn kring fenomenet 

medialitet och medier. Som intervjuare har jag också lärt mig mycket om

48 

intervjuteknik, bl.a. vikten av att inte ställa ledande frågor. Jag har också förstått 

vikten av att ge ordentlig information till intervjupersonerna innan intervjun 

äger rum. Detta slarvade jag med vid ett tillfälle. Dock tycker jag personligen att 

det fick till följd att intervjun blev väldigt neutralt hållen och därmed också kanske 

trovärdigare? Dock går det inte att bortse ifrån att jag har haft en förförståelse 

för intervjupersonerna som gjort att inte alltid varit opartisk, däremot har 

jag försökt hålla mig objektiv. 

7.1 En större förståelse? 

Jag ville skriva den här uppsatsen för jag var nyfiken på varför vissa människor 

går till medier, och jag ville gärna försöka förstå hur medier arbetar och 

varför de valt att arbeta som medier. När det gäller den vetenskapliga sidan av 

forskningen kring parapsykologiska fenomen (parapsykologi) har jag fått intrycket 

att parapsykologin tycks befinna sig i en svår position. Parapsykologi 

tycks vara en ifrågasatt disciplin och resultaten man fått inom denna disciplin 

ifrågasätts från många håll. Motsättningar parapsykologer emellan är heller inte 

ovanliga. 

Dock verkar det som om det skulle råda en större enighet, åtminstone parapsykologer 

emellan, än vad det gjort tidigare. Numera finns det tecken på att man 

lägger ner mer energi på att försöka tolka varför vissa fenomen existerar, istället 

för att diskutera om dom existerar. Parapsykologin har det svårt därför att dom 

vill studera parapsykologiska fenomen vetenskapligt, men det är inte alltid fenomenen 

låter sig studeras på ett vetenskapligt sätt. Detta orsakar diskussioner 

om huruvida det är bevis eller återupprepbarhet man strävar efter. 

Jag tycker mig kunna se att parapsykologins svåra situation har lett till en något 

kluven hållning från parapsykologer gentemot sitt eget forskningsområde. Denna 

kluvenhet går att se på psykologiska institutionens hemsida vid Stockholms 

universitet. Där presenteras sex olika anledningar till varför man inte ska bedriva 

parapsykologisk forskning. Detta förefaller mig vara ett något märkligt sätt 

att presentera sitt forskningsområde på. 

Parapsykologiska fenomen studeras även utifrån ett naturvetenskapligt perspektiv, 

företrädelsevis inom medicin och fysik. Den medicinska vetenskapen forskar 

mestadels inom områden som har med NDU, UKU och tidigare liv att göra. 

En viss oenighet läkare emellan tycks gå att skönja. Förklaringarna till ovan 

nämnda fenomen tycks, av vissa, tillskrivas och förklaras som mentala processer. 

Dock finns det vissa fenomen som inte verkar låta sig förklaras på detta sätt, 

och det är uppgifter som patienter lämnat efter det att dom blivit opererade- 

/återupplivade. Uppgifter som verkar tyda på att deras ”själ” har befunnit sig någon 

annanstans än i kroppen på operationsbordet.

49 

Fysiker har också teorier som man menar kan förklara förekomsten av paranormala 

fenomen. Dessa förklaringar hamnar inom det kvantmekaniska området. 

Teorierna handlar om flera universum, och om företeelsers samband med varandra 

oavsett tid och rum. Dock verkar det vara svårt att avgöra exakt var någonstans 

fysikernas teorier befinner sig idag, i förhållande till parapsykologi och 

medicin. Klart är dock att representanter från alla dessa tre områden tycks träffas 

och gemensamt diskuterar sina upptäckter. 

När det gäller begreppet medialitet så verkar det även där som om man inte alltid 

är helt eniga om vilka egenskaper som bör betraktas som mediala. Det tycks 

inte finnas någon enhetlig definition av termen ”medialitet”, eller vilka egenskaper/kunskaper 

som skulle ingå däri. Ordet ”medialitet” finns inte ens upptaget i 

nationalencyklopedin. Efter mina studier på bl.a. Internet har jag sett att det 

finns många människor som sysslat länge med medialitet. Dessa människor har i 

vissa fall hemsidor som täcker det mesta jag tagit upp i min uppsats. 

Då många som sysslar med medialitet väljer att beskriva området utifrån egna 

kunskaper och erfarenheter, är man inte alltid helt samstämmiga på alla områden. 

Så tyckte jag var fallet med definitionerna av spiritistiska och klärvoajanta 

medium. 

När det gäller orsaker till varför besökspersonerna gick till medier, tycker jag 

mig kunna se, att bakom svaren jag fick, finns det ett andligt/själsligt sökande, 

eller kanske en längtan efter en andlig förståelse. Detta sökande tycks också ta 

sig uttryck i en tro på något högre. Det verkar också vara denna andliga dimension 

som gör att mediernas arbete skiljer sig från terapeuters. Denna andliga dimension 

handlar bl.a. om att medierna kan kontakta avlidna vänner, och tala om 

vad som ska hända i framtiden. Uppenbarligen fyller medierna en viktig funktion 

för dessa besökare. Medierna har kommit att representera en plats där besökarna 

kan förena sin andliga-/själsliga tro med sitt sökande, men också en 

plats att praktiskt utöva sin tro på. 

Att besökspersonerna alla råkade vara kvinnor är måhända en tillfällighet. Dock 

tyder alla uppgifter jag fick i mina intervjuer på att kvinnor dominerar det mediala 

området, både som besökare och utövare. Att de tre besökspersonerna alla 

hade haft paranormala upplevelser kan möjligtvis också tillskrivas slumpen. Det 

verkar dock som om dessa upplevelser haft stor betydelse för besökspersonerna 

själva. Jag menar att dessa upplevelser troligtvis har påverkat deras andliga 

sökande och därmed också deras beslut att uppsöka medier. 

Frågan varför dessa tre personer går till medium kan också ses utifrån ett annat 

och större perspektiv. Ur ett samhälleligt perspektiv kan man fråga sig; Vad är

50 

det samhällets institutioner inte kan tillgodose dessa personer med? Att döma av 

intervjuerna så finns det ett behov av andlighet samt ett andligt/själsligt sökande. 

Ett behov/sökande som inte kan tillgodoses av vare sig religion eller psykologer. 

Ett behov/sökande som, enligt intervjupersonerna, dessutom verkar öka. Vad säger 

det om vårt samhälle? Om vår religion? Om vår människosyn? 

Framför allt så tror jag att mina intervjuer pekar på behovet av balans. För 

den enskilde handlar det om att hitta en personlig/själslig balans som man får 

när man besöker medier. Men det handlar också om en universell balans. En 

balans som rubbats p.g.a. glömda andliga kunskaper och därmed ett minskat 

andligt intresse. Ett intresse som nu ökar igen, med påföljd att den universella 

balansen är på väg att återupprättas. 

Mina intervjuer väcker dock lika många frågor som de jag fått svar på, frågor 

som: Skulle olika institutioner i samhället kunna samarbeta med medier? Skulle 

medier kunna få en mer accepterad plats i samhället bredvid sjukvård, terapeuter 

och religion? Eller kommer ett ökat medialt intresse i samhället också att leda 

till större konflikter? Är det möjligt att få till stånd en seriös debatt kring mediernas 

betydelse i vårt samhälle? 

Jag hoppas och tror att jag genom min uppsats kunnat förmedla en mer nyanserad 

syn på både medier, deras arbete och på de personer som besöker dem. Därmed 

hoppas jag också att jag bidragit till en större förståelse och tolerans gentemot 

medier, deras besökare, och de människor som tycker sig uppleva en annan 

verklighet. 

Hur kan man försöka förstå dessa personers erfarenheter och agerande ur ett sociologiskt 

perspektiv? Vilken betydelse har min uppsats för sociologin som helhet? 

Vissa av er läsare kanske anser att min uppsats lika gärna kunde ha hört 

hemma inom psykologi, filosofi eller teologi. Ni har rätt i detta, därför att de fenomen 

och de områden jag beskrivit är gränsöverskridande och detta är mycket 

viktigt att förstå. Att jag ändå anser att min uppsats har en betydelse för sociologin 

är, att här finns ett individual-, grupp- och samhällsperspektiv att ta hänsyn 

till. Sett ur det perspektivet har min uppsats definitivt ett sociologiskt värde. Jag 

har valt att studera dessa personer ur ett individualperspektiv, men jag har också, 

genom att jämföra dessa personer i grupper (besökare och medier), visat att här 

finns ett grupperspektiv att ta hänsyn till. Som en grupp bland andra grupper i 

samhället är även intervjupersonerna delaktiga i en utveckling och för-ändring 

av samhällets dynamik, normer och funktion.

51 

Sett som ett tecken på ett samhälle i förändring blir min studie verkligt intressant. 

Området skulle kunna studeras utifrån flera olika sociologiska perspektiv 

(feministiskt, marxistiskt t.ex.) Det viktiga ur ett sociologiskt perspektiv blir då 

att försöka förstå vad denna förändring beror på och vad den möjligtvis kommer 

att leda till. För vad är det vi ser egentligen? Är intresset för medier och medialitet 

ett uttryck för sekterism eller är det en subkulturell tendens? Eller möjligtvis 

en reaktion mot kapitalism och individualism? Beror det i så fall på en reaktion 

mot de nuvarande värderingarna i samhället när det gäller syn på religion och 

sociala normer? Kommer denna grupp av människor att assimileras med det övriga 

samhället, eller kommer samhället att ta till sig gruppens normer och värderingar? 

Ur ett sociologiskt perspektiv finns här en mängd intressanta aspekter 

att studera vidare. 

Sociologens främsta uppgift är att försöka förstå, och därmed kunna förklara, de 

förändringar som sker i samhället både på individ- och gruppnivå. Att förstå en 

människas eller grupps agerande som är baserat på en upplevelse som vi idag 

inte har en allmänt accepterad förklaring till, måste vara något av det svåraste 

och mest intressanta en sociolog kan göra idag. Det här området är alldeles för 

viktigt och intressant för att bli avfärdat som något som hamnar utanför gängse 

forskningsområden.

53 

8. LITTERATURLISTA 

Almqvist, Kurt 

Björkhem, John 

Carlquist. G/Carlsson. J (red) 

Castellan, Yvonne 

Engström, Christer (red) 

Geels, Anton/Wikström, Owe 

Greene, Brian 

Irwin, H.J. 

Jacobsson, Nils-Olof (red) 

Morse, Melvyn 

Moody, Raymond. A 

”Att läsa Jung” 

Natur och Kultur. Stockholm. 1997 

”Det Ockulta Problemet” 

J.A Lindblads Förlag. Uppsala. 

1954 (1939) 

”Svensk uppslagsbok” 

Förlagshuset Norden AB. Malmö. 

1959 

”Vad jag vet om parapsykologi” 

Alhambras PocketEncyklopedi/73. 

1991 

“Nationalencyklopedin” 

Bokförlaget Bra Böcker. Höganäs. 

1993-1996 

“Den religiösa människan” 

Bokförlaget Natur och Kultur. 

1999 

”Ett utsökt universum” 

Norstedts Förlag. Stockholm. 1999 

“An Introduction to Parapsychology” 

McFarland & Company. 1989 

“Svensk Parapsykologi” 

John Björkhems Minnesfond. 1998 

”Förvandlad Av Ljuset” 


“Ljuset ur tunneln” 

Natur och Kultur. Stockholm. 1988

54 

Moody, Raymond. A 

Radin, Dean. I 

Sabom, Michael. B 

Silverman, David 

Strauss, Anselm&Corbin, Juliet 

Targ, Russel&Puthoff, Harold 

Schiller, Harald 

Thufvesson, Anna (red) 

Wilber, Ken (red) 

“Tidigare-liv upplevelser” 

Månpocket/Natur och Kultur. 

Stockholm. 1990 

“The Conscious Universe” 

HarperEdge. San Fransisco. 1997 

“Vi upplevde döden” 


”Interpreting Qualitative Data” 

SAGE Publications. London. 1993 

“Basics of Qualitative Research” 

SAGE Publications. London. 1990 

”Psykets räckvidd. Om forskning 

kring våra inre resurser.” 

Askild&Kärnekull. 1977 

”Fallet Folkesson” 

Åhlen&Åkerlunds Förlag. 1935 

”Lilla Focus” 

Kunskapsförlaget P.A. Norstedt & 

Söner AB. 2000 (1961) 

”Det holografiska paradigmet” 

Bokförlaget Korpen. Göteborg. 

1982 

WEBBADRESSER 

www.annikalangle.com 

www.fof.se 

www.psi-sweden.org 

www.psy.gu.nu 

www.psychology.su.se 

www.sokaren.se 

www.spiritus.nu

55 

9. BILAGOR 

Nr.1 

FRÅGOR OM MEDIALITET 

0. Ålder, kön. 

1. Vad har du för utbildning? 

2. När blev du medveten om din mediala förmåga? 

3. Hur gick det till? 

4. Har du någon utbildning inom medialitet? 

5. Vilken utbildning? 

6. Finns det någon slags examen inom medialitet? 

7. Hur länge har du arbetat professionellt med medialitet? 

8. Varför har du valt att arbeta med medialitet? 

9. Vad är medialitet för dig? 

10. Kallar du dig för ockultist? Spiritist? New Age? 

11. Har din medialitet accepterats? Av familj, vänner, arbetskollegor, samhälle? 

12. Finns det någon rikstäckande organisation för medier? 

13. Hur många medier finns det i Sverige? 

14. Arbetar alla medier på samma sätt? 

15. Finns det ”falska” medier? 

16. Hur vet man om ett medium är ”falskt”? 

17. Berätta lite om problematiken kring medialitet, om du upplever att det 

finns någon sådan. 

18. Vilket är ditt förhållningssätt till ditt arbete och till dina klienter? 

19. Vilket ansvar har du som medium gentemot dem som besöker dig? 

20. Hur arbetar du som medium? 

21. Hur går det till när du ”kopplar upp” dig? 

22. När du får kontakt med guider, eller andar, hur kommunicerar ni då? 

Bilder, ord, känslor, telepati? 

23. Har du hjälpmedel? 

24. Använder du dig av din medialitet även privat? 

25. Hur ser du på din roll som medium? 

26. Vem besöker dig? Kvinnor-Män-Ålder-Yrke. 

27. Varför besöker man dig? 

28. Varför tror du att människor går till dig, och inte till en kurator/psykolog? 

29. Vilka förväntningar finns på dig från kunden? 

30. Händer det att kunder inte blir nöjda? 

31. Återkommer kunderna flera gånger? 

32. Din genomsnittskund, hur ser han/hon ut?

56 

33. Har du någon gång tvivlat på din egen medialitet? 

34. Jag har besökt flera medier, alla har varit kvinnor. Är det en tillfällighet? 

Varför är det så? 

35. Hur anser du att sådana som du (medium) bemöts i vetenskapliga kretsar? 

T.ex. av parapsykologer. 

36. Anser du att intresset/kunskapen kring medialitet är konstant, eller 

ökar/minksar det? 

37. Finns det någon händelse som betytt mycket för dig, som du kan berätta 

om?

57 

Nr.2 

FRÅGOR TILL BESÖKANDE 

1. Ålder - kön - civilstånd - yrke. 

2. Går du till medier? 

3. Varför? 

4. Hur ofta? 

5. När? D.v.s. vid vilka tillfällen? 

6. Hur många gånger sammanlagt har du besökt medier? 

7. När började du gå till medier? 

8. Vilken var anledningen till att du besökte ett medium för första gången? 

9. När var detta? 

10. Varför valde du just det mediet? Sett annons? Genom vänner? Telekatalogen? 

11. Vilka förväntningar hade du? 

12. Motsvarade det mediet dina förväntningar? 

13. Hur arbetade mediet? Hjälpmedel? Kort? 

14. Går du till flera olika medium? 

15. Varför? 

16. Är det någon skillnad mellan olika medier? 

17. Vilken? 

18. Går du ensam till medier, eller deltar du också i träffar där det är flera 

deltagare? 

19. Någon skillnad mellan dessa former? 

20. Är du själv medial? - Mediala erfarenheter? 

21. Finns det någon närstående/släkt som är medial? 

22. Har dina barn ärvt någon medialitet? 

23. Vad är medialitet för dig? 

24. Går du till medium innan du fattar ett stort beslut? 

25. Diskuterar du med din familj, vänner, arbetskamrater att du går till 

medium? 

26. Hur tycker du att du bemöts av människor om du berättar att du går 

till medier? 

27. Har du någon religiös tro? 

28. Har din livsfilosofi förändrats efter dina kontakter med medier? 

29. Finns det någon skillnad mellan könen när det gäller intresse för medium, 

tycker du? 

30. Skulle en Q eller psykolog kunnat ge dig det du fått hos medierna?

58 

Nr.3 

Hej! 

Jag heter Markus Olofsson och jag håller på att skriva en c-uppsats i sociologi 

vid Linköpings universitet. Jag kommer i min uppsats att beröra parapsykologi. 

Efter att ha läst vad som finns publicerat på er hemsida om parapsykologi väcktes 

en del tankar hos mig. 

Jag undrar därför om du vill svara på följande frågor. 

1. Hur definierar du "New Age"? 

2. På er hemsida står det, "Vi tar starkt avstånd från New Age-rörelsens syn 

på kunskap om naturen, nämligen som någonting som man kan förvärva 

kunskap om genom intuition och känsla". 

3. Utifrån ovanstående mening, hur vill du definiera "känsla"? 

4. Hur vill du definiera "Intuition"? 

5. Vad syftar ni på när ni skriver "naturen"? Är det den mänskliga naturen 

(som innefattar bl.a. biologi, medicin, psykologi), den yttre naturen (bl.a. 

geologi), eller hela universum (bl.a. astronomi)? 

6. Beroende på vad ni menar med "naturen", kan en människa då inte förvärva 

kunskap genom känsla om ; 1. Den mänskliga naturen. 2. Den yttre 

naturen. 3. Universum. 

7. På er hemsida kan man läsa om en serie telepatiexperiment som ni utfört. 

Där står, "Experimenten har alla gällt överföring av känslor…". "Som stimuli 

användes 30 känsloframkallande diabilder…" 

8. Vad är det som skiljer en "känsla" i ovanstående mening, jämfört med den 

"känsla" som ni förknippar med New Age rörelsens förhållningssätt till 

"naturen"? 

9. Skulle då en "känsla" vara vetenskapligt relevant i ett sammanhang (parapsykologi), 

men inte ett annat (New Age)? 

Vore mycket tacksam om du ville ta dig tid att svara. 

MVH: Markus Olofsson

59 

10. 

4. INTERVJU MED MEDIUM nr 1 

Kvinna, 55 år. Gift, 2 vuxna barn. 

Din utbildning? 

Vill du ha allt? 

Ja, gärna. Från grundskolan och uppåt. 

Grundskola, frisörutbildning, -94 hoppade jag av och satte mig på skolbänken 

och läste in gymnasiekompetensen, för att därefter börja med samtalspedagogutbildning. 

Därefter fortsatte jag med avslappningslärareutbildning med mental träning. 

Under den här tiden så har jag också utbildat mig till Reiki - till reinkarnationsterapeut 

- till Quanyen healer och utbildare - Karuna - healingmaster med 

rätt att utbilda där också, men det har jag inte gjort. 

Hur lång tid har utbildningarna tagit som varit inriktade på medialitet? 

Den mediala utbildningen är ju egentligen livsutbildningen. Men jag har gått en 

utbildning som sträckte sig över 2-3 år - jag fick mitt certifikat i fjol. 

Är det detta som kallas Reiki? 

Nej, den kallas mediumcertifikat. 

Så du är ett certifierat medium? 

Ja det är jag, ett spiritistiskt medium. Att vara ett spiritistiskt medium innebär att 

jag kan ta kontakt med ”andra sidan”. 

Hur går utbildningen till? 

Vi träffas och tränar och gör olika övningar med en lärare som övervakar och tittar 

- ja det är väl egentligen det som det går ut på. Sen får man ju träna emellan 

dom här träffarna. När läraren ser och märker att eleven är kapabel, då får eleven 

gå upp och göra ett prov. Man får gå upp och göra en liten demonstration och 

om man klarar det så får man ett träningscertifikat. Då har man möjligheter och 

rättigheter att träna hemma och ta emot klienter. Man får även ha små meditationer 

eller demonstrationer på max 30 personer. Sen går det vidare på det viset, 

och när den dan kommer då du känner dig redo, då får du gå upp och göra ytterligare 

ett test, både individuellt och för en storseans. 

Där bör man ha klarat av minst 5 personer som man ska kunna ”klippa in” direkt, 

och kunna komma med riktiga bevis för att man skall få sitt certifikat. 

Missköts det, så kan det dras in igen. Det handlar om hur vi hanterar människor. 

Det är som ett slags körkort? 

Ja, ungefär. 

Gäller dessa regler i hela Sverige? 

Det är internationellt - det går efter internationella regler. 

Händer det att någon blir kuggad på dom här testerna? 

Jadå, det händer. Då får man hem och träna och göra ett nytt försök senare. 

Om jag förstår dig rätt, så är det en relativt välövervakad bransch, eller 

finns det medium som arbetar utan dom här certifikaten?

60 

Ja, visst gör det det. Det är många som inte är certifierade. 

Vad finns det för anledningar till att dom inte är certifierade? 

Vissa har sagt att dom inte känner att dom behöver det, för dom har kunskapen 

ändå. Vissa säger att dom haft den här gåvan ända sedan dom varit små och, ja 

det finns ju inga direkta krav som det finns inom andra utbildningar. Det finns 

många männskor i den här branschen som arbetar utan utbildning. Det är väl det 

som också gör det så lätt att döma ut det som hokuspokus eller humbug, just för 

det här…för det är ju fortfarande så att skolor, diplom och certifikat…ja, det är 

bra. 

Trovärdighet? 

Ja, med certifikat finns det en trovärdighet. 

Men det är väl bra? 

Ja visst är det det! 

När blev du medveten om din mediala förmåga? 

Ja, fullt medveten blev jag som vuxen - för ungefär 10-15 år sedan tror jag. 

Kände du aldrig av det som barn? 

Jo, fast då förstod jag ju det inte - och inte förrän nu - när jag är medial - förstår 

jag att det var det jag var då också, men på det mer känslomässiga planet. Jag 

stängde av mig, för jag upplevde andras känslor, vilket gjorde att jag blev väldigt 

rädd. Jag kunde inte förstå vad det handlade om, jag plockade in mammas 

och pappas irritationer, sådant som vuxna människor ju har. Men jag förstod det 

inte utan blev bara rädd. 

Fanns det ingen du kunde prata med? 

Nej, och det är ju inte lätt för ett barn att sätta ord på det heller - på vad det är 

som händer. Om ett barn är mörkrädd så tröstar föräldrarna och säger att det 

finns inga monster under sängen, men det talas inte om varför du är mörkrädd. 

Fanns det inte någon hos dina föräldrar som hade samma gåvor som du 

kände till? 

Inte som barn, men efteråt har jag hört att det fanns på min mammas sida. 

Men medialiteten hoppade över dina föräldrar? 

Ja, mamma drog sig mer åt kyrkan och försökte hålla sig inom dom strikta linjerna. 

Det var inte förrän på gamla dar som hon började tänja lite på sina gränser. 

Hur gick det till då för 10-15 år sedan när du blev medveten om din medialitet? 

Det kom genom min utbildning med Reiki, när jag började jobba med healing. 

Då ”öppnade jag upp” den kanalen och det är samma kanal som jag ”tar ner” information 

ifrån. Det var när jag började arbeta med healing och personlig utveckling 

som jag mer kunde lita på det jag fick till mig och de tankar och känslor 

som jag fick. Helt plötsligt hade jag ett verktyg - framför allt efter pedagogutbildningen 

- att separera vad som var mitt och ditt. Då började jag så sakteliga 

att förstå mig själv.

61 

Ju mer jag ”rensade” inom mig, desto bättre blev jag på att våga lita på den information 

jag fick. 

Anledningen till att du sökte dig till Reikiutbildning, var det någon slags 

drift…att du kände att du hade den här gåvan? 

Nej - det är väl så här - att vissa saker blir man bara indragen i, så är det bara. 

Jag stod på näsan in i samtalspedagogutbildnngen, som om jag inte kunde sätta 

stopp för det själv. Det var likadant med healingen. Jag ansåg att healing var en 

fullständig bluff och kommersiellt dravel - det var vad jag hade döpt Reikin till, 

så jag var inte intresserad av det. 

Sen träffade jag en man som hette (…) och jag konfronterade honom med mina 

påståenden. Men hans sätt att säga det på…hans oerhört kärleksfulla förklaring 

på vad egentligen han tyckte Reiki stod för, gjorde att jag…efter det brukar jag 

säga att jag är ganska lättförförd, för jag föll direkt - för han talade rakt in i hjärtat 

på mig. På den vägen är det, och jag är övertygad om att vissa saker blir vi 

förda till utan att egentligen förstå varför. 

Därför att det finns en inre drivkraft och vi får så mycket hjälp att följa den vägen 

som det är meningen att vi skall gå. 

Så det var dina ”guider” som förde in dig på den vägen? 

Ja, och mitt eget ”högre” jag, och mitt eget undermedvetna - som ju är mycket 

klokare än vad det medvetna är. 

Hur länge har du arbetat professionellt med medialitet? 

När det enbart gäller medialiteten så är det 1,5 år. 

Men du arbetade med något annan innan det? 

Ja, med healing och och samtal i 6 år. 

Varför har du valt att arbeta med medialitet? Eller är det medialiteten som 

valt att arbeta med dig? 

Ja, just det. Det är nog lite mer så. 

För det var inget du hade planerat? 

Nej, det fanns en längtan och en nyfikenhet. Jag är ju född nyfiken - det här drog 

- och att våga följa den känslan… 

Är du nöjd med ditt val? 

Ja. 

Känns det att du hittat rätt? Eller kan du tänka dig att göra något annat? 

Jadå! 

Vad då? 

Det vet jag inte. 

Men känner du inte att du måste arbeta med det här, när du fått denna 

gåva? 

Jag tror att vi gör det var dag egentligen. Jag brukar säga till mina healingelever 

som jag har på mina utblidningar…dom brukar ofta säga att ”det här skulle jag 

vilja arbeta med och öppna eget”. Javisst, det är helt ok, det gör man ju som man 

själv känner för. Men vi får inte glömma att vi behövs överallt i samhället. Vi

62 

behöver vara ute på varenda arbetsplats. Det är likadant med meditationen, det 

är ju ett verktyg som jag kan använda när som helst. Det kan vara så att jag känner 

in någonting - här är någonting på gång - vad är det som är fel - och på det 

viset kan jag hjälpa och stödja andra människor. 

Du arbetar professionellt med medialitet. Men hur är det när du är ute med 

vänner eller på någon arbetsplats? Arbetar du med dina mediala kunskaper 

då också? 

Med mina vänner - då stänger jag av. Då ”pejlar” jag inte in. 

Men händer det att du gör det? Eller finns det någon slags hederskodex…att 

sådant gör man inte? 

Det beror lite på vad du menar. Det är ju klart att ibland kan man ju komma i 

diskussioner - att man kan säga saker och ibland tänka ”var kom det där ifrån? 

Det var kloka ord!”. Men annars inte, nej. Det går inte att vara ”öppen” hela tiden. 

Då plockar du in allt möjligt till slut - och kan fara oerhört illa. Det är det 

många gör som ”öppnar upp” sig…stänger inte av och plockar in och drar till sig 

vad som helst. 

Så du har en ”av” och ”på” knapp? 

Ja, det har jag. 

Hur fungerar den? 

Den fungerar egentligen mentalt. ”Nej - nu är det så att jag jobbar inte”. Man lär 

sig ju att öppna och stänga chakran - och framför allt är det viktigt att du stängt 

av ditt kronchakra - så att det inte bara åker ner en massa information. Men det 

räcker att jag tänker, att jag ska öppna upp det, så öppnas det upp. Men ibland så 

glömmer jag att stänga av - men då kan jag känna att jag blir trött - när jag varit 

ute i stora folksamlingar. 

Jag hade en sådan upplevelse nyligen. Jag hade förmånen och glädjen att få vara 

reseledare upp till dom här ålandsbåtarna, Vikingline. Där är det ju dans ombord, 

och det var jättetrevligt, jag dansade lite också. Dagen efter får jag så 

konstiga ”vibrationer” - det var ju lite förmiddagsdans, det finns ju inte så 

mycket annat att göra på dom båtarna - och jag får så konstiga vibrationer. Jag 

blir lite orolig och måste gå och sätta mig och meditera. Då känner jag att jag 

”plockat in” allas längtan och besvikelser. Det är ju vad man kallar för ”singelbåtar”. 

Det dansas och längtas efter relationer och att det skall kunna skapas 

band. Jag hade tydligen plockat in allt detta - oron, besvikelserna, stressen - sista 

chansen…Jag mådde riktigt dåligt men visste någonstans att jag inte hade någon 

anledning att må dåligt, därför att jag mår väldigt bra. 

Så då var jag tvungen att gå undan ett tag och ”gå ner” och känna efter vad det 

här stod för. Då förstod jag att jag hade varit för ”öppen”. 

Är det alltid så när du har huvudvärk? Att du varit för ”öppen”, eller kan 

det handla om en ”vanlig” huvudvärk också? 

Jodå, det kan vara vanlig huvudvärk också. 

Hur vet du skillnaden?

63 

Jag får sällan huvudvärk numera - så jag vet att när jag får huvudvärk så är det 

oftast på grund av en gammal arbetsskada. Men tung och trött i huvudet kan jag 

bli, det är en annan sak, då vet jag att jag ”tagit in” för mycket. 

Vad är det som händer när du är ”uppkopplad” och får information till 

dig? 

Innan en klient kommer till mig har jag satt mig ner för en kort meditation. Jag 

ber att klientens guider skall vara med under samtalet och ge mig de svar klienten 

behöver höra. 

Jag tar också kontakt med klientens ”högre jag”, d.v.s. den del av oss som vet 

svaren. Jag ber även mina egna guider vara med under samtalet för att få den 

hjälp jag behöver. Sedan kan en andlig rådgivning börja. 

Hur känns det? 

Jag känner det i energierna runt mig och svaren kommer rakt in i mig, jag tänker 

inte ut dem. Det är därför som jag ”glömt” en stund efteråt vad jag sagt. Jag är 

bara en ”kanal”, och tack och lov så lägger sig inte allting i minnesbanken - det 

skulle bli för tungt att bära. 

Vad är medalitet för dig? 

Det är ju ett jättestort begrepp. Det finns hur mycket som helst som man kan 

lägga in i det ordet. 

Vad innebär det att vara medial då? 

Det är ju så personligt och individuellt. För mig är det en förmån och ett verktyg 

som jag kan använda mig av när jag möter människor, för att kunna hjälpa och 

förstå dom bättre. Att kunna gå in och känna deras känslor - att vara närvarande 

på ett annat sätt än vad jag är när jag är ”avstängd”. Jag kan titta på mitt liv nu, 

och mitt tidigare liv och uppleva att…jag brukar säga så här, att det var mycket 

enklare förr då jag ingenting begrep - för då kunde jag skylla allting på alla 

andra. Det kan jag inte idag, för idag måste jag hela tiden titta på mig själv - varför 

jag reagerar. Förr var jag ju också mera ”avstängd”, även om jag plockade in 

andra människors känslor - så hade jag inte den kunskapen att veta att det var ett 

verktyg, utan blev istället osäker. 

Så för mig har medialiteten blivit ett verktyg, en hjälp både med att ta kontakt 

med ”andra sidan” och att jag känner en större sammanhållning - en större enhet. 

Från att tidigare i livet ha känt mig oerhört separerad - oerhört ensam och rädd - 

och alltid ha haft en längtan efter en gemenskap som har varit mycket djupare än 

gemenskapen mellan människor. För jag har alltid haft människor omkring mig - 

så den har funnits på ett djupare plan. Den längtan släcks då, den behövs ju inte 

längre, utan där finns en enhet med ett större och vidare begrepp. 

Jag tror att mycket av vår längtan - den inre själsliga längtan - som man inte riktigt 

kan förstå var den kommer ifrån, är själens längtan efter ett sammanhang, 

efter gemenskap, efter kraften. 

Med min medialitet som jag har den ”länken” blivit starkare. Sen har det tagit 

tid för mig också att verkligen sammanlänka med det här…inte separera

64 

där…tala med dom där…då är jag ju likt förbaskat separerad! Så det är något 

man får jobba med. 

Så bara för att man är medial, så innebär det inte att man inte behöver träna? 

Det måste man göra hela tiden. Ju mer jag tränar desto lättare är det att sätta ord 

på saker och ting. För det är ju ändå så att det är igenom mig det kommer - det är 

min hjärna som ska få mig att kunna tolka och förstå det här. Det är ju också så 

att vi alla bär med oss vårt ”bagage” våra ”mönster”, så varje medium har sitt 

sätt att tolka saker och ting utifrån sin egen erfarenhet. Så det kan komma samma 

budskap, samma bild, till två personer och man tolkar det på två olika sätt. 

Det här du sysslar med - healing, medialitet - det är ju en gammal kunskap 

som har en lång tradition. Om jag förstått saken rätt, så levde människor 

närmare den kunskapen förr, när man ansåg att allting hade en själ och 

man levde nära dom själarna. Detta har haft olika namn såsom spiritism, 

ockultism, New Age. Anser du att du hör till någon av dessa grupper? 

I så fall tillhör jag spiritisterna. Jag är inte så glad att sätta mig i ett fack. Men 

New Ageare är jag definitivt inte. 

Vad är New Age för dig? 

New Age i den sundare formen är, att de här nyare tankarna började väckas. 

New Age står ju för ”en ny tidsålder”, att försöka hitta förståelse för sig själv, 

för universum och sambanden med universum. Det är ju väldigt bra, och det 

krossar samtidigt prästernas makt - det maktmissbruk dom har använt sig av. 

New Age tog fram en större syn att se på saker och ting och det tycker jag är 

bra. Men - sen tappades greppet lite grann. 

Idag brukar jag säga att jag är allergisk mot New Age - den New Agen som kom 

då. Därför att den skapade så fruktansvärt många tragedier och förvirring, människor 

som inte alls kunde hantera det, och som inte kunde leva upp till det som 

dom trodde var det enda rätta - att vara ”andlig” - gjorde att många for illa. 

Jag brukar säga att jag skulle vilja bli avprogrammerare för New Ageare. 

Finns det två riktningar inom New Age? En osund och en sund? 

Det är ju människan som blir osund. Själva New Agen är sund, vi tar in olika filosofier 

och tittar, jämför och ”känner” på dom - vad är rätt för mig och vad är 

rätt för dig. Det är ju sunt, därför att då har jag en valmöjlighet. Då väljer jag 

själv, och inte utifrån vad ”storebror” har sagt till mig vad jag skall välja, eller 

vem det nu är. Jag vågar ta mer ansvar för mina val. 

Men det är ju alltid så, inom allting, att det finns människor som inte kan hantera 

detta. Det blir maktmissbruk där också. 

Jag vet inte hur många gånger det hette, att vad som än hände så skulle man 

känna ”kärlek och ljus, kärlek och ljus”…men herregud, vad händer då? 

Jag kanske inte kan känna kärlek och ljus därför att jag är så arg på min granne 

att jag skulle kunna strypa honom - vad blir det av det? Det blir en fruktansvärd

65 

inre konflikt, för min stora längtan är ju att vara ”andlig”, och andlighet är ju 

lika med att kunna skicka kärlek och ljus till alla människor. 

Så det blir en jättekonflikt, samtidigt som det fanns vissa människor som bara 

smet från mycket av det här. 

Hur menar du? 

Dom smet från vardagslivet på något vis. Det blev verkligen tokigt…mycket 

blev tokigt. Det kom ju fram mycket av sådana här konstiga saker och då är det 

ju klart, att då tycker ju vissa människor, som inte är inne på den andliga biten, 

att det bara är trams alltihop. Jag kan förstå dom. Om dom inte alls i det här livet, 

är dragna till att söka sin andliga kunskap och hitta själen, och bli den sanna 

människa som det var meningen att vi skulle bli på jorden. 

Är inte den skiljelinjen svår att dra? Det finns ju många olika varianter - 

det finns scientologer som också anser sig arbeta med upplysning för att 

stärka medvetenheten om sig själv, för att kunna ta ett ansvar och leva ett 

bättre liv. 

Gör den verkligen det? 

Jag vet inte - det är det jag undrar! 

Då är vi där igen…då är det en hårfin…dom går in på maktmissbruk - du ska 

tänka si, du ska tänka så - du ska göra det, du ska göra detta - ja, då är du ju inte 

fri längre - det finns ju ingen frihet i det? Då är det inte andligt, anser jag. Därför 

att då stryper du människans frihet att tänka själv - ”för jag vill att du skall tänka 

som jag”. 

Är det detta du vänder dig emot? Att det finns styrning och dogmer? 

Ja - men sen var det ju så - jag kan berätta ett exempel. Jag var med i en brödraorden, 

och den grundfilosofin, den är så oerhört kärleksfull, så där finns det över 

huvud taget inget man kan peka på som är fel. Det var bara det att, människan 

inte klarade av det. I den här gruppen blev det plötsligt…så började det sakta att 

”styras”. Det var en person som anklagad - hon ville nämligen inte vara med 

som ledare längre. Då började dom att ge sig på henne, med små ”ordnyp”, som, 

”då kan det gå dig illa”, eller, ”det blir karma av det här”. Vi började bli mer och 

mer styrda, och då kände jag att vi var inne på något farligt. 

Det finns inget i grundfilosofin som styr - jo, man bör tänka på ett visst sätt, och 

man bör leva på ett visst sätt. 

Men dom här människorna sa t.ex. att du kan inte nå några högre andliga värden 

om du inte är vegetarian, det går inte. Dricker du också alkohol, ja, då är det helt 

kört…då kan du glömma detta. Så, dom lade skuld…jag är inte vegetarian, men 

jag led ju alla helvetes kval, för min stora själsliga längtan var ju att få fram min 

själ. Med påföljd att jag slets isär - och tog jag då ett glas vin - ja, då var det ju 

riktigt kört. 

Tills jag insåg att det inte är där andligheten ligger. Sen - att det är en naturlig 

väg att man slutar äta kött därför att det inte längre stämmer med ens övertygelse, 

det är sin sak. Men då gör man det utifrån sig själv och inte efter att någon 

annan sätter upp ett pekfinger och säger, ”du är inte andlig tillräckligt”.

66 

Ett annat exempel är ”NN” (eng. medium. Förf. anm.), som jag gjorde min utbildning 

för. Hon både röker och dricker och äter kött. Det började med att hon 

hade suttit och ätit kött av något slag - så kommer det en kvinna och säger, ”Åhh 

- du äter kött! Jamen, det går ju inte! Då når man ju inte andevärlden!” 

Efter maten och kaffet så gick ”NN” ut och tog en cigarett. Då kommer samma 

kvinna ut igen och ojar sig - för röka, det kan man väl inte göra, det går ju inte, 

för då kan man ju inte ha kontakt med andevärlden! 

Detta hände ett par gånger. Då sa ”NN”, ”Du, hör du andevärlden?” ”Nej”, svarade 

kvinnan. ”Ser du andevärlden?” ”Nej” sa kvinnan. ”Kan du prata med andevärlden?” 

”Nej”…”Men det kan jag”, svarade ”NN”… 

Det är mycket sådant inom New Age, tycker jag, och det är detta jag sätter mig 

emot. Vi måste lära oss att ta vårt eget ansvar. Det är detta jag har hjälpt till med 

i medialiteten - att jag kan hjälpa människor att se sina val. 

Men människan själv måste välja vilken väg hon vill gå. 

Har din medialitet accepterats av religiösa människor? 

Räcker det att jag skrattar som svar? Det finns en oerhörd rädsla. Men jag träffar 

också många människor inom kyrkan som ser på det här - och tror på det här 

också. 

Vad är det dom är rädda för? 

Ja, det kan man undra…det kan man fråga sig. Vad är det dom är rädda för? 

Kanske är det så att dom tolkar bibeln på sitt sätt och tycker då att vi inte följer 

den kristna tron, eller att jag inte följer den kristna tron. 

Det är svårt att veta vad människor egentligen är rädda för - för det är ju en 

grundrädsla. Jag ser ju detta inom healingen också, att framför allt från den protestantiska 

kyrkan, så finns det en stor rädsla för healing. Jag kan inte förstå det, 

för det var ju detta Jesus gjorde! Jesus sade, ”Människa, se dig själv. Allt det jag 

kan - det kan ni själva göra och mer därtill”. Det var ju detta Jesus försökte få 

oss att förstå - att hitta vår egen kraft - vår egen potential. 

Kyrkan och religionerna dom separerar Gud, gudskraften och människan och 

sätter Gud på en piedestal. Jag har ingen religion längre, men jag har en oerhört 

stark tro på gudskraften och på Gud i mig. Det är där vi ska finna den. När vi 

äntligen funnit vår styrka och vår potentiella kraft, där är vi gudar själva. 

Gud skapade människan till sin avbild, och jag vill ju påstå att det är en ynklig 

Gud om du tittar på människorna idag, och på hur vi beter oss mot varandra och 

mot oss själva. Det är en Gud som jag definitivt inte skulle vilja luta mig mot. 

Alltså stämmer det ju inte - det är något som är väldigt fel. 

Andra delar av samhället, familj, vänner, arbetskollegor, hur ser dom på 

dig? 

Det har ju uppluckrats mer och mer. Så idag märker jag inte…det finns ju dom 

som säger ”jag tror inte på det här”, och jag går aldrig in i någon diskussion, det 

är ingen idé. Varför skall jag försvara någonting som är sanning för mig?

67 

Man kan ju också säga, att om jag behöver försvara min sanning, så finns det ett 

uns av tvivel hos mig. Du behöver inte försvara något när du inte har några tvivel. 

Min vänskapskrets har ju sakta men säkert vant sig - även dom som inte är inne 

på dom här bitarna. Jag märker att dom kommer mer och mer och är öppna och 

undrar…därför att det här livet…livet är tufft. Att bara ha våra smala gränser, 

det gör att livet blir ännu tuffare. 

Är det i stunder av problem som folk vänder sig till dig? 

Ja, det är oftast då man upptäcker den här sidan. Därför att, när du är i farten och 

livet bara flyter på, som det gör, då behöver du inte tänka på någonting. Då trallar 

du på, glad i hågen, och känner inte efter. Det är inte förrän det händer någonting 

som man vaknar till och stannar upp och tänker, ”vad är det som händer?” 

Så, ofta är det som man säger, det är i kriser som vi öppnar upp oss. 

Hur har din familj förhållit sig till din medialitet? 

Dom är miljöskadade! Min man var mycket rädd för det här i början och var inte 

alls glad när jag började. Men det var hans rädsla, för att han inte visste vad som 

skulle hända med mig. Jag har aldrig prackat på mina barn någonting, utan det är 

nu när dom är vuxna som dom själva får lov att ta ställning till vad dom tror, eller 

inte tror på. 

Har dom inte varit nyfikna på vad det är du håller på med? 

Jodå, och i dag så är dom…dom ber mig mer och mer om hjälp. Framför allt 

min son, som är medial själv - men det är båda mina barn. Det får komma när 

dom själva känner för det. 

Tidigare har du berättat att din man, han fick mer eller mindre finna sig i 

situationen! 

Ja, för det är ju så, att vi människor, i våra rädslor, är väldigt duktiga på att föra 

in människor i fack. Om vi går utanför det facket, då blir människor rädda. Då är 

det en kamp för alla människor att våga stå upp i sin egen sanning och för det 

som är viktigt för varje person. Det är bara den egna personen som kan välja det 

själv. 

Det är klart att förändringar skapar rädslor, men oftast så visar det sig att det inte 

är så farligt. 

Hade din man trott det? 

Jag vet inte - är det inte så, att man är van vid att ”så här är det”, och livet lunkar 

på, och så helt plötsligt börjar den ena parten förändra sig, börjar få andra värderingar 

om saker och ting. Det är klart att det kan kännas att det ”gungar” då. 

Har du aldrig känt tvivel? 

Jo, många gånger, och det gör jag fortfarande. Det kanske är bra, litegrann, för 

det gör ju att man håller sig på jorden och är vaksam över att man inte blir, som 

jag kallar det, ”andligt högmodig”. Det är viktigt att man står stabil på jorden. 

Vad händer när du känner tvivel? Vad gör du då? Pratar du med andra, eller 

går du ”in” i dig själv och har ett samtal?

68 

Bägge delar, men jag har ett litet socialt nätverk där jag kan ta upp det här - ”nu 

är det jobbigt, och nu tvivlar jag och det vete fanken om det varken finns det ena 

eller det andra”. Det viktigaste, tror jag, är att man får det ur sig. Att man får 

säga det högt och att någon tar emot det och lyssnar färdigt och kan säga, 

”ja,ja…men har du tänkt på det här och det här?” 

Jag läste…eller hörde…jag tyckte det var så underbart…det var någon som frågade 

en präst, ”tvivlar du aldrig på att det du pratar om kanske inte är sant - funderar 

du inte på det?” Då sa prästen, ”jo, det gör jag med jämna mellanrum. Då 

tänker jag att; tänk om jag står här i predikstolen och pratar gallimatias?” Men 

då gick han ner och satte sig och bad, och så hittade han tillbaka till sig själv. 

Jag tyckte det var så underbart att våga säga det högt. Det är klart att vi har tvivel. 

Givetvis kan man ibland undra vad det är man håller på med. Men det går 

fort över. Vad det är som gör att man tvivlar vågar jag inte svara på. Det är ju så 

när man är öppen, man plockar in mycket med det här ”kollektiva” - det finns ju 

ett kollektivt tvivel. Är det detta man plockar in? Jag vet inte. 

På tal om kollektivt tvivel. Det finns ju en vetenskap som sysslar med sådana 

här saker som spiritisterna sysslade med, och dom har valt att forska i 

detta på ett mer vetenskapligt sätt. Dom heter ”parapsykologer” och sysslar 

med telepati, clairvoyance och psykokinesi bl.a. 

Har du någon kontakt med dessa människor? 

Nej, inte med forskning. 

Vad är din åsikt om dom? 

Min åsikt om dom är väl att jag önskar dom lycka till och hoppas att dom någonstans 

- får någon genombrytning på det här området. Sen är det ju tyvärr så, 

att allting kan ju inte förklaras. Det är som med känslor - jag känner mig ledsen, 

eller jag känner mig glad - men vad är en känsla? Vi vet allihop att vi har känslor 

- men vad är en känsla? Men vi tror på känslor och säger att vi kan ”ta” på 

dom. Men dom här bitarna (medialitet, förf. anm.) - dom kan man ju heller inte 

ta på - och då accepteras det inte av vissa. 

Har du aldrig själv känt dig frestad att delta i ett parapsykologiskt test? Eller 

fungerar det inte under press? 

Jag är inte säker på att jag hade klarat det, om jag ska vara riktigt ärlig. För det 

är precis som du säger, att då är man under press. Och vad händer under press? 

Jo, man stelnar till, och risken är då att man ”stänger av”. Så blir det bara en 

massa egna hjärnspöken. Det blir ingenting av det, och det är ju inte bra. 

Vad kallar du dom som besöker dig? Kunder? Patienter? Klienter? 

Inte patienter. Ibland säger jag klienter, men det är framför allt med utvecklingssamtalen 

jag gör det. Jag kallar det vad som helst - kunder, besök… 

Är det flest kvinnor eller män som kommer till dig? 

Fortfarande är det flest kvinnor som kommer, men det blir allt fler män. Det är 

väl så, att vi kvinnor, vi banar väg. Vi får lov att göra allt sådant som är ”tokigt”. 

När vi hållit på tillräckligt länge med dom här tokiga sakerna, så visar det sig att

69 

det kanske inte är så tokigt, och då kommer männen. För männen har mycket 

större prestige som dom ska leva upp till. Så, jag är jätteglad att jag är kvinna. 

Då får man göra allt sådant som…utan att ha något som samhället hängt på en. 

En ”spåtant”, vad är det? 

Kärt barn har många namn - men spåtanter spår i kort eller sump eller något sådant. 

Så att vara spåtant och att vara medial är inte riktigt samma sak. 

Vad är det som skiljer? 

Jag kan ta ett exempel: Det var en kvinna - en spåkvinna - som spådde både i 

vanliga kort och tarotkort. Hon poängterade för mig när jag träffade henne de 

första gångerna att, ”jag är inte andlig, så jag jobbar inte på det viset, utan jag läser 

i korten”. Då ler jag i mitt stilla sinne, därför att…hon var duktig på korten…men 

man kan ju fråga sig, givetvis kom det ju information ”uppifrån” också. 

Sen finns det ju dom som spår i kort, men som också jobbar mer med den 

mediala biten - att ”hämta hem” information uppifrån. 

Men spåtanter läser i korten, punkt slut, dom har lärt sig att se i korten. 

Har du några hjälpmedel? 

Nej, jag kan ”leka” med korten ibland, men jag använder dom inte. 

Är det ingen som arbetar som du, som använder hjälpmedel? 

Det varierar, det finns dom som jobbar med kort också. 

Hur kommer det sig att du inte gör det? 

Nej, det är inte min väg helt enkelt. Jag märker att när jag sitter och leker med 

korten - då stänger jag av informationsflödet, och då blir jag bara ”mental”. 

Visst, jag kan läsa ut vissa saker - men det är mer på det intuitiva sättet, och då 

är jag inte ”andlig” längre. 

Jag har varit hos många medier, alla har varit kvinnor. Hur kommer det 

sig? 

Jag vet inte, för det kommer ju fler och fler män som arbetar med medialitet 

också. Men visst, kvinnor har varit i mycket större majoritet. Det kan ju vara en 

tradition helt enkelt - att det var hemma som kvinnorna höll på med dom här bitarna. 

Kvinnorna - det var dom som var hemma och hade den möjligheten, och 

som kunde dom här bitarna. Sen är det ju så, att vi är olika, män och kvinnor. 

Kvinnor är mer vårdande, det kommer vi inte undan. Det är olika konstitutioner 

på oss. Kvinnan är den mer vårdande parten och mannen är den mer agerande 

parten - om man skall hårdra det. Där kommer ju den här möjligheten in på ett 

annat sätt, än vad det gör med männen, som är mer karriärinriktade och fokuserade 

på arbetet. 

Kvinnor är inte riktigt så fokuserade på det - idag har det väl blivit en skillnad. 

Idag har kvinnor blivit mer och mer fokuserade på arbetet, med påföljd att det 

också blivit mer hjärtinfarkter och kärlsjukdomar bland kvinnorna, vilket inte 

har funnits på det viset tidigare. 

Det bli en splittring, för vi är samtidigt dom mer inkännande och vårdande.

70 

De män som sysslar med medialitet, är det män som bejakar sin kvinnliga 

sida mer? 

Ja, utan att för den skull bli ”fjolliga”, för det är dom definitivt inte - det är ju 

män ändå. Det är ju en balans - dom accepterar och bejakar den sidan och är inte 

rädda för att visa det. 

Dom som kommer till dig, vad vill dom ha hjälp med? 

Så som jag arbetar - jag kan ju bara utgå från mig själv - så är det människor 

som är i behov av stöd, hjälp - att förstå vad det är som händer i livet - problematik, 

sorg. När dom söker mig för att få kontakt med dom på andra sidan, så är 

det därför att det finns en längtan efter att kanske få höra ifrån dom som gått 

över. Det är också mycket hjälp till självhjälp, men på ett medialt plan. För när 

man tar kontakt med andevärlden och får information därifrån - så hjälper den 

informationen att visa på vad man har, och på vilka möjligheter det finns. Informationen 

visar på lösningar på problematik och förståelse för varför jag kanske 

är inne i en process. Att man kan visa vad som händer just nu. 

Det är på detta sättet jag tycker om att arbeta. För mig är det viktigt med hjälp 

till självhjälp - vi kan inte komma med perfekta lösningar på saker och ting. 

Jag kan säga såhär: ”Såhär ser det ut, och såhär kan det vara, och titta på det 

här…och nu har du gått in i väggen, nu får du faktiskt välja att gå åt höger eller 

vänster, och då blir det bra.” 

Finns det någon speciell yrkeskategori som är i majoritet hos dig? 

Nej, det är alla yrkeskategorier. Allt uppifrån och ner. 

Läkare? 

Jag kan inte säga att jag haft några läkare, men jag har haft psykologer. Jag har 

haft ganska många från sjukvården. Alla kategorier egentligen. Jag arbetar en 

del medialt med företag som behöver rådgivning när dom står inför större beslut 

och inför olika samarbeten. Då har jag varit inne och hjälp till. 

Blir dina kunder alltid nöjda? Eller händer det att någon blir besviken? 

Det gör det säkert - ett exempel: Jag hade två kvinnor på besök, ”Eva” och 

”Lisa”. Den en kvinnan, Eva, skulle vara först och Lisa som skulle komma som 

nummer två , sitter och väntar i väntrummet. Eva sätter sig så här, (armarna i 

kors, misstänksam uppsyn och attityd), och ja, där sitter hon! Jag förklarar för 

henne hur jag arbetar. ”Nja, jag har varit hos sådana som du förr”, säger Eva. 

”Det tror jag inte, för jag arbetar på det planet att jag under vårt samtal tar kontakt 

med andevärlden och ber om att få dom svar som du ska ha. Jag kan inte 

svara på allting, därför att jag inte får svar på allting. Är det något du undrar 

över?” ”Nej”, säger Eva. Det kändes fullständigt omöjligt tyckte jag, så jag frågade, 

”men du har väl en fråga?” ”Nej, det tänkte jag att du skulle tala om för 

mig!” Jag sa att, ”Jag är ledsen, men det fungerar inte på det viset - jag jobbar 

inte på det sättet. Då tycker jag istället att du skall gå till någon som lägger kort, 

om det är det du vill , för jag jobbar inte så. Jag jobbar som andlig rådgivare.”

71 

Men det var tvärstopp! Då sa jag, ”Vi lägger ner det!” Det var första gången jag 

sa att, ”Jag har ingen lust”. Då blev hon oerhört förvånad, för det hade hon inte 

väntat sig, och hon sa, ”Men mina guider då? Du ser väl åtminstone en guide?” 

”Ja, men”, sa jag ”jag kan väl se 1000 guider om det är på det viset, men det vet 

ju inte du om det är sant! Jag kan ju sitta här och babbla om vad som helst och 

om att du har den eller den guiden. Men det hjälper ju inte eftersom du har den 

attityden, så jag tänker inte tala om en enda guide för dig! För jag arbetar seriöst, 

och jag vill att det skall fortsätta att vara så. Så det är lika bra att vi lägger av! ” 

Hon var lite chockad, givetvis. Sen kommer den andra kvinnan in, ”Lisa”, och 

det bara ”flöt”, hon behövde inte fråga någonting - jag kunde svara henne rakt 

upp och ned. Det är ju så att…man kan ju fråga sig varför hon (Eva) kom? 

Men hon behövde säkert få sig en ”knäpp” på näsan, och jag behövde också få 

förståelse för mitt eget sätt att arbeta. Men, det var ju inte hjälp till självhjälp, 

precis… 

Ökar intresset för medialitet? Eller är det konstant? 

Jag tror kanske inte att det ökar, men det har blivit mer och mer tillåtet att prata 

om det. Där har väl dom här TV-programmen (”Förnimmelse för mord” och 

”Andra sidan”. Förf. anm.) hjälpt till, på gott och ont givetvis. Därför att det är 

ju så att dom här TV-programmen är ihopklippta så att det blir snyggt och prydligt. 

Men ändå, så har det hjälpt till att folk vågar prata om det. Jag hörde av min 

make att det plötsligt börjat diskuteras på hans arbetsplats - det har det aldrig 

gjorts tidigare. På en manlig arbetsplats alltså - och det gläder mig att det blivit 

en större öppenhet. 

Har TV-programmen enbart varit till god hjälp, eller har dom varit till 

nackdel också? 

Dom har ju gjort att det blivit öppnare. Men det har ju också gjort att människor 

som kommer på seanser har skapat sig en bild av hur det ska fungera, och så enkelt 

är det ju inte. För i TV-programmen klipper man ihop olika bitar och gör 

omtagningar etc. - för att det ska vara så snyggt som möjligt givetvis. Men medierna 

som deltar i programmen är ju väldigt skickliga. Jag beundrar t.ex. både 

Elisabeth Lange och Terry Evans. 

Men likt förbaskat så klipps ju banden ihop för att det ska bli ett bra program. 

Varje människa är ju unik och arbetar på sitt sätt. Då gäller det att vara trygg och 

stå kvar i sig själv och veta att, det här är min kunskap - och det här vet jag - det 

här kan jag stå för. 

Din genomsnittskund - vem är det? 

En dubbelarbetande, yrkesarbetande kvinna i 45-års åldern. Men jag har besök 

av hela spektret. Allt från 25-åringar till 80-åringar. Fast det är flest medelålders 

och äldre. Oftast kommer dom äldre när dom har förlorat en anhörig - och vill ha 

kontakt med denne. Det är ju också så att man får ett visst klientel beroende på 

hur man arbetar. Dom som tycker det är spännande med kort - dom går ju dit. 

Får du alltid ”kontakt” med andra sidan?

72 

Nej, det får jag inte. 

Varför inte? 

Jag kan aldrig ”bestämma” vem det är som kommer från andra sidan. Jag vet 

aldrig i förväg vem det är som kommer. Det är den som är starkast i sin energi 

som jag kan uppleva, och då får jag förmedla det. Men det behöver ju inte vara 

den person som besökaren kom hit för att få kontakt med. Det kan jag inte göra 

någonting åt. Däremot, så kan jag nog säga att jag alltid får kontakt med våra 

”guider” eller ”mästare”. 

Finns det någon händelse som har extra stor betydelse för dig? 

Det är jätteviktigt för mig när det kommer hit människor som förlorat någon anhörig 

genom självmord. Då är jag oerhört tacksam när andarna kommer och 

förmedlar sig, och talar om varför, och att dom mår bra, och att det var dags för 

dom att ”gå över”, och att det var slut. 

Att kunna få människorna som är kvar här att förstå att det inte finns något 

”straff”, och att dom inte hamnar i något helvete eller något annat tramsigt - utan 

att det är ett val som gjorts. 

Det är ju dags att gå över när det är dags, så att säga. Jag måste säga att jag tycker 

det är helt underbart när jag får vara lov att vara med på dom här mötena. 

Det har hänt mer än en gång att jag gråtit floder jag också, för det går inte att 

stoppa, det känslosvallet som blir vid dom här mötena.

73 


Kvinna, 36 år. Gift, 2 barn 

Din utbildning? 

Undersköterska, skötare. Jag har gått en del kurser inom medialitet, tarot, medial 

utveckling, meditation - men jag har inget certifikat eller diplom. 

Vill du inte ha ett certifikat, eller känner du att du inte behöver det? 

Frågan är vad det leder till, det är ju ett engagemang - det handlar om tid och 

pengar. Sen är det ju så, att man blir aldrig färdig, men jag har grunderna - sen 

måste jag ändå träna själv. Att gå en grundkurs tycker jag är bra, så att man får 

lära sig principerna, t.ex. om etik och moral. 

Det finns ju vissa riktlinjer inom medialitet, och när man går en utbildning så 

ska man hålla mediala demonstrationer, meditationskurser och hålla i utvecklingscirklar. 

Jag är inte så intresserad av att stå på en scen, som ingår i utbildningen. 

Det är internationella riktlinjer som jag inte är så intresserad av. Jag har 

heller inte haft den tiden eftersom jag har haft barn. 

Känner du dig underlägsen dom medier som har certifikat p.g.a. det är status 

att ha certifikat? 

Det är det ju på ett sätt, men jag känner det inte så. Jag är nog lite av en ensamvarg 

- jag är ingen föreningsmänniska - jag kan bara stå för mig ändå i slutändan. 

Jag kan inte ställa mig bakom att jag får ett certifikat och sen uppföra mig 

hur som helst. Jag känner att jag har det 100%-iga ansvaret själv, oavsett certifikat. 

Det ändrar inte någonting, rent praktiskt? 

Nej, och jag har heller inte gjort någon reklam. Jag tycker absolut inte att det är 

något fel med certifikat - däremot har jag den grundinställningen att det är en 

människa som ger mig detta, utifrån den personens uppfattning, beroende på om 

den personen har tillräckliga kunskaper eller inte. 

Tyvärr tycker jag ibland att man ser att det råder en viss favorisering av eleverna 

som går dessa utbildningar. Man kan säga, att jag ser upp till kunskapen men 

inte till ett papper. 

Att vara ett medium, eller medial, innebär inte att du kommit längre i din personliga, 

andliga eller själsliga utveckling. Det går inte hand i hand. 

Hur länge har du arbetat professionellt med medialitet? 

Firman har jag haft i 4 år - men jag började redan innan. Jag arbetade med kompisar 

och deras kompisar. Men ”aktivt” har jag nog arbetat i ca: 8 år, d.v.s. att 

jag arbetat utanför min vänskapskrets. 

Är det så du vill ha det, att ha ett halvtidsjobb, och arbeta halvtid med medialitet? 

Just nu i alla fall, jag vet ju inte vad som kommer att hända. Men tanken har varit 

att jag skulle kunna trappa ner på arbetstiden på min andra arbetsplats, för att 

ge detta mer plats. Men det handlar om en ekonomisk trygghet också, jag vill 

inte behöva känna mig stressad om jag inte får så många kunder en viss vecka.

74 

Men jag vet inte vad målet är, det kan vara något helt annat än vad jag föreställer 

mig. Det har jag redan märkt under årens gång - och det är ju det som är 

spännande. Det är vägen som är spännande, inte målet. 

Jag träffar många intressanta människor under vägen, och blir berikad av det. 

Det kanske är det som är meningen, att det är ett gemensamt utbyte? 

Ja, precis. Det finns dom som säger att jag betytt mycket för dom, och ibland säger 

dom, ”tänk om jag kunde göra något för dig”, och det kanske dom kan. 

Jag tror att vi alla i världen är sammanlänkade med varandra. Tag t.ex. flodvågskatastofen 

i Asien, om det kom något gott av det, så var det kanske att Asiater 

och svenskar knöt band mellan sig - att man hjälptes åt. Likadant med det 

som händer i Irak - vi säger att det är ”dom” där nere som slåss, men vi inser 

inte att vi alla är delaktiga. Samma sak med världsekonomin, att det måste finnas 

fattiga människor för att det skall finnas rika människor - det handlar om 

samspel - och jorden mår inte bättre än den som mår sämst. 

Ibland kan jag ifrågasätta min egen roll, ”vem är jag att hjälpa människor, när 

det finns så många duktiga medier”. Men svaret jag har fått av mina ”guider” är, 

att kan jag hjälpa en människa som mår dåligt, så blir det en healing - inte bara 

för den människan, utan för hela jorden. Då kanske den människan i sin tur orkar 

hjälpa någon annan. 

När upptäckte du att du var medial? 

Jag har alltid haft ett intresse av det. Jag har haft väldigt starka upplevelser redan 

som liten. Ett exempel: När jag var i 3-4 års åldern, så kunde jag sitta och leka 

med Barbiedockor, helt plötsligt ”befann” jag mig på ett tågspår och hör ett ånglok 

komma. Detta kunde inträffa mitt på dagen när jag var tillsammans med 

kompisar, men även på natten - att jag hör det här ångloket komma emot mig, 

och jag vaknade alltid när ångloket var alldeles inpå mig. 

Första gången jag var hos ett medium själv, så sade hon att jag dött i ett tidigare 

liv genom att bli överkörd av ett ånglok. 

Jag har haft många sådana upplevelser redan som liten. Min mormor fick ofta 

varsel och det har varit med mig också - någon slags déja vu upplevelser. 

Men jag hade också skrämmande upplevelser som liten, för jag förstod inte vad 

det var, t.ex. att gubbar jagade mig. 

Hur upplevde du detta? 

Dom här episoderna som jag berättat om var väldigt konkreta. Upplevelsen med 

ångloket kan man kalla en ”regression” - dom är väldigt konkreta - som bilder. 

Var det som om du verkligen befann dig där just då? 

Ja, precis - och då ”försvann” allting runt omkring mig, och det var ju väldigt 

skrämmande för mig - och helt plötsligt var jag ”tillbaka” hos Barbiedockorna 

igen. 

Hur lång tid tog en sådan regression? 

Antagligen har det bara rört sig om några sekunder - inte minutlånga. Sen återkom 

samma upplevelser på natten, fast då som mardrömmar.

75 

Men jag kan också säga att jag aldrig varit rädd för döden - döendet kan ju vara 

en annan sak. Jag har alltid haft en förståelse för att det finns någonting ”annat”. 

Men det har alltid varit en öppen attityd kring de här upplevelserna i hemmet 

och jag har alltid kunnat prata om det. Min mor försökte hjälpa mig att analysera 

och tolka upplevelsen med ångloket, men det var inte förrän senare som jag fick 

förklaringen. Men som liten kunde jag emellanåt uppleva det som en belastning 

att ha sådana här upplevelser, för man kan inte förklara eller förstå dom då. 

Men det mediala intresset har alltid varit med mig på olika sätt. 

Men när du var liten då? Då visste du inte att detta var medialitet? 

Nej, jag förstod inte alls vad det var. Jag har alltid legat och pratat på kvällarna, 

gått igenom hur dagen har varit - i mitt huvud alltså, och jag har alltid fått 

”svar”- tankesvar…d.v.s. jag hör ingen annan ”röst”. Nu när jag blivit äldre har 

jag förstått att jag blivit ”guidad” på det här sättet. Jag har alltid ifrågasatt allting, 

och frågat mig ”varför”? För mig har mitt förhållningssätt till min medialitet 

varit rätt naturligt, för det är något jag alltid hållit på med. 

Fanns det någon i din släkt som hade dom här gåvorna? 

Nej, inte på det viset…men dom hade upplevelserna. Min mor hade upplevelser, 

men hon har aldrig fördjupat sig…man kan inte säga att hon hade den mediala 

förmågan. Inte min mormor heller, fast hon fick varsel…det brukade ”knacka” 

tre gånger, och dagen efter ringde alltid telefonen och det var någon som hade 

dött. 

Däremot har jag i efterhand fått reda på att min farmor höll på mycket med dom 

här bitarna, men hon dog när jag var liten. 

Dom mediala bitarna kom väldigt starkt till mig efter det att min styvfar dött, för 

ca: 10 år sedan. Han började ringa från andra sidan… 

Hur gick det till? 

Det skedde under natten när jag sov, jag var väldigt avslappnad…eller ett slags 

drömtillstånd - jag kan inte förklara hur det känns - det är som en dröm fast man 

är väldigt ”klar”. Telefonen ringde, och jag gick upp och svarade. Jag gick alltså 

inte upp ”fysiskt”…men han ringde, och det var precis som att prata med honom 

som vanligt. 

Vad sade han? 

För det första gick han bort väldigt hastigt, han dog hemma en månad innan han 

fyllde 50 år. Han ville först förklara hur han dött och omständigheterna kring 

hans död, för han hade dött vid telefonen. Nyfiken som jag var så frågade jag 

honom hur han hade det nu? För jag har alltid haft bråttom att få reda på saker. 

Då blev han irriterad och sade att han ville förklara färdigt omständigheterna 

kring sin död. Jag fick tre telefonsamtal allt som allt. Han var precis som vanligt, 

och skojade. 

Så jag får hela tiden bekräftelse på att livet inte tar slut efter det att kroppen är 

borta. Det har jag vetat ända sedan jag var liten. 

Kunde din styvpappa berätta något om hur det fungerade där på ”andra 

sidan”?

76 

Lite grann, för samtalen var inte så långa. Han ringde en gång och varnade mig 

för att min mamma skulle bli sjuk. Livet fortsatte som vanligt på andra sidan. 

Jag frågade vad han gjorde där. ”Jag har fullt upp”, svarade han. Han fortsatte 

att engagera sig i det som var viktigt för honom. ”Jag är med här och tar hand 

om dom djur och barn som kommer”, och det var ju det som var hans intresse 

här på jorden. Det är också en känsla jag har, att dom på andra sidan har det väldigt 

bra, inga sjukdomar eller så. 

Är det så att ”andra sidan” egentligen är den riktiga världen”, och att detta 

är en parallelltillvaro fast mycket mer konkret? Vad har du för uppfattning 

om det? 

Begränsningarna och blockeringarna är inte starka, man är mer ”fri”. Jag brukar 

kalla det att dom har ett ”vidvinkel”-seende. Men utifrån deras själsliga erfarenheter 

och livserfarenheter, så finns det ju naturligtvis begränsningar. Men man 

fortsätter även där att utvecklas. 

Du har aldrig själv varit på andra sidan? 

Det vet jag inte, men jag har ibland spontana regressioner på natten. Jag har alltid 

längtat efter en storebror eftersom jag är ensambarn och färgat mig ”varför 

har jag inte fått någon storebror?” Men nu har jag träffat mina storebröder i en 

regression, och nu har jag förstått min längtan, för mina bröder är inte med mig 

här på jorden i fysisk form. 

Jag har varit utanför kroppen, men jag har inga starka upplevelser om tillvaron 

på andra sidan, mer än den fria upplevelsen av att flyga. Men det handlar också 

om att våga ”släppa” kontrollen när man går ut ur kroppen. Jag har varit medveten 

om att jag varit ”halvvägs” på väg några gånger - jag blev så arg en gång när 

det hände, mina barn var små och min man arbetade på natten, ”Jag kan inte åka 

nu”, sade jag och blev arg och rädd när jag kände att jag var på väg ut ur kroppen. 

Så du var ”på väg” när du var vaken? 

Jag vaknade när jag var halvvägs ut ur kroppen. 

Du låg och sov när detta hände? 

Ja, jag kände en stark centrifugalkraft, och mina ben låg bakåtvikta. Men det är 

inte så ofta jag haft sådana här upplevelser. 

Har dina barn ärvt någon medialitet? 

Ja, det kan jag säga att dom har, och jag har aldrig försökt påverka detta. En 

gång när jag bytte blöja på det äldsta barnet sade han, ”Den där farbrorn i trappan 

gav mig en guldpeng!”. Det fanns ju ingen farbror i trappan, detta har gjort 

att jag, genom mina barn, också fått bekräftelse på mina egna upplevelser. 

Mina barn får ”guidning” på detta sättet. Lite senare kom mina svärföräldrar på 

besök, min svärmor håller också på med healing. Jag berättade för henne om vad 

som hänt. När hon kommer hem lyssnar hon av sin telefonsvarare, och då hör 

hon min röst på telefonsvararen när jag berättar om detta. 

Fast du hade inte ringt?

77 

Nej, och det var en extra stark upplevelse. Mitt yngsta barn var inte ens två år 

när min styvfar dog, men ändå så talar mitt barn ofta om honom och pratar om 

att styvfar är bland stjärnorna. Vårt stora barn säger att han har glömt styvfar, 

men det har inte vårt yngsta barn. Han lyssnar på Cornelis Wreeswijk och Bob 

Dylan (sonen är 11 år), och det är ingen musik vi lyssnat på, så där finns en kontakt, 

dom är mycket lika i sättet. 

En gång lekte vi en lek, där vi skulle gissa vad den andre tänkte på. Vårt yngsta 

barn gissade rätt hela tiden, och jag frågade ”Hur gör du?”. ”Jag tittar med mitt 

pannöga in i din hjärna”, sade han…Jag har aldrig talat om det ”tredje ögat” eller 

om ”pannchakra” med honom… 

Hur gammal var han vid detta tillfället? 

Ca: 4-5 år. Då får jag mina bekräftelser, och mina barn har varit och hälsat på 

mig innan dom föddes. Mitt yngsta barn har alltid varit väldigt svartsjuk och 

”vaktat” på mig, ingen fick komma i närheten av mig. Så han kom och hälsade 

på mig innan han föddes. Han kom och hälsade på mig och stod i dörröppningen 

som vuxen karl, i den inkarnationen, han var inte så himla trevlig 

måste jag säga (skratt). Han stod där och vaktade på mig. Så jag förstår vad jag 

och mitt yngsta barn arbetar med. 

Så ditt yngsta barn kom till dig, som vuxen, innan han var född? 

Ja. 

Hur tolkar du det? 

Att jag ska få hjälp på vägen för att förstå honom. Det har hjälpt mig med perspektivet 

och med förståelsen för varför han beter sig på ett visst sätt, eller varför 

han känner på ett visst sätt. 

Har du en ”av” och ”på” knapp när du arbetar medialt? 

Jadå, jag stänger av och på. 

Hur fungerar det? 

Det fungerar jättebra, bara man kommer på knepet. Det är en sådan sak jag önskar 

att någon hade sagt till mig när jag var yngre. För jag mådde mycket dåligt 

som tonåring, för att jag var alltid ”på”. Hade jag vetat hur jag skulle ”stänga 

av”, så hade det varit mycket enklare för mig, och jag hade mått mycket bättre. 

Jag tog in alla energier och hade alltid ont i huvudet. Räddningen för mig var att 

jag också hade behovet av att dra mig undan. Jag tyckte om att dra mig in i mig 

själv. 

Men det är också en erfarenhet jag kan förmedla till föräldrar som kommer hit 

med sina barn som har samma problem. 

Då kändes det som en belastning, men nu, som vuxen, förstår jag att det naturligtvis 

var någonting som jag var tvungen att gå igenom för att förstå det. 

Är du ”av” eller ”på” just nu? 

Både och…i den här miljön (hennes mottagningsrum. Förf. anm.) förnimmer jag 

t.ex. din aura. Men det finns ingen anledning att vara ”på” alltid - när man är och 

handlar på ICA t.ex…

78 

Syftet är att jag försöker använda min kunskap för att vägleda människor. Därför 

är jag ”av” så mycket jag kan, med min familj och mina vänner. Det är bara när 

dom frågar om råd som jag hjälper till. Det handlar om etik - jag går inte in hos 

grannen och tittar hur hon har det med ekonomin. Jag skulle kunna göra det, 

men det finns inget syfte med det - det är ett missbruk, och då går man bakåt i 

utvecklingen. 

Finns det medium som missbrukar denna etik? 

Om vi pratar om den kommersiella biten, d.v.s. att man skall tjäna sitt levebröd 

på medialitet och kanske vill bli känd, då gäller det att hitta rätt balans. T.ex. 

med reklam - man ska ha in en viss summa pengar - gör ju att man kanske av 

bara farten går ifrån dom här grundprinciperna. Man kanske kan säga att det 

handlar om medvetet och omedvetet missbruk. 

Jag har aldrig gjort reklam, jag säger inte att det är fel. Men i och med att jag har 

haft mitt levebröd på ett annat sätt, så har detta fått växa i lugn takt. Jag tänker 

så här, om jag kan hjälpa någon så kommer dom till mig, och det har dom gjort. 

Dom jag inte kan, eller har möjlighet att hjälpa, dom går kanske till någon annan. 

Men, visst…jag har varit på vissa mässor…och det finns en dubbelmoral. Dom 

som kallar sig ”andliga”, dom pratar skit om varandra bakom kulisserna, och är 

uppe hela nätterna och dricker. Det är inte fel att festa, men man behöver ju inte 

göra det när man skall arbeta. Det blir kanske så när det blir för mycket ”buissness”… 

Kan man tappa kontakten med andligheten? 

Ja, det kan man, både medvetet och omedvetet. Vissa perioder är vi mer ”på”, 

men vi behöver också perioder av lugn och ro. Men visst, missbrukar man det, 

så går det bakåt. När jag pratar om missbruk, så menar jag när man ”drar” människor 

till sig. ”Jag är den som skall lösa dina problem, och jag kommer att hjälpa 

dig, och så kommer du till mig och…oj, nu var tiden slut nu måste du ge mig 

mer pengar så ska jag hjälpa dig…” 

Jag ser min egen roll som en föräldraroll, jag tycker det är jätteroligt att dom 

kommer, men dom skall bli självständiga. Dom skall klara sig utan mig så länge 

som möjligt. Vissa frågar, ”hur fort kan jag komma tillbaka”, och jag brukar 

säga att, ”det känner du själv”. Men helst ska det ju gå en liten tid mellan mötena, 

för då har jag lite mer att arbeta med också. 

Men när man börjar låsa folk till sig, ”ni klarar er inte utan mig…”. När den undermeningen 

finns där, då tycker jag det är dags att dra öronen åt sig. 

Känner du själv tvivel någon gång? 

På mig själv, ja. På min förmåga - men antagligen är det också så att…man skall 

inte bli för ”allsmäktig” - men inte tvivel på att själen lever vidare, att det finns 

någonting annat, att andevärlden existerar. Men tvivel på mig själv - ja, och det 

arbetar man hela tiden med. Man skall inte blockera sig, men jag ifrågasätter 

mig själv, ”Varför ska jag göra detta?, Vad är det för mening med detta?”

79 

Jag har bråkat mycket med mina guider - jag har nog inte varit så lätt att ha att 

göra med. 

Vad gör du när du känner tvivel på din egen förmåga? Pratar du med någon? 

Ja, det gör jag. Men jag måste först fundera på om jag är inne i ett problem oavsett 

- eller vad handlar det om. Jag måste ”bolla” med mig själv, så jag är inte så 

öppen av mig om det. Men jag har vänner som jag kan prata med om dom här 

bitarna. Detta kan jag kanske inte dela med min man på samma sätt - han kan 

hjälpa till med andra frågeställningar och problemlösningar. 

Det handlar om ansvar - jag har ju det 100%-iga ansvaret och måste hela tiden 

känna at jag inte gör illa någon. Men visst tvivlar jag och känner att jag aldrig 

blir duktig nog - jag vill kunna mer - man jag gör så gott jag kan och måste kunna 

känna mig nöjd med det. 

Jag vill också försöka förmå människor att hitta sina egna redskap - det är detta 

som är inspirerande. 

Vad är det människor söker hos dig, som dom inte får av t.ex. en kurator 

eller psykolog? 

Bra fråga…det beror ibland på var problemet är…Jag kanske är mer lättillgänglig? 

Det kan bero på om det handlar om mer praktiska bekymmer. Vissa kanske 

har problem i familjen, med barnen, och behöver stöd och vägledning med den 

delen. 

Det kan kanske också handla om egot. Hos mig sitter du i en timme, och det 

handlar bara om dig, och du får all uppmärksamhet. Sen är det ju klart att det är 

spännande om någon annan kan säga var man befinner sig i livet. 

Jag ger vägledning, så det blir inga ”färdiga” paket. Det finns också ett stort intresse 

kring det själsliga, andliga. 

Jag tänker ibland, ”tänk om man kunde samarbeta”. 

Hur då? 

…med sociala myndigheter, kyrkan, vården…allting går i vartannat. Jag kanske 

hjälper till med den själsliga biten på ett sätt som kanske en kurator inte gör. 

Men visst, en hel del är säkert likadant - fast man arbetar från olika håll. 

Det finns också inslag av psykologi hos mig, det handlar om beteende - man är 

ju lyhörd ”mellan raderna”. Men i och med att jag också har det ”andra” seendet 

så kanske man får lite annat perspektiv hos mig. 

Jag har alltid tyckt om gamla människor och tycker det är intressant när dom berättar 

om gamla tider. Jag tycker det är unikt att få vara med om i mitt yrke, men 

jag har heller aldrig förstått varför jag valde det. Men livet och döden, anhörigbiten, 

har alltid legat nära mig. Man är med och stöttar och är mån om att dom 

inte skall ha ont och att dom ska få en så lindrig ”övergång” som möjligt. Samtidigt 

kan ju jag se när själen är över…så jag får hela perspektivet, så jag är med 

hela vägen - fast det var jag inte medveten om när jag började.

80 

Använder du dig av din medialitet i ditt arbete i samband med att människor 

dör? 

Ja, det gör jag emellanåt, även inom anhörigbiten. Jag är inte rädd för diskussioner 

om döden, det är ibland det som sker om man är på väg att dö, men ändå är 

”klar” mentalt. Jag hade ett väldigt intressant möte med en patient, som nu är 

död sedan länge, som var frireligiös och vetenskapsman. När vi började diskutera 

livets frågor så tyckte han att det var hans sätt att se på saken som var det ”rätta”. 

”Det finns inget liv efter detta, det är flum”, sade han. 

Men ju längre tiden gick började han fråga mig vad jag trodde - frågor om det 

kommer att göra ont, om det står någon och ”dömer” mig när jag dör. 

Då handlar det inte om hur höga utbildningar vi har - då möts man på ett mer 

jämbördigt plan - mycket intressant. 

Kunde han acceptera och ta emot det du hade att säga? 

Han lyssnade mer och mer, men jag får heller inte pådyvla människor mina 

åsikter, men vi hade väldigt intressanta diskussioner. Vi kunde hitta gemensamma 

nämnare fast vi hade olika åsikter. 

Pågår det i dag en global ”uppgradering” av människors medialitet, anser 

du? 

Ja, absolut, och med risk för att låta ”frikyrklig”, så lever vi just nu i domedagen. 

Vi får hela tiden ”varningar”. I Sverige känner vi oss väldigt trygga, vi är 

försäkrade från topp till tå, det finns alltid någon att luta sig mot - och så kommer 

det en storm…då förstår vi att vi faktiskt också är utsatta. 

Människors intresse för medialitet, känner du att det är konstant, eller 

ökar det? 

Jag tycker att det har ökat väldigt mycket de senaste tio åren. Titta på TV t.ex. 

där visas ”Det Okända, Förnimmelse av Mord”, det finns en uppsjö av bokklubbar. 

Är det ett tecken på att intresset ökar, eller är det ett tecken på att det är 

mer och mer accepterat att prata om? 

Naturligtvis är det mer öppet och accepterande - jag tror väl kanske att det i 

grund och botten är gamla kunskaper som kommer tillbaka. Vi har levt mycket 

närmare detta tidigare, som naturfolk. Men nu, i all materialism, så har vi glömt 

det. 

Den här gamla kunskapen har ju utvecklats under tidens gång och kallats 

olika saker. Den har kallats spiritism, mysticism, ockultism och New Age. 

Anser du att du tillhör någon av dom grupperna? 

Det måste jag ju säga att jag gör…någonstans, i periferin. Det finns många gemensamma 

nämnare i sökandet, och man plockar ju det som känns rätt för en 

själv. Detta är ju inte nytt för mig, så det är ju inte ”New” Age… 

Det råder ju en del skepticism gentemot New Age… 

…och det tycker jag är väldigt viktig, att man måste få vara skeptisk, det är ju 

jag också.

81 

Vad anser du om New Age? 

Om man jämför med en ”vanlig” människa, eller ”medelsvensson”, så har jag 

ganska stor erfarenhet av New Age - och det finns mycket skit…det finns mycket 

flummeri som jag inte förstår mig på. 

På vilket sätt? 

Man ska krångla till allting. Man säger t.ex. ”min väg är den enda rätta vägen att 

gå - följ mig”, då drar man öronen åt sig. Det som får mig att dra åt mig öronen 

är så kallad ”guru”-verksamhet - att man ska gå in i sekter. Att man skall gå in i 

en ”unik” grupp och känna att det är något speciellt. Jag tycker man skall vara 

självständig. 

Du är inte med i någon slags orden eller något liknande? 

Nej det är jag inte. Jag tycker inte det är något fel i sig, men då måste jag stå 

bakom allt i föreningen. 

Hur accepteras din medialitet av övriga samhället, såsom familj, vänner, 

arbetskollegor, religion? 

Det har skrattats åt mig jättemycket, på jobbet t.ex., men det bjuder jag på. Jag 

har alltid varit väldigt öppen om det. Jag och en arbetskollega, vi börjar alltid 

med ”drömtolkning” på morgonen och jag har arrangerat mediala demonstrationer. 

Det blir tvärtom till slut, att fler och fler börjar prata om sina upplevelser. 

Jag bjuder på mig själv, jag skojar om det, men jag är seriös. 

Arbetskamrater kan skämta med mig och undra om jag sett några UFO:n… 

Man måste bemöta människor där dom är - men det är många som suckat och 

tyckt att jag varit konstig - men det berör mig inte. 

Jag har alltid fått stöd av familjen, även om min man inte är så engagerad - fast 

han är mer medial än vad jag är. Han har aldrig stoppat mig om jag har velat åka 

iväg på en kurs eller föreläsning, förståelsen har alltid funnits. 

Jag står mina kusiner väldigt nära eftersom jag är ett ”ensambarn” och jag har en 

kusin som arbetar som läkare i Norge, och jag drömde vid ett tillfälle att han och 

hans flickvän skulle få barn. Jag ringde till honom i oktober/november när han 

fyllde år för att gratulera, och berättade att jag drömt att dom skulle få barn. 

”Vad roligt”, sade han. Jag hade förväntat mig att han skulle tycka att jag ”fantiserade”. 

Han ringde mig sedan på julafton, och berättade att flickvännen var gravid. Detta 

hade han inte vetat när jag ringde. Jag drömde att det skulle bli en flicka, och 

det hoppas jag att jag får rätt i, för då skulle ”profetian” vara total…(skratt). 

På tal om att ha ”rätt”, händer det att du har fel? 

Ja, det händer till exempel på kön på barn. Detta har jag själv också funderat på i 

och med att jag känner att jag får vägledning, men jag kan få ”fel” varenda gång. 

Ser jag en resa runtomkring dig i maj månad, så tänker du ”hon skall inte få 

rätt”, och så stannar du hemma och åker i september istället. 

Vägledning är, ”var ligger möjligheterna” - men det handlar också om ödet. Det 

finns vissa milstolpar vi inte kan gå förbi, som jag ser det, men dom kanske är

82 

20% av livet. 80% är våra egna val och beslut i alla fall. Jag ser mycket av dessa 

”vägskäl”. 

Att ”spå in” framtiden, är det jag håller på med minst egentligen. Det mesta 

handlar om nuet, möjligheterna, var man är i livet just nu. Jag har heller inga 

”genvägar” att gå, jag måste också gå igenom mina läxor, men jag hittar kanske 

”redskapen” lite fortare. Men det gör lika ont och är lika jobbigt för mig som för 

någon annan. 

Kan du vara medial ”mot dig själv”? 

Inte så lätt - jag kan inte vara riktigt objektiv till 100%. I korten kan jag se tendenser, 

men medialiteten kring mig själv kommer mycket i drömmar - genom 

budskap - och genom meditation, jag försöker be om råd och vägledning och att 

jag blir visad möjligheter av mina guider. 

Får du det då i form av…? 

Jag ber om tecken. Rent konkret kan det vara så att jag kanske känner att jag är 

trött på mitt arbete - ge mig ett tecken. Man kanske pratar med någon, eller ser 

något i tidningen… 

Om du sitter med en kund och har kontakt med den personens guide, hur 

utspelar sig ett sådant samtal? Genom telepati? 

Våra guider har redan diskuterat innan klienten sätter sig här, vad han/hon skall 

ha. Ibland tycker jag att jag sitter och ”svamlar”, och måste fråga klienten om 

han/hon förstår vad jag menar, för jag själv förstår inte - och dom förstår precis - 

för informationen finns där redan…vad som är viktigt att veta, vad som gagnar 

den personen mest. 

Hur känns det för dig när du får denna information? 

För det första så ser jag det rent bildligt när guiden kommer in, sen kan jag också 

läsa av auran och det är jag som gör, det sker inte genom guiderna. 

Men när det gäller den guidade informationen har jag arbetat fram vissa tekniker. 

När jag lägger kort på ett visst sätt, så är det inte min känsla - det är inte klientens 

aura som går in i korten - den läser jag av först, och då vet jag att det är 

guidad information. 

Vad är det för kort du använder, är det tarotkort? 

Ja, i första hand. Men när jag själv ber om vägledning så mediterar jag. 

Använder du andra praktiska hjälpmedel? 

Nej, men man kan egentligen använda allting - det är ju bara energier. 

Så du läser folks auror? 

Ja, i grund och botten - fast jag också tittar på korten. Men jag ser ju färger också, 

och brukar tona in mig på klientens aura. Korten är ett hjälpmedel för att få 

in mer nyanser och detaljer. 

Så du arbetar på flera plan samtidigt? 

Ja, men jag känner det helt annorlunda när jag får kontakt med ”andra sidan”. 


Mer påtaglig närvaro…jag kan inte riktigt förklara, men det känns väldigt starkt 

att man har en kontakt på ett annat sätt.

83 

Hur har du bemötts av religiösa människor? 

Både och - men det är ju klart, att det är väldigt skeptiskt - man ser det som 

”svart magi” och sedan är man inte intresserad mer. Man stänger av… 

Därför gör jag inte så hemskt mycket reklam. Jag har faktiskt blivit hotad en 

gång - jag kommer inte ihåg om det var någon från pingstkyrkan eller något annat 

samfund, men dom ”visste minsann var jag bodde”… 

Vad är det dom är så rädda för? 

Därför att dom tar inte reda på vad det är, dom har ju ”monopol” på Gud, monopol 

på helande. Dom tar inte reda på vad det handlar om, och anser att det är 

svart magi, men det är okunskap att tycka så. 

Det viktigaste, tycker jag, är att man tror på någonting - inte negativt givetvis - 

men det är där vi har tappat fotfästet - och det är där sökandet är. Det spelar ingen 

roll om vi tror på miljöpartiet, Gud eller Allah, men tappar vi tron då är vi illa 

ute. 

Är det någon speciell yrkeskategori som dominerar bland dina besökare? 

Nej, men kvinnor i 40-års åldern som arbetar med människor på ett eller annat 

sätt är väl den största gruppen. Men det har hänt mycket, ungdomar har öppnat 

sig för detta. Men jag har från alla yrkeskategorier, från högsta VD inom något 

företag till…så det är verkligen alla kategorier. Men männen är färre - dom är 

inte många, men det ökar mer och mer. 

Vad beror det på, att kvinnor är i sådan dominans? 

Jag tror nog att det i grund och botten är något lättare - vi är ju mer mitt i livet på 

något sätt…vårdar. Vi är inte inne i ”aktievärlden” på samma sätt eller i karriären, 

vi är närmare barnen och livet…mer ”på golvet” så att säga. 

Dom som kommer till dig, varför kommer dom till dig? 

Den största delen är ju faktiskt att man är inne i någon liten kris, eller det är någonting 

just nu som känns väldigt jobbigt, att man inte hittar utvägar. Man är 

mitt inne i något som man känner att man inte kommer ut ur. 

Naturligtvis kan jag säga att relationer är något väldigt stort - på alla sätt och vis. 

Det här med utbrändhet och att må dåligt på jobbet är också väldigt vanligt. 

Känner du att du kan hjälpa dom, eller händer det att det går kunder härifrån 

som inte är nöjda? 

Det finns det ju säkert. Det som händer kan vara att man inte känner sig ”hemma” 

i det som är just nu. Jag jobbar både med nuet, det som varit, och det som är 

framåt - jag börjar alltid att prata om dig som person och hur jag upplever dig 

som person, och ser hur livet ligger till just nu. Känner sig den personen hemma 

just där, då kanske han/hon kan öppna sitt medvetande för det som är på gång 

framåt också. 

En del kommer ju hit bara för ”skojs” skull, för att titta vad det är jag gör - som 

en ”översikt”. Jag kanske säger att ”du skall få barnbarn” - och hon (besökaren. 

Förf. anm.) klassar ner mig och säger, ”det var det dummaste…det finns ingen 

möjlighet”. Hon kom faktiskt tillbaka efter nio månader och sade, ”jag har blivit

84 

farmor…”. Det tyckte jag var väldigt roligt, för det är klart att jag också tvivlar 

och tvekar på mig själv. Jag tvivlar inte på andligheten, jag tvivlar inte på det jag 

håller på med - men på min förmåga - för det finns ingen som är 100%-ig. 

Vi måste hela tiden arbeta med att vidga vårt ”seende” och tolka symboler - vi 

blir aldrig färdiga. 

Det handlar också om kommunikation - man kan bli missförstådd. Jag kan tycka 

att det låter klart och tydligt - men besökaren förstår inte vad jag menar. 

En fråga om parapsykologi - dom sysslar ju med vetenskapliga tester av, 

framför allt, telepati, clairvoyance, psykokinesi och sådana saker. Har du 

någon kontakt med den sidan av forskning och vetenskap? 

Nej. 

Vad anser du om det dom gör? 

Jag tycker ju det är väldigt bra att det finns. Jag tror ju på att det i framtiden, någon 

gång, rent tekniskt finns apparater…som kanske kan hjälpa till, för vi behöver 

dom också. För att dom som är vetenskapligt och intellektuellt inriktade vill 

ha en kunskap. Det handlar också om ett accepterande av att det finns - vilka resultat 

det nu blir, det vet jag ju inte. 

Jag tror ju också att de läkare, fysiker, tekniker som gått vidare, är med och vägleder 

oss från andra sidan. Likadant tror jag det är med konsten och musiken - 

det kommer nytt hela tiden, och man kan ju tycka att allt borde ju vara gjort vid 

det här laget… 

Jag tror det kommer att komma ny teknik till oss - om vi öppnar upp oss för det - 

för att hjälpen finns att rädda denna planeten, miljömässigt, globalt på alla sätt 

och vis. Tekniken finns ju för att alla ska få mat egentligen, men det finns inget 

intresse av det, för man måste hålla sig med hungrande… 

Du har aldrig själv känt dig lockad av att delta i ett parapsykologiskt experiment 

för att visa…skulle det fungera? 

Jag tror faktiskt inte det, men jag har aldrig funderat på det. Men jag har ju läst 

om det och sett det på TV, men det blir ju inga resultat ändå… 

Varför blir det inte det? 

Jag tror inte att det går att mäta de här beståndsdelarna - med dom instrument vi 

har. Likadant känner jag att det är med läkarvetenskapen, t.ex. med överkänslighet 

eller allergiska reaktioner…vi ska ha så mycket ämne i kroppen för 

att det skall bli en allergi - och dom kan kanske se att vi är lite överkänsliga mot 

det. Däremot kanske du mår dåligt av en viss mängd gluten - men det syns inte 

på proverna - men du vet om det. Vi är så unika och har en unik sammansättning. 

Likadant kan det vara med kolesterol - vi reagerar så olika - och dom fina mätinstrumenten 

finns inte egentligen…Man kan se att det finns en liten blockering, 

eller att det är något som inte riktigt har bra vibrationer, men du är inte sjuk…

85 

Men jag såg på TV för ett tag sedan, jag kommer inte ihåg vilket program, det 

var någon slags datortomografi eller någon sådan slags röntgenapparat, där man 

mätte människors energier - i rött, gult, grönt och blått - så det är på väg. 

Finns det någon händelse, eller situation, som betytt mycket för dig? 

Naturligtvis alla möten med ”andra sidan”, när man känner den här otroliga 

energin - man blir så glad och känslomässigt…när man kan hjälpa till och trösta 

någon - det är en ”kick”. Det är därför jag tycker det är lite synd att man gått 

från andra hållet på TV med ”Förnimmelse för mord” - som inte leder till någonting 

- och behöva gå igenom den jobbiga processen, med lidandet och allt. 

För det går ju inte att göra någonting juridiskt ändå hur rätt man än har - det är ju 

ingen tröst. 

Efter ett sådant program blir man kanske rädd, eller mår dåligt - du går igenom 

det här med döden och ”spökerierna”, som ju är en sådan liten del - men det är 

detta som blir ett intressant TV program… 

De andra delarna, med helande och tröst kommer inte fram. 

Men naturligtvis tycker jag ju att dom här glimtarna jag har fått några gånger 

bl.a. när jag väntade barn, av total inre frid och lycka, är fantastiska upplevelser. 

När man har upplevt detta, så är det detta man längtar till - men under tiden så 

får man försöka hitta en så bra balans som möjligt.

86 


Kvinna, 44 år. Sambo, 3 vuxna barn. 

Vad har du för utbildning? 

Jag har gått 9-årig grundskola, sen har jag gått en ett-årig maskin-och stenografi 

utbildning. Jag har gått komvux och läst om årskurs 7-9 i grundskolan. Jag har 

arbetat inom vården och där gått en del grundutbildningar, som undersköterskeutbildningen 

på 40-45 veckor. 

När blev du medveten om din medialitet? 

Jag har nog alltid varit lite medveten om att jag har ”någonting”. Sen barnaåldern 

har jag känt mig konstig, annorlunda - och jag upptäckte den väl helt och 

hållet - eller när jag började på den - det var ju när jag började med healing. 

Då var jag 35 år, tror jag. Men jag har alltid känt mig konstig, och att jag haft 

någonting… 


Svår fråga…jag har aldrig känt mig förstådd, för jag har alltid haft så kallade 

”konstiga” tankar och konstiga frågor. Det är ingen som har förstått mig, så jag 

har känt att jag varit annorlunda hela tiden. 

När jag har facit i handen idag - eller när jag började på det mediala med healing, 

då har jag ju förstått varför jag inte har kunnat få svar på dom här frågorna. 

För det har ju handlat om det här. 

Vad har det varit för frågor? 

Jag har ju ”sett” mycket som barn. Jag såg och hörde mycket som barn. När jag 

inte fick svar på sådana frågor, så slöt jag mig i stället och blev inbunden. 

Vad menar du när du säger att du ”såg” och ”hörde”? 

Det här som vi egentligen inte kan se…jag såg änglar, jag såg anhöriga, jag såg 

färger…sådana saker, och jag hörde röster - alltså inre röster. Någonting sa mig 

någonting hela tiden. 

Jag har haft ett väldigt bråkigt liv ända tills jag fick barn egentligen - varit ute 

och härjat ganska mycket. Det var ju också för att jag aldrig hittade mig 

själv…jag har ju förstått det idag. 

Under de perioder jag haft det väldigt jobbigt och jag stått inför ett riktigt stort 

val, och det har jag gjort ett par, tre gånger i mitt liv, då har jag haft den här 

starka kraften. Den kraft jag hört inom mig, som talat om för mig att ”nu gör du 

si och så”. Plus att jag fått en styrka, jag kan ha varit väldigt nere i botten - men 

jag har aldrig använt mig av psykofarmaka - men styrkan förstår jag än idag inte 

var den kommer ifrån. 

Men jag har förstått mer och mer att det är dom högre krafterna som hjälpt mig, 

för att jag ska komma på rätt köl igen. 

Fanns det någon du kunde prata med om dom här upplevelserna när du 

var liten? 

Nej, det var ingen som förstod. Jag har pratat med mina föräldrar om detta i efterhand, 

nu när jag börjat på det här. Båda förstår idag varför jag var som jag var

87 

- att jag var tillbakadragen och satt med mina egna funderingar - som hon trodde 

var funderingar och tankar. Men det var ju att jag upplevde så mycket - jag var 

så otroligt känslig. 

Kom jag in i ett rum och där hade varit mycket dåliga vibrationer eller gräl innan 

- då var det direkt på mig, jag tog till mig allt. 

Under uppväxten trodde jag att det var mig själv det handlade om, men det var 

det ju inte. Jag har ju sett det nu efteråt. Det är tufft som liten att vara medial, jag 

visste ju inte då vad ”medial” var för något. 

Fanns det någon i din släkt som du vet också hade denna förmågan? 

Inte så utvecklad som jag har. Men min gammelfarmor hade det, det har jag hört 

berättelser om. Även min mammas moster - hon känner också på sig saker och 

ting. Men det är ingen som utvecklat det så pass mycket som jag, kanske… 

Hur är det med din egen familj? Du har tre barn, har du sett detta gå i arv 

till någon av dom? 

Den mellersta flickan, hon är 19 år, hon har allt i sig och hon har inte lagt locket 

på heller. Men hon var ju inte så gammal när jag började med detta, så det var ju 

mera ”normalt” för henne, sen är hon ju tjej också…Hon är healer och känner 

när det är något som inte är ”rätt”. Hon kan vägleda andra, hon är väldigt öppen. 

Den yngsta flickan är 9 år - hon har ju fötts in i det här från början. Redan när 

hon var väldigt liten så satt hon och lade tarotkort och berättade om bilderna. 

Hon tycker inte någonting är främmande. 

För ett år sedan, när hon var 8 år, så satt hon här inne (besöksrum. Förf. anm.) 

och hade meditation med sina klasskompisar. 

Den stora grabben, han är 23 år, han har det inom sig, men han har inte…han 

har lagt locket på, man ser ju det…Sen är han ju kille, han var ju 14-15 år när 

jag började med detta, så det var en väldigt känslig ålder. 

Hur accepteras din medialitet idag av dina vänner och din familj? 

Det har aldrig varit några problem. Det är ingen som är ”anti”…Jag kommer 

ihåg när jag växte upp, då hade vi en s.k. ”spådam” som kom hem till mamma 

ibland - så hon var ju själv lite inne på den vägen, fast hon såg inte vad hon hade 

runtomkring sig ändå. Spådamen blev en vän till familjen. 

Så jag har aldrig upplevt…men sen har ju jag aldrig gått och pratat om det vitt 

och brett heller, utan väntat till dom varit mogna för det se vad det är jag gör. 

Har du någon religiös tro? 

Inte just det här med att det…att det är något speciellt, någon viss sekt eller någonting…det 

känner jag för mig inte är…inte den vägen som dom går ut med, 

och säger att ”si och så är det”. 

Däremot känner jag ju att det finns en högre kraft, och det är den kraften alla ber 

till fast det är olika gudar. Så tolkar jag det - eller dom tolkar att det är olika gudar. 

Något högre finns, det vet jag.

88 

Har du någon utbildning inom medialitet? 

Inte inom det mediala – det bara sa pang! I healing gick jag först det här vanliga 

– reiki, det var ju det jag stötte på först. Det gick på ett löpande band alltsammans. 

Jag tog steg ett och efter en månad kände jag att jag ville ha mer. 

Efter två veckor på steg ett så hade jag tidsbeställningar utan att jag hade gått ut 

med det. 

Sen gick jag steg två efter tre månader och efter 8-9 månader gick jag ”mastern”. 

Efter det hade jag kurser direkt, jag hade elever som väntade… 

Jag gick ned i tid direkt på mitt vanliga arbete och sade upp mig efter ett år. 

Vad arbetade du med då? 

Då arbetade jag heltid på ett hem för senildementa. 

Och du sade upp dig? 

Ja, när jag hade gått steg ett, så hade jag börjat få tidsbeställningar och det fungerade 

ju inte med tre barn och heltid. Så jag gick ner till 75%, sedan till 50% 

och efter ett halvår så sade jag upp mig och startade eget. 

Hur länge sedan var detta? 

1998 tror jag. 

Har du arbetat heltid med detta sedan dess? 

Ja, till och från. Jag har aldrig arbetat med någonting annat under denna period, 

och det känns fortfarande att detta är mitt ”kall”. 

Kan du förklara för mig vad Reiki är för något? 

Det är en form av healingmetod där man blir ”öppnad” och ”initierad” i den här 

reiki-kanalen. Det finns tre olika steg. Det första får du bara lära dig att göra 

handpåläggning på kroppen. I steg två lär du dig att ge distanshealing, då sänder 

man healing genom tid och rum. Man arbetar även med symboler. 

I det tredje steget är man ”master”. Det är inte att man är master över andra, utan 

man är master över sig själv. Då får man hålla kurser i att kunna ge elever först, 

andra och tredje steget, plus att man får hålla föreläsningar. 

Vad är din definition av ”medium”? 

Som medium tycker jag att man skall kunna ha kontakt med andevärlden – jag 

vet inte riktig…jag har aldrig gått någon ”skola” i medialitet, utan jag är självlärd. 

Är man ett medium, som det nu är i alla skolor att man ska ha papper på 

allting, vilket jag inte står för…för jag känner att har man kunskaper inom sig så 

kan man använda sig av dom i alla fall utan att man har det på papper. 

Men som medium i mina öron då kan jag väl ändå känna att…då har man väl 

gått någon utbildning. 

Medialitet då, vad står det då för dig? 

Nu när du säger begreppen var och en för sig så kan jag väl känna att…medium 

då arbetar man ju med det och medialitet…medial är man ju när man är medium. 

Medial, då är man ju öppen i alla sina förmågor.

89 

Är du med i någon organisation för medier? 

Nej. 

Varför inte? 

Jag har aldrig känt mig dragen till det. Jag har alltid arbetat på egen hand och jag 

har en del vänner som jag mediterar med, och ja, jag känner att det räcker för 

mig. I och med att jag aldrig gått någon sådan utbildning, så har jag aldrig gått 

med i någon organisation heller. 

Finns det ”falska” medier? 

Ja, själv har jag aldrig kommit i kontakt med det och jag har inget uttalande om 

det heller. Men vi har ju alla sett det på TV och läst om det i tidningarna, sen vet 

man ju inte vad som är sant. 

På tal om TV, vad anser du om de program som visats den senaste tiden, 

”Förnimmelse av Mord”, och ”Andra sidan”? 

Jag har sett lite av dessa…Jag tycker dom har varit bra för dom som är nyfikna. 

Jag tror att programmen har väckt många tankar hos många människor, att man 

faktiskt kan ta kontakt med dom som stått en nära men som inte finns längre. 

För mig har programmen känts positiva. 

Har intresset för medialitet i samhället förändrats någonting under de här 

åren som du har arbetat? 

Ja, det är mer öppnare nu. 


Folk har blivit mer medvetna, i alla fall dom jag stöter på. Dom förstår att vi 

finns – att vi har något mer än bara det fysiska som finns på jorden. Det har blivit 

en större bredd. 

Kan du berätta lite grann hur det går till rent praktiskt när du arbetar med 

din medialitet tillsammans med en klient? 

Tänker du på andlig rådgivning och konsultation? 

Ja. 

Oftast så tar jag behandlingar där detta ingår. Eller tänker du på rena ”sittningar”? 

Ja. 

Klienten kommer in och innan dess har ju jag ”kopplat upp” mig och sett till att 

jag har dom jag behöver ha här. Oftast har klienten frågor, jag får oftast känslor 

av hur klienten mår – då kan vi gå igenom lite av det. Det är ju arbete genom 

olika guider, det kan röra sig om mina guider eller klientens guider – eller min 

andliga ledare eller klientens andliga ledare – eller direkt via den här guds-eller 

kärlekskraften. Så får jag information… 

Hur går det till när du kopplar upp dig? 

…Det här är inga lätta frågor (skratt)…jag ber om det. Jag är centrerad i det inre 

först och sedan ber jag om det och då blir jag uppkopplad. Jag känner eller ser 

hur antingen en guide kommer in eller en ledare eller gudskraften…

90 

Hur känns det, eller hur ser du det? 

Ser jag det så är det ju bilder jag ser. Jag ser förnimmelser av någonting som 

kanske står vid sidan om dig. Känner jag det - nu går jag väldigt mycket på 

känsla, det är mest det som är utvecklat hos mig – jag känner det därför att jag 

känner…jag känner även om det är manligt eller kvinnligt. Det blir en starkare…jag 

känner det i mig…jag kan inte förklara…jag känner det i mig. Jag bara 

vet… 

När du känner det här, att du har kontakt, känns det lika tydligt när den 

kontakten försvinner? 

Ja, det blir tomt. Jag får ingen känsla av…det försvinner helt enkelt. 

När händer det? 

När jag tackar och ber om att få stänga, då händer det. Gör jag inte det, utan klienten 

är kvar och vi kanske diskuterar andra frågor som inte har att göra med att 

jag behöver koppla upp mig. Då känner jag under tiden hur det börjar avta. 

Det stängs av även om jag inte ber om det. 

Skulle du vilja säga att du har en ”av” och en ”på” knapp när det gäller att 

koppla upp dig? 

Ja, det kan jag säga för ber jag om det så kopplas jag ju av eller på. 

Är du ”av” eller ”på” nu? 

Av. 

Har du några andra hjälpmedel när du arbetar med medialitet? Jag tänker 

på praktiska hjälpmedel såsom kort t.ex. 

Nej, jag kopplar upp direkt. 

Vilken kategori av människor som besöker dig dominerar? 

I och med att jag mest sysslar med behandlingar, utbildningar och kurser så är 

det övervägande andra terapeuter som kommer hit. Jag har också en liten kategori 

av människor som står vid ett vägskäl, dom har mått väldigt dåligt och är på 

väg in i det andliga sökandet. Jag har också en liten grupp av människor som 

mår väldigt dåligt och som söker vägledning. När dom har gått hos mig ett tag så 

börjar dom utvecklas och går även kurser. 

Det är mitt ”kall” – att utbilda andra i andlighet och medialitet. 

Är det huvuddelen av ditt arbete? 

Ja. 

Är det mest kvinnor eller män som kommer till dig? 

Det är mest kvinnor, men jag har även män. 

Vad beror det på, tror du? 

Jag vet inte om det beror på att kvinnor har mer – eller de flesta kvinnor i alla 

fall – har mer av den intuitiva delen utvecklad. Kvinnor kanske vågar mer också. 

Det finns ju många män som har detta inom sig, fast dom har inte utvecklat det. 

Det pratas inte mycket om det på arbetsplatsen – på männens arbeten är det ju 

inte det där intuitiva som man pratar om.

91 

När du arbetade med senildementa, använde du dig av din medialitet då? 

Nej, jag kunde separera det helt och hållet. Det kände jag var väldigt viktigt i 

och med att jag hade healing kraften också och arbetade med gamla. Dom hade 

inte bett om att få healing och vad skulle jag med det mediala till under arbetet? 

Jag var där för att arbeta, och kunde separera detta. Så tycker jag det ska vara. 

Har du några etiska riktlinjer som du håller dig till, som du inte vill avvika 

från? 

Ja, det har jag. Att inte öppna mig och ”gå in” i en annan människa när jag bara 

står och pratar med någon, för det har jag inte rätt till. Jag har heller inte rätt till 

att prata om någon annan – eller få information om någon annan…Om du t.ex. 

frågar mig om någon person som du vill veta något om, så tycker inte jag att det 

är rätt. Det håller jag på. 

Vad kallar du dina besökare? 

Klienter. ”Patient” tycker jag tillhör sjukvården. 

Är dom alltid nöjda med det dom får av dig? 

Det är ingen som har sagt något i alla fall, utan det är alltid ett glatt avsked och 

dom är väldigt tacksamma för vad dom fått och dom vet hur dom ska gå vidare. 

Eller så har jag inte fått reda på om dom skulle vara missnöjda…(skratt). Men i 

så fall hoppas jag att dom är justa och talar om det. 

Varför tror du att dina klienter går till dig, och inte till en psykolog eller 

kurator? 

Det händer att många redan har varit hos kuratorer, psykologer och psykiatriker. 

Men dom känner att dom inte har kommit någonstans eller att dom sitter fast. 

Det är en del klienter som jag haft som känner att sådana kontakter inte ger någonting. 

Dom som kommer hit har väl en tro på att det finns någonting annat bakom en 

depression, att det kanske inte hjälper med tabletter. Fler och fler blir medvetna 

om att tabletter inte är något alternativ, utan dom vänder sig till en homeopat eller 

till det ”alternativa”, för det håller på att blomma upp mer och mer. 

Men visst, jag vet att jag arbetat med många som går parallellt – att dom går till 

en psykolog och att dom mellan varven kommer hit. 

Hur är det med den andliga medvetenheten globalt idag, ökar, minskar 

den, eller är den konstant? 

Den ökar. 

Hur märker du det? 

Jag känner det… 

Varför ökar den? 

Vi är på väg in mot en ny tid eller era. Fler och fler känner att vi inte kan hålla 

på, på det här sättet. Se bara hur stressen tar överhand överallt – och bara genom 

den biten är det många som söker sig till meditation och att ta upp dom bitarna.

92 

Det är genom ”kraschar” som det blir en ökad medvetenhet och det kommer att 

fortsätta. 

Har du någon kontakt med, eller åsikt om, dom som sysslar med det här på 

en mer vetenskaplig nivå – jag tänker på parapsykologer? 

Jag har ingen direkt kunskap om dom. 

Du har aldrig själv känt dig frestad att delta i ett test eller experiment? 

Jag har aldrig funderat så. 

Finns det tillfällen då dina förmågor inte fungerar? 

Nej…det har jag aldrig varit med om. 

Tvivlar du någon gång på din egen medialitet? 

I början då kunde man ju tvivla lite – men jag känner mer och mer tillit för det 

jag får till mig. 

Finns det någon händelse som haft stor betydelse för dig som du vill berätta 

om? 

Det finns ju mycket…men det som är aktuellt för mig är ju att jag hittat den här 

”nygamla” tekniken som jag är helt ensam om – det är detta som är stort för 

mig. 

Vad är det för slags teknik? 

Det är ju alla dom här nya utbildningarna…jag använder ju ingen Reiki längre, 

utan jag använder helt andra saker. 

Vad är det du gör för något? 

Det är ju det här…”ask”…anden, själen, kroppen…det är ju stort för mig. När 

jag började så hade jag ”NN:s helande källa”, kallade jag mitt företag. Då använde 

jag mig av Reiki, men även…när jag gav healing så gav jag via min egen 

kanal förstod jag ju ganska snabbt. Sen fick jag till mig att jag…och då tvivlade 

jag faktiskt…men det var stort! Då fick jag till mig att jag skulle sluta med det 

jag höll på med, och tro sjutton att man tvivlar! 

Jag hade ju arbetat och kämpat hur mycket som helst för det jag gjorde. Jag hade 

fått många klienter och redan då hade jag många som reste långt för att träffa 

mig, för att komma på healing. Jag hade väldigt mycket att göra, men fick till 

mig att jag skulle sluta… 

Men någonstans inom mig kände jag att ”det är något nytt jag ska plocka fram”. 

För själva ”kallet” som jag har, att arbeta med medialitet, det visste jag ju var 

mitt kall – så den biten var jag säker på. 

Men när jag får beskedet om att jag ska sluta, stänga igen…då tvivlade jag. 

Hur länge sedan är detta? 

Detta var 2003 ungefär. Jag hade ju inte hållit på särskilt länge, men var färdig 

med det jag hade gjort. Efter jag hade haft min sista masterkurs i Reiki då kände 

jag att ”nu är det dags”…då hade jag fått beskedet ett år innan. Så i ett år hade 

jag gått med den här…känslan.

93 

Så jag bommade igen, jag avbokade alla mina klienter. Jag hade flera månaders 

väntetider redan då. Jag avbokade och ombokade till mina duktiga elever som 

jag hade utbildat. Jag vidarebefordrade alla meditationer och överlämnade alltihop, 

samtidigt som jag som egen företagare inte var med i försäkringskassan eller 

medlem i någon företagsorganisation. 

Jag gick på noll inkomst i 8-9 månader. Då gick jag hemma och tog hand om 

mig själv och tog och ”plockade hem” dom här kunskaperna. 

När du säger ”plocka hem” vad menar då? 

…mycket stillhet, mycket meditation, det var då jag kom i kontakt med alla de 

här högre källorna, som är högre än vad ”guider” är. Så det är på dom nivåerna 

jag arbetar med behandlingar. 

Jag plockade hem allt det här…ja, via regressioner, för att kunna få återblick på 

vad det är jag hämtar hem. Då var jag tillbaka vid begynnelsens tid…så det var 

väldigt kraftfullt. 

Du gick in i en regression i dig själv och hamnade långt tillbaka i tiden. Det 

måste varit en fascinerande upplevelse – hur var det? 

Det går inte att beskriva med ord… 

Försök! 

…Det är ju någonting…när jag kom i kontakt med allt det här så, så kändes det 

som att det var…det var ju någonting i mig själv som fanns där som jag hade 

haft…Jag kan inte förklara. 

Det är ju någonting som vi har…du har ju också sådana kunskaper, alla har vi 

dessa kunskaper och mitt fanns från begynnelsen. Det är känslor som växer 

inom en som bara handlar om ”jag”…om att det här är jag! Det här är mitt allra, 

allra innersta, innersta, så långt in du kan tänka dig…öppnas upp. 

Jag kan inte förklara i ord hur det kändes…men det var i olika regressioner jag 

gjorde det och kom i kontakt med min ”tvillingsjäl”, och det var också helt 

enormt. 

Var det en person, din tvillingsjäl? 

Inte fysisk…han finns på andra sidan och väntar tills allt är färdigt här. 

…så att jag plockade ju hem dom kunskaperna genom olika saker. 

Sen i början på 2003 så startade jag den nya uppstigningsmeditationen, som jag 

kanaliserar genom olika källor, min egen ”hemkälla” som jag kallar det – som 

jag hämtat hem allt ifrån. 

Det är dom här nya meditationerna jag gör som kallas ”rise up”. Sen har allting 

utvecklats…Jag vaknade tidigt en morgon vid 05:00-06:00, av en…som jag i 

dag kallar för min ”mentor”…genom en annan källa som har med healingen att 

göra. Han berättade att jag skulle börja med kurser – healingkurser. 

Då hade jag ju påbörjat mina nya behandlingar också. Jag hade ingen aning om 

hur dom skulle se ut över huvud taget, men jag fick information den morgonen 

om hur många steg den skulle innehålla och att den skulle arbeta med anden, själen 

och kroppen. Det var den informationen jag fick.

94 

Det här fick jag till mig våren 2003. Sen fick jag information om att jag skulle 

gå ut med intresseanmälan, och jag hade en hel lista med folk som var intresserade. 

På hösten startade jag en ”ask-healing”- utbildning i augusti/september. 

Den ligger på sex steg, så en vecka innan varje steg har jag suttit och kanaliserat 

ner material om hur kursen skall se ut. 

Dom som har gått kursen har varit väldigt modiga, för jag har inte vetat vad den 

skulle innehålla förrän veckan innan. 

Så det du arbetar med nu, har inte funnits beskrivet någon annanstans? 

Nej, det finns inte. 

Och du har fått den informationen genom dina guider? 

Genom min källa… 

Är det din ”arbetsgivare”? 

Ja…(skratt)…ja, det är det! 

Känner du dig någon gång som ett redskap? 

Ja men det är jag ju! Visst är jag det! Jag är ju en länk. 


Det känns bra…jättebra. Jag är ju ett redskap för den som kommer hit, och länk 

upp till andevärlden. 

Jag ser här på väggarna runtomkring, så hänger det ju lite saker. Det är 

trummor, skallror…Kan du berätta någonting om dom? 

Jag har ju alltid arbetat med den shamanistiska biten, även när jag hade ”NN:s 

helande källa”. Men då arbetade jag på det gamla shamanistiska sättet, eller det 

traditionella sättet. Jag har använt trumma i behandlingar. 

På vilket sätt? Hur fungerar det? 

…vad ska jag säga…är du väldigt deprimerad eller av någon anledning kommer 

hit på behandling så kan det hända att du har tappat ditt ”kraftdjur”. Då kan jag 

hämta hem det till dig, så att det blir integrerat i dig igen, då har du också hämtat 

hem din kraft. Man kan även hämta hem ”själsbitar” genom trumma. 

Men jag gör ju inte detta för att jag vet hur jag ska göra, utan därför att jag får 

information hela tiden om hur jag ska göra. 

Nu har jag påbörjat en ny ”ask”-utbildning steg ett. Men det betyder inte att materialet 

är klart för utbildningarna är skräddarsydda och helt individuella. 

Sen är det individuellt vad dom skall gå ut och utföra för healing-former, det får 

jag information om. 

I detta programmet har jag även använt mig av trumman, ”ask trumhealing utbildning” 

heter det, och det är också något nytt via dom här källorna. 

Kursen handlar ju också om medial utveckling. Jag utbildar även ”rise-up” ledare, 

för att kunna sprida mina meditationer. Jag kan ju inte bara sitta med mina 

meditationer utan det måste ut. Hittills har jag utbildat två stycken ”rise-up” ledare 

som håller egna meditationer. 

Vad är ”rise-up”?

95 

Det är uppstigning. 

Vad är det? 

Att få olika uppstigningsenergier, med initieringar, invigningar, frekvenshöjningar 

och healing på olika nivåer, hämta hem kroppar. Det kan vara precis 

vad som helst, det är beroende av vad det är för grupp. 

Dom energierna behöver vi ha för att följa med uppstigningen nu…för det är 

bråttom…moder jords förhöjning… 

Jag är fortfarande lite osäker på vad uppstigning är för något, ta det igen 

långsamt… 

Uppstigning är att moder jord håller på att förändra sig, förhöja sig. Den håller 

på att öka i frekvens hela tiden, det gör den dagligen. I vissa perioder är det 

mera. 

Så när du säger ”uppstigning”, handlar det om människors/personers uppstigning, 

eller handlar det om en global uppstigning? 

Både och… 

…och en uppstigning är en förhöjning i… 

frekvenser. Det här måste vi hänga med på för att hinna med moder jords förhöjningar 

hela tiden. Vi kan inte hålla på med den vardagliga stressen och inte 

se djupt innerst. Vi måste hitta den här livsuppgiften och gå vidare. 

Moder jord håller på att förändras väldigt fort. 

Varför håller moder jord på att förändras? 

Det är som jag sa tidigare…vi är på väg mot en ny tid, en ny era. Det är dags nu, 

helt enkelt. Jag kan prata för henne själv, (moder jord. Förf. anm.) och hon är ju 

trött, hon har blivit väldigt illa behandlad genom många år tillbaka. Vi behandlar 

henne inte väl än idag, även fast vi försöker. Vi bygger vägar överallt, vi frågar 

inte…vinden kan inte blåsa vart den vill för det står hus i vägen och det står allt 

möjligt i vägen. Det håller inte längre, det håller på att krascha helt enkelt. 

Hon håller på att transformeras och på hennes sätt säga till om att ”nu får det 

vara bra, för nu orkar jag inte längre. Nu kommer jag att gå upp…” 

Jag tror att när du tar på det här och känner på det, så vet du vad det är. För vi 

vet det inom oss allihop, jag tror inte jag behöver förklara så mycket. 

När vi går in i oss själva och känner efter vad det är som håller på att hända, och 

var vi står någonstans själva, så hittar vi själva detta. 

För vi vet någonstans inom oss att det är någonting på gång…och vi behöver 

vända oss inåt väldigt mycket.

96 

7. INTERVJU MED BESÖKANDE nr 1 

Kvinna. 47 år. Gift, 2 barn 

Yrke: Hårfrisörska 

Går du till medier? 

Ja. 

Varför? 

För att få råd och vägledning med sådant som jag känner mig osäker på. 

Går du ofta? 

Dom sista 10 åren har jag nog gått en gång om året. 

Går du till samma medium varje gång? 

Nej, olika…eller ja. Det beror på lite på…ibland så vill man ha tag på någon 

väldigt fort och då är det inte säkert att man kan få tag i - det finns ju en i Helsingborg, 

Anna (Fingerat namn. Förf. anm.) som jag har varit hos några gånger - 

hon har 1,5 års väntetid. Så henne får man vänta länge på. 

Men du har träffat henne? 

Ja, jag har nog varit där 3 gånger. 

Varför har du valt att gå till Anna? 

Det är ju sådant man har hört av bekanta att hon har varit bra. 


Att hon känns ärlig och att det stämmer, och att det inte är någon som ger sig ut 

för att vara medial och som inte är det. 

Var det henne du gick till den allra första gången? 

Ja, det var det. 

Hur kom det sig att du fick höra talas om henne, kommer du ihåg det? 

Jag kommer nog inte riktigt ihåg hur det var, men det var i alla fall någon bekant 

som sade att hon var bra. Det var nog så, att det var en bekant som hade några 

tider, och så undrade hon om jag ville följa med, så var det. Då hade jag aldrig 

varit hos någon medial, men jag sade, ”Det kan jag göra, det verkar spännande.” 

Vad var det som gjorde att du ville följa med? 

Jag hade nog inte så mycket tankar och frågor just då, första gången. Det har varit 

mer senare som jag har velat ha svar på frågor. Det var mest bara spännande 

att se hur det var, hur det kändes. Innan dess var jag nog mer rädd att man skulle 

bli…”Ja, du kommer att få den sjukdomen”, att dom skulle säga en massa negativa 

saker, men det har jag aldrig varit med om. Inte mer än sådant som man 

själv vet att man borde bättra sig på. 

Du följde med dina vänner till henne, men träffade du själv henne också? 

Ja. 

Vad var dina intryck av det mötet? 

Ja…man var väldigt fascinerad av att hon kunde se så mycket och säga så 

mycket. Men det kommer man ju aldrig ihåg riktigt i efterhand, men ibland 

kommer man ihåg det när man behöver det. Henne spelar man inte in eller så,

97 

det kan man ju göra hos en del, att man spelar in ett band, men hon vill inte det. 

Hon säger, ”När du behöver det så kommer det att liksom…”. 

Hur länge sedan var detta? 

Det är nog 10 år sedan jag var där första gången. 

Hur arbetade hon? 

Hon såg bilder bakom…liksom bilder bakom…som en kalender bakom huvudet. 

Bakom ditt huvud? 

Ja, bakom mitt huvud. Hon såg familjen och arbetet och före detta liv, föräldrar…lite 

så…runt. 

Använde hon några andra hjälpmedel? 

Nej. Hon spådde inte i händer eller kort eller så…det var bara intryck hon fick 

till sig. 

När du hade varit där, motsvarade det besöket vad du hade förväntat dig? 

Ja, det gjorde det. 


Jag fick svar…jag hade någon fråga som kom upp, som jag kommer ihåg nu så 

här i efterhand. Där vet jag att jag fick…en sak som jag var väldigt osäker på, 

och det tyckte hon att ”Det skall du göra, för det kommer att gynna äktenskapet”. 

Det hade jag kanske inte vågat om jag inte hade fått den puschen. 

Följde du hennes råd? 

Ja. 

Hur föll det ut? 

Det var…barnen var ju lite mindre då så…då ville vi…vi funderade på att åka 

själva på en semester en vecka. Då kände jag att jag inte visste riktigt om jag 

vågade det, för jag tyckte det var lite synd att lämna barnen. Klarar dom att vara 

själva hemma? Det yngsta barnet var väldigt ängslig, men hon sade, ”Gör det, 

det ska ni göra för ert äktenskap”, och det gjorde vi, och det fungerade med barnen 

också. Ibland behöver man lite hjälp med vissa saker. Man vet inte riktigt 

om man vågar…under årens lopp har det hänt mycket på arbetet som varit intressant 

att fråga om tycker jag. 

Är det hos Anna? 

Ja, det har det varit, men även andra. 

Åker du själv, eller tillsammans med någon? 

Mest har vi åkt tillsammans. 

Varför? 

Det är ju att man åker ett gäng i en bil och så har vi 5 tider och full bil. 

Så ni är inbokade efter varandra? 

Ja. 

Men du har varit hos fler medier säger du, än Anna. Har det då berott på 

att hon har haft så långa väntetider och du har velat träffa någon emellan, 

eller har det berott på andra saker? 

Ibland har det berott på att jag haft någon fråga som jag känner att jag måste få 

veta. Ibland har det berott på att någon frågat om jag vill följa med.

98 

Har dom medierna arbetat på samma sätt som Anna? 

Ja…dom har ju inte kort, eller med händer…eller hur menar du? 

Om dom ser bilder så som Anna gjorde, eller om dom har hjälpmedel…spår 

i kort. Det finns ju medier som försätter sig i trance…vissa 

hävdar att dom är ett språkrör från andra sidan och bara förmedlar kunskaper…Det 

var mer så jag tänkte. 

Jag tror ju att dom får hjälp ”ovanifrån”, så att dom berättar vad dom ser… 

Men dom hade inga hjälpmedel såsom kort, kristaller, kaffesump…? 

Nej, inte dessa. 

Hur har dom besöken varit, har dom motsvarat dina förväntningar? 

Ja, jag tror aldrig jag blivit besviken. Jag har fått svar på det jag velat, och det 

känns bra. 

Hur ofta går du till medier? 

I början var det nog inte så ofta…det har nog blivit oftare…Nu har vi haft så 

mycket med…man har varit sjukskriven så länge, och varför bröt man handleden 

och vad betyder det? Vi har bestämt oss för att lägga ner företaget (frisörsalong. 

Förf. anm.) så det har ju varit mycket sådana frågor som man har känt att 

man vill…så att man inte gör fel…utan gör rätt. Jag tycker det har känts bra. 

Kan då medierna ge dig den hjälpen du känner att du vill ha? 

Ja, det tycker jag. Jag har fått veta det jag velat veta - både ”ja” och ”nej”…eller 

vilken väg… 

Har det hänt att du fått råd hos ett medium, som du sen inte har följt? 

Det kan väl hända att man kanske har tänkt…just när man kommer därifrån så 

tänker man på alla sakerna som dom har sagt. Sen sorterar man kanske bort en 

del som man känner att…nej, det är det här jag vill inrikta mig på, det är viktigast. 

Det kan nog vara så att man kommer på senare att, ”Ojdå, nu höll jag på att 

glömma det där…”…eller det som jag själv kanske inte tyckte var lika viktigt. 

Så kan det säkert ha varit. 

Om du får råd av medier, följer du dom råden då? 

Ja, jag är nog så säker på att det stämmer, så att jag har gjort det. Jag tycker man 

känner att det känns rätt… 

Har det hänt att du följt råd och det inte blivit så som du trodde eller hoppades? 

Inte vad jag kommer ihåg. Jag tycker nog att det har stämt bra. 

Hur är det med din övriga familj, går dom också till medium? 

Nej, det gör dom inte, men min man är väldigt nyfiken…om dom har sagt någonting 

om honom…efteråt. Ibland har jag ju frågat vissa saker om honom som 

man har fått svar på…som har varit lite med hans jobb och så…som han har 

kännt sig lite osäker på - om han skall byta jobb eller så. Då har man fått höra att 

det blir väldigt mycket bättre om man gör det här. Då har jag känt att jag har 

kunnat stödja honom mycket mer, och sagt att, ”Det är klart att du skall göra det

99 

här, satsa nu på detta och skippa det gamla.” Annars hade man kanske…”Ja, jag 

vet inte…gör vad du tycker.” Men har man fått vetskap om att det ska bli bättre, 

trevligare och roligare, då vill man ju gärna hjälpa honom till det. 

Innan du var hos Anna för första gången, hade du själv då haft någon medial 

eller paranormal erfarenhet? 

Ja, fast inte så att jag…Jag träffade min farfar efter det att han hade gått bort. 

Det var en natt jag var uppe med ena sonen som skulle ha välling…så såg jag ett 

starkt blått ljus…man såg en gestalt i ena hörnet…då känner man ju liksom vem 

det är. Även om inte…man pratar väl tanke-…eller så…tankarnas värld. 

Då blev man ju först väldigt rädd, ”Vad är detta?”…kallt var det…men sen kände 

jag att visst, det finns något på ”andra sidan”, det är jag helt övertygad om. 

Hur gammal var du vid det här tillfället? 

Min äldste son föddes -86, jag tror han gick bort ett år efter, eller så. Det var efter 

detta som han kom…han ville väl bara se hur vi hade det, att allt var bra. 

Kunde du kommunicera med honom? 

Nej, jag blev alldeles för rädd. Sen har jag inte varit med om det igen. Jag blev 

nog bara…väldigt rädd. Jag hoppades nog bara att det skulle försvinna väldigt 

fort, fast jag sedan förstod att det var ju farfar. 

Är detta den enda gången du haft en sådan erfarenhet, eller har det hänt 

tidigare också? 

Nej, det var enda gången. Men sen har jag känt att…ja, inte så ofta nu, men för 

runt ett år sedan…att jag känt att personer i min närhet…jag känner att dom 

är…det är precis som om håren reser sig på ryggen, så blir det kallt, så bara man 

vet vem det är. Det är någon som är avliden…så har jag känt. 

Har den känsligheten, om man skall kalla det så, ökat eller minskat med 

åren? 

Den har nog minskat, eftersom jag tycker…då var man mer…det kanske var för 

att man skulle lära sig att det är så här. Nu känner jag att…det är ju så. 

Har din familj, dina barn eller din man haft några sådana här erfarenheter? 

Aldrig vad dom har sagt…jo, min yngste son…när han var 3,5 år så berättade 

han hur han hade blivit dödad ”förra gången”…Han hade fått en kniv i halsen. 

Det var en kväll när han var väldigt ledsen och orolig…han var väldigt rädd och 

ville inte vara ensam. Då förstår man ju att…det hade hänt något hemskt, för då 

var han väldigt rädd, och det var ju inte så konstigt. 

Hur tolkade du det han sa då? 

Då förstod jag att det var…jag kände ju att det var sant…fast…ja, man skulle ju 

vilja ha lite mer bevis på hur det hade gått till. Det har jag fått i efterhand…jag 

har varit på en sådan här regression - det kanske inte hör till detta? 

Jodå…Har du varit på regression? 

Ja, en gång.

100 

Hur gick det? 

Jag fick ju veta hur han hade blivit dödad…och vem han hade dödat…och om 

lite andra relationer…man har ju lite olika relationer till sina föräldrar också…om 

varför det kändes si eller så, fick jag också veta. Det kändes jättebra sedan 

- jag kunde lägga det bakom mig sedan. Jag förstod varför… 

Kan du berätta lite om hur en sådan regression gick till rent praktiskt? 

Man lägger sig ner…hon försöker ju få en så långt ner i meditationen som möjligt…ja, 

längre och längre ner…och sedan…man känner ju nästan att kroppen är 

så…den är så tung att man inte skulle orka lyfta ett finger, så man är väldigt 

tung i kroppen. Sen går man in genom en ”dörr”, åker hiss eller olika sådana saker…sen 

gick man även igenom sin egen död. 

Då kände man att det var ju ingen skillnad om man var död eller man levde…så 

det var som…energi är energi… 

Gick du igenom din egen död i ett tidigare liv? 

Ja. 

Hade du haft flera tidigare liv? 

Nej, jag hade bara ett där då, men jag har säkert haft fler…men det var väl det 

senaste. Det känns också som att jag har fått veta det jag behövde veta i detta livet, 

och varför vissa saker var som de var. För min del så känns det inte som om 

jag behöver gå tillbaka till en massa olika liv och veta allt möjligt från förr i tiden. 

Man får hoppas att man bättrat sig och lärt sig utav sina misstag…det är ju 

här och nu man lever också… 

Hur är det med dina föräldrar eller farföräldrar. Känner du till om det är 

någon av dom som haft mediala erfarenheter? 

Ingen aning…jag tror inte det. Dom har aldrig sagt något. Mamma tror i alla fall 

inte på det, på det här att man lever igen. Hon tycker det är väldigt…tramsigt. 

Så du är den enda i din familj som tror på detta och som går till medium? 

Ja. Men jag tror nog att både mina barn och min man tror på det, men att gå till 

ett medium…nej, nej. 

Om du står inför ett stort beslut, går du till ett medium då? 

Ja, dom sista åren har det blivit så. 

Är det alltid så, även när det gäller små beslut, eller finns det någon gräns? 

Det har varit mycket när det gällt jobbet, jag har känt mig osäker. Om man ska 

”ta in” någon t.ex. då är det ju väldigt skönt att veta…”blir det bra med denna 

personen?”, eller är det någon annan man ska välja. Det tycker jag är viktigt. I 

familjerelationen så har jag ju inte tänkt ”byta”, så det har jag inte frågat om, 

utan det är mer i jobbet som jag behövt hjälp och vägledning. 

Du sade tidigare att du var orolig att medierna skulle säga negativa saker, 

att man skulle råka illa ut i framtiden. Har det hänt någon gång att dom tagit 

upp sådana saker?

101 

Nej. Antingen så gör dom det inte rent principiellt, eller så har jag haft tur, jag 

vet inte. 

Har du varit hos medium då ni varit flera samtidigt, en slags seans eller 

storträff? 

Ja, det har jag också varit, fast inte så många gånger. Det är nog bara en gång. 

Vad är det som skiljer när du går ensam och när du går tillsammans med 

andra? 

Då vet man ju aldrig om man får någon…då är det kanske en person, och så sitter 

det 100 stycken…och då får han ju kanske till sig…Den här personen jag var 

och tittade på…då försatte ju han sig i trance och blev ”någon annan”, som var 

på andra sidan. Då var det vissa av dom på andra sidan som ville ha kontakt med 

några i publiken. Så det var ju väldigt få människor som fick veta någonting, 

men jag var inte en av dom. Men det var spännande att höra det ändå. 

Vi har ju redan pratat lite om att din familj inte är så intresserade av det 

här. Hur är det med övriga samhället tycker du, arbetskamrater, andra 

vänner, vet dom om att du går till medier? 

Ja, några stycken i alla fall, dom vet ju vad jag tror på. En del människor känner 

man att man kan prata med det om, en del människor så…dom bara liksom…är 

det ”nej” direkt…då är det ju…okej, det är ju inget som man skall pracka på någon, 

tycker inte jag. Alla får väl tro vad dom vill. 

Är detta något du talar öppet om, eller är du tystlåten om att du går till 

medium? 

Nej, det är jag inte. För mig är det naturligt. Sen kanske det är så att man umgås 

med sådana…man kanske har några vänner som gör samma sak, och då är det 

dom man pratar med. Då säger man kanske inte det till dom som man vet aldrig 

skulle göra det. 

Har du fått nya vänner genom att du går till medium, att du börjat umgås 

med sådana personer? 

Nej, inte just av det, men att man kanske är inne lite på den andliga vägen och 

gillar det här med meditation och sådana saker…och tror på energier. Det har 

jag fått nya vänner på grund av, jag har gått på kurser och så… 

Vad är det för kurser? 

Vet du vem ”NN” är? 

Nej. 

Hon har en hel del kurser, till och från. Hon jobbar med ”kraniosakral-terapi”, 

tror jag det heter. Hon har olika kurser i det här med chakra och energier och 

meditation. Hon har också förmåga att se…om det kommer in någon under en 

meditation…vem det var och så. 

Det tycker jag har varit…det ger en hel del energi, och är väldigt avkopplande. 

Kan du använda dig av din egen medialitet på något sätt? 

Jag vet inte om jag är så medial…man kan kanske lyssna på kroppen lite mer än 

vad man gjorde förr, även när det gäller sådana saker som vad kroppen mår bra

102 

av…vad jag vill äta. Det tycker jag att jag kan känna in mycket bättre, än vad 

man gjorde förr. 

Jag har även lärt mig att pendla - vet du vad det är? 

Jag vet vad det är, men jag har aldrig gjort det, eller sett någon göra det. 

Man kan ha både en ”Nej”-pendel och en ”Ja”-pendel. Håller man t.ex. en banan 

i handen så ser man om det passar med min kropp. Så det kan man testa rätt 

mycket på sådana…eller schampo eller, ja, parfym eller vad som helst. 

Hur ser du om det ”passar”? 

Då har det samma pendelsvängningar som min kropp har just för tillfället - men 

det kan vara olika på olika dagar. 

Om det inte har samma svängningar som din kropp, vad gör du då? 

Då ska man inte…då passar det inte. Jag har inte jobbat så mycket med det nu 

den sista…jag höll på med det rätt så mycket för några år sedan, c:a 10 år sedan. 

Jag använde det även på jobbet, man kan ju testa av det på kunder…schampo 

och balsam och sådant, så att det passar. Men det tyckte mina kollegor att…där 

gick gränsen (skratt). Så jag fick lägga ner det. 

Varför? 

Dom tyckte inte att jag skulle hålla på med det på jobbet. Min kollega var väldigt 

mycket emot det. 

Av vilken anledning? 

Dom tyckte det var löjligt…det var nästan skämmigt… 

Du sade att du inte visste om du var så medial. Men vad är medialitet för 

dig? 

Det är nog om man…just det här att vara ett medium…att kunna få…folk ställer 

frågor, så får man svaren. Det tror jag är att vara medial. För mig är detta bara 

något…jag tror alla kan träna upp det här med pendel och ”pekare”, kanske inte 

”klykan” (Slagrutor. Föf. Anm.). Man kan säkert…det är en träningssak, tror 

jag. 

Tränar du på något sätt? 

Ja, periodvis har jag gjort det. När man använder pendeln mycket, så känner 

man att man behöver nästan bara sätta dit den så fungerar det. Har man inte gjort 

det på ett litet tag så får man hålla på lite längre. 


Ja, det har jag. Jag tror ju på Gud och jag tror att det finns någonting som hjälper 

oss. Jag tror kanske att Buddha och Allah…att alla dom är ungefär samma sak. 

Fast vi kallar dom olika. Men det finns säkert någonting som hjälper oss emellanåt. 

Ser du någon motsättning mellan att ha en religiös tro och att gå till medium 

och tro på medialitet? 

För mig är det ungefär samma sak. Prästen är kanske lite mer inne på att det är 

bara en, och det är bara Jesus Kristus…jag tycker att dom är lite smala kanske i

103 

sin…Jag kanske är mer New Ageare…som tror att det finns lite mer…men just 

vad han heter har kanske inte så stor betydelse. 

Det var intressant att du nämnde ”New Age”. Vad är New Age för dig? 

Det tror jag är just det att man inte bara tror på…man kan ju tro på Jesus eller 

Gud, utan att man vill vara så engagerad i kyrkan. För jag tror många gånger att 

präster kanske är…dom tror säkert på sin sak, det är som vilket jobb man än har. 

Men dom kan ibland vara lite skådespelare tror jag. 

Dom kanske väljer ett sådant yrke för att dom gillar att prata inför människor…kanske 

har en bra sångröst…och tycker om Gud. Men det är ju ändå ett 

jobb vilket som helst, du gör det för att tjäna pengar…det är jag helt övertygad 

om i alla fall. Även om dom känner att detta är ”min grej” i livet. 

Hur tycker du att du bemöts av religiösa människor när du berättar att du 

går till medium? 

Då kan jag ju mer tänka på min mamma…att hon tycker att det är…hon tror ju 

mer…hon har ju uppfostrat oss att det är ju kyrkan som är…att det är den vägen. 

Hon tror ju inte på det…sen är det ju dom vännerna som inte tror på någonting. 

Var och en får tro på det den vill. 

Har din livsfilosofi förändrats någonting efter det att du kommit i kontakt 

med medium? 

Jag kan inte riktigt ta på det så…nej, jag kan inte säga hur i så fall. 

Hade du kunnat gå till någon annan istället för att gå till medium? Jag tänker 

t.ex. på en kurator eller en psykolog, hade dom kunnat hjälpa dig på 

det sättet? 

Nej, det tror jag inte. 

Vad är det ett medium kan ge dig, som inte någon annan kan ge dig? 

Dom kan ju se in i framtiden mycket mer än…en kurator kanske mer försöker få 

mig att hitta vad jag skulle vilja längst in…Ett medium kan ju mer se, ”Hur blir 

det om 2 år om man gör så här”. 

Det här med livsfilosofi förresten…på förra frågan…det är ju det här att 

man…den har ju ändrats. Innan trodde jag att när man dog, så dog man…men 

nu tror jag att man har bara den här kroppen till låns, och sedan går man upp i 

dom högre dimensionerna, med samma energi. 

Så energin finns ju…summan är ju konstant, men den är på olika ställen. Så tror 

jag nu. Så det har förändrat mig från att ha varit mer kyrklig när jag var barn. 


Kvinna, 70 år. Gift, 2 barn. 

Yrke: Pensionär.

104 

Går du till medier? 

Ja, det gör jag. 

Varför? 

För jag tror på det, annars skulle jag inte göra det. Jag tror att det finns krafter, 

eller vad man ska kalla dom, kring oss. Både på ont och gott - det känns så påtagligt 

- både när det är ont och när det är gott. 

Det här året som har varit… som har varit speciellt kritiskt för mig, då har jag 

känt väldigt mycket av ”onda” krafter. Det var därför det var så skönt att komma 

till ett medium nu, som kunde koppla in det ”goda”. Jag kände mig väldigt lugn 

då, men jag har behov av mera från henne. 

Hur ofta går du till medier? 

Ja, jag har ju börjat med det nu. Tidigare i mitt liv, av ren slump, har jag kommit 

i kontakt med medier. Det är ganska långa perioder emellan detta har hänt. 

Men av en slump har jag kommit i kontakt med medier och det har bara varit 

engångsföreteelser kan man säga. Än så länge…jag har bara varit två gånger, 

men jag vill fortsätta den kontakten som jag har fått nu för jag känner att jag behöver 

det. 

När var den allra första gången du gick till ett medium? 

Det var när vi var nygifta 1958, det var en ren slump att vi träffade henne. Det 

var en mycket gammal kvinna som umgicks med min väninnas familj. Vi var i 

Visby på bröllopsresa och då när vi satt där vid eftermiddagsteet, så började hon 

berätta saker som hon såg om mig. Hon tyckte att jag hade dåligt självförtroende, 

och det hade jag på den tiden…mycket dåligt självförtroende. 

Hon sa, ”Kom ihåg, man kan precis allt man vill, om man vill tillräckligt starkt”. 

Detta upprepade hon flera gånger. Det där hade jag med mig en viss tid. Men 

med tiden faller allting i glömska. 

Sen dröjde det…det var faktiskt min mamma som började gå till ett medium, för 

hon var inne i en djup kris. Då kom jag på när mamma berättade för mig - 

mamma vågade alltså berätta för mig - vad hon hade varit med om. Då nappade 

jag på det och tänkte ”Aha, det här har jag varit med om, då 1958”. 

Det var ett mycket berömt medium mamma gick till, en danska, ”NN” - hon har 

gett ut böcker. 

Mamma och jag hade väldigt lite kontakt, men genom mamma fick jag reda på 

vad det danska mediet sagt om mig. Fast i första hand handlade det ju naturligtvis 

om min mor. 

Det började med att mamma - hon tänkte ta livet av sig - hon gick i min hemstad, 

vid en kanal, och tänkte, ”Jag går i här nu”. Då stod hennes döda syster där, 

på strandkanten, och sa, ”Gå hem igen”. Mamma kände igen rösten, och hon 

blev skräckslagen och sprang hem. Då gick det upp för henne vad hon höll på att 

göra - hon var skrämd och chockad i flera dagar.

105 

Då hade hon en väninna som sa, ”Jag går hos medium och hon har sagt till mig 

att du ska komma till henne”. Hon (mediet. Förf. anm.) visste precis vad som 

hade hänt. 

Så mamma hade under många år kontakt med den här damen, ända tills hon dog. 

Var detta innan du gick till ett medium första gången? 

Nej, det var ju en slump då 1958. Detta hände i slutet av 60-talet. Men jag hade 

själv varit med om några konstiga saker - vi bodde i ”NN” - ungefär samtidigt, 

men som inte var kopplat till att mamma gick till den här kvinnan. 

Jag vaknade en natt…jag sov, och vaknade…och då står det en liten pojke i 

rummet…i ljus lång skjorta. Jag var så nyvaken att jag ropade ”Tomas” - (hennes 

sons namn. Fingerat namn. Förf. anm.) - ”Vad gör du här inne?” 

Då försvann det lilla barnet ut genom dörren - men den var ju stängd. Men han 

gick genom den stängda dörren och ut. Jag förstod fortfarande inget, för jag var 

så nyvaken. Jag rusade in i Tomas rum - jag tänker, ”Det var väl han i alla fall?” 

- nej, han låg och sov djupt. Jag vet inte om det var någon som ville ha hjälp eller…det 

fick jag aldrig någon förklaring på. 

Hände detta flera gånger? 

Nej det gjorde inte det, men en annan gång så…det var ungefär i samma period…så 

vaknade jag också en natt, i samma hus, av att jag ville ha en apelsin och 

äta. Det var ju väldigt konstigt…mitt i natten - för jag sov väldigt bra på den tiden. 

Jag går ner i vardagsrummet…parkettgolvet är iskallt…jag är barfota. 

Apelsinerna stod på ett bord i vardagsrummet, det var därför jag gick in där. 

Jag hade glömt att stänga fönstret på kvällen…det stod vidöppet och det var 25 

grader kallt ute. När jag hade stängt fönstret tänkte jag att, ”Jag vill inte ha någon 

apelsin”. 

Men det var någon som sa till mig, ”Gå ner och stäng fönstret” – men tog det på 

det viset att jag behövde en apelsin – så såg jag det själv efteråt. 

Historien du berättade om den lilla figuren du såg, var det den allra första 

paranormala kontakten du hade? 

När jag var liten hade jag sådana erfarenheter, fast jag inte förstod det, utan blev 

rädd i stället. 

Vad var det för typer av upplevelser? 

Ja, det var också små figurer – jag tyckte att jag såg ”spöken” som man sa på 

den tiden. 

Hur liten var du då? 

7-8 år. Jag var otroligt ängslig och rädd när jag skulle sova på kvällarna – för att 

jag tyckte att jag hade spöken omkring mig. Men det var ju någonting, helt klart, 

det förstår jag efteråt. 

Berättade du detta någon gång för dina föräldrar? 

Nej, jag vågade inte. Jag berättade det för en kusin, men han sa, ”Du är tokig, 

det finns inga spöken”. Sen sa jag det aldrig mer till någon. 

Har du berättat det för någon vid senare tillfällen?

106 

Ja, det har jag kunnat göra senare. Men det är väldigt få människor som kan ta 

till sig sådant här. Så man säger inte sådant här till vem som helst. Och det ska 

man inte heller, tror jag, för då kan det användas fel – basuneras ut som att, ”Det 

där är en tokig tant”, o.s.v. 

Tycker du att det är så? 

Nej, inte nu, nu tycker jag att det är naturligt, för mig själv. Men jag pratar inte 

med vem som helst om sådant här. 

Har inställningen till medialitet förändrats från omgivningen, tycker du, 

idag jämfört med när du var liten? 

Ja, det har det ju. Då tyckte man ju att folk var ”galna”… antar jag…jag vet ju 

inte, själv vågade jag ju inte säga någonting. Jag hörde aldrig någon tala 

om…men spöken pratade man om, att folk såg spöken. Men det säger man inte 

nuförtiden. 

Hade din mamma haft sådana här upplevelser när du var liten, som du 

kände till? 

Det vet jag inte, för mamma och jag pratade aldrig om det…förrän hon kom i 

den här krisen i slutet av 60-talet. 

Berättade hon då för dig att hon hade haft sådana upplevelser som liten? 

Inte som liten, men hon hade varit med pappa på en resa till Spanien, och vaknade 

en natt av att en spanjor stod i rummet. Det var ingen ljus gestalt, utan han 

var klädd som en spanjor med bolero och svarta byxor och stor hatt. Han står 

bara inne i rummet…och då väckte hon pappa, för hon blev rädd. 

”Det står en karl här i rummet”, sa hon, men han såg ingen när han vaknade. Så 

han tyckte att mamma var lite ”prillig”, eller att hon drömde. Detta berättade 

hon för mig efteråt. 

Finns det någon mer i din släkt som haft sådana här upplevelser? 

Det finns nog det, både på mammas och på pappas sida. Vi har en kusin som har 

gamla brev från mormor och morfars tid, och min morfar…hans mor, lär ha kallats 

för ”kloka gumman”, där dom bodde. Hon kunde bota folk, hon hade ”undermediciner” 

– antagligen hade hon ”healing” i händerna också. 

Genom Karin (ett medium som besökspersonen varit hos. Fingerat namn. Förf. 

anm.) har jag förstått nu att även på pappas sida – det finns alltså någon som är 

en ”god ande” kring mig. Efter beskrivning förstår jag att det är pappas mormor. 

För att hon (mediet) kunde beskriva precis med händerna…Karin blev ju annorlunda, 

det var ju det som var så konstigt att jag såg att, ”Det är ju inte Karin som 

sitter här”. 

Så Karin ändrade sig? 

Ja, speciellt hennes händer blev helt annorlunda. Hon satt och knådade en deg, 

och då kom jag på att pappa hade berättat om sin mormor som kunde göra så 

goda pepparkakor. Den kopplingen fick jag till att det måste vara hon.

107 

Hon beskrev henne också, med mörkt bakåtstruket hår och vass profil…och med 

både hårda och mjuka nypor. Jag tror att det är den kvinnan. Så då finns det på 

båda hållen i min släkt. 

Har det här gått vidare i arv, till dina barn? 

Nej, mina barn vet jag inte, men båda mina systrar har det här. Fast dom praktiserar 

det inte. 

Har du pratat med dom om sådana här upplevelser? 

Ja, speciellt min yngre syster – hon går ofta till medium. En engelsman som 

kommer till Värmland med jämna mellanrum. Min syster har fått ”kontakt” med 

vår far som är död. Han säger att han har det så bra – det berättade jag för ”NN” 

och ”NN”. Min pappa var väldigt humoristisk, så att jag förstår ju…en engelsman 

sitter ju inte och säger sådana saker…visserligen var det tolk med, men han 

sa att, ”Han säger att han inte får lira med i änglarnas fotbollslag…för han kör 

alltid sina egna regler, precis som på jorden”… Det där är pappa i ett nötskal. 

Det samtalet har min syster inspelat. 

Detta kan ju inte han (mediet. Förf. anm.) ha hittat på, han måste ju ha ”hört” 

det. 

Om vi pratar lite mer om dina besök hos medium, så har det varit två 

gånger? En gång 1958… 

Ja, och sedan när vi bodde i Holland. Då träffade vi en kvinna som var medial 

och hon studerade på universitetet i Utrecht. I Holland var det här naturligt faktiskt, 

det märkte vi. Folk pratade om sådant, jag har aldrig hört något land där 

man var så öppen för sådant här, som där. 

Hon var gift med en affärsbekant till min man och vi träffades en del. Men hon 

orkade i allmänhet inte gå bort och träffa folk, för hon såg saker omkring 

dom…obehagliga saker ofta. Hon var så störd av detta, så hon orkade inte med 

stort umgänge. En gång gick hon med på en middag hemma hos oss som vi 

hade, bara för sin mans skull. Då var det en kille från ambassaden, som jag faktiskt 

tyckte väldigt mycket om, som var med. När dom hade gått, så sa hon till 

mig, ”Den mannen ska du vara försiktig med, för det var fullt med ormar omkring 

honom”. Hon tyckte ju naturligtvis inte att den middagen var så trevlig.

108 

Vad menade hon med det tror du? 

Att han var falsk, och kunde spela orent spel, vilket visade sig senare att han 

verkligen gjorde…manövrera ut folk i karriären. 

Men detta mediet var någon som kom till er, inte någon som du gick till? 

Nej, men vi träffades rätt mycket vi fyra, för det orkade hon med. Hon skrev 

även ut våra horoskop. 

Men att du själv har sökt upp medier, har det hänt två gånger? 

Ja, och så nu då. Men det är ju det att det inte är så lätt att få tag på medier. 

Hur fick du tag på Karin? 

Det var ju genom en väninna. Hon har ju följt mig och hjälpt mig väldigt mycket 

det här året. Hon sa vid ett tillfälle, ”Jag tycker att du skall gå till Karin”, och det 

gjorde jag. 

Vad hade du för förväntningar när du gick till Karin? 

Jag var så desperat för jag hade varit hos både terapeuter, hos läkare och alla 

möjliga…och jag tycker bara att jag blir lämnad ensam. Så det var den sista 

”kvisten” att hålla sig i, och jag kände mig totalt lugn efter det besöket. Sen efter 

en vecka började mina tankar att gro, så då gick jag dit igen. Jag kände åter igen 

den här lugna, lugna sinnesfriden. Sedan var vi ju hemma hos ett par bekanta 

tillsammans med Karin, och efter det har jag faktiskt mått väldigt bra en lång tid. 

Vad är det du får av ett medium som du inte får av en psykolog eller en terapeut? 

Det är att det här…hjälper mig själv 100 % - igt. Psykologer och terapeuter dom 

är så neutrala, och det måste dom ju vara. Brist på känsla, om jag säger 

så…vilket jag då kände här, att här var något som ville mig väl. Jag var inte 

lämnad ensam, så som jag känt mig tidigare, utan fick stöd. 

Hur arbetade Karin? 

Jag var mycket aktiv, speciellt första gången. Jag hade ju massor av frågor, och 

hon blundade och liksom…kom i trance. Själv var jag också rätt så mycket påverkad…alltså, 

befann mig inte i något normalt tillstånd. Jag befann mig i någon 

slags trance jag också. Det var dubbelsidigt…jag kände mig nedsövd…behagligt 

sövd. Inte att jag sov, men som om jag hade fått en lätt drog, så kände jag mig. 

När infann sig den känslan? 

Först när jag kom och började berätta så grät jag bara. Men sen när jag hade 

lugnat ner mig så kom det direkt. Mycket behagligt var det. 

Hur tolkade du den känslan? 

Jag tror att det var guider omkring…som kom. Vi var ju inte ensamma. Det är 

nog den stora skillnaden mellan att gå till en terapeut och här. Att det var så 

starka krafter som man inte kan få någon annanstans. Det kände jag andra gången 

också…precis som om man hade fått någon slags spruta. Jag mådde väldigt 

bra…lite påverkad på något sätt. 

Motsvarade dina besök hos Karin dina förväntningar?

109 

Oh ja, jag fick verkligen svar på frågor. Men jag kände mig väldigt öppen 

själv…att jag hade alla ”kanaler” öppna på något sätt. Det är så jag kan beskriva 

att jag var i trance kanske. Det var en väldig kommunikation…inte mellan Karin 

och mig, utan mellan henne och mig genom andra, om jag säger så. 

Fick du svar på alla frågor du hade? 

Ja, det fick jag. Men jag har fler nu, det dyker upp fler och fler. 

Om vi kallar det för ”paranormala” erfarenheter, det du varit med om. Är 

det någonting du kan använda dig av? 

Det vet jag inte än. En annan sak som jag måste berätta om, som nog är det mest 

unika jag varit med om, är när jag var med min man i Paris. Han var inbokad 

hela dagarna, så jag skötte mig själv och det var jag van vid. Men den här dagen 

kände jag att jag var sjuk…det var nog influensa, det kom väldigt plötsligt. Men 

jag tänkte att jag var i Paris och ville gå ut på stan, men jag kände mig febrig 

och dålig. Jag gick i alla fall ut på stan, men kände plötsligt att jag höll på att 

svimma. Jag hade inga identitetshandlingar med mig…mitt i detta myller av alla 

dessa eleganta människor, som finns i Paris. Jag tänkte att ingen skulle veta vem 

jag var om jag ramlade ihop. Då fick jag syn på en kyrka som jag trodde…jag 

trodde det var en kyrka, där stapplade jag in…och det var en kyrka. 

Det doftade så där som det gör i katolska kyrkor – en stark doft. Jag sjönk ner i 

en bänk där, det var bara jag där. Jag mådde väldigt dåligt, så jag tänkte, ”Hur 

ska jag ta mig hem?” 

Jag tittade på ett Maria-altare lite längre bort, där låg en kvinna på knä och bad. 

Hon var så annorlunda jämfört med alla eleganta människor man såg där ute. 

Hon hade någon slags grå schalett och någon grå…hon var grå hela hon. Hon 

låg på knä och bad. Sedan reste hon sig upp och gjorde korstecknet tre gånger 

och neg. Sedan gick hon från sidan in mot huvudgången och fram mot mig. 

Hon stannade upp framför mig, och gav mig det mest underbara leende. Jag 

kände hur jag fylldes av värme och styrka…och sedan var hon bara borta! 

Hon gick inte ut…hon var bara borta! Jag vände mig om, men jag hörde inga 

steg. Då kan man ju tro att jag yrade, men jag var frisk…Jag var bra igen, alltså 

hade jag inte yrat. Då rusade jag ut, för jag tänkte att jag måste se om hon är här 

ute, men såg inte någon. 

Det var det märkligaste jag varit med om i mitt liv. 

Hur tolkade du det? 

Ja det var ju någon som kom och hjälpte…jag var så dålig så jag kunde ha kollapsat, 

och hade inga identitetshandlingar på mig alls. Det var antagligen någon 

sänd…som materialiserades. 

Berättade du om detta för din man? 

Ja, det gjorde jag faktiskt. Vissa saker kan han ta…han trodde väl att det faktiskt 

hade varit någon som hade gått ut. Jag arbetade ju kyrkligt på den tiden, så han 

trodde väl att jag hade varit inne i kyrkan och bett, och därför blivit bra. Men det 

gjorde jag inte, jag satt bara och tänkte på hur jag skulle ta mig hem.

110 

Dom här händelserna du varit med om, har du berättat om dom för din 

familj? 

Ja, för min man. Jag kommer inte ihåg om jag berättat för mina barn. Dom är 

mer skeptiska…så jag tror inte att jag sagt det till dom. Jo, jag berättade nog för 

Tomas att jag trodde att han hade varit vaken den där natten. Men jag tror inte 

att jag tagit upp det senare, men det skall jag göra någon gång. 

Hur tycker du att du har blivit bemött av din familj när det gäller medialitet? 

Med mina barn pratar jag inte så mycket med om det här. 

Varför inte? 

Jag tror nog att dom tänker att, ”Morsan är galen” (skratt). Min man är väldigt 

”krass”, men det här har han nog…han har lyssnat, det har han gjort. Men vad 

han tänker, det vet jag egentligen inte…men han är en väldig ”sökare”. Han har 

inte förkastat det. Jag tror att mitt yngsta barn (Tomas) har mycket av detta i sig. 

Han har mått väldigt dåligt, och har gått i terapi…han säger att han hör röster…och 

det tolkas som sjukt. Men jag börjar fundera på om det inte är någonting 

annat… 

Vad tror han själv? 

Han tror att det är någon slags psykos…det har dom väl lurat i honom. Men jag 

vet inte vad han tänker riktigt. 

Hur är det med dina övriga vänner och bekantskapskrets? Berättar du för 

dom vad du råkat ut för? 

Det finns en och annan som man känner står på samma nivå. Nu kan ju ”NN” 

och jag prata om det här, det har vi ju inte gjort tidigare. Jag känner när det är 

människor jag kan prata med, det är inte många…här i stan är det inte många. 

Sen är det ju det att när jag har arbetat i kyrkan, så får man vara lite försiktig…det 

går emot…vilket inte jag tror att det gör. Dom som arbetar i kyrkan 

tycker att det här är skrock. Karin sa ju att det att…kyrkan är det inget fel på, det 

är dom som pratar där som kunde låta bli att prata så mycket… 

Kallar du dig själv religiös? 

Ja, jag mår väldigt bra i kyrkan, det berättade jag för Karin. Jag går till nattvarden 

och då känner jag mig totalt harmonisk. Då frågade Karin, ”Vad tror du det 

beror på?” ”Det kan jag inte förklara”, sa jag. 

”Jo men”, sa hon, ”Där möter du den stora grundkärleken, som allt är baserat på, 

det är därför du mår så bra där.” Hon har själv varit kyrkvärd, så jag har sett 

henne tidigare. Hon förkastar ingenting, det är bara det att människorna som står 

för kyrkans värderingar, förstör ju det här. Dom kunde låta bli att prata så mycket… 

Ser du någon konflikt mellan religion och medialitet? 

Det gör jag bara för att…präster t.ex. och diakoner, dom anser att detta är 

skrock. Dom som företräder kyrkan, dom främsta företrädarna, förkastar detta.

111 

Så det får man hålla lite tyst med när man är där. 

Varför tror du att dom förkastar det? 

Den kristna läran går ju ut på att det är ett liv vi lever, och sen går vi till det eviga 

livet. Det gör vi ju så småningom, det är ju inget fel i det. Men just det där att 

man kan komma tillbaka i olika existenser, det förkastar dom. Det kan man inte 

komma och säga i kyrkan…att jag tror att jag lever flera liv. Det är den stora 

skillnaden. Men att vi går in i det slutgiltiga stora ljuset, som Karin kallar det 

för, det tror ju kyrkan också. Dom tror ju på ett evigt liv. 

Vad är din tro om detta? 

Jag tror också det att vi går in slutligen i det stora eviga ljuset, som kyrkan pratar 

om…uppståndelsen och livet. Men jag tror, att man under tiden fostras, och kan 

komma tillbaka i andra existenser. Så jag har väl sammanfört dom här två riktningarna 

till en, kan man säga. Men jag mår bra i kyrkan, speciellt när det är 

högmässa och nattvard, men predikningarna kan jag vara utan… 

Men ljuset, musiken, konsten…allting som finns samlat i kyrkor. Plus alla generationer 

som har suttit där…det finns ju en kontinuitet, och detta talar ju väggarna 

i kyrkan om. Även kyrkoruinen här i närheten…även där har det funnits 

byggnader, där generationer har suttit och sänt upp böner på latin. 

Jag tycker det är helig mark. 

Kompletterar detta varandra på något sätt? 

Ja, det tycker jag. För mig gör det det. Karin sa något intressant…”Ja men, hur 

ofta kommer man tillbaka?” sa jag. ”Det är olika”, sa hon. ”Blir man väldigt 

gammal i ett liv, så får man nog vila sig lite”, sa hon. 

Då förstår man att kanske ibland när barn dör…dom kommer snart tillbaka igen. 

Då finns det en mening i det…som man annars tycker är så meningslöst, när ett 

litet barn dör. 

Jag känner en präst som jag arbetade mycket med för ca: 10 år sedan. Han fick 

gå hem till ett sorgehus, där en liten femåring hade sprungit ut i gatan och blivit 

påkörd av en lastbil och dött. Då gör prästerna hembesök. När han kom tillbaka 

så kom han in till mig och undrade om han fick sitta där en stund. Han sjönk ner 

och så började han gråta…så sa han, ”Jag vill bli skogvaktare, och gå för mig 

själv i skogen.” Jag hade inte ett ord till tröst, och det grep mig verkligen…jag 

tyckte han var så ärlig. 

Vad menade han med det, tror du? 

Han kunde inte förmedla med ord, till den här familjen, någon tröst. Han tyckte 

själv det var hemskt. Han erkände sin litenhet…och sa själv, ”Jag förstår ingen 

mening.” Men om man då tror kanske, att den här lille kommer tillbaka snart 

igen, då är det inte lika förfärligt, eller hur? 

När du mådde dåligt och gick till ett medium, hade du kunnat vända dig till 

din religion med dina problem? 

Dom kom ju hit i början när det här hade hänt, diakonissorna, som har varit 

mina arbetskamrater…och…nej, men jag kanske var allt för nere då. Dom kom

112 

precis den första tiden, då var jag oemottaglig, jag var fullständigt apatisk. Men 

nej, dom nådde mig inte. Dom är ju också så överbelastade på något vis…dom 

far ju också omkring som skållade råttor, som alla andra gör idag. 

Hos Karin…där sjunker ju hon in i…hon bryr sig inte om vad som är runtomkring…hon 

sitter inte och tittar på klockan…att, ”Nu har jag ett möte”. Det hade 

ju dom, (diakonissorna. Förf. anm.) dom skulle ju iväg och göra besök hos någon 

annan…det såg man ju nästan hur dom satt och sneglade lite på klockan. 

Även om dom är väldigt medkännande och underbara människor. 

Men Karin stänger ju ”av” tiden…kan man säga. Det är skillnaden, och tiden är 

någonting som är ett problem. Det är så riktigt att säga att man ”går ur tiden” när 

man dör. Det tycker jag är det bästa uttrycket. 

Det är vårt gissel, det här med tiden. Men det stänger man av när man kommer 

till Karin, det kan man inte göra på något annat ställe. 

Har du någon gång känt att du fått tvivel när du träffat Karin eller något 

annat medium? 

Nej, det har jag aldrig varit med om. Men jag är ju inte skeptisk. Är man skeptisk 

så har man svårare att få ut något, och jag anser att om man är skeptisk, så 

hör man nog inte hemma där riktigt. Att vissa tycker att detta är naturligt måste 

bero på att man har lärt sig någonting i andra existenser också. 

Har din livsfilosofi ändrats någonting efter det att du har haft kontakt med 

medier? 

Nej, inte från början – eftersom jag redan då, 1958 tyckte det här var väldigt intressant, 

och jag har läst väldigt mycket litteratur om sådant här. Men jag kan 

inte säga att jag tagit till mig det så som jag gör nu, det har jag inte gjort. 

Men det beror nog också på att jag arbetat och varit flyktig…ytlig. 

Men din livsfilosofi idag, jämfört med när du var ung? 

Ja, nu är jag ju pensionär och har tid… 

Har din livsfilosofi ändrats nu efter att du träffat Karin? 

Nej, inte min livsfilosofi. När jag ser tillbaka, så var det ju så förr också – det är 

ju ingenting nytt för mig. Det är bara det att jag känner att jag nu måste börja 

odla det här. Det är ju någonting som jag kan dra nytta av, och kanske till och 

med hjälpa andra. 

Varför har du inte gjort det tidigare? 

Det beror ju på den situationen som man har levt i…det har varit så jäktigt jämt. 

Det är ju som alla människor lever egentligen, man lever inte på djupet…man 

lever inte andligt, fast man borde göra det. Fast det har alltid funnits här i mig, 

det har det gjort. 

Men det här som har hänt nu, det är möjligt att det var meningen…att nu äntligen 

får du börja tänka på vad du håller på med. För ingenting är en slump. 

Tyckte du det tidigare också? 

Jag har inte tänkt efter, det är det som är felet…Livet har på sätt och vis varit 

väldigt ytligt. Men ändå har jag här inne någonstans, haft det djupa.

113 

Vad är medialitet för dig? 

Det är att komma i kontakt med en annan dimension. Vi lever ju på…hur ska jag 

säga…en bricka…ett band, eller en smal väg. Men det finns ju så mycket…det 

finns så oerhört många parallella vägar…kanske både under och över, vad vet 

jag? 

Vi har ett väldigt kort perspektiv, och jag har inte brutit det trots att jag känt att 

det varit fel. Så det var kanske tvunget att det skulle hända sådana här saker, för 

att jag skulle stanna upp. 

Vad har du inte brutit för något? 

Ytligheten…om jag nu ska kalla det för ytlighet. Det har inte varit något ”flamseri”, 

eller så…utan andra saker som har varit viktiga. 

Men i och med att jag gått in i kyrkans verksamhet, så har jag ändå sökt det här 

andliga, och det har jag hållit på med länge. 

Sen vi kom tillbaka från U.S.A. 1986 har jag arbetat i kyrkan, så det har varit ett 

mer andligt liv än vad många andra människor har haft. Även innan vi åkte till 

U.S.A. så arbetade jag inom kyrkan i en annan stad. 

Fast detta, (kontakt med medium. Förf. anm.) öppnade ännu större perspektiv. 

Det verkar mer ”logiskt”, om man nu ska prata om logik. 

Finns det någon skillnad mellan könen tror du, när det gäller medialitet? 

Det verkar ju som kvinnor är mera ”andliga”. Går du till kyrkan så är det 80% 

kvinnor. 

Vad beror det på, tror du? 

Jag vet inte om det är dom ”rollerna” vi spelar här i samhället…att kvinnor står 

mera för känslor. Men det håller på att förändras tror jag. Jag tror att kyrkan 

kommer att få det knepigt… 

Varför då? 

Jag tror inte att folk kommer att vända sig till kyrkan så mycket mer. Det är ett 

väldigt tufft liv tycker jag, det har blivit tufft… 

Då borde väl människor vända sig mer till kyrkan?! 

Man tycker det, men det är väldigt många som begär utträde nu ur kyrkan. Det 

är ju heller inte bra med alla dom här trätorna…kvinnoprästmotståndare o.s.v. 

Det är flera olika läger i en massa olika frågor – en massa grupperingar. Det 

trivs inte folk med, och det förstår jag. Man vill ha något rakryggat och gå efter. 


Kvinna, 51 år. Ensamstående, 2 vuxna barn.

114 

Yrke: Vårdare 

Går du till medium? 

Ja. 

Varför? 

Det kan vara så att jag har funderat på en sak som jag gärna vill ha svar på, som 

jag själv inte kan komma fram till. Då kanske man kan få en liten….vi säger att 

jag ska skaffa en lägenhet, och där finns flera att välja mellan. Då kan jag kanske 

gå och fråga, ”kan inte du se vilket som kommer att bli bäst för mig?”. 

Så har det hänt att jag har frågat. Ibland kan jag gå till medier bara för att jag 

vill, och då kan det komma upp många olika saker. 

Har medierna gett dig råd när det gäller lägenheter? Hur har dom råden 

utfallit? 

Det kan ha varit som så att…dom kanske har sagt att ”det spelar ingen roll vilken 

du tar, för dom är bra vilken som”. Man får ju ändå göra ett val själv, men 

du har ändå fått ett råd. Men valet gör du själv. 

Går du alltid till medier innan du fattar ett större beslut? 

Nej, det gör jag inte. 

Varför? 

Ibland känner man ju att…som nu det här med jobb och sådant…nu känns det 

som om jag ”släpper” det, och det får bli som det blir. Det är vad jag känner just 

idag. Men ibland tycker jag att det känns bra att rådfråga. För jag har en (medium. 

Förf. anm.) som jag känner sedan många år, och jag kan bara ringa till henne. 

Jag behöver inte gå till henne som kund, utan jag kan ringa. Då kan hon lägga 

tarotkort och säga att, ”så här får jag fram…sen gör du ditt val själv”. 

Då kan jag sedan ringa till henne och tala om att, ”så här blev det”. 

Har det hänt att du följt ett mediums råd och tyckt att det inte varit bra? 

Det minns jag inte…det har jag nog släppt. Jag vet att jag gått till medium och 

sen släppt det bakom mig. Sedan har det hänt saker och jag har tänkt, ”men det 

var ju precis så den personen sa!” Så har det varit ibland. 

Men en gång var jag hos ett medium som sa saker som var helt fel. Efter jag 

hade varit där kände jag att det inte stämde, och jag kände mig inte nöjd när jag 

åkte därifrån. Jag har aldrig besökt henne efter det, för jag blev så besviken på 

henne. Hon var så säker på vissa saker, ”så här är det”, men jag kände att det 

inte stämde, och det gjorde det inte. Så då gick jag inte till henne igen. 

Talade du om detta för henne? 

Nej. 

Varför inte? 

Nej, därför att jag tänkte att jag inte går till henne igen och betalar så mycket 

pengar…Jag hade varit hos henne tidigare, men när jag hade varit där den sista 

gången så kände jag, ”nej…”.

115 

Hon satt och gäspade och hon pratade mycket om sig själv och jag tänkte, ”hon 

är nog trött på det hon sysslar med”. Det var precis som om hon bara pratade 

på…så kände jag det. Efter det har jag hört fler som har tyckt likadant. 

Det är nog den enda gången jag känt att jag blivit riktigt besviken. Det kände jag 

redan när jag var där…att detta hon säger inte kan stämma. 

Går du till olika medier varje gång, eller till samma? 

Det händer att jag testar på…det sista året har jag varit…få se nu…från april förra 

året, så har jag varit hos två olika. Dom har jag även varit hos tidigare. Det är 

en man och en kvinna, som jag känner lite. 

Varför går du till olika medier? 

Därför att dom är olika! Den ene pratar mer om ”andra sidan”, och den andra 

pratar mer om…inte så mycket om andra sidan. Man har ju sina kontakter på 

andra sidan, och han pratar mer om dom och om vad dom har för budskap till 

mig. Hon pratar mer om vad hon får upp i sina tarot-kort, så det är helt skilda 

saker. 

Men så tycker jag det är kul. Jag kanske går till honom en gång varje år och likaså 

till henne. 

Det dom säger till dig, stämmer det överens med vad den andre säger, eller 

skiljer det sig åt? 

Nej, det kan vara mycket skilda saker, men det kan vara mycket som är samma. 

Dom kanske kan säga att…”varför går du kvar i detta jobbet?” Det har båda sagt 

till mig. Men sen kanske den ena pratar mer om att…”din pappa ser hur du har 

det här”. Den andre kanske mer pratar om att, ”din son kanske ska byta jobb”. 

Då pratar hon mer om sådant. 

Minns du när du gick till ett medium för allra första gången? 

Ja. 

Kan du berätta lite om det? 

Jag var gravid, så det måste ha varit för 29 år sedan. Graviditeten syntes inte på 

mig, men det var det första hon sa…att ”du är gravid och du får en son”. 

Det är nog det enda jag kommer ihåg. 

Kommer du ihåg varför du gick till ett medium den första gången? 

Därför att jag tyckte att det var jätte spännande. Min mamma har alltid tyckt att 

sådant varit väldigt spännande. Jag vet inte om du hört talas om Astrid Gilmark? 

Jo, det var hon som skrev ”Jag vet.” 

Jag vet inte, men mamma hade dom. Så att jag…det har ju blivit så att jag också 

varit intresserad och tyckt det varit spännande. 

Men det som jag tyckt varit mest spännande…det är ju ”andra sidan”. 

Hon skrev mycket om andra sidan. (Astrid Gilmark. Förf. anm.) Det finns ju så 

mycket inom detta. Men det som jag är mest intresserad av det är på andra sidan.

116 

Jag vill gärna fråga om det första mediet du gick till igen. Minns du hur du 

fick reda på det här mediet? 

Ja, det var genom min svägerska. 

Kommer du ihåg vad du hade för förväntningar när du gick dit? 

Nej. 

Idag då, hur ofta går du till medium? 

Två gånger om året. Till en man och en kvinna. 

Hur fick du reda på dom? 

Den kvinnliga är genom goda vänner. Den manlige är genom att jag gått en kurs 

hos honom, sådan här ”medial utveckling”, dagskurser och sådant. 

Har du haft egna mediala upplevelser, eller paranormala upplevelser? 

Ja. Jag gick sådan här regressionskurs ett antal dagar, och då upplevde jag väldigt 

mycket…tidigare liv. Det var för att jag…den kursen gick jag p.g.a. att jag 

hela tiden ”kom in i” ett tidigare liv, som jag hade varit slaktare i. 

Hur menar du när du säger att ”du kom in i”? 

I drömmar, på TV när dom slaktade djur…jag kom hela tiden in i det här…hur 

jag hade varit en gång. Jag vaknade av att jag mådde illa. Jag mådde jätte dåligt 

för jag drömde ideligen…jag såg hur jag stod och slaktade. Jag drömde mig tillbaka 

ända till nio-års åldern, sen var det stopp där. 

Då var jag på en mässa, och då bara kom detta till mig…han (regressionsterapeuten. 

Förf. anm.) hade en plats kvar och jag ska ha den platsen. Fråga mig inte 

var detta var någonstans för det är så oväsentligt…det var någonstans i Sverige. 

Jag fick gå tillbaka till det här så att jag kunde släppa den rädslan. 

I en regression? 

Ja, men det var tufft. Han ledde ju mig till att gå tillbaka till det att jag skulle 

slakta mitt första får. Då vände han på det, han sa, istället för att göra det så ska 

du ta upp det och du ska mata det och se till det ända till det dör och du begraver 

det. Så denna processen fick jag gå igenom på kursen. Efter det har det släppt. 

Men det har jag kommit fram till att det är ju tidigare liv. 

Det var väldigt smärtsamt. Efter detta fick jag uppleva många regressioner under 

dessa dagar som var positiva. 

Hur tolkade du detta med slaktandet? 

Jag tror att det är ett liv som har präglat mig, som har följt med mig. Sen har det 

kommit upp på något vis, och jag kände att jag var tvungen att ta hand om 

det…att orka gå vidare. Ett tag var jag nästan rädd för att gå och lägga mig, för 

jag hade dom här mardrömmarna…och hur hemsk jag hade varit och vilket liv 

jag levde. 

Fick du någon kunskap under regressionen om vilken tidsepok det handlade 

om och var någonstans det var? 

Det jag tror själv och fick fram det är att…jag bodde i England, någonstans, och 

att jag var pojke och att jag var ungefär nio år när jag fick slakta mitt första

117 

lamm. Jag kan se detta än. Jag var tvungen till det, det var för att hjälpa min familj 

att överleva. Detta har jag genom drömmar och meditationer…när jag mediterade 

kom jag ofta in i det här…jobbiga. 

När började du meditera? 

Bra fråga…kanske 12 år sedan. 

Hur kom det sig? 

Det var väl så att jag pratade med en väninna och så sa hon, ”hade inte det varit 

väldigt intressant, att gå och meditera?” Jo, det har jag alltid önskat! Men vi bor 

ju i en sådan liten stad…Sen helt plötsligt var det en meditation, och då nappade 

ju vi direkt. Då började vi, och det var ju väldigt enkla meditationer. 

Det ena gav sedan det andra och man blev mer och mer intresserad. Men som 

sagt, läst det har jag ju gjort om allt! 

Senare gick vi hos ett annat medium. Där gick vi i medial utveckling, och då testar 

du på allt…känna av auran, pendel…vad heter det när du får en sak som du 

skall ”känna av”? 

Psykometri? 

Psykometri, ja. Så där fick vi testa på mycket. Vi fick också göra en helt underbar 

meditation. En specialmeditation där du går ner till havet och renar dig…och 

du dyker under vattnet och får med dig en blomma. Sen ska du torka dig, få sol 

på dig och värme…och sedan ska du åka en hiss upp till ”sjuan” och gå mot ljuset…och 

försöka få kontakt med din guide. Det tyckte jag var helt fantastiskt. 

Det ni tränade där, att känna av auror, psykometri, är det någonting som 

du senare kunnat använda dig av? 

Nej, det har jag inte gjort, förutom meditationen som jag fortfarande gör då och 

då. Men det var kul att testa på…Jag har testat det här med psykometri ytterligare 

ett par gånger och det har varit väldigt starkt. 

Jag har fått till mig saker…som jag inte trodde att jag kunde. Det har varit väldigt 

starkt, men det är inget jag har fortsatt med. 

Går du alltid ensam till medier, eller händer det att ni går tillsammans i 

grupp? 

Ja, vi har gått i grupp också, när man har gått dagskurser. Där testar du allt möjligt. 

Du berättade tidigare att du drömt om tidigare liv. Om man nu skall kalla 

det en medial, eller paranormal förmåga, känner du då till om det är någon 

i din släkt som också haft sådana erfarenheter? 

Tidigare liv? 

Ja, eller över huvud taget paranormala erfarenheter. 

Ja, jag har ju en son som är…han har ju gått sådan här Reiki, (en typ av healing. 

Förf. anm.) och talar med djuren. Han är väldigt intresserad. 

Bland dina far-och morföräldrar då?

118 

Nej, inte vad jag vet. Det är mer mamma som då alltid varit intresserad och så 

har väl det smittats av på mig. 

Är det någonting som ni har pratat om, det här intresset? 

Ja. 

Hur ser din familj på det här intresset? 

Mina pojkar är ju uppväxta med att jag har varit i väg på kurser. Jag tror nog att 

dom tycker det är ok att jag sysslar med det. Men jag är ingen fanatiker. 

Sitter vi ett sällskap här t.ex. på en födelsedag, så sitter ju inte jag och pratar om 

att ”nu har jag varit och gjort en regression”. Då är det ju mer det ”allmänna”. 

Är det någon jag pratar med, så är det min son, min yngste son. Han har ju också 

sådana här upplevelser, som att han träffat tidigare…eller sådana som är döda, 

som har gått över på andra sidan. 

Ibland när vi sitter och pratar så säger han, ”det är ju tur att det bara är du och 

jag som sitter och pratar”, om att idag har jag träffat den och den… 

Hur går det till när han träffar dem? 

Det kan vara när han ger healing, han har gett mig healing. Då kan han ha sådana 

upplevelser att han…att det är någon som kommer när han ger mig healing. 

Någon avliden? 

Ja. 

Hur har det känts? 

Det känns inget konstigt för mig. Jag skulle vilja berätta en episod: Min son 

hade varit på seans med…vad heter han, det här engelska mediet…? 

”NN”? 

Ja just det, ja. Han bor nere i Skåne nu. När han var hemma nu i påsken med sin 

flickvän så säger han att, dom på andra sidan kallar honom för, ”The Hurricane”, 

för han har alltid mycket på gång. Sen hade då min pappa trätt fram och sagt någon 

ting om att, ”du ska hem och laga klockan”, och han (sonen. Förf. anm.) 

förstod ingenting. Det hör till saken att jag har en klocka som hänger där, ser du 

den? 

Ja. 

Det är min pappas klocka och det är flera medium som pratat om den…om just 

den klockan, och jag har inte förstått vad dom menat förrän jag kommit hem, 

”det är ju den klockan dom pratar om”. 

Nu precis innan påsk, så dammsög jag och jag körde dammsugaren i väggen och 

hela framsidan på klockan trillar ner…i tusen bitar, och jag tänker, ”gode gud, 

jag hinner inte göra det nu”, för det var ju ”terapi”-arbete… 

Så när min son kommer hem hit, så säger jag, ”kan inte du laga klockan?” 

”Klockan!…Då har vi ju klockan!” Min son hade ju inte förstått vad mediet 

hade menat! Mediet hade ju sagt, ”du ska hem och laga klockan.” 

Så din son hade varit hos ett medium och mediet hade sagt att han skulle 

laga klockan? 

Ja, det var någonting med någon klocka…hade min pappa sagt.

119 

Men detta var innan klockan hade gått sönder? 

Ja…jag kan inte säga exakt på dagen…men min son hade en ”aha”-upplevelse 

när han kom hem, ”det är ju det”! Vi förstod ju ingenting vad min pappa hade 

menat med klockan som ”skulle lagas”. 

Då kände jag ”vad häftigt!” Så då lagade min son klockan, för jag hade ju inte 

tid. Det blev ju en härlig upplevelse. 

Har sådana här saker hänt flera gånger? 

Ja, det har det gjort. Min andra katt…det sade ett medium till mig, ”den katten 

har inte långt kvar”, och det stämde. Men jag glömmer av det mesta. Jag är inte 

sådan att jag går omkring och tänker hela tiden, ”nu sade hon det” eller ”nu sade 

hon det”. 

Jag kommer mer ihåg när det händer, att, ”det sade ju hon”. Likadant med min 

äldste son, han hade väldigt mycket att göra på sitt arbete. Hon (mediet. Förf. 

anm.) sade, ”han är väldigt stressad på sitt arbete”. Hon sade att jag skulle säga 

till honom att han skulle gå ner i varv, annars skulle det hända honom någonting. 

Jag berättade detta för honom. Det gick några dagar, sedan ringde han mig och 

berättade att han hade skurit sig i fingret och att han inte kunde arbeta på tre dagar. 

Vad är det du tycker att du får av dina besök hos medier? 

Det är lite spännande…det är lite kul med sådana här saker, som det som hände 

min son. Det är väl detta som gör att man vill gå på en seans eller till ett medium. 

Du får bevis hela tiden att dom är med oss från andra sidan, dom ser vad vi 

gör. 

Ibland när jag har mått väldigt dåligt, då får jag bekräftat att dom ser hur jag 

mår. Dom ser från andra sidan hur jag mår, det är en bekräftelse på något sätt att 

gå till ett medium. 

En bekräftelse på vad då? 

Att det finns ett annat liv, att det finns ett liv på andra sidan. Så känner jag det. 

Går du till medier både när du mår bra och dåligt, eller är det vid speciella 

tillfällen? 

Både och…men man får ju en kick! Om du inte mår så bra…så får man ofta en 

liten kick. 

Detta du får av medier, hade du kunnat gå till en psykolog eller kurator i 

stället för till ett medium? 

Nej. 

Varför inte? 

Jo, jag har gått hos psykolog också…eller kurator. Psykologen tyckte jag inte 

om, men det har nog med personkemin att göra. Jag har varit hos ”NN” (ett annat 

medium. Förf. anm.) när jag har haft en sådan här ”down-grej”, och jag vet 

vad det är…då kan hon gå på ett djupare…på en djupare nivå. Hon tittar på ”vad

120 

är det”. Jag tycker ju att…jag har gjort vissa saker hos ”NN” som jag tycker…sådana 

saker som har ”satt” sig…att man mera kan släppa det. 

Hon går…hon har andra metoder. 

En psykolog det är liksom…det är här och nu. Lite mer dagsläget, ”NN” kanske 

går djupare och tittar på barndom och sådana saker. Det kanske inte en kurator 

gör på samma vis, utan det är mer, ”vad söker du för”, ”jaha, har nu denna mannen 

lämnat dig”, ”då får du se det så och så”. 

Det har jag faktiskt gjort ett par gånger för att avsluta och gå vidare. 

Du har ju gått till medier under snart 30 års tid. Har du märkt någon ökning 

eller minskning av intresset kring medialitet? 

Menar du för mig själv? 

För samhället i stort, anser du att det är ett ökat intresse eller minskat? 

Självklart är det ett ökat intresse. 

Hur märker du det? 

För 10 år sedan då kunde du inte gå och meditera kanske i en sådan här liten 

stad. Nu är det ju…det är ju mycket alternativt, det är akupunktur, thai-chi, chigong…det 

är mycket mer utbrett av dessa saker som inte fanns förr. 

Det tycker jag är bra, med akupunktur t.ex. Att vi inte bara äter mediciner och 

dövar oss, utan att det är det här gamla som kommer fram. Homeopater har också 

blivit många fler…som jag har gått hos sedan jag var barn, som min mamma 

tog mig till. 

Det har alltid stått högt hos mig, att kanske inte alltid ta penicillin, utan i första 

hand försöka hos homeopaten. 

Men ibland känner jag att det är så mycket saker som händer…nu kan du ju gå 

på allt möjligt…men som jag sade tidigare, det som intresserar mig är det här 

med andra sidan. 

Jag tycker visserligen att det är roligt att testa på olika saker, såsom tarot-kort. 

Men det är ändå en sak som jag tror man mest intresserar sig för. 


Ja. 


Religiös…nu kanske jag sade för mycket…Jag tror på något, men jag kan inte 

säga om det är…jag kanske inte kan säga ”Gud”, men jag vet ju att det finns något. 

Under många meditationer har jag träffat Jesus, som jag har sett…så det tror jag, 

att han har funnits. Jag går ofta till kyrkan, men det har kanske blivit mer på senare 

år. Jag tycker det är avkopplande. 

Finns det någon konflikt tycker du, mellan religion och medialitet eller 

”nyandlighet”? 

Det kan jag inte svara på faktiskt. För jag tycker inte att det krockar med, som 

jag känner i alla fall…Jag tycker om att gå till kyrkan…där har jag också haft

121 

”upplevelser” om man säger, när jag kommit till kyrkan. Men det är väl så att 

man kopplar av, man bara ”är”… 

Kan du tala om dina upplevelser med religiösa personer? 

Nej, det har jag aldrig gjort. Menar du en präst? 

Ja. 

Nej det har jag aldrig gjort…jo, nu ska jag berätta någonting! På ett arbete så var 

där en frireligiös kvinna…baptist tror jag hon var. Jag sade till henne att jag 

visste att man hade levt tidigare liv. Hon blev alldeles hysterisk när hon hörde 

detta. Hon sade, ”Vi lever här och nu. Vi har bara detta livet” och ”så får du inte 

säga!”. Hon blev alldeles upprörd. Sen pratade jag aldrig mer med henne om det. 

Jag tänkte, ”hon får ha sin tro, för jag har min”. Så känner jag…att jag har mitt, 

och jag är inget annorlunda för att jag går och mediterar. Det är acceptabelt, att 

man går och mediterar. 

Finns det någonting du känner att du vill ta upp? Någon speciell händelse 

som betytt mycket för dig? 

Jag känner ju att det finns ett liv efter detta, det är en sak som gått upp för mig i 

alla fall. Jag är inte rädd för att dö, jag är rädd för att inte hinna med allting jag 

vill göra här på jorden. Jag har så mycket jag vill göra. 

Jag vet att när vi ”kommer över”, så blir det jättebra. Jag känner att vi är här på 

jorden för att vi ska gå igenom så mycket. Då tänker jag ibland att, ”det kanske 

blir lite skönt när man kommer över dit, det kanske blir lite lugnare”. 

Har du någon tanke på hur det ser ut på andra sidan? 

Ja, allting känns ljusare och lättare och renare på något sätt. Ofta ser jag ju när 

jag mediterar och går över på andra sidan, så känns det som att det är väldigt 

rent, klart, ljust och varmt. Det är kärleksfullt…hur ska man förklara det? Det är 

ju jättesvårt! 

Jag har drömt väldigt mycket om min pappa och min farfar. Min pappa älskade 

att fiska och jag ser hur han sitter och lagar garn. 

Hur tolkar du det, när du har sådana drömmar? 

Jag tolkar det väldigt positivt, att det känns bra. Då vet jag att dom har kommit 

över. 

Du sade att du går över på andra sidan när du mediterar. Hur går det till? 

Då kan jag göra den meditationen där jag går ner i havet och renar mig, att jag 

går upp och in i en hiss och trycker på nummer sju. Så åker jag upp och så ser 

jag att jag går mot ljuset. Ofta har du någon som möter dig då. Så tolkar jag det, 

att komma över på andra sidan. Det är min tolkning. 

Har du träffat någon du känt? 

Ja. 

Vad har hänt vid dom mötena? 

Jag kanske kan få…vi säger så här att…jag kanske kan fråga min guide när jag 

kommer över, en fråga som jag vill ha svar på. Ibland får du inte svar på det.

122 

Du kanske ställer en fråga, men får inget svar utan det får du se när den tiden 

kommer. Så allt får du inte svar på. 

Oftast har du någonting att fråga om när du gör just dom meditationerna. Är det 

en sådan meditation och du har en ledare som säger, ”träffade du någon? Fick du 

ett budskap? Fick du en sak?” Då kan man ha fått ett ”hjärta”, som man själv får 

tolka vad det betyder. 

Är det något annat du vill tillägga? 

Det som har varit starkast, det var regressionskursen. Jag är regressions elev, så 

jag kan få göra regressioner, men det var inte därför jag gick kursen. 

På kursen hände det en sak…när vi skulle gå och lägga oss första natten, så bad 

jag att, ”om det nu är så här att ni är med mig, ge mig ett bevis”. Det var det sista 

jag bad om på natten. 

På morgonen när jag kommer upp och skall sätta mig vid min plats vid långbordet 

i köket, så står min lilla hårspray vi min plats. 

Var det din hårspray? 

Ja. 

Hur hade den hamnat där? 

Jag bad dom om att ge mig ett bevis…det är nog min starkast upplevelse, den 

kursen. Regressionsterapeuten fick många saker till sig. Han sade, ”Jag ser hur 

du går över ett fält för många tusen år sedan. Du går i lera och du ser inte att det 

är en djurgrop framför dig. Du trillar ner i djurgropen och blir spetsad till döds”. 

Så säger han, ”har du ett märke bak på din vad”. ”jag får det till mig”, sade han. 

”Det har jag aldrig sett”, sade jag…”Jag har inte en aning om jag har det”. 

Senare när jag skulle duscha var jag tvungen att lyfta ner en spegel för att titta 

efter…och jag har minsann ett märke bak på vaden som jag aldrig sett tidigare! 

Det var väldigt omtumlande…det hände väldigt mycket. 

Jag har också levt flera liv i Egypten, och har också gått tillbaka dit under regression. 

Dom berättelserna har jag skrivit ner. 

Alla dom här upplevelserna, har dom hjälp dig på något sätt senare i ditt 

liv och i så fall hur? 

Ja, det har det ju gjort. Men det är klart, hade jag inte börjat syssla med sådant 

här så hade det kanske inte kommit upp till ytan heller! 

Hur menar du? 

Med det här att jag gått och mediterat och prövat på en massa olika saker. Det är 

inte säkert att dom upplevelserna kommit till ytan. Det här med att jag drömt om 

att jag slaktat…då kanske det fortfarande hade legat ett lock på det. 

Jag tror att det är mycket du får konfronteras med när du börjar med sådant här. 

Det kan komma upp jobbiga saker… 

Jag skulle en gång föra in en man i en sådan här regression och han blev hysterisk… 

Det var när du arbetade själv som regressionsterapeut?

123 

Ja…och han blev alldeles…då var han flicka och hade blivit våldtagen av sin far 

och dödad…Då kände jag att jag inte ville gå in så djupt, för det kan vara svårt 

att ta in det här i verkligheten. Där kände jag att där måste man vara en riktig terapeut. 

Läraren ville att jag skulle fortsätta som elev, men jag var inte intresserad av det. 

Jag har också levt ett annat tidigare liv som jag gärna skulle vilja ha klarhet 

kring. Jag vet precis var det var, jag vet var platsen finns…jag hade blivit änka 

och…det kan jag få små ”flashar” av när jag mediterar. Ibland känner jag att jag 

skulle vilja ta reda på om det bott en kvinna just där, som blev änka på 1800- 

talet. Jag kan se hur jag var klädd…i ett snävt livstycke och väldigt vid kjol. 

Är det här i Sverige? 

Ja. 

Och du vet vilken plats det handlar om? 

Ja, jag ser vägen framför mig. Det ligger precis innan ”NN” (medelstor svensk 

stad. Förf. anm.) och jag har haft många släktingar där. 

Vad är det som hindrar dig att forska vidare? 

…jag vet inte (skratt). Min morbror har släktforskat, men han ville inte låna ut 

sina saker…men nu har han dött så att…(skratt). 

För jag sade till mamma, ”jag kan ju inte säga att jag kommit in i ett tidigare liv 

och jag skulle vilja ha reda på, om det är någon i min egen släkt som jag varit!” 

Man kan ju inte säga så!

EN ANNAN VERKLIGHET

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?