Perfluorerade ämnen - användningen i Sverige

1 Inledning
1.1 Bakgrund
Perfluorerade ämnen har producerats och använts sen femtiotalet för sina speciella
egenskapers skull, t.ex. temperaturtålighet, vatten-, smuts- och fettavvisande egenskaper.
Perfluorerade ämnen omnämns ibland som ”nya miljögifter” och anledningen till detta är
troligen att det är först under de senaste åren man har kunnat mäta upp dem i miljön och i
människor. Tidigare fanns det inte tillräckligt bra analysmetoder. Flera av ämnena, t.ex.
fluortelomeralkoholer, är fortfarande mycket svåra att analysera.
Perfluoroktansulfonat (PFOS) och PFOS-relaterade ämnen har ägnats stor uppmärksamhet
sen år 2000 då företaget 3M meddelade att de beslutat sig för att sluta producera dessa.
Riskerna har bedömts på flera håll och PFOS har visat sig vara både persistent,
bioackumulerande och toxiskt. Riskreducerande åtgärder är på väg i olika länder, i EU och
globalt. Produktionen och användningen av PFOS har följaktligen minskat drastiskt de
senaste åren.
För att ersätta PFOS har flera tillverkare gått över till andra fluorföreningar, som har samma
eftertraktade tekniska egenskaper. Tyvärr har flera även av ersättningsämnena visat sig ha
liknande negativa effekter för hälsa och miljö.
Det naturliga steget för att följa upp utfasningsarbetet av PFOS är att undersöka övriga
högfluorerade ämnen. Perfluoroktansyra (PFOA) är det ämne som fått mest uppmärksamhet
efter PFOS. Gruppen högfluorerade ämnen är mycket stor och komplex. Kunskapen om
ersättningsämnenas spridning och effekter är begränsad, även om intensiv forskning bedrivs
på området just nu.
I denna rapport redovisas Kemikalieinspektionens arbete för att öka kunskapen om
perfluorerade ämnen. Syftet har i ett första steg varit att öka kunskapen om
• vilka högfluorerade ämnen, utöver PFOS, som hittas i miljön,
• vilka ämnen som bryts ned till dessa perfluoralkylsulfonater (PFAS) och
perfluorkarboxylsyror (PFCA),
• användning av dessa ämnen och eventuella alternativ.
1.2 Avgränsningar
Eftersom Kemikalieinspektionen redan har utrett PFOS och presenterat en strategi
(Kemikalieinspektionen 2004) för dess utfasning för regeringen så inkluderades inte PFOS i
detta projekt, annat än i jämförande syfte och i beskrivning av t.ex. användningstrender.
Fokus för projektet har legat på ett antal andra högfluorerade ämnen, nämligen andra
perfluoroalkyl sulfonater (PFBS, PFHxS, PFDS) och perfluoroalkyl karboxylsyror (PFHxA,
PFHpA, PFOA, PFNA, PFDA, PFUnA, PFDoA, PFTrA, PFTA, PFPeA), samt de ämnen som
kan brytas ned till dessa. Sulfonamider inkluderas eftersom de kan brytas ned till PFAS.
Polytetrafluoretylen (PTFE, t.ex. Teflon ® ) är en stabil fluorpolymer och räknas inte in i den
grupp som är i fokus här, dvs. ämnen som kan brytas ned till PFAS och PFCA.
10