Perfluorerade ämnen - användningen i Sverige

andra perfluorerade ämnen, tenderar till att vara högre i närheten av industrialiserade
områden.
Perfluorerade ämnen förekommer i alla grupper av organismer och trofiska nivåer, men
halterna är generellt sett högre högt upp i näringskedjorna. Det finns starka bevis för att
PFOS, PFHxS, och PFCAs med åtta till tolv kolatomer kan bioackumulera och biomagnifiera
i näringskedjorna, men något entydigt mönster föreligger inte, utan variationen mellan arter
och olika arters födoval tycks kunna spela stor roll.
Bland däggdjuren har till exempel de högsta halterna uppmätts i så pass olika djur som
flasknosdelfiner i Nordamerika och isbjörnar i Arktis. Flasknosdelfinen lever ofta stationärt
nära industrialiserade områden, och har en relativt snabb omsättning av ämnena i blodet.
Liksom hos människa verkar inte heller ålder spela någon större roll för koncentrationen i
blodet. De höga nivåerna i isbjörnar kan å andra sidan förmodligen förklaras av deras
speciella diet där skin och inälvor från säl utgör en stor del av deras föda. Säl och isbjörnar i
Arktis uppvisar likartade mönster vad gäller förekomst av olika perfluorerade ämnen, men
korrelationen mot koncentration i det omgivande vattnet är svag.
Ett ytterligare tecken på de ganska komplicerade orsakssammanhangen är att jämförelser
mellan tidsserier från mätningar på djur och människor inte alltid stämmer överens.
Koncentrationerna av PFOS och PFCA i olika organismer har enligt mätningar ökat
kontinuerligt främst under 1990-talet, men någon motsvarande trend går inte att spåra för
människor. Betydelsen av användning av perfluorerade ämnen i olika varor är förmodligen
större vad gäller exponeringen hos människor, vilket skulle kunna maskera den långsiktiga
ökningen av ämnena i omgivningen.
Halten i blodet hos människor ligger ofta mellan 2-20 µg/l både på norra och södra halvklotet.
Undersökningar har visat att nyfödda exponeras framförallt via placentan men också via
bröstmjölk (Renner 2006a). Koncentrationen i blodet har ännu inte nått direkt skadliga nivåer,
men halterna ökar och halveringstiden i människa tycks röra sig om flera år. Liksom för
övriga däggdjur är orsakerna till ackumulationen ganska okända, men det har påvisats att
perfluorerade ämnen kan recirkulera i levern och i blodet. I blodet skulle förklaringen då vara
att ämnena frisätts när albuminet bryts ned och därefter återigen adsorberas till nybildat
blodplasmaprotein. På så vis kan en hög halt i blodet upprätthållas trots att bäraren,
albuminet, kontinuerligt omsätts.
Halterna av vissa perfluorerade ämnen i nordisk miljö har också granskats och man fann att
de är allestädes närvarande även i den nordiska miljön. Höga halter hittades bl.a. i
avloppsslam och lakvatten från deponier, samt i topp-predatorer som gråsäl (Kallenborn et al.
2004).
Studier av utsläpp från normal användning av fluorpolymerbelagd köksutrustning (t.ex.
stekpannor) har däremot inte kunnat påvisa detekterbara mängder PFOA (Powley et al. 2005).
3.1.4 Persistens
Det råder brist på kunskap om egenskaperna hos många av de ämnen som ingår i gruppen
perfluorerade ämnen, men vad man med säkerhet kan säga är att de perfluorerade ämnena är
en grupp extremt stabila ämnen. Detta förklaras av att bindningen mellan kol och fluor är en
av de starkaste kemiska bindningar som finns. En del perfluorerade ämnen är fullständigt
17