05 nov M„n o 06 Tis - Socialdemokraterna

16
jön på ett sätt som driver på utvecklingen. Jag ville se ett Sverige i ledningen
för omställningen till en hållbar utveckling. Talet utarbetade jag
tillsammans med den fantastiske visionären Stefan Edman och den praktiske
samhällsbyggaren Olof Eriksson, båda sedan engagerade i statsrådsberedningen
under några år, inte så sällan våldsamt angripna av den borgerliga
pressen, lätt förlöjligade.
Men Stefan och Olof hade rätt. Fem år senare, nu i oktober 2001, kommer
beviset genom en pressrelease från the World Conservation Union,
WCU, en organisation som samlar 10 000 forskare och experter från 181
länder. Sverige ligger på första plats. Det är Sverige som bäst förmår öka
välståndet utan att samtidigt öka trycket på miljön. Det ger oss argument.
Det ger oss trovärdighet. Det ger oss större möjligheter att starkt
driva på när världen sammanstrålar i Johannesburg. Det ger oss ansvar.
Det här ska vi för det första samlas omkring.
För det andra: Ett absolut avgörande område är fattigdomsbekämpningen.
Utvecklingen blir aldrig hållbar så länge miljoner människor förnekas
delaktighet i den. 800 miljoner människor lider av svält, hunger
och undernäring. Fattigdomen ska halveras till 2015. Det är det mål som
vi enats om i FN. De svältande har blivit 6 miljoner färre varje år under
de senaste fem åren. Det räcker inte. Det måste vara 22 miljoner människor
om året om målet ska kunna nås.
Bistånd är strategiskt. Där stärker Sverige sina insatser i en redan
ledande position. Men bistånd räcker inte för att häva fattigdomen.
Därför måste vi för det tredje få till stånd en öppen och rättvis handel.
Handelssystemet måste reformeras. EU river nu tullmurarna och öppnar
sina marknader för de 49 fattigaste länderna för allt utom vapen. De
internationella finanssystemen ska ses över. Sverige driver på för att nästa
WTO-möte i Qatar blir starten för en ny förhandlingsrunda, en som sätter
u-ländernas behov främst.
För det fjärde: Nord–syd-dialogen måste återupptas. På FN:s rasistkonferens
i Durban fick nord–syd-dialogen en rejäl törn. Dialogen om
hur klyftorna ska minska mellan världens fattiga och rika länder måste
tas upp igen och förstärkas. Efter den senaste tidens händelser står FN
och dess generalsekreterare starkare än på länge. Ambitionerna är höga
inför mötet i Johannesburg nästa år.
I Johannesburg sammanstrålar alla de här uppgifterna: kampen mot
miljöförstöringen, fattigdomsbekämpningen, en rättvis världshandel, en
förnyad nord–syd-dialog. På alla dessa områden vill och kan Sverige gå i
spetsen. Nu samlar vi en internationell offensiv. Detta är en uppgift för
regering och riksdag. Vi ska bjuda in andra riksdagspartier. Vi ska bjuda
in näringslivet, Organisationssverige, föreningar och folkrörelser.
Men detta är lika mycket en utmaning för svensk arbetarrörelse. Vi ska
använda våra internationella nätverk och progressiva krafter. Vi ska
använda det nya socialdemokratiska Europapartiet och Socialistinternationalen.
Så kan Sverige göra skillnad. Så kan Sverige ta sitt ansvar. Så