05 nov Mân o 06 Tis - Socialdemokraterna

Protokoll del 1 

Måndag & Tisdag 

Västeråskongressen 

5 – 11 november 2001 

I föreliggande protokoll från den 34e ordinarie socialdemokratiska partikongressen 

2001 har motioner och partistyrelsens utlåtanden över dessa 

inte tagits med. De finns – tillsammans med annat material som tagits 

fram för partikongressen – tryckta i separata volymer. 

Protokollet är uppdelat i tre delar. Register över anföranden, sak- och 

beslutsregister finns längst bak i del 3. 

Produktion: AiP Sidverkstad 

Tryck: EO Print, oktober 2002 

ISBN: 91 532 0537 5 

3

Innehållsförteckning, del 1 

Måndagens förhandlingar 

Öppningsprogram, sid 5 

Hälsningsanförande av Göran Persson, sid 7 

Gästerna har ordet 

Zlatko Lagumdzija, fd utrikesminister i Bosnien, sid 23 

Karl-Petter Thorwaldsson, ordförande i ABF, sid 25 

Formalia, sid 28 

Kongressens öppnande, beslut om kongressens offentlighet, 

fastställande av ombudsförteckning, arbetsformer, val av 

kongressfunktionärer, ersättningar och arvoden, berättelser 

Tisdagens förhandlingar sid 70 

Förslag till nytt partiprogram, dagordningens punkt 9 och 11, sid 70 

Inledning av Göran Persson, sid 71 

Debatt, sid 80 

Eftermiddagens förhandlingar sid 125 

Förslag till nytt partiprogram, fortsatt behandling, sid 125 

Kvällens förhandlingar sid 179 

Förslag till nytt partiprogram, fortsatt behandling, sid 179 

4

Måndagen den 5 november 2001 

Eftermiddagens förhandlingar 

Eftermiddagens förhandlingar inleddes klockan 13.10. 

Ordförande: Göran Persson 

Sekreterare: Birthe Nordengard och Lars Westbratt 

Dagordningens punkt 1 

Kongressens öppnande 

Sveriges Socialdemokratiska Arbetarepartis 34:e ordinarie partikongress 

inleddes måndagen den 5 november klockan 15.07 i Arosmässan i 

Västerås. 

Öppningsprogram 

Kongressen inleddes med ett bildspel med tal av Olof Palme och musik av 

Latin Kings. Sedan följde kulturinslag där Latin Kings framförde tre 

melodier och Kulturskolans suzukigrupp spelade fiol. 

Välkomsthälsning 

Sven-Erik Österberg, Västmanlands partidistrikt: Som ordförande för 

Västmanlands partidistrikt vill jag hälsa er alla hjärtligt välkomna till 

Västmanland, till Västerås och Aros Congress Center där vi nu befinner 

oss. 

Naturligtvis vänder jag mig i första hand till er ombud, för det är framför 

allt er kongress, men självfallet också till alla gäster, massmedierna 

och partiledningen. En alldeles särskild välkomsthälsning riktas till partiordföranden. 

Välkommen till Västerås och Västmanlands partidistrikt, 

Göran Persson! 

Inledningsvis vill jag framhålla att det för oss i Västmanland är en stor 

glädje och ära att få arrangera denna stora händelse. Det känns ärofullt 

och spännande men naturligtvis också pirrigt. Kongressveckan är veckan 

då allt ska hända men också slutet på en lång tid av förberedelser för 

många inblandade, inte minst för alla som haft ett stort ansvar för planeringen 

under en lång tid och för alla frivilliga, volontärer, från 

Västmanland som också är här denna vecka. 

Västmanlands partidistrikt tillhör inte de större partidistrikten men 

har genom åren varit ett stabilt, tryggt, ambitiöst och hårt arbetande par- 

5

6 

tidistrikt där en god sammanhållning partivänner emellan alltid har rått. 

Hårda diskussioner i sak har från tid till annan förekommit. I slutänden 

har dock alltid gemenskapen och den gemensamma grunden utgjort 

grundfästet för partiets och arbetarrörelsens bästa. 

Sammanhållningen inom partiet liksom med den fackliga grenen har 

varit, och är, grundbulten för oss i Västmanlands partidistrikt – ett arv 

som jag tog över år 1995 och som jag efter bästa förmåga försökt förvalta 

och utveckla vidare in i det nya seklet. 

Som ett levande bevis på denna generationsöverbryggande fasthet vill 

jag därför rikta en särskild välkomsthälsning till en av våra verkliga veteraner 

i Västmanlands partidistrikt och därtill en av de allra bästa och 

finaste människor som jag lärt känna. Ett extra hjärtligt välkommen till 

partikongressen, Sven Hammarberg – 89 år, snart 90 år! Bara vår Herre, 

och möjligen Sven själv, vet hur många kongresser han närvarat vid som 

partimedlem, som ombudsman, som riksdagsman och som intresserad 

pensionär. 

För övrigt innehåller Västmanland, liksom övriga landet, en rad olika 

politiska konstellationer. I landstinget har vi en stabil majoritet tillsammans 

med vänsterpartiet som fungerat väl under denna mandatperiod. 

Västerås stad är lite av den lilla nationalstaten där vi regerar tillsammans 

med vänsterpartiet och miljöpartiet. Den genomsnittlige västeråsbon 

upplever stadens styre som stabilt och tryggt socialdemokratiskt, trots att 

majoriteten hänger på stödet från de båda samverkanspartierna. Därtill 

finns det ett relativt stort moderat parti som inte märks mycket i den 

lokala debatten. Övriga borgerligheten är om möjligt ännu anonymare; 

rikstrenden känns igen. 

I Arboga och Skinnskatteberg är det socialdemokratiskt styre i samverkan 

med centern. I Sala utgör centern högerburen, och i Heby sitter 

man i densamma. Centerns olika flyglar känns också igen på riksplanet. 

I Sala tyckte en kd-representant att det blev alltför blått i högerburen och 

bytte sida och banade väg för ett maktskifte vid förra årsskiftet. 

Partivännerna i Sala har gjort ett mycket gott jobb under det år de haft 

ansvaret för politiken i Sala, vilket är mycket glädjande. 

I Fagersta styrs kommunen av en vänsterpartist som inte hymlar med 

att han är kommunist – dock inte värre än att fullmäktiges ordförande är 

moderat, eller kanske just därför. 

Norberg har en likartad situation, om än inte exakt densamma. I 

Hallstahammar, Kungsör och Köping har vi majoritet tillsammans med 

vänsterpartiet och i Surahammar tillsammans med ett vänsterparti som 

valt att hoppa av. Som sagt: Västmanland innehåller det mesta av politisk 

variation. 

Med en bra kongress i ryggen och med en hård arbetsinsats från oss 

själva har vi i Västmanland, liksom de flesta andra partidistrikt, stora 

möjligheter att stärka vår ställning inför valet 2002. En kongress är alltid 

någonting stort, och beslut på en kongress är alltid viktiga. Ja, besluten på

en socialdemokratisk kongress tillhör de viktigaste besluten som kan fattas 

i vårt land. Det är inte bara vi som tillhör partiet eller de som sympatiserar 

med oss som tycker att de är viktiga, utan hela svenska folket förväntar 

sig och förutsätter att besluten på vår kongress verkställs i realpolitik. 

Därför har ni ombud på denna kongress en mycket viktig vecka framför 

er, en vecka i glädje och gemenskap men också en vecka fylld av 

ansvar inför partiets viktiga ställningstaganden. Jag önskar er alla ombud 

lycka till i ert arbete med att göra ett starkt parti ännu starkare och hoppas 

att ni ska trivas här i Västerås och att ni, när ni på söndag eftermiddag 

åker hem, har trevliga minnen och erfarenheter från Västeråskongressen. 

Vi som är på hemmaplan kommer att göra vårt yttersta för 

att det ska bli en bra kongressvecka här i Västerås. 

Ännu en gång: Hjärtligt välkomna till Västerås och Västmanland! 

Hälsningsanförande av Göran Persson 

Göran Persson, partistyrelsen: Tack så mycket! Jag har nu en lång rad tal 

att klara av och känner mig lite panikslagen – men jag har manus till alla 

och ska göra mitt bästa. 

Jag vill först tacka Sven-Erik för välkomsthälsningen hit till 

Västmanland. Som Sven-Erik säger är det ett väldigt fint partidistrikt 

som fostrat många goda demokratiska socialister och som har tagit 

ansvar inte bara för sin bygd och sitt län utan också för vårt land, liksom 

internationellt. Det är i en fin tradition som ni i Västmanland arbetar. Vi 

känner det som ett privilegium att få vara era gäster under den vecka som 

ligger framför oss. Tack alltså, Sven-Erik, för välkomsthälsningen! 

Jag ber Latin Kings och Kulturskolans olika grupper – dels de som sysslar 

med breakdans, dels suzukigruppen – att komma upp på scenen så att 

vi får tacka er ordentligt. 

Tack till Latin Kings för den fina tolkningen av Olof Palme, ett modernt 

sätt att uttrycka ett tidlöst budskap! Tack för att ni är med oss på vår 

kongress! 

Tack till breakdansgruppen! Jag kan avslöja för er att det ni gör på scenen 

finns det också en grupp i regeringen som sysslar med. Just detta att 

röra sig i sidled utan att lyfta fötterna har vi några statsråd som klarar. På 

kongressfesten på lördag kväll kommer de att visa mer av den varan. 

Vi har också denna härliga suzukigrupp som visar spännvidden i kulturliv 

och kulturyttring – unga människor som i gemenskap skapar tillsammans. 

Det är en fantastiskt fin början på vår kongress, och det är 

tänkvärt, stimulerande och vackert. Tack ska ni ha! 

Kongressombud, partivänner! Det är med stolthet som jag på partistyrelsens 

vägnar ber att få hälsa er alla varmt välkomna till det socialdemokratiska 

partiets 34:e ordinarie kongress. 

Här sitter 350 socialdemokratiska kongressombud från hela Sverige, 

från Sveriges alla olika verkligheter. Här sitter ombud som, med rätta, är 

7

8 

stolta. Här sitter ni med stort förtroende från partivännerna där hemma 

med er i bagaget. Ett uppdrag har ni också – ett uppdrag att göra skillnad. 

Här sitter 350 socialdemokratiska kongressombud som rimligen är bra 

mycket mer glada och optimistiska än som var fallet år 1997 när en ordinarie 

partikongress senast samlades – fyllda med tillförsikt, men knappast 

nöjda. Här finns norrbottningar och skåningar, tyvärr något färre 

kvinnor än män, låg- och högutbildade, mörka och ljushyade, 80-talister 

och en 20-talist. 

Välkommen Axel Gisslén från Örebro till din femte kongress i ordningen! 

Axel, denne härlige ideolog och samhällsbyggare från den närkingska 

verkligheten, vi längtar efter att få höra dina visdomsord. 

Alla ni ombud representerar de olikheter som numera är Sverige. Så är 

det, och det är klart att ni inte är nöjda. Så länge den minsta orättvisa 

råder och så länge klyftor skiljer människor åt i vårt land, så länge finns 

det en uppgift för en svensk socialdemokrat och för svensk socialdemokrati. 

Det finns massor att rätta till, och ni ska få göra bruk av er otålighet 

och er vilja att förändra. 

Framför er har ni en vecka av hårt demokratiskt slitgöra med långa och 

heta debatter, nattmanglingar och rösträkningar. Som vanligt har vi 

rekordmånga motioner och lika rekordmånga motionssvar. Vi har både 

ett förslag till nytt partiprogram och ett förslag till politiska riktlinjer att 

ta ställning till. Allt ska vi tröska igenom. 

Ut ska komma en stark socialdemokratisk politik som förmår skapa 

trygghet i förändringen – för alla, inte bara för några. 

Ut ska komma en stark socialdemokrati, redo att gå till val om knappt 

ett år. Det är en stor uppgift som ni ombud ska gå i land med. Flera år 

framöver kommer era beslut här att forma den socialdemokratiska politiken. 

Låt mig särskilt få vända mig till alla er som deltar på er första partikongress. 

Ni är fler än på mycket länge. Det är oerhört roligt. Ni ska 

känna er särskilt välkomna. För er är det förstås särskilt pirrigt; det är en 

spännande resa med många nya intryck att bära med hem. Ni har säkert 

en uppfattning om vad ni gett er in på, men jag kan försäkra: Det kommer 

inte att bli vad ni trott, utan det kommer att bli mycket värre – och 

mycket bättre. Så är det med en partikongress. Samtidigt: Nog känns det 

skönt så här i de snabba förändringarnas tid att se ansikten som känns 

igen från förra, förrförra, förrförrförra kongressen och kongresser decennier 

tillbaka. Det är ungefär det vi menar när vi talar om trygghet i förändringen. 

Välkommen Ingvar Carlsson, och välkomna alla ni som tillsammans 

med honom tillhör det gamla gardet! 

Partisekreterare har alltid spelat en betydelsefull roll i vårt parti. Vi har 

ett antal före detta partisekreterare som gästar kongressen. Välkomna 

Sten Andersson, Bo Toresson, Mona Sahlin, Leif Linde och Ingela Thalén!

Jag hoppas att Bo Toresson noterar att vi nu har flyttat kongresserna från 

september till november. Ingen partisekreterare ska som Bosse på sin tid 

behöva våndas över den tuffa prioriteringen mellan partikongress och 

älgjakt. 

Några av våra gäster har också haft uppdraget att vara partikassör. 

Välkomna Inger Mäler, Bosse Sundling och Björn Wall! Att vara partikassör 

är nästan lika otacksamt som att vara finansminister, men en ack så 

viktig balansakt när förslagen från partimedlemmarna hopar sig på 

utgiftssidan. 

Välkomna också alla ni andra som rest hit från norr och söder, från när 

och fjärran, och som kommit från fackförbund och organisationer för att 

gästa vår kongress! Vi är glada över att ha så många gäster här. Jag nämner 

inte alla de fackliga företrädarna vid namn, utan jag nöjer mig med 

att säga att bland oss finns de som bär det facklig-politiska samarbetet i 

praktisk gärning på arbetsplatser, i förbund och i LO, med Wanja 

Lundby-Wedin i spetsen. 

Naturligtvis är jag också glad över att på vår kongress se som gäst Bertil 

Jonsson.Du är särskilt välkommen hit. 

När jag talar om det gamla gardet vill jag också särskilt hälsa Gertrud 

Sigurdsen välkommen hit. Gertrud ägnar dagligen sin tid och kraft åt partiets 

organisatoriska och politiska arbete. Hon har med sig en kamrat 

från sin regeringstid, Eric Holmqvist,som också hälsas varmt välkommen 

hit. 

Självklart är vi också glada över att se att vår talman, Birgitta Dahl, tillsammans 

med den nyligen avgångne och numera pensionerade partifunktionären 

Enn Kokk kommer att följa kongressen här och våra överläggningar. 

Enn och Birgitta hälsas välkomna hit. 

Of course, we have many international guests. I turn to them and say 

a heartfelt welcome to the Swedish Social Democratic Party’s party conference. 

It is a Social Democratic Party with a strong European identity, 

but at the same time with an ambition to make difference – not only at 

home, not only in Europe, but also on a global level, in a global perspective. 

We know that we have many friends around the world, and we know 

that we co-operate closely with them. One of them will later address this 

party conference, the prime minister of Bosnia, Zlatko Lagumdzija. He 

is, of course, especially welcome. 

I also see in the first row our friend from Estonia, Minister of foreign 

affairs and the Social Democratic Party leader, Toomas Hendrik Ilves. 

Also he is warmly welcome to our party conference. 

Till sist: Alla barn och ungdomar som kommer att finnas här under vår 

kongress, ni är också särskilt välkomna. Ni ska tala om för oss vad ni 

tycker om Sverige i dag, och ni ska berätta för oss vilka förväntningar ni 

har på socialdemokratin och på vår kongress. 

9

Tillsammans utgör vi 2001 års socialdemokratiska partikongress. Drivs 

gör vi av övertygelsen om alla människors lika värde och rätt. Drivs gör 

vi av viljan att förändra och förbättra. Drivs gör vi av tron på människan. 

Härmed förklarar jag det Socialdemokratiska Arbetarepartiets 34:e 

ordinarie partikongress öppnad! 

10 

Partivänner, jag ber att vi reser oss upp. Låt oss inleda med att för en 

liten stund minnas partivänner som gått bort under kongressperioden. 

Många som stått vid vår sida genom åren finns inte längre här. Vi minns 

dem med stor saknad men också med mycket värme. Vi minns dem för 

allt de gav som människor. Vi minns dem för det engagemang som var 

deras och som betytt så mycket för vårt arbete för att förverkliga våra 

visioner. Jag tänker på kvinnor och män ur den otroligt starka generation 

politiker som jag själv och många i min generation vuxit upp under vingarna 

på. 

Vi minns Torsten Nilsson, murarsonen från Nevishög i Skåne, debattören 

med den vassa tungan, tidigt ute i kampen mot nazismen och 

fascismen. Han var SSU-ordförande, och när han slutade på den posten 

hade SSU mer än 100 000 medlemmar. Torsten var också den som tog 

initiativet till en skola för ungdomsförbundet, det som blev Bommersvik. 

I 35 år var han riksdagsman. I 30 år var han ordförande för Stockholms 

arbetarekommun och i 26 år medlem av regeringen. Han var också under 

en tid partisekreterare. 

Partisekreterarposten innehades också av Sven Aspling, i 14 år. Också 

Sven har lämnat oss – lokalredaktör för Värmlands Folkblad, partiombudsman, 

organisationssekreterare, riksdagsledamot, statsråd, socialminister 

under en tid då den svenska välfärdsmodellen utvecklades; oavsett 

roll alltid med en formuleringskonst och det otroliga minne för 

detaljer som gjorde varje samtal med honom till en svindlande resa 

genom arbetarrörelsens historia. 

Ingemund Bengtsson, född i ett småbrukarhem i Strucksjö, cykelarbetare 

på Monark och riksdagsledamot i 37 år. Han var också jordbruksminister, 

inrikesminister och arbetsmarknadsminister. Tiden som riksdagsledamot 

avslutade han med att i nio år vara riksdagens talman. 

Många av er minns honom just i den rollen. 

Vi minns de tidigare statsråden Ulla Lindström, Hans Gustafsson, 

Lennart Geijer, Ragnar Edenman, Odd Engström och Leif Blomberg. 

Genom sina insatser i socialdemokratiska regeringar och andra uppdrag 

inom arbetarrörelsen har de alla gjort avtryck i den svenska samhällsutvecklingen. 

I kretsen av dem som tillhört verkställande utskottet vill jag nämna 

Essen Lindahl och Valter Åman. Båda dessa betydde mycket för att bibehålla 

partiets ställning i Stockholmsområdet. Essen Lindahl var i 13 år 

ordförande i Stockholms läns partidistrikt. I 12 år satt han i partiets verkställande 

utskott. Valter Åman var bland mycket annat ordförande i

Stockholms arbetarekommun under andra världskriget. Han tillhörde 

verkställande utskottet i 16 år och var riksdagsledamot i 15 år. Vi minns 

honom inte minst för den viktiga roll han spelade i författningsarbetet 

och 1970-talets reformering av arbetslivet. 

Lisa Mattson,riksdagsledamot i nästan 25 år och ordförande i kvinnoförbundet 

i 17 år, P-O Håkansson, riksdagsledamot i 24 år och revisorssuppleant 

i partistyrelsen, samt Bo Martinsson, före detta gruppledare i 

riksdagen. Jag nämner dessa tre, men vi hedrar samtidigt de andra kamrater 

som vi i dag saknar från arbetet i den socialdemokratiska riksdagsgruppen 

och som nämnda tre får representera. 

Jag vill också nämna några kvinnor och män som får symbolisera de 

vänner bland partiombudsmän, kommunal- och landstingspolitiker och 

fackliga företrädare som inte längre finns bland oss: 

Ove Holmberg, organisationssekreteraren och den hängivne partiorganisatören, 

som alltid lidelsefullt ville diskutera hur partiverksamheten 

skulle utvecklas och partiorganisationen stärkas. 

Knut Jönsson,som i egenskap av kommunsekreterare på partiexpeditionen 

utbildat hundratals kommunal- och landstingsråd och kommunalt 

förtroendevalda om att socialdemokratin endast kan förbli stark om vi 

har en sammanhållen politik för nationen. 

Bertil Karlberg, som med sin fackliga bakgrund i sin roll som sekreterare 

i Stockholms arbetarekommun alltid slog vakt om den fackligpolitiska 

samverkan. 

Kjell Norberg, kommunstyrelseordförande i Norrköping, och Ove 

Löfgren, landstingsråd i Västerbotten, rycktes båda bort när de var mitt 

uppe i sitt arbete med att utveckla det socialdemokratiska samhällsbygget. 

Albert Aronsson, Ruth Kärnek och Gösta Fagerberg från Stockholm och 

Stockholms län, som hängivet arbetat med att i kommuner och landsting 

förverkliga de socialdemokratiska idéerna. 

Karl-Åke Granlund, före detta ordförande i Handels och dessutom i 

många år partirevisor, Gunnar Erlandsson, ordförande i Seko och Lars- 

Erik Niklasson, före detta ordförande i Statsanställdas Förbund. Vad hade 

facklig-politisk samverkan varit utan dessa och de andra fackliga företrädare 

som vi saknar i dag? 

Låt mig sluta med att nämna en mycket speciell person som jag fick 

möta på hans 107-årsdag, nämligen tidigare riksdagsmannen Nils 

Elovsson, som gick bort strax före sekelskiftet. Då var han 109 år gammal. 

När jag besökte honom på hans 107-årsdag var han mitt uppe i en 

period då han, som han uttryckte det, skulle ge en ny historieskrivning åt 

snapphanarna. Han var vital och skarp, och han arbetade på en artikel till 

Kristianstadsbygdens hembygdsårsbok. Jag frågade honom om han kom 

ihåg hur det var vid förra sekelskiftet. Ja, sade han, det gör jag. De ringde 

lite i kyrkklockorna och sedan åt vi mat. 

11

Jag tänkte på det där när vi efter all våldsam dramatik hade firat det här 

sekelskiftet. När jag nu efteråt ska försöka komma ihåg någonting av det 

blir det ungefär som Nils Elovsson sade: Vi ringde lite i kyrkklockorna 

och åt lite mat – mer än så var det inte. Nils var en märkligt optimistisk 

person. Han hade sett mycket. Han hade mött partiets alla ledare och 

hade intervjuat August Palm som ung journalist för Smålands Folkblads 

räkning. Han tyckte att det var ensamt därför att hans bästa vän hade gått 

bort år 1926, F V Thorsson, Hjalmar Brantings finansminister. 

Att sitta med Nils Elovsson framför sig var som att sitta med hela den 

svenska arbetarrörelsens historia samlad i en persons minne och vetande. 

Äldre än så är inte vår rörelse. Detta är också tänkvärt när vi samlas till 

kongress och minns dem som gått bort. Det är inte så många generationer 

som har verkat i den tradition och i den ideologi som är svensk arbetarrörelses. 

När en person som hela tiden varit med lämnar oss blir det en 

påminnelse om att mycket kan uträttas under kort tid – någonting som 

faktiskt ligger på en kongress både som en uppmaning och som en uppmuntran, 

samtidigt som vi när vi samlar oss för att minnas dem som gått 

bort gör det i en mycket stor ödmjukhet över att vi fick arbeta tillsammans 

med dem och känna dem som våra vänner. Det är därför som vi i 

dag sörjer och det är därför som vi i dag saknar – men också vet att vi 

fortsätter arbetet, och vi gör det tillsammans. 

Vi lyser frid över våra kamrater som har lämnat oss och ägnar dem en 

stunds gemensam tystnad. 

(Kongressen hedrade de bortgångna med en tyst minut.) 

Partivänner! När man samlas på det här sättet i början av en kongress och 

när den stämningsfulla tystnad som en parentation alltid avslutas med på 

slutet bryts av ljudet från ett barn som jollrar, är det en påminnelse om 

vad livet handlar om och vad politiken går ut på. 

Det som ligger framför oss och som vi ska syssla med nu en hel vecka 

är fantastiskt. Jag ska samla mig till ett tal som jag har gruvat mig för men 

som jag ändå tänker ta er tid i anspråk med att hålla. Vi har just nu ett 

fantastiskt läge. Det är första gången sedan 1987 som vi samlas till en 

kongress som vi äger själva. Det är inte en skenande statsskuld som sätter 

dagordningen och tvingar oss att välja mellan pest och kolera. Det är 

inte ett jätteavgörande i en enda fråga som dominerar kongressen. Det är 

inte massarbetslöshet som helt styr dagordningen. 

Den här kongressen kan vi ägna åt vår politik, åt våra idéer och värderingar. 

Vi kan ta oss tid att diskutera vad en föränderlig internationaliserad 

värld ställer för krav på den socialdemokratiska politiken. Vi kan 

ta oss tid att analysera de senaste årens utveckling i Sverige, de nya och 

gamla klyftorna i vårt land och hur vi bäst angriper dem. Vi kan ta oss 

tid att tala om de problem som vi ser runt hörnet, på lite längre sikt. 

12

Partivänner! Socialdemokratin samlas till kongress i en känsla av stort 

självförtroende och stigande förväntningar. Vi är i ett läge där vi kan 

välja. Vi ska inte prioritera bort utan vi ska pricka för. Vi ska välja politik 

för framtiden. Det handlar om vilket Sverige vi vill ha, men det handlar 

också om hur vi ska förhålla oss till den omvärld som vi är mer beroende 

av än någonsin. Låt mig börja med den. 

Partivänner! I går visade TV i repris en dokumentär med scener från 

en fotbollsarena en fredagseftermiddag. Där finns cigarrettförsäljare. 

Familjer tar plats på läktarna. In förs en kvinna. Hon körs runt på stadion 

stående på ett lastbilstak. Hon hör oväsendet från läktarna. Sorlet 

stiger. Med blicken skymd av slöjan tvingas hon ned på knä i straffområdet 

framför ett av fotbollsmålen. Hon avrättas med ett nackskott. 

Detta händer på fotbollsstadion i Kabul. Där avrättas kvinnor efter 

påstådda äktenskapsbrott. Där berövas de sitt människovärde. Där släcks 

deras liv. När världen skriker ut sin protest mot dessa avskyvärda brott 

säger den styrande regimen: Vi kan upphöra med avrättningarna och 

börja spela fotboll på stadion igen, men då måste FN betala en ny anläggning 

för våra offentliga avrättningar, så att vi kan göra vårt jobb. 

Partivänner och kongressombud! Så talar talibanregimen i 

Afghanistan. Så talar dessa satans mördare. Så talar diktaturens kreatur 

2001. Det finns de som hävdar att vi borde fördöma USA:s bomber. Det 

finns de som hävdar att vi borde förhandla med talibanregimen. Jag 

säger: Det finns gränser för vad vi accepterar. 

Kanske var vi inte så många som reagerade när talibanerna sprängde de 

nära 2 000 år gamla Buddhastatyerna i Bamiyangrottorna. Kanske var vi 

inte så många som reagerade när kravet på heltäckande slöja infördes för 

kvinnor. Kanske var vi inte så många som reagerade när kvinnor förbjöds 

arbeta och flickor från åtta års ålder bannlystes ur skolan. Men den 11 

september reagerade alla. I ett ögonblick blev världen annorlunda. 

I Kabul fortsätter avrättningarna, i Afghanistan fortsätter förtrycket. 

Medan talibanregimen gömmer hjärnorna bakom dåden i New York och 

Washington sluter sig världen samman i kamp mot den globala terrorn. 

Det är runt ett starkt FN och dess kraftfulle generalsekreterare – båda, 

organisationen och sekreteraren, förärade Nobels fredspris – som världen 

sluter upp. Sverige måste helhjärtat och varaktigt stå upp för rätten. 

Därför ger Sverige sitt stöd när USA nu utövar sitt självförsvar. Allt 

annat är otänkbart för mig som demokrat och som socialdemokrat. 

Alla länder har rätt till självförsvar, en rätt som gäller även vid storskaliga 

terroristattacker som den som drabbade USA den 11 september. Det 

har FN:s säkerhetsråd bekräftat i två resolutioner. Det är en rätt som 

omfattar även militära medel. Men – och det är lika självklart – självförsvar 

i form av en militär aktion måste ske i överensstämmelse med folkrätten. 

Det betyder att det måste vara riktat mot legitima och avgränsade 

mål. Det betyder att varje insats måste vara proportionerlig i förhållande 

13

14 

till sitt syfte. Det betyder att den som genomför aktionen så långt det är 

möjligt måste se till att oskyldiga civila inte drabbas. 

För svensk socialdemokrati har folkrätten alltid varit en hörnsten. 

Världen behöver ett regelverk som skyddar människors säkerhet i alla 

nationer, små som stora. Världen behöver regler som slår fast att den 

gemensamma utgångspunkten alltid måste vara alla människors lika 

värde och alla nationers lika rätt. För detta finns FN, och för detta finns 

folkrätten. 

Men det främsta regelverket, FN-stadgan, kom till för snart 60 år 

sedan. Allt kunde inte förutses av FN-stadgans fäder. Hotet mot internationell 

fred och säkerhet förändras. Folkrätten måste följa med, 

utvecklas och anpassas. Vem ska göra det? Vem ska uttolka folkrätten? 

Som jag ser det finns det bara ett svar: FN och dess säkerhetsråd. Det är 

vad som just nu sker. Säkerhetsrådet stiftar ny internationell lag. Vi har i 

dag ett FN och ett säkerhetsråd som tar sitt ansvar, som fyller det tomrum 

och de oklarheter som kan finnas i folkrätten. 

FN gör också stora insatser för att minska det mänskliga lidandet 

bland flyktingar. FN har agerat kraftfullt för att stoppa tillflödet av 

pengar till den internationella terrorismen. FN förbereder återuppbyggnaden 

av ett demokratiskt och fritt Afghanistan. Vi har i dag en värld i 

större sammanhållning. Sida vid sida under FN:s vingar står i dag stater 

som vi vant oss vid att se som bittra fiender. Där står USA och Ryssland, 

där står Indien och Pakistan. Det är en helt ny situation. Mitt i oron 

inger den hopp. 

Detta ska vi värna. FN fungerar nu på många sätt precis som vi i ett 

litet land som Sverige önskar, med kraft i sitt agerande, med stark uppslutning 

från medlemsländerna, med förmåga att värna freden, demokratin 

och människovärdet. 

Kongressombud! Det gångna halvåret har Sverige varit ordförande i 

EU. Det gav oss uppmärksamhet och en chans att visa upp vårt engagemang. 

Det gav oss också möjligheter att visa att det går att påverka, det 

går att förändra också för ett litet land som Sverige. Ordförandeskapet 

var en fin erfarenhet för oss som socialdemokrater och internationalister. 

Det blev en framgång. Vi lyckades göra skillnad på de områden som vi 

prioriterat. 

Vi förde utvidgningen framåt, detta stora projekt lika fyllt av utmaningar 

som av möjligheter. Nu har vi en tidtabell för vår generations 

historiska chans att slutligt sätta stopp för Europas uppdelning i öst och 

väst och värna fred och samarbete i vår del av världen. Sverige bidrog inte 

minst i samband med toppmötet i Stockholm till att nya steg togs mot 

ekonomiska reformer och full sysselsättning i Europa. 

I Göteborg lade vi fast politiken för omställningen av Europa till ekonomisk 

hållbarhet. Alla har kunnat se att vi som arbetade med ordförandeskapet 

trivdes i våra roller. Visst var det arbetsamt, men det var också

mycket roligt. Särskilt glad är jag för framgångarna på utrikespolitikens 

område. För EU:s räkning fick vi chansen att på plats, i Pyongyang och 

i Söul, uttrycka stöd för den fortsatta försoningsprocessen mellan Nordoch 

Sydkorea. 

Med Anna Lindh i spetsen visade sig EU moget en större roll i utrikespolitiken, 

inte minst genom agerandet kring den uppblossande konflikten 

på Balkan. Vi kommer strax att få glädjen att lyssna till Bosniens 

premiärminister Lagumdzija. 

Det var också under det svenska ordförandeskapet som EU för första 

gången agerade samordnat i Mellanösternkonflikten. Att åstadkomma 

ett tydligt agerande från EU:s sida för att främja en fredlig utveckling i 

Mellanöstern var ett av våra främsta mål som ordförandeland. 

Kongressombud! Konflikten mellan Israel och palestinierna måste få 

en politisk lösning. Resten av världen har ett ansvar för att få parterna att 

återvända till förhandlingsbordet. En uppgörelse måste komma till stånd 

som vilar på FN:s resolutioner 242 och 338 – återigen folkrätten. Israel 

måste dra sig tillbaka från de ockuperade områdena, bosättningarna 

måste utrymmas, avrättningarna måste sluta och de palestinska terrordåden 

måste upphöra. 

Allt detta har vi på torsdag möjlighet att direkt framföra till två av konfliktens 

nyckelpersoner. Då kommer Osloavtalets båda huvudarkitekter 

att mötas i överläggningar här. Då talar fredspristagaren och den israeliske 

utrikesministern Shimon Peres till kongressen. Då talar också det 

palestinska rådets talman, en av Fatahs grundare, Abu Ala till kongressen. 

Då kommer världens blickar att riktas mot Sverige och vår kongress här 

i Västerås. 

Partivänner! Sverige har kunnat göra skillnad. Sverige kommer att 

kunna göra skillnad. Socialdemokratin kan, vill och måste göra skillnad. 

Samtidigt som världen växer samman klyvs den. Den klyvs av orättvisor. 

Samtidigt som världens samlade rikedomar bara växer vidgas klyftorna 

mellan och inom nationerna. En värld där klyftor och orättvisor växer är 

en värld av konflikter. Det vet vi. 

Det närmaste året har vi en avgörande chans. Om ett år, mitt under 

brinnande valrörelse, mellan valmötena i Jönköping och Jakobsberg, planerar 

jag att åka till Johannesburg i Sydafrika. Då går uppföljningen av 

Stockholmstoppmötet 1972 och Riomötet 1992 av stapeln. Världens 

länder samlas för att tala om sådant som rör alla oavsett om vi bor i 

Karesuando eller i Kapstaden. Det handlar för det första om att göra 

utvecklingen ekologiskt hållbar. Det handlar om Kyotoprotokollet och 

vårt ansvar för att få ned utsläppen till en nivå som jorden och människorna 

långsiktigt tål. Det handlar om kommande generationers överlevnad. 

När jag höll mitt installationstal som nyvald partiordförande på kongressen 

1996 skisserade jag en vision om det gröna folkhemmet, en vision 

om ett samhälle som förmår korsbefrukta ny teknik och ansvar för mil- 

15

16 

jön på ett sätt som driver på utvecklingen. Jag ville se ett Sverige i ledningen 

för omställningen till en hållbar utveckling. Talet utarbetade jag 

tillsammans med den fantastiske visionären Stefan Edman och den praktiske 

samhällsbyggaren Olof Eriksson, båda sedan engagerade i statsrådsberedningen 

under några år, inte så sällan våldsamt angripna av den borgerliga 

pressen, lätt förlöjligade. 

Men Stefan och Olof hade rätt. Fem år senare, nu i oktober 2001, kommer 

beviset genom en pressrelease från the World Conservation Union, 

WCU, en organisation som samlar 10 000 forskare och experter från 181 

länder. Sverige ligger på första plats. Det är Sverige som bäst förmår öka 

välståndet utan att samtidigt öka trycket på miljön. Det ger oss argument. 

Det ger oss trovärdighet. Det ger oss större möjligheter att starkt 

driva på när världen sammanstrålar i Johannesburg. Det ger oss ansvar. 

Det här ska vi för det första samlas omkring. 

För det andra: Ett absolut avgörande område är fattigdomsbekämpningen. 

Utvecklingen blir aldrig hållbar så länge miljoner människor förnekas 

delaktighet i den. 800 miljoner människor lider av svält, hunger 

och undernäring. Fattigdomen ska halveras till 2015. Det är det mål som 

vi enats om i FN. De svältande har blivit 6 miljoner färre varje år under 

de senaste fem åren. Det räcker inte. Det måste vara 22 miljoner människor 

om året om målet ska kunna nås. 

Bistånd är strategiskt. Där stärker Sverige sina insatser i en redan 

ledande position. Men bistånd räcker inte för att häva fattigdomen. 

Därför måste vi för det tredje få till stånd en öppen och rättvis handel. 

Handelssystemet måste reformeras. EU river nu tullmurarna och öppnar 

sina marknader för de 49 fattigaste länderna för allt utom vapen. De 

internationella finanssystemen ska ses över. Sverige driver på för att nästa 

WTO-möte i Qatar blir starten för en ny förhandlingsrunda, en som sätter 

u-ländernas behov främst. 

För det fjärde: Nord–syd-dialogen måste återupptas. På FN:s rasistkonferens 

i Durban fick nord–syd-dialogen en rejäl törn. Dialogen om 

hur klyftorna ska minska mellan världens fattiga och rika länder måste 

tas upp igen och förstärkas. Efter den senaste tidens händelser står FN 

och dess generalsekreterare starkare än på länge. Ambitionerna är höga 

inför mötet i Johannesburg nästa år. 

I Johannesburg sammanstrålar alla de här uppgifterna: kampen mot 

miljöförstöringen, fattigdomsbekämpningen, en rättvis världshandel, en 

förnyad nord–syd-dialog. På alla dessa områden vill och kan Sverige gå i 

spetsen. Nu samlar vi en internationell offensiv. Detta är en uppgift för 

regering och riksdag. Vi ska bjuda in andra riksdagspartier. Vi ska bjuda 

in näringslivet, Organisationssverige, föreningar och folkrörelser. 

Men detta är lika mycket en utmaning för svensk arbetarrörelse. Vi ska 

använda våra internationella nätverk och progressiva krafter. Vi ska 

använda det nya socialdemokratiska Europapartiet och Socialistinternationalen. 

Så kan Sverige göra skillnad. Så kan Sverige ta sitt ansvar. Så

kan Sverige få del av förbättringarna. Olof Palme sade följande: ”Detta är 

vår värld. Av den är vi beroende. Mot den har vi ansvar.” Just så är det, 

och just så hänger det ihop. 

Jag får många brev från barn och ungdomar. Ibland får jag hela paket 

med teckningar, och det fick jag nyligen från en fjärdeklass i Nävekvarns 

skola i bruksorten Nävekvarn, med Sveriges vackraste folkpark. I den 

klassen hade man tänkt till och funderat över situationen i Afghanistan. 

Julia hade tecknat, och på hennes teckning står det: Jag tycker att USA 

är dum! Tänk på barnen som är döda! Helena är besviken. Hon har växlat 

pengar: Kan du inte göra så att jag får 300 franska franc mot 300 kronor 

när jag nästa gång reser till Frankrike? 

Lisa grubblar över torsken: Kan inte ni i regeringen bromsa fiskandet 

av torsk, så att den finns kvar för den generation som kommer efter? 

Ellen beskriver tillståndet i sin skola: Nu måste vi ta med oss egna pennor 

och sudd. Tycker du inte att det är fel? 

Ja, vad ska man svara på allt detta? Hur förklarar man snabbt och 

enkelt globaliseringen av ekonomin och FN:s roll, rovdriften och miljöförstöringen 

som inte bara hotar torsken, budgetsaneringen och det 

kommunala självstyret? 

Det är inte helt lätt, men samtidigt också lite fel tänkt, vi gör ofta det 

här felet, inte minst jag: Vi vill så gärna förklara. Kanske borde vi i stället 

försöka lyssna lite mer. Globaliseringen är de här barnens vardag. Den 

behöver inte förklaras. Sverige bebor världen, och världen bebor Sverige. 

Mamma pratar engelska i mobiltelefonen, pappas jobb försvann till 

Estland. Klasskompisarna har släkt i alla möjliga länder, reser och växlar 

pengar. Det är sådant man gör. 

Hur vi än resonerar uttrycker Julias teckning bara vad vi alla känner: 

vrede och sorg över varje barn som dödats eller skadats i en värld av 

ofred, otrygghet i en tid då varje Rapportsändning handlar om bomber 

och terrorism. Vad de här barnen kräver av mig och av dig, av oss alla, är 

att vi tar vårt ansvar för att göra denna snabbt föränderliga värld säkrare 

att leva i, trygghet. Vad som krävs av oss är att vi förmår leva upp till vårt 

internationella ansvar och solidaritet med människor i en värld som både 

är stor och liten, långt borta och nära på en och samma gång. Vad som 

krävs är att vi fortsätter att vara kritiska. 

Jag är också orolig för torsken, orolig för kemikalierna som förgiftar 

mark och vatten. Jag är orolig för klimatförändringarna. Jag håller med 

om att skolan måste ha resurser för pennor och sudd till barnen, självklart. 

Jag vill mer än så med skolan. Jag vill att skolan ger alla barn både 

kunskap och kärlek – alla barn, inte bara några. Och om skolan inte är 

tillräckligt bra, och det är den ibland inte, så låt oss använda den här kongressen 

till att lägga fast en politik som gör den bättre. 

På så sätt, partivänner, tar vi barnens oro på allvar och gör praktisk 

politik av den diskussion som pågår i hela samhället. Det är det vi ska 

ägna oss åt den här veckan. 

17

18 

Det är dags för oss att påbörja vårt veckolånga politiska projekt. 

Numera heter ju allting projekt – detta fördärv av språket. Stryk det från 

talet. Det är dags att börja vårt veckolånga seminarium i politik som ska 

resultera i beslut och handling. 

I morgon rullar partikongressen i gång på allvar med debatten om partiprogrammet. 

Vi ska diskutera långsiktigt och utifrån våra grundläggande 

värderingar. Thomas Östros, som lett programarbetet, kommer att 

lotsa kongressen fram till centrala ställningstaganden. 

Vi ska ta ställning till vilken väg vi ska gå när det gäller den offentliga 

sektorn. Vi ska ställa allemansrätt mot rikemansrätt. Vi ska klargöra vad 

vi ser för risker med det privata vinstintressets intåg i välfärden. Det gäller 

att inte tappa kompassen. Det är målen vi ska koncentrera oss på. 

Medlen kan skifta. Vilken väg vi väljer kommer framför allt att vara 

avgörande för våra barns livsvillkor. 

Vi ska ta ställning till klyftorna i Sverige. Vi ska klargöra vår samhällsanalys. 

Vi vet att klassanalysen inte längre räcker till för att förklara de 

klyftor och orättvisor som står i vägen för så många människors utveckling 

och liv i Sverige i dag. Det krävs bättre analysredskap för att förhindra 

att de barn som växer upp i Sverige i dag hämmas av olika hinder 

för att de fötts med en mörkare nyans i huden eller ett funktionshinder, 

för att de vuxit upp till en viss sexuell läggning eller helt enkelt för att de 

vuxit upp till kvinnor. Det kan socialdemokratin aldrig acceptera. 

På onsdag morgon startar vi med förslaget om politiska riktlinjer. Steg 

för steg, område för område ska vi lägga fast den socialdemokratiska politiken 

för den kommande mandatperioden. Vi ska peka ut vad som är viktigt 

och vad vi vill göra först. Jag vet vad jag tycker är viktigast. Det är 

barnens och de ungas situation. Det är det som upprör och skrämmer 

mig mest. Det är många barn som står ensamma i dagens värld, och det 

är komplext. Det är svåra valsituationer, och det är snabba beslut som 

krävs av barn. Vi kan tycka att det är jobbigt. Jag tycker att det är jobbigt 

med all den kunskap och erfarenhet jag har, men också barn och unga 

lever i samma värld som jag gör och utsätts för samma tryck att snabbt 

ha en uppfattning. 

Många barn har en vuxenvärld omkring sig i skolan, i omsorgen, i 

hemmiljön som inte förmår att erbjuda tillräcklig trygghet. Jämnåriga 

sviker, eller gör ont värre i sin egen brist på värden att styra efter. Alltför 

många unga går ut i världen med för dåliga kunskaper och för svag självkänsla. 

Vad möts de av? En alltför hög ungdomsarbetslöshet i kombination 

med en bostadsbrist som gör det omöjligt att ta steget fullt ut in i 

vuxenvärlden och börja ta ansvar, segregation som reser murar framför 

både anställningsintervjun och kvällens disko – nedrigheter i det lilla. 

Våld och droger erbjuder en flykt från ledan eller hetsen, från kraven 

eller ensamheten. Det finns där, alldeles för nära till hands. Anorexi, 

kickers, ecstacy, underkänt, mobbning, PBU – vad säger ord som dessa

om Sverige? Vad säger de om vad vi socialdemokrater måste göra? Det är 

inte lätt. Hade det räckt med betyg från årskurs ett hade vi infört det. 

Hade det räckt med barnavdrag i deklarationen hade vi varit för det. 

Hade det räckt med en enkel lagstiftningsändring så skulle vi ha genomfört 

den. Men det finns inga enkla lösningar. 

Det här ska vi diskutera, det här ska vi fördjupa oss i. Vi ska vända, 

vrida på det, vi ska formulera vår politik. På onsdag startar vi det arbetet. 

Lars Stjernkvist och Anna Lindh har tid på sig för sin odyssé i demokratiarbete, 

från partiföreningens verklighet och det inre partiarbetet och 

vidare ut på den världsarena där vår säkerhet avgörs. Bosse Ringholm kommer 

under onsdagen också att få tillfälle att ge oss sin bild av vårt ekonomiska 

läge och den pågående konjunkturavmattningen. Han kommer 

då, det kan jag skvallra om så länge det stannar mellan oss här på kongressen, 

att presentera förslag till åtgärder som kan möta avmattningen i 

ett läge där arbetslösheten riskerar att börja växa igen. Det kommer att 

vara riktat till landets kommuner och landsting, och det kommer att ha 

temat: Satsa på vården och omsorgen och gör det nu. Det är viktigt. 

Jag ska inte föregripa Bosse Ringholms anförande, jag skulle väldigt 

gärna ha gjort det, men jag tyckte att han själv bör få släppa nyheterna. 

Men då kan väl jag säga så här: När vi kallade till den här kongressen 

hade vi ett helt annat ekonomiskt läge än vad vi har i dag. I dag är vi 

osäkra. Vi är glada för att vi har en så stabil statsfinansiell situation att vi 

också kan hantera en osäker värld och klara vår välfärd. Det är vi glada 

för, för det gör vi. 

Vi satsar mer än något annat land nästa år på att hålla uppe efterfrågan 

och värna välfärden. Det är viktigt för att klara jobben, och det tänker 

vi fortsätta med. Det kan vi göra därför att vi har gått igenom de år 

som vi just har bakom oss och gjort det efter vissa ekonomiska principer. 

Det har skapat frihet att bedriva politik. Det har skapat en möjlighet att 

se till att vi värnar välfärden också i svåra tider. 

För mig är det viktigt att säga att nu när vi samlas ska vi koncentrera 

oss på att diskutera hur vi ska inte bara fördela det vi har skapat utan 

också hur vi ska fortsätta att skapa nytt, fortsätta att utvecklas. Tänk vilket 

fantastiskt land Sverige är! Vilken bedrift! Vi har inte fått så där alldeles 

för mycket gratis. Vi var en gång i tiden ett av världens fattigaste 

länder, ohyggligt fattigt, så fattigt att hundratusentals av de unga lämnade 

landet därför att här fanns en hopplös framtid. Så vänder alltihop. 

Det byggs upp ett välfärdssamhälle av modellkaraktär. 

Vi klarar att tävla med nästan vem som helst världen över på olika 

områden, och vi gör det med bibehållna ambitioner att fördela rättvist. 

Vi tror till och med att det är så att just detta att fördela rättvist driver på 

våra möjligheter att tävla med andra. 

Vi ska ägna tid på den här kongressen åt att diskutera hur vi också i 

fortsättningen ska klara denna tävlan, för den kommer vi att leva med. 

19

20 

Vid det ögonblick vi förtröttas där blir förr eller senare basen för allt det 

vi vill göra i form av rättvis fördelning och sociala reformer nästintill 

omöjligt att hantera. En kongress som sysslar med fördelning, och en 

kongress som sysslar med hur vi ska skapa den tillväxt som vi också ska 

fördela, hoppas att jag vi har framför oss. 

Men Bosse Ringholm är i den lyckliga situationen att det är han som är 

finansminister, och det är han som ska hålla de talen. Jag avundas honom 

verkligen. Vill ni höra mig hålla ett sådant tal blir det inte vid partikongressen, 

men jag kan komma till någon distriktskongress och lägga ut 

texten om ni vill: Ringholm, han visste vad han gjorde! 

Den demografiska utvecklingen, tillsammans med utflyttningen från 

vissa kommuner, har redan ställt till i stora delar av landet att den offentliga 

sektorn är i en situation av brist på arbetskraft, samtidigt blir de äldre 

allt fler. Det är det vi i det här läget måste prioritera. Fortfarande gäller 

att verksamheter måste prioriteras före transfereringar. Skälet är enkelt. 

Du kan inte operera dig själv när du blir allvarligt sjuk – hur bra sjukförsäkring 

du än har. Du kan inte sköta dig själv när du blir så pass gammal 

att det inte går att stiga ur sängen – hur bra pension du än har. Du kan 

inte som förälder själv ordna barnens skolgång – hur hög lön du än har. 

Detta är självklart, vi är beroende av varandra. Är vi mer beroende av 

någonting annat än just detta som är verksamheter inom den så kallade 

gemensamma sektorn? Det är kärnan i välfärdssamhället. Det går först. 

För mig är det självklart, och det är socialdemokratins inriktning. 

På torsdag sätter vi i gång att diskutera välfärden. En grundläggande 

fråga för barnens villkor men också för det ämne som vi kommer att diskutera 

fram emot torsdag kväll är ett Sverige där klyftorna minskar. Det 

blir en ansträngande dag, var så säkra. Det är ingen konst att förargas 

över växande klyftor, orättvisor och fördomar. Det gör vi dagligen. En 

större konst är att hitta de åtgärder som bryter dem, som förmår överbrygga 

klyftorna, som river hindren. Den utmaningen ger vi oss i kast 

med under torsdagen. 

På fredag morgon kommer kongressen att vara framme vid en annan 

socialdemokratisk huvudfråga, jobben. Människors vilja till arbete är 

nationens främsta tillgång. Arbetslösheten är det främsta slöseri en 

nation kan ägna sig åt. Vårt mål är full sysselsättning. Något annat mål 

kan svensk arbetarrörelse aldrig ha. Det är dit vi ska. Vi ska diskutera hur 

jobben och arbetsplatserna ska utformas för att bli mänskligare. Vi måste 

peka ut vägarna framåt. Vi vet att vi går mot arbetskraftsbrist, och vi vet 

att alla behövs som kan göra nytta på arbetsmarknaden. 

Det handlar om att tränga tillbaka diskrimineringen på arbetsmarknaden, 

om lika lön, om större makt över vardagen. Det handlar om att hitta 

vägar för att bryta den skenande ohälsan. Det handlar om arbetstiderna 

men också om arbetsorganisation och inflytande, arbetsrätt och arbetsmiljö. 

Mona Sahlin ska lotsa oss genom den debatten.

På fredag kväll gästas kongressen av en partiordförande vars parti också 

går till val i september nästa år. Han leder en nation på 80 miljoner invånare, 

ett land i hjärtat av Europa. Vi kommer att kunna hälsa en av 

Europas viktigaste politiker välkommen till vår kongress. Vi kommer att 

få lyssna till Tysklands förbundskansler, SPD:s ordförande Gerhard 

Schröder. Sedan fortsätter vi med våra egna vardagsbekymmer, som 

numera i så stor utsträckning avgörs av de internationella förhållandena. 

Vi fortsätter med diskussionen om hur Sverige ska utvecklas. Det gör vi 

med Ulrica Messings hjälp. 

På lördagen ska Bosse Ringholm slutligen hjälpa oss att staka ut vägen 

mot ett skattesystem som bidrar till att öka rättvisan och en tillväxt som 

är hållbar också i de ekologiska och sociala perspektiven. 

Partivänner! Fortsatt utveckling kräver ökad jämlikhet, ökad jämlikhet 

kräver fortsatt utveckling. För oss socialdemokrater har detta alltid varit 

en sanning, att jämlikhet och utveckling förutsätter varandra. Det gäller 

i ett nationellt perspektiv men också i globala sammanhang. Alla folks 

frihet, säger vi, inte bara svenska folkets; hela världens fred, säger vi, inte 

bara i vår del av världen. Vi säger det därför att vi vet att det inte finns 

några genvägar. Antingen samarbetar vi för att skapa utveckling och delar 

på dess frukter eller så blir vi alla på sikt förlorare. 

Vi påverkas alla förr eller senare oavsett var vi befinner oss. Det har ni 

sett hemma. Det kommer som ett nytt varsel från Flextronics i 

Katrineholm eller ännu en nyanländ flyktingfamilj till förläggningen i 

Gimo. Det kommer som en översvämning i Glafsfjorden i Arvika eller 

som ett skri av vrede över hindrande världspatent på bromsmediciner 

mot hiv. Det kommer som ett larm om galna ko-sjukan eller som en 

sjunkande Ericssonaktie på Stockholmsbörsen. 

Det hänger ihop. Vi blir aldrig trygga i Sverige om inte också andra 

människor, hundratals mil från våra gränser, också känner trygghet. Så är 

det, och det har jag sagt förut. Vi blir alla starkare om alla är med, om 

ingen lämnas utanför. 

Jag tänker inte stå här på en socialdemokratisk kongress och nämna 

andra partiledare vid namn, men nu tvingas jag till det nästan. När 

Moderata samlingspartiet hade samling senast var den vanligast förekommande 

personen i deras tal undertecknad. Den moderate partiledaren, 

den borgerliga statsministerkandidaten, lyckades med bedriften att 

nämna mig vid namn 17 gånger under sitt inledningsanförande. Lyckliga 

han! 

Låt oss utifrån vårt eget självförtroende ägna oss åt vår egen politik. 

Det är den vi ska mejsla ut, det är den vi ska förfina. Vår huvudmotståndare 

i det stundande valet är inte en partiledare eller inte ens i första hand 

ett borgerligt parti. Vår främsta huvudmotståndare är som alltid samhällets 

orättvisor. Vår främsta motståndare är arbetslösheten och de klyftor 

som växer mellan människor och landsändar i Sverige. 

21

22 

Vi ska gå ut i valrörelsen och tala om vår politik, och vi ska självklart 

veta, och väljarna ska veta, vad våra förslag ska ställas mot. Vi ska gå ut i 

valrörelse och tala om hur vi ser på kampen mot arbetslösheten och för 

anställningstryggheten. Vi ska tala om våra förslag till en bättre a-kassa, 

en bättre arbetsskadeförsäkring och vår väg mot ett mänskligare arbetsliv. 

Mot detta ska vi ställa en avvecklad arbetsmarknadspolitik, en försämrad 

arbetsrätt, inskränkt konflikträtt, en försvagad fackföreningsrörelse, 

en sämre a-kassa. 

Vi ska gå ut och tala om våra förslag för ökad rättvisa, om maxtaxa i 

äldre- och barnomsorg, om pensioner och rättvisa skattesänkningar, om 

bättre sjuk- och föräldraförsäkring. Mot detta ska vi ställa extrema skattesänkningar 

för de rika som de sämst ställda får betala i form av försämrade 

sociala försäkringar eller högre avgifter i barnomsorgen. 

Vi ska tala om vad vi menar med rättvis fördelning, om att hålla ihop 

och sprida utveckling i landet. Mot detta ska vi ställa den politik som går 

ut på att avveckla den kommunala skatteutjämningen, skära ned regionalpolitiken, 

sälja ut marken och privatisera Posten och Vattenfall. 

Vi ska tala om vad vi menar med ansvar för våra gemensamma resurser. 

Mot det ska vi ställa varje politisk kraft som lägger förslag om reformer 

eller skattesänkningar som inte är finansierade, som sätter sin tilltro 

till de så kallade dynamiska effekter som en gång slungade Sverige in i 

ekonomiskt moras. 

Vi ska gå ut och tala om tryggheten, om vår politik för en bra skola för 

alla barn, en god sjukvård för den som blir sjuk och en bra omsorg på 

ålderns höst – för alla efter behov, inte efter plånbok. Mot det ska vi ställa 

de krafter som för inte alltför länge sedan talade om latmaskar och trygghetsnarkomaner. 

Mot det ska vi ställa den politik som släpper loss det 

privata vinstintresset i en så viktig verksamhet som välfärden och börjar 

laborera med privata försäkringslösningar som ett sätt att finansiera vård 

och omsorg. 

Detta är inte tom kongressretorik. Detta är knastertorr riksdagsprosa, 

för de här förslagen ligger redan sedan någon månad på riksdagens bord, 

snyggt och prydligt nedskrivna i borgerliga partimotioner. Det finns en 

frontlinje i svensk politik. Den går här. Vårt gemensamma uppdrag är att 

visa på vilken sida om den socialdemokratin står. 

Partivänner! På söndag faller klubban sista gången på denna kongress. 

Då har vi justerat kompassnålen och lagt ut kursen. Då styr vi mot den 

15 september nästa år. Välkomna! 

Jag har nu glädjen att presentera, som en representant för våra internationella 

gäster, premiärministern, förre utrikesministern från Bosnien, 

Mr Lagumdzija.

Hälsning från kongressens internationella gäster, Zlatko Lagumdzija 

Zlatko Lagumdzija, Bosnien: Kära vänner! Jag vill tacka Göran Persson för 

att han inbjudit mig hit och gett mig det här tillfället att få lyssna till 

hans tal och också själv säga några ord. 

Det är en stor glädje för mig att få tillfälle att tala här inför svenska 

socialdemokrater, för Sverige var och är fortfarande ett land som ger nytt 

hopp till tiotusentals människor i mitt land. Omhuldade av den svenska 

gästfriheten och solidariteten är många av dem och deras barn nu 

svenska medborgare, likaväl som de är bosnier, och de skapar nu en ny 

obrytbar länk mellan våra två länder. 

Jag måste få ge uttryck för en särskild känsla av tacksamhet i dag då jag 

på sätt och vis så att säga firar min åttonde födelsedag. År 1993, efter att 

ha blivit allvarligt sårad när jag gick på en gågata, efter nio operationer 

och tre månader på Sarajevo sjukhus, transporterades jag till Stockholm. 

Min vän och läkare erkände senare att de hade fört mig till Sverige för 

att vara säkra på att ingen skulle anklagas efter att jag dött. Det är vad 

som sades, jag minns inte hur det var när jag vaknade på Karolinska sjukhuset 

efter en tydligen lyckad operation. Min mor förstod nästan inte ett 

ord av vad jag sade. Hon tänkte senare att det påminde om det svenska 

språket. Den enda vetenskapliga förklaringen kan vara att transfusionen 

av fyra liter blod under långa operationer hade gjort mig fullblodssvensk. 

Så jag måste be om ursäkt för att svenskan och den svenska accenten försvunnit. 

Uppenbarligen har mitt bosniska blod tagit över igen! 

Men en sak som inget blod kan ta ifrån mig eller någon av er, tror jag, 

är att vi delar samma universella socialdemokratiska värden. Solidaritet 

och rättvisa är de två grundläggande värden som vi tillsammans tror på 

och vill leva med. Vi alla måste använda den fruktansvärda inhumana och 

amerikanska tragedin från den 11 september till att angripa själviskhet 

och isolationism, angripa orättvisor och fattigdom med hjälp av nya och 

bredare demokratiska initiativ. Med tanke på att jag kommer från 

Bosnien och Hercegovina – som sågs av högeraktivister och av radikaler, 

lokala som globala som ett problematiskt och diskutabelt balkanskt land 

på grund av dess multietniska, multikulturella och multireligiösa natur – 

är jag särskilt känslig för terrorism som missbrukar religiositet och riskerar 

inte bara lokala utan även globala samhällen. 

Under tio år av krig i Bosnien och Hercegovina och under de första 

åren av återuppbyggnad och rekonstruktion av landet vittnade vi om att 

terrorism, religiös fundamentalism, nationalism och segregation inte kan 

föda något annat än krigsförbrytare, organiserade brottslingar, fattigdom 

och orättvisor. I detta avseende ger vi nu stöd åt olika aktioner, vi som 

land, vi som regering och vi som folk, aktioner riktade mot terroristerna 

i Afghanistan. Men samtidigt tycker jag att vi borde vara mer aktionsorienterade 

när vi kräver snabb och massiv hjälp för människorna i 

Afghanistan och omgivande områden som också har behov av olika slags 

humanitär hjälp. 

23

24 

Kriget mot terrorism är rättfärdigt, det är ett berättigat krig, men vi 

kommer alla att vara förlorare om vi inte gör allt som står i vår makt för 

att hjälpa oskyldiga människor som lider i dag. Jag vet vad det betyder, 

för jag tillbringade tre år i en medeltida belägring av min stad Sarajevo. 

Belägringen var organiserad av människor som senare åtalades och definierades 

som krigsförbrytare. Men jag och mitt folk – här talar jag för 

mig – hatar ingen. Jag är bara tacksam gentemot de människor som 

hjälpte oss när vi var i en sådan problematisk situation. 

I dag vill jag säga att den bosniska regeringen är en del av lösningen, 

medan nationalister och krigsförbrytare som var i regeringen snarare 

skulle kunna betraktas som en del av problemet, inte lösningen. Men det 

måste ses klart av alla bosnier och alla européer att vad som än händer är 

detta inte ett krig av civilisationer, som en del kallar det för, utan det 

måste vara ett krig för civilisation och öppet samhälle å ena sidan och terrorism 

och stamsystem å den andra. Människorna i Bosnien och 

Hercegovina – bosnier, kroater, serber, ortodoxa, muslimer, judar, katoliker 

– alla är förenade och har valt att vara på civilisationens och det 

öppna samhällets sida. 

För oss är målet och medlet att nå dit bara ett, och det är en multireligiös, 

multietnisk, öppen och ekonomiskt stabil demokratisk stat av 

Bosnien och Hercegovina som är en naturlig och integrerad del av 

demokratiskt och socialt rättvist Europa. Detta krig för civilisation, för 

ett öppet samhälle, för rätten att vara annorlunda och att skyddas av 

rättssäkerheten kan inte vinnas utan att det leds av socialdemokratin i 

mitt land, i Sverige, i Europa och i hela världen. 

Till slut vill jag rikta ett särskilt tack till er som en av våra främsta supportrar 

när vårt uppdrag att bilda ett multietniskt och socialt rättvist 

samhälle i ett delat land som styrdes av segregation och nationalism, av 

rädsla, verkade som att vi talade i sömnen. Jag vill också personligen tacka 

representanterna för de 15 svenska kommuner som har etablerat samarbete 

och partnerskap i olika projekt – förlåt att jag använder ordet projekt 

– med 15 kommuner i olika delar av Bosnien och Hercegovina, och 

som hjälper oss att stärka våra socialdemokratiska band och värden på 

själva gräsrotsnivån. På mindre än fem år växte vi från ett litet oppositionsparti 

mer än fem gånger i antal platser i parlamentet och bildade en 

regeringsallians för demokratiska förändringar och gjorde slut på tio år av 

nationalistiskt regerande med etnicitet och ett religiöst delat land. 

Jag vet att vi kan räkna med er i vårt socialdemokratiska uppdrag att 

leda Bosnien och Hercegovina till att verkligen bli en sann och förbunden 

part av den europeiska integrationen, inte av europeisk uppdelning. 

Er solidaritet som ni har gett uttryck för och känslan att det i närheten 

finns en plats i Europa där vår dröm nästan har blivit ett sätt att leva – så 

ser vi er – gav oss styrka och hopp att förändra vår verklighet. Tack så 

mycket, Göran! Tack så mycket socialdemokraterna.

Göran Persson, partistyrelsen: Tack så mycket, Zlatko,för ditt tal och tack 

för ditt exempel, för ditt ledarskap. Du sade att du behövde stöd från 

svenska socialdemokrater. Vi är beredda att samarbeta, naturligtvis, men 

vi behöver också dig och ditt exempel. Det du gör i ditt land är att bygga 

ett öppet samhälle, multietniskt, byggt på demokratiska värden och en 

identitet som är sant europeisk. Vi vill samarbeta med dig, och vi vill se 

dig som ledare för ditt land under många, många år. Tack ska du ha och 

lycka till, Zlatko. 

Nu vill jag presentera de svenska gästernas ombud, talesman, en ung 

man som med åren har fått alltmer av den mognes rondör, Karl-Petter 

Thorwaldsson. 

Hälsning från kongressens svenska gäster, Karl-Petter Thorwaldsson 

Karl-Petter Thorwaldsson: Det är en stor ära för mig som ordförande i 

ABF, Arbetarnas bildningsförbund, att få hälsa från de svenska gästerna. 

Vi är många gäster här på kongressen, allt från de unga i Unga Örnar till 

de mer vuxna PRO:arna, från de fackliga, från kooperationen och från 

många andra organisationer som är här för att följa vad ni ombud kommer 

fram till på kongressen. Vi är mycket nyfikna på och intresserade av 

vilka frågor som ni ställer som ombud och vilka lösningar ni hittar på de 

problem som vi upplever i dag. 

Hur ska vi till exempel tackla frågan att två tredjedelar av Sveriges 

kommuner har utflyttning och en tredjedel av våra kommuner är trångbodda? 

Hur ska vi lösa problemet att det i dag faktiskt finns fler långtidssjukskrivna 

i Sverige än någon gång tidigare? Vad ska vi göra åt att 

torskens rom inte överlever Östersjöns alltmer övergödda vatten? Vad ska 

vi göra åt att valdeltagandet faktiskt har minskat under de sista tio åren 

och att väldigt många människor känner vanmakt i det moderna samhället? 

Dessa och hundratals andra frågor ska ni som är valda ombud diskutera, 

debattera och votera om under den kommande veckan. Vi är många 

här i Västerås och runt om i landet, inte bara gäster som är här, som följer 

kongressen på nära håll. Vi är mycket nyfikna på och intresserade av 

vilka beslut som ni kommer att fatta. 

I dag är det som alla vet den 5 november, och det är inget konstigt med 

att det är måndagen den 5 november. Men i morgon är det den 6 november, 

och den 6 november för exakt 120 år sedan var den dag då allting 

startade. Det var den 6 november 1881 på Hotell Stockholm i Malmö 

som August Palm höll sitt mycket berömda tal om ”Hvad vilja socialisterna?” 

– ett tal som blev startskottet för organiseringen av den svenska 

arbetarrörelsen. 

Vad talade den unga arbetarrörelsen om? Jo, om fördelning av våra 

gemensamma resurser, om människovärdet, om medborgarrätten och, 

inte minst viktigt, om alla människors lika värde. Det var en debatt som 

25

26 

satte djupa spår i det svenska samhället. Högern talade om gatans parlament 

och om att pöbeln skulle förstöra det fina svenska samhället. 

De fattiga å sin sida trodde inte på August Palms och andras tal om alla 

människors lika värde, för de kände: Jag kan väl inte ha samma värde som 

alla andra. 

Känn efter lite själv i dag. Jag påstår att den största segern för arbetarrörelsen 

inte är a-kassan eller sjukförsäkringen eller sjukvården eller vilken 

välfärdsreform ni än vill. Jag hävdar att den största segern för arbetarrörelsen 

är att vi alla som sitter här inne känner att vi har lika mycket 

värde som alla andra. Det var en utopi för de unga socialdemokraterna att 

alla hade samma värde. Men jag tror att de allra flesta i dag känner att de 

har lika värde som alla andra. 

Efter 1881 tog det ytterligare 40 år innan vi, också det ett jubileum, 

1921 fick rösta allihop för första gången när demokratin vann sin slutliga 

seger här i Sverige. Vi hörde om gentlemannen, kamraten från 

Västmanland som är 89 år gammal. Vi får aldrig glömma att han faktiskt 

har levt nio år av sitt liv i en diktatur, fast han alltid har varit svensk. 

Längre bort än så ligger inte diktaturen. 

Under de första decennierna var det en enormt intensiv debatt i arbetarrörelsen. 

Jag vill påstå, när jag läst protokoll och handlingar, att den 

debatten måste har varit hård, att alla dagens debatter inom arbetarrörelsen 

framstår som rena söndagsskolan. Den första debatten handlade om 

någonting som kom att kallas för magfrågan. Den hade inte med magen 

att göra, utan den hade med helt andra saker att göra. Magfrågan var en 

splittring mellan dem i arbetarrörelsen som sade att om bara arbetarna 

får bröd så uppnår vi våra mål och dem som sade: Nej, vi behöver också 

frihet. Arbetarrörelsen måste också slåss för frihet. Brödet har kommit 

att stå för jämlikhet. 

Det påstås i Stockholms arbetarekommuns protokoll från 1890-talet 

att frågan avgjordes av textförfattaren till Arbetets söner. Han fick ena 

veckan reda på att den skulle handla om frihet och andra veckan att den 

skulle handla om bröd. Ni vet vad det står på textraden, att vi kämpar för 

frihet och bröd – den motsättning som vi levt med över hundra år, att 

slåss för både jämlikhet och frihet. 

Den andra debatten, som var lika intensiv, handlade om vi skulle bygga 

arbetarrörelsen demokratiskt eller elitistiskt. Det kan man tycka är konstigt 

i dag i början av 2000-talet att den debatten var stor inom arbetarrörelsen. 

Men det kanske inte var så konstigt när medlemmarna i de nya 

organisationer som växte fram till väldigt liten del kunde läsa och skriva, 

där väldigt många led av undernäring och där förnedring var vardag för 

de flesta människor på arbetsplatserna. Det var många andra länder i vår 

omvärld som faktiskt valde den elitistiska vägen, inte minst kommunistländerna 

som valde ett proletariatets diktatur, som de kallade det för, en 

liten styrande elit ur den stora massan. Men också i andra länder i 

Europa har den elistiska ådran vunnit många länders hjärtan.

Till slut här i Sverige, en bit in på 1900-talet, avgjorde faktiskt vår 

människosyn att alla människor har lika värde den konflikten i arbetarrörelsen. 

Det var omöjligt att säga att alla människor har lika värde och i 

nästa mening säga att vi ska bygga våra organisationer centralistiskt eller 

elitistiskt med en liten styrande elit. Det var faktiskt den lyckosamma 

kursändring som togs på SSU-kongressen 1907 som gjorde att ABF bildades 

1912. ABF fick uppdraget att tillsammans med fackföreningsrörelse, 

parti och andra att se till att skola och bilda en ung arbetarklass så 

att de kunde ta på sig större och större uppdrag i det svenska samhället. 

Och vet ni vad: Jag vill påstå i dag, 2001 här i Västerås, att vi faktiskt 

lyckades, att vi faktiskt fick en demokrati i Sverige som är förankrad hos 

de många människorna. 

När jag reser runt i landet och slumpvis tar en valsedel från någon av 

arbetarekommunernas expeditioner, oavsett om det är i Avesta eller 

Sundsvall, i Piteå eller Ängelholm, står det faktiskt på listan: bibliotekarie, 

svarvare, sjukvårdsbiträde, snickare, lärare, handelsanställd, rektor 

eller metallarbetare. En god skildring av hur Sverige ser ut. Vi lyckades 

faktiskt bryta ryggen av den elitism som fanns i det gamla samhället. Vi 

lyckades bygga organisationer som är demokratiska och ett samhälle där 

demokratin har stor betydelse för många människor. 

Men man kan inte bara vara nöjd. Jag känner ibland i Sverige i dag att 

elitismen är på väg tillbaka. Det är inte så tydligt, men jag märkte det till 

exempel när jag skulle köpa strumpor innan jag åkte till den här partikongressen. 

Då sade den som sålde strumpor ”ni” till mig. Har ni varit med om 

att bli niade när ni köper strumpor i affären? Mina föräldrar sade till mig 

när jag var liten: ”Vet du vad Karl-Petter, vi säger du till människorna i det 

här landet.” Jag tror till och med det var en reform i riksdagen. 

Jag märker, när jag läser artiklar om fattiga människor, att jag allt oftare 

mellan raderna kan läsa ett slags förakt mot fattigdomen, eller för den 

delen när direktörer och andra som nu löser privata försäkringar – de 

hundratjugotusen som påstås ha det – för att komma snabbare fram i 

köer säger att det inte är så konstigt, att det är okej att köpa sig före om 

det finns en brist i någon del av välfärden. 

Allt detta tycker jag summerar till att det är dags för arbetarrörelsen, 

för de gäster som är här, för dem som vi representerar och för er alla som 

är här inne att slå tillbaka mot nyelitismen som finns i det moderna samhället. 

Vi, de svenska gästerna, vill tacka för inbjudan. Vi ser fram emot en 

veckas bra debatt om framtiden, om hur vi ska fortsätta att se till att 

Sverige har bra folkrörelser och en bra demokrati för de många, inte bara 

för några få. Tack så mycket. 

Göran Persson, partiordförande: Tack, Kålle. Vi är glada att se dig och 

andra kamrater som våra gäster. Vi är glada att se dig också som ordförande 

i ABF, en av arbetarrörelsens viktigaste organisationer! 

27


Beslut om kongressens offentlighet 

Föredragning och förslag 

Göran Persson, partiordförande: Nu ska vi fatta beslut om kongressens 

offentlighet. Våra kongresser är offentliga, och vi har inget annat förslag 

den här gången än att det ska vara en offentlig kongress. Det är alltså 

partistyrelsens förslag att kongressens förhandlingar ska vara offentliga. 

Beslut 

Kongressen beslöt: 

att kongressen skulle vara offentlig. 


Fastställande av ombudsförteckning 

Dagordningens punkt 3.1 

Fullmaktsgranskningskommitténs rapport 

Föredragning 

Håkan Bystedt,revisor: Partivänner! Vi har vid två tillfällen granskat fullmakterna 

och lämnar följande formella rapport: 

Enligt den fastställda medlemsberäkningen för kongressen har inom 

distrikten valts 350 ombud. Samtliga fullmakter har godkänts. 

Stockholm den 17 oktober 2001 och Västerås den 5 november 2001 

Håkan Bystedt, Anita Modin, Inga Hagström 

Förslag 

Göran Persson, partiordförande: Fullmakterna är granskade. Då varje 

ombuds fullmakt är granskad och avprickad slipper vi förrätta upprop. 

Jag föreslår att vi beslutar att godkänna de företagna åtgärderna och därmed 

fastställa ombudsförteckningen. 

Beslut 


att godkänna fullmaktsgranskningskommitténs rapport. 

28


Upprop 


Håkan Bystedt, fullmaktsgranskningskommittén: På punkten 3.2 har vi 

utifrån kongressboken och den avprickning som är gjord av ombudsmännen 

fyra ändringar. Det är viktigt att vi för formens skull får med 

dessa i protokollet. Camilla Gustavsson,Bohuslän, ersätts av Bo Pettersson, 

Agneta Lipkin, Norrbotten, ersätts av Jan Nilsson, Mia Blom, Skaraborg, 

ersätts av Peter Lindroth och Jan Svärd,Skåne, ersätts av Eva Sjöstedt. 

Vi vill också för formens skull anmäla att det har skett en förändring i 

riksdagsgruppen, som ju själv utser sina ombud: Viola Furubjelke ersätts 

av Marie Granlund. 

Vi föreslår att inga ytterligare ombudsbyten tillåts och att uppropet 

därmed fastställs. 

Beslut 


att godkänna vidtagna åtgärder och att uppropet därmed var företaget. 

Följande deltagare bevistade kongressen: 

Ombud 

Blekinges partidistrikt 

Kerstin Andersson, Jan Bremberg, Ewa Hansson, Peter Jeppsson, Mats 

Johansson, Karin Larsson, Jan-Anders Lindfors, Nils-Olov Olofsson, Annelie 

Svensson, Pirjo Veteli och Teo Zickbauer. 

Bohusläns partidistrikt 

Barbro Bengtsson, Lennart Björk, Ingrid Duwe, Helen Hagström 

Nordendorph, Jan-Olof Larsson, Gerd Melin, Klas Mellgren, Bengt Odlöw 

och Bo Pettersson. 

Dalarnas partidistrikt 

Catarina Bergman, Jan Burell, Jan Dahlquist, Peter Egardt, Jonny 

Gahnshag, Åsa Hedlöf, Kurt Kvarnström, Anders Lindström, Per 

Nordenstrand, Kenneth Persson och Kristina Svensson. 

Gotlands partidistrikt 

Christer Engelhardt, Sonia Landin, Hans-Eric Svensson och Lilian Virgin. 

29

Gävleborgs partidistrikt 

Lena Andreasson, Tommy Berger, Marie Centerwall, Marie Frestadius, Leif 

Hansen, Ann Hedbom, Stefan Hedin, Carin Holm, Torbjörn Jansson, Sven 

Erik Joelsson, Åsa Lindestam, Ingrid Lundin, Kerstin Olsson, Monica Olsson, 

Mikael Rusthoi, Robert Sten och Rolf Wiberg. 

Göteborgs partidistrikt 

Kerstin Alnebratt, Sören Björkman, Gunilla Carlsson, Caterina Franceschi, 

Roland Jansson, Anna Johansson, Ulf Johansson, Johan Kanmert, Rolf 

Lindén, Lena Malm och Ewelina Tokarczyk. 

Hallands partidistrikt 

Kaj Berntsson, Tommy Edenholm, Ann-Britt Ek, Åke Eliasson, Jan-Olof 

Johansson, Inger Karlsson, Stina Lindberg, Anna-Karin Malmqvist, Ronny 

Robertsson och Anders Rosén. 

Jämtlands partidistrikt 

Ann-Sofie Andersson, Mi Bringsaas, Viktoria Eriksson, Erik Magnusson, 

Jens Nilsson, Leif Persson, Sven-Erik Sveed och Robert Uitto. 

Jönköpings läns partidistrikt 

Inga-Lill Andersson-Hjelm, Lars Aronsson, Gunnel Augustsson, Britt-Marie 

Glad, Conny Holm, Anna-Carin Magnusson, Ingebert Magnusson, Peter 

Persson, Helene Pettersson, Karin Renblad och Britt-Marie Sellén Nilsson. 

Kalmar läns partidistrikt 

Edgar Askbom, Henrik Axelsson, Jonny Bengtsson, Marianne Dahlberg, 

Solveig Eriksson, Inger Gustavsson, Yvonne Hagberg, Anna Hedh, Gunvi 

Karlsson, Markus Lund, Håge Mattisson, Jessica Petersson, Lena Segerberg, 

Steve Sjögren och Bo Ström. 

Kronobergs partidistrikt 

Ingemar Almkvist, Helene Bengtsson, Carina A Elgestam, Monica Haider, 

Roland Johansson, Gun Lindell, Tony Lundstedt, Charlotta Svanberg, Nadja 

Turesson och Lars Wegendal. 

Norrbottens partidistrikt 

Birgitta Ahlqvist, Elisabeth Bramfeldt, Harald Ericson, Jarl Henriksson, 

Arne Honkamaa, Jerry Johansson, Karin Liljestrand, Fredrik Lundh, Jan 

Nilsson, Tommy Nyström, Bo Olovson, Karl Petersen, Victoria Sandberg, 

Tage Wass, Bengt Westman, Sigurd Westman, Lena Vikberg, Karin Åström, 

Kent Ögren och Johan Öhrn. 

30

Skaraborgs partidistrikt 

Ingvor Bergman, Peter Lindroth, Dan Gabrielsson, Barbro Hassel, Kjell 

Hedvall, Birgitta Johnsson, Anders Nilsson, Annelie Stark och Johanna 

Svensson. 

Skånes partidistrikt 

Kent Andersson, Johan Andersson, Preben Andersson, Luciano Astudillo, 

Christine Axelsson, Marie Bengtsson, Bo Bernhardsson, Ingrid Ek, Kerstin 

Engle, Majvi Härling, Karl-Erik Innala, Catarina Leo, Kristin Linderoth, 

Sven Lindkvist, Lynn Ljungberg, Anders Månsson, Birgitta Nilsson, 

Christer Nilsson (Malmö), Christer Nilsson (Landskrona), Harry Nilsson, 

Lennart Nilsson, Jonas Nygren, Lena Näslund, Lars Olsson, Daniel Persson, 

Erik Persson, Göran Persson, Kaj Persson, Ilmar Reepalu, Hans Schoug, Lars 

Schultz, Eva Sjöstedt, Pierre Sjöström, Anders Tell, Ulrika Thulin, Anne- 

Marie Welin och Lennart Westdahl. 

Stockholms läns partidistrikt 

Erik Andersson, Ilija Batljan, Vanja Edwinsson, Christina Enocson 

Mårtensson, Lars Ericsson, Annika Eriksson, Christer Erlandsson, Conny 

Fogelström, Roland Gustafsson Grip, Bo Grip, Kerstin Hedin, Emil Högberg, 

Anders Jonsson, Håkan Jonsson, Helene Knutsson, Anders Lago, Anna-Karin 

Lundström, Leif Nyberg, Ann Sandin-Lindgren, Pelle Svensson, Flora 

Villalobos Castillo, Ann-Christine Wåhlberg och Christina Zedell. 

Stockholms partidistrikt 

Bo Andersson, Annika Billström, Maria Bosdotter, Elisabeth Brandt Ygeman, 

Sven Britton, Laila Freivalds, Karin Hanqvist, Ingemar Josefsson, Teres 

Lindberg, Roger Mogert, Leif Rönngren, Sandro Scocco, Catharina Tarras- 

Wahlberg, Carl Tham och Maj Britt Theorin. 

Sörmlands partidistrikt 

Laila Bjurling, Jörgen Danielsson, Hans Ekström, Richard Eriksson, Kristina 

Jonsson, Jan-Erik Larsson, Yassin Mahi, Elin Pettersson, Ola Sjöberg, Greger 

Tidlund, Tord Tjernström, Ulrica Truedsson, Benita Vikström och Annika 

Wågenberg. 

Uppsala läns partidistrikt 

Stefan Andersson, Anneli Djurklou, Peter Gustavsson, Göran Hårde, Agneta 

Hägglund, Hilde Klasson, Lars Skytt, Margareta Widén-Berggren och Silva 

Wistrand. 

31

Värmlands partidistrikt 

Leif Bergman, Mikael Dahlkvist, Claes-Eric Ericsson, Kenneth Eriksson, 

Anita Fridberg, Per Gruvberger, Birgitta Halvarsson, Håkan Holm, Lars- 

Ove Jansson, Susanne Johannesson, Marie-Louise Johansson, Håkan Lack, 

Lars Larsson, Lena Melesjö-Windahl, Inga-Lill Röhr och Gunilla Svantorp. 

Västerbottens partidistrikt 

Kenneth Andersson, Ibrahim Baylan, Mona Bergquist, Lilly Bäcklund, 

Staffan Connysson, Christer Forsell, Bertil Holmberg, Tor Israelsson, Lena 

Lindgren, Agneta Lindström-Berg, Martin Noréhn, Marie-Louise 

Rönnmark, Jan Ola Wörlén, Åsa Ögren och Bert Öhlund. 

Västmanland 

Örjan Andersson, Denise Bergström, Per Flinck, Solveig Ingemarsson, Rune 

Karlsson, Carina Schön, Anders Teljebäck, Kristina Vallius och Nils Wiik. 

Västernorrlands partidistrikt 

Christer Berglund, Monica Fahlén, Birgitta Forsberg, Rolf Granquist, Helen 

Heikkilä, Birgith Johansson, Elisabet Lassen, Leif Lindholm, Ewa 

Lindstrand, Rainor Melander, Anders Mikaelsson, Jim Sundelin, Malin 

Svanholm, Stig-Erik Westling, Olle Åkerlund och Lena Österlund. 

Norra Älvsborgs partidistrikt 

Aina Andersson, Eje Engstrand, Ingela Eriksson, Per Eriksson, Ingrid 

Hederstedt, Margreth Johnsson, Peter Jonsson, Jens Karlsson, Anders S 

Larsson, Anna-Lena Mellquist, Bibbi Moberg, Bo Olsson, Christine Slättmyr 

och Mats Wiking. 

Älvsborgs södra partidistrikt 

Ann-Christin Ahlberg, Phia Andersson, Berit Frändås, Eva-Karin Haglund, 

Solveig Kjörnsberg, Ulf Olsson och Per Pellby. 

Örebro läns partidistrikt 

Carina Brandt, Anders Ceder, Anna Eriksson, Per Eriksson, Marie-Louise 

Forsberg-Fransson, Axel Gisslén, Eva-Lena Jansson, Ewa-Lena Johansson, 

Kicki Johansson, Britt-Marie Karlsson, Robert Mörk och Mats Sjöström. 

32 

Östergötlands partidistrikt 

Bo Andersson, Eva Andersson, Gerd Aronsson, Marita Dahlgren, Anne- 

Marie Flink, Sara Heelge Vikmång, Jan-Erik Johansson, Helen Johansson 

Kokkonen, Urban Larsson, Tomas Lindgren, Jörgen Oskarsson, Mattias 

Ottosson, Stefan Pettersson, Tommy Pettersson, Lars Sonestedt, Ingvar Ståhl 

och Kent Waltersson.

Riksdagsgruppens representanter 

Jan Bergqvist, Maud Björnemalm, Marianne Carlström, Susanne Eberstein, 

Ann-Marie Fagerström, Reynholdh Furustrand, Marie Granlund, Monica 

Green, Sven Hulterström, Anita Jönsson, Yilimaz Kerimo, Sören Lekberg, 

Lennart Nilsson och Bengt Ola Ryttar. 

Representant för svenska s-gruppen i EU-parlamentsgruppen: 

Jan Andersson. 

Internationella gäster 

Socialistinternationalen 

Socialistinternationalen: Luis Ayala. 

Medlemspartier 

Bolivia, Revolutionary Left Movement, MIR-New Majority: Medardo 

Navia Quiroga. 

Bosnien-Herzegovina, Social Democratic Party: Zlatko Lagumdzija, 

Davor Vuletic och Miroslav Misita. 

Danmark, Socialdemokratiet: Erik Boel. 

Estland, Möödukad: Toomas Hendrik Ilves och Märt Kivine. 

Finland, Socialdemokraterna: Kari Laitinen och Tero Shemeikka. 

Frankrike, Socialistpartiet: Axel Queval. 

Grekland, PASOK: Moses Nikolaides. 

Israel, Arbetarepartiet: Yaron Armoza. 

Kroatien, Socialdemokraterna: Irina Stajcic. 

Lettland, Socialdemokraterna: Juris Bojars och Astrida Murniece. 

Litauen, Socialdemokraterna: Evaldas Stankevicius. 

Norge, Arbeiderpartiet: Hill-Marta Solberg och Kathrine Raadim. 

Polen, Democratic Left Alliance: Wladyslaw Sokolowski och Longin 

Pastusiak. 

Rumänien, Democratic Party: Sorin Frunzaverde. 

Slovakien, Party of the Democratic Left, SDL: Ivan Stefunko. 

Spanien, Spanish Socialist Workers’ Party: Miguel Angel Martinez. 

Storbritannien, Labourpartiet: Nick Sigler och Martin Linton. 

Sydafrika, African National Congress, ANC: Maivivi Myakayara- 

Manzini. 

Tyskland, SPD: Gerhard Schröder, Franz Thönnes, Achim Post, Kristian 

Gaiser och Klaus Moseleit. 

Ungern, Socialistpartiet: Eva Adam. 

Österrike, Socialdemokraterna: Christine Muttonen. 

Konsultativa partier 

Albanien, Socialist Party of Albania: Ilir Zela. 

Pakistan, Pakistan People’s Party: Mujeebur Rehman Qureshi. 

33

Territories under Palestinian Authority, Palestine Fatah Movement: 

Hani Al-Hassan, Nabil Saadeh och Abdel Monam. 

Observatörspartier 

Botswana, Botswana National Front, BNF: Conference Lekoma och 

Rhoda Sekgororoane. 

Bulgarien, European Left: Alexander Tomov. 

Iran, Democratic Party of Iranian Kurdistan: Kaled Azizi, Hassan 

Ghahramani och Nasser Fayzollah Beighi. 

Mongoliet, Mongolian People’s Revolutionary Party, MPRP: D. 

Baasansuren och Ts.Erdenebold. 

Vitryssland, Socialdemokraterna: Mikalai Statkevich. 

Övriga/associerade organisationer 

Socialistgruppen i Europaparlamentet: Enrique Barón Crespo, Klaus 

Hänsch, Richard Corbett, Jan Andersson, David Martin, Odilia Henriques 

och Patrick Costello. 

Övriga gäster 

Bosnien-Herzegovina, SNSD: Mario Duragic. 

Filippinerna, Akbayan (Citizens’ Action Party): Marie Labayo. 

Japan, Democratic Party of Japan: Hitoshi Takahashi. 

Kongo, UDPS: Mukuasa Ngoi. 

Kurdistan Democratic Party/Iraq, KDP: Taha Barwary. 

Namibia, Congress of Democrats: Ignatius Shixwameni. 

Patriotic Union of Kurdistan/Iraq, PUK: Burhan Habib. 

Polisario Front: Yahiaoui Lamine och Mhamed Khadad. 

Ryssland, Otechestvo/Fatherland: Valeri Riazanski. 

Ryssland, Yabloko: Anatoly Golov. 

SAMAK: Peter Palshöj. 

Serbien, Civic Alliance: Ivan Andric. 

Serbien, Social Democratic Union: Miroslav Hristodolu. 

Ukraina, Social Democratic Party of Ukraine: Olena Skomoroschenka. 

Ukraina, Socialist Party: Vitaly Shibko. 

Åland, Socialdemokraterna: Barbro Sundback. 

Diplomatiska kåren 

Cirka 120 representanter 

34 

Svenska gäster 

ABF: Karl-Petter Thorwaldsson. 

A-lotterierna: Anders Jansson. 

Arbetarrörelsens arkiv: Karin Englund.

Bilda förlag: Carin Walldin. 

Broderskap: Olle Burell. 

Folksam: Gloria Hammargren. 

Frihets förlag: Peter Persson. 

Bommersvik: Annelie Karlsson. 

FöreningsSparbanken: Kjell Andersson. 

HSB: Åke Johansson. 

Hyresgästernas riksförbund: Barbro Engman. 

Kommunförbundets s-grupp: Åke Hillman. 

Kooperativa förbundet: Jan Andersson. 

Landstingsförbundets s-grupp: Agneta Kyller. 

Olof Palmes Internationella Center: Carin Jämtin. 

PRO: Lage Andréasson. 

RFSL: Sören Andersson. 

Riksbyggen: Ulf Karlsson. 

Riksorganisationen Folkets Hus och Parker: John Brattmyhr. 

Rädda Barnen: Simone Ek och Annika Johannesson. 

SACO: Anders Lönnberg. 

SAP-F: Marianne Selberg. 

SEKO: Börje Sturk. 

S-kvinnor: Christin Nilsson. 

Socialdemokratiska studentförbundet: Kikki Göransson. 

TCO: Roger Mörtvik och Sture Nordh. 

Unga Örnars Riksförbund: Lotta Håkansson Harju. 

LO-förbunden 

Fastighetsanställdas förbund: Hans Öhlund. 

Grafiska Fackförbundet: Malte Eriksson. 

Handelsanställdas förbund: Ninel Jansson. 

Hotell och Restaurang: John Herrström. 

Industrifacket: Leif Ohlsson. 

Kommunalarbetareförbundet: Ylva Thörn. 

Lantarbetareförbundet: Lennart Johansson. 

Livsmedelsarbetareförbundet: Åke Södergren. 

Målareförbundet: Kjell Johansson. 

Pappersindustriarbetareförbundet: Sune Ekbåge. 

SEKO: Sven-Olof Arbestål. 

Skogs- och Träfacket: Kjell Dahlström. 

Transportarbetareförbundet: Hans Wahlström. 

Centrala fackliga utskottet 

ABF: Olof Sand. 

Byggnadsarbetareförbundet: Hans Tilly. 

Elektrikerförbundet: Stig Larsson. 

35

Fastighetsanställdas förbund: Lars-Göran Nilsson. 

Grafiska Fackförbundet: Jan Österlind. 

Hotell och Restaurang: Therése Hulthén. 

Industrifacket: Åke Ljunggren. 

Kommunalarbetareförbundet: Eva Nilsson. 

Lantarbetareförbundet: Lars Bergman. 

Livsmedelsarbetareförbundet: Paul Kristiansson. 

LO: Claes-Göran Enman, Erland Olauson, Tomas Rudin och Jonas Wall. 

Metallindustriarbetareförbundet: Lars Jacobsson. 

Målareförbundet: Peter Sjöstrand. 

Pappersindustriarbetareförbundet: Mikael Sterbäck. 

Skogs- och Träfacket: Niclas Svensson. 

SSU-förbundet: Johan Ingelskog. 

LO-distrikten 

LO-facken i Dalarna: Sten-Åke Mörk och Ulf Bäckers. 

LO-facken på Gotland: Tommy Gardell. 

LO-facken i Gävleborgs län: Maritha Lutti. 

LO-facken i Jönköpings län: Göte Wahlström och Christer Rube. 

LO-facken i Kalmar län: Peter Wretlund. 

LO-facken i Malmö: Monica Ahlgren. 

LO-facken i Mellersta Norrland: Ove Eriksson. 

LO-facken i Norrbotten: Håkan Nedlund och Lena Israelsson. 

LO-facken i Skåne: Anders Magnhagen och Susanne Simonsson. 

LO-facken i Stockholms län: Tony Nilsson. 

LO-facken i Södermanland: Kristina Lantz. 

LO-facken i Uppsala län: Patrick Roselin. 

LO-facken i Värmland: Thomas Bill och Linda Fjeldstad. 

LO-facken i Västerbotten: Maria Östberg. 

LO-facken i Västmanland: Per-Inge Ahlbäck. 

LO-facken i Västsverige: Bernt Sabel, Christer Ahlén, Mikael Andersson, 

Kerstin Zander och Hasse Andersson. 

LO-facken i Örebro län: Suzanne Michaelsen. 

Övriga svenska gäster 

Jenni Ahlin, Birgitta Ahlinder, Roland Almlén, Sten Andersson, Carl Bladh, 

Lennart Bodström, Ingrid Carlsson, Ingvar Carlsson, Birgitta Dahl, Anette 

Ericson, Kjell-Olof Feldt, Anita Gradin, Eric Holmqvist, Leif Håkansson, 

Hans Karlsson, Bertil Kersfelt, Enn Kokk, Lars Jansson, Leif Linde, Laila 

Lundman, Ulf Lönnqvist, Stig Malm, Håkan Meijer, Gun-Britt 

Mårtensson, Sirkka Ojanperä, Barbro Pehrson, Annika Persson, Thage G 

Peterson, Gertrud Sigurdsen, Bosse Sundling, Sören Thunell, Bo Toresson, 

Björn Wall, Lisbeth Wiklund och Bo Wirmark. 

36

Partistyrelsen 

Verkställande utskottet – ordinarie 

Göran Persson, Lars Stjernkvist, Mona Sahlin, Anna Lindh, Lena Hjelm- 

Wallén och Anders Sundström.(Under perioden har Bertil Jonsson avgått.) 

Verkställande utskottet – suppleanter 

Elvy Söderström, Göran Johnsson, Göran Johansson, Maj-Inger Klingvall, 

Lars Isaksson, Ulrica Messing och Bosse Ringholm. 

Partistyrelsen – ordinarie 

Jörgen Andersson, Berit Andnor, Ove Bengtsberg, Åke Gustavsson, Gunnar 

Hofring, Mats Hulth, Berit Högman, Nina Jarlbäck, Märta Johansson, 

Ingvar Johnsson, Roger Kaliff, Arne Kjörnsberg, Lena Ludvigsson-Olafsen, 

Inger Lundberg, Lars-Erik Lövdén, Lena Micko, Kjell Nordström, Lena 

Nyberg, Barbro Palmerlund, Bo Pettersson, Helene Svensson, Christer 

Wahlbäck, Tommy Waidelich, Margot Wikström och Monica Öhman. 

(Under perioden har Lorentz Andersson avgått.) 

Partistyrelsen – suppleanter 

Anita Johansson, Jan Lundgren, Sven-Erik Österberg, Annelie Hulthén, Ola 

Rask, Uno Aldegren, Nalin Pekgul, Jan Björkman, Bengt Silfverstrand, Hans 

Stenberg, Cinikka Beiming, Frank Andersson, Göran Borg, Angelica Krantz 

och Ingrid Lennerwald. 

Revisorer 

Håkan Bystedt, Anita Modin och Inga Hagström. 

Revisorsuppleanter 

Tommy Qvarfort och Berit Oscarsson 

(under perioden har Per-Olof Håkansson avlidit). 

Adjungerade till VU 

Inger Segelström, Anna Berger Kettner, Mikael Damberg, Jan Andersson, 

Britt Bohlin, Tommy Ohlström, Birgitta Lönegård, Pär Nuder, Urban Ahlin, 

Agneta Gille och Wanja Lundby-Wedin. 

Adjungerade till partistyrelsen 

Jaan Kolk, Torgny Larsson, Ilmar Reepalu och Åsa Westlund. 

Programkommissionen 

Ordinarie: Göran Persson, Åke Gustavsson, Anne-Marie Lindgren, Wanja 

Lundby-Wedin och Thomas Östros. 

37

Suppleanter: Björn von Sydow, Lena Nyberg, Niklas Nordström, Eva 

Marcusdotter och Berit Högman. 

Partidistriktens ordförande 

Jan Björkman, Blekinge, Jan-Evert Halldin, Bohuslän, Peter Hultqvist, 

Dalarna, Åke Svensson, Gotland, Raimo Pärssinen, Gävleborg, Frank 

Andersson, Göteborg, Björn Ahlqvist, Halland, Berit Andnor, Jämtland, 

Martin Nilsson, Jönköpings län, Roger Kaliff, Kalmar län, Tomas Eneroth, 

Kronoberg, Björn Rosengren, Norrbotten, Kjell Nordström, Skaraborg, 

Uno Aldegren, Skåne, Tommy Waidelich, Stockholms län, Bosse Ringholm, 

Stockholm, Reynoldh Furustrand, Södermanland, Gunnar Hofring, 

Uppsala län, Tommy Ternemar, Värmland, Carin Lundberg, Västerbotten, 

Elvy Söderström, Västernorrland, Sven-Erik Österberg, Västmanland, 

Britt Bohlin, Norra Älvsborg, Arne Kjörnsberg, Älvsborgs södra, Inger 

Lundberg,Örebro län och Bernt Sköldestig,Östergötland. 

Funktionärer 

Runa Dahlström, Berith Andersson, Anders Bergérus, Ola Nilsson, Toni 

Eriksson, Helén Lilja, Pia Magnusson, Sanna Hjelm, Anny Sandgren, Mia 

Nikali, Anna Forsberg, Mia Ekengren, Ann Linde, Oscar Stenström, Mats 

Lindström, Kjell Westerlund, Bernt Jansson, Monica Johansson, Roger 

Ljunggren, Mikael Henriksson, Inger Mäler och Per Wikholm. 

Ombudsmän i partidistrikt 

Karl-Axel Sandström, Blekinge, Dan Nyberg, Bohuslän, Jan Bohman, 

Dalarna, Janica Sörestedt, Gotland, Voitto Visuri, Gävleborg, Per Svensson, 

Cecilia Dahlman-Eek, Britt Jaconelli, Clas Wennberg och Håkan 

Linnarsson, Göteborg, Liselott Olsson och Hans-Göran Svärd, Halland, 

Ann-Marie Johansson, Jämtland, Bo Holst, Jönköpings län, Johan Persson, 

Kalmar län, Anna Fransson, Kronoberg, Leif Pettersson och Roger 

Lundström, Norrbotten, Marianne Wirén, Skaraborg, Martina Engberg, 

Bernt Nilsson, Tommy Nilsson, Lena Larsson och Peter Henriksson, Skåne, 

Lars Dahlberg, Jens Sjöström, Eva-Lotta Arenander och Kenneth G 

Forslund, Stockholms län, Dag Larsson, Kenneth Strömberg, Tina Wedin 

och Moa-Lisa Fransson, Stockholm, Åke Gustavsson, Södermanland, 

Marlene Svensson, Uppsala län, Tomas Riste, Värmland, Peter Olofsson, 

Västerbotten, Ingemar Nilsson, Västernorrland, Lars Eriksson, 

Västmanland, Lena Nilsson, Norra Älvsborg, Hans Olsson, Älvsborgs 

södra, Peter Öhman,Örebro län, Lars Bengtsson och Kerstin Widén, Östergötland. 

38


Kongressens arbetsformer 


4.1 Fastställande av dagordning 

Förslag 

Följande av partistyrelsen uppgjorda förslag till dagordning förelåg: 

Dagordning 

1. Kongressens öppnande 

2. Beslut om kongressens offentlighet 

3. Fastställande av ombudsförteckning: 

3.1 Fullmaktsgranskningskommitténs rapport 

3.2 Upprop 

4. Kongressens arbetsformer: 


4.2 Fastställande av diskussionsordning (inklusive regler för 

temagrupper, omröstningar och kongressprotokoll) 

4.3 Fastställande av arbetsordning (inklusive föredragande) 

5. Val av kongressfunktionärer: 

5.1 26 ledamöter i kongressutskottet 

5.2 sex ordförande 

5.3 åtta sekreterare 

5.4 elva rösträknare 

5.5 nio ledamöter i rösträkningskommittén 

5.6 tio protokolljusterare 

5.7 15 ledamöter i programoch redaktionsutskott 

5.8 nio ledamöter i stadge- och diverseutskottet 

5.9 nio ledamöter i granskningsutskottet 

6. Ersättningar och arvoden 

6.1 Ersättningar till ombuden 

7. Berättelser och fråga om ansvarsfrihet 

7.1 Partistyrelsens berättelser 1997, 1998, 1999 och 2000 

7.2 Revisorernas berättelser 1997, 1998, 1999 och 2000 

7.3 Riksdagsgruppens berättelser 1997, 1998, 1999 och 2000 

7.4 Granskningsutskottets berättelse 

7.5 Fråga om ansvarsfrihet för partistyrelsen 

8. Val av partiorgan: 

8.1 partiordförande 

39

40 

8.2 partisekreterare 

8.3 fem övriga ledamöter i verkställande utskottet 

8.4 sju suppleanter i verkställande utskottet 

8.5 26 övriga ledamöter i partistyrelsen 

8.6 15 suppleanter i partistyrelsen 

8.7 tre revisorer 

8.8 tre revisorssuppleanter 

8.9 fem ledamöter i programkommissionen 

8.10 fem suppleanter i programkommissionen 

9. Partiprogram 

Förslag till nytt partiprogram 

9.1 Den demokratiska socialismen 

9.2 Världen av i dag 

9.3 Idéarv och samhällsanalys 

9.4 Socialdemokratisk samhällssyn i dag 

10. Politiska riktlinjer 

Förslag till politiska riktlinjer 

10.1 Människan är målet – inledningskapitel 

10.2 Rätt att färdas väl genom livet 

10.2.1 Inledande textavsnitt 

10.2.2 Vårt val av välfärdsmodell 

10.2.3 Barnen främst 

10.2.4 En skola som ger kunskap och trygghet åt alla 

10.2.5 Ett liv i hälsa 

10.2.6 Allt äldre – och allt friskare 

10.3 Ett Sverige där klyftorna minskar 


10.3.2 Ingen ska lämnas utanför 

10.3.3 Rätt till en god bostad 

10.3.4 Värna människovärdet – låt olikheterna berika! 

10.3.5 Trygghet i vardagen 

10.4 Fler jobb – och ett arbete att må bra med 


10.4.2 Alla behövs på framtidens arbetsmarknad 

10.4.3 Ett mänskligare arbetsliv 

10.4.4 Trygg i tider av arbetslöshet 

10.5 Ett Sverige i sammanhållning och utveckling 


10.5.2 Kunskapen växer när den delas av fler 

10.5.3 Ett informationssamhälle för alla 

10.5.4 Ta tillvara utvecklingskraften i alla regioner! 

10.5.5 Från jord till bord

10.6 En trygg och hållbar ekonomi 


10.6.2 Med ansvar och förnuft 

10.6.3 Rättvisa skatter 

10.6.4 Bruka utan att förbruka 

10.7 En stark röst för solidaritet och fred 


10.7.2 Säkerhet i en ny tid 

10.7.3 Ett ökat samarbete i vårt europeiska grannskap 

10.7.4 På människans sida i en gränslös värld 

10.8 Framtiden bygger vi tillsammans 


10.8.2 Kulturen och medier – utrymme för liv och lust 

10.8.3 Bry dig, bilda dig, bestäm dig 

10.8.4 En människa – en röst 

10.8.5 Övrigt politiskt 

11. Programmotioner (häftena M1 och U1) 

11.1 Utlåtanden över motioner som rör återremiss 

11.2 Utlåtanden över motioner som rör programförslagets struktur 

och omfång 

11.3 Utlåtanden över motioner som rör programförslagets kapitel 

Idéarv och samhällsanalys 

11.4 Utlåtanden över motioner som rör programförslagets avsnitt 

Demokrati 


En demokratisk ekonomi 


Nya klassmönster, Jämställdhet och Jämlikhet och mångfald 


Välfärdspolitiken 


Arbete och tillväxt 


Det gröna folkhemmet 


Kunskapssamhället 


Den europeiska unionen 


Svensk säkerhetspolitik 


Kapitalets makt, Freds- och solidaritetsarbete, Frihandel samt 

Motvikter mot det internationella kapitalet 

41

11.14 Utlåtanden över övriga motioner och samlingsmotioner som 

rör programförslaget 

11.15 Utlåtanden över motioner som rör programförslagets inledning 

Den demokratiska socialismen 

12. Rätt att färdas väl genom livet 

Motioner och partistyrelsens utlåtanden över motioner som rör 

en politik för trygghet och välfärd (häftena M4 och U4). 

12.1 Partistyrelsens utlåtanden över motioner som rör området 

Vårt val av välfärdsmodell 


Barnen främst 


En skola som ger kunskap och trygghet åt alla 


Ett liv i hälsa 


Allt äldre – och allt friskare 

13. Ett Sverige där klyftorna minskar 

Motioner och partistyrelsens utlåtanden som rör en politik 

för rättvisa (häftena M5 och U5). 


Ingen ska lämnas utanför 


Rätt till en god bostad 


Värna människovärdet – låt olikheterna berika! 


Trygghet i vardagen 

14. Fler jobb – och ett arbete att må bra med 

Motioner och partistyrelsens utlåtanden som rör området 

arbete och arbetsliv (häftena M6 och U6). 


Alla behövs på framtidens arbetsmarknad 


Ett mänskligare arbetsliv 


Trygg i tider av arbetslöshet 

15. Ett Sverige i sammanhållning och utveckling 

Motioner och partistyrelsens utlåtanden som rör 

tillväxt och utveckling i hela Sverige (häftena M7 och U7). 


Kunskapen växer när den delas av fler 

42


En ledande IT-nation 


Ta tillvara utvecklingskraften i alla regioner! 


Från jord till bord 

16. En trygg och hållbar ekonomi 

Motioner och partistyrelsens utlåtanden som rör ekonomisk 

politik och ekologisk omställning (häftena M8 och U8). 


Med ansvar och förnuft 


Rättvisa skatter 


Bruka utan att förbruka 

17. En stark röst för solidaritet och fred 

Motioner och partistyrelsens utlåtanden som rör internationella 

frågor och säkerhetspolitik (häftena M3 och U3). 


Säkerhet i en ny tid 


Ett ökat samarbete i vårt europeiska grannskap 


På människans sida i en gränslös värld 

18. Framtiden bygger vi tillsammans 

Motioner och partistyrelsens utlåtanden som rör demokrati 

och vårt parti (häftena M2 och U2). 


Kulturen som drivkraft 


Bry dig, bilda dig, bestäm dig! 


En människa – en röst 


Övrigt politiskt 

19. Protokolljustering 

20. Kongressens avslutning 

Beslut 


att bifalla partistyrelsen förslag till dagordning. 

43


Fastställande av diskussionsordning (inklusive regler för temagrupper, 

omröstningar och kongressprotokoll) 

Förslag 

Följande av partistyrelsen uppgjorda förslag till diskussionsordning förelåg: 

Diskussionsordning 

1) Ordet begärs skriftligt på särskild Jag begär ordet-blankett, som 

lämnas till tjänstgörande ordförande. För att underlätta presidiets 

arbete bör ordet begäras i god tid innan debatten påbörjas. 

2) För att ett förslag ska kunna behandlas måste det vara skriftligt 

och avlämnas samtidigt som ordet begärs. 

3) Yttrande- och förslagsrätt har enligt stadgarna kongressens 

ombud, partistyrelsens ledamöter, av kongressen utsedda revisorer, 

ledamöter i partiets programkommission, partidistriktens ordförande, 

samt av partistyrelsen utsedda föredragande. 

Därutöver har suppleanterna i verkställande utskottet, partistyrelsen 

och programkommissionen yttrandeoch förslagsrätt. 

Yttrande- och förslagsrätt har vardera en representant för S-kvinnor, 

Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund, Sveriges kristna 

socialdemokraters förbund, Sveriges socialdemokratiska studentförbund 

samt partigrupperna i Kommunförbundets och Landstingsförbundets 

styrelser. 

Socialdemokratiska riksdagsgruppen och den svenska socialdemokratiska 

gruppen i EU-parlamentet utser inom sig en representant 

för varje påbörjat tiotal ledamöter. Dessa representanter har yttrande- 

och förslagsrätt. 

4) Taletiden är begränsad till högst tre minuter, när inte kortare tid 

har beslutats. Talare har rätt till replik, om de har deltagit i debatten 

och därefter har apostroferats. Taletiden för repliken är högst 

en minut. 

Vid inlägg under debatten disponerar de föredragande för respektive 

område tillsammans sammanlagt högst fem minuter. I 

genomsnitt disponerar de föredragande sammanlagt högst tio 

minuter för slutplädering. Tjänstgörande ordförande kan vid 

behov förlänga föredragandens tid för slutplädering. 

5) För varje dagordningspunkt gäller den tid, som anges i arbetsordningen, 

som en ram, som inte ska överskridas. När antalet 

anmälda talares inlägg tidsmässigt överstiger den fastlagda tids- 

44

amen, ska tjänstgörande ordförande omedelbart meddela detta 

och fråga, vilka som ytterligare önskar anmäla sig, innan streck 

sätts i debatten. Efter det att streck satts i debatten, begränsas 

taletiden till den tid som kongressen, efter förslag från kongressordföranden, 

beslutar. 

6) Förslag om debattens avslutande och tidsbegränsning för talarna 

kan framställas av ordföranden, kongressutskottets och kongressens 

ombud. 

Önskar tjänstgörande ordförande delta i debatten, ska han/hon 

överlåta platsen åt någon av de andra ordförandena. 

8) Reservationer ska avges skriftligt. Anmälan om reservation ska 

göras i omedelbar anslutning till beslutet. Skriftlig reservation ska 

därefter lämnas till presidiet. 

9) Kongressombud, som av någon orsak önskar ledighet från någon 

del av kongressens förhandlingar, ska skriftligen anmäla detta till 

tjänstgörande ordföranden, som kan bevilja ledighet. Samtliga 

ledigheter meddelas sekreteraren för anteckning i protokollet. 

Arbetsformer för temagrupperna 

Arbetet i temagrupper sker genom att ombud och andra kongressdeltagare 

med yttrandeoch förslagsrätt (till exempel partistyrelse och riksdagsgruppens 

ombud) delas in i 14 temagrupper. Kongressutskottet 

ansvarar för fördelningen av ombud mellan de olika grupperna. Varje 

temagrupp diskuterar olika politiska områden, med utgångspunkt från 

kongressmaterialet, och i diskussionen deltar också den/de föredragande. 

Allt kongressmaterial tas inte upp för diskussion i temagrupperna. 

Urvalet av de politiska områden som tas upp har gjorts med utgångspunkt 

från motionerna och partistyrelsens diskussioner. 

Syftet med temagrupperna är framför allt att ge kongressdeltagarna 

möjlighet att diskutera och argumentera för sina förslag i en mindre 

grupp, och utan de strikta talartidsbegränsningar som gäller i plenum. 

Detaljfrågor, oklarheter och olika sätt att tolka kongressdokumentens 

skrivningar kan därvid klaras ut. Samtliga viktiga politiska frågor ska 

dock diskuteras av hela kongressen och alla beslut som gäller motioner, 

partiprogram och riktlinjer ska fattas av kongressen – inga beslut ska fattas 

i temagrupperna. De föredragande kan dock, efter diskussionen i de 

olika temagrupperna, föreslå ändringar av redaktionell karaktär i utlåtande- 

och riktlinjetexter. Ändringarna får inte leda till att man frångår 

partistyrelsens uppfattning i olika politiska frågor. 

Beslut om eventuella ändringar i partistyrelsens förslag fattas av en av 

partistyrelsen utsedd grupp bestående av de huvudföredragande, det vill 

säga Lars Engqvist, Mona Sahlin, Wanja Lundby-Wedin, Ulrica Messing, 

45

Bosse Ringholm, Anna Lindh och Lars Stjernkvist, samt Lena Hjelm- 

Wallén. Om ändringar sker trycks nya versioner av de ändrade texterna 

och delas till kongressen. 

Förslagsregler 

1) Ändringar kan inte göras i motionernas texter eller attsatser, ej 

heller i partistyrelsens motionsutlåtanden.Yrkanden ställs i form 

av bifall till eller avslag på attsatserna i motionerna och utlåtandena 

över dessa. 

2) Vid behandling av texter i förslag till partiprogram eller politiska 

riktlinjer kan tre typer av förslag ställas: 

a) tilläggsförslag (ange var förslaget till tillägg ska placeras i texten) 

b) strykningsförslag (ange vad som ska strykas) 

c) förslag till omformulering (ange vilken text som ska ersättas 

med vad). 

I samtliga dessa fall ska tydligt anges vilken sida, rad och mening 

som avses. 

Omröstningar 

Val av ledamöter till partistyrelse, verkställande utskott, revisorer och 

programkommission sker, då någon så begär, med slutna valsedlar. 

Kongressprotokollen 

Kongressens protokoll ska bestå dels av ett förslags- och beslutsprotokoll, 

dels av ett diskussionsprotokoll. Under kongressdagarna redovisas protokollet 

i form av ett förslags- och beslutsprotokoll. 

Mellan klockan 11.00 och 13.00 dagligen kommer förslag till beslutsprotokoll 

från föregående dag att vara tillgängligt i kongressbyrån. 

Ombuden har då möjlighet att granska protokollsförslaget och framföra 

eventuella erinringar mot detta. Justering av beslutsprotokollet görs 

därefter av två valda justerare i förening. Protokollet från söndagen den 

11 november 2001 justeras av två ordförande i förening samt vid kongressavslutningen 

tjänstgörande ordföranden. 

Det fullständiga protokollet, som även omfattar kongressens debatter 

(diskussionsprotokollet), utarbetas efter kongressen. Detta protokoll 

justeras av de två justerare och den ordförande, som har tjänstgjort under 

respektive del av kongressen. 

46 

Beslut 


att 

bifalla partistyrelsens förslag till diskussionsordning, inklusive regler 

för temagrupper, omröstningar och kongressprotokoll.


4.3 Fastställande av arbetsordning (inklusive föredragande) 

Lars Stjernkvist, partisekreterare: Kongresskamrater! I kongresshandlingarna 

finns förslaget till arbetsformer. Det har skett några förändringar. 

Göran Persson var i inledningen inne på att det har hänt en del i vår 

omvärld sedan handlingarna skrevs och partistyrelsen tog ställning till 

dem. Därför föreslår vi att Anna Lindh får en möjlighet att lite längre 

utveckla partistyrelsens syn på världsläget. Vi föreslår också ett anförande 

av Bosse Ringholm på onsdag eftermiddag klockan 16. Dessutom fyller 

Unga Örnar 70 år. Detta ska vi självklart fira och uppmärksamma på 

kongressen, och jag föreslår att vi gör detta på onsdag morgon klockan 

9.00. 

Jag skulle också vilja peka på en annan förändring. Vi är ett traditionsrikt 

parti där kongresser följer en given mall. Vi har dock gjort en 

förändring jämfört med tidigare. Det gäller detta med temagrupper, som 

vi ska övergå till efter dagordningspunkten Formalia. Jag vill betona att 

syftet med temagrupperna är att fler ska få säga mer och att vi förhoppningsvis 

ska klara ut en del missförstånd, missuppfattningar men också 

mindre frågor för att underlätta diskussionen här i plenum och få den att 

i huvudsak handla om de principiella, övergripande frågorna. Men temagrupperna 

är inte beslutande, utan de slutsatser som dras i temagrupperna 

tar föredragandena med sig till partistyrelsen. I den mån det sker 

ändringar kommer partistyrelsen att redovisa dem innan behandlingen 

av respektive avsnitt börjar. 

Detta är från vår sida ett förslag för att underlätta behandlingen. Det 

behövs onekligen, för med 1 004 motioner, ett nytt partiprogram och 

dessutom riktlinjer har vi en gigantisk utmaning framför oss. Men jag är 

övertygad om att med god disciplin, gott humör och ett bifall till den 

föreslagna arbetsordningen kommer vi att klara det! 

Förslag 

Följande av partistyrelsen uppgjorda förslag till arbetsordning förelåg: 

Arbetsordning 

Måndagen den 5 november 

13.00-15.00 Öppningsprogram 

13.00-13.45 Kulturinslag 

13.45-13.50 Sven-Erik Österberg: Välkommen till Västerås! 

13.50-14.35 Göran Persson talar 

14.35-14.40 Parentation 

47

14.40-15.00 Gästerna har ordet 

15.00-15.30 Eftermiddagsplenum 

15.00-15.30 Formalia 

1. Kongressens öppnande 

2. Beslut om kongressens offentlighet 

3. Fastställande av ombudsförteckning: 

3.1 Fullmaktsgranskningskommitténs rapport 

3.2 Upprop 

4. Kongressens arbetsformer: 


4.2 Fastställande av diskussionsordning 

4.3 Fastställande av arbetsordning (inklusive regler 

för omröstningar och kongressprotokoll) 

4.4 Arbetsformer för temagrupperna 

5. Val av kongressfunktionärer: 

5.1 26 ledamöter i kongressutskottet 

5.2 sex ordförande 

5.3 åtta sekreterare 

5.4 elva rösträknare 

5.5 nio ledamöter i rösträkningskommittén 

5.6 tio protokolljusterare 

5.7 15 ledamöter i programoch redaktionsutskottet 

5.8 nio ledamöter i stadge- och diverseutskottet 

5.9 nio ledamöter i granskningsutskottet 

6. Ersättningar och arvoden 

6.1 Ersättningar till ombuden 

7. Berättelser (remiss): 

7.1 Partistyrelsens berättelser 1997, 1998, 1999 och 

2000 

7.3 Riksdagsgruppens berättelser 1997, 1998, 1999 

och 2000 

15.30-19.30 Diskussioner i temagrupper 

Indelning av deltagare och lokaler framgår av separat 

bilaga och anslag vid kongressbyrån. 

48 

Kvällen 

Distriktsträffar 

Internationell mottagning

Tisdagen den 6 november 

09.00-13.00 Förmiddagsplenum 

09.00-13.00 9. Förslag till nytt partiprogram 

Huvudföredragande: Thomas Östros 

09.00-09.50 Göran Persson inleder diskussionen om 

förslaget till nytt partiprogram. 

09.50-10.00 11.1 Utlåtanden över motioner som rör återremiss 

av programförslaget (häfte M1, motionerna 

1:1, 2:8, 3, 4:19-20, 5, 6, 7:1, 8, 11 och 13:1 

och häfte U1, sidan 9 – attsatserna 1-2 i 

beslutsförslaget). 

Föredragande: Göran Persson. 

10.00-10.15 11.2 Utlåtanden över motioner som rör programförslagets 

omfång och struktur (häftena M1, 

sidorna 60-84 och U1, sidorna 16-21). 

Föredragande: Thomas Östros. 

10.15-10.45 9.2 Programförslagets andra kapitel Världen av i 

dag, sidorna 5-7, rad 27. 

Föredragande: Björn von Sydow. 

10.45-11.35 9.3 Programförslagets tredje kapitel Idéarv och 

samhällsanalys, sidorna 11-17, rad 22. 

11.3 Utlåtanden över motioner som rör kapitlet 

Idéarv och samhällsanalys (häftena M1, 

sidorna 4-59 och U1, sidorna 4-9 – attsatserna 

3 och 4 i beslutsförslaget samt 

sidorna 9-15). 

Föredragande: Anne-Marie Lindgren. 

11.35-12.00 9.4 Programförslagets fjärde kapitel Socialdemokratisk 

samhällssyn i dag, avsnittet 

Demokrati, sidorna 19-22, rad 27. 

11.4 Utlåtanden över motioner som rör avsnittet 

Demokrati (häftena M1, sidorna 85-94 och 

U1, sidorna 21-25). 

Föredragande: Berit Högman. 


samhällssyn i dag, avsnittet En 

demokratisk ekonomi, sidan 22, rad 29 sidan 

25, rad 10. 

49

13.00-14.30 Lunch 


En demokratisk ekonomi (häftena M1, 




14.30-18.00 9. Förslag till nytt partiprogram (fortsatt 

behandling). 

14.30-15.30 9.2 Programförslagets andra, tredje och fjärde 

kapitel, 

9.3 avsnitten Nya klassmönster sidan 9, rad 31 

9.4 sidan 11, rad 5, Jämställdhet, sidan 17, rad 

24 sidan 18, rad 13 samt Jämlikhet och 

mångfald, sidan 25, rad 12- sidan 26. 

11.6 Utlåtanden över motioner som rör avsnitten 

Nya klassmönster, Jämställdhet och Jämlikhet 

och mångfald (häftena M1, sidorna 

142-172 och U1, sidorna 35-45). 

Föredragande: Eva Marcusdotter. 


samhällssyn i dag, avsnittet Välfärdspolitiken 

sidorna 27-29. 


Välfärdspolitiken (häftena M1, sidorna 173- 

219 och U1, sidorna 45-58). 


18.00-19.30 Middag 

19.30-24.30 Kvällsplenum 

19.30-23.30 9. Förslag till nytt partiprogram (fortsatt 

behandling) 

50 

19.30-20.00 9.4 Fortsatt behandling av partiprogrammets 

fjärde kapitel Socialdemokratisk samhällssyn 

i dag, avsnittet Arbete och tillväxt, sidorna 

30-32. 


Arbete och tillväxt (häftena M1, sidorna 

219-233 och U1, sidorna 58-67). 

Föredragande: Wanja Lundby-Wedin.



i dag, avsnittet Det gröna folkhemmet, 



Det gröna folkhemmet (häftena M1, sidorna 

234-240 och U1, sidorna 68-70). 

Föredragande: Niklas Nordström. 



i dag, avsnittet Kunskapssamhället, sidorna 

34-36. 


Kunskapssamhället (häftena M1, sidorna 

241-259 och U1, sidorna 70-79). 

Föredragande: Åke Gustavsson. 



i dag, avsnittet Den europeiska unionen, 



Den europeiska unionen (häftena M1, 





i dag, avsnittet Svensk säkerhetspolitik, 

sidan 39 rad 25-38. 


Svensk säkerhetspolitik (häfte M1, motionerna 

2:2-3, 7:4, 13:9, 56:22, 86:3, 167:1-2 

och 305:1, samt häfte U1, sidorna 83-85). 



andra och 

9.4 fjärde kapitel Socialdemokratisk samhällssyn 

i dag, avsnitten Kapitalets makt, sidan 7 rad 

29 sidan 9 rad 29, Internationalismen, sidan 

36 rad 43 sidan 37, Motvikter mot kapitalet, 

Frihandel och Freds- och solidaritetsarbete, 

sidan 39 rad 40-sidan 42. 

51

11.13 Utlåtanden över motioner som rör avsnitten 

Kapitalets makt, Internationalismen, Motvikter 

mot kapitalet, Frihandel och Fredsoch 

solidaritetsarbete (häftena M1, sidorna 

270-278 och U1, sidorna 85-90). 


22.15-22.30 11.14 Utlåtanden över övriga motioner och samlingsmotioner 

(häftena M1, sidorna 278-306 

och U1, sidorna 90-97). 

Föredragande: Anne-Marie Lindgren. 

22.30-23.30 9.1 Partiprogrammets inledningskapitel Den 

demokratiska socialismen, sidan 4-5. 


Den demokratiska socialismen (häftena M1, 



23.30-24.00 Tid till förfogande 

Redaktionsutskottet, överdrag, oförutsedda ärenden. 

Onsdagen den 7 november 


09.00-09.15 Uppvaktning av Unga Örnar 

09.00-12.00 10. Politiska riktlinjer 

10.8 Framtiden bygger vi tillsammans 

18. Utlåtanden över motioner som rör området 

Framtiden bygger vi tillsammans (häftena 

M2 och U2). 

Huvudföredragande: Lars Stjernkvist. 

09.00-09.10 Inledningsanförande: Lars Stjernkvist. 

09.10-12.00 En människa – en röst 

10.8.3 Politiska riktlinjer, sidan 45-46 (avsnitten 

Ett parti i vardagen och Utvecklad facklig 

politisk samverkan). 

18.3 Partistyrelsens förslag till ändringar av stad 

gar samt motioner och utlåtanden rörande 

vårt parti, stadgar och avgifter (häftena M2, 


Föredragande: Lars Stjernkvist och 

Birgitta Lönegård. 

52

12.00-12.45 7 Berättelser och fråga om ansvarsfrihet 

7.1 Partistyrelsens berättelser 1997, 1998, 1999 

och 2000 

7.2 Revisorernas berättelser 1997, 1998, 1999 

och 2000 

7.3 Riksdagsgruppens berättelser 1997, 1998, 

1999 och 2000 

7.4 Granskningsutskottets berättelse 

7.5 Fråga om ansvarsfrihet för partistyrelsen 

12.45-13.00 8. Val av partiorgan 

8.1 Val av partiordförande 

8.2 Val av partisekreterare 

8.3 Val av fem övriga ledamöter i verkställande 

utskottet 

13.00-14.30 Lunch 


14.30-18.00 10. Politiska riktlinjer, fortsatt behandling 

10.7 En stark röst för solidaritet och fred 

17. Utlåtanden över motioner rör internationella 

frågor och säkerhetspolitik (häftena M3 ochU3). 

Huvudföredragande: Anna Lindh. 

14.30-14.40 Inledningsanförande: Anna Lindh. 

14.40-14.50 10.7.1 Inledande textavsnitt, politiska riktlinjer 


Föredragande: Anna Lindh. 

14.50-15.25 Säkerhet i en ny tid 

10.7.2 Politiska riktlinjer sidorna 37-38. 

17.1 Utlåtanden över motioner som rör området 

Säkerhetspolitik i en ny tid (häftena M3, 


Föredragande: Anna Lindh. 

15.25-16.00 Ett ökat samarbete i vårt europeiska 

grannskap 



Ett ökat samarbete i vårt europeiska grannskap 

(häftena M3, sidorna 9-15 och U3, 


Föredragande: Anna Lindh och Urban Ahlin. 

53

16.00-16.15 Anförande Bosse Ringholm 

16.00-18.00 På människans sida i en gränslös värld 



På människans sida i en gränslös värld 

(häftena M3, sidorna 16-53 och U3, sidorna 

11-28). 

Föredragande: Maj-Inger Klingvall 

och Leif Pagrotsky. 

18.00-19.30 Middag 



10.2 Rätt att färdas väl genom livet 


Rätt att färdas väl genom livet (häftena M4 

och U4). 

Huvudföredragande: Lars Engqvist. 

19.30-19.40 Inledningsanförande: Lars Engqvist. 

19.40-19.50 10.2.1 Inledande textavsnitt, politiska riktlinjer, 

sidorna 5-6. 

Föredragande: Lars Engqvist. 

19.50-21.00 Vårt val av välfärdsmodell 



Vårt val av välfärdsmodell (häftena M4, 


Föredragande: Lars Engqvist och 

Bo Pettersson. 

21.00-23.30 Barnen främst 

10.2.3 Politiska riktlinjer sidorna 8-11 samt sidan 

18, raderna 4-6. 


Barnen främst (häftena M4, sidorna 36-67 


Föredragande: Ingela Thalén och 

Helène Svensson. 

54 

23.30-24.00 Tid till förfogande 

Redaktionsutskottet, överdrag samt tid för 

oförutsedda ärenden

Torsdagen den 8 november 



10.2 Rätt att färdas väl genom livet, fortsatt 

behandling 



och U4). 


09.00-11.00 En skola som ger kunskap och trygghet åt alla 

09.00-09.10 Inledningsanförande: Ingegerd Wärnersson. 

09.10-11.00 10.2.4 Politiska riktlinjer sidorna 9-11. 


En skola som ger kunskap och trygghet åt 

alla (häftena M4, sidorna 68-141 och U4, 


Föredragande: Ingegerd Wärnersson och 

Jan Björkman. 

11.00-12.45 Ett liv i hälsa 



Ett liv i hälsa (häftena M4, sidorna 142-232 


Föredragande: Lars Engqvist och 

Lars Isaksson. 


8.4 Val av sju suppleanter i verkställande utskottet 

13.00-14.30 Lunch 



10.2 Rätt att färdas väl genom livet, fortsatt 

behandling 



och U4). 


14.30-15.30 Allt äldre – och allt friskare 


55


Allt äldre – och allt friskare (häftena M4, 


Föredragande: Berit Andnor och Ola Rask. 


10.3 Ett Sverige där klyftorna minskar 


Ett Sverige där klyftorna minskar (häftena 

M5 och U5). 

Huvudföredragande: Wanja Lundby-Wedin. 

15.30-15.40 Inledningsanförande: Wanja Lundby-Wedin. 



15.50-16.30 Ingen ska lämnas utanför 

10.3.2 Politiska riktlinjerna sidorna 14-15. 


Ingen ska lämnas utanför (häftena M5, 


Föredragande: Wanja Lundby-Wedin och 

Tommy Waidelich. 

16.30-18.00 Rätt till en god bostad 

16.30-16.40 Inledningsanförande: Lars-Erik Lövdén. 

16.40-18.00 10.3.3 Politiska riktlinjer sidorna 15-16. 


Rätt till en god bostad (häftena M5, sidorna 

21-95 och U5, sidorna 14-25). 

Föredragande: Lars-Erik Lövdén och 

Inger Lundberg. 

18.00-19.30 Middag 



10.3 Ett Sverige där klyftorna minskar, fortsatt 

behandling 


Ett Sverige där klyftorna minskar (häftena 

M5 och U5). 

Huvudföredragande: Wanja Lundby-Wedin. 

56

19.30-21.30 Rätt till en god bostad, fortsatt behandling 



Rätt till en god bostad (häftena M5, sidorna 

21-95 och U5, sidorna 14-25). 

Föredragande: Lars-Erik Lövdén och 

Inger Lundberg. 

21.30-22.30 Värna människovärdet – låt olikheterna berika! 

10.3.4 Politiska riktlinjer sidorna 16-18 (ej sidan 

18, raderna 4-6). 


Värna människovärdet – låt olikheterna berika! 

(häftena M5, sidorna 96-119 och U5, 


Föredragande: Mona Sahlin och 

Anita Johansson. 

22.30-24.00 Trygghet i vardagen 



Trygghet i vardagen (häftena M5, sidorna 

120-150 och U5, sidorna 35-53). 

Föredragande: Thomas Bodström och 

Ingvar Johnsson. 

Fredagen den 9 november 



10.4 Fler jobb – och ett arbete att må bra med 


Fler jobb – och ett arbete att må bra med 

(häftena M6 och U6). 

Huvudföredragande: Mona Sahlin. 

09.00-09.10 Inledningsanförande: Mona Sahlin. 



Föredragande: Mona Sahlin. 

09.20-11.30 Alla behövs på framtidens arbetsmarknad 


14.1 Utlåtanden över motioner på området Alla 

behövs på framtidens arbetsmarknad (häftena 

M6, sidorna 4-49 och U6, sidorna 4-15). 

57

Föredragande: Sven-Erik Österberg och 

Elvy Söderström. 

11.30-13.00 Ett mänskligare arbetsliv 


14.2 Utlåtanden över motioner på området Ett 

mänskligare arbetsliv (häftena M6, sidorna 

4-49 och U6, sidorna 4-15). 


Ove Bengtsberg. 

13.00-14.30 Lunch 



8.5 Val av 26 övriga ledamöter i partistyrelsen 

8.7 Val av tre revisorer 

8.9 Val av fem ledamöter i programkommissionen 


10.4 Fler jobb – och ett arbete att må bra med, 

fortsatt behandling 


Fler jobb – och ett arbete att må bra med 


Huvudföredragande: Mona Sahlin. 

14.45-16.15 Ett mänskligare arbetsliv, fortsatt behandling 


14.2 Utlåtanden över motioner på området Ett 

mänskligare arbetsliv (häftena M6, sidorna 

50-116 och U6, sidorna 16-28). 


Ove Bengtsberg. 

16.15-17.45 Trygg i tider av arbetslöshet 

10.4.4 Politiska riktlinjer sidan 24. 

14.3 Utlåtanden över motioner på området Trygg 

i tider av arbetslöshet (häftena M6, sidorna 

117-144 och U6, sidorna 28-34). 

Föredragande: Björn Rosengren och 

Lena Micko. 

17.45-18.00 Internationell gäst talar. 

58

18.00-19-30 Middag 



10.5 Ett Sverige i sammanhållning och utveckling 

15. Utlåtanden över motioner på området Ett 

Sverige i sammanhållning och utveckling 


Huvudföredragande: Ulrica Messing. 

19.30-19.40 Inledningsanförande: Ulrica Messing. 


sidan 25. 

Föredragande: Ulrica Messing. 

19.50-21.00 Kunskapen växer när den delas av fler 


15.1 Utlåtanden över motioner på området 

Kunskapen växer när den delas av fler (häftena 

M7, sidorna 4-32 och U7, sidorna 4-23). 

Föredragande: Thomas Östros och 

Nalin Pekgul. 

21.00-21.30 En ledande IT-nation 


15.2 Utlåtanden över motioner på området En 

ledande IT-nation (häftena M7, sidorna 33- 

41 och U7, sidorna 23-25). 

Föredragande: Göran Johnsson och 

Cinnika Beiming. 

21.30-24.00 Ta tillvara utvecklingskraften i alla regioner 



Ta tillvara utvecklingskraften i alla regioner 

(häftena M7, sidorna42-139 och U7, sidorna 

25-51). 

Föredragande: Ulrica Messing och 

Anders Sundström. 

Lördagen den 10 november 



10.5 Ett Sverige i sammanhållning och 

utveckling, fortsatt behandling 

59

15. Utlåtanden över motioner på området 

Ett Sverige i sammanhållning och utveckling 


Huvudföredragande: Ulrica Messing. 

09.00-10.00 Från jord till bord 

10.5.5 Politiska riktlinjer sidorna 30-31 


Från jord till bord (häftena M7, sidorna 

140-159 och U7, sidorna 51-60). 

Föredragande: Margareta Winberg och 

Kjell Nordström. 


10.6 En trygg och hållbar ekonomi 


En trygg och hållbar ekonomi (häftena M8 

och U8). 

Huvudföredragande: Bosse Ringholm. 

10.00-10.10 Inledningsanförande: Bosse Ringholm. 



Föredragande: Bosse Ringholm. 

10.10-11.00 Med ansvar och förnuft 



Med ansvar och förnuft (häftena M8, 


Föredragande: Bosse Ringholm och 

Göran Johansson. 

11.00-12.15 Rättvisa skatter 



Rättvisa skatter (häftena M8, sidorna 24-62 


Föredragande: Bosse Ringholm och 

Arne Kjörnsberg. 

60 

12.15-13.00 Bruka utan att förbruka 



Bruka utan att förbruka (häftena M8,


Föredragande: Kjell Larsson och 

Anneli Hulthén. 

13.00-14.30 Lunch 



8.6 Val av femton suppleanter i partistyrelsen. 

8.8 Val av tre revisorssuppleanter. 

8.10 Val av fem suppleanter i programkommissionen. 


10.8 Framtiden bygger vi tillsammans, fortsatt 

behandling 


Framtiden bygger vi tillsammans (häftena 

M2 och U2). 

Huvudföredragande: Lars Stjernkvist. 


sidan 41. 

Föredragande: Lars Stjernkvist. 

15.10-16.00 Kulturen och medier – utrymme för liv och 

lust 



Kulturen som drivkraft (häftena M2, sidorna 

4-25 och U2, sidorna 39-46). 

Föredragande: Marita Ulvskog och 

Lars Stjernkvist. 

16.00-16.30 Bry dig, bilda dig, bestäm dig! 



Bry dig, bilda dig, bestäm dig (häftena M2, 


Föredragande: Monica Öhman och 

Frank Andersson. 

16.30-17.30 En människa – en röst 

10.8.4 Politiska riktlinjer sidorna 41 och 45-46 

(avsnittet Fler förtroendevalda och ökat 

valdeltagande). 

61


En människa – en röst (häftena M2, sidorna 

38-70 och U2, sidorna 52-62). 

Föredragande: Britta Lejon och Roger Kaliff. 

19.00 Kongressfest 

Söndagen den 11 november 2001 


09.00-09.20 Övrigt politiskt 

18.4 Utlåtanden över motioner som rör Övrigt 

politiskt (häftena M2, sidorna 119-122 och 

U2, sidorna 62-63). 

Föredragande: Agneta Gille. 


10. 1 Människan är målet, inledningskapitlet i de 

politiska riktlinjerna, sidorna 4-5. 

Föredragande: Göran Persson. 

11.00-11.15 Bordlagda ärenden 

11.15-12.30 Förslag från redaktionsutskottet 

9. Partiprogram, slutligt antagande 

10. Politiska riktlinjer, slutligt antagande 

12.30-13.30 Kaffe och smörgås 


13.30-13.35 19. Protokolljustering 

13.35-15.00 Avslutningsprogram 

15.0020. Kongressens avslutning 

Beslut 


att 

fastställa partistyrelsens förslag till arbetsordning, inklusive 

föredragande. 

62


Val av kongressfunktionärer 


26 ledamöter i kongressutskottet 


Sven Hulterström, valberedningens ordförande: På tidigare kongresser har 

i regel de val som nu ska förrättas föreslagits av kongressutskottet, men i 

och med att vi har en ny ordning som innebär att valberedningen väljs av 

förtroenderådet har vi fått också den här uppgiften. Jag hoppas att vi tillsammans 

med partidistrikten har klarat den, så att det inte blir några 

onödiga tidsutdräkter i den här proceduren. 

Här föreslås Greger Tidlund, Södermanland, som ordförande. Övriga är 

Nils-Olov Olofsson, Blekinge, Lennart Björk, Bohuslän, Anders Lindström, 

Dalarna, Sonja Landin, Gotland, Stefan Hedin,Gävleborg, Anna Johansson, 

Göteborg, Kaj Berntsson, Halland, Erik Magnusson, Jämtland, Peter Persson, 

Jönköpings län, Lena Segerberg,Kalmar län, Carina A Elgestam,Kronoberg, 

Birgitta Ahlqvist, Norrbotten, Annelie Stark, Skaraborg, Kerstin Engle, 

Skåne, Håkan Jonsson, Stockholms län, Karin Hanqvist, Stockholm, Lars 

Skytt, Uppsala län, Håkan Holmberg, Värmland, Christer Forssell, 

Västerbotten, Leif Lindholm, Västernorrland, Denise Bergström, 

Västmanland, Peter Jonsson, Norra Älvsborg, Ulf Olsson, Älvsborgs södra, 

Mats Sjöström,Örebro län och Jörgen Oskarsson, Östergötland. 

Beslut 


att 

välja kongressutskott med redovisade ledamöter i enlighet med 

valberedningens förslag. 


Val av sex ordförande 


Sven Hulterström, valberedningens ordförande: Vi föreslår Anita Modin, 

Jörgen Linder, Ulla Lindqvist, Tomas Eneroth, Lena Hallengren och Daniel 

Ådin. 

Beslut 


att 

välja ordförande för kongressen i enlighet med valberedningens 

förslag. 

63


Val av åtta sekreterare 


Sven Hulterström, valberedningens ordförande: Här föreslås Ann-Sofie 

Hermansson, Heli Kärkkäinen, Madelén Persson, Marie Martinsson, Birthe 

Nordengard, Lars Westbratt, Peter Andersson och Ulf Nordlinder. 

Beslut 


att 

välja sekreterare för kongressen i enlighet med valberedningens 

förslag. 


Val av elva rösträknare 


Sven Hulterström, valberedningens ordförande: Vi föreslår Ibrahim 

Baylan, Västerbotten, sammankallande, Åsa Hedlöf, Dalarna, Ronny 

Robertsson, Halland, Tony Lundstedt, Kronoberg, Johan Öhrn, 

Norrbotten, Elin Pettersson, Södermanland, Göran Hårde, Uppsala län, 

Birgit Johansson, Västernorrland, Rune Karlsson, Västmanland, Inga 

Eriksson,Norra Älvsborg och Gerd Aronsson,Östergötland. 

Beslut 


att välja elva rösträknare i enlighet med valberedningens förslag. 


Val av nio ledamöter i rösträkningskommittén 


Sven Hulterström, valberedningens ordförande: Här föreslås Monica 

Haider, Kronoberg, ordförande, Ingrid Duwe, Bohuslän, Ulf Johansson, 

Göteborg, Ulrika Thulin, Skåne, Ola Sjöberg, Södermanland, Staffan 

Connysson, Västerbotten, Monica Fahlén, Västernorrland, Örjan 

Andersson, Västmanland och Christin Slättmyr,Norra Älvsborg. 

64

Beslut 


att välja nio ledamöter i rösträkningskommittén i enlighet med valberedningens 

förslag. 


Val av tio protokolljusterare 


Sven Hulterström, valberedningens ordförande: Här föreslås Peter 

Jeppsson, Blekinge, ordförande, Stina Lindberg, Halland, Elisabeth 

Bramfeldt, Norrbotten, Göran Persson, Skåne, Hans Ekström, 

Södermanland, Leif Bergman, Värmland, Agneta Lindström-Berg, 

Västerbotten, Elisabeth Lassen, Västernorrland, Nils Wiik, Västmanland 

och Anna-Lena Mellquist,Norra Älvsborg. 

Beslut 


att välja tio protokolljusterare i enlighet med valberedningens förslag. 


Val av 15 ledamöter i programoch redaktionsutskottet 


Sven Hulterström, valberedningens ordförande: Här föreslås Göran 

Persson, partistyrelsen, ordförande, Lars Stjernkvist, partistyrelsen, Lena 

Hjelm-Wallén, partistyrelsen, Anna Lindh, partistyrelsen, Bosse Ringholm, 

partistyrelsen, Wanja Lundby-Wedin, partistyrelsen, Thomas Östros, partistyrelsen, 

Peter Hultqvist, Dalarna, Kerstin Alnebratt, Göteborg, Jens 

Nilsson, Jämtland, Charlotta Svanberg, Kronoberg, Ilmar Reepalu, Skåne, 

Elisabeht Brandt-Ygeman,Stockholm, Birgitta Halvarsson, Värmland och 

Britt-Marie Karlsson,Örebro län. 

Beslut 


att 

välja 15 ledamöter i programoch redaktionsutskottet i enlighet 

med valberedningens förslag. 

65


Val av nio ledamöter i stadge- och diverseutskottet 


Sven Hulterström, valberedningens ordförande: Vi föreslår Anna-Karin 

Lundström,Stockholms län, ordförande, Bengt Odlöv,Bohuslän, Kenneth 

Persson, Dalarna, Tommy Berger, Gävleborg, Caterina Franceschi, 

Göteborg, Åke Eliasson, Halland, Lars Aronsson, Jönköpings län, Åsa 

Ögren, Västerbotten och Ewa-Leena Johansson,Örebro län. 

Beslut 


att 

välja nio ledamöter i stadge- och diverseutskottet i enlighet med 



Val av nio ledamöter i granskningsutskottet 


Sven Hulterström, valberedningens ordförande: Till sist föreslår vi Ewa 

Lindstrand, Västernorrland, ordförande, Jan-Olof Larsson, Bohuslän, 

Kurt Kvarnström, Dalarna, Ewelina Tokarczyk, Göteborg, Karin Renblad, 

Jönköpings län, Lynn Ljungberg,Skåne, Ulrica Truedsson, Södermanland, 

Carina Schön, Västmanland och Per Eriksson,Örebro län. 

Beslut 


att 

välja nio ledamöter i granskningsutskottet i enlighet med 


Göran Persson, partiordförande: Jag vill nu lämna över klubban till någon 

från det vana presidiet – Anita Modin.Varsågod. 

Ordförande: Anita Modin 

66 

Ordningsfråga 

Anita Modin, tjänstgörande ordförande: Ett stort tack för ert förtroende. 

Vi har, som Göran Persson sade, en vecka framför oss som blir jobbig. Jag 

tror inte att någon av oss riktigt förstår hur jobbig den blir. Vi har försökt 

att hitta alla detaljer som kan hittas för att underlätta för kongressen, 

men det dyker ständigt upp fler. Vi behöver er hjälp, och vi ska göra

vårt bästa för att det ska bli korrekt. Men det måste ske med gott humör. 

Vi skulle vilja be er att föra in alla rättelser i ert material; det är nästan 

omöjligt att hänga med om man inte har fört in dem. 

Arbetsordningen är att vi ägnar hela dagen i morgon åt partiprogrammet. 

Här måste vi än en gång be er att uppmärksamma att det är ett nytt 

förslag till partiprogram. Det är inte det gamla förslaget som ni har skrivit 

motioner om. Min rekommendation är att ni inriktar er på texten i 

det nya partiprogrammet, för de motioner som har skrivits har man till 

viss del tagit hänsyn till i förslaget till nytt program. 

Partistyrelsens utlåtanden är det som styr vilka attsatser som ska 

behandlas. Normalt läser vi vid ingången av ett avsnitt upp alla attsatser 

och all text som ska vara med. Vi har bedömt att vi då tar vi en massa tid 

i anspråk, så vi föreslår att vi gör som vi gjorde på förra kongressen, att vi 

lägger flera exemplar av våra försättsblad i kongressbyrån så att ni där kan 

kontrollera exakt när era motioner och attsatser tas upp. Är det något 

som i alla fall är oklart står vi naturligtvis till förfogande så att ni kan 

ställa frågor. Men kopiorna av försättsbladen ska finnas i kongressbyrån. 

Vi hade önskat att det skulle gå att få upp dem på storbild här, men det 

är inte så lätt att göra det. 

Jag hoppas att ni är med på att vi hanterar arbetsordningen på det här 

sättet. Det viktiga är att vi får tid att diskutera framtidsfrågor i stället för 

formalia. 

På varje punkt på arbetsordningen framgår vilka sidor i partiprogrammet 

respektive riktlinjerna som ska behandlas. Dessutom finns motionerna 

angivna. Arbetsordningens numrering måste finnas på talarlapparna. 

Det är väldigt viktigt, annars kan vi inte få in yrkandena på rätt 

ställe. 

När det gäller arbetsordningen tillkommer några talare. Ni får också 

vara beredda på att vi kan behöva stuva om i arbetsordningen. Det kan 

vara så att något avsnitt inte tar så lång tid som vi har trott, och då kan 

vi flytta fram avsnitt som egentligen skulle behandlas senare i veckan för 

att vi ska få tid till diskussioner. 

För att det ska bli så lättfattligt som möjligt hoppas vi att vi ska kunna 

fatta beslut så fort ett avsnitt är avslutat. Det kan vara så att det kommer 

in så många förslag att vi får lov att ajournera förhandlingarna. Men 

regeln ska vara att vi ska fatta beslut om avsnitten vartefter vi har jobbat 

oss igenom dem. 

Vi ska försöka att föra kongressen framåt likadant hela tiden, så att det 

ska bli lätt att känna igen sig. Om det inte görs något inlägg av föredraganden 

är det i alla fall ett bifallsyrkande till partiprogrammet, till partistyrelsens 

utlåtande över motioner eller förslag till riktlinjer. 

Talartiden är kort – det vet vi. För att vi ska kunna få en rättvis bedömning 

av tiden ber vi att ni så snart som möjligt lämnar in talarlappar med 

yrkanden. Det gäller främst för i morgon, men naturligtvis även för hela 

veckan. Sedan gör vi en beräkning av hur mycket tid de föredragande ska 

67

ha och av hur mycket tid vi behöver för beslut. Sedan får vi se hur många 

talare som ryms innan vi är tvungna att sätta streck – för det kommer vi 

att behöva göra ibland. 

Nytt för i år är temagrupperna. Lasse Stjernkvist har nämnt dessa. 

Temagrupperna är inte beslutsföra, men vi ska undanröja en massa småproblem 

som säkert går att lösa muntligt. Nytt för i år är också att vi föreslår 

att man här uppe på podiet en timme efter det att temagrupperna är 

slut, alltså från klockan 19.30 och en timme framåt, får lämna in talarlappar 

med yrkanden främst för morgondagen, men gärna för hela 

veckan. Då får vi natten på oss att bearbeta detta både för de föredragande 

och för oss i presidiet! 

Vi ber också att vi i morgon, när Göran Persson ska inleda diskussionen 

om partiprogrammet, inte får en kö av talare som vill lämna sina lappar. 

Gör gärna det i kväll i stället! För den fortsatta debatten är det mycket värdefullt 

med lugn och ro och att kunna lyssna på Göran Persson i morgon. 

Eftersom vi vill ha lugn och ro utan störningar vill vi inte heller ha 

några påslagna mobiltelefoner i salen. 

Jag lämnar ordet fritt med anledning av förslaget om att vi ska lämna 

in talarlappar en timme i kväll från klockan 19.30. 

Förslag 

Följande förslag förelåg: 

att 

kongressombuden ska få möjlighet att lämna talarlappar på podiet 

klockan 19.30-20.30. 

Beslut 


att bifalla kongressordförandes förslag. 


Ersättningar och arvoden 


Ersättningar till ombuden 


Birgitta Lönegård, partikassör: Kongressen har att ta ställning till två 

ersättningar. Den första är ersättning för logi, och där föreslås 700 kronor 

per natt. Den andra gäller de ombud som har förlorat arbetsförtjänst. 

Förslaget innebär att ersättning ska utgå med 600 kronor per dag inklusive 

sociala avgifter. 

68

Beslut 


att bifalla partikassörens förslag till ersättningar och arvoden. 

Behandlingen av dagordningens punkter 1-6 var därmed avslutad. 


Berättelser och fråga om ansvarsfrihet 


Partistyrelsens berättelser 1997, 1998, 1999 och 2000 

Beslut 


att 

remittera partistyrelsens berättelser 1997, 1998, 1999 och 2000 till 

granskningsutskottet. 


Riksdagsgruppens berättelser 1997, 1998, 1999 och 2000 

Beslut 


att remittera riksdagsgruppens berättelser 1997, 1998, 1999 och 2000 

till granskningsutskottet. 

Behandlingen av dagordningens punkter 7.1 och 7.3 fortsätter på sidan 

27 i del 2. 

Ajournering 

Kongressförhandlingarna ajournerades klockan 15.28. 

69

Tisdagen den 6 november 2001 

Förmiddagens förhandlingar 

Förmiddagens förhandlingar inleddes klockan 09.02. 


Sekreterare: Heli Kärkkäinen och Ann-Sofie Hermansson 

Tjänstgörande ordförande: I går kväll var det lite stressigt med tiden. 

Därför skulle jag nu vilja presentera oss i presidiet. 

Jag heter Anita Modin och kommer från Stockholm. Jörgen Linder 

kommer från Göteborg. Ulla Lindqvist kommer från LO. Vidare har vi 

Tomas Eneroth från Kronoberg, Lena Hallengren från SSU och Daniel 

Ådin från Västerbotten. 

Nomineringstider 

Tjänstgörande ordförande: Nomineringstiden för val av partiordförande, 

partisekreterare samt fem ordinarie ledamöter i VU föreslås bli fastställd 

till klockan 15.00 i dag. 

Beslut 


att bifalla kongressordförandens förslag. 


Förslag till nytt partiprogram 

Huvudföredragande: Thomas Östros 


Utlåtande över motioner som rör återremiss av 

programförslaget 

(Häfte M1, motionerna 1:1, 2:8, 3, 4:19–20, 5, 6, 7:1, 8, 11 och 13:1, 

samt häfte U1, sidan 9 – attsatserna 1-2 i beslutsförslaget). 

70

Föredragande: Göran Persson 

Tjänstgörande ordförande: Göran Persson hälsas härmed välkommen att 

inleda diskussionen om förslaget till nytt partiprogram. Varsågod! 

Inledning av Göran Persson 

Göran Persson, programkommissionens ordförande: Partivänner! 

Partiprogrammet har vi levt med sedan år 1975. Jag minns när jag som 

ung SSU:are i november samma år fick presentera programmet. Att ta 

ansvar för en programpresentation inför en stor fin arbetarekommun var 

väldigt högtidligt. Jag kommer ihåg den långa debatt som föregick programmet. 

Det var stimulerande, och vad jag minns mest var den högtid 

som programdebatten omgavs av. Jag fick vara med på 1975 års kongress 

som yngsta ombudet från Södermanland. Några av er är i dag med för 

första gången, och jag är säker på att ni upplever det på precis samma 

sätt. Så har det alltid varit för oss; rörelsen har, och har haft, förmåga att 

omsätta programmen i praktisk politik. Vad vi i dag ska ägna oss åt är 

alltså både viktigt och stort. 

Kanske var det i samma känsla som Axel Danielsson befann sig när han 

skrev vårt första partiprogram. Han sitter en kväll och skriver partiprogrammet 

med silver doppat i bläcket – lugnt och metodiskt, oerhört 

säkert – han var en stor stilist. 

Axel Danielsson skriver: ”Socialdemokratin skiljer sig från andra politiska 

partier därigenom, att den helt vill omdana det borgerliga samhällets 

ekonomiska organisation och genomföra arbetareklassens sociala frigörelse, 

till betryggande och utveckling af den andliga och materiella 

kulturen.” 

I en kort mening – programmets allra första – formulerar Sveriges 

Socialdemokratiska Arbetareparti sin syn på människan och det samhälle 

hon lever i. Det är en mening som uttrycker socialdemokratins politiska 

frihetslängtan, och det är en mening som uttrycker socialdemokratins 

vilja att förändra samhället. 

Samma mål och samma vilja till förändring vägleder oss socialdemokrater 

i dag. 

Då som nu – samma längtan efter frihet och frigörelse, inte frihet erövrad 

på andra människors bekostnad utan frihet för alla att kunna känna 

trygghet och forma sina egna liv. 

Då som nu – samma strävan efter jämlikhet människor emellan, inte 

jämlikhet enbart genom samma chans och lika möjligheter utan också 

jämlikhet i form av rättvis fördelning. 

Då som nu – samma vilja till solidaritet, inte solidaritet med enbart de 

sämst ställda i form av välgörenhet utan ett solidariskt samhälle där alla 

bidrar och alla får del av frukterna efter behov. 

71

72 

Frihet, jämlikhet och solidaritet är tidlösa värderingar. De präglade 

Bergspredikans budskap och de fanns med under den franska revolutionen. 

De var vägledande när Martin Luther King talade om sin dröm vid 

Lincoln Memorial i Washington. Och de gjorde att Nelson Mandela 

under årtionden orkade hålla modet uppe i sin cell på Robben Island. 

Dessa värderingar löper som en röd tråd genom den socialdemokratiska 

idéhistorien, från det första partiprogrammet till det förslag som vi 

i dag har att behandla. Vi säger: 

”Socialdemokratin vill låta dessa demokratins ideal prägla hela samhällsordningen 

och människors inbördes förhållanden. Vårt mål är ett 

samhälle utan över- och underordning, utan klassgränser, utan könssegregation 

eller etniska klyftor, ett samhälle utan fördomar och diskriminering...” 

Kamrater! När Axel Danielsson sitter där och formulerar sig kan han 

föga ana den samhällsförändring som vårt land kommer att genomgå 

under de följande hundra åren. Han kan hoppas, men knappast tro, att 

Sverige ska förändras från ett av Europas fattigaste länder till ett av världens 

rikaste, tryggaste och mest rättvisa länder att bo och leva i. 

Men så blev det, och det var socialdemokratin som var den ledande 

politiska kraften under denna samhällsomvandling. 

Läs historien om det moderna Sveriges framväxt! Läs, och du kommer 

att finna att det i hög grad är arbetarrörelsens historia som beskrivs! 

Vi har all anledning att känna stolthet över det Sverige som arbetarrörelsen 

har byggt. Men vi har samtidigt all anledning att säga att vi inte 

är nöjda. 

Sverige är fortfarande ett land där friheten inte är erövrad för alla. 

Sverige är fortfarande ett land där inte jämlikhet råder. Sverige är fortfarande 

ett land där solidariteten brister. 

Detta gör att vi socialdemokrater vill fortsätta att förändra vårt land. 

Men då behöver vi en ideologisk kompass som leder oss rätt, en kompassnål 

som inte snurrar när viktiga beslut ska tas. 

Därför krävs ett nytt partiprogram – ett program som är aktuellt och 

anpassat till dagens verklighet, ett program som ger ideologisk vägledning 

i praktisk politik. 

I denna mening känns inte dagens partiprogram tillräckligt aktuellt. 

Det började diskuteras och formuleras i slutet av 1980-talet, och det fastställdes 

på partikongressen år 1990. 

Sedan dess har enormt mycket hänt, både i Sverige och i vår omvärld 

– händelser och förändringar som kastar delar av innehållet och analyserna 

i detta partiprogram över ända. Låt mig ge några exempel. 

År 1990 hade ingen av oss hört talas om World Wide Web. 

Mobiltelefonerna var stora och otympliga. Surfa var någonting som gjordes 

under varma sommardagar på skummande vågor. I dag har de allra 

flesta av oss skickat e-post, och vi är många som har lyssnat på Hassan på

Sveriges Radios hemsida. I dag har de flesta svenskar en mobiltelefon, så 

liten att det ibland kan vara svårt att hitta den i fickan när det ringer. 

År 1990 hade muren som delade Europa nyss monterats ned. 

Demokratiska val hade inte hållits i Sovjetunionen. Sverige hade inte 

ansökt om medlemskap i EG. I dag är Sverige medlem i EU. I Kreml 

regerar en demokratiskt vald president. Estland, Lettland och Litauen 

förhandlar om medlemskap i den europeiska unionen. 

År 1990 hade vi överskott i statens finanser och full sysselsättning, men 

vi var på väg in i den ekonomiska krisen. I dag har vi tagit oss ur den 

tvångströja som låneberoendet utgjorde för demokratin, men vårt land är 

fortfarande märkt av 1990-talets massarbetslöshet och nedskärningar. 

Så vill jag, med några enkla exempel, beskriva den enorma samhällsförändring 

som skett sedan vi antog 1990 års partiprogram. 

Det var mot den bakgrunden som kongressen i Sundsvall för fyra år 

sedan beslutade att ett nytt partiprogram skulle arbetas fram. 

Programkommissionen har jobbat hårt. Utkast har tagits fram och 

nagelfarits i våra partiorganisationer. Diskussioner och debatter har hållits. 

Remissvar har formulerats, lästs och tagits i beaktande. Så har ett 

nytt förslag växt fram under ett par år. Nu är det dags att fatta beslut. 

Det finns, som alltid, stora diskussioner inom arbetarrörelsen när vi ska 

ta ställning till ett nytt program. Jag börjar med den viktigaste diskussionen, 

den om demokratin. Demokratin är 1900-talets mest fantastiska 

samhällsförändrande kraft. Demokratin innebär lika rätt och lika möjligheter 

för alla att delta i samhällsarbetet. 

För oss socialdemokrater får ekonomiska intressen aldrig sätta gränser 

för demokratin. Demokratin har däremot alltid den överordnade rätten 

att ange spelregler för ekonomin och sätta gränser för marknaden. 

I den unga arbetarrörelsen handlade de demokratiska kraven om att 

bryta kapitalets makt. Det är en central uppgift också i dag. Men den 

ekonomiska makten har blivit mer anonym och mer internationellt 

orienterad. Därför måste också sättet på vilket vi bryter dess oinskränkta 

makt förändras. 

Men det räcker inte. Demokratin måste också bygga på verklig delaktighet 

och verkligt inflytande för medborgarna. Det handlar om människors 

möjlighet att påverka sin egen vardag, samhället i stort eller internationella 

angelägenheter – oavsett om vi är medborgare, löntagare, konsumenter 

eller aktiva i folkrörelser. Därför kan inte demokratin fångas i 

en enskild formel eller i några få enkla åtgärder. Den måste röra sig på 

många olika plan, i ett ständigt samspel mellan människor. 

Det är denna demokratisyn – den demokratiska socialismen – som 

programförslaget fångar i sitt inledande avsnitt. Detta är också bakgrunden 

till att vi har tagit bort den formulering som i sin ursprungliga form 

infördes år 1944 och som nästan alla känner till. Den som säger att 

”bestämmanderätten över produktionen och dess fördelning ska läggas i 

hela folkets händer”. 

73

74 

Det är en vacker mening – en mening med tyngd. Den uttrycker den 

klassiska visionen om folkets makt över ekonomin, en ekonomi styrd av 

andra intressen än kapitalet, och därmed också drömmen om ett annat 

samhälle än det som bygger på den privata vinstens styrmekanismer. 

Men den fångar inte socialdemokratins hela demokratisyn – den som 

handlar om maktspridning, om inflytande på många plan och i fler former. 

Man kan därför inte både kräva att hela folket ska ha bestämmanderätt 

över produktionen och dess fördelning, samtidigt som detta bestämmande 

ska vara delat och kunna utövas i fler former, där inte hela folket 

samtidigt är inblandat. 

Att förhandla om löner är till exempel ett sätt att påverka fördelningen 

av produktionsresultatet. För arbetarrörelsen är denna fria förhandlingsrätt 

självklar. Då kan vi inte hävda att beslut om produktionsresultatets 

fördelning i alla delar ska tas av hela folket. 

1944 års formulering måste ses mot bakgrund av den tidens debatter. 

Den är ett resultat av en kompromiss. En kompromiss mellan dem som 

i likhet med Wigforss ville lyfta fram demokratin som medlet för samhällsförändring, 

och dem som fortfarande höll på de närmast statssocialistiska 

tankarna. Men den är samtidigt präglad av den debatt och de 

samhällsvillkor, där arbetarrörelsens demokratisyn främst definierades 

som nödvändigheten att bryta kapitalets makt. 

I dag vet vi mer om demokratins egna villkor och vad demokratin kräver. 

Jag tänker på medborgarnas inflytande över sin vardag. Vi måste arbeta 

för ett högt valdeltagande, vi måste utveckla demokratin på arbetsplatserna, 

i bostadsområdena och inom den gemensamma sektorn. 

Jag tänker på makten över opinionsbildningen. Vi behöver aktiva folkrörelser, 

vi måste utnyttja den moderna informationstekniken samt 

utveckla arenor fredade från kommersiella avkastningskrav. 

Jag tänker på internationaliseringen. Vi behöver bygga internationella 

politiska strukturer och allianser för att hävda medborgarmakten mot 

kapitalet. 

Partivänner! Det andra som jag vill ta upp är jämlikheten. 

Vi är alla olika. Vi är kvinnor och män, unga och gamla, ljushyade och 

mörkhyade, metallarbetare och vårdbiträden, sportfånar och körsångare. 

Vår olikhet är det vackra och fantastiska med oss människor. Men allas 

våra olikheter får inte innebära att vi behandlas olika, att vi ges olika 

chans att utvecklas eller tilldöms olika möjlighet till makt eller inflytande 

över samhället. 

Jämlikheten har ingenting med likhet att göra – utan är tvärtom ett sätt 

att värna det unika med var och en av oss. 

Arbetarrörelsen växte fram i ett samhälle med avgrundsdjupa 

klassklyftor. På ena sidan den minoritet som hade makten, på den andra 

den majoritet som var maktlös. På ena sidan den minoritet som berikade

sig på andras arbete, på den andra den majoritet som berikade andra på 

sitt. 

I den del av samhället där du en gång föddes och växte upp, där stannade 

du kvar – liksom dina barn och deras barn. Arbetarrörelsens jämlikhetsdebatt 

utgick därför länge från klassbegreppet, det vill säga utifrån 

de skillnader i människors villkor som skapas av produktionsförhållandena. 

Och klassbegreppet är fortfarande ett centralt begrepp för att vi ska 

förstå ojämlikhetens problem. Sverige är fortfarande ett klassamhälle. 

Oavsett om jag talar om hälsa, fattigdom, utbildningsnivå eller arbetslöshet 

så är klassamhället tydligt. Säg mig vilka som är dina föräldrar och 

hur du vuxit upp, så ska jag säga dig hur du lever – det gäller fortfarande 

i hög grad i vårt land. 

Men klassbegreppet räcker inte för att förklara all ojämlikhet i samhället. 

Det finns tydliga, genomgående strukturer i över- och underordning 

vid sidan om klasstrukturen. Jag tänker inte minst på att kvinnor 

och män redan från födelsen tilldelas ojämlika livsvillkor – oavsett från 

vilken samhällsklass man kommer. 

Klassmönstren förklarar varför LO-kvinnor har lägre löner än SACOkvinnor. 

Klassmönstren förklarar varför invandrare och svenskfödda i 

låglöneyrken har samma upplevelse av underordning och brist på makt 

över sina egna liv. Men de förklarar inte varför människor med utländsk 

bakgrund har högre arbetslöshet än svenskfödda, varför invandrare oftare 

än svenskar arbetar under sin utbildningskompetens. 

Denna verklighet får vi i arbetarrörelsen inte blunda för. Det är därför 

av avgörande betydelse att socialdemokratin för kampen för jämlikhet 

efter flera olika linjer. Gör vi det, då blir det enklare att förverkliga målet 

om ett samhälle där alla är lika mycket värda och behandlas därefter. 

Partivänner! Det tredje område som jag vill ta upp är Sveriges säkerhetspolitik. 

Den syftar till att värna vårt lands frihet, vår demokrati och 

vår rätt att själva bestämma över framtiden. Så har det varit, så är det i 

dag och så förblir det också i morgon. 

Den säkerhetspolitiska linje som Sverige har valt har tjänat oss väl. 

Den har inte minst bidragit till att vårt land har hållits utanför krig under 

många år. Den har också bidragit till stabilitet i norra Europa. 

Svensk säkerhetspolitik vilar på tre pelare. 

För det första: samarbete med andra länder. 

Fred och säkerhet är inte enbart frihet från krig utan också frihet från 

hot. Säkerheten och freden kan därför aldrig vinnas på någon annans 

bekostnad – utan måste säkras i samarbete. Det gäller såväl länder som 

folk. Det innebär att samverkan med andra är en förutsättning för att vi 

i Sverige ska kunna stärka också vår egen säkerhet. 

Här finns framför allt Förenta nationerna. Det är den enda globala 

organisationen med legitimitet, men också med auktoritet, som kan 

samla världens länder i kamp mot ondska och förtryck. 

75

76 

Här finns naturligtvis också EU, en union som med både sin röst och 

sina resurser kan spela en aktiv roll för säkerhet och avspänning, en union 

som faktiskt grundades för att Europas ärkefiender aldrig mer skulle 

komma i krig med varandra. 

Sverige har alltid ställt upp på FN, även militärt. Nu bygger EU upp 

samma förmåga. Men FN och EU handlar i än högre grad om att 

angripa konflikternas rötter – ekonomiska och sociala problem. När hela 

Europa, hela världen, nås av utveckling och framsteg, då läggs den bästa 

grunden för fredlig samlevnad. 

För det andra: ett modernt försvar. 

Vi vet att vi behöver ett effektivt och modernt svenskt försvar med 

förmåga att möta dagens och morgondagens angrepp. Stora förändringar 

har skett i vårt närområde under det senaste decenniet. Det kalla kriget 

är slut. Två supermakter står inte öga mot öga mot varandra. Hoten mot 

freden och säkerheten förändras. Hoten mot folk och länder ändrar 

karaktär. 

Terrorgrupper kan via attacker mot IT-system, elförsörjning, telekommunikation 

och ekonomiska system uppnå samma effekt på samhället 

som det tidigare krävdes militära maktmedel för att nå. 

Tänk exempelvis på det som inträffade i World Trade Center för snart 

två månader sedan! Vi är många som har varit där. Vi är många som 

beundrat utsikten över New York – denna fulsnygga stad, som rymmer 

allt av mänsklig lyx och förnedring på samma gång – från någon av byggnadernas 

högsta våningar. Nu finns där ingenting annat kvar än en stor 

rykande krater. 

Det var inga militära angripare från en annan stat – i traditionell 

mening – som utförde detta fruktansvärda terrordåd. Det var terrorister. 

Hänsynslösa människor utan respekt för andras värde. Terrorister som 

utnyttjade det moderna samhällets akilleshäl – öppenheten. 

Därför ställer vi om vårt eget försvar. Det ska kunna värna vår territoriella 

integritet. Det ska kunna delta i internationella fredsinsatser, men 

det ska också kunna värna det öppna, moderna samhället. 

För det tredje: militär alliansfrihet. 

Vår militära alliansfrihet består. Vår militära alliansfrihet är ett aktivt 

val. Vår militära alliansfrihet är också fortsatt modern. Syftet med denna 

är att vi själva och i alla lägen – ensamma eller tillsammans med andra 

länder – ska kunna välja handlingslinje när konflikter blossar upp. Vi förbehåller 

oss därmed rätten att själva avgöra om vi ska vara neutrala, ickestridande 

eller aktivt delta. 

I konflikten mellan terror och dess offer är neutraliteten inget alternativ. 

Vi varken kan eller vill vara neutrala inför åtgärder som FN:s säkerhetsråd 

står bakom. 

Vi har heller aldrig varit ideologiskt neutrala. Tvärtom – just därför att 

vi har varit militärt alliansfria, just därför att vi inte har behövt fråga

någon annan om lov, har vi kunnat ta ställning utifrån våra egna värderingar. 

Vi har kunnat vara självständiga. Vi har kunnat vara raka och tydliga i 

vårt budskap. Vi har kunnat vara brobyggare. Att slå fast detta också i 

diskussionen om vårt partiprogram känns viktigt och nödvändigt. 

Partivänner! Kapitalism eller socialism? Marknadsekonomi eller planekonomi? 

Privata lösningar eller gemensamma? Det är begrepp och 

frågeställningar som alltid diskuterats i arbetarrörelsen. 

Jag tror inte på den ohämmade och okontrollerade marknadsekonomin. 

Det finns saker som vi människor ska ha rätt till – på jämlika villkor. 

När vi är barn, ska vi ha rätt till en bra skola där vi alla får det stöd 

vi behöver för att klara oss bra i vuxenvärlden. När vi blir sjuka, ska vi ha 

rätt till en snabb och effektiv vård av högsta kvalitet. När vi blir gamla – 

och det blir vi förhoppningsvis alla – ska vi ha rätt till en omsorg som 

håller högsta klass och som gör att vi kan åldras i trygghet och värdighet. 

Marknadsekonomiskt tänkande – lönsamhetstänkande – hör därför 

inte hemma i vården, skolan och omsorgen. Det du ska ha rätt till ska 

inte bestämmas av hur mycket pengar du har i plånboken eller om du har 

haft råd och möjlighet att teckna en privat försäkring. Behoven, inte 

efterfrågan, ska styra. Där vinstintresset kommer in, där kliver de jämlika 

rättigheterna ut. 

Det betyder inte att socialdemokratin är emot valfrihet eller alternativ 

till gemensamt driven verksamhet. Tvärtom kan alternativ och valfrihet 

berika människors egen välfärd och stimulera den gemensamma sektorn 

till förbättringar. Så länge det är människors behov som styr, så länge som 

vi har en gemensam finansiering och så länge som dessa alternativa lösningar 

tillför någonting positivt till den gemensamma välfärden – så 

länge välkomnar vi alternativen. 

Eller som Tage Erlander skrev redan 1962 i sin lilla fina skrift Valfrihetens 

samhälle: 

”När samhället blir rikare, skapas möjligheter att i större utsträckning 

än som tidigare hade varit möjligt anpassa samhällsinsatserna efter individernas 

särskilda förutsättningar och intressen och därmed vidga de 

enskilda människornas valfrihet.” 

Men det finns däremot inga skäl för oss att förneka marknadsekonomins 

förtjänster inom den privata varuproduktionen. När det gäller att 

producera, distribuera och prissätta datorer, kylskåp och bilar är marknadsekonomin 

överlägsen. I länder där marknadsekonomins principer 

styr industri- och varuproduktion finns de största resurserna att fördela 

till medborgarnas välfärd. 

Det är därför som vi ska tala om blandekonomi, om en blandning mellan 

offentligt och privat, om en blandning mellan sådant som ska styras 

av behov och sådant som ska styras av efterfrågan. 

Lika viktigt är det att göra skillnad mellan marknadsekonomi och 

kapitalism. Kapitalismen är ett maktsystem där rätten till vinst går före 

77

78 

alla andra intressen. Ett sådant system kommer vi socialdemokrater aldrig 

att acceptera. Socialdemokratin är och förblir ett antikapitalistiskt 

parti. 

Men marknadsekonomi är inget maktsystem. Marknadsekonomi är ett 

distributionssystem med pengar som bytesvärde, där samspelet mellan 

konsumenter och producenter bestämmer priset. Marknadsekonomi 

förutsätter att ingen aktör på marknaden kan styra efterfrågan, utbud och 

priser efter sina egna intressen. 

Därför kräver marknadsekonomin samhälleliga regler för att hindra en 

sådan styrning från starka kapitalintressen. Jag tänker då på exempelvis 

konkurrenslagstiftning, miljölagstiftning och arbetsrättslagstiftning. 

Därför kräver en fungerande marknadsekonomi starka löntagarorganisationer 

och starka konsumenter som balanserar företagarnas intressen. 

Det är marknadsekonomi i den tappningen som vi socialdemokrater 

ser som en del av vårt blandekonomiska system. 

För att tala med en annan partiledares, Olof Palmes, röst från partikongressen 

1981: 

”Vi är anhängare av marknadsekonomi i den meningen att man ska 

låta utbudet, efterfrågan och prismekanismen styra flödet av varor och 

tjänster. För skulle vi styra detta på administrativ väg, skulle vi komma in 

i ett fullständigt orimligt system. Men det är alldeles falskt att påstå att 

marknadsekonomi inte kan förenas med en större jämlikhet eller demokratisering 

av det ekonomiska livet.” 

Och jag kan själv lägga till: 

Marknadsekonomin – som jag just har definierat den – kan inte bara 

förenas med jämlikhet och demokrati utan är i själva verket en förutsättning 

för detta. 

Det finns inga exempel på länder som valt planekonomins väg som har 

lyckats att förverkliga jämlikhet och verklig demokrati. Det finns däremot 

exempel på länder som valt marknadsekonomi som kommit mycket 

långt på vägen mot både jämlikhet och demokrati. 

Partivänner! Vi ska ha tydliga och klara spelregler för de privata företagen. 

Vi accepterar att företagen fritt får bestämma vad de vill producera 

för att sälja till konsumenter som själva väljer vad de vill köpa. Vi accepterar 

ett öppet och rörligt produktionsliv där människor har möjlighet att 

pröva sina egna idéer i egna företag. Det är sådant som ger utveckling 

och framåtskridande. 

Men det handlar också om näringslivets konkurrenskraft. Ska svenska 

företag kunna konkurrera framgångsrikt på världsmarknaden måste produktionen 

vara kunskapsintensiv och medarbetarna väl utbildade. Det kräver 

också att samhället bidrar – med utbildning och kompetensutveckling 

för löntagarna, med forskning och teknisk utveckling för företagen. 

Ett konkurrenskraftigt näringsliv förutsätter också en välfärdsmodell 

som omfattar alla människor. Trygga människor blir skapande individer.

Det är först när vi känner trygghet som vi vågar göra det där lilla extra 

som gör skillnad. 

Du vågar starta ett eget företag om du vet att ett misslyckande inte 

raserar familjens försörjning. 

Du vågar vara nytänkande och kreativ på din arbetsplats, om du vet att 

inte chefen kommer att ge dig sparken på godtyckliga grunder om han 

eller hon inte gillar din idé. 

Du vågar pröva vingarna, kanske byta jobb eller utbilda dig, om du vet 

att dina barn har det bra i skolan eller på dagis. 

Socialdemokratisk politik handlar både om att fördela resurser på ett 

rättvist sätt och om att se till att det finns resurser att fördela. Trygghet 

och utveckling förutsätter varandra. Men vi socialdemokrater accepterar 

däremot inte makt som med hjälp av ekonomiska tillgångar utövas på 

bekostnad av andra människors inflytande över samhällsutvecklingen. 

Därför är det den ekonomiska makten som socialdemokratin ska 

bekämpa, inte företagen eller företagandet. 

Partivänner! Det program som kongressen i dag ska diskutera – och 

som jag bara överskådligt har kunnat redogöra för – förenar en tydlig 

vänsterkritik med en utveckling och politik och samhällsanalys som passar 

för dagens samhälle. Socialdemokratin behöver ett sådant program – 

och vi behöver det nu. 

Det är lika viktigt för oss som 1897 års partiprogram var för den generationens 

socialdemokrater när de förde kampen för allmän och lika 

rösträtt. 

Det är lika viktigt för oss som 1944 års partiprogram var för de socialdemokrater 

som under efterkrigstiden byggde upp ett välfärdssamhälle 

med trygghet och frihet för var och en. 

Det är lika viktigt för oss som 1975 års partiprogram var för dem som 

drev arbetslivets förnyelse, demokratiseringen och miljömedvetenheten i 

politiken. 

Med detta, partivänner, vill jag yrka bifall till programförslaget och 

avslag på de motioner där det yrkas på återremiss av detsamma. 

Tjänstgörande ordförande: Vi ska nu ta ställning till förslag om förändringar 

i beslutsordningen. Det som vi ska ta ställning till under detta 

avsnitt är punkterna 1 och 2 på rättelsebladet. Punkt 1 innebär bifall till 

motionerna 1:1 och 2:8 om antagande av ett nytt partiprogram. De andra 

motionsyrkandena är variationer på krav på återremiss och att vänta till 

nästa gång. 

79

Förslag 


Partistyrelsens utlåtande över motionerna 1:1, 2:8, 3, 4:19-20, 5, 6, 7:1, 

8, 11 och 13:1 

att bifalla motionerna 1:1 och 2:8, 

att avslå motionerna 3, 4:19-20, 5, 6, 7:1, 8, 11 och 13:1. 

För beslutsförslag rörande motion 185 hänvisas till samlingsutlåtandet 

över de motioner, som saknar attsatser eller som sammanfattar flera olika 

förslag i motionens text i en enda attsats. 

Beslut 


att bifalla partistyrelsens utlåtande över motioner som rör återremiss 

av programförslaget. 

Behandlingen av dagordningens punkt 11.1 var därmed avslutad. 

Dagordningens punkt 11:2 

Utlåtande över motioner som rör programförslagets omfång 

och struktur 

(Häftena M1, sidorna 60–84 och U1, sidorna 16–21) 

Föredragande: Thomas Östros 

Debatt 

Hans-Erik Svensson, Gotland: Partikamrater! Jag tycker att det här förslaget 

till partiprogram är lite för urvattnat. Det är som gå över från röd 

till grön mjölk. Jag ska ge några exempel på vad jag menar är fel. 

Jag tycker att ordet ”förstatligande” hör till ett arbetarparti. Det har 

varit ett mål så länge som jag har varit aktiv inom rörelsen. Detsamma 

gäller inriktningen att hela produktionen ska ligga i folkets händer. Det 

är två klara markeringar från det parti som vi representerar. En tanke som 

smyger sig på är: Börjar vi skämmas över vårt ursprung? 

Thomas Östros! När jag läser förslaget till nytt partiprogram tycker jag 

att vi håller på att ta steget från ett arbetarparti till ett typiskt 

medelklassparti. Varför ska vi göra det? Jag vill det inte. Det får absolut 

inte bli – hemska tanke! – något slags ”Lex folkpartiet”. Så galet tror jag 

inte heller att det kommer att gå, men jag hoppas att kongressen kommer 

att ändra på en del saker, så att jag och många med mig kan bli lite 

mera nöjda med det nya partiprogrammet. 

Jag tror i varje fall på er, på socialdemokratin och på framtiden. 

80

Thomas Östros, programkommissionens föredragande: Kongressdeltagare! 

Stolthet över vår socialdemokratiska tradition, vårt idéarv och vår 

praktiska verksamhet under 100 år är det som präglar programkommissionens 

förslag. 

Jag skulle medan vi är inne på dagordningspunkten om programförslagets 

omfång och struktur också vilja säga att vi har skäl att känna stolthet 

över vårt arbete under de senaste åren. År 1997 utsågs en programkommission, 

och sedan dess har vi haft två remissomgångar där vi hämtat 

in synpunkter. Man har på hundratals möten runt omkring i landet 

diskuterat grundläggande värderingar. Vi har gått till källorna, och vi har 

diskuterat framtidsfrågor. Tusentals partimedlemmar har varit väldigt 

aktiva i programdiskussionen. 

Vi i programkommissionen har under de senaste åren varit ute på väldigt 

många möten och deltagit i väldigt många bra diskussioner. Vi har 

naturligtvis också lärt oss en hel massa av de debatter och diskussioner 

som har förts ute i partiet. Det har lett till att vi har kunnat komma till 

kongressen med ett partiprogramsförslag som är förädlat och som är starkare 

än den första versionen. Det är tydligare, och jag känner också att vi 

har ett väldigt starkt stöd och gehör för det bland partimedlemmarna. 

Efter många år under 1990-talet, då idédebatten inte fick plats i partiets 

diskussion därför att vi var fullt upptagna med dagspolitiken, har 

den senaste tiden inom partiet verkligen präglats av idédiskussion. Det är 

oerhört viktigt att vi får den näringen för ett vitalt socialdemokratiskt 

parti. 

En väldigt viktig synpunkt när det gäller strukturen som återkommit 

gång på gång på mötena var att ett partiprogram inte får bli för långt. Vi 

vill alla ha med olika delar som vi känner oss engagerade i, men när vi ser 

till helheten vill vi ha ett partiprogram som är översiktligt och som vi kan 

lämna till en ny medlem med orden: Läs och fundera! Här får du inriktningen 

och den ideologiska kompassen. Här ges naturligtvis inte svar på 

alla frågor, men ditt tänkande sätts i gång, och du får bidrag som stimulerar 

till diskussionen. 

Programmet är tydligt i de viktiga vägvalsfrågorna, men det analyserar 

också samhällsutvecklingen. Det är oerhört viktigt för oss att klart se vad 

som händer i vår värld och att agera i linje med våra klassiska värderingar 

om frihet, jämlikhet och solidaritet. 

Partiprogrammet får alltså inte vara för långt, och därför har vi förkortat 

det och även tagit bort det punktprogram som vi hade i vår första version. 

Vi lägger ju fram politiska riktlinjer som i praktiken är det punktprogram 

som vi arbetar med på kortare sikt och på mer detaljerad nivå. 

Vi låter programmet innehålla värderingarna, inriktningarna och principerna. 

Också för det finns det ett väldigt starkt stöd. Det kan kanske 

komma att innebära att ni tycker att vi ibland är njugga när vi inte vill ha 

väldigt långa textavsnitt inne i programmet, men vi kämpar tillsammans 

81

för att hålla programmet på en sådan nivå att vi kan använda det i det 

praktiska vardagsarbetet. 

Det finns skäl att känna stolthet över partiets sätt att arbeta för ett nytt 

partiprogram. Det här är inte bara programkommissionens förslag, utan 

hela arbetarrörelsen har deltagit i skapandet av detta förslag. Där hanterar 

vi frågor om globaliseringen och vad den innebär för framtidspolitiken, 

kunskapernas fundamentala roll för vårt samhälles utveckling, ett 

vidgat jämlikhetsbegrepp, klass, kön, etnicitet och andra grunder för 

orättvisor, ökade krav bland människor på inflytande och valfrihet. Här 

finns en rad spännande och viktiga diskussioner. 

Jag ser verkligen fram emot att vi får vitala, bra och spännande debatter 

och att vi när klubban faller för sista gången i natt kommer att ha ett 

modernt och radikalt socialdemokratiskt partiprogram, som är fast 

förankrat i vårt ursprung, som har tagit lärdom av vår erfarenhet och som 

ger inriktningen mot framtiden. 

Jag yrkar bifall till partistyrelsens förslag. 

Förslag 


Partistyrelsens utlåtande över motionerna 2:1, 4:1-2, 9:2, 12:1, 2 och 4, 

13:2-3, 14:1-2, 15:1, 19, 20, 21:1-3, 22:3, 23:2, 24:1-2, 25:1-2, 26:1, 

27:1, 28:1-2, 30, 31:1-2 och 4, 32:1, 33:1, 43:9 och 56:21 

att bifalla motionerna 4:1, 13:3, 19, 20, 21:1-2, 24:1, 25:1, 27:1, 30, 

32:1, 43:9 och 56:21 med hänvisning till programförslaget, 

att anse motionerna 12:4 och 22:3 besvarade med hänvisning till 

programförslaget, 

att anse motionerna 2:1, 4:2, 9:2, 12:1-2, 21:3, 24:2 och 25:2 

besvarade med hänvisning till utlåtandet, 

att anse motionerna 13:2, 14:1-2, 15:1, 23:2, 26:1, 28:1- 2, 31:1-2 

och 33:1 besvarade med hänvisning till programförslaget och 

utlåtandet, 

att anse motion 31:4 besvarad med hänvisning till förslaget till 

politiska riktlinjer. 

För förslag till beslut i anledning av motionerna 29, 186 och 190 hänvisas 

till samlingsutlåtandet över motioner som saknar attsats eller som samlar 

ihop flera olika yrkanden i en enda gemensam attsats. 

82

Beslut 


att bifalla partistyrelsens utlåtande över motionerna som rör 

programförslagets struktur och omfång. 



Programförslagets andra kapitel ”Världen av i dag” 

(Programförslaget sidorna 5-7, rad 27) 

Föredragande: Björn von Sydow 

Debatt 

Karin Åström, Norrbotten: Partikamrater, presidium! Jag var med när 

SSU i Kalix startades. Som ung gymnasist hatade jag orättvisor och klyftor 

som skiljer människor och länder åt. Jag är i dag fortfarande socialdemokrat 

eftersom jag inte tycker om sådana klyftor. Vi talar i dag 

kanske mer om obalans i välfärd och makt mellan regioner i Sverige, i 

EU och i världen. 

Ordet ”region” står för ett avgränsat geografiskt område, oavsett landgränser. 

Regioner har starka positiva utvecklingsmöjligheter men naturligtvis 

också problem. Ordet ”region” fanns på 1970-talet inte i vår vokabulär, 

men det gör det i dag. 

Förändringar i världen kommer inte från en dag till en annan utan är 

resultat av ständigt pågående processer dagligdags, här och nu. I dessa 

sammanhang har begreppet ”region” mer och mer befästs. Regioner som 

berör oss nära är Östersjöregionen och Barentsregionen, och många av 

oss bor inom de regionerna. Vi kan se djupa klyftor i välfärd och makt 

både inom och mellan dessa regioner. Det finns många länder och många 

regioner i världen där vi tydligt kan se djupa klyftor. 

Jag yrkar bifall till ett tilläggsförslag på sidan 5, rad 14 efter ordet 

”makt”: ”mellan människor, mellan regioner och mellan länder”. 

Jarl Henriksson,Norrbotten: Vi från Norrbotten har ett litet ändringsförslag 

i det avsnitt som behandlar andra former av problem och förtryck i 

världen i dag än de klassmässiga och ekonomiska. Det gäller det stycke 

som börjar på sidan 6, rad 18. Här nämns framför allt förtryck av kvinnor. 

Vi tycker att det skulle vara lämpligt att här omnämna det nationella 

och etniska förtryck som drabbar många nationella minoriteter som förvägras 

rätt till nationellt självbestämmande. 

Den sista meningen lyder på följande sätt: ”Det är inte bara ekonomisk 

övermakt som håller människor nere i fattigdom och socialt underläge, 

utan också kvinnoförtryck och ojämlikheter mellan könen.” Vi föreslår 

83

följande skrivning efter ordet ”underläge”: ”utan också nationellt förtryck 

och ojämlikheter mellan könen”. 

84 

Björn von Sydow,programkommissionens föredragande: Partivänner! Jag 

ska strax återkomma till yrkandena. Jag skulle först vilja lyfta fram varför 

vi i programkommissionen har valt att ha med ett avsnitt med rubriken 

”Världen av i dag”. Det är egentligen ett beskrivande och analyserande 

avsnitt. Vår utgångspunkt är att det sker förändringar. Vi står för den 

klassiska historiematerialistiska ståndpunkten. Vi ser samspelet mellan 

förändringar och politikens möjligheter. Vi har här en viktig utgångspunkt 

när det gäller att förändra kartan. Vi förändrar inte kompassen och 

inte våra värderingar, men vi ser att verkligheten bäst tjänas av en modernare 

karta. 

Vad är det som driver fram förändringar? Ja, i mycket är det ekonomin, 

men låt oss inte underskatta vad demokratin betyder. Demokratin är en 

av de stora framstegsgrunderna under de senaste 10–15 åren. Flera av 

kontinenterna är i dag mycket mer demokratiska än vad de var tidigare. 

Varje demokratisk process innefattar att samhället kan förändras aktivt 

genom människors politiska men även enskilda handlande. Det innebär 

att vi lever i en förändringens tid. 

Det finns också tendenser som inte har samma demokratiska grund. 

Det är de ekonomiska och finansiella förändringarna. Vi vill lyfta fram 

de förändringar som har skett, och det är därför som vi anser att det är 

klokt att partiet genomgående har en verklighetssyn som är anpassad till 

nutiden utan att värdegrunden förändras. 

Vi från programkommissionen har på detta sätt velat kommentera 

avsnittet ”Världen i dag”. Vi står inför frågan om vi i det här avsnittet ska 

lyfta in mer specificerade önskemål om förändringar. 

Karin Åström föreslår tillägg av orden ”mellan regioner”. Vi vill från 

kommissionen avråda kongressen från att anta det förslaget. Skälet härtill 

är att detta avsnitt är inriktat på de verkligt djupa klyftorna. Det 

framhålls i texten att de djupa klyftorna fortfarande går mellan människor 

och mellan nationer. Staterna är fortfarande den viktigaste organisationsfaktorn 

för oss människor. Till exempel går de stora skillnaderna 

inom Östersjöregionen mellan nationernas ekonomier, sociala system 

och delvis naturligtvis fortfarande också politiska system. 

Detta gör att vi anser att det här inte finns skäl att lyfta fram den regionala 

aspekten. Längre fram i partiprogrammet kommer den fram när det 

gäller både ekonomiska tillväxtförhållanden och den offentliga sektorn. 

Där finns tydliga skrivningar om behoven av en regional politik. 

Jarl Henriksson föreslår att ordet ”kvinnoförtryck” ska ersättas med 

”nationellt förtryck”. 

Vi har i kommissionen samrått om detta men vi anser att detta yrkande 

inte tillför något betydelsefullt i det här hänseendet. Vårt förslag är alltså 

att kongressen ska avslå båda ändringsyrkandena.

Förslag 


Förslag till partiprogram sidorna 5-7, rad 27. 

Under debatten framfördes följande förslag: 

Karin Åström,Norrbotten: Tillägg sidan 5, rad 14: ”Dagens värld präglas 

därför också av djupa klyftor i både välfärd och makt, mellan människor, 

mellan regioner och mellan länder.” 

Jarl Henriksson, Norrbotten: Ändring sidan 6, rad 24-25: ”…utan också 

kvinnoförtryck och ojämlikheter mellan könen.” ändras till: ...utan också 

nationellt förtryck och ojämlikheter mellan könen.” 

Björn von Sydow, partistyrelsens föredragande: Avslag på Karin Åströms 

och Jarl Henrikssons förslag. 

Beslut 


att avslå Karin Åströms tilläggsförslag sidan 5, rad 14, 

att avslå Jarl Henrikssons ändringsförslag sidan 6, rad 24-25, 

att i övrigt bifalla förslaget till partiprogram, sidorna 5-7, rad 27. 

Behandlingen av dagordningens punkt 9.2 fortsätter på sidan 116 i del 1. 

Ordförande: Tomas Eneroth 


Programförslagets tredje kapitel ”Idéarv och 

samhällsanalys” 



Utlåtande över motioner som rör kapitlet Idéarv 

och samhällsanalys 

(Häftena M1, sidorna 4-59 och U1, sidorna 4-9: attsatserna 3 och 4 i 

beslutsförslaget samt sidorna 9-15) 

Föredragande: Thomas Östros och Anne-Marie Lindgren 

85

Debatt 

Rolf Wiberg, Gävleborg: Kamrater! Vi från Gävleborg vill göra ett tillägg 

på sidan 11, rad 13 efter ”det demokratiska samhället”: ” Det gäller nationellt 

såväl internationellt.” Jag yrkar bifall till det. 

Peter Gustavsson, Uppsala län: Partikamrater! Jag har två yrkanden på det 

här området, och jag ska börja med att kort redogöra för dem. Det första 

yrkandet gäller inledningen av avsnittet om idéarv och samhällsanalys. 

Det handlar om att lägga till två meningar som handlar om fackets roll 

vad gäller grundandet av partiet. Det är ett tillägg på de två första raderna 

i stycket: ”Genom facklig kamp upplevde arbetarna själva den styrka kollektiv 

solidarisk handling kunde ge. Fackföreningarna skapade Sveriges 

socialdemokratiska arbetarparti för att driva sina krav i det politiska 

livet.” 

Jag tycker nämligen att det här är väldigt grundläggande kunskap, och 

därför är det viktigt att det finns med i partiprogrammet. Facket nämns 

i dag bara i en enda mening lite senare i diskussionen. Den beskriver inte, 

tycker jag, den starka roll som facket haft i skapandet och utvecklandet 

av vår rörelse. Jag skulle vilja ha ett sådant tillägg. 

Mitt andra yrkande handlar om att stryka ett par stycken i historiedelen 

som känns både svaga och onödiga. De avsnitten finns på sidan 13, 

rad 36 till sidan 14, rad 22. Jag ber om ursäkt att det inte är utdelat, men 

tidsramarna har inte riktig medgett det. 

Någon sade att det som saknas i partiprogrammet, framför allt i 

historiedelen, är känslan. Jag tycker att en historiedel faktiskt ska ha ge 

känslan att nu ställer oss vi upp och sjunger Internationalen. Vi är stolta 

över vårt parti. Det stämmer. Dagens historiedel känns mer som en torr 

avhandlingstext. Idén om att Marx och Engels skulle ha haft en ödestro 

som det gäller att komma förbi är en idé från Leif Lewin, från hans doktorsavhandling 

1967. Han har gång på gång blivit kritiserad för det av 

åtskilliga forskare. Den bygger på missuppfattningen att den tyske partiideologen 

Karl Kautskys syn dels skulle ha varit en korrekt tolkning av 

Marx, dels skulle ha vunnit allmänt gehör i Sverige. Att föra in den tanken 

i partiprogrammet i dag känns inte som en modernisering. Tvärtom 

tycker jag att man skärmar av sig från en rik och spännande debatt och 

marxismens förnyade giltighet i en globaliserad ekonomi. Dessutom ger 

man Uppsala universitet större auktoritet än rörelsens egna ideologer. 

Jag ska bara nämna lite kort vad Gunnar Gunnarsson sade i den här frågan. 

Han menade att framtiden inte kan förutsägas. Marxismen räknar 

med en historisk lagbundenhet och gör ingen exakt förutsägelse möjlig. 

De historiska lagarna framträder som tendenser i utvecklingen. Vad man 

av den kan säga är sannolikheter, inte sanningar. 

86 

Roger Mogert, Stockholm: Kamrater! Jag skulle vilja tala lite om jämlikhet, 

som är ett av de vackraste ord jag vet, ett av de ord som jag anser vara

kärnan i socialdemokratin. Bara tanken på att vara medlem i ett parti 

som faktiskt på fullt allvar anser att en vanlig kille från förorten 

Högdalen skulle vara den svenske statsministerns jämlike får det att 

knottras på mina armar. 

Nu är jämlikhet ingenting enkelt, varken i teori eller i praktik. Det kan 

handla om väldigt många olika saker. Det kan handla om en jämlikhet 

inför lagen, om att det inte ska finnas en lag för direktören och en annan 

för knegaren. Det kan handla om en jämlikhet i chans, som i den amerikanska 

konstitutionen är uttryckt som varje människas rätt att söka sin 

egen lycka. På de här två punkterna tycker jag att partiprogrammet har 

lyckats väldigt bra och har väldigt bra skrivningar. 

Göran Persson talade i sitt inledningsanförande om jämlikheten som en 

fördelning av resurser, som en fördelning av de resurser som krävs för att 

vi ska kunna påverka samhället och påverka våra egna liv. Han talade om 

jämlikheten i termer av att kämpa mot klasskillnader och klassklyftor. I 

det perspektivet saknar jag en del i programmet, och jag har därför två 

tillägg som är på två helt olika ställen i programmet. För att ni ska 

slippa höra min ljuva stämma alltför mycket har jag bakat ihop dem och 

yrkar bifall till båda. 

På sidan 12 under avsnittet om jämlikhet, rad 5, skulle jag vilja lägga 

till: ”Kravet på jämlikhet är också ett krav på jämlikhet i frihet. Som en 

konsekvens av detta vänder sig socialdemokratin mot alla slags klasskillnader 

och mot alla former av diskriminering. Rättigheter och möjligheter 

och livsbetingelser kan inte tillåtas bero av vare sig klass, kön eller etnicitet.” 

På sidan 25 vill jag lägga till: ”Socialdemokratin strävar efter jämlikhet 

i fördelning och de resurser som är av betydelse för människors möjlighet 

att påverka samhället och sina egna liv.” 

Thomas Östros, programkommissionens föredragande: Kongressdeltagare, 

partivänner! Det här är ett viktigt avsnitt. Idéarvsavsnittet utgör 

på många sätt utgångspunkten för resten av programmet. En del har i 

diskussionen ifrågasatt om vi ska ha ett idéhistoriskt avsnitt, som visar 

utvecklingen av vårt idéarv. Men vi i kommissionen har kommit fram till, 

och jag tror att det finns ett starkt stöd för det, att det är också viktigt för 

att kunna landa i vad som är socialdemokratins framtidsvisioner i dag. 

Det är också viktigt att se att vårt idéarv kommer ur många källor. 

Marxismen är en sådan, men socialdemokratin har aldrig varit ett renodlat 

marxistiskt parti. Vi har också mycket starka influenser från folkrörelsernas 

uppbyggnad, nykterhetsrörelsen, frikyrkorörelsen, arbetarrörelsen 

via fackföreningsrörelsen, som ju i den traditionen mycket klart 

och tydligt för in det demokratiska arbetssättet som en central del av vårt 

idéarv. Vi har också en lång period av praktiskt politiskt arbete, som i sig 

har format en socialdemokratisk ideologi i både teori och praktik. Hela 

87

88 

vårt bygge kring solidarisk lönepolitik och aktiv arbetsmarknadspolitik 

kommer ur både teoribildning och praktiskt politiskt arbete. Det är detta 

vi har velat fånga upp. 

Det är också viktigt att med ett idéhistoriskt avsnitt visa på vad som är 

socialdemokratins socialism, det vill säga en inspiration ifrån marxismen 

men inte den ödestro som marxismen i sitt utförande eller sin teoribildning 

väldigt mycket har blivit bunden till. Det är klart att vi i programdiskussionen 

skulle kunna en diskussion om huruvida Marx och Engels 

verkligen tyckte si eller så, men jag tror inte att det är rätt skrift för att gå 

in i detta. Marxismen har, som den har uppfattats bland dem som uppfattar 

sig själva som renläriga marxister, en mycket stark ödestro, en uppfattning 

som ju ibland närmast marginaliserar möjligheterna att faktiskt 

påverka via folkrörelsearbetet. Det är det vi vänder oss emot. Det som är 

en så stark del av vårt idéarv är just folkrörelserna, människornas rätt att 

utforma politiken för sitt eget bästa. 

Då är det viktigt att vi har ett avsnitt som tydligt visar vår kärna och 

var skiljelinjerna går mot andra, inte minst den kommunistiska utvecklingen 

som har varit starkt förknippad med detta. För blir socialism 

vetenskap, vad finns det då för plats för folkrörelser? Om sanningen finns 

i vetenskapen, vad finns det då plats för diskussion och samtal för att 

komma fram till lösningar vartefter majoriteterna ligger? Det har ju varit 

socialdemokratins inre kärna. 

Därför vill jag yrka avslag på Peter Gustavssons yrkande, fast jag naturligtvis 

förstår att det finns en debatt som han hänvisar till och som är korrekt 

och riktig. Men det är viktigt att det här resonemanget finns i partiprogrammet. 

Roger Mogert tar upp en fråga som också är viktig, och det är vår jämlikhetssyn. 

Partiprogrammet är starkt färgat av vårt vidgade jämlikhetsbegrepp. 

Roger Mogert vill stryka ett par meningar i partiprogrammet 

som jag menar faktiskt skulle ta bort en viktig del av vårt förslag till partiprogram. 

Det finns ett stycke på sidorna 11 och 12 som börjar med 

”Jämlikhet innebär däremot inte att alla ska vara och leva likadant. 

Tvärtom är kravet på jämlikhet ett krav på mångfald.” Det där är också 

en viktig tradition. Vårt jämlikhetsbegrepp är inte ett krav på likhet. 

Ernst Wigforss har formulerat mångfaldsbegreppet. I Socialism i vår tid 

1953 sade han: ”Inte likriktning och likformighet utan all den mångfald 

som kan gå tillsammans med det grundläggande behovet av mänsklig 

solidaritet och med allas lika rätt till personlig utveckling hör till bilden 

av det bättre samhälle som vi vill pröva oss fram.” 

Per Albin talade också ofta om jämlikhet och sade bland annat: 

”Jämlikhet betyder likställighet men icke likformighet.” 

Jag vill på den punkten yrka avslag på Roger Mogerts förslag och bifall 

till programkommissionens förslag.

Ewelina Tokarczyk, Göteborg: Kamrater och mötesdeltagare! Jag vill yrka 

bifall till partistyrelsens skrivning angående jämställdhet. Jag är väldigt 

glad att vi äntligen blir ett feministiskt parti. Jag är väldigt glad över 

SSU:s insats i det här. Äntligen! 

Jan Dahlquist, Dalarna: Kongresskamrater! Jag har ett tilläggsförslag som 

gäller sidan 12. Efter sista ordet på rad 22 skulle jag vilja tillägga ”arbetsskada/sjukdom”. 

I det stora hela kan detta tillägg verka vara lite överflödigt, 

men i solidaritetens namn tycker jag att detta tillägg ska få bifall då 

även de som är sjuka och skadade av arbetsrelaterade orsaker hör till allas 

vår gemenskap, speciellt då dessa människor har ådragit sig problemen 

när de har slitit för sin och vår gemensamma välfärd. 

Med dessa ord yrkar jag bifall till detta tillägg av orden 

”arbetsskada/sjukdom” efter sista ordet på rad 22, sidan 12 i partiprogrammet. 

Bo Andersson, Stockholm: På sidan 16 finns det en text om ekonomisk 

demokrati, och på sidan 16, rad 17 skulle jag vilja ha in ett tillägg. Det 

bygger på de erfarenheter som har gjorts under efterkrigstiden med start 

egentligen med Östen Undén och Nils Karleby,om man nu ska hänvisa till 

gamla auktoriteter. Den raden lyder på följande sätt: ”I och med den politiska 

demokratin har frågan om äganderättsbegreppet demokratiserats.” 

Avsikten med detta är att man senare för ett resonemang om naturrätt 

och så vidare. Den privata ägandefrågan finns i programmet, men 

äganderätten i sin form fastställs inom ramen för den politiska demokratin. 

Den preciseringen skulle vi vilja ha in i programmet. 

Anne-Marie Lindgren, programkommissionens föredragande: Partivänner! 

Vi kan säkert alla vittna om hur viktig facklig-politisk samverkan 

har varit inom det socialdemokratiska partiets hela historia, men Peter 

Gustavssons historieskrivning är faktiskt fel, även om det är en vanlig 

missuppfattning. Det var inte fackföreningarna som tog initiativet till att 

bilda partiet. Initiativet utgick från socialdemokratiska föreningen i 

Stockholm, som definitivt inte är en facklig organisation. I socialdemokratiska 

föreningens styrelse fanns det fackliga centralutskottet representerat 

genom tunnbindaren C M Engblom,som dock yrkade avslag på förslaget 

att till den konstituerande kongressen inbjuda även representanter 

för de fackliga organisationerna. Det var nämligen inte självklart på den 

tiden för fackliga organisationer att ansluta sig till ett socialdemokratiskt 

parti, för det fanns en väldigt stor rädsla för att det skulle försvåra rekryteringen 

till partiet. 

På den konstituerande kongressen var två tredjedelar av ombuden företrädare 

för fackliga organisationer, även om en del av företrädarna var vad 

vi skulle kalla för politiska personer. I den meningen är det rätt att fack- 

89

föreningarna var med om att bilda partiet, men de utgjorde inte en majoritet 

av de fackliga organisationer som då fanns,. för där fanns den här 

tveksamheten. Vi kan säga att den facklig-politiska samverkan har vuxit 

fram genom ett enormt arbete av fackliga förtroendemän som var övertygade 

om nödvändigheten av politiskt samarbete, men naturligtvis 

också därför att partiet i praktisk handling har kunnat visa att detta var 

någonting som gynnade fackföreningsrörelsens medlemmar. 

Jag yrkar alltså avslag på Peter Gustavssons yrkande, eftersom det helt 

enkelt är sakligt fel. 

Vad gäller Roger Mogerts förslag vill jag gärna säga att meningarna om 

mångfald, att jämlikhet inte förutsätter likhet, faktiskt är viktiga att slå 

fast, och det är den typ av jämlikhet vi menar. Det är en vanlig kritik mot 

rörelsen att vi vill göra alla likformiga, alla likadana. Det är viktigt att 

man i partiprogrammet talar om att detta är fel. 

Det är också så att vi med vårt vidgade jämlikhetsbegrepp – som vi 

visserligen ännu inte har kommit att diskutera på kongressen – där vi 

säger att män inte ska vara normen för kvinnor, svenskhet inte normen 

för alla invandrare, heterosexualitet inte normen för homosexuella, faktiskt 

har lagt in just detta att jämlikhet inte är likhet. Vi måste inte leva 

likadant; vi ska kunna leva olika men utan att riskera underordning. 

Detta tycker jag inte täcks av Roger Mogerts tilläggsyrkande på den här 

punkten. Jag yrkar avslag på det. 

Eva-Lena Jansson, Örebro län: Partikamrater! Sidan 11, rad 36 lyder i 

förslaget till partiprogram: ”Jämlikhet är uttrycket för idén om allas lika 

värde och värdighet.” Den skulle jag vilja ändra till: ”Jämlikhet är 

uttrycket för idén om alla människors lika värde och rättighet.” Jag yrkar 

bifall till detta mitt yrkande. 

Peter Gustavsson, Uppsala län: Thomas Östros säger att programkommissionen 

har diskuterat frågan gällande ödestro och att de inte tyckte att 

det var så viktigt att diskutera huruvida Marx verkligen hade en ödestro 

eller inte. Men då förstår inte jag varför den här texten ska stå där över 

huvud taget. Om man säger att man inte tycker att det är så viktigt att 

diskutera om Marx hade en ödestro, varför ska man ha en hel sida i vårt 

partiprogram som talar om att Marx hade en ödestro – någonting som 

många forskare tvivlar på och som strider mot den uppfattning som vi 

haft, som Wigforss hade, som Möller och som många andra hade vad gäller 

deras syn på vad marxismen var för någonting? Jag tycker att det 

känns onödigt. Jag tycker att vårt program ska stå sig över tid och innehålla 

sådant som är relevant. Jag tycker inte att det här är relevant, och 

därför tycker jag att det ska strykas. 

Vad gäller Anne-Marie Lindgrens invändning om att det inte var fackföreningar 

som bildade partiet, utan det var socialdemokratiska före- 

90

ningen i Stockholm, så visst var det så. Men det var också så att två 

tredjedelar av ombuden var fackliga representanter. Texten handlar om 

att facket skapade partiet. Det tror jag att vi alla faktiskt kan hålla med 

om. Vi kan väva oss in i diskussioner om exakt hur det gick till på det 

första mötet, men nog är det så: Vad hade socialdemokratin varit utan 

fackföreningsrörelsen? Det är tanken bakom ett sådant yrkande över 

huvud taget. Jag yrkar bifall till mina båda yrkanden. 

Roger Mogert,Stockholm: Jag ber om ursäkt att jag upptar er tid en gång 

till, men jag vill bara förtydliga. Jag har alltså inte yrkat på att stryka 

stycket om att jämlikhet inte är detsamma som likhet. Jag har tagit bort 

en del av yrkandet. Jag vill lägga till en text om att jämlikhet också förutsätter 

att man bekämpar klasskillnader och minskar klasskillnader. Det är 

kanske något annat än det som föredraganden har bemött. 

Thomas Östros, programkommissionens föredragande: Herr ordförande, 

kongressdeltagare! Jag ska gå igenom yrkandena så att det blir tydligt vad 

vi yrkar, även dem som vi ännu inte tagit upp. 

Rolf Wiberg yrkade att på sidan 11, rad 14 föra in meningen ”Det gäller 

nationellt såväl internationellt.” Jag skulle i praktiken vilja yrka bifall 

till det men föra in det på så sätt att det kommer bättre in i texten på 

sidan 11, rad 10, första meningen: ”Socialdemokratin vill möta dagens 

utmaningar, nationellt och internationellt, med utgångspunkt i våra 

värderingar...”. Därmed tar vi in Rolf Wibergs yrkande och för in det i texten 

på ett sätt som vi tycker passar väl in. 

Roger Mogerts förslag har jag tidigare yrkat avslag på, likadant när det 

gäller Peter Gustavssons. Jag vill säga till Peter Gustavsson att det är viktigt 

hur marxismen uppfattas och hur den har formats och använts i praktiken. 

Vi har den som en av våra influenser, men vi är icke ett renodlat 

marxistiskt parti, för vi har också många andra influenser. Det är viktigt 

var vi drar skiljelinjen mot andra som kallar sig socialister, att visa att för 

oss är inte politiken vetenskap. Det handlar om folkrörelse, om demokrati, 

om att tillsammans komma fram till bra lösningar för människor. 

Då är det här stycket väldigt viktigt så att man också ser det tydligt i vårt 

idéarv. 

Jag yrkar avslag på Peter Gustavssons yrkanden på sidan sidorna 12-13. 

Sedan har vi ett yrkande från Jan Dahlquist, som efter sista ordet på 

sidan 12, rad 22 vill lägga till orden arbetsskada och sjukdom – jag tolkade 

det som ”och sjukdom”. Där vill jag bifalla Jan Dahlquists förslag. 

Bo Andersson från Stockholm vill lägga till en mening som handlar om 

äganderätt och bestämmanderätt. Bo Andersson skriver: ”I och med den 

politiska demokratin har frågan om äganderättsbegreppet demokratiserats.” 

Jag tycker att det är en formulering som gör det dunklare än vad vi 

verkligen menar. Vi kommer i avsnittet En demokratisk ekonomi in på 

91

de texter som tydligare försöker bena upp just hela detta frågekomplex, 

där det handlar om vår utveckling mot att bestämmanderätten är det 

centrala, inte äganderätten, inte socialiseringen, som vår väg mot en 

demokratisk socialism. Jag yrkar avslag på Bo Anderssons förslag. Vi återkommer 

till diskussionen i avsnittet En demokratisk ekonomi. 

Eva-Lena Jansson från Örebro till sist har yrkat att vi ska skriva om 

meningen på sidan 11, rad 36 till: ”Jämlikhet är uttrycket för idén om alla 

människors lika värde och rättighet.” Jag skulle vilja formulera om den 

och ta in det hon är ute efter, och jag föreslår att vi i stället formulerar oss 

så här: ”Jämlikhet är uttrycket för idén om alla människors lika värde, 

värdighet och rätt.” Då får vi in hennes förslag i den meningen. 


Förslag 


Partistyrelsens utlåtande över motionerna 4:10 och 16-18, 9:1 och 5, 10, 

13:3, 14:5, 15:2, 16, 17, 18, 28:3, 31:5, 43:1, 56:1, 5 och 9, 80:2, 191 och 

255:1 

att avslå motionerna 9:5, 15:2, 16, 18, 43:1 och 56:5, 

att anse motionerna 4:10 och 16-18, 9:1, 10, 13:3, 14:5, 17, 28:3, 

31:5, 56:1 och 9, 80:2, 191och 255:1 besvarade med hänvisning 

till utlåtandet. 



Rolf Wiberg, Gävleborg: Tillägg sidan 11 rad 14: ”Det gäller nationellt 

såväl internationellt.” 

Peter Gustavsson, Uppsala län: Tillägg sidan 12 rad 38: ”Genom facklig 

kamp upplevde arbetarna själva den styrka kollektiv solidarisk handling 

kunde ge. Fackföreningarna skapade Sveriges socialdemokratiska arbetarparti 

för att driva sina krav i det politiska livet.” 

Strykning sidan 13, rad 36 – sidan 14, rad 22. 

Roger Mogert,Stockholm: Ändring, strykning och tillägg sidan 11 rad 35 

– sidan 12 rad 7: Ändring av stycket: ”Jämlikhet är uttrycket för idén om 

alla människors lika värde och värdighet.” Strykning av stycket som börjar 

med: ”Jämlikhet innebär…” och slutar med ”…oförenligt med klyftor.” 

Ändring av stycket som börjar med ”Jämlikhet är frihetens förutsättning”, 

sista meningen: ”Kravet är jämlikhet är ett krav också på jämlikhet 

i frihet.” Tillägg: ”Som en konsekvens av detta vänder sig också 

socialdemokratin mot alla slags klasskillnader och alla former av diskri- 

92

minering. Rättigheter, möjligheter, livsbetingelser kan inte tillåtas bero 

på vare sig klass, kön eller etnicitet.” 

Ewelina Tokarczyk, Göteborg: Bifall till partistyrelsens förslag om jämställdhet. 

Jan Dahlquist, Dalarna: Tillägg sidan 12, rad 22: ”arbetsskada/sjukdom”. 

Bo Andersson,Stockholm: Tillägg sidan 16, rad 17: ”I och med den politiska 

demokratin har frågan om äganderättsbegreppet demokratiserats.” 

Eva-Lena Jansson, Örebro län: Ändring sidan 11, rad 36: ”Jämlikhet är 

uttryck för idén om alla människors lika värde och rättighet.” 

Thomas Östros, programkommissionens föredragande: Avslag på Peter 

Gustavssons båda förslag, avslag på Roger Mogerts förslag, avslag på Bo 

Anderssons förslag. Bifall till Jan Dahlquists förslag, bifall till programkommissionens 

tilläggsförslag sidan 11, rad 10: ”Socialdemokratin vill 

möta dagens utmaningar, nationellt och internationellt, med utgångspunkt” 

(därmed är Rolf Wibergs yrkande besvarat). Bifall till programkommissionens 

tilläggsförslag sidan 11, rad 36: ”Jämlikhet är uttrycket 

för idén om alla människors lika värde, värdighet och rätt.” (Därmed är 

Eva-Lena Janssons yrkande besvarat.) 

Beslut 


Motionerna 

att bifalla partistyrelsens förslag till utlåtande över motioner som rör 

avsnittet Idéarv och samhällsanalys. 

Partiprogrammet 

att bifalla partistyrelsens båda tilläggs- och ändringsförslag (och därmed 

tillgodose Rolf Wibergs och Eva-Lena Janssons yrkanden), 

att avslå Roger Mogerts förslag på sidan 12, rad 5, 

att Roger Mogerts tilläggsförslag på sidan 25 ska behandlas under 

avsnittet Jämlikhet och mångfald, 

att bifalla Jan Dahlquists tilläggsförslag på sidan 12, rad 22, 

att avslå Peter Gustavssons båda förslag, 

att avslå Bo Anderssons tilläggsförslag på sidan 16, rad 17, 

att i övrigt bifalla förslaget till partiprogram sidorna 11-17, rad 22. 

93


Behandlingen av dagordningens punkt 9.3 fortsätter på sidan 125 i del 1. 

Ordförande: Lena Hallengren 

Sekreterare: Madelén Persson och Marie Martinsson 


Programförslagets fjärde kapitel ”Socialdemokratisk 

samhällssyn i dag” – avsnittet Demokrati 

(Programförslaget, sidorna 19-22, rad 27) 


Utlåtande över motioner som rör avsnittet Demokrati 

(Häftena M1, sidorna 85-94 och U1, sidorna 21-25) 

Föredragande: Berit Högman 

94 

Debatt 

Lars Wegendal,Kronoberg: Herr ordförande, partivänner! Vad är det som 

bygger ett gott samhälle och vad är det som håller det samman? Jo, människors 

längtan efter samhörighet och delaktighet, att själva kunna 

påverka sina levnadsförhållanden, att ta del i beslut som påverkar det 

dagliga livet och att tillsammans med andra åstadkomma gemensamma 

lösningar på problemen, en vilja och en lust att lägga sig i, att bry sig om 

varandra och vara delaktig i samhällsutvecklingen. 

Den sociala ekonomin växer särskilt stark i Europa men också i 

Sverige. Den omfattar i dag i vårt land dryga 200 000 sammanslutningar 

inom en stor mängd olika verksamhetsområden. Antalet anställda uppskattas 

till omkring 200 000. De här verksamheterna omsätter i storleksordningen 

120 miljarder kronor om året. 

Med social ekonomi menas organiserad verksamhet som bedrivs fristående 

från den offentliga sektorn och den privata sektorn i syfte att ge konkret 

nytta för medlemmar och där vinstintresset är underordnat. Det 

begrepp som i viss mån kan sägas motsvara social ekonomi är begreppet 

folkrörelseekonomi. Regeringen har också varit förutseende och har redan 

förra året inrättat ett politikområde som man kallar folkrörelsepolitik. Här 

ingår så viktiga områden om idrottspolitik, stöd till samlingslokaler, bidrag 

till kvinnoorganisationer och stöd till friluftsorganisationer. 

När jag läser förslaget till ett nytt partiprogram måste jag säga att jag 

förvånas över att endast under avsnittet Arbete och tillväxt nämns 

begreppet social ekonomi och endast ytligt Föreningssverige, ett 

Föreningssverige som till stora delar byggts upp av arbetarrörelsen och 

som vi säkert är överens om fyller en oerhört viktig roll både när det gäl-

ler social samvaro och när det gäller grunderna i en demokratisk skolning. 

Den bristen i förslaget vill jag rätta till genom att föreslå följande 

tillägg på sidan 20, rad 42: ”Målet måste vara att människor måste ha 

bästa möjliga förutsättningar att bilda och delta i olika typer av folkrörelser 

och föreningar för att stärka den sociala ekonomin i samhället 

och för att utveckla, fördjupa och bredda demokratin.” 

Karl Petersen, Norrbotten: Partivänner och presidium! Vi har i vår delegation 

från norr några förslag till ändringar i förslaget till nytt partiprogram, 

som vi i övrigt tycker är väl förankrat. Men vi har hittat ett fåtal 

blottor. 

På sidan 20 under avsnittet Demokrati önskar vi att man för in ett 

resonemang om en levande demokrati och att det i en sådan fordras ett 

politiskt styrelseskick där man kan välja mellan flera partier och politiska 

åskådningar. Jag har viskat i örat på Berit Högman i redaktionsutskottet, 

och där har man tillgodosett ett förslag till formulering som jag tillstyrker. 

Det finns en formulering som handlar om flerpartisystemet och den 

kommer Berit Högman att föredra. Jag vill redan nu säga att jag ansluter 

mig till det förslaget. 

Det andra förslaget gäller kulturens område, sidan 36. Jag vill passa på 

tillfället att säga att vi som lever i Norrbotten ser i dag kulturen som en 

kraft för utveckling och tillväxt. Vi ser också kulturen som ett kitt som 

svetsar samman människor i olika åldrar, från olika generationer och från 

olika länder. I den egna byn, staden och hembygden är det ofta kulturen 

som avgör om man ska bo kvar eller flytta. 

Här har vi en formulering som vi vill föra in på sidan 36: ”Kulturen har 

stor betydelse för vår livskvalitet och är samtidigt ett kitt som svetsar 

samman människor från olika generationer och länder. Kulturen har förmåga 

och kraft att hålla samman den egna byn, staden och hembygden 

och blir därmed en viktig förutsättning för regional utveckling och 

tillväxt.” Jag tillstyrker detta förslag från Norrbottensdelegationen. 

Anna-Carin Magnusson, Jönköpings län: Partikamrater! Vi är demokrater 

och de beslut vi fattar här på kongressen eller någon annanstans 

bygger alltid på en demokratisk process. Vi vill ha det så. Vi är en demokrati 

och vi vill ha demokrati. 

Själv ogillar jag väldigt starkt meningar som i ett och samma andetag 

både säger ja och nej, plus och minus och som tar ut varandra. På sidan 

21 i förslaget till partiprogram finns det en sådan mening. Förra partiprogrammet 

innehöll en väldigt kort mening. Där stod det bara: 

”Republik”. 

I det här partiprogrammet har kommissionen och partistyrelsen ett bra 

förslag till hur den här meningen ska beskrivas. Jag är också för republik. 

95

Jag vill ha republik. Men jag blir lite besviken när jag läser den mening 

som kommer i slutet på det stycket, raderna 11 och 12: ”Denna förändring 

förutsätter som alla demokratins förändringar en majoritet bland 

befolkningen.” 

Sedan när måste vi tala om för oss själva att vi är demokrater, att de 

förändringar som vi vill göra ska vi göra på demokratins grund? Vi från 

Jönköpings län är överens om att vi inte bör ha en sådan mening efter 

den tidigare meningen med vårt resonemang kring att vi vill ha en republik. 

Vi yrkar att den meningen stryks ur partiprogrammet. 

Sedan har jag ytterligare ett yrkande när det gäller sidan 26. Jag vill 

spara tid, och därför vill jag tala om varför jag tar upp detta nu och vilken 

förändring som jag vill ha. Sedan kan jag kanske få det kommenterat. 

Under hela resan fram till ett nytt partiprogram har jag som kristen 

socialdemokrat pratat om vikten av att vi också får ett förhållningssätt till 

religionens roll. De senaste veckorna har förvisso medfört en svårighet 

att förstå religionens roll när den tolkas av fundamentalister. Icke förty 

vet vi om att det finns oerhört mycket gott som kommer ur religionen. 

På sidan 26, raderna 13-15 talas det om religiös och kulturell mångfald 

på ett bra sätt. Jag tycker att det är positivt att vårt parti äntligen har tagit 

upp dessa bitar. Men det finns också en plus- och minusmening, en jaoch 

nej-mening. Därför tror jag att det vore bra om vi infogade en 

mening före meningen om kulturell och religiös mångfald. Jag förslår att 

följande mening ska skrivas in: ”Kultur och religion bidrar till människors 

identitet och kan berika samhällslivet.” 

Åsa Ögren, Västerbotten: Vi var säkert väldigt många som i förra valrörelsen 

stod och delade ut flygblad om maxtaxans införande. Flygbladen 

var fyllda med ekonomiska uträkningar av vad den enskilda familjen 

skulle tjäna på förslaget. 

Jag hade önskat att vi i den frågan, liksom i alla andra politiska beslut, 

i stället borde ha använt ideologin för det som vi vill genomföra. På så 

sätt får medborgarna, väljarna, det enklare att skilja vår politik och vår 

värdegrund från de andra partiernas. Ni vet, vård, skola och omsorg – vad 

är skillnaden? 

Om detta partiprogram ska bli den ideologiska vägledning i praktisk 

politik som Göran Persson beskrev i sitt inledningsanförande bör vi i programmet 

slå fast att det just är på det här sättet som programmet ska 

användas i vardagspolitiken. Därför har jag föreslagit ett tillägg på sidan 

21, rad 4: ”För att underlätta för medborgarna att orientera sig i vårt 

socialdemokratiska värdesystem ska varje politiskt beslut på alla nivåer 

motiveras med ideologiska argument.” 

Om vi kan ställa oss bakom den formuleringen tror jag att vi med stöd 

av detta kan möta väljarna med våra ideologiska argument i stället för 

med ekonomiska argument. 

96

Sven Britton, Stockholm: Jag saknar i partiprogrammet en längtan och 

ett sökande efter ett alternativ till marknadsekonomin. Marknadsekonomin 

bygger på ständig tillväxt och ökad konsumism, och det rimmar inte 

med en värld med ändliga resurser. 

Socialdemokratin har kommit med nya idéer förr. Jag tycker inte att vi 

ska nöja oss med att under ordnade former retirera från redan intagna 

positioner. 

Det är alltså min förhoppning att vi i partiprogrammet ska uttrycka en 

längtan efter och ett sökande efter ett alternativ till marknadsekonomin, 

ett alternativ som bygger på den demokratiska socialismen. 

Mikael Damberg, SSU: Ordförande! Kongressombud! Som man, feminist 

och SSU:are är jag ganska stolt i dag över det nya partiprogram som vi 

diskuterar. Vi är på väg att fatta ett historiskt beslut om att skriva in feminismen 

i socialdemokraternas partiprogram. Jag ser det som en väldigt 

stor ideologisk framgång för alla oss som har drivit den här frågan under 

flera års tid. 

När vi i SSU startade vårt arbete med vårt feministår, med våra knappar 

och vårt material ute på skolorna och när vi började tala om detta i 

partiet mötte vi en stor skepsis. Det var många frågor och många 

huvudskakningar. Men efter ett tag insåg man att feminismen är en självklar 

del av socialdemokratins jämlikhetspolitik. 

Men – och det vill jag understryka – att bli ett feministiskt parti ställer 

också krav på socialdemokratin. Det väcker förväntningar på vad vi 

måste åstadkomma. Det får inte bara bli ett ord i partiprogrammet. 

Kraven växer nu på socialdemokratin att på alla sätt bekämpa den 

könsbundna arbetsmarknaden och lönediskrimineringen. Det är pinsamt 

att kvinnor i dag, fortfarande på 2000-talet, värderas lägre och får mindre 

betalt än män. Det duger inte att Arbetsdomstolen underkänner fall efter 

fall av lönediskriminering. 

Kraven växer nu på socialdemokratin att stå på de offentliganställda 

kvinnornas sida för rätten att jobba heltid och möjligheten att jobba deltid, 

högre löner och mindre stress i vården och omsorgen. Då räcker det 

inte bara med ökade statsbidrag. Vi måste också ta strid för de anställdas 

rätt att planera och organisera sitt arbete. 

Kraven växer nu på socialdemokratin att bygga en modern familjepolitik 

och fortsätta att utveckla den, så att vi på allvar kan dela ansvaret 

för barn och hemarbete lika mellan män och kvinnor. 

Sist, men inte minst: Kraven växer nu på socialdemokratin att leva som 

vi lär. Det handlar bland annat om att våra listor måste varvas mellan 

män och kvinnor och att alla våra styrelser ska vara jämställda. 

Jämställdhet i makt och inflytande får inte förhandlas bort så fort det 

finns för många manliga kandidater. 

Låt oss lova varandra att när vi träffas på partikongressen nästa gång 

har vi lika många manliga som kvinnliga partidistriktsordföranden. Då 

97

har socialdemokratin visat att feminismen betyder någonting, också i 

handling. 

Så över till debatten i övrigt om partiprogrammet. Som ordförande i 

SSU blir jag lite orolig när jag hör en del debattörer säga att man inte kan 

skriva om ett program och att man inte kan använda nya meningar för 

att beskriva dagens orättvisor. Jag tror att det leder tanken fel. Det är bra 

för socialdemokratin att skriva om sitt partiprogram med jämna mellanrum 

och göra det ganska rejält. För att vara en reformistisk rörelse, som 

vi är, måste vi våga vara samhällskritiska. Då måste vi våga visa på de 

orättvisor som finns i samhället. Vi ska lyfta fram våra grundläggande 

värderingar, men också peka på de hinder som finns. 

Med anledning av detta yrkar jag bifall till partistyrelsens förslag, men 

jag vill avslutningsvis säga att i dag breddar vi principprogrammet och jämlikhetsanalysen. 

Senare i veckan ska vi ta ställning till om homosexuella har 

rätt att prövas som adoptivföräldrar. Då hoppas jag att den breddade jämlikhetsanalys 

som vi tar ställning till i dag också blir verklighet. 

Axel Gisslén,Örebro län: Det gäller skrivningen på sidan 21 om monarki 

eller republik. Jag förstår inte varför man aktualiserar den frågan. Den är 

överspelad. Sverige är inte en monarki och inte en republik i det begreppets 

vanligaste mening. Sverige är en parlamentarisk demokrati. Den 

verkställande makten utövas av en regering som är ansvarig inför en folkvald 

riksdag. 

Varför ändra på det? Ska vi ha en republik som man har i USA eller i 

Frankrike? Den frågan har ju inte ens diskuterats. Därför yrkar jag att de 

två meningarna ”Som en konsekvens av ... bland befolkningen” utgår och 

ersätts med följande rader: ”Efter många decenniers kamp för demokrati 

och parlamentarism har Sverige utvecklats till en parlamentarisk demokrati. 

Den utvecklingen bör fullföljas med den ordningen att statschefen 

ska vara demokratiskt vald.” 

Det där kan grejas väldigt enkelt. Det krävs några små förändringar i 

regeringsformen. Där står det till exempel att konungen är rikets statschef. 

Det kan ändras till att riksdagens talman är rikets statschef. 

Sedan krävs det några ytterligare små förändringar. Det står till exempel 

att statschefen är ordförande i Utrikesnämnden. Det kan ändras till 

att statsministern och, vid förfall för statsministern, utrikesministern är 

Utrikesnämndens ordförande. 

Mera än så krävs inte. Sedan kan de nu levande medlemmarna av 

kungahuset ges en rejäl pension, och gärna medalj. Kungafamiljens barn 

kan säkert skaffa sig vanliga arbeten. Varför göra den här frågan till en 

mycket större fråga än vad den egentligen är? 

98 

Berit Högman, partistyrelsens föredragande: Kongresskamrater! Göran 

Persson hade en strålande inledning. Det är inte lätt för mig att fortsätta 

på den, så jag håller mig till dagordningspunkterna 9.4 och 11.4.

Lars Wegendal från Kronoberg har yrkat att det ska infogas ett nytt 

stycke. Det är ett bra stycke, men vi i programkommissionen tycker att 

det som Lars tar fram redan finns täckt i texten, särskilt på sidan 20, 

raderna 31-42. Begreppet ”sociala ekonomin” finns visserligen inte med, 

men när vi läser motionerna till den här kongressen om social ekonomi 

ser vi att definitionerna kan vara något olika. Också detta är ett skäl till 

att inte ändra. Innebörden finns redan i texten. Jag yrkar alltså avslag på 

Lars Wegendals förslag. 

Karl Petersen från Norrbotten vill ha ett tillägg om en viktig och väldigt 

grundläggande sak, nämligen att demokratin förutsätter att vi har ett 

flerpartisystem och allmänna val. Mitt förslag, som jag hoppas att Karl 

och kongressombuden instämmer i, gäller sidan 20. Det finns en mening 

på rad 4 som lyder: ”Demokratin är en process för att fatta beslut kring 

gemensamma medborgerliga angelägenheter.” Jag föreslår att vi fortsätter 

den meningen med ”... medborgerliga angelägenheter som förutsätter 

flerpartisystem och allmänna val.” Därmed hoppas jag att Karl tycker att 

hans förslag är tillgodosett. 

Anna-Carin Magnusson från Jönköping vill ta bort meningen som 

lyder: ”Denna förändring förutsätter som alla demokratins förändringar 

en majoritet bland befolkningen.” Det handlar alltså om demokrati- och 

republikfrågan. 

Axel Gissléns inlägg var också bra. Programkommissionen har värderat 

dessa båda åsikter noga. Axel vill ha en omformulering som bygger på att 

vi ska se monarkins avskaffande som ett fullföljande av den parlamentariska 

demokratin. Men vi i programkommissionen anser att monarkin 

och kungahuset praktiskt taget inte har någon inverkan alls på vår parlamentariska 

demokrati. 

Det synsätt som vi har bygger på att det är av jämlikhetsskäl som 

monarkin ska avskaffas. Men det är lika bra att vara tydlig. Därav denna 

mening: ”Denna förändring förutsätter, som alla demokratins förändringar, 

en majoritet bland befolkningen.” Då tycker vi att vi är så tydliga 

som vi kan vara i den här frågan. Den meningen underlättar också i vår 

argumentation när vi samtalar med medborgarna. Därmed yrkar jag 

avslag både på Anna-Carin Magnussons förslag och på Axel Gissléns förslag. 

Åsa Ögren från Västerbotten har också en väldigt sympatisk tanke 

bakom sitt förslag. Hennes mening lyder: ”För att underlätta för medborgarna 

att orientera sig i vårt socialdemokratiska värdesystem ska varje 

politiskt beslut på alla nivåer motiveras med ideologiska argument.” Det 

är naturligtvis en ambition som vi alla ska ha, var och en av oss, som goda 

socialdemokrater. Vi ska känna att det vi bestämmer, säger och gör bottnar 

i vår ideologi. 

Men när vi hårdrar vardagspolitiken visar det sig att vi fattar beslut som 

det kanske blir svårt att hitta ideologiska argument för. Att ställa detta 

99

som ett krav i ett partiprogram är vi inte beredda att gå med på. Jag yrkar 

avslag på det förslaget, men jag yrkar inte på något sätt avslag på idén. 

Det är ju detta vi måste göra i vår utbildningsverksamhet och i vår skolningsverksamhet, 

att hela tiden finna en ideologisk grund för våra ställningstaganden 

i vardagspolitiken. 

Angående Sven Brittons förslag yrkar jag avslag på det med hänvisning 

till det som jag tidigare har sagt. 

I övrigt yrkar jag bifall till programförslaget och bifall till partistyrelsens 

utlåtande över motionerna på punkt 11.4. 

Lars Wegendal,Kronoberg: Tack, Berit, för de vänliga orden. Det var bara 

tråkigt att programkommissionen kom till en annan slutsats än vad jag 

gjorde. 

Jag var medveten om att detta nämndes under rubriken Arbete och 

tillväxt. Men poängen var att detta även bör nämnas under rubriken 

Demokrati för att visa på vikten av den sociala ekonomin och all den 

föreningsverksamhet som finns ute i samhället, inte minst idrottsrörelsen, 

och vad den spelar för roll för att utveckla, bredda och fördjupa 

demokratin i samhället. 

Jag hoppas att ni kan förstå detta och att ni kan göra ett litet tillägg 

även under detta stycke. 

Anna-Carin Magnusson, Jönköpings län: Min poäng med mitt yrkande 

om att den sista meningen i skrivningen om republik ska utgå grundar 

sig på att det är fråga om ett partiprogram. Göran Persson var oerhört tydlig 

i går när han sade att ett partiprogram anger målen, inte medlen. Det 

är detta som kan missuppfattas med den skrivning som finns i dag. Jag 

yrkar att sista meningen stryks. 

Åsa Ögren, Västerbotten: Jag tackar för partistyrelsens svar, men jag yrkar 

att detta skickas till programoch redaktionsutskottet som kanske kan 

hitta något annat ställe i partiprogrammet där man kan beskriva hur 

partiprogrammet ska användas i praktisk vardagspolitik, eftersom partistyrelsen 

tyckte att det var bra. Därför känns det lite snopet att inte få 

med det. 

Berit Högman, partistyrelsens föredragande: Åsa, jag känner mig ändå 

inte beredd att tillmötesgå förslaget att detta ska skickas till redaktionsutskottet 

av det skälet att den meningen anger hur vi ska göra en viss sak. 

Då måste vi bestämma oss för att bli överens om att det som du säger är 

viktigt. Men det ska inte stå som en mening i partiprogrammet. Sedan 

får vi hjälpas åt att bestämma oss för vilket sätt vi ska använda. Vi kan 

bestämma oss för vilken studieverksamhet vi ska bedriva, vilken skolning 

vi ska ha för nya och också tidigare folkvalda och samtidigt sträva efter 

100

att uträtta precis det som du talar om. Det är det som är så viktigt. Men 

det ska inte stå som en mening i programmet. Med detta yrkar jag avslag 

på Åsa Ögrens förslag. 

Med all respekt för vår respektive envishet står jag fortfarande fast vid 

mina tidigare förslag. 

Förslag 


Partistyrelsens utlåtande över motionerna 34:1 attsatsens första del, 35, 

36, 37, 38, 39 40, 43:10, 56:16 och 18, 103:3, (186), (188), (189), (190), 

192:2, 193:2 och 194:2 

att bifalla motionerna 34:1, attsatsens första del, 35, 37, 38, 56:16, 

192:2, 193:2, 194:2 och 56:18, attsatsens första del avseende 

folkrörelser, med hänvisning till programförslaget 

att anse motionerna 36, 39, 56:18, attsatsens andra del och 103:3 

besvarade med hänvisning till utlåtandet 

att anse motionerna 40 och 43:10 besvarade med hänvisning till 

programförslaget. 

För beslutsförslag rörande motionerna 186, 188, 189 och 190 hänvisas 

till det särskilda utlåtandet över motioner som saknar attsatser eller har 

en enda sammanfattande attsats för flera olika synpunkter. 



Lars Wegendal,Kronoberg: Tillägg sidan 20, rad 42: ”Målet måste vara att 

människor ska ha bästa möjliga förutsättningar att bilda och delta i olika 

typer av folkrörelser och föreningar för att stärka den sociala ekonomin i 

samhället och för att utveckla, fördjupa och bredda ekonomin.” 

Karl Petersen, Norrbotten: Tillägg sidan 20, efter rad 3: ”En levande 

demokrati fordrar ett fungerande politiskt styrelseskick, som ger människorna 

möjlighet att i allmänna val välja mellan flera partier och politiska 

åskådningar.” 

Anna-Carin Magnusson, Jönköpings län: Strykning sidan 21, rad 11-12 

av meningen som lyder ”Denna förändring förutsätter, som alla demokratins 

förändringar, en majoritet bland befolkningen.” 

Åsa Ögren, Västerbotten: Tillägg sidan 21 efter rad 4: ”För att underlätta 

för medborgarna att orientera sig i vårt socialdemokratiska värdesystem, 

ska varje politiskt beslut, på alla nivåer motiveras med ideologiska argument.” 

101

Sven Britton, Stockholm: Tillägg sidan 21, rad 10: ”1) Bryta det sociala 

arvet även på den sociala stegens översta pinne. Mänsklig rättighet att 

välja liv. 2) En möjlighet att berika och förnya det parlamentariska politiska 

livet med en vald statschef med politisk makt att balansera de 

centralstyrda politiska partierna i dag.” 

Mikael Damberg, SSU: Bifall till partistyrelsens förslag. 

Axel Gisslén,Örebro län: Ändring sidan 21, rad 8-12, ersätt texten: ”som 

en konsekvens … befolkningen” med följande: ”Efter många decenniers 

kamp för demokrati och parlamentarism har Sverige utvecklats till en 

parlamentarisk demokrati. Den utvecklingen bör fullföljas med den ordningen 

att statschefen ska vara demokratisk vald.” 

Berit Högman, partistyrelsens föredragande: Avslag på Lars Wegendals 

förslag. I anslutning till Karl Petersens förslag – ett tillägg efter meningen 

på sidan 20, rad 5 som slutar ”...medborgerliga angelägenheter” med följande 

lydelse: ”som förutsätter flerpartisystem och allmänna val.” Detta 

ersätter Karl Petersens ursprungsförlag. Avslag på Anna-Carin 

Magnussons och Axel Gissléns förslag. Avslag på Åsa Ögrens förslag. Avslag 

på Sven Brittons förslag. Bifall till partistyrelsens förslag till utlåtande 

över motioner på punkt 11.4. 

Åsa Ögren, Västerbotten (replik): Yrkar att frågan hänskjuts till redaktionsutskottet 

för att hitta ett annat ställe i partiprogrammet där det vore 

lämpligt att införa det föreslagna tillägget. 

Berit Högman, programkommissionens föredragande: Avslag på Åsa 

Ögrens yrkande om att frågan skulle hänskjutas till redaktionsutskottet. 


Beslut 


Motionerna 

att bifalla partistyrelsens utlåtande över motioner som rör avsnittet 

Demokrati. 


att bifalla partistyrelsens ändringsförslag på sidan 20, rad 5 (och 

därmed tillgodose Karl Petersens yrkande), 

att avslå Lars Wegendals tilläggsförslag till sidan 20, rad 42 , 

att avslå Åsa Ögrens förslag om remiss av sitt yrkande till redaktionsutskottet, 

102

att efter försöksvotering avslå Åsa Ögrens tilläggsförslag på sidan 21, 

rad 4. 

Tjänstgörande ordförande ställde Axel Gissléns förslag sidan 21, rad 8-12 

mot Sven Brittons förslag sidan 21, rad 10. 

Beslut 



att utse Axel Gissléns förslag sidan 21, rad 8, till motförslag i 

propositionsordning 

att efter votering med röstsiffrorna 181-148 (4 avstod) bifalla 

partistyrelsens förslag till text. 


Carl Tham,Stockholm: Herr ordförande! Jag är ledsen att säga det, men 

jag anser att den här omröstningsmetoden är odemokratisk. För det 

första vet man inte vem som röstar egentligen. Det är en mentometer. 

Det är inte ett röstredskap. För det andra, och viktigaste, blir det här i 

praktiken slutna omröstningar. Vi har öppna omröstningar i det här partiet 

om man inte särskilt begär slutna omröstningar, och det gäller bara i 

personfrågor. Nu vet ingen hur någon röstar. Det är inte demokratiskt. 

Tjänstgörande ordförande: Om jag tolkar Carl Tham rätt föreslår han att vi 

i stället ska använda oss av manuell rösträkning, vilket vi vet tar väldigt 

mycket tid från kongresserna. Vi har använt sådan här automatisk 

rösträkning på många tidigare kongresser. Lars Stjernkvist kan för säkerhets 

skull argumentera i denna fråga, så slipper jag göra det från presidiets 

sida. 

Lars Stjernkvist, partisekreterare: Jag vädjar verkligen till er att tänka till, 

för det är ju precis så som ordföranden säger, att vi sedan ett antal kongresser 

tillbaka har använt den här metoden. Det innebär att vi får betydligt 

mycket mer tid över till diskussion och samtal, och vi kan reducera 

den tid som går åt till procedurfrågor. Om ljudet och tekniken håller, 

skulle vi kunna ägna oss åt det som trots allt är allra viktigast. Jag hoppas, 

Carl, att du förstår att det här är en ganska bra metod trots allt. 

Ingemar Josefsson, Stockholm: Partikamrater! Om vi ska vara riktigt formella, 

och det ska vi nog vara i det här fallet, så kan vi inte votera om det 

här. Det är stadgarna som föreskriver hur det ska vara. Det är faktiskt en 

poäng med att ha öppna omröstningar. Det finns klart inskrivet i stadgarna. 

Det är bara vid personval som omröstningen kan vara sluten. 

103

Detta är en sluten omröstning, och vi har öppna omröstningar. Och tänk 

efter: Det är faktiskt något bra och fint att kunna ha öppna omröstningar. 

Det har vi slagits för. Detta går inte att votera om. I så fall får ni ändra 

stadgarna först. 

Tjänstgörande ordförande: Jag får be er att lyssna uppmärksamt nu. Även 

om vi gör bedömningen att det här inte skulle föreligga något stadgebrott, 

föreslår vi från presidiet för säkerhets skull att denna omröstning 

inte slutjusteras nu utan går till kongressutskottet. Där finns valda 

ombud för samtliga delegationer. I och med detta kan kongressutskottet 

också undersöka om det finns något i stadgarna som förändrar förutsättningarna. 

Det innebär i så fall att vi får återkomma till frågan om huruvida 

vi ska godkänna denna omröstning eller inte. Presidiets förslag är 

alltså att kongressutskottet tittar närmare på denna votering. 

Detta var något som vi inte hade förutsett, men eftersom ni är fantastiskt 

duktiga kongressombud och vana vid krångligheter på kongresser, 

tror jag att ni också kan hantera detta. 

Jag vill också be stadgeutskottet att följa med till kongressutskottets 

sammanträde i sal 9, så att stadgeutskottet tillsammans med kongressutskottet 

får titta närmare på detta. 

Nu, kära vänner, har vi att gå vidare i beslutsordningen. Vi har ytterligare 

ett förslag på sidan 21. På sidan 21 i partiprogrammet har Anna- 

Karin Magnusson ett förslag till strykning på raderna 11-12. Det är ett 

förslag som partistyrelsen har yrkat avslag på. 

För er som inte hörde vad Anna-Karin Magnusson sade får jag tala om 

att hon hävdar att det här förslaget inte kan behandlas nu utan bör 

behandlas efter det att vi har tagit ställning till Axel Gissléns eller partistyrelsens 

förslag. Jag finner nog att det är korrekt och att vi får avvakta 

med att fatta beslut om Anna-Karin Magnussons förslag till strykning på 

raderna 11-12. Vi får återkomma till slutjusteringen av förslaget under 

punkt 9.4 som gäller partiprogrammet. 

104 

Beslut 


att 

bifalla tjänstgörande ordförandes förslag att frågan om omröstningsmetod 

skulle hänskjutas till kongressutskottet och stadgeutskottet 

att bifalla att Anna-Karin Magnussons förslag till strykning på sidan 

21, rad 11-12, i partiprogrammet skulle behandlas efter att 

kongressen tagit ställning för antingen Axel Gissléns eller partistyrelsens 

förslag. 

Behandlingen av dagordningens punkt 9.4 och 11.4 fortsätter på sidan 

105 och 115 i del 1.


Dagordningens punkt 9.4 (fortsatt behandling) 

Partiprogrammets fjärde kapitel ”Socialdemokratisk 

samhällssyn i dag” – avsnittet En demokratisk ekonomi 

(Programförslaget, sidorna 22-25, rad 10) 

Tidigare behandlad på sidan 94 i del 1. 


Utlåtande över motioner som rör avsnittet 

En demokratisk ekonomi 



Inledning av Thomas Östros 

Thomas Östros, partistyrelsens föredragande: Ordförande, kongressdeltagare! 

Vi har valt att bygga upp ett programförslag som gör att vi går igenom 

de tunga ideologiska principiella avsnitten för att sedan närma oss 

de politiska områdena, som vi sedan kommer att ha viktiga diskussioner 

kring. Nu är vi framme vid avsnittet En demokratisk ekonomi. Det är ett 

väldigt viktigt avsnitt som har stark bäring på både våra rötter och vår 

ursprungliga syn som en socialdemokratisk rörelse, och hur den har 

utvecklats genom årtiondena. 

Ursprungligen, före förra sekelskiftet, var socialdemokratin en rörelse 

som såg äganderätten som den viktiga vägen att förverkliga ett socialistiskt 

samhälle. Men det skedde också en utveckling under årtiondena, 

inte minst under 1920-talet med Nils Karlebys teorier och idéer men 

också i praktisk politik i regerande årtionden därefter. Politiken utformas 

så att den mer inriktas mot inflytandet, möjligheten till medbestämmande. 

Det är inte ägandet, förstatligandet, socialiseringen som är vägen 

mot ett socialistiskt samhälle, utan det är den demokratiska vägen. 

I detta partiprogram vill vi ytterligare lyfta fram att när man väljer den 

demokratiska vägen, väljer man också flera plan att påverka på. Vi är med 

och påverkar i olika roller, inte i centralistiska beslut utan i många olika 

beslutsformer. En väldigt viktig del av detta har varit uppbyggnaden av 

en stark fackföreningsrörelse som flyttar fram positionerna för att löntagare 

via avtal, förhandlingar och strejker ska få ett demokratiskt inflytande 

över arbetsvillkoren på sina arbetsplatser. Så har det också varit i 

annat folkrörelsearbete, i konsumentrörelser och i rörelser som har strävat 

efter att öka människors inflytande. Sedan är det naturligtvis det parlamentariska 

arbetet via lagstiftning och förslag i riksdag, kommun och 

landsting som skapar möjligheter för människor att påverka. En stark 

105

arbetsrätt är en sådan möjlighet. Ett socialförsäkringssystem som gör det 

möjligt för människor att känna trygghet i förändring är en annan. 

Det som har vuxit fram är en socialdemokratisk syn som sätter inflytandet 

och demokratin främst. Det är viktigt. Ägandet blir ju inte 

oväsentligt om man kan uppnå väsentliga och mycket tydliga mål med 

detta. Vi har naturligtvis många gånger haft diskussioner om staten ska 

äga företag eller om staten ska äga verksamheter i vissa branscher. Vi har 

valt att helt och hållet undandra en viktig del av vårt samhälle från marknaden, 

nämligen välfärdssektorn. Den får inte styras av marknadens 

principer och idéer. 

Vi har valt att låta en marknadsekonomi växa och frodas därför att den 

faktiskt är stark när det gäller att skapa resurser. Den är ett decentraliserat 

system där konsumenter kan välja och via sitt val skicka signaler till 

producenter. De lever sida vid sida. Men marknaden klarar sig inte själv. 

Marknaden behöver också regelverk och ett demokratisk inflytande, och 

detta åstadkommer vi via fackföreningsrörelse och via parlament. 

Ägandet kan ibland av specifika skäl vara intressant att förändra. Ett 

exempel är när telekommunikationsmarknaderna förändras väldigt 

mycket på grund av den snabba tekniska utvecklingen. När det inte 

längre är möjligt med ett naturligt monopol utan det blir många olika 

aktörer, då är en väg för staten att förändra sitt ägande på en sådan marknad. 

Men samtidigt kan staten stärka sitt ägande när det gäller skogen 

och våra naturtillgångar. Vi har sett att när ett börsbolag äger stora delar 

av skogen fungerar det inte bra för våra sågverk och de industrier som 

behöver virkesråvara. 

En pragmatisk syn på ägandet är socialdemokratins kännemärke, inte 

som en väg mot socialismen utan en pragmatisk syn som ska utvärderas 

i de fall det behöver ske. Det här är ett viktigt synsätt som vi vill slå fast 

i detta programförslag. Vi är ett antikapitalistiskt parti, därför att vi skapar 

motvikter mot kapitalägandets rätt att bestämma över allt, för så kan 

vi inte ha det i ett gott samhälle. 

Vi skapar motvikter via fackligt och politiskt arbete. Det måste i allt 

större utsträckning ske internationellt om vi ska ha ett starkt initiativ. Vi 

är ett parti som ser blandekonomin som en naturlig del av vårt samhälle 

– marknad och välfärd, sida vid sida. Det pågår ständigt ett arbete med 

att finna balanspunkter för att stärka det demokratiska inflytandet på 

många olika plan och i många olika former. 

Detta är inriktningen på kapitlet En demokratisk ekonomi. Jag hoppas 

att vi får en riktigt intressant diskussion på det här området. 

Bo Pettersson, Bohuslän: Partivänner! Det var en hel del diskussioner i 

Stenungsunds arbetarekommun när vi fick partiprogrammet. Därefter 

har det omarbetats en del. Vi lyfte fram synpunkter som inte är besvarade 

just i det här avsnittet, men de är besvarade senare. Det gäller ansva- 


et för infrastrukturen i samhället. Vem ska ha ansvaret för infrastrukturen, 

för att vi har teleförbindelser och elförbindelser i hela landet? 

Därför vill vi göra ett tillägg i textmassan på sidan 24, rad 37. 

Partistyrelsen har lagt in rättigheter när det gäller vård, skola och omsorg. 

Man har tagit fasta på rättsväsendet. Det ska finnas en bostadssektor som 

är samhällelig, men också ett samhälle som ska ha företag som ombesörjer 

nyttigheter som post, telekommunikation, elektricitet och apotek, så 

att vi får ett land som är levande överallt. 

Marknadsdelarna fungerar på vissa ställen i vårt land. Det förutsätter 

att det finns en marknad. Vi kan när det gäller våra mobiltelefoner välja 

mellan olika bolag när vi är i befolkningstäta områden, men de fungerar 

ju inte i hela landet. Här menar vi att samhället har ett ansvar att se till 

att vi har en struktur som fungerar i hela landet. Det bygger på att vi 

någonstans bygger fast grundtryggheten i att vi vet att vi har tele- och 

elförbindelser. 

Carl Tham,Stockholm: Partivänner! Hur ska vi leva upp till de krav som 

vi sätter upp i partiprogrammet, att demokratin ska sätta kapitalets och 

marknadens gränser? Vi måste klart se och medge att tidens dominerande 

ideologi är konkurrensens och marknadens ideologi. Det finns en 

övertygelse att konkurrensen är överlägsen alla andra driftsformer och 

principer för samhällets organisation. Därför har också konkurrensprincipen 

trängt in i hela den offentliga verksamheten, där vi hela tiden 

möter marknadens språk och styrmodeller. Ideologin missioneras över 

hela jordklotet, inte minst i EU. Resultaten är ofta nedslående eller än 

värre, men slutsatserna hos ideologins företrädare är nästan alltid att felet 

är att konkurrensen inte är tillräcklig, att politiken ska drivas ännu hårdare, 

inte att den möjligen är felaktig. 

Socialdemokratins uppgift måste vara att värna samhället mot dessa 

överväldigande ekonomiska krafter, att tämja dem och ge samhällsomdaningen 

en på demokratiska grunder fastställd inriktning. Det betyder 

att vi måste stärka och återskapa de utrymmen i samhället som inte styrs 

av marknad, konkurrens och kapitalets intresse. Det är offentliga rum, 

både i fysisk och i andlig mening. Det är offentliga platser, motsatsen till 

kommersiella gallerier. Det är medborgarnas rum där demokratin ger 

utrymme för andra värderingar, principer och styrmodeller än marknadens. 

En stark offentlig sektor skapar också förutsättningar för människors 

trygghet och växt. Det bör också tydligt framgå i partiprogrammet. 

Det finns en mening här som säger att marknadens normer inte ska 

avgöra människors värde eller bilda norm för det sociala eller kulturella 

livet. Jag vill ersätta den med en mening som lyder: ”Socialdemokratin 

avvisar en samhällsutveckling där kapital och marknad dominerar samhället 

och kommersialiserar sociala, kulturella och mänskliga relationer.” 

107

Peter Gustavsson, Uppsala län: Jag skulle vilja uppehålla mig vid det som 

Thomas var inne på för en liten stund sedan, nämligen den socialdemokratiska 

pragmatismen vad gäller ägandet. 

Jag är helt överens med Thomas om det han säger, att vi ska ha en pragmatisk 

syn på ägandet. Vi ska se vad som är möjligt att göra i denna 

stund för att förverkliga våra socialdemokratiska visioner om det samhälle 

som vi vill ha. Pragmatismen har historiskt inneburit en acceptans 

för att kapitalet har ett inflytande över stora delar av samhället, om än 

med starka inslag av samhälleliga regleringar som reglerar vilken makt 

kapitalet ska ha över de sektorer där det styr och hur resurser ska fördelas 

i samhället. 

Men pragmatismen har också inneburit att vi vid många tillfällen överfört 

viktiga funktioner i samhällelig ägo eller i samhällelig kontroll. Jag 

kan, precis som Thomas gjorde, nämna skolan, vården, omsorgen. Jag kan 

nämna allmännyttan och olika företag som kommit i offentlig ägo, exempelvis 

LKAB, apoteken och även skogen, som Thomas också nämnde. 

På samma sätt som facket fungerar så att fackets viktigaste vapen är 

strejken – men man är inte alltid ute och strejkar – ska också socialdemokratin 

tydligt deklarera att det förtroende som vi har gett kapitalet att 

sköta om de sektorer som kapitalet sköter inte är något villkorslöst pund 

att förvalta, utan det är demokratin som är en överhöghet i samhället. 

Jag skulle vilja föra in följande formulering som fanns i det tidigare 

partiprogrammet: ”I den omfattning som viktiga gemensamma behov 

gör det nödvändigt är socialdemokratin också beredd att i samhällelig 

ägo eller under samhällelig kontroll överföra naturtillgångar, kreditinstitut 

eller enskilda företag.” 

Det är en pragmatisk formulering, en konsekvens av det vi pratade om 

när det gäller demokratins överhöghet över samhället. 

Därmed yrkar jag bifall till det tilläggsförslag som jag läste upp. 

Staffan Connysson, Västerbotten: Ordförande! Partikamrater! Jag har ett 

litet önskemål, och jag hoppas att jag ska få kongressen med mig på det. 

Det gäller det som står på sidan 23, rad 4: ”Det kräver att produktionslivet 

bygger på respekt för allas arbete, tar till vara engagemanget och 

arbetsviljan hos alla och ger alla en rättmätig del av produktionsresultatet.” 

Vem ska mäta ut vad som är en rättmätig del? Jag vill alltså att man 

stryker ordet ”rättmätig”. Rättmätig tycker jag låter som om någon skulle 

sitta och bestämma. Det är det vi försöker att motverka bland annat fackligt 

i förhandlingar. 

Jag yrkar bifall till ändringsförslaget. 

Bo Andersson, Stockholm: Jag ska försöka att klumpa ihop några förslag 

som handlar om samma sak men som finns på olika sidor. Jag tror inte 

108

att det är så många som vill se mig springa gatlopp till talarstolen för 

varje sida som jag vill ha en konsekvensändring på. 

På sidan 24, rad 28, finns en mening som lyder: ”Valet mellan samhällsåtagande 

och marknadshushållning ska avgöras med utgångspunkt i 

vad som ger bästa resultat med hänsyn till rättvisa och effektivitet.” 

Med anledning av att vi poängterar demokratin, demokratins ideal och 

demokratins överhöghet rakt igenom hela programmet, tycker jag att det 

vore konsekvent att föra in att valet inte bara ska ha rättvisa och effektivitet 

som urvalskriterium utan också demokrati. Mellan orden rättvisa 

och effektivitet föreslår jag att ”demokratins förverkligande” läggs till. 

Samma sak är det i slutet av stycket på rad 45, där man skriver: ”Det 

avgörande är aldrig den yttre formen utan hur väl målen för verksamheten 

uppnås.” Jag föreslår att bisatsen konsekvensändras så att det blir 

ungefär så här: ”Det avgörande är aldrig den yttre formen utan hur verksamheten 

bidrar till målen rättvisa, demokrati och effektivitet.” 

På sidan 31, rad 9, finns det ett avsnitt om nyföretagande och entreprenörskap. 

Mitt förslag är att det efter ordet ”entreprenörskap” läggs till 

”som bidrar till att rättvisa, demokrati och effektivitet ska främjas”. Vi vill 

alltså konsekvent lägga till ordet demokrati. 

Laila Bjurling, Södermanland: Ordförande! Partikamrater! Längst ned 

på sidan 24, raderna 43-45, finns en mening som lyder som följer: 

”Socialdemokratin avvisar den ekonomiska fundamentalism som både 

till höger och vänster sätter likhetstecken mellan ett gott samhälle och en 

bestämd drifts- och ägarform.” 

När jag läste den här meningen hajade jag till ganska starkt. Jag tänkte: 

Vad menar partistyrelsen med det här? Tycker partistyrelsen att de som 

inte riktigt håller med om det som står för övrigt här är fundamentalister? 

Jag tycker inte att det hör riktigt hemma i vokabulären oss partivänner 

emellan att kalla varandra för fundamentalister. Därför vill jag att 

den meningen stryks. 

Jag har efteråt pratat med partistyrelsens föredragande som betygat att 

man inte menar så. Jag antar att han själv så småningom kommer att 

berätta det att det inte alls är inom partiet utan utanför partiet som det 

handlar om. Då kanske det också ska framgå tydligare av texten. 

När det gäller det som i övrigt står i partiets program skulle jag bara 

vilja göra kommentaren att det är tungläst, och det är det många som 

tycker. Men det är bra, tycker jag. Det som jag är särskilt glad över i det 

här programmet är att vi äntligen vågar ta ställning för feminismen. 

En annan del som jag också tycker är alldeles särskilt bra i programmet 

är att vi inte sätter likhetstecken mellan inflytandet och ägandet, utan att 

vi faktiskt tar ställning för att inflytande ska man ha överallt i samhället 

utan att man för den skull ska behöva äga. Man måste inte äga sin bostad 

för att få ett inflytande. Man måste inte äga produktionsmedel för att få 

109

inflytande. Man ska kunna ha inflytande som medborgare, som anställd, 

som hyresgäst, som konsument – allt som Thomas sade i början. Det 

tycker jag är jättebra. 

Jens Nilsson, Jämtland: Ordförande! Partivänner! Den mänskliga kraften 

kan inte frigöras av destruktiva kommersiella krafter eller av byråkratiska 

samhällsorgan. Så står det i det nuvarande programmet, och den tanken 

utvecklas väldigt bra i det nya förslaget. 

Systemen och samhällets strukturer har ofta varit och är fortfarande 

faktiskt viktigare än människorna själva och deras organisationer. Alltfler 

medborgare har fostrats i tron att om vi bara röstar och betalar skatt så 

har vi gjort vår medborgerliga plikt. Det har varit tillräckligt som solidarisk 

handling. Staten och kommunen fixar resten. Människor har bara 

behövt kräva mer av samma välfärd. 

Förslaget till nytt partiprogram som nu ligger på vårt bord är bra och 

tar äntligen ett rejält steg in i 2000-talet. Där finns många bra förändringar 

som sätter människorna i centrum för förändringarna av samhället 

och tar till vara människors vilja till gemensamt ansvar och gemensam 

aktivitet. Folkrörelser och folkets egna organisationer får ökad betydelse 

i programförslaget. 

När vi i programmet dessutom så tydligt och genomtänkt redovisar 

varför vi är motståndare till kapitalismens maktstrukturer förstärks 

tilltron till människors egen förmåga. Beskrivningen av socialdemokratin 

som ett antikapitalistiskt parti som bejakar en marknadsekonomi vars 

gränser regleras av de demokratiskt folkvalda tycker jag är lysande. Det 

klassiska begreppet blandekonomi har därmed fått en värdig efterföljare: 

den demokratiska eller solidariska ekonomin. 

Jag tycker att det skulle vara kul om vi om några år tillsammans med 

partivänner över hela Europa kunde gå till val i Europa och gemensamt 

säga: Planekonomin är död. Kapitalismen är döende. Länge leve den nya 

solidariska ekonomin. 


Anne-Marie Lindgren,programkommissionen: Jag vill bara kommentera 

yrkandet om att föra tillbaka den gamla meningen om att vi är beredda 

att överföra ett antal saker i samhällets ägo om viktiga samhällsintressen 

så kräver. Om vi tänker efter tror jag att vi i likhet med till exempel LOekonomerna 

i rapporten till LO-kongressen kan fråga oss: Vad är det vi 

ska kunna göra ägandevägen som vi på det hela taget inte kan göra den 

politiska och fackliga vägen? Är det så att vi inte kan göra det den politiska 

och fackliga vägen, kan vi då över huvud taget ändra ägandeformerna? 

När man för den här diskussionen märker man att man hela tiden 

hamnar i frågan om demokratisk makt, vem som bestämmer i samhället. 

110

Det som är viktigt att slå fast i partiprogrammet är just vägarna att säkerställa 

den demokratiska makten. Där spelar ägandeförändringar en så 

liten roll, för om vi har den politiska makten behöver vi inte förändra 

ägandet. 

Jarl Henriksson, Norrbotten: Jag vill yrka bifall till Peter Gustavssons förslag. 

Detta att kunna överföra naturtillgångar och produktionsmedel i statlig 

ägo är en möjlighet som vi även fortsättningsvis bör hålla öppen. 

Svagheten i avsnittet om ekonomisk demokrati, eller demokratisk ekonomi 

som rubriken har blivit, är att vi inte har några riktigt konkreta förslag 

på hur vi ska fortsätta att utveckla den ekonomiska demokratin. 

Vi har förstärkt arbetsrätten. Vi har infört medbestämmande i arbetslivet. 

Vi har skapat olika regelverk för hur produktionskrafterna ska 

användas. Men sedan hade vi ett ytterligare förslag för att gå vidare mot 

ekonomisk demokrati, nämligen kollektiv kapitalbildning i form av löntagarfonder. 

Nu finns inte något sådant förslag och inget annat förslag 

heller. För den skull ska vi inte kasta ut vårt gamla förslag för att åstadkomma 

ekonomisk demokrati. 

Thomas Östros, partistyrelsens föredragande: Jag tänker gå igenom yrkandena. 

Jag börjar med yrkandet från Peter Gustavsson: ”I den omfattning 

som viktiga gemensamma behov gör det nödvändigt är socialdemokratin 

också beredd att i samhällets ägo eller under samhällets kontroll överföra 

naturtillgångar till kreditinstitut eller enskilda företag.” Jag yrkar avslag 

på den meningen just med den argumentation som jag tidigare har fört 

fram och som också andra har biträtt. 

Det är demokratin som är utgångspunkten, och det är det demokratiska 

inflytandet som är vår väg för att nå ett demokratiskt, socialistiskt 

samhälle. En mening av denna typ ger intrycket av att det är ägandevägen 

som vi ska gå. Också föregående talare var uttryckligen inne på den 

vägen – att det är ägandevägen som skulle vara nästa steg. Men det är 

inte den politik som vi tror fungerar. Däremot har vi en pragmatisk syn 

på ett offentligt ägande som kan uppnå vissa konkreta mål och där det 

offentliga naturligtvis är ägare i många olika sammanhang – men inte 

som en väg att gå i tron att vi når ett socialistiskt samhälle. 

Jag kan inte heller låta bli att påminna om att den största banksocialisering 

som vi har haft i modern tid skedde under Carl Bildts tid som 

statsminister. Det var under den stora bankkrisen, då banker till dryga 

kostnader överfördes till skattebetalarna. Vi har nu kunnat få tillbaka 

resurser genom att återigen sälja tillbaka till marknaden så att skattebetalarna 

och medborgarna därmed har fått tillbaka de resurser som de 

satte in under bankkrisen. Jag yrkar avslag på det tilläggsyrkandet. 

Carl Tham har ett yrkande och en argumentation som ligger väldigt väl 

i linje med hur programkommissionen resonerar. Hans förslag att på 

111

112 

sidan 23, rad 26, införa ett stycke om att socialdemokratin avvisar en 

samhällsutveckling där kapital och marknad dominerar och kommersialiserar 

sociala, kulturella och mänskliga relationer ligger väl i linje med 

det som vi argumenterar för i vårt program. Jag yrkar bifall till det tillägget 

från Carl Tham. 

Bo Pettersson från Bohuslän har lagt fram ett yrkande som han vill ha 

in på sidan 24, rad 37. Där vill han ha en mening som lyder: ”Dit hör 

företag som ombesörjer nyttigheter såsom post, telekommunikation, 

elektricitet och apotek.” Det gäller alltså det som ska undandras marknaden. 

Efter att ha lyssnat på hans inlägg vill jag i stället föreslå en mening 

som lyder så här: ”Dit hör en politik som säkerställer kommunikationer 

och social infrastruktur över hela landet.” Jag tolkar Bo Pettersson som att 

det är detta han är ute efter, men den text som han har föreslagit leder 

kanske tanken åt fel håll när det gäller till exempel ägandestrukturen i 

telekommunikation. Detta är alltså mitt förslag, och jag hoppas att Bo 

Pettersson därmed känner att vi har tagit intryck av hans argumentation. 

Staffan Connysson har ett förslag på sidan 23, rad 5–6, där vi använder 

ordet en ”rättmätig” andel. ”Rättmätig” är ett ord som för mig är laddat 

med kamp och vilja att faktiskt få rättvisa. Men när jag har varit ute har 

jag märkt – och andra har också märkt det – att andra lägger andra värderingar 

i ordet ”rättmätig”. Kommissionen har aldrig varit ute efter att försöka 

förändra ordalydelsen i den meningen att det i stället skulle bli 

mindre krav. Jag föreslår helt enkelt att vi ändrar på meningen eftersom 

den sänder lite olika signaler. Meningen i den del där ordet ”rättmätig” 

finns avslutas i stället med: ”fördelar produktionsresultatet rättvist.” Det 

är ett försök att se att vi talar om samma sak. Detta är alltså mitt yrkande. 

Jag visar gärna presidiet sedan exakt hur jag vill att det ska vara. 

Bo Andersson från Stockholm har på sidan 25, rad 1, yrkat på ett tillägg 

enligt följande: ”utan hur väl verksamheten bidrar till målen rättvisa, 

demokrati och effektivitet”. Jag tycker att det yrkandet gör att det blir 

svårare att tolka vad vi är ute efter i programförslaget. Demokratin är 

utgångspunkten. Vi kan i demokratiska former bestämma oss för att 

delar av vårt samhälle ska styras av marknadsekonomins principer. Det 

kan gälla produktionen av datorer, diskborstar, bilar eller vad det nu kan 

handla om. Det gör vi inte för att vi tror att det därmed automatiskt blir 

ökad demokrati. Men vi gör det för att det är ett sätt att organisera produktionen 

som är effektivt, som ger ett välstånd och som gör att vi också 

kan bedriva en god fördelningspolitik. Demokratin är utgångspunkten 

för dessa beslut. Vi sätter gränser, för marknaden sätter inte gränser för 

demokratin. Med det tillägg som Bo Andersson gör tycker jag att det blir 

svårare att förstå vad vi menar. Jag yrkar avslag på det tillägget. 

Laila Bjurling har på sidan 24, rad 43–45, tolkat en mening från programkommissionen 

på ett sätt som gör att vi naturligtvis måste göra vissa 

förändringar. Meningen som jag avser är: ”Socialdemokratin avvisar den

ekonomiska fundamentalism som både till höger och vänster sätter likhetstecken 

mellan ett gott samhälle och en bestämd drifts- eller ägarform.” 

Det som vi är ute efter där är den kritik som har skådat ljuset och 

som vi kan rikta mot en kommunistisk rörelse eller en nyliberal politisk 

inriktning. I den kritiken ser vi att det på den nyliberala sidan bara är 

marknad på livets alla områden – det är bara pris, efterfrågan, utbud och 

vinst som samhället ska organiseras efter. På den kommunistiska sidan 

ser vi att det bara är via statligt ägande och via en planerad ekonomi som 

det goda samhället skapas. Vi känner till förödelsen av att välja ytterligheterna. 

Vi menar att det är fundamentalism. Det gäller naturligtvis inte 

någon av partivännerna, för vi har det blandekonomiska synsättet. Därför 

skulle jag vilja föreslå ett litet förtydligande enligt följande: ”Socialdemokratin 

avvisar den ekonomiska fundamentalism som både till höger 

och vänster sätter upp en enda, hela ekonomin omfattande, ägarform 

som förutsättningen för ett gott samhälle. Med detta vill jag besvara 

Laila Bjurlings yttrande. 

Förslag 


Partistyrelsens utlåtande över motionerna 1:7, 4:5-6 och 9, 7:2, 9:3, 12:5- 

6, 13:4-5 och 13:6, attsatsens senare del, (29), 41, 42:3, 43:3-4, 44:1, 45, 

46, 47, 48:2, 49:2, 50, 51, 52:2, 53, 54, 55, 56:4, 7 och 28, 57, 58, (78), 

84:1, (185), (186) och (187) 

att bifalla motionerna 1:7, 4:9 i den del som i utlåtandet betecknas 

med bokstaven b, 42:3, 51, 55, 56:4, 57 samt 84:1 med hänvisning 

till programförslaget, 

att avslå motionerna 13:6, attsatsens senare del, och 56:28, 

att 

att 

anse motionerna 4:5, 7:2, 9:3, 13:5, 41, 43:3-4, 47, 49:2, 52:2 och 

53 och besvarade med hänvisning till programförslaget, 

anse motionerna 4:9 i den del som i utlåtandet sorterats under 

bokstaven a, 13:4, 44:1, 45 och 56:7 besvarade med hänvisning 

till utlåtandet, 

att anse motionerna 4:6, 12:5-6, 46, 48:2, 50, 54 och 58 besvarade 

med hänvisning till utlåtandet och programförslaget. 

För beslutsförslag rörande motionerna 185, 186, 29, 78 och 187 hänvisas 

till det särskilda utlåtandet över motioner som saknar attsats eller som 

samlar ihop flera olika förslag i texten i en enda attsats. 

Förslag till partiprogram, sidorna 22-25, rad 10. 

113


Thomas Östros, partistyrelsens föredragande: Bifall till partistyrelsens förslag. 

Bo Pettersson,Bohuslän: Tillägg sidan 24, rad 37, efter ”god bostad”: ”Dit 

hör företag som ombesörjer nyttigheter så som post, telekommunikation, 

elektricitet och apotek. Dit hör kulturen.” 

Carl Tham,Stockholm: Tillägg sidan 23, rad 26: ”Socialdemokratin avvisar 

en samhällsutveckling, där kapital och marknad dominerar och kommersialiserar 

sociala, kulturella och mänskliga relationer.” 

Peter Gustavsson, Uppsala län: Tillägg sidan 23, rad 27: ”I den omfattning 

som viktiga gemensamma behov gör det nödvändigt är socialdemokratin 

också beredd att i samhällets ägo eller under samhällets kontroll överföra 

naturtillgångar, kreditinstitut eller enskilda företag.” 

Staffan Connysson, Västerbotten: Strykning sidan 23, rad 5-6 av ”en rättmätig”. 

Bo Andersson,Stockholm: Ändring sidan 25, rad 1 av bisats till: ”...utan hur 

väl verksamheten bidrar till målen, rättvisa, demokrati och effektivitet”. 

Laila Bjurling, Södermanland: Ändring sidan 24, rad 43-45: 

”Socialdemokratin avvisar den ekonomiska fundamentalism som både 

till höger och vänster sätter likhetstecken mellan ett gott samhälle och en 

bestämd drifts- och ägarform.” 

Jens Nilsson, Jämtland: Bifall till partistyrelsens förslag. 

Anne-Marie Lindgren, programkommissionen: Bifall till partistyrelsens 

förslag. 

Jarl Henriksson,Norrbotten: Bifall till Peter Gustavssons tilläggsförslag. 

114 

Thomas Östros, partistyrelsens föredragande: Ny skrivning på sidan 23, 

rad 5: strykning från ordet ”alla” till slutet; ersätt det med ”ger en rättvis 

fördelning av produktionsresultatet”. 

Bifall till Carl Thams tilläggsförslag sidan 23, rad 26. Avslag på Bo 

Petterssons förslag sidan 24, rad 37. Ändring av samma mening till: ”Dit 

hör en politik som säkerställer kommunikationer och social infrastruktur 

över hela landet.” 

Ändring med anledning av Staffan Connyssons förslag sidan 23, rad 56, 

meningen där ordet ”rättmätig” finns: Meningen avslutas med ”fördelar 

produktionsresultatet rättvist.”

Avslag på Bo Anderssons tillägg sidan 25, rad 1. Laila Bjurlings yrkande 

på sidan 24, rad 43-45 besvaras. 

Beslut 


Motionerna 


avsnittet En demokratisk ekonomi. 


att bifalla partistyrelsens förslag till ny text sidan 23, rad 5-6 

(och därmed tillgodose Staffan Connyssons ändringsförslag) 

att bifalla Carl Thams tilläggsförslag på sidan 23, rad 26, 

att avslå Bo Petterssons tilläggsförslag på sidan 24, rad 37, 

att bifalla partistyrelsens ändringsförslag sidan 24, rad 37, 

att bifalla partistyrelsens ändringsförslag på sidan 24, rad 43-45 

(därmed anse Laila Bjurlings yrkande besvarat), 

att avslå Bo Anderssons ändringsförslag på sidan 25, rad 1, 

att avslå Peter Gustavssons med fleras tilläggsförslag på sidan 23, rad 27, 






samhällssyn i dag” – avsnittet Demokrati 


Tidigare behandlad på sidan 105 i del 1. 


Utlåtande över motioner som rör avsnittet Demokrati 



Föredragande: Berit Högman 

115


Greger Tidlund, kongressutskottets ordförande: Kongressutskottet och 

stadgeutskottet har haft ett möte. Vi tycker att stadgarna tillgodoses 

genom två saker: dels genom att vi räcker upp våra röstkort – det hela är 

öppet och man ser vem som röstar – dels genom att ni ser ett nummer 

när ni tittar på mentometrarna bredvid den röda lampan. Alla har ett eget 

nummer, vilket innebär att det finns namnlistor som när alla röster registrerats 

talar om vad ni har röstat på. Allting är alltså offentligt och 

öppet, och på det sättet är stadgarna tillgodosedda. 

Beslut: 


att bifalla kongressutskottets förslag, 

att 

fastställa tidigare votering, det vill säga, att med röstsiffrorna 

181-148 (4 avstod) bifalla partistyrelsens förslag, 

att efter försöksvotering avslå Anna-Carin Magnussons strykningsförslag 

på sidan 21, rad 11-12, 



Behandlingen av dagordningen punkt 9.4 fortsätter på sidan 127 i del 1. 

Ordförande: Ulla Lindqvist 

Dagordningens punkt 9.2, 9.3 och 9.4 

Programförslagets andra, tredje och fjärde kapitel – 

avsnitten Nya klassmönster, Jämställdhet samt Jämlikhet 

och mångfald 

(Programförslaget sidorna 9-11 – avsnittet Nya klassmönster, sidorna 

17-18 – avsnitten Jämställdhet och etnicitet och sidorna 25-26) 

Tidigare behandlade på sidorna 83, 95 och 105. 


Utlåtande över motioner som rör avsnitten Nya klassmönster, 

Jämställdhet samt Jämlikhet och mångfald 


Föredragande: Eva Marcusdotter 

116

Debatt 

Monica Haider,Kronoberg: Ordförande, partikamrater! Jag vill börja med 

att yrka bifall till partistyrelsens förslag där vi slår fast att vi är ett feministiskt 

parti. Det finns de som säger att vi inte ska skriva in det, att det 

inte behövs och att detta är en definitionsfråga. Vi är redan jämställda, 

menar de. Argumenten är många. Men, partikamrater, de håller inte! 

Självfallet ska socialdemokraterna vara ett feministiskt parti och givetvis 

ska vi också skriva in det i partiprogrammet. Det är inget bra argument 

att säga att vänstern använder sig av det. Att inte skriva in det är detsamma 

som att säga att det inte finns någon genusordning. Men den 

finns, och den beskriver verkligheten och inget annat. Så visst är vi ett 

feministiskt parti, och det ska också finnas med i partiprogrammet. 


Mats Sjöström, Örebro län: Partivänner! Förslaget till nytt partiprogram 

har efter remissomgången omarbetats och blivit ett mycket bra dokument. 

Jag tror till och med att man skulle kunna använda det som ett 

skolexempel på medlemsinflytande. Men det är klart att även solen kan 

ha sina små fläckar, och en sådan är enligt min åsikt att man under en 

rubrik har gjort ”jämlikhet” till ”rätten att välja”. Det har programkommissionen 

gjort i det första stycket under ”Jämlikhet och mångfald”. 

Detta gör avsnittet lite svårbegripligt. Det står att den enskilde individen 

inte blir sedd och bemött som en person och inte får utvecklas i enlighet 

med egna val. Valen underordnas individens tillhörighet. Jag har ett 

annat förslag till text: ”Den enskilde individen blir inte sedd och bemött 

som person och får inte utvecklas i enlighet med sina egna förutsättningar. 

Tillhörighet till en viss grupp bestämd av klass, kön eller etnicitet, 

funktionshinder, ålder eller sexuell läggning förhindrar individens 

utveckling.” 

Lite längre ned gör man en övergång i materialet som skulle kunna 

tyda på att den första texten egentligen berör barn, eftersom man skriver: 

”I vuxenlivet förstärks detta mönster.” Där föreslår jag att man i stället 

skriver: ”Detta mönster återfinns också i villkoren för arbetslivet och den 

enskilda positionen där.” 

Med de ändringarna yrkar jag bifall till förslaget. 

Sara Heelge Vikmång,Östergötland: Kamrater! Det var för några år sedan 

som vi började med denna revision av partiprogrammet. Jag fick då förmånen 

att i mitt partidistrikt jobba med revisionen och diskutera alla de 

viktiga frågor som vi diskuterar här i dag. 

Jag har haft en inställning till vårt partiprogram som jag fortfarande 

håller fast vid, nämligen att man ska kunna använda partiprogrammet 

aktivt. Det ska kunna vara någonting som människor kan ta till sig och 

förstå även utanför vår rörelse. Det är väldigt bra om vi härinne, som fat- 

117

tar de här besluten, också kan förstå det. Det finns vissa ord i programmet 

som jag tycker är onödigt svåra. Jag tycker att det förslag som kommissionen 

kom med för ett år sedan hade ett tydligare och modernare 

språk. Man kanske vill säga ungefär samma sak i dag, men man har valt 

vissa uttryck som är svårbegripliga. Om jag skulle ge detta till mina klasskompisar 

så tror jag inte att de skulle förstå allt vi menar. 

Jag har valt ut ett konkret exempel, där jag föreslår en strykning. Det 

finns även andra, men jag tänker inte ta upp er tid med att yrka att man 

ska stryka alla dem. Det gäller sidan 10, rad 30. Där finns en mening som 

lyder: ”Detta innebär med klassiskt socialistiskt synsätt att de arbetande 

återförenas med sina arbetsredskap och därmed söker sin position i det 

ekonomiska livet”. Jag är ledsen att behöva konstatera att jag faktiskt inte 

förstår vad partistyrelsen och programkommissionen menar. Jag yrkar nu 

på en strykning, men om man kan skriva det på ett sätt som gör det hela 

lättare och mer begripligt så tycker jag att det vore bra. 

Jag vill också passa på att yrka bifall till de skrivningar där vi breddar 

vår jämlikhetsanalys, som jag tycker är välformulerade. Jag tackar för det 

arbete som ni har lagt ned på detta! 

Bengt Westman, Norrbotten: Partivänner och kongressdeltagare! Det är 

inte många ombud på denna kongress som kommer från de svenska 

minoriteterna. Men vi finns! Jag har fått den norrbottniska delegationens 

uppdrag att yrka på ett tillägg i texten om jämlikhet och mångfald på 

sidorna 25–26. 

Den socialdemokratiska regeringen föreslog i en proposition som riksdagen 

antog under våren 2000 att de nationella minoriteterna i Sverige 

skulle erhålla rättigheter att nyttja det egna språket i kontakterna med 

kommunala och statliga myndigheter. Minoriteterna skulle också inledningsvis 

ges samhällets stöd för att utveckla sin kultur och sitt språk. Den 

här reformen mottogs med stor glädje. Äntligen erkände staten att det i 

Sverige fanns minoriteter – människor som har en annan kulturbakgrund 

utan att vara invandrare. Det är svenskar som talar samiska, tornedalsfinska, 

finska, romani eller jiddisch vid sidan om det svenska språket. 

Partistyrelsen har i de politiska riktlinjerna förespråkat stöd till minoritetsspråken. 

Det är bra. Men vi bör markera vikten av att minoriteterna 

ges möjligheter att utveckla sina behov genom att ta in en skrivning 

också i vårt partiprogram. De nationella minoriteterna utgör nämligen en 

viktig del i den svenska mångfalden. 

Vi från Norrbotten yrkar på att man på sidan 26, rad 13, inför en ny 

mening med följande lydelse: ”De nationella minoriteterna i Sverige 

måste ges samhälleligt stöd för att kunna behålla och utveckla sitt språk 

och sin kultur.” 

118 

Inger Segelström, S-kvinnor: Ordförande, partikamrater! I dag kan partikongressen 

skriva partihistoria om partiet blir feministiskt. Det är lika

stort som att vi blev varannan kvinna i politiken år 1993 eftersom detta 

är ett mål om att vilja göra något åt kvinnors underordnade ställning i 

samhället, på arbetsmarknaden och i hemmet. Beslutet är nödvändigt. 

I förra veckan kunde vi läsa om att 100 direktörer i den privata sektorn 

intervjuats om sina möjliga efterträdare. 76 av dem trodde inte att det 

skulle bli en kvinna, om inte kvinnorna gör någonting för att förändra 

sig. Kvinnor skulle inte passa i deras företag som ledare. S-kvinnor har 

just nu en feminismkampanj, som ni kan se på bussarna här i Västerås 

och även ute på vårt torg här utanför. Där säger vi: Vägra göra om dig! 

Vi kräver att samhället och inte halva befolkningen, det vill säga kvinnorna, 

ska göra om sig för att passa in. Om två tredjedelar av näringslivets 

direktörer inte tycker att kvinnorna passar in så tycker jag att de ska 

passa sig, för då kanske det blir så att vi kvinnor säger att de produkter 

som deras företag säljer inte passar oss och att vi kommer att välja andra 

varor. 

I det senaste numret av Morgonbris kan ni läsa intervjuer med ledande 

s-män som inte tror att dagens beslut kommer att göra någon skillnad. 

Jag hoppas att de lyssnar på denna debatt, för beslutet i dag förpliktigar 

partiet. Det ger oss en otrolig chans att ta ett nästa steg i jämställdhetens 

Sverige tillsammans. Dagens beslut betyder att alla, både kvinnor och 

män, i partiet tillsammans ska lösa problemen som gäller löneskillnader, 

att gå från deltid till heltid, våld mot kvinnor och barn och kränkningar 

av unga kvinnor med könsord i skolan. Barnäktenskap och könsstympning 

ska försvinna och våra döttrars framtid ska bli mer jämställd än tidigare 

generationers. Jag hoppas att dagens beslut gör att vi nu överallt i 

samhället rättar till orättvisor så att vi tillsammans i partiet kan se till att 

vi får ett jämställt samhälle. 

Bifall till förslaget som gör partiet till ett feministiskt parti! 

Ulrica Truedsson, Södermanland: Kamrater! Ibland är det så lite som kan 

göra skillnad. På sidan 18 finns rubriken Etnicitet. Om man läser första 

stycket ser man att det hänger väl ihop med rubriken. Men om man läser 

andra stycket så inser man att sexuell läggning, ålder och funktionshinder 

hux flux har blivit etniska frågor. Mitt yrkande innebär att jag tycker 

att vi ska ändra detta och döpa om avsnittet till någonting annat, som 

stämmer bättre överens med texten. Jag skrev ett förslag om att det 

kanske kan handla om allas lika värde eller allas lika rätt. Jag är inte säker 

på att det är det bästa, men jag tror att de damer och herrar som sitter 

här bakom har ett alldeles utmärkt förslag och kan se till att text och 

rubrik stämmer överens. 

Eva Marcusdotter, partistyrelsens föredragande: Det är roligt att höra 

erkännandena inte minst när det gäller den utvidgade jämlikhetsanalysen, 

som är en tung del av det nya förslaget till partiprogram. Det är 

119

120 

också en nödvändig utvidgning. Det är flera som redan har påpekat att 

programkommissionen har lagt en mycket stor vikt vid att resa runt i landet 

och verkligen lyssna, diskutera och processa. Det har funnits två förslag, 

och man har i flera omgångar tagit in synpunkter från medlemmar 

för att få fram ett partiprogram som vi kan känna oss mycket stolta över 

och som faktiskt bär. Vi känner att vi kan stå för programmet, arbeta 

efter det, argumentera för det gentemot medborgare och i diskussioner 

med grannar och arbetskamrater men också använda det i vårt praktiska 

politiska arbete. 

När det gäller Inger Segelströms och Monica Haiders inlägg tycker jag att 

vi kan betrakta dem som erkännanden av att vi har lagt ned ett seriöst 

jobb i kommissionen. 

I Mats Sjöströms inlägg fanns flera synpunkter som rör det som finns 

direkt under rubriken Jämlikhet och mångfald på sidan 25. Vi har diskuterat 

detta i kommissionen, och vi menar att hans första förslag om att 

ersätta ordet ”val” med ”förutsättningar” har en viss poäng, men att bådadera 

egentligen är lika viktiga. Vi föreslår därför en ny lydelse. Meningen 

ska sluta med ”förutsättningar och val”. Jag har samrått med Mats och det 

låter som om det skulle vara någorlunda okej. Jag yrkar avslag på hans 

andra förslag om att stryka den mening, som börjar med ”valen underordnas” 

och ersätta den med en ny mening eftersom meningen som den 

här är formulerad kan leda till vissa missuppfattningar. Det kan till exempel 

uppfattas som att etnicitet automatiskt förhindrar individens utveckling. 

I sitt tredje förslag påpekar han att det låter som om detta handlar 

om vuxenlivet medan det tidigare handlade om barnen. Det är naturligtvis 

ett gott argument, så det yrkar jag bifall till. 

Sara Heelge Vikmång har ett förslag till strykning på sidan 10, rad 

30–32, med ett mycket gott argument, nämligen att partiprogrammet ska 

vara förståeligt. Vi har haft en varsamhet i förändringarna av formuleringarna 

i programmet. Det är viktigt att veta att man handskas med ett 

110-årigt levande idéarv när man skriver om ett sådant här partiprogram. 

Vi har verkligen försökt att modernisera texten och göra den mer lättillgänglig, 

men vi har också i vissa stycken bevarat både analys och språk. 

Man kan faktiskt darra lite på handen när man vet att det kanske är en 

formulering av Ernst Wigforss eller Olof Palme som man ger sig på. Det 

blir alltså en blandning, och vi kanske inte har lyckats i alla stycken. Den 

formulering som detta handlar om är ett klassiskt citat från tidigare program. 

Men det är viktigt att det förstås också av nutidens människor. Jag 

har därför ett förslag till ny lydelse, som jag inte uppfattar att Sara är 

emot. Det hela skulle i så fall lyda så här: ”Detta innebär med ett klassiskt 

socialistiskt synsätt att de arbetande kan återfå kontrollen över det 

egna arbetet och därmed stärka sin position i det ekonomiska livet.” 

Anna-Carin Magnusson har ett tillägg på sidan 26, rad 13. Vi har diskuterat 

detta och vi har ändrat lydelsen något. Jag uppfattade att Anna-

Carin Magnusson inte hade någonting emot det. Då ska meningen lyda 

enligt följande: ”Kultur och religion bidrar till människors identitet och 

kan berika samhällslivet.” 

Roger Mogert hade under en tidigare punkt också ett förslag som gäller 

detta avsnitt. Det står direkt under rubriken Jämlikhet och mångfald på 

sidan 25, på raderna 13-27. Det första förslaget innebär en strykning av 

det första stycket. Det yrkar jag avslag på eftersom jag tycker att det är 

viktigt att vi har en beskrivning av de olika strukturer i samhället som 

orsakar ojämlikhet. Det behövs en samlad beskrivning också därför att 

dessa samverkar. LO:s nya klasstrappa är väl det tydligaste sättet att visa 

hur de här olika strukturerna samverkar. Lägger man till klass, kön och 

etnicitet så är det hela tiden kvinnorna som har sämre villkor än männen, 

personer med invandrarbakgrund som har sämre villkor än svenskar, LO 

som har sämre villkor än tjänstemännen och så vidare. Jag yrkar alltså 

avslag på den strykningen. Jag yrkar bifall till Roger Mogerts förslag till en 

ny första mening på nästa stycke, det vill säga att socialdemokratin strävar 

efter jämlikhet i fördelning av de resurser som har betydelse för människors 

möjlighet att påverka samhället och sina egna liv. Vi kan nämligen 

aldrig nog klargöra vad som är grunden för den socialdemokratiska 

jämlikhetspolitiken. 

Bengt Westman,Norrbotten, har ett mycket sympatiskt förslag som gäller 

de nationella minoriteterna i Sverige. Däremot kan det nog sägas att 

förslaget är lite väl detaljerat för att ha sin plats i partiprogrammet. Det 

handlar alltså om det samhälleliga stödet till de nationella minoriteterna. 

Jag yrkar därför avslag på förslaget i detta sammanhang, men rekommenderar 

Bengt Westman att återkomma med frågan i de politiska riktlinjerna. 

Ulrica Truedsson har ett förslag som gäller sidan 18 och som handlar 

om att få en bättre uppdelning när det gäller rubriker. Ulrica Truedssons 

förslag var att vi skulle ha en samlingsrubrik på sidan 18 som lyder Alla 

människors lika värde. Programkommissionen har diskuterat detta, och 

tycker ändå att det är viktigt att vi håller fram ”klass” till att börja med. 

Det är ju det som vi traditionellt har jobbat med. När det gäller ”kön” så 

börjar det bli obönhörligt tydligt att det är en struktur med lika djupa 

rötter och minst lika hög ålder som ”klass”. Det gäller även ”etnicitet”. 

Det börjar beklagligt nog bli alltmer uppenbart att det är så. Det är därför 

viktigt att vi håller fast vid de här tre rubrikerna och att vi därför delar 

upp rubrikerna på sidan 18 i ”C: Etnicitet” och, några rader längre ned: 

”D: Diskriminering”. Där kommer också de övriga faktorer som orsakar 

diskriminering upp. 

Bengt Westman,Norrbotten: Vi anser att det är mycket viktigt att vi också 

i det socialdemokratiska partiprogrammet för in begreppet minoriteter. 

Jag föreslår därför att programgruppen nu ser över detta och att man på 

något sätt för in begreppet också i partiprogrammet. 

121

Eva Marcusdotter, partistyrelsens föredragande: Vi har ju på en del håll i 

programmet beskrivningar av de nationella minoriteterna också i 

Sverige. Det finns alltså med där. Men det konkreta yrkandet gällde samhälleligt 

stöd till de nationella minoriteterna, och vi menar att det mer är 

en fråga för de politiska riktlinjerna. Det är ett mycket viktigt krav och 

en mycket viktig fråga. Jag yrkar därför fortfarande avslag, men hoppas 

att du återkommer när det gäller riktlinjerna. 

Förslag 


Partistyrelsens utlåtande över motionerna 1:8, 4:7 och 11, 9:6-7, 14:3, 

31:3, 33:3, 42:2, 43:2, 52:1, 56:2, 6, 11-15 och 34-35, 59, 60, 61:1, 63, 64, 

65:1, 66:1, 67:1, 68:1-2, 69, 70, 71, (73), 74:3-5, 75:1, 76:1, 77:1, (78), 

79:1-4, 80:1, 95:1, 179:2, (183), (185), (186) och (189) 

att bifalla motionerna 43:2, 56:13 och 35, 56:35, 59, 60, 61:1, 63, 64, 

66:1, 68:1, 71, 76:1, 77:1, 79:1 och 179:2 med hänvisning till 


att avslå motionerna 42:2, 52:1, 65:1, 69, 70, 74:3 och 75:1, 

att 

att 

att 

anse motionerna 1:8 samt 56:2, 11 och 15 besvarade med 

hänvisning till programförslaget, 

anse motion 56:34 besvarad med hänvisning till programförslaget 

och förslaget till politiska riktlinjer, 

anse motionerna 4:7 och 11, 9:6-7, 14:3, 31:3, 33:3, 56:6, 12 och 

14, 67:1, 68:2, 74:4-5, 80:1 och 95:1 besvarade med hänvisning 


att anse motion 79:2-4 besvarad med hänvisning till förslaget till 

politiska riktlinjer. 

För förslag till beslut om motionerna 73, 78, 183, 185, 186 och 189 hänvisas 

till samlingsutlåtandet över de motioner, som saknar attsatser eller 

som sammanfattar synpunkter rörande flera av programmets avsnitt i en 

enda attsats av innebörden att motionens synpunkter ska beaktas. 

Förslag till partiprogram sidorna 9-11 (avsnittet Jämlikhet), sidorna 17- 

18 (avsnitten Jämställdhet och Etnicitet) respektive sidorna 25-26. 


Monica Haider,Kronoberg: Bifall till partistyrelsens förslag. 

Mats Sjöström,Örebro län: Ändring sidan 25, rad 13-19: ”…och bemött 

som person och får inte utvecklas i enlighet med egna förutsättningar. 

122

Tillhörighet till en viss grupp, bestämd av klass, kön eller etnicitet, av 

funktionshinder, ålder eller sexuell läggning förhindrar individens 

utveckling. Detta mönster återfinns också i villkoren för arbetslivet och 

den enskildes position där.” 

Sara Heelge Vikmång, Östergötland: Strykning sidan 10, rad 30 från 

”Detta innebär …” till ”… det ekonomiska livet”. 

Bengt Westman, Norrbotten: Tillägg sidan 26, rad 13, ny mening införs 

efter ”…invandrare och infödda.”: ”De nationella minoriteterna i Sverige 

ges samhälleligt stöd för att kunna behålla och utveckla sitt språk och sin 

kultur.” 

Inger Segelström, S-kvinnor: Bifall till programkommissionens förslag, 

sidan 17, rad 42-44. 

Ulrica Truedsson, Södermanland: Ändring sidan 18, rad 1: Rubriken etnicitet 

bör ändras till något som passar till innehållet i avsnittet. 

Anna-Carin Magnusson, Jönköpings län: Tillägg sidan 26, rad 13 av ny 

mening före den som börjar ”Kulturell”: ”Kultur och religion bidrar till 

människors identitet och berikar hela samhällslivet.” 

Roger Mogert, Stockholm: Strykning sidan 25, rad 13-19. Ändring och 

tillägg rad 13-27: ”Socialdemokratin strävar efter jämlikhet i fördelning 

av de resurser som har betydelse för människors möjlighet att påverka 

samhället och sina egna liv. Uppgiften är …” 

Eva Marcusdotter, partistyrelsens föredragande: Nytt textförslag på sidan 

25, rad 16: ”…förutsättningar och val”. Avslag på Mats Sjöströms strykningsförslag 

på sidan 25, rad 16-18. Bifall till Mats Sjöströms tilläggsförslag 

på sidan 25, rad 18-19. Ändringsförslag, med anledning av Sara 

Heelge Vikmångs strykningsförslag, på sidan 10, rad 30: ”Detta innebär 

med ett klassiskt socialistiskt synsätt att de arbetande kan återfå kontrollen 

över det egna arbetet och därmed stärka sin position i det ekonomiska 

livet.” Avslag på Bengt Westmans tilläggsförslag. Nytt förslag till rubrik på 

sidan 18, rad 8,: ”Diskriminering”. 

Nytt tilläggsförslag på sidan 26, rad 13: ”Kultur och religion bidrar till 

människors identitet och kan berika samhällslivet.” (därmed är Anna- 

Carin Magnussons yrkande tillgodosett). Avslag på Roger Mogerts förslag 

till strykning på sidan 25. Bifall till Roger Mogerts ändringsförslag på 

sidan 25. 

Bengt Westman,Norrbotten: Yrkar att förslaget sänds till kongressutskottet. 

123

Eva Marcusdotter, partistyrelsens föredragande: Avslag på Bengt 

Westmans förslag. 

Beslut 


Motionerna 


avsnittet Nya klassmönster, Jämställdhet och Jämlikhet och 

mångfald. 


att bifalla partistyrelsens förslag till ny text på sidan 10, rad 30 

(kompromiss efter förslag från Sara Heelge Vikmång), 

att bifalla partistyrelsens förslag till ny rubrik på sidan 18, rad 8 

(med anledning av Ulrica Truedssons förslag), 

att avslå Roger Mogerts förslag till strykning på sidan 25, rad 13-19, 

att bifalla Roger Mogerts ändringsförslag på sidan 25, rad 13-27, 

att bifalla partistyrelsens ändringsförslag på sidan 25, rad 16 (med 

anledning av Mats Sjöströms förslag), 

att bifalla partistyrelsens förslag till ny text, sidan 26, rad 11-12 

att avslå Mats Sjöströms ändringsförslag på sidan 26 rad 16-18, 

att bifalla Mats Sjöströms tilläggsförslag på sidan 26, rad 18-19 

att avslå Bengt Westmans förslag om att skicka skrivningsförslag till 

kongressutskottet, 

att avslå Bengt Westmans tilläggsförslag på sidan 26, rad 13, 

att i övrigt bifalla förslaget till partiprogram sidorna 9-11 (avsnittet 

Jämlikhet), sidorna 17-18 (avsnitten Jämställdhet och Etnicitet) 

respektive sidorna 25-26. 

Dagordningens punkt 11.6 var därmed färdigbehandlad. Behandlingen 

av dagordningens punkter 9.2, 9.3 och 9.4 fortsätter på sidorna 194, 125 

respektive 127 i del 1. 

Ajournering 


124


Eftermiddagens förhandlingar 

Eftermiddagens förhandlingar inleddes klockan 14.35. 

Ordförande: Ulla Lindqvist 

Sekreterare: Peter Andersson och Ulf Nordlinder 


Tjänstgörande ordförande: Tyvärr har det skett ett litet misstag. Ett uppmärksamt 

ombud har visat att en del av partiprogrammet inte finns med 

på dagordningen, nämligen kapitlet ”Utveckling åt två håll”, sidorna 18- 

19. Eftersom detta passar in i det område som vi behandlade före 

lunchen föreslår jag att vi tar upp det nu. 

Förslag 


att behandla området ”Utveckling åt två håll”, sidorna 18-19. 

Beslut 


att ändra dagordningen enligt tjänstgörande ordförandens förslag. 


Programförslagets tredje kapitel ”Idéarv och samhällsanalys” 

– avsnittet Utveckling åt två håll 

(Programförslaget sidorna 18–19) 


Föredragande: Eva Marcusdotter 

Debatt 

Lena Lindgren, Västerbotten: Det är jag som är det ”uppmärksamma” 

ombudet. Jag tycker att det finns en lite olycklig skrivning under rubri- 

125

ken ”Utveckling åt två håll”. Det gäller sidan 19, rad 26. Det sammanhang 

i vilket det står berör människor från andra länder. Jag reagerar på 

följande mening: ”Dessa klyftor kan leda till allvarliga spänningar och 

leda till destruktiva revolter i form av kriminalitet och drogmissbruk.” 

Meningen är olyckligt placerad. Det är som att peka ut en viss grupp 

människor. Jag yrkar således att citerad mening tas bort. 

Eva Marcusdotter, partistyrelsens föredragande: Vi har alltså inte bara 

kloka och fräscha utan också uppmärksamma ombud; det känns tryggt. 

Det föll på min lott att ta detta avsnitt, som inte var fördelat mellan oss 

ledamöter i programkommissionen men som ligger i nära anslutning till 

det avsnitt som jag tagit. 

Man kan inte annat än hålla med om beskrivningen, att formuleringen 

i det sammanhang där den nu finns kan ge ganska olyckliga associationer. 

Därför yrkar jag bifall till förslaget om att stryka den av Lena 

Lindgren citerade meningen. 

För att få konsekvens i stycket vill jag föreslå en ny lydelse av meningen 

direkt efter citerad mening. Ändringen skulle bestå i en strykning av de 

första orden ”men också om dessa risker inte funnits”. De syftar ju direkt 

tillbaka på meningen innan. Nästa mening börjar således annorlunda och 

får följande lydelse: ”Det utanförskap och de begränsade livschanser som 

alltför många invandrare tvingas uppleva är totalt oförenligt med socialdemokratins 

frihets- och jämlikhetsideal.” 

Jag yrkar alltså bifall till förslaget om strykning och till föreslagen ny 

lydelse av efterföljande mening. 

Förslag 


Lena Lindgren, Västerbotten: Strykning sidan 19, rad 25-26: ”Dessa klyftor 

kan leda till allvarliga spänningar och leda till destruktiva revolter i 

form av kriminalitet och drogmissbruk.” 

Eva Marcusdotter, programkommissionens föredragande: Bifall till Lena 

Lindgrens förslag med justering av den efterföljande meningen till: ”Det 

utanförskap och de begränsade livschanser som alltför många invandrare 

tvingas uppleva är totalt oförenligt med socialdemokratins frihets- och 

jämlikhetsideal.” 

Beslut 

Kongressen beslöt 


att bifalla Lena Lindgrens strykningsförslag på sidan 19, rad 26-27, 

126

att bifalla Eva Marcusdotters förslag till ändring av efterföljande 

mening på sidan 19, rad 27-30, 

att i övrigt bifalla förslaget till partiprogram sidorna 18-19. 


Meddelande 

Tjänstgörande ordförande: Redaktionsutskottets ledamöter kallas till ett 

första sammanträde klockan 16.00 i dag i redaktionsutskottets sammanträdesrum, 

rum 9 på konferensvåningen. 

Sveriges Kristna Socialdemokraters Förbund, Broderskapsrörelsen, bjuder 

in till en mässa i folkton fredag den 9 november klockan 13.00 i 

Västerås domkyrka. Anmälan lämnas senast i morgon klockan 18.00 till 

kongressbyrån. 

Nomineringstider 

Tjänstgörande ordförande: Nomineringstiden för val av partiordförande, 

partisekreterare samt fem övriga ledamöter i verkställande utskottet går 

ut klockan 15.00 i dag. 

Ordförande: Daniel Ådin 



samhällssyn i dag” – avsnittet Välfärdspolitiken 




Utlåtande över motioner som rör avsnittet Välfärdspolitiken 



Debatt 

Carina A Elgestam, Kronoberg: Ordförande, kongressombud! Bostaden 

är en av hörnstenarna i välfärdspolitiken och ska utgöra det fjärde benet 

när vi bygger vårt samhälle. Hur och var vi bor påverkar och ger oss också 

de förutsättningar som vi får i livet. 

Bostaden och våra bostadsområden måste vara utan klassgränser. I dag 

ser vi hur klassgränserna växer i våra bostadsområden runtom i landet. 

127

Det är enbart de som har stora plånböcker som har valmöjligheter när det 

gäller bostad och bostadsområde. Det är endast de som har stora plånböcker 

som i dag har möjlighet att flytta in i en nyproducerad bostad. 

Detta kan vi inte acceptera i Sverige i dag – och ej heller i framtiden! 

Att många i dag inte känner sig trygga i sitt bostadsområde vittnar 

många olika undersökningar om. Vi måste som samhällsbyggare på olika 

nivåer i alla sammanhang väga in trygghetsfrågorna och boendemiljön 

och också att det ska vara vackert i de områden där vi bor. 

Vad gäller service, brott, trafik och så vidare är det viktigt att vi hela 

tiden arbetar med trygghetsfrågorna och att vi också tittar på dessa saker 

utifrån att det finns olika åldersgrupper i våra olika bostadsområden. 

Alla, hela familjen, måste kunna känna trygghet. 

Bostaden i framtiden får inte bli en klassfråga eller en jämlikhetsfråga, 

utan det måste handla om att alla ska ha rätt till en god bostad. Detta står 

det om i partiprogrammet på sidan 27, raderna 19-20. Jag yrkar på tillägget: 

”till en rimlig kostnad i en trygg och säker miljö.” 

På sidan 29, rad 28, yrkar jag på följande skrivning: ”vilket utgör det 

fjärde benet i välfärdspolitiken.” 

Mats Sjöström,Örebro län: Partivänner! På sidan 28, raderna 22-33, diskuteras 

i förslaget till program valfrihet inom skola, vård och omsorg. 

Mitt på sidan, rad 22, står det: ”Men det måste också finnas möjlighet att 

välja mellan olika alternativ.” Om detta skulle vara en målsättning – så 

känns det faktiskt när meningen läses – uppstår uppenbarligen ganska 

stora problem på många orter i vårt land där det faktiskt bara finns en 

enda skola. Hur ska man i Kopparberg, Skattungbyn eller Lysvik – eller 

på en rad andra orter i vårt land – klara en sådan formulering när det, 

som sagt, bara finns en enda skola? 

Att programkommissionen på rad 26, för mig lite obegripligt, dessutom 

påstår att det är en förutsättning från jämlikhetssynpunkt gör det 

hela till en ännu större fråga. Jag föreslår därför att programoch redaktionsutskottet 

får omarbeta avsnittet med hänsyn tagen till att det på 

många orter finns bara en enda skola, utan möjligheter till val. 

Dan Gabrielsson, Skaraborg: Socialdemokratin måste bli fri från marknadslösningar 

inom den offentliga sektorn. Vi kan inte sätta prislappar 

på våra barn och på våra gamla och sjuka. Därför har jag följande förslag 

beträffande texten på sidan 28, efter rad 33: ”Vi ska genom politisk 

opinionsbildning och information minimera privatiseringar och entreprenader 

inom vård, omsorg och skola.” 

Jag har en dröm om att vi tillsammans inom socialdemokratin i Sverige 

ska upplevas som de bästa arbetsgivarna, som de bästa att leda kommuner 

och landsting. Jag önskar att också väljarna ska uppleva det. För att 

nå dit måste vi få möjlighet till heltid. Vi måste se till att våra barn och 

128

ungdomar i framtiden kan välja den offentliga sektorn. Men det går inte 

om vi i dag med den ena handen väljer marknadslösningar. Jag tror att vi 

måste bestämma oss för vart vi vill nå, för vad som är målet med vår ideologi. 

Jag är en stolt socialdemokrat. En av anledningarna till att jag blev 

socialdemokrat är just att vi inte ska tjäna pengar på våra gamla och sjuka 

och på våra barn. Jag tror att de flesta av er har känt, och känner, så. 

Problemet är att vi kan tänka oss att inom vissa verksamheter ändå göra 

upphandlingar. 

Det är också viktigt att komma ihåg att politik ska vara enkelt. Väljarna 

ska känna att vi socialdemokrater inte är ett parti som säger att vi ska 

tjäna pengar på gamla och sjuka och på barnen. 

Det är dags att sätta ned foten och att göra något. Det har absolut gått 

för långt nu. När man pratar med fackliga företrädare runt om i landet, 

framför allt i storstäderna, heter det: Det är svårt att skapa ett fackligpolitiskt 

samarbete på grund av att verksamheten i vissa socialdemokratiskt 

styrda kommuner läggs ut precis lika mycket som görs i borgerligt 

styrda kommuner. Då blir det svårt att ta sig an den här frågan. 

Vi kan aldrig, utifrån att vi väljer upphandling ute i verksamheten, 

understödja ett borgerligt maktskifte. Om vi genom upphandling och 

entreprenader ser till att företagen finns kvar och väntar på ett maktövertagande 

där borgerligheten, med moderaterna i spetsen, väljer att 

sälja ut hela verksamheten, får vi faktiskt skylla oss själva lite grann. 

Valfriheten kan ändå tillmötesgås inom den offentliga sektorn med olika 

pedagogiker och genom föräldrakooperativ, personalkooperativ och så 

vidare. 

Jag yrkar alltså att vi genom facklig-politisk opinionsbildning och 

information ska minimera privatiseringar och entreprenader inom vård, 

omsorg och skola. 

Rolf Wiberg, Gävleborg: Kamrater! Vi hade tänkt yrka på att boendet är 

en viktig beståndsdel i välfärdspolitiken, men med anledning av det ändringsförslag 

som lagts fram ställer vi i Gävleborg oss bakom det förslaget. 

Jag drar alltså tillbaka vårt yrkande. 

Kristina Svensson, Dalarna: Ordförande, partivänner! Som vi alla vet är 

detta partiprogram oerhört viktigt för oss. Vi har tidigare sagt här, och 

detta har flera gånger framkommit, att det faktiskt funnits många möjligheter 

för oss att påverka det. Jag måste ge en eloge till den grupp som 

suttit med det här jobbet. Här har vi ju möjlighet att påverka, och det är 

vad vi ska känna. Det är ett bra sätt att visa att vi är ett demokratiskt 

parti. 

Jag vill ändå ha med en förstärkning. På sidan 27 finns det när det gäller 

välfärdspolitiken en skrivning som lyder enligt följande: ”Alla ska ha 

129

ätt till en trygg barndom och en trygg uppväxt.” Självklart håller vi alla 

med om det. Jag vill dock ha ett tillägg i den aktuella meningen, rad 18: 

”i enlighet med FN:s barnkonvention.” 

Naturligtvis, och förhoppningsvis, har ni tagit Unga Örnars lilla material 

med en barnchecklista på ena sidan. Det är ett jättebra material som 

påminner oss om att vi måste fundera mycket mer på de här frågorna och 

arbeta utifrån barnkonventionens riktlinjer. 

Lars Schultz, Skåne: Ordförande, partikamrater! Det är dags för oss 

socialdemokrater att plocka in bostaden som den fjärde delen i välfärdspolitiken. 

Därför drar jag tillbaka mitt yrkande, till förmån för Carina A 

Elgestams yrkande. 

Johan Kanmert, Göteborg: Jag tycker, precis som Dan Gabrielsson sade, att 

det nu är dags att säga vad vi tycker om privata vinstintressen angående 

välfärdstjänster. Jag har lagt fram ett yrkande som jag hoppas att alla tagit 

del av och som går ut på att vi säger nej till vinstintressen inom vård, 

skola och omsorg. Vi kan faktiskt ha mångfald ändå, och vi kan även ha 

olika omsorgsalternativ, olika pedagogiker och annat inom ramen för den 

offentliga sektorn. 

Det finns ju en diskussion om en ny aktiebolagsform där en viss vinst 

ska tillåtas. Jag förstår inte varför vi ska ha en ny aktiebolagsform och 

varför vi ska prata om non profit. Har inte offentlig sektor alltid varit non 

profit och haft målet att vara tillgänglig för alla? Det behövs alltså inte 

någonting sådant. 

Jag tycker att vi har passat väldigt länge i frågan. Det är väl egentligen 

först i samband med Kommunals senaste kongress som någon ledande 

socialdemokrat sagt något. Den mest ledande sade ju att vi måste akta oss 

för detta; vi ska akta oss så mycket för det att vi inte ska ha det. Jag förutsätter 

att ni har tagit del av yrkandet här. 

Vidare yrkar jag på ett tillägg om att boendet är den fjärde tråden i den 

väv som utformas av vård, skola och omsorg. Förut har det kallats för 

”ben”. För mig spelar det ingen roll om vi talar om ”ben” eller ”väv”. 

Bo Bernhardsson, Skåne: Partivänner! När man följer samhällsdebatten 

om begreppen mångfald, valfrihet och alternativ är det lätt att få 

intrycket att allt detta goda skapas genom privatisering, enskilda initiativ 

och kooperativ. Det kan nog vara så. Inte minst tror jag att kooperativa 

verksamheter kan bidra här. Men en systematisk privatisering, som 

ibland kunnat skönjas, är just ett led i ett systemskifte. Det går faktiskt 

att konstatera, i varje fall vågar jag göra det, att utvecklingen mot alltmer 

av privata alternativ går hand i hand med ökade orättvisor. När resurserna 

i de offentliga systemen minskar, då växer också kraven på privata alternativa 

och andra typer av lösningar. Det finns ett samband där. 

130

Men egentligen skulle jag tala om det positiva i diskussionen om 

mångfald, alternativ och valfrihet. Jag tycker att det är viktigt, liksom 

andra talare varit inne på, att slå fast att detta med att möta olika människors 

behov och önskemål i första hand är en uppgift för den offentliga 

verksamheten, för kommuner och landsting – i egen regi, inom ramen för 

den egna verksamheten. Det är i första hand där detta bör ske och kraften 

bör läggas. 

Detta tycker jag framgår ganska hyggligt i de politiska riktlinjerna, 

däremot inte så bra i skrivningarna i partiprogrammet. På sidan 28, rad 

26, står det: ”Mångfald och variation i utformningen är viktig ur såväl 

jämlikhets- som valfrihetssynpunkt. Kooperativa, ideella och enskilda 

alternativ ska därför ha möjlighet till offentlig finansiering”. Det låter 

ungefär som jag sade, att det är genom alternativ som man skapar mångfald. 

Jag skulle vilja byta ut skrivningen mot följande: ”Det är en av den 

offentliga sektorns självklara huvuduppgifter att inom ramen för den 

egna verksamheten utveckla alternativ för att möta medborgarnas skilda 

behov och önskemål. Men kooperativa, ideella och enskilda alternativ 

kan också spela en roll. De ska därför ha möjlighet till offentlig finansiering 

om de följer samma regler som de offentliga verksamheterna.” 

Bakom detta förslag till skrivning står Skånes ombud. 


Thomas Östros, partistyrelsens föredragande: Fru ordförande, kongressdeltagare! 

När vi diskuterar välfärd och när vi diskuterar alternativ eller 

valfrihet är det, tycker jag, viktigt att starta i utgångspunkten för välfärdspolitiken. 

De grundläggande principerna och det som varit en av de allra 

starkaste delarna i vårt samhällsbygge är ju den generella välfärdspolitiken: 

att resurserna ska fördelas efter behov, inte efter plånbok, att alla 

medborgare ska ha en jämlik behandling och ett jämlikt bemötande. Lika 

omtanke och respekt ska vara det som genomsyrar vårt välfärdssamhälle 

– alltså att kvaliteten i vården, omsorgen och skolan, ja, i hela utbildningssystemet, 

ska vara hög i hela landet och vara av sådan art att våra 

verksamheter bemöts med respekt bland medborgarna. Det är klart att en 

skattefinansierad välfärd är det enda sättet att nå fram till denna lika 

omtanke och respekt. Detta är utgångspunkten, och det är viktigt att vi 

har det som startpunkt. 

När vi sedan diskuterar olika typer av förändringar i välfärden ska vi 

återkomma till dessa grundläggande utgångspunkter och fråga oss: 

Påverkar detta det som vi ser som basen i välfärdspolitiken? Det vi i programkommissionen 

haft som idé är att skapa en modell för hur vi kan 

tänka kring den gemensamma välfärden och utvecklingen av densamma. 

Vi vet alla att kraven ökar allteftersom tiden går. Detta med generell väl- 

131

132 

färd och kraven på välfärdspolitiken har ökat genom årtiondena, i takt 

med att vi har byggt ut den. Partiordföranden visade i går på hur Tage 

Erlander i början av 1960-talet funderade kring just detta. Man var mitt 

uppe i välfärdsbygget när pensionssystemet lanserades och när mycket 

stora och tunga delar av vår välfärdspolitik realiserades och blev verklighet. 

Han anade redan då att det kommer en period då människors önskemål 

och krav förändras. Han resonerade kring att det kommer en tid 

då människor vill ha ökad variation i utbudet, möjligheter att välja mellan 

olika utformningar, möjligheter att få ett ökat inflytande. Det är ju 

precis det vi sett. Det är viktigt att vi ser det som ännu en god utveckling 

av välfärdspolitiken, för det är välfärdspolitiken som har skapat det klimatet. 

Valfriheten för medborgarna blir då ett viktigt sätt att utveckla välfärden. 

Detta hänger ihop med vår politik alltsedan vi började arbeta med 

generell välfärdspolitik. Det är dock viktigt att vi i den modellen också 

ser hoten mot en generell välfärd. Vi menar ju att en utveckling till exempel 

mot att stora akutsjukhus inom sjukvården privatiseras, med bolag 

noterade på börsen som ägare, är som att sätta en boll i rullning som 

hotar grundläggande idéer kring den generella välfärdspolitiken. Varför? 

Jo, därför att det öppnar för privata sjukvårdsförsäkringar, för försäkringsbolag 

som starkt vill komma in på området och kunna erbjuda privata 

sjukvårdsförsäkringar till dem som har råd och möjlighet att köpa. 

De behöver ju tillgång till akutsjukhusen för att kunna göra beräkningar 

och kalkyler för att få tillgång till sjukvården. 

Därför är det viktigt att vi är tydliga och strategiska och säger att detta 

kan vi inte acceptera eftersom det hotar vår grundläggande utgångspunkt. 

Lars Engqvist jobbar med detta. Ingegerd Wärnersson jobbar med 

skolfrågor och friskolorna med utgångspunkten att det är bra med alternativ, 

att de också kan utveckla den kommunala skolan. Men det får aldrig 

vara så att det finns regler som gör det attraktivare eller lönsamt att 

starta en friskola, att den kommunala skolan ska ha sämre villkor eller att 

det kommunala beslutsfattandet – att fullmäktige som har ansvar för att 

alla barn i skolan får en bra skolgång – inte har ett inflytande över 

utvecklingen. 

Dessa konkreta frågor återkommer vi till i riktlinjerna. Det här är konkreta 

exempel på det som vi i partiprogrammet vill skapa en sammanhållen 

modell kring. Det gäller alltså att bejaka människors önskan om 

ökad valfrihet och inflytande, att grundmurat stå fast vid det som är den 

generella välfärdspolitikens grundläggande principer och att dra en tydlig 

gräns mot den risk som kommer om vinstintresset blir det som formar 

utbudet av välfärdstjänsterna. I stället för att elever får chans att välja 

skola börjar alltså skolan fundera på hur elever väljs för att skapa vinst. 

Mot detta vill vi dra en tydlig principiell och ideologisk gräns. Och det 

är detta som vi arbetar med i våra formuleringar i partiprogrammet. Jag

märker att det möter starkt gehör. Det gäller då den principiella synen. 

Det konkreta får vi återkomma till i de politiska riktlinjerna. 

Jag menar att idéerna bakom vår generella välfärdspolitik är så oerhört 

starka att de har vunnit insteg långt bortom de socialdemokratiska leden. 

Det är en politik där vi förnyar och förändrar men håller fast vid den 

grundläggande strategin, så att vi kan ha kvar uppslutningen kring den 

generella välfärdspolitiken. Det är detta som vi har försökt lägga fram 

förslag om i partiprogrammet. 

Lena Lindgren, Västerbotten: Två ord som förekommer väldigt ofta här 

är valfrihet och solidaritet. Jag skulle vilja se lite mer av konkret solidaritet 

och av ställningstagande i partiprogrammet. Många barn och ungdomar 

har en ganska knepig social situation under uppväxten. Många 

barn är utsatta för våld, också i situationer där droger finns med. Jag yrkar 

bifall till det tillägg om barnkonventionen som Kristina Svensson föreslagit 

på sidan 27, rad 18, och jag skulle också vilja ha en tydligare skrivning. 

Det är så lätt att smita bakom barnkonventionen, som vi vet inte 

fungerar. 

Jag föreslår följande tillägg: ”Alla barn och ungdomar ska ha rätt till en 

uppväxtmiljö fri från droger och våld.” 

Caterina Franceschi, Göteborg: Jag hade egentligen inte tänkt begära 

ordet eftersom jag inte trodde att vi skulle ta upp debatten om välfärdspolitiken 

nu utan under riktlinjerna. Jag vill ändå ställa några frågor. 

På sidan 28, rad 33 finns följande mening: ”Därför får inte vinstintresset 

vara styrmedel för verksamheten.” Vi har i Göteborg ett av göteborgarna 

mycket uppskattat sjukhus som heter Lundby Sjukhus och som 

drivs av Bure. Det är inte många av göteborgarna som vet om att det är 

privat drivet, men många tycker att det har en väldigt bra verksamhet. 

Min fråga är: Måste detta sjukhus stängas om den föreslagna meningen 

antas? 

Jan-Olof Johansson, Halland: Boendet tillhör välfärdens kärnområde, och 

boendet ska vara en social rättighet. Ett bra boende är en förutsättning 

för ett gott liv. Det handlar nu om att återerövra det politiska initiativet 

i denna fråga. Marknadskrafterna ska inte få bestämma inom boendet. 

Det målet kan vi nå genom att bifalla förslaget från Carina A Elgestam i 

det första inlägget, och jag yrkar bifall till hennes förslag. 

Jim Sundelin, Västernorrland: Som tidigare talare har varit inne på är 

boendefrågorna viktiga. Jag tycker att de hör till välfärden och att vi ska 

vara tydliga om dem i partiprogrammet. Carina A Elgestam har fört fram 

ett bra förslag, som jag vill stödja. Jag har tidigare yrkat bifall till ett annat 

förslag, men jag drar tillbaka det yrkandet till förmån för Carina A 

Elgestams förslag. 

133

Tidigare i dag har vi på sidan 24 behandlat marknaden, och då nämndes 

boendet som en social rättighet. Jag tycker inte att det ska vara något 

problem för partikongressen att vara tydlig om boendet även under avsnittet 

om välfärd. 

Helene Pettersson, Jönköpings län: Min grundinställning är den att offentligt 

finansierad välfärd ska fördelas via gemensam offentlig sektor. 

Huvudinriktningen ska, som så många andra har sagt här i dag, vara den 

att mångfald kan och ska stimuleras genom offentliga driftsformer. Det 

kan dock finnas skäl till att lägga ut verksamhet på privat entreprenad 

eller på kooperativ bas. I det senare fallet brukar det inte vara några problem 

med insyn och offentlighet, men vid privata entreprenader kan 

bolagsordningar och lojalitetsklausuler lägga hinder i vägen för den 

öppenhet som socialdemokratin har som rättesnöre. 

Vi arbetar för en stärkt öppenhet inom Europaunionen. Därför får 

ingen som arbetar i offentligt finansierad verksamhet i vårt eget land, 

oavsett om den drivs av stat eller kommun eller i privat regi, hindras från 

att meddela om verksamheten inte sköts på ett för brukaren bra sätt eller 

drivs i strid med de mål som finns för verksamheten. Verksamheten ska 

också redovisas på ett fullt öppet sätt för dem som bidrar till finansieringen, 

det vill säga skattebetalarna. 

Jönköpingsdelegationen yrkar på följande ändrade formulering av det 

stycke på sidan 28 som börjar på rad 32: ”Därför får inte vinstintresse 

vara styrmedel. Verksamheterna ska också präglas av öppenhet, och det 

får inte finnas begränsningar i möjlighet till insyn eller i de anställdas yttrande- 

och meddelarfrihet.” 

Sven-Erik Sveed, Jämtland: Med utgångspunkt i min motion 102 om 

återupprättande av den offentliga sektorn yrkar jag att följande tillägg 

införs på sidan 28, rad 7 i partiprogrammet efter den mening som lyder 

”Skola, vård och omsorg ska finansieras solidariskt över skatten”: ”Detta 

innebär att vi vid varje tidpunkt ska upprätthålla det skatteuttag som 

krävs för en väl fungerande gemensamt finansierad och demokratiskt 

styrd produktion av vård, utbildning och omsorg.” 

Detta tillägg till partiprogrammet ska ge ett ideologiskt stöd för varje 

socialdemokratisk finansminister, nuvarande och framtida, när det gäller 

försvaret av de skattenivåer som välfärdssamhället kräver. Av och till förs 

nämligen krav på skattesänkningar fram, inte bara från borgerligt håll 

och inte minst från EU-kommissionens sida. Vi har i Sverige en unik 

kunskap om att en gemensamt finansierad och demokratiskt styrd produktion 

av vård, omsorg och utbildning är framgångsrik och skapar jämlika 

förutsättningar för alla grupper i samhället. Denna väl dokumenterade 

kunskap har på ett märkligt sätt nonchalerats när vi tidvis pressats 

att dra undan resurser från den allmänna skolan och den gemensamma 

134

vården. Samtidigt som vi pressat våra anställda inom den offentliga sektorn 

intill utbrändhet har vi öppnat dörrarna för en girig marknad, som 

sätter vinstintresset före jämlika möjligheter för alla medborgare. 

Det är mot den bakgrunden som socialdemokratin nu måste ta initiativet 

och bestämma sig för om dess uppgift i samhället är att föra en röd 

eller en blå ekonomisk politik. Ska vi fortsätta att mot folkflertalets vilja 

dränera den offentliga sektorn på resurser och överlåta alltfler enheter 

inom vård, omsorg och skola till privata aktörer som försäkringsbolag 

och börsnoterade utbildningsbolag, eller ska vi följa vår ideologi och 

verka för system där alla barn får mötas i gemensam skola och där vården 

är tillgänglig för alla, oavsett plånbokens tjocklek? 

Svaret för mig som socialdemokrat är enkelt. Vi måste bli tydligare i 

vår syn på den gemensamma sektorn. Denna tydlighet bör också genomsyra 

partiprogrammet. Jag yrkar därför bifall till mitt tilläggsförslag. 

Emil Högberg,Stockholms län: Programkommissionen har formulerat en 

sammanhängande välfärdspolitik, där den fördelningspolitiska uppgiften 

betonas och där man tar hänsyn till de skiftande krav som dagens medborgare 

ställer på de offentliga tjänsterna, och det tycker vi är bra. 

Stockholms läns delegation anser att kommissionen har lyckats i sin uppgift 

att formulera en modern välfärdspolitik. Den skriver att utbildning, 

vård och omsorg är gemensamma angelägenheter och att fördelningen av 

dem aldrig får överlämnas till marknadsmekanismer och aldrig får styras 

av enskilda företags vinstintressen. Samtidigt lyfts i programmet fram 

behovet av en socialdemokratisk välfärdspolitik som bejakar framväxten 

av alternativ inom den offentligt finansierade välfärden. Vi tycker att det 

är glädjande ur såväl jämlikhets- som valfrihetssynpunkt. 

Som jag vill tolka programtexten innebär den att vi inte gör valet av 

driftsform till vårt välfärdspolitiska huvudnummer. Förutsatt att enskilda 

företags vinstintresse inte får styra välfärdens fundament, lika tillgång 

och fördelning efter behov, sätter vi inte stopp för särskilda driftsformer. 

Därför vill jag till partistyrelsens föredragande ställa ungefär samma fråga 

som alldeles nyss ställdes från Göteborg: Går det att göra en annan tolkning 

av programmet? Kan man tolka skrivningarna om vinstintresse, 

styrmedel och non profit-företag som att vi, om vi antar de nuvarande 

skrivningarna, skulle vara motståndare till privata entreprenörer inom 

exempelvis äldreomsorgen och primärvården om de verkar i annan form 

än non profit-formen? 

Jag ställer den frågan därför att det enligt vår uppfattning vore mycket 

olyckligt att låsa fast skrivningar som kan tolkas som ett direkt nej till 

många av de vanliga entreprenader som vi tillämpar i kommuner och 

landsting och som på många håll har berikat verksamheten. När jag läser 

utlåtandena över de motioner där man kräver stopp för privata entreprenörer 

verkar det som om vi är överens på den punkten. Jag tycker att det 

vore mycket olyckligt om programmet skulle vara otydligt. 

135

Leif Nyberg,Stockholms län: Vi från Stockholms län anser att boendet är 

en oerhört viktig fråga, och vi tycker att skrivningen i partiprogrammet 

är lite tunn. Vi har yrkat på ett tillägg på sidan 29 rad 28, men vi drar tillbaka 

den skrivningen och stöder i stället Carina A Elgestams förslag om 

boendet som välfärdspolitikens fjärde ben. 

Anna-Karin Lundström,Stockholms län: Välfärden är verkligen en fråga 

som djupt engagerar oss socialdemokrater, men medan vi ägnar tid och 

kraft åt att in i minsta detalj oroa oss, förfasa oss eller kanske någon gång 

glädja oss över de privata inslagen pågår det verkliga livet utanför sammanträdessalens 

dörrar. Medan vi är upptagna med vem som ska äga förskolan 

tystnar debatten bland personal, föräldrar och medborgare. 

Medan vi är upptagna med vem som ska äga skolan motarbetar starka 

krafter skolans chans att vara en social, etnisk och religiös mötesplats. 

Medan vi är upptagna av vem som äger äldreboendet ökar klyftorna i ett 

redan segregerat samhälle. 

Om man kan tolka programkommissionens förslag så som Emil 

Högberg gjorde, ger det ett besked om socialdemokratins syn på de privata 

driftsformernas plats i vår gemensamma välfärd. Då kan vi gå vidare 

med arbetet för demokrati, för jämlikhet, för solidaritet och för en 

gemensam välfärd. Vi kan lägga all vår energi på att alltid hävda att det 

är behoven och inte plånboken som ska styra välfärden. 

136 

Ann-Christine Wåhlberg, Stockholms län: Ett klokt citat av Olof Palme 

lyder: ”Det är i barnen man ser hur framtiden växer fram.” 

Utbildningsfrågorna är i verklig mening en viktig framtidsangelägenhet, 

och det är därför också så viktigt att vi socialdemokrater driver utbildningsfrågorna 

som redskap för att skapa rättvisa mellan människor. Om 

man frågar vad föräldrar vill tror jag att de flesta svarar att de vill att deras 

barn ska gå i skolor som är av hög kvalitet och som ger barnen den 

grundutbildning de behöver för ett bra vuxenliv. Om man frågar barnen 

tror jag att de flesta svarar att de vill gå i skolor där de lär sig saker, där 

de känner sig trygga, träffar kompisar och har roligt. Det viktigaste för 

oss socialdemokrater måste vara att se till att ge barnen den bästa av alla 

skolor. 

Till barnen ska vi kunna säga: Vi ska se till att du och alla andra barn 

ges lika möjligheter i livet genom en bra utbildning i en trygg miljö. Till 

föräldrar ska vi kunna säga: Du ska tryggt kunna lita på att skolan ger ditt 

barn den utbildning som det behöver för ett bra vuxenliv. Det bör enligt 

vår mening vara så att utbildningens insatser står i centrum, inte skolans 

driftsform. Välfärden ska vara offentligt finansierad helt efter behov. 

Detta motsäger inte på något vis att skolutbildning kan ges av någon 

annan än kommunen. Allt behöver inte vara kommunalägt. Om exempelvis 

Unga Örnar skulle vilja starta en skola och har ett bra koncept för 

det, ska vi kunna säga ja också till det.

Vi menar att den offentliga skolan har sin självklara plats som grund, 

och vi delar uppfattningen att offentligt finansierade friskolor har kommit 

för att stanna. De är goda komplement till den offentliga skolan, och 

de bidrar tillsammans med den offentliga skolan till en positiv mångfald 

och en god blandning. 

Jag tolkar det så att det som jag just har anfört också inryms i partiprogrammet 

under detta avsnitt och avstår därför tills vidare från mitt 

skriftligt inlämnade yrkande under den här punkten. 

Anders Teljebäck, Västmanland: I juni 1984 inledde SSU en av sina kongresser. 

Då gavs det också ut en bok där Lars Engqvist och Berndt 

Ahlqvist hade intervjuat Kjell-Olof Feldt,som i dag är här och lyssnar på 

debatten. Då dristade sig Kjell-Olof Feldt att säga att man nog kan tänka 

sig ett och annat privat dagis för att få lite utveckling inom den offentliga 

sektorn. Om man hade klippt av där och låtit ombuden på SSU-kongressen 

därefter få lyssna på den debatt som vi nu för, tror jag att de hade 

blivit förskräckta. Kjell-Olof Feldts uttalande föranledde Stockholms 

stads SSU-distrikt att kräva finansministerns avgång. 

Jag tycker att det har gått lite troll i den här debatten, som är oerhört 

viktig och central för socialdemokratin. Vi måste samla oss till en linje. 

Det kan inte vara så att goda socialdemokrater kräver att allt ska vara 

offentligt i den ena kommunen men i den andra kommunen låter 50 procent 

av äldreomsorgen drivas i privat regi. Detta kommer kanske att 

kunna redas ut på den här kongressen. 

Jag har lämnat in ett yrkande på sidan 28, raderna 32-33, men jag har 

sedan pratat lite grann med Thomas Östros,och såvitt jag förstår kan man 

tolka in även mitt yrkande i programkommissionens skrivning, även om 

det har en lite annan utgångspunkt än yrkandet från Stockholms län. Jag 

vidhåller inte mitt inlämnade förslag utan yrkar bifall till partistyrelsens 

förslag. 

Jag tycker inte att det är något problem med underifrånperspektivet 

vad gäller Unga Örnar, föräldrakooperativ, stiftelser och vad det nu kan 

vara. Problemet uppstår när ett rent vinstintresse kommer in och ska 

styra den verksamhet som ska bedrivas. Om man köper en aktie i ett 

börsnoterat företag gör man inte det därför att man vill utveckla verksamheten 

inom den offentliga sektorn, utan man gör det naturligtvis därför 

att man vill få en avkastning. 

Vad det handlar om är att det inte ska finnas ett avkastningskrav inom 

den offentliga sektorn. I förhoppningen att detta inryms i skrivningen får 

vi återkomma under riktlinjedebatten. 

Bengt Silfverstrand, partistyrelsen: Det är med storbolag som med flygbolag 

– det gäller att fylla stolarna. Det är de två sista som ger vinsten. 

Under rubriken ”Nu har du blivit lönsam, lille vän” erkänner Anders 

137

Hultin, i dag vd i Kunskapsskolan men tidigare känd som Rasputin till 

den före detta moderata skolministern Beatrice Ask, att det är vinsten som 

är den yttersta drivkraften vid etablering av skolbolag på skattebetalarnas 

bekostnad. 

Det finns de som säger att driftsformen inte har någon betydelse. Jag 

säger att driftsformen kan ha mycket stor betydelse. För någon tid sedan 

bolagiserades Helsingborgs lasarett. Detta sjukhusbolag fungerar som en 

marknadsplats, indelat i affärsområden. Avtal har tecknats med två försäkringsbolag 

som förväntar sig snabb behandling av sina kunder eftersom 

de betalar bra. Det handlar om förtur i sjukvårdskön. 

Den borgerliga ledningen i Region Skåne har förvisso slagit till reträtt 

inför den massiva kritik som mött beslutet, men vi kan nog vara rätt övertygade 

om att detta inte är den sista framstöten på det här området. 

Försäkringsbolagen säger att det här finns en marknad. För övrigt finns 

redan S:t Görans sjukhus, som ni kan finna uppgifter om ute i korridoren. 

Det är en händelse som ser ut som en tanke att Företagarnas Riksorganisation 

i dagarna utkommit med en skrift betitlad ”Platt skatt och medborgarmakt”. 

Med en terminologi som är identisk med skrivningarna i 

moderaternas partimotioner kräver man att den statliga skatten ska slopas 

och att det utrymme som därmed skapas i medborgarnas plånböcker, 

större ju högre lön man har, sedan ska kunna användas för att köpa så 

kallade frivilliga försäkringar i vården. 

Med vinstdrivna skolbolag, platt skatt, gräddfiler och en tydlig uppluckring 

av principen om solidarisk finansiering av vår välfärd krattas den 

borgerliga manegen inför valet. Eller för att travestera George Orwell i 

Djurfarmen: Alla medborgare är lika, men en del medborgare är mera 

lika än andra. Det är välkommet att markeringarna mot kommersialisering 

och vinstintressen i välfärdstjänsterna skärps i förslaget till nytt partiprogram. 

Under denna debatt har det också framförts konstruktiva förslag 

till ytterligare förtydliganden. Jag ska nöja mig med att yrka bifall till 

Bo Bernhardssons tilläggsförslag på sidan 28. 

Till sist, partivänner: Gärna mångfald, men börs och avkastningskrav 

måste liksom månglarna drivas ut från det gemensamt finansierade fältet. 

138 

Marie-Louise Rönnmark, Västerbotten: Kongresskamrater! Det är jättehärligt 

att höra den diskussion som nu förs om bostadspolitiken. Vi vet 

att vård, skola och omsorg kräver ett bra boende, och det är därför med 

stor förskräckelse som man under det senaste årtiondet har kunnat se att 

vi har retirerat när det gäller en bostadspolitik som vi tidigare såg som en 

av de viktigaste grundstenarna för att stärka vårt välfärdssamhälle. Vi vet 

att en misslyckad bostadspolitik syns i skolan. Bostadsområdena inrymmer 

några av våra största äldreboenden. Den som inte har möjlighet att 

flytta hemifrån därför att han eller hon inte har tillgång till en bostad till 

rimliga kostnader mår inte bra och får stora problem.

När vi 1992 ändrade vår skattepolitik sades att när vi skulle få mer i 

börsen skulle vi se till att skapa möjligheter till ett bättre boende. Vi har 

misslyckats med detta, och det är därför skönt att så många från talarstolen 

här säger att bostaden är en av fyra hörnpelare i vår välfärdspolitik 

och ska så förbli. Om vi bygger upp bostadsområden där vi inte erbjuder 

olika upplåtelseformer som hyresrätter, äganderätter och kooperation får 

vi problem med segregation. Det fördes i Stockholm en diskussion när 

man sålde ut allmännyttan till en tredjedel av marknadspriset. Det blev 

dock en diskussion om kooperationen i stället för om att man på skattebetalarnas 

bekostnad hade sålt ut för en tredjedel av marknadspriset. 

Jag yrkar bifall till det första förslag som fördes fram i debatten, förslaget 

på sidan 29, rad 28 att bostaden utgör det fjärde benet i vår välfärdspolitik. 

Också på partiprogrammets första sida har man satt ned foten för 

principen att bostadspolitiken är välfärdspolitikens fjärde ben. 

Carl Tham, Stockholm: Socialministern har, som ni säkert känner till, 

låtit en kommitté under ledning av Joakim Palme göra ett välfärdsbokslut 

över 1990-talet. I det bokslutet ingår också en bedömning av hur välfärdstjänsterna 

har utvecklats. Man slår där fast att den viktigaste orsaken 

till de problem som vi ser i den offentliga sektorn i dag är bristen på 

resurser, de neddragningar och besparingar som har gjorts och de effekter 

som dessa har haft också på arbetsmiljön för dem som arbetar inom 

den offentliga sektorn. 

Men marknadsmodeller är ingen lösning på detta. Kommittén konstaterar 

att trots att 1990-talet varit vad som kan kallas marknadslösningarnas 

årtionde, har förbluffande lite gjorts av de ansvariga för att ta reda på 

hur de egentligen fungerar. Ändå finns det nu en växande forskning både 

i Sverige och i andra länder som redovisar också starkt negativa följder av 

konkurrens och marknadsprinciper inom en rad tidigare offentliga områden: 

skolan, sjukvården, posten, vattenförsörjningen och så vidare. Denna 

forskning utnyttjas sällan och påverkar inte de idéer och de dogmer som 

har drivit utvecklingen under 15 års tid. Jag menar att det är motsatsen 

till en reformistisk socialdemokratisk politik, som bygger på värderingar 

men också på erfarenheter och tillämpad kunskap. 

Socialdemokratin måste befria sig från föreställningen att den offentliga 

verksamheten måste hämta sin legitimitet i marknadsspråk och 

marknadslösningar. Man måste lära sig av forskningen och ta vara på de 

erfarenheter som vunnits. Man kan då finna att man inte alltid når den 

effektivitet eller den lönsamhet som förespeglas. Man måste klart se att 

de styrmodeller som tillämpas både i staten och i kommunerna många 

gånger leder till minskad demokratisk insyn och kontroll och framför allt 

att ingen längre är beredd att ta något ansvar. Vägen till förbättrad 

offentlig verksamhet går inte genom marknaden. Den går genom resurser 

och en satsning på den personal som arbetar inom den offentliga sektorn. 

139

Därför yrkar jag att följande tillägg görs till detta avsnitt: ”Marknadens 

och konkurrensens principer ska inte prägla styrsystemen inom den 

offentliga verksamheten. Demokratins principer, öppenhet och tydliga 

ansvarsförhållanden ska gälla.” 

Jan Nilsson,Norrbotten: För att lyfta fram bostaden och det svenska folkhemmet 

som en viktig punkt på den politiska dagordningen yrkar jag på 

uppdrag av Norrbotten bifall till Carina A Elgestams förslag. Bostaden är 

det fjärde benet i välfärdspolitiken. 

Sandro Scocco, Stockholm: Thomas Östros talade om generell välfärd och 

sade att en anledning till att vi inte ska privatisera akutsjukhusen är att 

hindra uppkomsten av privata försäkringslösningar på det området. Jag 

tycker att det är väldigt bra. Vi har redan i dag en situation där ungefär 

130 000 människor i vårt land har privata sjukförsäkringslösningar som i 

praktiken gör att de köper sig förbi de köer och problem vilka faktiskt 

finns inom vården i dag och vilka, som Carl Tham mycket riktigt påpekade, 

till stor del beror på resursbrist. Då har vi inte längre en sjukvård 

som ger vård efter behov utan en sjukvård som ger vård efter plånbok. 

Just när det gäller den generella välfärden tycker jag att försäkringssystemen 

är oerhört viktiga, oavsett om det gäller sjukförsäkringen, a-kassan 

eller något annat. Vi måste ha system som är generella och som accepteras 

av människorna, system där de inte känner att det finns behov av 

ytterligare privata försäkringslösningar. 

Därför yrkar jag att man skriver in detta i partiprogrammet och där 

uttalar att vi inte kan acceptera utvecklingen mot ökade inslag av privata 

försäkringar på välfärdsområdet. De utgör ett hot mot den generella välfärden 

och skapar oacceptabla orättvisor i medborgarnas tillgång till välfärden. 

Peter Persson, Jönköpings län: Jag tror att vi måste fråga oss varför den 

offentliga sektorn finns. Svaret är tämligen naturligt: Den offentliga eller 

gemensamma sektorn finns därför att kapitalismen och marknaden inte 

varit förmögna att tillgodose våra behov av sjukvård, skola och omsorg. 

Det har vi fått klara gemensamt. 

Det finns i dag socialdemokrater som säger: Driftsformen är ointressant. 

De partivänner som säger det borde fråga sig: Varför gör då högern 

denna till en huvudfråga? Man borde också fråga sig varför just Svenskt 

Näringsliv och rader av andra näringslivsorganisationer gör detta till en 

huvudfråga. Svaret är att en allt större del av ekonomin används inom 

detta område och att man där vill hitta profitmöjligheter. 

Att valfrihet skulle etableras genom anlitande av en annan huvudman 

är en myt. I vilket avseende får den gamle större valfrihet om Skanska 

eller NCC tar över äldreboendet från kommunen? Det blir bara ett annat 

140

emblem på fasaden. Valfriheten för den gamle handlar om att få någon 

som läser tidningen på morgonen, att få delta i beslut om när frukost serveras, 

om hur länge man vill sova på morgonen och sådana vardagliga 

saker. 

Vi måste inse systematiken i den borgerliga argumentationen. Först 

talar man om valfrihet och olika utförare. Sedan kommer diskussionen 

om hur vi ska distribuera valet till olika utförare. Medlet är checken, 

vouchern eller kupongen, och när det är etablerat och vi inte har hållit 

emot där heller kommer de rika att säga: Varför ska vi använda kuponger? 

Vi har ju pengar och kan betala direkt. Vi kommer då att säga: Men de 

fattiga, då? Svaret blir: Låt de fattiga gå till kommunhuset och hämta 

kupongen. Vi andra kan klara det själva. 

Inse systematiken i den borgerliga argumentationen! Inse att valfrihet 

är någonting annat! Detta formulerade Bo Bernhardsson från Skåne på ett 

så utmärkt sätt att också vi från Jönköpings län instämmer i detta. 

Ibrahim Baylan, Västerbotten: När jag som tioåring landade här i Sverige, 

nyss kommen från Turkiet, upptäcktes det att jag hade fel på hjärtat. När 

man väl fått reda på vad det var fråga om blev jag raskt ivägkörd till 

Karolinska sjukhuset i Stockholm. Man frågade varken efter min bakgrund, 

efter vilka mina föräldrar var eller hur rika de var eller om jag hade 

förmåga att betala eller inte. Jag behövde vård, och jag fick vård. 

Detta är en oerhört sympatisk inställning, som gör mig varm om hjärtat. 

Om jag hade stannat kvar i Turkiet hade jag med största sannolikhet 

dött, inte därför att det inte finns bra sjukhus i Turkiet, inte därför att det 

inte finns läkare i Turkiet som kan operera svåra hjärtåkommor utan därför 

att mina föräldrar var fattiga. 

Vård efter behov är en väldigt sympatisk tanke. Men, kamrater, jag tror 

att vi måste besinna oss lite grann. Vi måste fråga oss varför föräldrar sätter 

sina barn i friskolor eller väljer att vända sig till någon annan vårdgivare 

än den offentliga. Jag har mycket svårt att tro att de gör det för att 

berika företag. Jag har också mycket svårt att tro att föräldrar som sätter 

sina barn i friskolor gör det därför att de vill att någon ska bli rik på dem. 

De gör det därför att vi inte lyckas tillfredsställa det behov av utbildning, 

vård eller vad det må vara som de känner att de har. Det får vi inte glömma. 

Man kan fråga sig om detta har att göra med resurser. Jag tror inte det. 

Visserligen är det till viss del en resursfråga, men inte helt och hållet. Det 

finns alternativ inom vården och skolan som lett till en bra utveckling. 

Det är riktigt, som har sagts, att om vinstintresset kommer in riskerar vi 

att rasera vårt generella välfärdssystem. Jag instämmer helt i det. Det ska 

inte komma in något vinstintresse. Men jag tror att vi i övrigt måste 

besinna oss och se att det finns fördelar. Vi har i 80 år sagt till människor 

att vi tror att de har förmåga att själva avgöra sin egen framtid. Det har 

vi pratat om i fina och högtidliga tal. Men när det kommer till praktisk 

141

handling säger vi: Ni fattar inte detta själva. Så kan det naturligtvis inte 

få vara. 

Jag yrkar bifall till partistyrelsens förslag. Jag yrkar också bifall till Lena 

Lindgrens yrkande. 

Kent Waltersson, Östergötland: Vi måste ställa oss några grundläggande 

frågor när vi diskuterar vem som ska utföra den offentligt finansierade 

verksamheten. Den första frågan är: Vad är bäst för medborgarna? Den 

andra frågan är: Hur kan vi bäst föra en politik som tillgodoser människors 

skiftande behov? 

Många gånger tror jag att svaret på de här frågorna handlar om att en 

offentligt driven verksamhet kan klara av det här. Men ibland håller inte 

den offentliga verksamheten de kvalitetskrav och de önskemål som medborgarna 

har. Jag ska ta ett väldigt konkret exempel som kommer från 

tidningen Land. Det kanske inte är en tidning som alla läser, och jag 

måste erkänna att jag inte prenumererar på den. 

I somras fanns en rubrik i tidningen Land som var så här: Datafeber i 

Ulrika. Ulrika är en liten ort i Östergötlands utkant med några hundra 

invånare. Att det stod datafeber i Ulrika berodde på att Kunskapslyftet 

hade kommit dit och startat distansutbildning inom data och engelska. 

Det var inte kommunens utförare som bedrev den verksamheten, utan 

det är en upphandlad verksamhet som Liber bedriver. 

För människor i Ulrika betyder det naturligtvis oerhört mycket. Det är 

första gången som en offentligt finansierad vuxenutbildning kommer till 

Ulrika. Tidigare, innan Kunskapslyftet, var det väl så i de flesta kommuner, 

också i Linköping, att vuxenutbildningen ofta bedrevs i centralt placerade 

skolor med 32 elever, 40-minuters moduler och man lade schemat 

några månader innan för att se till att de anställda lärarna skulle få fulla 

tjänster. Man kan naturligtvis säga att det är en svag politisk styrning att 

inte ha gjort något åt detta, men det är inte alltid så lätt att rubba traditionella 

stela strukturer. 

Då blir frågan ungefär som kamrater från Göteborg och Stockholms län 

har ställt: Kommer verksamheten i Ulrika att kunna fortsätta med partistyrelsens 

förslag till partiprogram? Liber-Hermods som bedriver den här 

verksamheten är ett vinstdrivande företag och förmodligen också ett 

aktiebolag. Kommer invånarna i Ulrika fortfarande att kunna använda ett 

företag som Liber som bedrivit fortbildning och bildningsverksamhet i 

kanske 150 år? Entreprenaden i Ulrika innebär att verksamheten är 

offentligt finansierad. Krav ställs att man ska nå de nationella och kommunala 

målen. Verksamheten utvärderas och följs upp, medborgarna 

utvecklar sin kunskap, medborgarna har också en valfrihet, och den här 

verksamheten är effektiv och kostnadsmedveten. 

142 

Thomas Östros, partistyrelsens föredragande: Fru ordförande, kongressledamöter! 

Jag måste säga att vi har kommit väldigt långt i vår diskussion

om generell välfärdspolitik och hur välfärden ska organiseras – vilket är 

lite polemik mot någon av talarna som var uppe och jämförde med 1980- 

talet. 

Det finns några väldigt breda punkter där vi har stor samstämmighet. 

Värdet av valfrihet och vikten av inflytande för medborgare i välfärden är 

någonting som det argumenteras för från många olika håll och från flera 

olika delegationer. Också insikten om att det finns en vikt i att också 

offentlig sektor utvecklas och att vi har andra driftsformer. Flera har lyft 

fram engagerade föräldrar, ideella föreningar, människor som vill bidra 

till välfärdsutvecklingen inom den generella välfärdspolitiken. Det är viktigt. 

På det viset har vi formulerat i den här debatten, tycker jag, en 

ganska offensiv ytterligare grundsten för välfärdspolitiken, som ligger väl 

i linje med vad människor önskar och vill. 

Sedan handlar det om ett antal väldigt viktiga strategiska frågor, där vi 

från programkommissionen har velat erbjuda – och det har jag uppfattat 

att ni också ser – en modell, ett sätt att tänka, hur vi ser på välfärdspolitikens 

utveckling också när det gäller alternativ. Det centrala, som jag ser 

det, är egentligen sidan 28, det stycke som börjar på rad 3: ”Därför är 

utbildning, vård och omsorg samhälleliga angelägenheter. Fördelningen 

av dem får aldrig överlämnas till marknadens prismekanismer, och utbudet 

av dem får aldrig bestämmas av enskilda producenters intresse av 

egen vinst.” 

Där kommer vi till det strategiska. Frågan om akutsjukhusen, om deras 

roll, togs upp. Det är väl klart att det är av allra största strategiska 

intresse. Om det nu är så att de som skulle vilja göra ett systemskifte på 

sjukvårdens område genom att i stor utsträckning introducera privata 

sjukvårdsförsäkringar är beroende av att få tillgång till akutsjukhusen, 

ägande till dem, för att detta ska lyckas, då blir det en fråga av största 

strategiska intresse. Då kan vi vara alldeles säkra på att utbudet bestäms 

av enskilda producenters vinst. Det är bara att titta på hur ansökningsblanketterna 

ser ut om man vill ansöka om en privat sjukvårdsförsäkring. 

Det handlar om sortering av människor: Tala om alla krämpor som du 

har eller misstänks kunna få, så ska vi se om vi kan erbjuda dig en försäkring. 

Detta, i stället för tanken att vi alla ställer upp gemensamt och 

bär varandras risker solidariskt. 

Det är en väldigt strategisk frågeställning. Då är inte huvudmannaskapet 

ointressant eller oviktigt. Huvudmannaskapet är viktigt, men inte 

på samma sätt över hela vägen naturligtvis. Det är där, inom sjukvården, 

som det strategiska valet sker. Vi har inom primärvården – vi kommer att 

diskutera det i samband med politiska riktlinjer – en god erfarenhet av 

att också erbjuda andra driftsformer som hjälper till att utveckla verksamheten. 

Skolan är ett annat exempel. Jag kan inte tänka mig någon verksamhet 

som är mer känslig för kommersialisering. Om kommersialiseringens 

143

144 

idéer bryter in inom skolans väggar skulle det förstöra det som vi har som 

tanke bakom vår gemensamma fråga. Vi har olika åsikter om hur regelverket 

för friskolor ska se ut, det vet jag. Det kommer vi att diskutera när 

det gäller de politiska riktlinjerna. Men vi som har varit med och sett 

komplementen i skolsystemet ser också att det kan bidra till utvecklingen 

i den kommunala skolan. Kommunala skolan är jätteviktig, den ska vi 

utveckla, men visst kan vi tänka oss alternativ, men inte så att kommersialiseringens 

idéer kommer in i skolans värld. Det skulle vara förödande 

för barnen. 

Det är klart att vi här och nu i partiprogrammet inte tar ställning till 

upphandling nästa vecka i Södertälje eller i någon annan kommun. Här 

erbjuder vi en idé och en modell för hur välfärden ska organiseras. Det är 

den vi får arbeta utifrån, och så ska man i Södertälje – om det är fallet, 

det hade vi uppe som exempel i går – resonera i partiet om upphandling 

för att skapa en utveckling, det är fullt möjligt. Men är det så att vi har 

grundstenarna kvar i den gemensamma välfärden så att vi verkligen alltid 

kan erbjuda alla en god omsorg på lika villkor? Ska vi göra det, så blir 

den kommunala verksamheten central. Hur ska vi annars kunna vara 

medborgarnas företrädare för att se till att den lika rätten blir realiserbar? 

Det är det vi ska besluta om i dag, ett sätt att tänka som för våra positioner 

framåt, där vi bejakar valfriheten, där vi bejakar alternativ och mångfald 

men där vi säger nej till det som hotar grundstenarna i välfärden, där 

vinstintresset tar över för att också styra utbyte av välfärdstjänster som 

gör att ojämlikhet och klyftor obönhörligen kommer att öka. 

Jag skulle vilja gå in på yrkandena och börja med välfärdssektorn, eftersom 

det är det vi har talat om i en, som jag tycker, bra debatt. 

Helene Pettersson från Jönköping har yrkat att verksamheter som inte är 

inom de kommunala ska uppfylla vissa villkor. Hon skriver så här: 

”Verksamheterna ska också präglas av öppenhet, och det ska inte finnas 

begränsningar i möjligheterna till insyn” och så vidare. Ni känner igen det 

yrkandet. 

Vi skulle vilja besvara hennes yrkande med följande formulering som 

vi yrkar ska in i partiprogrammet på sidan 28, rad 32: ”Verksamheterna 

ska präglas av öppenhet och möjlighet till insyn. De anställdas yttrandeoch 

meddelarfrihet får inte inskränkas.” Med det hoppas jag att vi har 

besvarat Helene Petterssons yrkande. 

Dan Gabrielsson från Skaraborg har yrkat att vi genom politisk opinionsbildning 

och information ska minimera privatisering och entreprenader 

inom vård, skola, omsorg. Jag tycker att huvudagitationen ska vara 

att vi genom att ha en bra gemensam kommunal eller landstingskommunal 

verksamhet ska erbjuda en bra välfärd för människor så att man vill 

ställa upp och stötta den kommunala verksamheten. Jag tycker att det blir 

för tunt att tala om just agitationen i det ögonblicket. Det ska handla om 

att utveckla våra gemensamma verksamheter. Jag yrkar avslag på det förslaget.

Johan Kanmert från Göteborgs partidistrikt har yrkat på ett långt 

tillägg på sidan 28, egentligen stora delar av sidan, i partiprogrammet. Jag 

menar att det vi skriver och resonerar om i partiprogrammet på sidan 28 

är en väl sammanhållen modell som möter starkt gensvar i lokalen och 

bland många andra inom socialdemokratin. Jag skulle vilja hålla fast vid 

den i stora drag och yrka avslag på det ganska långa tillägg som Johan 

Kanmert har presenterat. 

Tage Wass,Norrbotten, yrkar bifall till sin motion, som handlar om ett 

stopp för utförsäljning generellt sett eller ett stopp för alternativ generellt 

sett. Vi har yrkat avslag på det i utlåtandet. Nu är det partiprogramstexten 

som vi resonerar om. Det är den vi måste göra förändringar i. Vi fortsätter 

att yrka avslag på motionen, vi håller oss till texten, tycker jag. Då 

får vi tydliga ställningstaganden. 

Sven-Erik Sveed har yrkat på sidan 28, rad 7 att det efter meningen 

”Skola, vård och omsorg...” ska komma en ny mening som lyder: ”Detta 

innebär att vi vid varje tidpunkt ska upprätthålla det skatteuttag som 

krävs för en väl fungerande gemensamt finansierad och demokratiskt 

styrd produktion av vård, utbildning och omsorg.” 

Vi har argumenterat för varför det är så viktigt med skattefinansieringen. 

Den här formuleringen blir olycklig i den meningen att vi vid 

varje tidpunkt ska ha en budgetbalans. Jag kan inte tolka det på något 

annat sätt, och det är finansministerns dröm, men det är mer en del av 

den ekonomiska politiken, och jag tycker inte den passar in i detta avsnitt. 

Skattefinansierad välfärd som grund för vår välfärd är vi mycket tydliga 

med ändå. Jag yrkar avslag på det yrkandet. 

Sedan kommer vi till ett par viktiga yrkanden. Carl Tham har yrkat på 

sidan 27, rad 38 och framåt: ”Marknadens och konkurrensens principer 

ska inte prägla styrsystemen inom den offentliga verksamheten. 

Demokratins principer, öppenhet och tydliga ansvarsförhållanden ska 

gälla.” 

Det finns ett problem, tycker jag, i formuleringen av Carl Thams 

yrkande som gör att vi två är lite oense oss emellan om hur vi ska tolka 

denna. Skulle den innebära att ni inte kan ha det i kommuner där ni 

arbetar med konkurrensupphandling på vissa speciella områden, då vet 

jag att många känner att det kommunala förhandlingsutrymmet försvinner 

i väldigt stor utsträckning, för många av er jobbar på det sättet, värnar 

det gemensamma men gör ibland en upphandling. Med formuleringen 

”Marknadens och konkurrensens principer ska inte prägla styrsystemen” 

riskerar vi att hamna i en sådan tolkning. Jag skulle i stället 

vilja att vi använder oss av Carl Thams yrkande och skriver så här: 

”Marknadens och konkurrensens principer ska inte prägla den offentliga 

verksamheten.” Styrsystemen tar vi bort, för annars blir det alldeles för 

inriktat på att försöka sätta stopp på en möjlig konkurrensupphandling. 

Bo Bernhardsson har, tycker jag, väldigt konstruktivt bidragit till diskussionen 

som just visar hur långt vi har kommit i vår välfärdsdiskussion. 

145

146 

Det är inte konstigt, det är vår hemmaplan. När Bo Bernhardsson väljer 

att ge ett förslag som först och främst fokuserar på att de kommunala och 

landstingskommunala, de gemensamma, verksamheterna faktiskt har ett 

ansvar att utvecklas för att man ska kunna erbjuda variation och mångfald 

är det ett viktigt bidrag. Vi talar inte bara om alternativ, vi talar om 

vår gemensamma sektor också. Han skriver: ”Det är en av den offentliga 

sektorns självklara huvuduppgifter att inom ramen för den egna verksamheten 

utveckla alternativ för att möta medborgarnas skilda behov och 

önskemål.” 

Det tycker jag är bra skrivet. Han fortsätter: Men kooperativa, ideella 

och enskilda alternativ kan också spela en roll. Ja, det är nog vad vi alla i 

den här salen tycker. De ska, alltså de kooperativa, ideella och enskilda 

alternativen, därför ha möjlighet till en offentlig finansiering om de följer 

samma regler som de offentliga verksamheterna. Jag tycker att det är 

bra och följer väldigt väl och är en utveckling av vad programkommissionen 

har föreslagit. Jag yrkar bifall till Bo Bernhardssons yrkande. 

Emil Högberg från Stockholms län har föreslagit, för att utveckla ytterligare 

texten och göra den tydligare, att vi på sidan 28 skriver om texten 

till: ”Medborgarnas tillgång till välfärden får inte styras av enskilda företags 

vinstintressen.” 

Det är väldigt nära det vi skriver högre upp på sidan och som lite grann 

är portalparagrafen i det här sammanhanget. Det är det som är det 

centrala. Jag tycker att det är en bra utveckling och yrkar bifall till Emil 

Högbergs förslag till förändring på den punkten. 

Mats Sjöström från Örebro län menar att en del av den här texten, som 

präglas av valfrihet och möjligheten att välja, inte alls är anpassad till de 

delar av Sverige där det inte finns underlag att ha mer än en skola eller 

mer än en sjukvårdsenhet. Det är naturligtvis så, och det måste vi på 

något vis ta hand om. 

Jag föreslår att vi gör så här. På sidan 28, rad 23, den mening som slutar 

med ”former av vård, skola och omsorg”, skriver vi: ”under förutsättning 

att det finns underlag för fler alternativ”. Sedan fortsätter vi: ”I detta 

avseende är förutsättningarna olika i glesbygd och i tätbefolkade områden.” 

Detta gör vi för att fånga upp Mats Sjöströms berättigade kommentar 

till texten, det vill säga olika former av vård, skola och omsorg under 

förutsättning att det finns underlag för flera alternativ. I detta avseende 

är förutsättningarna olika i glesbygd och i tätbefolkade områden. Med 

det menar jag att vi har besvarat Mats Sjöström. 

Därmed går jag in på de yrkanden som gäller barnen. Där har Kristina 

Svensson på sidan 27, rad 18 föreslagit att vi utvecklar det som handlar 

om barnens rättigheter: ”Alla ska ha rätt till en trygg barndom och en 

trygg uppväxt.” Så föreslår hon fortsättningen: ”i enlighet med FN:s 

barnkonvention”. Det yrkar vi bifall till.

Lena Lindgren från Västerbotten är också inne på samma avsnitt och 

vill på rad 18 tillföra meningen: ”Alla barn och ungdomar ska ha rätt till 

en uppväxtmiljö fri från droger och våld.” Det yrkar vi bifall till. 

Sedan kommer vi till bostadsavsnitten, en fråga som utan tvekan engagerar 

kongressen – det har varit många inlägg om detta. Vi har ett antal 

yrkanden som alla ställer upp på den formulering som handlar om 

bostadspolitiken som det fjärde benet. Det är klart att den är formulerad 

som ett fjärde ben i programtexten. 

Vi skulle kunna tänka oss att föreslå en förändring i texten som lyder 

så här: Bostadspolitiken är en oundgänglig del av den generella välfärden 

och utgör det fjärde benet i välfärdspolitiken utöver vård, skola och omsorg. 

Därmed besvaras det. 

Till sist har jag ett yrkande från Carina A Elgestam som på sidan 27, 

rad 19, där det står att alla ska rätt till en god bostad, har föreslagit att 

meningen fortsätter med: ”till en rimlig kostnad i en trygg och säker 

miljö”. Det yrkar vi bifall till. 

Därmed har jag gått igenom alla yrkanden. Jag måste säga att det har 

varit en mycket bra diskussion, inte minst om välfärdspolitiken. Jag tror 

att vi med det här partiprogrammet faktiskt får en sammanhållande 

struktur som vi kan slåss för, med de olika förutsättningar vi har i olika 

kommuner och de olika traditioner vi har att arbeta med. Tack! 

Dan Gabrielsson, Skaraborg: Jag tackar Thomas Östros för ett suveränt 

föredragande. Det var skönt att höra på det. Jag vill bara påminna med 

anledning av det yrkande jag gjorde förut att Göran Persson 1998 sade att 

han inte trodde att det fanns några stora risker när det gäller privatisering 

och företagens intrång i den offentliga välfärden. Det sade han i Ale 

kommun när jag tyckte att man skulle se upp med dessa intressen samtidigt 

som jag tyckte att det var en valfråga – vi ska inte tjäna pengar på 

våra gamla och på sjuka barn. 

Lars Stjernkvist säger i LO-tidningen att vi har varit omdömeslösa i de 

här frågorna. Slutligen tror jag att vi, om vi inte antar de förslag som ligger 

om att vi genom politisk opinionsbildning och information med 

mera ska minimera privatisering och entreprenader inom vård, omsorg, 

skola, vid partikongressen 2005 kommer att ha fortsatt diskussion som 

handlar om de privata intressenas större överkommande när det gäller 

den offentliga sektorn. Jag hoppas verkligen att det inte blir så. 

Carl Tham,Stockholm: Vad jag egentligen vill säga med mitt yrkande är 

att jag anser att vi som parti ska säga stopp och tänka efter, innan vi 

tillämpar en idé om att marknadsmodellen alltid är den bästa lösningen 

på den offentliga sektorns effektivitetsproblem. För så är det inte, det 

finns många erfarenheter som pekar i en annan riktning. Det betyder inte 

att vi inte ska kunna använda det, men vi ska inte gör det som den själv- 

147

klara lösningen på hur den offentliga sektorn ska organiseras. Det är 

detta som mitt yrkande vill säga. 

Thomas Östros förslag är sämre, men all right för min del. Det säger inte 

det jag tycker att vi borde säga, men jag böjer mig självklart för partistyrelsens 

oerhörda visdom. Däremot undrar jag vad som hände med den 

andra satsen om demokratins principer. Den var jag lite mer osäker på. 

Ska den verkligen behöva utgå? Det tycker jag borde vara en självklarhet 

att slå fast i vårt partiprogram. 

Thomas Östros, partistyrelsens föredragande: Fru ordförande! Då var jag 

otydlig i min föredragning när det gäller Carl Thams yrkande. Jag menar 

att demokratins principer, öppenhet och tydliga ansvarsförhållanden ska 

gälla. Det ingår i mitt modifierade bifall. Jag tog bort det som Carl Tham 

inte var nöjd med men ändå inte accepterade ”inte prägla styrsystemen”. 

Därmed är hans yrkande förändrat till ett yrkande från partistyrelsen och 

därmed besvarat. 

Det visade sig att det är ett yrkande som jag inte har tagit ställning till, 

och det är Sandro Scoccos yrkande som jag nyss har fått i min hand. Det 

är ett tillägg på sidan 27 efter rad 38: ”Vi kan inte acceptera utveckling 

mot ökat inslag av privata försäkringar på välfärdsområdet. De utgör ett 

hot mot den generella välfärden och skapar oacceptabla orättvisor i medborgarnas 

tillgång till välfärden.” 

Det är i linje med de resonemang som vi har fört kring akutsjukhusen 

och riskerna för att de allmänna sociala försäkringarna rullas tillbaka om 

man släpper på den punkten. Det är i linje med programkommissionens 

resonemang. Jag yrkar bifall till Sandro Scoccos yrkande. 

Ordförande: Daniel Ådin 

Förslag 


Partistyrelsens utlåtande över motionerna 1:9, 3:6 attsatsens första del, 

4:12-15, 7:3, 27:3, 32:4, 33:2, 42:6, 43:6-8 och 13-16, 48:1, 56:17 och 

36-40, 61:2-3, 65:2, 74:2, 77:2-3, (78), 81, 82, 83, 84:2-3, 85:1-3, 86:1, 

87, 88:1, 89:1-2, 90, 91, 92:1-4, 93:1-2, 94, 95:3-4, 96, 97:1-4, 98, 99, 

100, 101, 102:1, 103:1-2, 104:1-3, 105:1, 106:1, 107, 108, 109, 110, 111, 

112, 113, 114, 115, 116, 138:2, 139 attsatsens andra del, (183), (185), 

(186), (186), (189), (190), 355, 517, 593:1, 594:1, 595:1, 602:1, 606:1, 

609:1, 615:1, 623:1, 624:1, 627:1, 628:1 och 629:1 

att bifalla motionerna 7:3, 27:3, 43:6, 8 och 13, 74:2, 83:1, 85:2-3, 

86:1, 89:1, 90, 91, 110, 115, 116, 355:5, 593:1, 594:1, 595:1, 

602:1, 606:1, 609:1, 615:1, 624:1, 627:1 och 628:1 med hänvisning 


148

att bifalla motion 13:6 med hänvisning till programförslaget i den del 

som berör gemensam sektor, 

att avslå motionerna 42:6, 61:2, 92:3, 103:1-2, 104:1-2, 105:1, 106:1, 

107 och 355:1-4, 

att 

motionerna 1:9, 4:12-15, 32:4, 33:2, 43:7, 48:1, 56:17, 36-38 och 

40, 65:2, 77:2-3, 82, 83:2, 85:1, 87, 88:1, 89:2, 92:1-2 och 4, 93:1- 

2, 94, 95:3-4, 96, 97:1-4, 98, 99, 100, 101, 102:1, 108, 138:2 och 

139 attsatsens andra del, anses besvarade med hänvisning till 


att anse motionerna 56:39, 61:3 och 104:3 besvarade med hänvisning 


att anse motionerna 43:14, 81, 84:2-3, 109, 111, 112, 113, 114, 517 

och 629:1 besvarade med hänvisning till förslaget till politiska 

riktlinjer. 

För beslutsförslag rörande motionerna 78, 183, 185, 186, 189 och 190 

hänvisas till det särskilda samlingsutlåtandet över de motioner som saknar 

attsatser eller endast har ett samlingsyrkande att kongressen ska 

beakta de synpunkter inom ett flertal programavsnitt, som framförs i 

respektive motion. 

Förslag till partiprogram sidorna 27-29. 


Carina A Elgestam, Kronoberg: Tillägg sidan 27, rad 19 efter ”god 

bostad”: ”Till en rimlig kostnad i en trygg och säker miljö.” Tillägg sidan 

29, rad 28 efter ”boendet”: ”vilket utgör det fjärde benet i välfärdspolitiken.” 

Mats Sjöström,Örebro län: Sidan 28, rad 22-23: Att uppdra till programoch 

redaktionsutskottet att omarbeta avsnittet med hänsyn taget till att 

på många orter finns bara en skola. 

Dan Gabrielsson,Skaraborg: Tillägg sidan 28, efter rad 33: ”Vi ska genom 

politisk opinionsbildning och information minimera privatiseringar och 

entreprenader inom vård, omsorg och skola.” 

Rolf Wiberg, Gävleborg: Drog tillbaka sitt yrkande till förmån för Carina 

A Elgestams yrkande om boendet som välfärdspolitikens fjärde ben. 

Kristina Svensson, Dalarna: Tillägg sidan 27, rad 18: ”…och en trygg 

uppväxt, i enlighet med FN:s barnkonvention.” 

149

Lars Schultz, Skåne: Drog tillbaka sitt yrkande till förmån för Carina A 

Elgestams yrkande om boendet som välfärdspolitikens fjärde ben. 

Johan Kanmert, Göteborg: Strykning och tillägg från sidan 28, rad 7 till 

sidan 29, rad 9, ersätt med följande: ”Det ska åligga det allmänna att 

erbjuda invånarna utbildning, vård och omsorg. Detta ska finansieras 

gemensamt över skatten. Eftersom detta är viktiga samhälleliga åtaganden 

är det allmännas uppgift att erbjuda dessa tjänster. Inga vinstintressen 

ska accepteras. De välfärdstjänster som erbjuds ska vara av hög kvalitet 

och präglas av mångfald så till vida att olika typer av pedagogik, 

vårdformer och omsorgsalternativ ges. Dessa ska erbjudas inom ramen 

för den allmänna servicen. Kooperativa och ideella alternativ ska ges 

möjlighet till offentlig finansiering. Kommunerna avgör om sådant 

bidrag ska ges. Inga aktiebolag ska tillåtas verka inom vård, skola och 

omsorg eftersom de är så viktiga för invånarna och därför inte medger att 

de får vinstkrav på sin verksamhet.” 

Tilläggsförslag på sidan 29, rad 28: ”vilket utgör den fjärde tråden i den 

väv som välfärden formas av: skola, vård, omsorg och bostad.” 

Bo Bernhardsson, Skåne: Ändring sidan 28, rad 27-29, förslaget ersätter 

rad 27 ”kooperativa” till och med rad 29 ”verksamheterna”: ”Det är en av 

den offentliga sektorns självklara huvuduppgifter att inom ramen för den 

egna verksamheten utveckla alternativ för att möta medborgarnas skilda 

behov och önskemål. Men kooperativa, ideella och enskilda alternativ 

kan också spela en roll. De ska därför ha möjlighet till offentlig finansiering 

om de följer samma regler som de offentliga verksamheterna.” 

Lena Lindgren, Västerbotten: Bifall till Kristina Svenssons yrkande. 

Tillägg sidan 27, rad 18, efter meningen som slutar ”trygg uppväxt”: 

”Alla barn och ungdomar ska ha rätt till en uppväxtmiljö fri från droger 

och våld.” 

Jan-Olof Johansson, Halland: Bifall till Carina A Elgestams yrkande om 

boendet som välfärdspolitikens fjärde ben. 

Jim Sundelins, Västernorrland: Drog tillbaka sitt yrkande till förmån för 

Carina A Elgestams yrkande om boendet som välfärdspolitikens fjärde 

ben. 

Helene Pettersson, Jönköpings län: Tillägg sidan 28, rad 32: ”Därför får 

inte vinstintresse vara styrmedel. Verksamheterna ska också präglas av 

öppenhet och det får inte finnas begränsningar i möjlighet till insyn, eller 

att de anställdas yttrande och meddelarfrihet begränsas.” 

150

Sven-Erik Sveed, Jämtland: Tillägg sidan 28, rad 7, efter meningen 

”Skola, vård, omsorg…”: ”Detta innebär att vi vid varje tidpunkt ska upprätthålla 

det skatteuttag som krävs för en väl fungerande, gemensamt 

finansierad och demokratiskt styrd produktion av vård, utbildning och 

omsorg.” 

Emil Högberg,Stockholms län: Ändring sidan 28, rad 32-33: Ersätt den 

nuvarande meningen med ”Medborgarnas tillgång till välfärden får inte 

styras av enskilda företags vinstintressen.” 

Leif Nyberg, Stockholms län: Drog tillbaka sitt yrkande till förmån för 

Carina A Elgestams yrkande om boendet som välfärdspolitikens fjärde 

ben. 

Bengt Silfverstrand, partistyrelsen: Bifall till Bo Bernhardssons tilläggsförslag 

sidan 28, rad 27-29. 

Marie-Louise Rönnmark, Västerbotten: Drog tillbaka sitt yrkande till förmån 

för Carina A Elgestams yrkande om boendet som välfärdspolitikens 

fjärde ben. 

Carl Tham,Stockholm: Tillägg sidan 27, rad 38: ”Marknadens och konkurrensens 

principer ska inte prägla styrsystemen inom den offentliga 

verksamheten. Demokratins principer öppenhet och tydliga ansvarsförhållanden 

ska gälla.” (Drog sedan tillbaka detta förslag till förmån för 

föredragandes förslag.) 

Jan Nilsson,Norrbotten: Drog tillbaka sitt yrkande till förmån för Carina 

A Elgestams yrkande om boendet som välfärdspolitikens fjärde ben. 

Sandro Scocco, Stockholm, Tillägg sidan 27 efter rad 38: ”Vi kan inte 

acceptera utvecklingen mot ökat inslag av privata försäkringar på välfärdsområdet. 

De utgör ett hot mot den generella välfärden och skapar 

oacceptabla orättvisor i medborgarnas tillgång till välfärden.” 

Ibrahim Baylan, Västerbotten: Bifall till partistyrelsens förslag. Bifall till 

Lena Lindgrens yrkande. 

Thomas Östros, partistyrelsens föredragande: Bifall till Kristina Svenssons 

förslag. 

Bifall till Lena Lindgrens förslag. Bifall till Carina A Elgestams tilläggsförslag 

på sidan 27, rad 19. Bifall till Carl Thams förslag, med ändringen 

att skrivningen ”ska inte prägla styrsystemen” stryks. 

Bifall till Sandro Scoccos förslag. Avslag på Johan Kanmerts förslag. 

Avslag på Sven-Erik Sveeds förslag. Bifall till Bo Bernhardssons förslag. 

151

Beträffande Helene Petterssons förslag föreslås en textändring: ”Verksamheten 

ska präglas av öppenhet och möjlighet till insyn. De anställdas 

möjlighet till yttrandeoch meddelandefrihet ska inte inskränkas.” 

Bifall till Emil Högbergs förslag. Avslag på Dan Gabrielssons förslag. 

Beträffande Carina A Elgestams med fleras förslag på sidan 29, rad 28, 

följande omskrivning: ”Bostadspolitiken är en oundgänglig del av den 

generella välfärden och utgör det fjärde benet i välfärdspolitiken utöver 

vård, skola, omsorg.” Beträffande Mats Sjöströms förslag föreslås följande 

omskrivning: ”…formen av vård, skola, omsorg under förutsättning att 

det finns underlag för flera alternativ. I detta avseende är förutsättningar 

olika i glesbygd och tätbefolkade områden.” 

152 


Motioner 


Välfärdspolitiken. 

Partiprogram 

att bifalla Kristina Svenssons tilläggsförslag på sidan 27, rad 18, 

att bifalla Lena Lindgrens med flerastilläggsförslag på sidan 27, rad 18, 

att bifalla Carina A Elgestams tilläggsförslag på sidan 27, rad 19, 


anledning av Carl Thams tilläggsförslag, som drogs tillbaka), 

att bifalla Sandro Scoccos tilläggsförslag på sidan 27, rad 38, 

att avslå Johan Kanmerts stryknings- och tilläggsförslag på sidan 28, 

rad 7, 

att avslå Sven-Erik Sveeds tilläggsförslag på sidan 28, rad 7, 

att bifalla partistyrelsens ändringsförslag på sidan 28, rad 22-23 

(med anledning av Mats Sjöströms förslag), 

att bifalla Bo Bernhardssons med fleras ändringsförslag på sidan 28, 

rad 27, 


anledning av Helene Petterssons tilläggsförslag), 

att bifalla Emil Högbergs ändringsförslag på sidan 28, raderna 32-33, 

att avslå Dan Gabrielssons tilläggsförslag på sidan 28, efter rad 33, 

att avslå Johan Kamnerts tilläggsförslag på sidan 29, rad 28, 


anledning av Carina A Elgestams med fleras tilläggsförslag),




Sekreterare: Birthe Nordengard och Lars Westbratt 



samhällssyn i dag” – avsnittet Arbete och tillväxt 




Utlåtande över motioner som rör avsnittet Arbete och 

tillväxt 


Föredragande: Wanja Lundby-Wedin 

Debatt 

Lars-Ove Jansson, Värmland: I motion 712 i häfte M6 föreslås att det ska 

föras in utöver full sysselsättning att denna fulla sysselsättning också ska 

vara meningsfull. 

I utlåtandet från partistyrelsen anses motionen besvarad med motiveringen 

att arbetsmarknadspolitiken inte berörs i förslaget till partiprogram. 

Man skriver att frågor av den karaktären mera hör hemma i vardagspolitiken. 

Jag är inte riktigt nöjd med det svaret. Därför har jag ett yrkande om 

tillägg till partiprogrammets skrivning på sidan 30, rad 29. Det står: ”Full 

sysselsättning är ett socialt likaväl som ett ekonomiskt mål.” Där vill jag 

ha in ordet ”meningsfull”. 

I övrigt yrkar jag bifall till partistyrelsens utlåtande över motion 712. 

Hemma i Värmland brukar vi säga att det ordnar sig, och efter det att 

Wanja har pratat med mig vet jag att det kommer ett förslag. Jag säger 

redan nu att jag ställer mig bakom det förslaget. 

Wanja Lundby-Wedin, partistyrelsens föredragande: Medan vi försöker 

att ta reda på om det är några fler som har synpunkter på det här förslaget 

vill jag bemöta det som är sagt. 

Man kan tycka att det borde strömma till folk till talarstolen när vi diskuterar 

arbete och tillväxt därför att det är så oerhört viktigt. Men det 

kan samtidigt vara ett bevis på att vi har landat rätt när vi har jobbat med 

153

partiprogrammet. Vi har en sådan stark enighet kring det faktum att 

arbete och tillväxt hänger samman med varandra, vi har så stark uppslutning 

kring full sysselsättning, rätten till ett arbete och rätten till det goda 

arbetet. Under det här avsnittet tar vi upp hur viktigt det är att alla får ett 

arbete som är utvecklande, att man har rätt till inflytande över sitt arbete 

och över sin arbetstid. Man ska också kunna förena arbetet med ansvar 

för hem och familj. 

Det yrkande som nu har framställts handlar om rätten till ett meningsfullt 

arbete. Som yrkandet var utformat ville Lars-Ove att det skulle stå 

att vi vill ha en full och meningsfull sysselsättning. Full sysselsättning är 

ett begrepp som står för sig självt. Samtidigt är det en finess att lyfta in 

begreppet meningsfull. Det kanske inte är alla som tänker på det när vi 

talar om ett utvecklande arbete, att det också handlar om att arbetet i sig 

ska vara meningsfullt. 

Jag vill föreslå att vi gör ett tillägg på sidan 30, rad 36. Vid meningen 

som börjar med ”Socialdemokratins tillväxtpolitik bygger på …” lägger vi 

till ”rätten till ett meningsfullt arbete med goda arbetsvillkor inom alla 

delar av arbetslivet”. Därmed har jag förstått och ni har hört att Lars-Ove 

har fått sitt yrkande tillgodosett. Jag yrkar bifall till det förslaget. 

Sedan finns det ytterligare ett yrkande. Det är möjligen så, Bo 

Andersson från Stockholm, att du har varit uppe i den här frågan tidigare. 

Jag vet att man har gjort så ibland, att man har gått upp och talat på flera 

punkter för att vinna lite tid. Att alltid väva in demokratin har du tagit 

upp tidigare också. Här har du ett förslag angående sidan 31, rad 9 där 

det talas om att nyföretagande och entreprenörskap ska främjas och att 

kooperativ företagsamhet ska stimuleras. Bosse vill att det ska stå: 

”Nyföretagande och entreprenörskap som bidrar till rättvisa, demokrati 

och effektivitet ska främjas.” 

I likhet med dig Bosse tycker jag att det är självklart att vi ska ha ett 

företagande, liksom ett arbetsliv, som präglas av effektivitet, rättvisa och 

demokrati. Men jag tycker inte att det är företagandet i sig som är det 

bidragande utan det är det faktum att vi har en stark demokrati. 

Inledningsvis i partiprogrammet sägs det att demokratin alltid ska vara 

överordnad marknaden. På arbetsplatserna är det starka fackliga organisationer 

som ska se till att vi har ett nyföretagande och entreprenörskap 

och ett arbetsliv med enskilda arbetsplatser som präglas just av rättvisa, 

demokrati och effektivitet. 

Jag tycker att ditt yrkande vänder det hela i fel ordning. Av det skälet 

yrkar jag avslag på det förslaget och bifall till partistyrelsens förslag på 

den här punkten. När det gäller motionerna föreligger intenågot annat 

yrkande än partistyrelsens förslag. 

Ilija Batljan, Stockholms län: Ordförande! Kamrater! Partistyrelsen har 

varit ovanligt sparsam när det gäller formuleringar som rör barns och 

154

ungdomars villkor i sitt förslag till partiprogram. Samtidigt kan vi konstatera 

att dagens arbetsliv i Sverige inte ger de förutsättningar som män 

och kvinnor behöver för att de ska kunna förena arbete och familj fullt 

ut. 

I de olika undersökningar som har gjorts konstaterar man att arbetsgivarna 

är minst sagt mycket njuggt inställda till föräldraskap. Arbetarrörelsens 

andra gren, fackföreningsrörelsen, har inte heller gjort några 

fantastiska insatser på det här området. Därför är det väldigt viktigt att 

partiprogrammet handlar om barnafödande och ett barnvänligt arbetsliv. 

Partiprogrammet ska mer handla om framtiden än om gårdagens ägardiskussioner. 

I enlighet med detta yrkar jag att det införs ett nytt stycke under avsnittet 

Arbete och tillväxt, sidan 30, rad 11 som lyder: ”Barnafödandet 

handlar om välfärd och livschanser. Det handlar också om framtiden och 

därmed om den ekonomiska utvecklingen. Ett barnvänligt och tolerant 

arbetsliv är centralt för att kvinnor och män ska kunna uppfylla sina livsmål 

när det gäller barn och föräldraskap. Socialdemokratin strävar efter 

ett barnvänligt samhälle.” 

Wanja Lundby-Wedin, partistyrelsens föredragande: Ilja, jag vill börja 

med att tacka dig. Jag tycker att du på ett utmärkt sätt har beskrivit hur 

viktigt det är att vi pratar om hur man ska kunna förena arbetsliv och 

familjeliv. Man ska ha rätten och friheten att välja barn i den meningen 

att arbetslivet ska ha sådana betingelser att det är möjligt att förena med 

ansvar för barn. 

I dag är det tyvärr väldigt många som väljer bort barn beroende på 

otrygga anställningsformer, deltidsarbete eller annat som gör att man 

känner att man inte kan ta ansvar för att skaffa barn. Det är en väldigt 

viktig del som du har tagit upp. Därför vill jag yrka bifall till ditt förslag. 

Vi har bara kort skrivit lite längre fram under det här avsnittet att de som 

har barn måste kunna kombinera familje- och yrkesliv. Nu infogar vi det 

i inledningen där det talas om arbete och välfärd. Jag tycker att det passar 

där. 

Det är en liten sak som jag skulle vilja ta bort ur ditt förslag, och det är 

två ord: ”och tolerant”. Ilja har skrivit i förslaget att det handlar om framtiden 

och den ekonomiska utvecklingen, att det är centralt med ett barnvänligt 

och tolerant arbetsliv. Jag vill mönstra ut begreppet tolerant när vi 

diskuterar detta med rättigheter och jämlikhet. ”Tolererar” låter som om 

det var jag som stod här uppe och tolererade någonting där nere. Om inte 

du har någonting emot det, Ilja, kan vi kanske enas om att ta bort 

begreppet tolerant och säga att ett barnvänligt arbetsliv är centralt? 

I övrigt: Tack ska du ha, Ilja. Jag yrkar bifall till ditt förslag. 

155

Förslag 


Partistyrelsens utlåtande över motionerna 2:6, 9:4 och 8, 13:7, 32:2-3, 

42:5, 43:11-12, 56:29-30 och 32-33, 88:2-3, 117, 118, 119, 120, 121, 

122, 123, 125:3-4, 126, 127, 128, 129, 130, 131, 132, 158:2, (186), (187), 

(188), (190), 681:3, 712 och 746:1 

att bifalla motionerna 32:3, 122, 123, 127, 128, 129 attsatsens första 

del samt 158:2 med hänvisning till programförslaget, 

att avslå motionerna 9:4, 13:7, 43:11-12, 56:29, 126 och 129 

attsatsens andra del, 

att anse motionerna 42:5 och 681:3a besvarade med hänvisning till 


att anse motionerna 2:6, 32:2, 56:30 och 32, 88:3, 117, 120, 121, 

125:3-4, 681:3, 712 och 746:1 besvarade med hänvisning till 

utlåtandet, 

att 

anse motionerna 56:33, 88:2, 118, 119 och 132 besvarade med 

hänvisning till förslaget till politiska riktlinjer, 

att anse motionerna 9:8, 130 och 131 besvarade med hänvisning till 

utlåtandet och till de politiska riktlinjerna. 

För beslutsförslag rörande motionerna 186, 188 och 190 hänvisas till 

samlingsutlåtandet över de motioner, som saknar attsatser eller som sammanfattar 

synpunkter rörande flera av programmets avsnitt i en enda attsats 

av innebörden att motionens synpunkter ska beaktas. 

Förslag till partiprogram sidorna 30–32. 


Lars-Ove Jansson, Värmland: Tillägg sidan 30, rad 29: ”...full och 

meningsfull sysselsättning är ett socialt likväl som ekonomiskt mål.” 

Bo Andersson, Stockholm: Ändring sidan 31, rad 9: ”Nyföretagande och 

entreprenörskap som bidrar till rättvisa, demokrati och effektivitet ska 

främjas.” 

156 

Ilija Batljan, Stockholms län: Tillägg av nytt stycke sidan 30, rad 

11:”Barnafödandet handlar om välfärd och livschanser. Det handlar 

också om framtiden och därmed den ekonomiska utvecklingen. Ett 

barnvänligt och tolerant arbetsliv är centralt för att kvinnor och män ska 

kunna uppfylla sina livsmål när det gäller barn och föräldraskap. 

Socialdemokratin strävar efter ett barnvänligt samhälle.” (Stryker sedan 

orden ”och tolerant”)

Wanja Lundby-Wedin, programkommissionens föredragande: Tillägg 

sidan 30, rad 36 med följande lydelse: ”Socialdemokratins tillväxtpolitik 

bygger på rätten till ett meningsfullt arbete med goda arbetsvillkor inom 

alla delar av arbetslivet”. 

Bifall till Ilija Batljans tillägg sidan 30, med strykningen av orden ”och 

tolerant”. 

Lars-Ove Jansson, Värmland: Bifall till föredragandes yrkande. 

Beslut 


Motionerna 


Arbete och tillväxt. 


att bifalla Ilija Batljans ändrade tilläggsförslag på sidan 30, rad 11, 

att bifalla partistyrelsens tilläggsförslag på sidan 30, rad 36 (med 

anledning av Lars-Ove Janssons förslag), 

att avslå Bo Anderssons ändringsförslag på sidan 31, rad 9, 




Programförslagets fjärde kapital ”Socialdemokratisk 

samhällssyn i dag” – avsnittet Det gröna folkhemmet 

(Programförslaget sidorna 32-33) 



Utlåtande över motioner som rör avsnittet Det gröna 

folkhemmet 

(Häftena M1 sidorna 234-240 och U1 sidorna 68-70) 

Föredragande: Niklas Nordström 

157

Förslag 


Partistyrelsens utlåtande över motionerna 1:10, 52:3, 56:10, 133, 134, 

135, 136, 137, (186), (187), (188) och (190) 

att bifalla motionerna, 1:10, 56:10 och 135 med hänvisning till 


att avslå motionerna 137 och 52:3, 

att 

att 

anse motion 133 besvarad med hänvisning till förslaget till 

politiska riktlinjerna, 

anse motion 134 besvarad med hänvisning till programförslaget 

och till utlåtandet, 

att anse motion 136 besvarad med hänvisning till utlåtandet och till 

förslaget till politiska riktlinjer. 

För beslutsförslag rörande motionerna 186, 187, 188 och 190 hänvisas 

till det särskilda utlåtande programkommissionen gjort över motioner 

som saknar attsatser eller har en enda sammanfattande attsats för flera 

olika synpunkter. 


Beslut 


Motionerna 


Det gröna folkhemmet. 


att bifalla förslaget till partiprogram sidorna 32-33. 




samhällssyn i dag” – avsnittet Den europeiska unionen 



158


Utlåtande över motioner som rör avsnittet 

Den europeiska unionen 



Debatt 

Jan Andersson,svenska s-gruppen i Europaparlamentet: Det är lite svårt, 

för jag har inget eget yrkande på det här avsnittet. Jag tänkte yrka bifall 

till Emil Högbergs förslag. Det handlar om det som skiljer EU-samarbetet 

från annat internationellt samarbete. 

EU-samarbetet är inte bara ett mellanstatligt samarbete, utan det har 

också överstatliga inslag. Vi stiftar gemensamma lagar på miljöområdet, 

om den inre marknaden och liknande. Det är ett samarbete mellan stater, 

men också för medborgarna. Medborgarna har ett direkt inflytande i 

EU-samarbetet genom att de väljer sina företrädare, precis som de väljer 

sina företrädare till kommuner, landsting och riksdagen. Men detta kommer 

inte riktigt fram. 

Det har blivit bättre i partiprogrammet, även om jag inte tycker att det 

riktigt kommer fram. Särskilt påtagligt är det i motionssvaren. Där sägs 

det om EU-samarbetet att den överstatliga delen är någonting som vi 

nästan tvingas till, men som vi egentligen inte vill utan måste ta till oss. 

Jag ska ge några exempel på att det överstatliga samarbetet behövs. 

Motsatsen är att enskilda länder har vetorätt. Skulle det ha funnits 

vetorätt till exempel på arbetsrättens och arbetsmiljöns områden, vem 

tror att vi då skulle få en EU-MBL, vilken snart är på väg. 

Jag har själv erfarenhet av tillgången till allmänhetens handlingar – 

alltså öppenheten inom EU. Det förslag som nu ligger hade aldrig varit 

möjligt om ett enskilt land hade haft vetorätt och Europaparlamentet 

inte hade haft medbeslutanderätt. 

I ett utvidgningsperspektiv blir detta oändligt mycket tydligare. Är det 

så att EU ska ha lagstiftningsmakt på vissa områden, ska då ett enskilt 

land få förhindra det som de andra länderna vill göra? Det gäller till 

exempel om 26 länder vill genomföra någonting medan det 27:e landet 

inte vill vara med. Det fanns en tid när det var så, och då var det Margaret 

Thatcher som hela tiden bromsade EU:s utveckling. 

Utifrån detta tycker jag att de skrivningar som Emil har kring mellanstatlighet 

och överstatlighet och Europaparlamentet är bättre, och jag 

yrkar bifall till dessa förslag. 

Birgitta Ahlqvist, Norrbotten: Ordförande! Partikamrater! Vi från 

Norrbotten föreslår ett tillägg på sidan 38, rad 8. Det står om regioner 

och kommuner i texten, men vi vill gärna få med ordet nationer före 

159

egioner. Vi anser att samverkan och erfarenhetsutbyte mellan nationer 

är minst lika viktigt. 

Majvi Härling, Skåne: Ordförande! Partikamrater! Jag är inte lika positiv 

som Jan Andersson. Har samarbetet inom EU blivit så som det står i 

programmet? Har vi ett samarbete där vi kan påverka? 

Klyftorna har i stället ökat. De som har det svårt har i stället fått det 

svårare. EU-medlemskapet har inte hjälpt. Arbetslösheten har inte heller 

minskat. Företagen skulle inte flytta om man sade ja till EU. Vad har 

hänt? Jo, det ena företaget efter det andra avvecklar och flyttar. 

Jag har skrivit att man ska stryka detta, men egentligen tycker jag att 

hela avsnittet talar rakt emot hur verkligheten ser ut. Vi måste kunna 

påverka. Vi skriver här ett partiprogram, men det är många av frågorna 

som ska avgöras av EU. Kan någon tala om för mig vad som har blivit 

bättre med EU-medlemskapet? Jag vet det inte. 

Här står ingenting om EMU. Men jag hoppas verkligen att det blir ett 

nej till EMU, så att det inte också blir pengarna som blir avgörande. 

Åsa Westlund,Studentförbundet: Vi i Socialdemokratiska studentförbundet 

är över huvud taget ganska nöjda med förslaget till partiprogram. Vi 

är speciellt nöjda med skrivningarna om den vidgade jämlikhetssynen 

och välfärdspolitiken. 

Men ännu viktigare är det att den ständigt närvarande diskussionen 

om demokrati är med i partiprogrammet i princip överallt – utom när vi 

kommer till just det här avsnittet. Här handlar plötsligt demokratin bara 

om att förankra beslut. Det kan väl inte vara så att socialdemokratin 

egentligen vill lösa problemet med det demokratiska underskottet i den 

europeiska unionen genom att förankra besluten bättre? 

Vi borde här, liksom i det övriga partiprogrammet, utgå från människornas 

inflytandemöjligheter. Det är ett människornas Europa som vi 

vill ha, inte staternas. 

Studentförbundet har ganska radikala uppfattningar om den europeiska 

unionen. Vi vill ta makten från byråkrater och i viss mån från ministerrådet. 

Vi vill flytta makten närmare människorna, till de folkvalda. Jag 

tänker inte framställa något sådant yrkande här därför att jag inte tror att 

det har så stor chans att gå igenom. Däremot tänker jag yrka bifall till 

Emil Högbergs förslag och Stockholms läns förslag. 

Jag tycker att de ändringar som Emil Högberg föreslår är ganska 

modesta, och jag hoppas att vi här kan gå med på dem. De speglar det 

europeiska samarbetet betydligt bättre än vad partiprogrammets skrivningar 

gör i dag. Jag tycker också att de tar lite mer avtryck i människors 

vardag än i staters och ministrars vardag. 

160 

Emil Högberg,Stockholms län: Vi har i vår delegation diskuterat stycket 

om den europeiska unionen. Vi har kommit fram till att vi inte tycker att

det riktigt beskriver den europeiska unionen på ett sanningsenligt sätt. 

EU är ju en helt unik hybrid med ett mellanstatligt och ett överstatligt 

samarbete. Vi tycker inte att det framgår av dagens programförslag. 

Därför är våra fyra yrkanden följande: 

På sidan 38, rad 2, vill vi ha en ny inledning: ”EU är både ett mellanstatligt 

samarbete och en överstatlig union – en union både för människorna 

och för medlemsstaterna.” 

På sidan 39 vill vi ha följande förändring på raderna 8-9: ”De enskilda 

medlemsländerna är viktiga för demokratin inom EU. EU:s demokratiska 

legitimitet förstärks i medlemsländerna genom att EU-frågorna 

hela tiden integreras i det politiska arbetet där .” 

På sidan 39 vill vi ha följande fortsättning på rad 12: ”För att medborgarnas 

direkta inflytande ska vara tydligt har Europaparlamentet en 

central roll.” 

Slutligen vill vi ha ett nytt sista stycke från och med sidan 39, rad 21 i 

partiprogrammet: ”Gemensamma åtaganden för EU:s medlemmar 

förutsätter gemensam lagstiftning i vissa fall, men kan också uppnås 

genom beslut om gemensamma mål, där medlemsstaterna är fria att välja 

sina egna vägar för att nå målen.” 

Vi tycker att detta på ett betydligt bättre sätt beskriver den europeiska 

union som vi sedan några år tillbaka är medlemmar i. 

Rolf Wiberg, Gävleborg: Kamrater! Under rubriken Den europeiska 

unionen på sidan 39, raderna 4 och 5 yrkar på vi följande ändring: 

”...skulle möta kraven på demokratisk förankring i medlemsländerna, en 

ökad insyn för medborgarna i beslutsprocessen och politisk slagkraft i de 

gemensamma åtagandena ...” 

Det går inte att ha en demokratisk förankring utan insyn. Sverige är 

väldigt öppet samhälle och bör därför visa vägen och en vilja till detta 

genom att skriva in det i partiprogrammet. Därför yrkar vi bifall till vårt 

förslag om ändring. 

Björn von Sydow, partistyrelsens föredragande: Partivänner! Vårt medlemskap 

i unionen är ett långsiktigt arbete. Det är en mycket viktig del 

för vår nation och för våra mellanmänskliga relationer. 

Utvidgningen av EU kommer att innebära att stora delar av Europa 

kommer att vara medlemmar, delar i den europeiska unionen. Vi ser 

ingen mening i att försöka att isolera oss. I verkligheten är vi beroende av 

våra grannar i alla viktiga hänseenden ekonomiskt och socialt när det gäller 

människornas möjligheter att finna gemensamma tak. 

En kärnpunkt är: Ska vår nationella demokrati utgöra grunden för vårt 

arbete i EU? Partiprogrammet syftar till att svara ja på den frågan. Det 

är vår nationella demokrati som är mest utvecklad och som därigenom 

gör det möjligt att åstadkomma de gemensamma tagen i EU under 

förutsättningen att de kan hanteras i vårt nationella system. 

161

162 

Vi har inget intresse av att EU blir en organisation där de befolkningsstora 

staterna dominerar av det skälet att de är befolkningsmässigt 

stora och har stora ekonomier. Det är ett dilemma för unionen, men det 

är ett dilemma som måste lösas genom att varje land har sin nationella 

demokrati som bas för sitt handlande i den europeiska unionen. 

Vi vill ha ett starkt EU. Ett enat Europa kan vara en motpol och en 

motkraft till andra krafter i det internationella fältet. Det kan vara en 

samarbetspartner och en motkraft. EU är en stark motpart till Förenta 

staterna i många hänseenden. Sveriges och våra grannländers intressen 

tas till vara långt bättre om vi kan hålla samman än om vi är splittrade. 

Det här är utgångspunkten när vi i programkommissionen har utarbetat 

våra förslag. Vi vill säga följande om yrkandena. 

Vi vill bifalla Birgitta Ahlqvists förslag om att ordet nationer ska sättas 

in före ordet regioner. 

Som jag uppfattade det innehåller Majvi Härlings inlägg en varning 

för att EU inte har nått det som vi kanske vill att EU ska nå. Men inte 

är det någon lösning att ta bort exemplen om de centrala politiska målen 

såsom full sysselsättning, ekologisk utveckling och hållbara skattebaser. 

Jag yrkar avslag på Majvis förslag. 

Jag yrkar bifall till Rolf Wibergs förslag om ökad insyn och öppenhet. 

Det går just i riktning mot att förstärka de nationella demokratiska 

processerna. 

Mot detta ställs Emil Högbergs serie av yrkanden som också Jan 

Andersson och Åsa Westlund har anslutit sig till. Vår bedömning är att 

dessa yrkanden pekar i riktning mot att bejaka elementet av överstatlighet 

i Europeiska unionen. Det finns ett sådant element. Det hade vi ögonen 

öppna för när vi genom folkomröstningen sade ja. Men det är inte 

en ödesbunden utveckling, och det är inte säkert att den är bra, sett från 

demokratisk utgångspunkt. 

Under senare år har vi haft en ganska tveksam utveckling när det gäller 

kommissionen och dess beslutsfattande, det som står för överstatlighet. 

Vi har sett att både de europeiska premiärministrarna och de europeiska 

statscheferna i den sammansättningen har varit drivande, och det 

är ren mellanstatlighet. Detsamma gäller det utrikespolitiska samarbetet 

inom unionen. Det är mellanstatligt. Varje land kan driva sin ståndpunkt 

långt. 

Det gör att vi anser att vår text, som skildrar utvecklingen framåt, är väl 

avvägd mellan elementen av intern demokrati i medlemsländerna och 

EU som ett samverkansarbete under många former, där överstatlighet i 

den traditionella meningen inte ska vara det som på förhand ska anses 

vara vare sig effektivast eller utan problem när det gäller demokrati. 

Det betyder att jag vill yrka avslag på alla Emils yrkanden. Jag uppfattade 

att det hade gjorts instämmanden i dem från Jan Andersson och Åsa 

Westlunds sida. Förslaget från partistyrelsen innebär följaktligen avslag på 

dessa yrkanden.

Jan Andersson, svenska s-gruppen i Europaparlamentet: Partikamrater! 

Jag ska inte göra så stor affär av det här. Trots allt har skrivningarna förbättrats. 

Men de pekar inte särskilt mycket framåt. Det är knappast den 

situation som vi har i dag. 

Det lagstiftningsarbete som sker inom EU – som vi anser vara viktigt 

när det gäller den inre marknaden, miljöområdet, arbetsrättsområdet, 

arbetsmiljöområdet – är till 70 procent överstatligt. Av Björns inlägg 

skulle man inte kunna tro det. Men så är det faktiskt. Och hade det inte 

varit på det sättet hade vi knappast fått någon EU-MBL, som jag sade 

tidigare. Vi skulle inte ha fått igenom viktiga förslag på arbetsmiljöområdet 

och öppenhetsreglerna. 

Vi borde faktiskt gå i spetsen för att enskilda länder inte ska bromsa 

utvecklingen. Det är till nytta för oss och för utvecklingen inom EU. Dit 

hör också Europaparlamentet. Vem ska utöva den demokratiska kontrollen 

när beslut fattas med majoritet i rådet? Jo, givetvis parlamentet. Då 

kan inte de nationella parlamenten göra det. 

I det här avseendet tycker jag att vårt program tyvärr är något defensivt. 

Det är som det är i dag, det som är i dag är bra och vi tittar knappast 

framåt. 

Björn von Sydow, partistyrelsens föredragande: Tack, Jan, för dina generösa 

ord om att du tycker att programmet har blivit förbättrat. Vi har 

verkligen lagt ned möda för att få det väl avvägt. 

Du var inne på en sak som för mig är en kärnpunkt och som är ett problem 

när det gäller frågan om vägen framåt. Emil och du pratar om 

Europaparlamentet. Det är klart, är man van vid det svenska systemet 

med kommuner, landsting och riksdag är ju den folkvalda församlingen 

det naturliga instrumentet för att kräva ut ansvar. Men vad skulle hända 

om vi följde den vägen? Det skulle betyda att de länder som har 60–80 

miljoner invånare och som har väldigt många företrädare i Europaparlamentet 

skulle ha ett starkt inflytande. 

Hur skulle det gå med ett land som har 8 miljoner invånare? Hur skulle 

det gå med ett land som Estland som kanske kommer upp i 1,2 miljoner 

invånare? Där finns ett problem i den demokratiska ansvarskedjan som 

förstärks av att vi vet att Europas väljare i fallande grad deltar i valen. När 

man röstar gör man det många gånger som en reaktion mot det som man 

tydligen sätter upp som det mest centrala i den demokratiska processen, 

nämligen den nationella situationen. 

Kort sagt: Mången gång tycks det vara så att man röstar emot regeringen, 

och det uttrycks i valet till Europaparlamentet. Detta säger jag 

därför att vi står inför en mycket central och komplicerad frågeställning: 

Vem ska kontrollera de beslut som fattas i unionen? Vår mening är att än 

så länge är det mycket som pekar på att de nationella systemen är de som 

har god möjlighet att reglera hur det ena eller det andra landet ska handla 

i de unionella organen. 

163

Det finns ingen enkel ansvarsväg som påminner om hur vi har det i en 

nation av vår typ med knappt 10 miljoner invånare, i en nation som 

Tyskland med 80 miljoner invånare eller i en liten nation med få invånare. 

Det är ett viktigt problem, men det löses icke genom de inlägg och 

de förslag som har kommit från dem som är anhängare av Europaparlamentets 

förstärkta kontrollmekanismer när det gäller kommissionen 

och annat. 

Jag vidhåller partistyrelsens förslag, men tackar också Jan för de generösa 

orden om programkommissionens arbete. 

Leif Hansen, Gävleborg: Partivänner! I portalparagrafen i Europeiska 

unionens fördrag sägs att man ska föra en marknadsliberal politik inom 

unionen enligt principerna om en öppen marknad med konkurrens. I vårt 

partiprogram borde vi skriva in att vi inte ställer upp på det. Vi ställer upp 

inom unionen för att verka för en demokratisk socialism och blandekonomi. 

Jag yrkar därför att det görs ett tillägg på sidan 38, rad 21: ”Vi vill inom 

unionen verka för demokratisk socialism och för blandekonomi.” Det är 

mycket ovanligt att grupper av länder talar om vilken politik som ska 

gälla, men det har man alltså gjort inom EU. Vissa länder säger att politiken 

ska föras efter vissa religiösa riktlinjer, men här har man sagt att det 

ska vara på detta sätt. 

Sedan har jag ett annat yrkande som gäller sidan 38, rad 31. Där säger 

partistyrelsen att man ska förebygga och hantera kriser genom ett nära 

samarbete med FN. Då måste vi också tala om att det är detta som gäller. 

Därför kunde man lägga till: ”utan militära insatser och utan våld 

förebygga och hantera kriser i nära samarbete med FN”. 

Det vore bra för partiet om vi som socialdemokrater hade uppfattningen 

att det ska vara utan militära insatser och utan våld. 

Emil Högberg,Stockholms län: Jag måste vända mig till Björn von Sydow. 

Det låter när han argumenterar som att jag har yrkat på att vi ska skapa 

en europeisk federation med ett lagstiftande europeiskt parlament. Det 

är inte så. Jag måste upprepa två av mina yrkanden. 

Det första är att vi ska beskriva den europeiska unionen som den är. 

Den är en blandning av ett överstatligt och ett mellanstatligt samarbete. 

Om du yrkar avslag på det vill jag fråga dig: Tycker du inte att det är en 

sådan blandning? 

Det andra yrkandet är att Europaparlamentet har en central roll. 

Tycker du inte att Europaparlamentet har en central roll, eftersom du vill 

avslå mitt yrkande? 

Björn von Sydow, partistyrelsens föredragande: Partivänner! När det gäller 

Leifs yrkanden vill jag förespråka att vi bifaller det första: ”Vi vill inom 

164

unionen verka för demokratisk socialism och för blandekonomi.” 

Egentligen kan man säga att hela vårt programarbete här ska verkställas 

av oss där vi agerar, och det gäller kommuner och hela vägen uppåt. Men 

jag tycker att du har en poäng när du säger att EU själv i sina fördrag 

arbetar med den typen av angivelser. 

Ditt andra yrkande vill jag yrka avslag på. Jag uppfattar det som så att 

du välkomnar EU:s engagemang i fredsfrämjande hänseenden och knutet, 

naturligtvis, till Förenta nationernas uppdrag. Men jag kan säga att 

det är en brist i dagens värld på fredsfrämjandeförmåga och på militär 

och civil kapacitet. Det är säkert flera av oss som har undrat vad FN gör. 

Men Kofi Annan har nu sagt flera gånger att FN själva inte mäktar med 

att ta på sig alla uppgifter som skulle behövas. Det gör att många inom 

FN, inklusive Kofi Annan, välkomnar att det kommer att kunna finnas 

väl förberedda europeiska styrkor i samverkan med andra nationer. Det 

handlar alltså om att använda hela bredden av EU:s förmåga. 

Under den gångna våren, när inbördeskriget blommade ut i 

Makedonien, tänkte jag gång på gång: Tänk om vi hade varit färdiga och 

hade haft EU:s militära och civila organ, det vill säga poliser och rättsmyndigheter, 

och om vi hade kunnat stödja Javier Solana, då kanske det 

hade räckt med 500-700 man innan skotten började komma. Tänk om 

Solana inte bara hade haft EU:s politiska och ekonomiska morot med sig, 

utan om vi också hade kunnat vara med och icke varit beroende av ett 

veto från ett land som kanske Förenta staterna, som tvekade att låta Nato 

gå in igen. Därför vill jag avstyrka förslaget. 

Slutligen till Emils kommentar: De förändringar som ni föreslår är 

ideologiska liksom hela vårt program. Det är en verklighetsbeskrivning 

genom ett par glasögon. Det är i brytningen mellan verklighet och idéer 

som det sker. Den lilla brytning som ni menar att ni vill tillföra står inte 

för mycket. Men ni tycker nog ändå att ni har löst mer av de demokratiska 

problemen än vad kommissionen har gjort. Det gör att vi från vår 

sida vill avstyrka de här yrkandena och förespråkar att programoch 

redaktionsutskottets yrkande antas i dessa delar. 

Sedan har jag några bifallsyrkanden till andra inlägg. 

Leif Hansen, Gävleborg: Ordförande! Björn von Sydow har talets gåva. 

Men jag ska läsa upp partistyrelsens text igen: ”EU måste förbättra sin 

förmåga att förebygga och hantera kriser i nära samarbete med FN.” Det 

är ju bra. Det var därför som jag ville att vi skulle lägga till orden ”utan 

militära insatser och utan våld”. Försvarsministern gick lite förbi det här. 

Det är ju ingen mening med att partistyrelsen skriver att EU ska kunna 

förbättra sin förmåga, för då kunde man också ha tagit med det här. Jag 

yrkar än en gång bifall till mitt förslag till tillägg. 

165

Förslag 


Partistyrelsens utlåtande över motionerna 1:4, 2:4, 7:5, 13:8, 42:4, 56:21, 

(78), 86:4, 156, 157, 158:1, 159, 160, 163, 164, 165, 166, 173:2, 175:1, 

(186), (190) och 310:3 

att bifalla motionerna 2:4, 7:5, 42:4, 56:21, 86:4, 156, 163,166 

och173:2 första delen, med hänvisning till programförslaget, 

att avslå motionerna 13:8 och 310:3, 

att anse motionerna 157, 158:1, 164 och 165 besvarade, 

att anse motionerna 1:4 och 159:4 besvarade med hänvisning till 

utlåtandet 

att anse motion 160 och 173:2 andra delen, besvarad med hänvisning 

till förslaget till politiska riktlinjer, 

att anse motion 175:1 besvarad med hänvisning till programförslaget. 

För beslutsförslag rörande motionerna 78, 186 och 190 hänvisas till samlingsutlåtandet 

över de motioner, som saknar attsatser eller som sammanfattar 

synpunkter rörande flera av programmets avsnitt i en enda attsats 

av innebörden att motionens synpunkter ska beaktas. 



Jan Andersson, svenska s-gruppen i Europaparlamentet: Yrkar bifall till 

Emil Högbergs förslag. 

Birgitta Ahlqvist, Norrbotten: Tillägg sidan 38, rad 8: ordet ”nationer” 

sätts in före ordet ”regioner”. 

Majvi Härling, Skåne: Strykning sidan 38, rad 1-3: ”Samarbetet inom 

EU är en utlöpare av det nationella politiska arbetet i kommuner, i regionala 

organ och i riksdagen. Detta samarbete ökar möjligheterna att hävda 

centrala politiska mål.” 

Åsa Westlund,Studentförbundet: Yrkar bifall till Emil Högbergs förslag. 

166 

Emil Högberg, Stockholms län: Ändring sidan 38, ny inledning: ”EU är 

både ett mellanstatligt samarbete och en överstatlig nation – en union 

både för människorna och för medlemsstaterna.” 

Ändring, sidan 39, rad 8-9: ”De enskilda medlemsländerna är viktiga för 

demokratin inom EU. EU:s demokratiska legitimitet förstärks i med-

lemsländerna genom att EU-frågorna hela tiden integreras i det politiska 

arbetet där…” 

Tillägg, sidan 39, fortsättning på rad 12: ”För att medborgarnas direkta 

inflytande ska vara tydligt har Europaparlamentet en central roll.” 

Ändring, nytt sista stycke från och med rad 21: ”Gemensamma åtaganden 

för EU:s medlemmar förutsätter gemensam lagstiftning i vissa 

fall, men kan också uppnås genom beslut om gemensamma mål, där 

medlemsstaterna är fria att välja sina egna vägar för att nå målen.” 

Rolf Wiberg, Gävleborg: Ändring sidan 39, rad 4-5. Ändring: ”...möta 

kraven på demokratisk förankring i medlemsländerna, en ökad insyn för 

medborgarna i beslutsprocesserna och politisk slagkraft i de gemensamma 

åtagandena… ” 

Leif Hansen, Gävleborg: Tillägg sidan 38, rad 21 efter ”gränsöverskridande”: 

”Vi vill inom unionen verka för demokratisk socialism och för 

blandekonomi. Vi måste poängtera var vi står.” 

Tillägg sidan 38, rad 31 efter ”förmåga”: ”att utan militära insatser och 

utan våld förebygga och hantera kriser i nära samarbete med FN.” 

Björn von Sydow, programkommissionens föredragande: Avslag på Emil 

Högbergs ändringsförslag, sidan 38, rad 1. Avslag på Majvi Härlings ändringsförslag 

sidan 38, raderna 1-3. Bifall till Birgitta Ahlqvists förslag till 

tillägg sidan 38, rad 8. Bifall till Leif Hansens förslag till tillägg sidan 38, 

rad 21. Avslag på Leif Hansens förslag till ändring sidan 38, rad 31. Bifall 

till Rolf Wibergs förslag till ändring på sidan 39, raderna 4-5. Avslag på 

Emil Högbergs förslag till ändring sidan 39, raderna 8-9. Avslag på Emil 

Högbergs förslag till tillägg sidan 39, rad 12. Avslag på Emil Högbergs förslag 

till ändring sidan 39, raderna 21-23. 

Beslut 

Kongressen beslöt 

Motionerna 

att bifalla partistyrelsens utlåtande över motionerna på området 

Den europeiska unionen. 


att efter försöksvotering avslå Emil Högbergs med fleras ändringsförslag 

på sidan 38, rad 1, 

att avslå Majvi Härlings ändringsförslag på sidan 38, raderna 1-3, 

att bifalla Birgitta Ahlqvists tilläggsförslag på sidan 38, rad 8, 

att bifalla Leif Hansens tilläggsförslag på sidan 38, rad 21, 

167

att avslå Leif Hansens tilläggsförslag på sidan 38, rad 31, 

att bifalla Rolf Wibergs ändringsförslag på sidan 39, raderna 4-5 

att efter försöksvotering avslå Emil Högbergs med fleras ändringsförslag 

på sidan 39, raderna 8-9, 

att avslå Emil Högbergs med fleras tilläggsförslag på sidan 39, rad 12, 

att avslå Emil Högbergs med fleras ändringsförslag på sidan 39, rad 21, 


Därmed var behandlingen av dagordningens punkt 11.11 avslutad. 



samhällssyn i dag” – avsnittet Kunskapssamhället 




Utlåtanden över motioner som rör avsnittet 

Kunskapssamhället 


Föredragande: Åke Gustavsson 


Debatt 

Rolf Wiberg, Gävleborg: Kamrater! När det gäller kunskapssamhället vill 

vi på sidan 35, rad 8, byta ut ”kunskapsförmedlande” till ”kunskapsstimulerande”. 

I mitten på sidan 35, rad 31, hade vi från början ett förslag att även ha 

med förskola. Men vi kan tänka oss ett nytt yrkande där som inte ändrar 

vår princip. Efter ”samhällets regi” kan vi tänka oss: ”Långsiktigt ska 

detta gälla även förskolan.” Det är alltså vårt nya yrkande. 

På sidan 36, rad 7, vill vi stryka ”tvär” i ordet tvärforskning. Vi menar 

att det inte finns något i det sammanhanget som vi kan kalla för ”tvärforskning”, 

utan yrkar att det ordet ska strykas. 

168 

Peter Jonsson,Norra Älvsborg: Ordförande! Kongresskamrater! Först och 

främst vill jag yrka bifall till andra attsatsen i motion 145. Där står att 

gymnasieskolan bör bli en obligatorisk skolform. Jag vill att programoch 

redaktionsutskottet för in den texten på ett lämpligt ställe på sidorna 

34 och 35.

Jag utgår från att i det kunskapssamhälle som jag ser i framtiden befinner 

sig barn, ungdomar och skola i en kedja av olika nivåer i deras kunskapsinhämtning. 

Förskola för alla är det första steget in i ett lärande där 

alla barns förutsättningar ska tas till vara och utvecklas på ett tidigt stadium. 

Samarbetet mellan förskola och grundskola är i dag en naturlig del av 

vardagen och ses som mycket positivt. Men när man närmar sig slutet på 

grundskolan betygssätter vi våra ungdomar utifrån ett betygssystem som 

är kränkande för många elever. Övergången mellan grundskola och gymnasieskola 

ska inte vara ett hot utan en möjlighet. Därför tror jag att en 

obligatorisk gymnasieskola skulle medföra ett samarbete mellan grundskola 

och gymnasieskola som skulle kunna utvecklas och hitta nya pedagogiska 

lösningar för att tillgodose alla elevers behov och möjligheter. 

Också dagens betygssystem skulle förändras från grunden. 

I partistyrelsens utlåtande över motionens andra attsats sägs att man 

måste kunna pröva förvärvsarbete och att man ska kunna välja andra 

alternativ, till exempel folkhögskolan. Det är grunden för att man inte 

har tillstyrkt den attsatsen. Jag tror att man kan hitta olika lösningar med 

ett ökat samarbete mellan samhällets olika aktörer, näringsliv och andra 

utbildningsanordnare. 

Så, partikamrater, en sammanhållen förskola, grundskola och gymnasieskola 

skulle vara ytterligare ett steg i en socialdemokratisk skola där vi 

tar till vara alla elevers kunskaper och behov. 

Tjänstgörande ordförande: Innan jag lämnar över ordet till Kicki Johansson 

vill jag bara passa på att ge er kära ombud en eloge, för det är fantastiskt 

att se hur väl ni fyller talartiden och ändå inte överskrider den. Jag tycker 

att ni gör det oerhört bra, måste jag säga! 

Kicki Johansson,Örebro län: Partikamrater! I dag går alltför många elever 

från grundskolan direkt till det individuella programmet på gymnasieskolan. 

Vi kan också se att många 

7-9-skolor tenderar att bli allt mer treämnesfixerade. Undersökningar 

visar att allt fler barn och ungdomar upplever stress i skolan i dag. 

I förslaget till nytt partiprogram står på sidan 35 under rubriken Det 

livslånga lärandet: ”Lärande och tänkande är individuella processer. 

Förskolan bildar grunden för det livslånga lärandet.” Det är början på en 

vision, en vision som partistyrelsen utvecklar i sitt utlåtande på sidan 51 

i U4. Jag citerar: ”För barnens skull är det viktigt att ha ett helhetsperspektiv 

på hela barn- och ungdomstiden. Det är nödvändigt att åstadkomma 

ett gott samarbete mellan olika skolformer. På lång sikt ser partistyrelsen 

däremot en utveckling där olika stadier spelar ut sin roll i en 

vision om en skola för barn och ungdomar med individuella utvecklingsplaner.” 

169

Visst borde det väl vara så att våra barn och ungdomar går igenom skolan 

olika snabbt. En del kryper försiktigt, andra går stadigt, en del 

springer eller hoppar på olika sätt, men mot samma mål. Det är i dag, här 

och nu, som vi ska ge visionen om framtidens skola. Den här visionen 

måste också vara tydlig i partiprogrammet om skolan ska kunna förändras 

åt det håll som partistyrelsen ger uttryck för. 

Därför yrkar jag på ett tillägg till förslaget till partiprogram på sidan 

35, rad 10 efter meningen ”Lärande och tänkande är individuella processer.” 

Tillägget lyder: ”För barnens skull är det viktigt att ha ett helhetsperspektiv 

på hela barn- och ungdomstiden. Därför måste samarbete 

och utbyte mellan olika skolformer och stadier utvecklas. Vägen genom 

ungdomsskolan kan se olika ut beroende på förutsättningar och behov. 

Den stadielösa skolan är målet.” 

Kent Waltersson,Östergötland: Partikamrater! Jag tycker att det är bra att 

partistyrelsen i sitt förslag till partiprogram tar sin utgångspunkt i de 

samhällsförändringar som äger rum. Egentligen kanske det är så att vi 

inte bara lever i ett samhälle i förändring, utan att vi också har att förhålla 

oss till ett föränderligt samhälle som någon form av konstant tillstånd. 

Det kanske är i det perspektivet som utbildning och kunskap ska 

sättas in som det viktigaste verktyget för människor att hantera det här 

föränderliga tillståndet. 

Utbildningens roll under 1900-talet har förändrats något alldeles fantastiskt. 

Jag kan jämföra med min egen far, som är född på 1930-talet. 

Han föddes i ett industrisamhälle där utbildning var att gå igenom en 

sex- eller sjuårig folkskola. Man trodde sig veta vad man skulle arbeta 

med, vad man skulle göra, var man skulle bo, var någonstans i den sociala 

hierarkin man skulle befinna sig. Utbildning var något som var en förberedelse 

för vuxenlivet, något som alla var tvungna att gå igenom. 

I dag säger vi till våra barn och ungdomar: Ni måste förbereda er för 

det oförutsägbara. Varsågod och välj. Välj utifrån intresse, men du måste 

lyckas. Du måste lyckas i skolan, du måste lyckas med din utbildning. Vi 

lägger ett stort ansvar på våra barn och ungdomar. Därmed blir naturligtvis 

lusten att lära vidare genom livet väldigt viktig. Det är därför bra 

att det livslånga lärandet, från förskolan och uppåt, betonas i förslaget. 

Det är bra att kunskapssamhället i skrivningarna kopplas till fördelningspolitik, 

tillväxt och välfärd. Men jag saknar ett resonemang om 

samverkan och betydelsen av lokalt inflytande och decentralisering, 

decentralisering som en princip. 

Därför har jag ett förslag till följande tillägg: ”För att anta utmaningen 

om ett livslångt lärande som omfattar alla behöver individen, fackliga 

organisationer, arbetsgivare, stat och kommuner satsa på utbildning. För 

socialdemokratin går vägen till en utbildning som bygger på individens, 

samhällets och arbetslivets behov via decentralisering. Den goda utveck- 

170

lingen är beroende av att politiken ställer höga krav på kvalitet och likvärdighet, 

utvärdering och uppföljning, samtidigt som vi ger förtroende 

och utrymme för utbildare och elever.” 

Jag tror nämligen att det är så att en mål- och resultatstyrd skola, 

decentralisering och lokalt inflytande hela tiden är en svår balansgång 

mellan å ena sidan en auktoritär uppifrånstyrning som lägger sig i, å 

andra sidan att politiken riskerar att gömma sig bakom luddiga mål och 

överlåta åt verksamheten att sköta sig själv. Ingen av dessa strategier leder 

till en bra skolutveckling. Decentraliseringens kreativa möjligheter ligger 

i stället någonstans, tror jag, i en klok kombination av yttre tryck och inre 

frihet. Det är därför som det är så viktigt att i principprogrammet slå fast 

decentralisering som en långsiktig strategi. 

Jörgen Danielsson, Södermanland: Ordförande! Partivänner! Jag vill börja 

med att fästa er uppmärksamhet på det som står på sidan 35, rad 22 som 

lyder: ”När de går ur grundskolan ska alla elever ha nått läroplanens mål.” 

Läroplanen är ett viktigt måldokument för skolan, men den är dock 

bara ett av de måldokument som finns. Det finns kursplaner, det finns 

programmål för gymnasiet, det finns lokala måldokument, vi har skollagen 

och det finns skol-FS, det vill säga en så kallad författningssamling. 

Som jag förstår har programkommissionen här försökt att få fram ett 

tydligt mål. Ambitionen är att elever ska få de redskap de behöver för 

vidare studier och för att bli ansvarstagande samhällsmedborgare. Men 

med denna skrivning blir det otydligt. Man gör ett redskap för skolan till 

ett mål för socialdemokratisk skolpolitik. 

För att ytterligare problematisera formuleringen i denna skrivning tänker 

jag mig det värsta scenariot, må Gud förbjuda, en borgerlig regering 

som skriver om läroplanen så att den får ett helt annat innehåll som vi 

inte kan ställa oss bakom. Då blir det omöjligt om vi har en skrivning i 

partiprogrammet där vi pekar på att läroplanen är själva målet. 

Fram till att någon från partistyrelsen hittar en annan formulering 

yrkar jag att den meningen stryks. 

Majvi Härling, Skåne: Ordförande! Partikamrater! Jag tänkte prata om 

förskolan. Det är riktigt att den har ett nära samarbete med skolan. Men 

ni ska också veta att när våra sexåringar kommer in i skolans värld är den 

inte anpassad till dessa små. 

Vad jag har yrkat på är att man ska få lov att vara barn även när man 

är sex år. Jag har ingenting emot ett lärande, men tycker att det ska ske 

på barnens villkor och inte på våra. 

Som det ser ut i dag är det för lite personal i våra så kallade nollklasser. 

Det är stora barngrupper. Det måste hela tiden vara en pedagogisk 

anpassning så att man får vara barn och får lov att leka så att man kanske 

inte gör det när man kommer upp i högre årskurs i skolan. Den tid som 

171

arnen har att vara små barn ska de få lov att ha den rätten. Därför vill 

jag på rad 28, där det står att förskolan bildar grunden för det livslånga 

lärandet, ha tillägget ”och där de får vara barn” eller ungefär den formuleringen. 

Det är inte så många veckor sedan man i ett program visade hur våra 

små stapplade fram när de skulle hämta sin mat i skolbespisningen. De 

har alltså tre olika ställen att vistas på under en dag. Vi som är vuxna klarar 

inte alltid detta. Barnen går till sin förskola. De ska gå till en skolbespisning 

i en stimmig miljö. Sedan ska de till ett fritis där det kanske är 

lika stimmigt. 

Raimo Pärssinen, Gävleborg: Ordförande! Partivänner! I förslaget till 

partiprogram, sidan 35 står det så här: ”Förskolan bildar grunden för det 

livslånga lärandet och ska ses som en del av den generella välfärdspolitiken 

på samma sätt som skolan.” Sedan kommer någonting som definitivt 

måste vara en lapsus. Det står att grundskolan och gymnasieskola ska 

vara avgiftsfria liksom all högskoleutbildning. Men var finns förskolan 

då? Är det så att vi ska se förskolan som en viktig del i den generella välfärdspolitiken, 

ska naturligtvis också förskolan på sikt bli avgiftsfri. 

Partiprogrammet ska ju syfta långsiktigt och blicka en bra bit in i framtiden. 

Därför föreslår partistyrelsen att vi ska sikta in oss på en veckoarbetstid 

som är 30 timmar. Jag utgår från att det måste vara en lapsus 

när man har glömt förskolan här och inte att det finns långsiktiga ekonomiska 

hinder som gör att man har valt att ta bort denna del. 

Vi i Gävleborg ser det som en lapsus, men det finns ett yrkande. Därför 

yrkar jag också bifall till Rolf Wibergs förslag tidigare i debatten. 

Åke Gustavsson, programkommissionens föredragande: Kongresskamrater! 

Jag ska försöka att gå igenom motionerna ganska systematiskt. Jag 

ska bara göra ett par reflexioner inledningsvis. 

Den första gäller kunskapssamhället. Där har vi vida och stora ambitioner, 

nämligen att ge alla – inte några och inte de flesta – möjligheter 

och förutsättningar till kunskap. Det är det ena målet och det är viktigt. 

Det andra är att vi ska skapa ett verkligt kunskapssamhälle byggt på 

både bildning och utbildning. 

Den tredje utgångspunkten är den vidare ambitionen att alla ska ha 

möjlighet att växa som människor. 

Detta är de vägledande principerna i det avsnitt som vi nu har att diskutera. 

Därefter ska jag gå över till yrkandena eftersom tiden är något pressad. 

Först Peter Jonssons yrkande om att göra gymnasieskolan till en obligatorisk 

skolform: Vi i programkommissionen tror inte på det, därför att 

väldigt många av eleverna som lämnar grundskolan har faktiskt andra 

planer, andra intressen och är kanske studietrötta. För många av dem 

172

skulle det vara direkt kontraproduktivt att fortsätta i en gymnasieskola. 

En del kanske vill fortsätta i den utmärkta skolformen folkhögskola eller 

gå ut i förvärvsarbete. Med detta som motiv yrkar jag avslag på det 

yrkandet. 

Kent Waltersson har ett långt yrkande om det livslånga lärandet, som 

landar i att det ska omfatta alla och att flera ska vara involverade i det. 

Han ställer krav på decentralisering, och han kräver att den borde 

uttrycka ett behov av att politiken ställer högre krav på kvalitet och så 

vidare. Detta tycker jag är viktiga synpunkter, men de hör faktiskt mer 

hemma under riktlinjerna som vi har anledning att diskutera. Sedan håller 

jag gärna med Kent Waltersson om att förändring på sitt sätt är ett 

konstant tillstånd, att ständigt förändra samhället. Det i sin tur minskar 

inte utan ökar snarare behovet av aktivitet i kunskapssamhället. 

Sedan kommer jag in på Rolf Wibergs yrkanden. Det handlar mer om 

ordfrågor. På sidan 35, rad 8 vill han byta ut ordet ”kunskapsförmedlande” 

i följande mening: ”Undervisning är ett lagarbete som ska bygga 

på respekt både för lärarens kunskapsförmedlande roll och för den studerandes 

vilja och förmåga till ansvar för det egna lärandet.” 

Vi har diskuterat det här, och ”kunskapsstimulerande” är ett ganska 

oklart uttryck. Därför vidhåller vi det mera raka uttrycket ”kunskapsförmedlande”. 

Jag yrkar alltså avslag på det yrkandet. 

När det gäller Kicki Johanssons yrkande skulle jag vilja säga som jag sade 

för en liten stund sedan om Kent Walterssons förslag, att detta är en typisk 

diskussion som faktiskt hör hemma i riktlinjerna. Här är man till och 

med inne på att diskutera läroplanen, och det är väl inte riktigt det uppdrag 

som man ska ha att fullfölja i ett partiprogram. 

Jörgen Danielsson yrkar att följande mening på sidan 35, rad 22 ska 

strykas: ”När de går ut grundskolan ska alla elever ha nått läroplanens 

mål.” Jag tycker att det är fel att stryka den meningen. Vi har ju en politisk 

utgångspunkt, självklart, att ställa krav på skolan, att skolan ska 

kunna ge alla barn en chans till en, om inte fullödig så i vart fall någorlunda 

hygglig, utbildning. Jag uppfattar det snarare som att man kapitulerar 

något inför de svårigheter som finns i skolan. Tvärtom ska man se 

dem som en utmaning. 

Sedan har vi diskussionen om förskolan, som Rolf Wiberg har tagit upp. 

På sidan 35, rad 32 vill han lägga till att långsiktigt bör detta gälla även 

förskolan. Det stycket lyder i sin helhet: ”Förskolan bildar grunden för 

det livslånga lärandet och ska ses som en del av den generella välfärdspolitiken 

på samma sätt som skolan. Grundskola och gymnasieskola ska 

vara avgiftsfria liksom all högskoleutbildning i samhällelig regi.” 

Ni från Gävleborg har en poäng när ni säger att det inte sker någon 

uppföljning när det gäller förskolan. För att markera viljeinriktningen 

föreslår programkommissionen som ett sätt att möta det här yrkandet att 

vi efter ”ska vara avgiftsfri liksom all högskoleutbildning i samhällelig 

173

egi” lägger till följande meningar: ”Sänkta avgifter i förskolan är ett viktigt 

steg i samma riktning. Riktningen är att den ska vara avgiftsfri.” 

Därmed har vi tillgodosett det kravet. 

Rolf Wiberg vill på sidan 36, rad 7 ta bort ordet ”tvärvetenskaplig”. Det 

står för närvarande ”tvär- och mångvetenskaplig forskning”. Man kan 

naturligtvis diskutera det här. Vi har funnit det naturligt, eftersom båda 

begreppen förekommer i diskussionen, att ta med ”tvär- och mångvetenskaplig 

forskning”. Det är skälet till programkommissionens förslag. 

I dag på morgonen lade Karl Petersen från Norrbotten fram ett förslag 

under kulturavsnittet, sidan 36. Han vill ha ett tillägg på rad 30 efter 

meningen som avslutas med ”av landet”. Tillägget lyder så här: ”Kulturen 

ger livskvalitet och är ett kitt som svetsar samman människor från olika 

generationer och länder. Kulturen har kraft att hålla samman hembygden 

och är därmed en viktig faktor för regional utveckling och tillväxt.” Det 

yrkar vi bifall till. 

Utöver det gick beslutsamhetens friska hy i eftertankens kranka blekhet 

över något hos Bengt Westman,som tidigare hade ett yrkande om de 

nationella minoriteterna. Därför vill vi till Karl Petersens förslag, som vi 

instämmer i, lägga till att i detta ska också ingå att hävda och stödja 

nationella minoriteters möjligheter att behålla och utveckla sitt språk och 

sin kultur. 

Därmed tror jag att jag har gått igenom alla yrkanden. 

Jörgen Danielsson, Södermanland: Partivänner! Jag finner anledning att 

replikera på Åke Gustavssons svar utifrån vad jag försökte säga. Jag vill inte 

på något sätt ändra kraven på skolan, utan det handlar om en formulering 

som enligt min uppfattning blir väldigt knepig. Det blir fel att i detta 

sammanhang peka på att läroplanen är den viktiga delen och att det är 

den som vi ska uppnå när det finns så många andra delar som också 

påverkar vilka krav man ställer på eleverna. I det tidigare stycket har man 

redovisat vilken syn vi har på skolan. Det tycker jag är en bra text. 

I och med att partistyrelsen inte vill lyssna på detta och försöka hitta 

en annan formulering, som jag talade om när det gäller detta att försöka 

få bort läroplanen, och i större utsträckning skriva att man ställer krav 

eller vill ge eleverna de redskap som de behöver för vidare studier och för 

att bli ansvarstagande samhällsmedborgare – det är ju det som är målet 

för våra barn och ungdomar i skolan – så vidmakthåller jag att meningen 

stryks. 

Kicki Johansson, Örebro län: Tidigare i eftermiddag pratade vi om att 

partiprogrammet står för målen, medan de politiska riktlinjerna talar om 

hur man ska nå målen. Jag tycker att partistyrelsen tydligt har pekat ut 

en vision i sina utlåtanden. Det är en vision om en helhetssyn. Det livslånga 

lärandet kräver en helhetssyn, så det ordet är oerhört väsentligt för 

174

att man ska kunna förstå hur allting kommer att hänga ihop. Man har 

också uttryckt en vision om en stadielös skola. Det är väl verkligen en 

vision, utan att man för den skull på något sätt talar om läroplaner! 

Läroplaner har ingenting med denna vision att göra, utan det talas om en 

helhetssyn. 

Jag yrkar fortfarande bifall till mitt tillägg. 

Raimo Pärssinen, Gävleborg: Kära ombud! Nu vill partistyrelsen att vi ska 

skriva in maxtaxan i partiprogrammet, som långsiktigt ska sikta framåt. 

Sänkta avgifter i förskolan är ett viktigt steg i samma riktning, säger 

föredraganden. Och vi inför ju maxtaxan nu vid årsskiftet – äntligen! I 

våra politiska debatter säger vi att maxtaxan är det första steget mot en 

avgiftsfri förskola, men inte ens detta förmår man från partistyrelsen att 

skriva in i partiprogrammet. 

Därför yrkar jag återigen bifall till Rolf Wibergs förslag om en avgiftsfri 

förskola. 

Kent Waltersson, Östergötland: Partikamrater! Det gäller mitt förslag 

kring decentralisering som någon form av princip eller strategi. Jag har 

naturligtvis inget emot att föra fram det i de politiska riktlinjerna, men 

jag tycker ändå att det kan höra hemma i partiprogrammet eftersom det 

är en viktig princip. Det är ett sätt för socialdemokratin att hitta en väg 

att hantera människors berättigade önskan om mer inflytande och större 

ansvar. Det är ett sätt att bemyndiga elever och lärare och de människor 

som jobbar med utbildning och som på olika sätt befinner sig i utbildningssystemet. 

Vi kan måla upp ett alternativ för dem som handlar om 

sådant som decentralisering, brukarinflytande, lokalt inflytande och 

ansvar. Det kan vi sätta mot å ena sidan de krafter i samhället som menar 

att det är marknaden, att välja med fötterna och att fungera på en marknad 

som ska vara det avgörande, å andra sidan dem som ropar på mer 

centralstyrning och detalj- och regelstyrning. Här kan vi sätta upp ett 

tredje alternativ. Därmed, mina vänner, tycker jag att detta hör hemma i 

partiprogrammet. 

Skulle man roa sig med att studera detaljnivån när det gäller andra 

saker i partiprogrammet så tycker jag mig åtminstone kunna hitta ett 

antal punkter där man väljer att vara betydligt mer detaljerad än att tala 

om principer för lokalt inflytande och decentralisering på skolans område. 

Ann Hedbom, Gävleborg: Jag yrkar bifall till Gävleborgs förslag både när 

det gäller avgiftsfria förskolor och synen på kunskapen. Kunskap är inte 

någonting som man förmedlar, utan det är någonting som man jobbar sig 

fram till själv. Därför kan inte en skola dela ut kunskap som man delar ut 

mjölk eller måltider, utan det är någonting som man ska stimulera. 

Bifall till Gävleborgs förslag på båda punkterna! 

175

Åke Gustavsson,programkommissionens föredragande: Jag ber om ursäkt 

för att jag glömde Majvi Härlings yrkande. Det gällde sidan 35, rad 28, 

där du vill ha följande inskrivet: ”Förskolan bildar grunden för det livslånga 

lärandet, där barnen får lov att vara barn.” Partistyrelsen yrkar bifall 

till den skrivningen. Till Gävleborg vill jag säga att texten faktiskt fortsätter. 

Det står: ”Grundskola och gymnasieskola ska vara avgiftsfria liksom 

all högskoleutbildning i samhällets regi.” Därefter är vårt förslag att 

vi hänger på en ny mening för att möta de här synpunkterna, nämligen: 

”Sänkta avgifter i förskolan är ett viktigt steg i samma riktning.” Det 

knyter då an till meningen innan, där vi säger att grundskola och gymnasieskola 

ska vara avgiftsfria. Det tycker jag är en ganska klar och viktig 

skrivning. 

Till Jörgen Danielsson vill jag säga att jag tycker att det är en olycklig 

signal om man tar bort meningen ”När de går ut grundskolan ska alla 

elever ha nått läroplanens mål.” Det är en signal om att det kanske inte 

är så viktigt, och det är skälet till att vi från partistyrelsens sida vill ha kvar 

den meningen. 

Självfallet kan man diskutera vad man ska och inte ska ha med i partiprogrammet 

och i riktlinjerna, Kicki Johansson och Kent Waltersson. Det 

är ju därför vi för den här debatten. Men detta är att gå in alltför detaljerat, 

enligt den bedömning som partistyrelsen gör. Därför yrkar vi avslag 

på de yrkandena. 


176 

Förslag 


Partistyrelsens utlåtande över motionerna 1:6, 2:5, 4:4, 12:7-8 i vad avser 

yrkandena om bildning, 56:24-25, (73), (78), 86:2, 92:4, 138:1, 139 första 

delen av attsatsen, 140, 141, 142:1-6, 143, 144, 145, 146:1-4, 147, 148, 

149, 150, 151, 152, 153, 154, 155, (186), (187), 400 och 822:1 

att bifalla motionerna 1:6, 2:5, 4:4, 56:24, 92:4, 138:1,139 första 

delen av attsatsen, 143, 144, 147, 153, 155 och 822:1 med hänvisning 


att avslå motionerna 12:7, 12:8 vad avser dess yrkande om bildning, 

145:2 och 146:1-3, 

att anse motionerna 56:25, 140, 141, 142:1-6, 145:1,146:4 och 400 

besvarade med hänvisning till programförslaget, 

att anse motionerna 86:2, 148, 149, 150, 151, 152 och 154 besvarade 

med hänvisning till utlåtandet. 

För beslutsförslag rörande motion 73, 78, 186 och 187 hänvisas till det 

särskilda utlåtandet över de motioner som saknar attsats eller som samlar 

ihop synpunkter på flera avsnitt av programförslaget i en enda attsats.



Rolf Wiberg, Gävleborg: Ändring sidan 35, rad 8: Byt ut ”kunskapsförmedlande” 

till ”kunskapsstimulerande”. 

Tillägg sidan 35, rad 32, efter meningen som slutar ”samhällelig regi”: 

”Långsiktigt ska detta gälla även förskola.” 

Strykning, sidan 36, rad 7 av ”tvär-” i ordet tvärforskning. 

Karl Petersen, Norrbotten: Tillägg sidan 36, rad 30 efter ”…av landet”: 

”Kulturen ger livskvalitet och är ett kitt som svetsar samman människor 

från olika generationer och länder. Kulturen har kraft att hålla samman 

hembygden och är därmed en viktig faktor för regional utveckling och 

tillväxt.” 

Tillägg sidan 36 rad 41: ”I detta ska också ingå att hävda och stödja 

nationella minoriteters möjligheter att behålla och utveckla sitt språk och 

sin kultur.” (I enlighet med Bengt Westmans tidigare yrkande.) 

Peter Jonsson, Norra Älvsborg: Avslag på programkommissionens utlåtande 

över motion 145:2 och bifall till attsatsen. Tilläggsförslag på sidan 

34 eller 35: ”Att gymnasieskolan blir obligatorisk skolform.” 

Kicki Johansson, Örebro län: Tillägg sidan 35 rad 10 efter ”Lärande och 

tänkande är individuella processer”: ”För barnens skull är det viktigt att 

ha ett helhetsperspektiv på hela barn och ungdomstiden. Därför måste 

samarbete och utbyte mellan olika skolformer och stadier utvecklas. 

Vägen genom ungdomsskolan kan se olika ut beroende på förutsättningar 

och behov. Den stadielösa skolan är målet.” 

Kent Waltersson, Östergötland: Tillägg sidan 34, rad 29: ”För att anta 

utmaningen om ett livslångt lärande som omfattar alla, behöver individen, 

de fackliga organisationerna, arbetsgivare, stat och kommuner satsa 

på utbildning. För socialdemokratin går vägen till en utbildning som 

bygger på individens, samhällets och arbetslivets behov via decentralisering. 

Den goda utvecklingen är beroende av att politiken ställer höga krav 

på kvalitet och likvärdighet, utvärdering och uppföljning, samtidigt som 

vi ger förtroende och utrymme för utbildare och elever.” 

Jörgen Danielsson, Södermanland: Strykning sidan 35, rad 22 av 

meningen: ”När de går ut grundskolan ska alla elever ha nått läroplanens 

mål.” 

Majvi Härling,Skåne: Tillägg sidan 35, rad 28 efter ”förskolan”: ”och där 

de får lov att vara barn.” 

177

Raimo Pärssinen, Gävleborg: Bifall till Rolf Wibergs förslag sidan 35, rad 32. 

Åke Gustavsson, programkommissionens föredragande: Bifall till Majvi 

Härlings yrkande på sidan 35. Avslag på Jörgen Danielssons yrkande. 

Avslag på yrkandena från Kicki Johansson och Kent Waltersson. 

Ann Hedbom, Gävleborg: Bifall till Rolf Wibergs ändringsförslag på sidan 

35, rad 8 och på sidan 35, rad 32. 

Beslut 


Motionerna 

att bifalla partistyrelsens utlåtande över motion 145:2, 

att i övrigt bifalla partistyrelsens utlåtande över motionerna som rör 

avsnittet Kunskapssamhället. 


att efter försöksvotering avslå Kent Walterssons tilläggsförslag på sidan 

34, rad 29, 

att avslå Peter Jonssons tilläggsförslag på sidan 34, 

att efter försöksvotering bifalla Rolf Wibergs ändringsförslag på sidan 

35, rad 8, 

att efter försöksvotering bifalla Kicki Johanssons tilläggsförslag på 

sidan 35, rad 10, 

att efter försöksvotering avslå Jörgen Danielssons strykningsförslag på 

sidan 35, rad 22, 

att bifalla Majvi Härlings tilläggsförslag på sidan 35, rad 28, 

att bifalla Rolf Wibergs tilläggsförslag på sidan 35, rad 32, 

att avslå Rolf Wibergs strykningsförslag på sidan 36, rad 7, 

att bifalla Karl Petersens tilläggsförslag på sidan 36, rad 30, 

att bifalla Karl Petersens tilläggsförslag på sidan 36, rad 41, 



Ajournering 


178


Kvällens förhandlingar 

Kvällens förhandlingar inleddes klockan 19.34. 

Sekreterare: Heli Kärkkäinen och Ann-Sofie Hermansson 


Permission 

Bo Pettersson,Bohuslän, har beviljats permission onsdagen den 6 november, 

klockan 19.00-23.00. 

Temagruppernas arbete 

Lena Hjelm-Wallén, partistyrelsen: Partivänner! Vi förde diskussioner i 

temagrupperna i går. Det var mycket givande diskussioner. Många goda 

förslag kom fram, och många av dem kan också partistyrelsen ställa sig 

bakom. Partistyrelsen har en särskild samordningsgrupp för att se över 

sådana här saker. Denna samordningsgrupp har sett till att det har producerats 

en del förslag som vi har delat ut till ombuden på bänkarna nu 

under middagspausen. Det gäller ändringsförslag i riktlinjetexten på de 

områden som ska behandlas i morgon och på torsdag förmiddag. Jag 

nämner vilka de är, så att alla är på det klara med att ni har fått alla handlingar. 

Det gäller först punkt 10.8.3, En människas röst, avsnittet Ett parti i 

vardagen. Det är också dagordningspunkt 10.7, En stark röst för solidaritet 

och fred. Sedan kommer dagordningspunkt 10.2.2, Vårt val av välfärdsmodell. 

Det gäller också punkt 10.2.3, Barnen främst och punkt 

10.2.4, En skola som ger kunskap och trygghet åt alla. Detta är torsdagens 

behandling. Det gäller även punkt 10.2.5, Ett liv i hälsa. 

De här ändringarna eller tilläggen, vilket det oftast är, rör förstärkningar 

och förbättringar av texten i riktlinjerna. Det handlar inte om att 

vi i förväg tar ställning till politiskt väsentliga frågor. Sådana yrkanden 

ska framställas här i talarstolen, och vi ska föra en debatt om dem under 

varje område. Detta är i stället ”enklare” skrivningsfrågor, om jag får kalla 

dem så. 

Jag vill också berätta något för kongressen. Några vet redan om det, 

och därför tycker jag att alla ska veta om det. Det pågår ett arbete runt 

riktlinjernas avsnitt Val av välfärdsmodell, sidorna 6–7. Arbetet pågår 

179

akom scenen här i denna samordningsgrupp på grundval av vad som 

sades i temagrupperna och i den diskussion som vi förde om partiprogrammet. 

Vi är inte färdiga med detta ännu, och förhoppningsvis kommer 

ett resultat av arbetet ut i morgon förmiddag. Jag vill ändå nämna 

det redan nu så att inte bara några kongressombud ska veta om det, utan 

hela kongressen. 



samhällssyn i dag” – avsnittet Svensk säkerhetspolitik 

(Programförslaget sidan 39) 

Tidigare behandlad på sidan 168. 


Utlåtande över motioner som rör avsnittet Svensk 

säkerhetspolitik 

(Häfte M1, motionerna 2:2-3, 7:4, 13:9, 56:23, 86:3, 167:1-2, 168:4-5 

och 305:1 samt häfte U1, sidorna 83-85) 


180 

Inledning av Björn von Sydow 

Björn von Sydow, programkommissionens föredragande: Kongressdeltagare! 

Vi vill behålla vår militära alliansfrihet eftersom den ger oss 

säkerhet och politisk handlingsfrihet. Den bidrar till säkerhet och 

avspänning i vår region, och dessutom gör den det möjligt för oss att vara 

aktiva och med stor trovärdighet driva nedrustningsfrågor – inte minst 

kärnvapennedrustningsfrågorna. Tanken på att förlita sig på politiska 

beslut i Förenta staternas kongress är inte särskilt lockande – inte för oss 

i alla fall. Vi har vår riksdag. 

Sveriges militära alliansfrihet innebär inte utanförskap eller passivitet. 

Det är en sak att länder som nyligen har varit ockuperade av Nazityskland 

eller Sovjetkommunismen vill tillhöra en militärallians. Det har 

jag förståelse för. Det är inte konstigt att Polen med sin historia och sitt 

utsatta läge med landgränser i dag mot Vitryssland, Ukraina, Litauen, 

Tjeckien, Slovakien, Tyskland och Ryssland valde att bli medlem i Nato. 

Vårt grannland Polen är ett land som har upplevt existentiella hot under 

1900-talet, och jag kan förstå att Polen känner trygghet i att finnas under 

ett kärnvapenparaply. Det är ett moraliskt förståeligt beslut. Sverige 

däremot, som inte har ett underskott av säkerhet, behöver inte det som 

en militär allians kan innebära. Det skulle inte öka vår säkerhet. Därför 

är inte ett Natomedlemskap aktuellt för Sverige, och inte heller för vårt 

grannland Finland såvitt jag kan förstå. Ett Natomedlemskap skulle

innebära att vi underställer oss ett kärnvapensystem. Det är ett etiskt och 

moraliskt dilemma för en stat som inte känner några existentiella hot 

mot sin säkerhet. 

Vi var tidigare inne på EU:s krishantering. Den är ett viktigt tillskott 

i det europeiska säkerhetssystemet. Den har fördelar. Den innebär att 

man har en bredd av politiska, ekonomiska och humanitära instrument 

tillsammans med militär kapacitet. Där deltar Sverige med egna nationella 

beslut och förutsättningar. Jag tycker att det är glädjande att de 

opinionsundersökningar som har gjorts i vårt land visar helt annorlunda 

siffror när det gäller sympatier för Natomedlemskap än när det gäller att 

delta i EU:s militära krishantering. Det gäller långt in bland våra sympatisörer. 

Jag vill minnas att det i en av undersökningarna noterades att 

långt fler än 60 procent av våra egna sympatisörer förordar ett deltagande 

inom EU:s krishantering med dess civila och även militära komponenter. 

Att bygga upp en EU-armé eller att ingå ömsesidiga försvarsförpliktelser 

i någon form är en helt annan sak, som vi inte vill göra. Där är vi socialdemokrater 

ense. 

Partivänner! Från partistyrelsens och programkommissionens sida har 

vi ansett att det ska finnas en tydlighet i hur vi lägger fram dessa våra 

åsikter. Vi har därför gjort ett förslag till yrkande som jag här ska läsa upp 

och som innebär att vi lägger samman och gör det bästa av den text som 

finns i programförslaget och den text som finns i riktlinjerna. Jag läser: 

”Svensk säkerhetspolitik har som syfte att bevara vårt lands fred och 

självständighet, att trygga stabiliteten i vårt närområde och att bidra till 

att stärka internationell säkerhet. Sverige ska vara militärt alliansfritt. 

Alliansfriheten är ett viktigt säkerhetspolitiskt verktyg. Sverige har valt 

att spela en aktiv roll som medlare, brobyggare och samtalspartner vid 

internationella konflikter inom ramen för FN. Alliansfriheten ger oss 

handlingsfrihet att driva en självständig politik i krislägen och även i frågor 

som nedrustning och kärnvapenavveckling. Som militärt alliansfria 

kan vi välja att ställa oss neutrala i en eventuell krigssituation.” 

Kongressombud! Det var förslaget från partistyrelsen och programkommissionen 

till utformningen av denna text i programmet. 

Debatt 

Tage Wass, Norrbotten: Ordförande, partivänner! Svensk utrikespolitik 

anpassar sig mer och mer till EU. Svensk neutralitetspolitik har då hamnat 

i ett politiskt mellanläge. Regeringen försöker nu baxa svensk säkerhetspolitik 

närmare EU-samarbetet. Jag yrkar att neutraliteten skrivs in i 

det nya partiprogrammet. Krafter inom regeringen verkar nu på egen 

hand, och utan debatt inom partiet, vara på väg att driva in Sverige i EU:s 

egen armé. Vi förändrar därmed en 200-årig fredsoch neutralitetspolitik. 

Inför EU-inträdet sades det att EU inte skulle bli någon militär organisation, 

utan ett fredsprojekt. Men nu är EU-medlemsländer med 

181

stormsteg på väg in i en militärallians. Nu byggs det upp elitförband där 

Sverige bidrar. Man måste vara naiv om man inte ser att vi är på väg in i 

en gemensam EU-armé. 

Trovärdigheten för neutraliteten måste öka. Den bygger på trovärdighet. 

Nu ska vi tydligen nöja oss med att vara militärt alliansfria, vilket ger 

oss möjlighet att stå utanför väpnad konflikt om vi får välja. Om vi får 

välja, säger man! Det gäller alltså inte att stå utanför väpnad konflikt, 

utan om vi skulle få välja. Vill någon på ett ärligt sätt förklara hur detta 

går ihop med vår traditionella neutralitetspolitik i krig? Förklaringen är 

tydligen att den militära delen prioriteras framför den civila fredsstyrkan. 

Hittills har gränsen varit klar i Sverige och för Sveriges del: Vi deltar i 

FN:s fredsbevarande och fredsframtvingande insatser, men först efter 

beslut från säkerhetsrådet. Detta borde gälla än, utan förändring. Men 

utvecklingen tyder i stället på att svensk säkerhetspolitik är på väg mot 

nya mål, långt ifrån den tidigare neutralitetspolitiken. 

Propagandan om ett fredsprojekt döljer sanningen. Verkligheten tycks 

vara att dölja brytningen med neutralitetspolitiken till förmån för en 

uppslutning kring EU:s militärallians. När man talar om fredsframtvingande 

operationer är innebörden klar: Militärt våld ska kunna användas 

för att framtvinga eld upphör. Men om detta har det inte talats särskilt 

mycket. Regeringen bör tala klarspråk, och framför allt ta en debatt om 

neutraliteten. Jag föreslår att neutraliteten skrivs in i det nya partiprogrammet. 

Peter Egardt, Dalarna: Ordförande, partivänner! Jag börjar med att yrka 

bifall till ett tillägg i programmet på sidan 39, rad 28. Jag tycker att den 

nya lydelsen ska vara: ”Sverige ska vara militärt alliansfritt, syftande till 

neutralitet i händelse av krig.” 

Jag ska under de här minuterna försöka argumentera för varför jag 

tycker så. Jag ser programmet som mycket viktigt både för oss och för 

omvärlden. Vi har en tradition av att vara aktiva i utrikespolitiken. Vi har 

gjort många bra saker där. Jag tycker att det är viktigt att vi är tydliga i 

vår utrikespolitik och i vår säkerhetspolitik. Det förslag som partistyrelsen 

har lagt fram när det gäller alliansfriheten är mycket bra. Sverige ska 

vara alliansfritt – det är den viktigaste delen i detta. Det är en bra markering. 

Men neutraliteten har två vinklingar. Vi markerar för omvärlden att 

Sverige militärt kommer att stå utanför vid en konflikt. Det är bra. Vi 

markerar också en trovärdighet i vår utrikespolitik. Vi har haft doktrinen 

att vara neutrala i händelse av krig under nästan 200 år. Jag tror att det 

tar lång tid att ändra den synen runtom i världen, och jag tycker att det 

är onödigt att inte ha kvar denna tydlighet och trovärdighet. 

Kommissionen har gjort en viss förändring i förhållande till det förslag 

som vi har i vårt program. Man har lagt till att vi kan vara neutrala i händelse 

av krig. Om jag ska vara ärlig så tycker jag att det blir ännu otydli- 

182

gare. Antingen ska neutraliteten vara med – vilket jag tycker är det bästa 

– eller så ska den inte vara med alls. Det är det näst bästa – att bara markera 

att vi är alliansfria. Det är inte tydligt att skriva att vi kan vara 

neutrala, och när det gäller utrikes- och säkerhetspolitik är tydlighet 

bland det viktigaste man ska tänka på. 

Personligen känner jag också en identitet i den svenska hållningen att 

vara neutral. Man kan tycka att det är lite löjligt att anlägga en känslomässig 

aspekt på detta, men jag känner det så. För mig är det viktigt att 

vi har neutraliteten kvar. Därför yrkar jag på att vi ska ha neutralitetsskrivningen 

kvar i vårt program. 

Bo Olovson,Norrbotten: Kamrater! Jag hade förberett ett litet tal, men det 

mesta är redan sagt. Jag får väl försöka vrida lite grann på perspektiven. 

Till att börja med så tycker jag att det är ganska svårt att prata om 

neutralitetspolitik. Jag tror att det kan bero på att det finns två olika perspektiv 

på neutraliteten. Det ena perspektivet säger att neutraliteten är 

ett instrument – någonting som vi använder för att hålla rätt kurs genom 

det kalla kriget. Nu när det kalla kriget inte finns längre så kan man ta 

det här instrumentet och liksom kasta bort det. Det andra perspektivet är 

mer uppbyggt på vissa moraliska frågeställningar. Det gäller hur vi ska 

använda den yttersta formen av organiserat våld i samhället. Hur ska vi 

förhålla oss till det? Den synen blir ju dessutom mer inriktad på framtiden. 

Det gäller hur vi i framtiden vill se på den yttersta formen av organiserat 

våld. Jag lutar lite mer åt det andra perspektivet här, så det blir en 

moralisk och känslomässig fråga för mig. Min slutsats är att det inte 

behövs någon valfrihet i denna fråga – den är ett typexempel på en sådan 

fråga. Man kan säga att vi vill förhålla oss på ett visst sätt, och säga: Vi 

vill absolut aldrig trappa upp en konflikt genom att använda vår förmåga 

till organiserat våld. 

Vi vill i stället alltid hålla oss till brobyggande, samtal och så vidare. 

Dessutom – jag är glad att jag hinner med att säga det: Det finns ett antal 

frågor som man liksom slarvar förbi lite grann när man talar om neutraliteten. 

Först och främst: Om vi inte ska vara neutrala är vi tvungna att lite 

grann förbereda oss för krig, i och med att det är en möjlighet att vi ska 

gå ut i krig. Då är frågan hur långt man kan gå i de förberedelserna innan 

vi börjar tulla på alliansfriheten. Det kan man fundera lite på. 

Vidare: Kan vi använda en pliktlag för att lyfta ut svenska medborgare 

i ett krig utanför våra gränser? Kan vi alltså använda värnplikten till att 

förbereda oss för ett krig utanför våra egna gränser? Nästa fråga är en ren 

demokratifråga: Hur ska den process se ut där vi väljer att gå i krig? Av 

svar på motioner kan man se framför sig en folkomröstning, gott om tid 

och så, men i den situationen blir det nog ett ganska auktoritärt beslut. 

Hur ska demokratiaspekten se ut vad gäller avgörandet om vi ska vara 

neutrala eller inte? 

183

Slutligen: Finns det rättfärdiga krig? Finns det något krig som det är 

värt att över huvud taget gå ut i? Hur gör vi det? Innan vi har svarat på 

de frågorna kan vi inte stryka neutraliteten – en logisk slutsats, eller hur? 

Leif Hansen, Gävleborg: Fru ordförande, partikamrater! Mycket av det 

jag hade tänkt säga är redan sagt. I det partiprogram som i dag gäller 

finns det en så fin beskrivning att det nästan är förfärligt att förkasta den. 

Jag begränsar mig till att yrka att Sverige ska föra en alliansfri politik som 

syftar till neutralitet i krig. 

Ni har kanske det gamla partiprogrammet med er – de flesta kan det 

väl utantill. Det sägs tydligt att utrikespolitikens mål är att trygga landets 

självständighet, värna freden och bidra till en världsordning präglad av 

välfärd, frihet och värdighet för alla människor. Vilken härlig skrivning! 

I det syftet ska Sverige föra en alliansfri politik som syftar till neutralitet 

i krig och aktivt medverka till ett konstruktivt samarbete. I detta samarbete 

ska utgångspunkten vara rätten till nationell självständighet för alla 

folk. Det är en härlig skrivning som borde ha varit kvar. Men jag nöjer 

mig med det yrkande som jag här lagt. 

Maj Britt Theorin,Stockholm: Partivänner! Vem kunde för fem år sedan 

tänka sig att ordet neutralitet – en av hörnpelarna – skulle försvinna ur 

den svenska säkerhetspolitiken? Ja, knappast någon av oss. Det som 

gjorde mig väldigt orolig när jag nu lyssnade till Björn von Sydow var när 

han sade att Natomedlemskap inte är aktuellt för Sverige. Vi hade en 

partikongress där precis samma formulering användes om EU-medlemskapet, 

men det gick sex veckor och sedan hade vi ändrat ståndpunkt. Jag 

kan inte förlika mig med så farliga resonemang. Även om det inte är 

aktuellt kan ju läget förändras väldigt snabbt. 

Svensk säkerhetspolitik är inte ett resultat av andra världskriget. 

Svensk säkerhetspolitik och svensk neutralitetspolitik är nästan 200 år 

gamla. Torsten Nilsson lärde mig väldigt tydligt att neutralitetspolitikens 

trovärdighet hänger på hur andra länder uppfattar den och på att den är 

deklarerad i förväg. Den trovärdigheten är nödvändig för den neutralitetspolitik 

som Sverige haft i nästan 200 år. Detta är inte detsamma som 

åsiktsneutralitet. Militär alliansfrihet är ett tillstånd i fred. Neutralitet är 

ett tillstånd i krig. 

Utlåtandet över motionerna, programmet och förslaget till riktlinjer är 

ett sammelsurium av underliga argument; det måste jag säga. Det måste 

rensas språkligt. De argument är obegripliga där det sägs att vi inte kan 

vara neutrala därför att vi då inte kan ha en exilregering här eller delta i 

FN-sanktioner. Fel, totalt fel! Ingenting av detta är riktigt. 

Allra bäst, som jag ser det, vore att göra som våra kamrater här krävt 

och behålla den skrivning som vi har: militär alliansfrihet i fred syftande 

till neutralitet i krig. Ett minimikrav är dock att man i partiprogrammet 

184

för in det som står i riktlinjerna, åtminstone antyder möjligheten för oss 

att ställa oss neutrala. 

Många människor i Sverige är i dag djupt oroliga över vart socialdemokratin 

är på väg. Många människor är djupt oroliga för att den där 

aktualiteten snart kommer och vi ingår i ett gemensamt militärt försvar i 

Europa. Då far både alliansfriheten och neutraliteten sin väg. Ett minimikrav 

är alltså att det förs in i programmet att vi ska kunna vara 

neutrala. Men helst ska vi behålla de skrivningar som gäller nu. 

Jens Nilsson, Jämtland: Ordförande, partivänner! Till 90 procent kommer 

jag att säga ungefär samma sak som jag sade på extrakongressen år 1994. 

Europa förändras. Vi får ett gränslöst Europa. Men vi måste också se 

till att vi i Europa tar ansvar för vår egen säkerhet. Det är pinsamt och 

genant att vi ska vara beroende av USA för Europas säkerhet. Vi måste 

samarbeta kring säkerhetsfrågor i hela Europa, inklusive Ryssland. 

Det är på tiden att vi omprövar den säkerhetspolitiska hållning som vi 

har haft. Vi lever i en ny värld, och vi ska vara aktiva i det säkerhetspolitiska 

arbete som sker i Europa och i världen. Gör vi det med den inställning 

till FN som vi har, då behöver egentligen ingen bekymra sig eller 

oroa sig för att vi skulle göra något som inte ligger i linje med socialdemokratiska 

värderingar och med socialdemokratisk tradition. Vi ska 

jobba tillsammans med andra länder för fredsbevarande insatser, och vi 

gör det tillsammans med ett starkare FN. Jag tycker faktiskt att det, tolv 

år efter Berlinmurens fall, är dags för oss att ompröva den säkerhetspolitiska 

hållningen. 


Peter Jeppsson,Blekinge: Ordförande, partikamrater! Sverige har internationellt 

fått ställning som ett land präglat av öppenhet, framtidstänkande 

och en vision. Denna vision visar sig bland annat i det utbyte som Sverige 

och våra tre baltiska vänskapsländer har. 

Årligen utbildar vi blivande officerare åt de tre baltiska ländernas 

respektive försvarsmakt. I och med detta knyter vi värdefulla kontakter, 

samtidigt som vi lär av varandra. Framför allt lär vi oss hur vi agerar och 

tänker. Svenska minröjningsenheter har under årens lopp varit med och 

städat upp efter år av sovjetisk ockupation av dessa tre länder. Vattnen 

kring länderna innehåller fortfarande en stor och allvarlig miljöbomb i 

alla avseenden. 

Öppenheten och samarbetet har bidragit till detta engagemang och 

viktiga arbete – en öppenhet som var omöjlig på 1980-talet. Världen har 

förändrats med raska steg. Detta är ett gott exempel på de nya uppgifter 

som Försvarsmakten har inom det internationella samarbetet. 

Händelserna i USA har fokuserat världen på ett nytt hemskt och allvarligt 

problem, nämligen terrorismen. Detta i sin tur har medfört att vi 

185

har fått en annan syn på hur vi ska agera och förhålla oss till omvärlden. 

Samarbete och hjälpsamhet har blivit ett nytt och viktigt tänkesätt. Detta 

tänkesätt måste också bli något som vi kan visa utåt. Vårt sätt att visa det 

utåt är att kongressen bifaller partistyrelsens utlåtande över motionerna 

304 och 305. Det gäller ju att vi inte låser oss. När det gäller neutraliteten 

kvarstår huvudprincipen, oavsett vad som händer eller var det händer, 

nämligen att vi är fortsatt alliansfria. Detta måste ändå vara det allra viktigaste, 

inte att vi kategoriskt säger: Nej, vi vill inte ställa upp på det solidariska 

tänkande som partistyrelsens förslag faktiskt ger uttryck för. 

Härmed yrkar jag bifall till partistyrelsens utlåtande över motionerna 

304 och 305. 

Björn von Sydow, partistyrelsens föredragande: Partivänner! Detta är en 

viktig diskussion. Jag ska kommentera de olika yrkandena. 

Tage Wass,Norrbotten, har en motion som i partistyrelsens utlåtande är 

att anse besvarad. Jag anser att det bör kunna vara fallet. Även om vi nu 

har justerat partistyrelsens utlåtande och partistyrelsens förslag till program 

har satts i partiprogrammet vidhåller jag att motionen ska anses 

besvarad. 

Peter Egardt, Dalarna, argumenterade för att det egentligen vore fel att 

nämna neutralitetshandlingsmöjligheten. Han argumenterade för att vi 

antingen skulle ha det gamla eller också inte nämna det alls. Jag anser 

inte det. Ett land som inte är med i en militärallians typ Nato har alltid 

handlingsmöjligheter om man inte, till exempel genom internationella 

avtal, har avsagt sig detta. Jag anser att det är både logiskt och klokt och 

att det gynnar vår säkerhet att vi talar om att vi kan välja att hantera en 

internationell kris genom att förklara oss neutrala i enlighet med de konventioner, 

visserligen gamla, som fortfarande har giltighet. Vi kan också 

välja andra ställningstaganden, men jag anser det riktigt och motiverat 

att ett land som inte har en alliansförpliktelse eller ett alliansåtagande har 

tydlighet kring den möjlighet som neutralitet i anslutning till folkrätten 

kan innebära. Det betyder att jag yrkar avslag på Peters yrkande. 

Bo Olovson, Norrbotten, hade en del moraliska frågor och frågor om 

vad vi gör efter det kalla kriget. Det är verkligen på det sättet att det kalla 

kriget har försvunnit. Det är en oerhörd förändring också när det gäller 

vilka som är de kloka internationella relationerna. Det behövs lika 

mycket brobyggare nu som tidigare, men nu har vi ytterligare möjligheter 

genom alla olika internationella organisationer som finns att verka på 

det sättet. 

Bo undrade också om värnpliktiga skulle kunna åläggas att göra tjänst 

i den här typen av internationella operationer, som jag antar att Bo syftade 

till. Svaret är nej. Värnpliktiga i Sverige ska endast kunna användas 

med plikt om Sverige skulle bli angripet. Rekryteringen till våra internationella 

styrkor ska bygga på frivillighet, vare sig man som yrkesofficer tar 

186

arbetet eller man som värnpliktig tar till exempel en sexmånadersperiod. 

Jag känner inte samma oro som Bo för att demokratin inte ska fungera i 

sådana här beslutsprocesser. Vi har, tyvärr, haft en del beslutsprocesser 

där Europa ännu inte funnit sin form. Jag tycker nog att samverkan har 

gått väl, att det har funnits möjligheter till en offentlig debatt och en 

granskning vad gäller hur vi ska ställa oss. Jag kan också säga att jag 

tycker att det görs i de flesta europeiska demokratiska länder. Det är ändå 

en himmelsvid skillnad till det bättre att nästan alla Europas länder har 

demokratiska möjligheter att formulera de säkerhetspolitiska avgörande 

besluten. Det gör att vi har mycket mer av insyn, att vi kan se vad andra 

tänker och gör och att vår egen demokrati faktiskt fungerar bättre när 

Europa består av demokratier och det inte är som det var under kalla kriget. 

Mot den bakgrunden yrkar jag avslag på Bos yrkande. 

Leif Hansen, Gävleborg, menar att vi ska ha en alliansfri politik som 

syftar till neutralitet. I våra texter inför kongressen pekar vi på att alliansfrihet 

betyder så mycket mer än neutralitet under det kalla kriget – ja, 

det var en mycket viktig hållning under det kalla kriget. Men hur var 

situationen? Ja, trupper stod, med några timmars beredskap, mot varandra. 

Det kunde komma en politisk kris som på några timmar eller på ett 

dygn plötsligt fick militära konsekvenser. Man började trycka på knappar. 

Europa har fruktansvärda erfarenheter av hur det är när stora arméer 

satts i gång. Det var riktigt att då ha entydighet i den meningen att 

alliansfrihetens primära syfte var att i en sådan kritisk situation skulle de 

andra länderna veta att Sverige kommer att förklara sig neutralt. Det var 

rätt hållning i en situation där det handlade om timmar mellan de två 

blockens katastrofala krigsstart. Men så är ju inte förhållandena nu. Vi 

har konfliktrisker, men vi har inte behov av att knyta alliansfriheten blott 

och bart till neutralitetsförklaringen i händelse av det stora kriget. Vi har 

så många andra möjligheter att använda vår alliansfria position. 

Inte minst under vårt EU-arbete och vårt ordförandeskap i EU har det 

märkts det att det finns länder i Europa som icke är medlemmar i Nato 

men som är medlemmar i EU och som kan förmedla, vara brobyggare 

och förmå konflikter att kvävas i sin linda. 

Maj Britt Theorin, Stockholm, menar att det som står i riktlinjerna är 

en minimifordran – det är vad som finns med i partistyrelsens och programkommissionens 

förslag: ”Som militärt alliansfria kan vi välja att 

ställa oss neutrala i en eventuell krigssituation.” Denna formulering ger 

oss de möjligheter som ett icke alliansland bör och måste ha för sin 

säkerhet. 

Jag formulerade att Natomedlemskap inte är aktuellt för Sverige. Maj 

Britt jämförde med EU. Min åsikt är att Sverige inte har något 

underskott på säkerhet. Sverige står inte inför vare sig en långsiktig eller 

187

en kortsiktig risk. Det betyder att vi menar att ett Natomedlemskap icke 

kommer att aktualiseras. Det är då inte fråga om en tillfällig position. 

Över huvud taget kan man peka på att hela Natos framtid är försedd med 

frågetecken. EU:s framtid däremot är försedd med många positiva 

omständigheter. Det gör att min formulering inte hade någonting i sig 

som skulle innebära att vi efter en mycket kort tid skulle välja en annan 

position än att förbli alliansfria. 

Det betyder att Maj Britts yrkande, som jag tidigare fått och som innebär 

att sista meningen ska finnas med, har tillgodosetts i texten. Jag hoppas 

att vi kan vara överens om att det är den formulering som ska gälla 

och att Maj Britt följaktligen kan vara med på samma text som Maj Britt 

föreslagit att vi ska använda oss av. 

Jens Nilsson, Jämtland, och Peter Jeppson, Blekinge, pekar på omständigheter 

som jag tycker att vi ska besinna. Det är fråga om självständighet 

i många hänseenden när det gäller relationerna till Förenta staterna. 

Ska det finnas en chans att ha en alternativ bedömning av läget, ska det 

vara möjligt att fatta beslut på egna förutsättningar, ska det vara möjligt 

att inte vara helt beroende av den militärteknologiska utvecklingen i 

Förenta staterna och så vidare? Det är möjligt om vi på ett mellanstatligt 

sätt och med vårt eget nationella självbestämmande som utgångspunkt 

har mellanstatliga samarbeten med Europas länder. 

Detsamma gäller Peters påpekande om de exempel på öppenhet och 

samarbete som finns. Det är ändå oerhört hur mycket bättre säkerhetsläget 

har blivit i Europa på tolv år. Det är ju oerhört mycket bättre – 

väsentligt mycket mindre försvarskostnader och långt mindre risker för 

katastrofala felgrepp och krigsrisker. 

Vi har förvisso problem på Balkan, och Vitryssland är inte en demokrati. 

Men tänk så många problem som ändå successivt har kunnat lösas 

och tänk vilka risker vi stod inför med det gamla systemet då det var en 

järnridå och vi inte vare sig fick umgås eller fick veta vad den andra 

nationen tänkte och tyckte om oss och om andra! Det gör att jag vidhåller, 

och jag hoppas att kongressen kan enas om detta, att det förslag till 

text i programmet som partistyrelsen och programkommissionen lagt 

fram kan bli kongressens mening. 

Tage Wass,Norrbotten: Ordförande, partivänner! Tvingas vi ändra neutralitetsbegreppet, 

som ju är en av grundstenarna för vår säkerhetspolitik, är vi 

inne på politiskt minerad mark. Lika väl som Sverige vill ha kvar sin alliansfrihet 

innebär neutraliteten att Sverige kan vara fritt från olika bindningar. 

Vi kan med trovärdighet arbeta för fred och nedrustning. 

I det globala samarbetet är det även av betydelse att det finns länder 

som hävdar både neutraliteten och sin alliansfrihet. Det ena förtar inte 

det andra, utan det är fråga om talande kärl som berikar varandra. Under 

de senaste åren har vi tappat många väljare. En verkligt bidragande orsak 

188

är att viktiga beslut tagits utan förankring hos väljarna. Neutraliteten är 

en stor fråga som berör oss alla. Jag yrkar att vi skriver in neutraliteten i 

partiprogrammet. 

Maj Britt Theorin, Stockholm: Det är positivt att vi fick ett mycket klart 

uttalande från Björn von Sydow, nämligen att det inte är fråga om 

Natomedlemskap och inte heller är aktuellt med det under den närmaste 

tiden. Jag hoppas att det når fram till både moderaterna och folkpartiet, 

som ändå driver frågan ganska ordentligt, liksom att detta klargörs när vi 

går in i förhandlingarna med de andra parterna om den nya svenska säkerhetspolitiken, 

så att det verkligen görs klart att neutraliteten är, och kommer 

att vara, ett alternativ. Det är väldigt viktigt att det finns kvar. 

Min oro är uttalad därför att jag har både sett och hört hur EU:s 

krishantering för civila och militära ändamål byggs upp i EU. Jag har 

också hört andra ledamöter från andra länder som tolkar detta på ett helt 

annat sätt än vad som är den svenska linjen. Där vi talar om krishantering 

talar de om militära operationer. Det planeras för militära insatser 

på 6 000 meters håll från Sverige. Sverige bidrar med offensiva styrkor 

till detta. Det finns alltså anledning att vara orolig. 

Markus Lund, Kalmar län: Ordförande, kongressdeltagare! Björn von 

Sydow har gjort en mycket bra beskrivning av läget i dag. Vi har allesammans 

den senaste tiden påmints om hur otydligt begreppet krig är. 

De konflikter vi ser i dag är inte i första hand konflikter mellan stater, 

utan många av de konflikter som pågår är snarare av det slaget att demokratiska 

stater utmanas av den internationella globala terrorismen. 

Maj Britt Theorin talar om krig och fred, men i den föränderliga värld 

som vi lever i är det inte så lätt att prata om krig eller fred. Vi ska vara 

militärt alliansfria, men vi ska också kunna vara neutrala. Därför yrkar jag 

bifall till partistyrelsens text under rubriken Svensk säkerhetspolitik i förslaget 

till nytt partiprogram. 

Bo Olovson, Norrbotten: Det som stör mig lite grann när jag lyssnar till 

dem som vill införa valfrihet i neutralitetsfrågan är att det på något sätt 

blir så kliniskt. Man kan inte ana att det är människoliv som det pratas 

om, utan det är logiska resonemang om förändringar i samhällsstrukturen 

som gör att vi måste kunna välja att ta ställning i en konflikt och döda 

motståndarna så gott vi kan. Vad det egentligen handlar om är att vi säger 

att vi ska kunna välja att aktivt gå in och slå ihjäl motståndarna. 

Dessutom ska detta vara en viktig del i vårt förhållande till omvärlden. 

Robert Sten, Gävleborg: Mycket av det jag tänkt på uttryckte Bo Olovson 

på ett utmärkt sätt. Jag kan därför fatta mig kort. Vi har pratat om vad 

neutraliteten har inneburit för vår säkerhet, om hur det är på svensk mark 

189

och om hur det är med vår frihet. Men vi ska komma ihåg att valet att 

ständigt frångå neutraliteten som begrepp är ett sätt att välja att kunna 

tänka sig att använda våld som politiskt medel. Det ställer jag mig inte 

bakom. 

Peter Hultqvist, Dalarna: Partivänner! För inte alltför många år sedan var 

vårt grannland Finland utsatt för mycket hårda attacker. Från Sverige 

gjorde man, utifrån de förhållanden som rådde på den tiden, sitt bästa för 

att stödja vad som kallades för Finlands sak. Man försökte gå en balansgång 

för att klara det som kallades för neutralitetspolitik och också gå in 

med aktivt stöd till ett broderfolk. 

Jag kan inte fördöma de finska insatserna exempelvis under vinterkriget. 

Inte heller kan jag tycka att man bara kan stå flat gentemot en stormakt 

eller mot makter som attackerar och kränker friheten. På något vis 

måste man då vara beredd och stå upp och försvara vad man tycker är 

sunt. 

Jag tycker inte att partistyrelsen har förberett något som är att likna vid 

att spela under täcket med Nato eller förberett för något som vi inte säger 

i kongressalen. Jag har inte känt det så. I stället upplever jag att man försöker 

hitta en linje där vår valfrihet är så stor som möjligt och där svenska 

intressen gagnas så långt som möjligt. Ytterst handlar det om att försöka 

skydda svenska liv för den händelse att en krigssituation uppstår. Det 

handlar om att öppna för en balans mellan säkerhet och trygghet samt 

om en vilja att samarbeta för att kunna klara att upprätthålla en så stor 

trygghetssfär som möjligt – det tycker jag att man öppnar för här. Men 

ibland är det så att det, när krisen blir akut och man balanserar på knivseggen, 

inte finns så många alternativ. Det har vi för inte alltför länge 

sedan upplevt i vårt närområde. Tänk lite på de historiska parallellerna! 

Ingenting säger att världen kommer att se ut på samma sätt om 10 eller 

20 år. Då är vi kanske i ett annat läge där andra bedömningar görs. 

Därför tycker jag att förslaget är klokt och genomtänkt och att det passar 

i den tid som vi nu lever i. 

Med detta yrkar jag bifall till partistyrelsens förslag. 

190 

Björn von Sydow, partistyrelsens föredragande: Kongressdeltagare! Jag vill 

tacka för de yrkanden om bifall som riktats här. Jag vill samtidigt nämna 

Maj Britts inlägg. Den här formuleringen ger partiet och regeringen en 

god förhandlingssituation gentemot de borgerliga. Den ger oss också en 

stark position i arbetet med att utforma EU:s krishantering. Det går att 

nå fram till andra länders ledningar med den här typen av tänkande och 

förhållningssätt. Det man möter i Europaparlamentet är inte samma sak 

som det vi kan möta när vi sitter i mellanstatliga förhandlingar, men även 

i det hänseendet är detta en god utgångspunkt. 

Låt mig till de kamrater som nämnde den vånda som man kan känna 

inför kriget säga att den kan vi alla känna. Vad jag känner är att männi-

skor i andra länder på Balkan säger: Vi vill ha den svenska bataljonen. Vi 

vet att de är opartiska och att de är högt utbildade. Vi säger då: Ja, vi är 

beredda att ta det, men då måste vi utbilda oss. Vi måste få göra alla förberedelser 

så att de som på frivillighetens väg tar detta uppdrag för oss 

har de bästa förutsättningarna. 

Jag har kunnat sitta och tala med företrädare för både det albanska och 

det serbiska samhällselementet i Kosovo, och jag har sagt till dem: 

Kommer ni ihåg minexplosionen över den så kallade Nisexpressen, som 

sprängde sönder – vill jag minnas – 13 personer? Vilka var det som var i 

eskort? Vilka var det som låg sex meter före? Jo, det var den svenska 

bataljonen. Då säger de: Ni har rätt, och vi är tacksamma för att ni är 

beredda att hjälpa oss. Vi hoppas att vi ska kunna utvecklas så att ni inte 

ska behövas på detta sätt. 

Ann Hedbom, Gävleborg: Mycket har sagts om hur krig är annorlunda. 

Men vad som inte är annorlunda är människors sårbarhet. Själv kommer 

jag från Belfast, Nordirland, och har upplevt mycket krig och terrorism. 

Jag vet att terrorism inte kan bekämpas med terrorism och att våld inte 

kan bekämpas med våld. 

I går kväll före våra gruppmöten hade jag tänkt lägga fram ett förslag 

som var väldigt olikt partistyrelsens. Men jag uppskattar Björn von 

Sydows försök att jämka med de åsikter och tankar som vi hade i går 

kväll. Därför är jag villig att stödja partistyrelsens förslag – något som jag 

aldrig trodde att jag skulle säga! 

Förslag 


Partistyrelsens utlåtande över motionerna 2:2-3, 7:4, 13:9, 56:23, 86:3, 

167:1-2, 168:4-5 och 305:1 

att anse motionerna 2:2-3, 7:4, 13:9 vad avser de yrkanden som i 

utlåtandet angetts med bokstäverna c och d, 56:23, 86:3 vad avser 

det yrkande som i utlåtandet angetts med bokstaven c, 167:1-2, 

168:4-5 och 305:1 besvarade med hänvisning till utlåtandet och 

till programförslaget. 

De yrkanden i motion 13:9, som i detta utlåtande sorterats med bokstäverna 

a-b, och de yrkanden i motion 86:3, som i detta utlåtande sorterats med 

bokstäverna a-b samt d behandlas i utlåtandet Internationella frågor. 

Förslaget till partiprogram sidan 39. 


Björn von Sydow, partistyrelsens föredragande: Ändring sidan 39, rad 25- 

32: ”Svensk säkerhetspolitik har som syfte att bevara vårt lands fred och 

191

självständighet, att trygga stabiliteten i vårt närområde och bidra till att 

stärka internationell säkerhet. 

Sverige ska vara militärt alliansfritt. Alliansfriheten är ett viktigt säkerhetspolitiskt 

verktyg. Sverige har valt att spela en aktiv roll som medlare, 

brobyggare och samtalspartner vid internationella konflikter inom ramen 

för FN. 

Alliansfriheten ger oss handlingsfrihet att driva en självständig politik 

i krislägen och också i frågor som nedrustning och kärnvapenavveckling. 

Som militärt alliansfria kan vi välja att ställa oss neutrala i en eventuell 

krigssituation.” 

Tage Wass, Norrbotten: Bifall till motion 305:1. Yrkar att neutraliteten 

skrivs in i partiprogrammet. 

Peter Egardt, Dalarna: Tillägg sidan 39, rad 28: ”Sverige ska vara militärt 

alliansfritt syftande til neutralitet i händelse av krig.” 

Bo Olovson,Norrbotten: Tillägg sidan 39, rad 28: ”Sverige ska vara militärt 

alliansfritt syftande till neutralitet i krig.” 

Leif Hansen, Gävleborg: Ändring sidan 39, rad 28: ”Sverige ska föra en 

alliansfri politik som syftar till neutralitet i krig.” 

Maj Britt Theorin,Stockholm: Tillägg sidan 39, rad 28: ”Det ger oss möjlighet 

att välja att ställa oss neutrala i en eventuell krigssituation.” 

Jens Nilsson, Jämtland: Bifall till partistyrelsens förslag. 

Peter Jeppsson,Blekinge: Bifall till partistyrelsens förslag. Bifall till partistyrelsens 

utlåtande över motionerna 304 och 305. 

Markus Lund,Kalmar län: Bifall till partistyrelsens förslag 

Robert Sten, Gävleborg: Bifall till Peter Egardts tilläggsförslag. 

Peter Hultqvist, Dalarna: Bifall till partistyrelsens förslag. 

Ann Hedbom, Gävleborg: Bifall till partistyrelsens förslag 

Björn von Sydow, partistyrelsen: Bifall till partistyrelsens förslag samt 

ändringsförslaget, sidan 39, rad 25-32. Avslag på alla tilläggs- och ändringsförslag. 

192

Beslut 


Motionerna 

att efter försöksvotering bifalla partistyrelsens utlåtande över motion 

305:1, 

att i övrigt bifalla partistyrelsens utlåtande över motionerna som rör 

avsnittet Svensk säkerhetspolitik. 


att bifalla partistyrelsens ändringsförslag på sidan 39, rad 25-32, 

att avslå Peter Egardts tilläggsförslag på sidan 39, rad 28, 

att avslå Bo Olovsons tilläggsförslag på sidan 39, rad 28, 

att avslå Leif Hansens ändringsförslag på sidan 39, rad 28, 

att avslå Maj Britt Theorins tilläggsförslag på sidan 39, rad 28, 

att i övrigt bifalla förslaget till partiprogram sidan 39. 

Behandlingen av dagordningen punkt 11.12 var därmed avslutad. 

Ordförande: Jörgen Linder 


Tjänstgörande ordförande: Innan vi går vidare i ärendebehandlingen vill 

jag ta upp en fråga som gäller ordningen när man går igenom texterna för 

beslut. Vi har under eftermiddagen tillämpat två olika modeller. Det formellt 

mest korrekta sättet är att man när beslut ska fattas samlar upp alla 

yrkanden, läser upp dem, frågar om de är rätt uppfattade och justerar 

dem. Därefter övergår man till att fatta beslut. Det kan då vara lite svårt 

att hänga med eftersom man inte läser upp hela yrkandena. Vi har fått en 

del kritiska synpunkter på detta, bland annat från Hallandsdelegationen. 

Vi föreslår nu en annan modell. När texter i partiprogram och i riktlinjer 

ska behandlas går vi igenom texten stycke för stycke och läser upp 

de yrkanden som finns på respektive stycke eller rad, ställer dem under 

proposition och låter kongressen fatta besluten. När vi är framme vid slutet 

av texten frågar vi för säkerhets skull om alla yrkanden är med, eftersom 

det alltid finns en risk för att något kan tappas bort på vägen. Denna 

beslutsordning blir överskådligare för ombuden. 

Vi har fått intrycket att det finns ett önskemål att vi ska gå till väga på 

detta sätt, även om den andra metoden formellt är den mest korrekta. Vi 

tror att också den ordning som vi nu föreslår är bra och riktig och inte 

behöver leda fram till några misstag. Jag frågar kongressen om vi kan 

använda denna alternativa metod. 

193

Beslut 


att bifalla presidiets förslag. 

Dagordningens punkt 9.2 och 9.4 

Programförslagets andra kapitel ”Världen av i dag” och 

fjärde kapitel ”Socialdemokratisk samhällssyn i dag” – 

avsnitten Kapitalets makt, Internationalismen, Frihandel, 

Motvikter mot det internationella kapitalet och Fredsoch 

solidaritetsarbete 

(Avsnitten Kapitalets makt, sidorna 7-9, Internationalismen, sidorna 36- 

37, Frihandel, Motvikter mot det internationella kapitalet och Fredsoch 

solidaritetsarbete, sidorna 39-42) 

Tidigare behandlad på sidan 116 och 180 i del 1. 


Utlåtande över motioner som rör avsnitten Kapitalets makt, 

Internationalismen, Frihandel, Motvikter mot det internationella 

kapitalet och Freds- och solidaritetsarbete 


Föredragande: Thomas Östros och Björn von Sydow 

Debatt 

Anders Jonsson,Stockholms län: Jag har två förslag till förändringar i partiprogrammet. 

Det första avser det stycke i avsnittet Kapitalets makt som 

börjar på sidan 7, rad 43. Det handlar om de transnationella företagens 

roll. Jag tycker att den beskrivning som där görs är bra, men Björn von 

Sydow sade när han gick igenom texten att hela det stycket är analyserande 

och beskrivande. Jag tycker att det fattas en del analyser och 

beskrivningar vad gäller de här företagen. Jag skulle bland annat vilja att 

det funnes med något om ekonomiska frizoner, om barn- och tvångsarbete 

och om social dumpning. Jag föreslår att texten i stycket byts ut 

mot följande text: 

”Koncentrationen av storföretag till allt större transnationella företag 

skapar stora ekonomiska maktcentrum utanför demokratisk och politisk 

kontroll. I företrädesvis utvecklingsländer lockas dessa företag med 

skattelättnader och avsaknad av fackliga rättigheter och avtal. Fackliga 

194

organisationssträvanden motarbetas, oftast med brutala metoder. 

Generellt utnyttjas arbetskraft till låga löner och hänsynslöst hårda 

anställningsvillkor. Barn- och tvångsarbete är inte ovanligt. Detta bidrar 

i viss mån till en form av social dumpning som sätter press på arbetstagarnas 

villkor även i den industrialiserade delen av världen.” 

Lite längre fram finns rubriken Motvikter mot det internationella 

kapitalet, där man drar slutsatser av några motioner om Tobinskatten, 

som tagits upp i en hel del motioner. Jag sympatiserar med det förslag 

som har formulerats, och jag hoppas att så många som möjligt av de företrädare 

för partiet som har tillfälle att framföra ett budskap om vad vi 

tycker om Tobinskatten gör det där det passar. Jag tycker dock att texten 

i partiprogrammet är lite för kort. Det står på sidan 40, rad 29 bara: ”En 

central uppgift är att utveckla instrument som ökar stabiliteten i de internationella 

finanssystemen.” Jag tycker att vi också ska tala om vilka 

instrument vi ska ha för detta. Jag tycker att vi därefter ska lägga till: ”och 

att få ett politiskt inflytande över de internationella kapitalrörelserna”. 

Axel Gisslén, Örebro län: Jag har lämnat in ett förslag under avsnittet 

Freds- och solidaritetsarbete. Det har två huvudpunkter: att FN:s legala 

ställning och auktoritet bör stärkas och att FN:s praktiska möjligheter att 

agera bör stärkas. 

Den första punkten gäller vissa stormakters vetorätt i säkerhetsrådet, 

som är en strategisk fråga. Vetorätten har gång på gång förlamat FN i 

akuta konflikter. Jag hade önskat att vi skulle skriva att partiet ska verka 

för att vetorätten avskaffas, men efter samråd med partistyrelsens föredragande 

inser jag att vi bör nöja oss med att den ska inskränkas. Den 

andra punkten gäller kommandot över av FN beslutade aktioner. Det är 

viktigt för tilliten till och respekten för FN att det aldrig uppstår tvekan 

om vem som står bakom en av FN beslutad aktion – FN, Nato eller USA 

eller någon annan stat. Även på den punkten har jag uppfattat att partistyrelsens 

föredragande är beredd att tillstyrka syftet med mitt förslag. 

Under den förutsättningen är jag beredd att dra tillbaka hela mitt förslag. 

Peter Gustavsson, Uppsala län: FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna 

är en av mänsklighetens främsta landvinningar, men dess krav 

har långt ifrån realiserats i världen. Många stater kränker dessa rättigheter, 

tyvärr också stater som själva uppger sig vara frihetens och demokratins 

förkämpar i världen. Jag ska inte ägna lång tid åt att räkna upp illdåd 

som har begåtts av olika stater men vill ändå exempelvis nämna det 

stöd som USA givit till terrorregimer i Sydvietnam, Chile, Nicaragua och 

Turkiet, Rysslands terrorkrig i Tjetjenien och Kinas folkmord i Tibet. 

Visst är Milosevic en satans mördare, men en kritik mot honom som 

inte samtidigt innehåller en kritik mot exempelvis Ariel Sharon för dennes 

illdåd blir en ihålig kritik. Jag tycker att det är oerhört viktigt att tyd- 

195

ligt markera att vi tveklöst stöder de mänskliga rättigheterna, oavsett var 

i världen och av vem som de kränks. Därför har jag ett tilläggsförslag av 

följande lydelse: ”För att åtnjuta respekt överallt måste samma måttstock 

gälla överallt där mänskliga rättigheter kränks. Socialdemokratin vägrar 

acceptera när någon makt på grund av politiska och ekonomiska intressen 

stöder och utför kränkningar av mänskliga rättigheter.” 

Jag tror att det är viktigt att anta ett sådant här förslag för att skapa förtroende 

för de mänskliga rättigheterna runtomkring i världen. 

Leif Hansen, Gävleborg: Det är ett elände med alla de destabiliserande 

transaktioner som förekommer runt om i världen. Nobelpristagaren 

Tobin har anvisat en möjlig väg i detta sammanhang. Det finns kanske 

också andra. Jag har begärt ordet därför att jag tycker att partistyrelsen i 

sin skrivning varit mycket klar över att det är problem förenade med en 

sådan metod men inte skrivit vad som kan göras åt dem. Det skulle väga 

tungt om man uttalade att partiet kraftfullt ska arbeta för införande av 

global skatt på valutatransaktioner, en så kallad Tobinskatt. 

Jag förstår om man är rädd för en konkretisering till en enda lösning, 

men jag ser gärna en skrivning i partiprogrammet om att man ska jobba 

kraftfullt för detta syfte. Det är ett stort samtalsämne ute i byarna att de 

här transaktionerna får göras fritt världen över utan att någonting görs åt 

det. Jag tror att skrivningen skulle bli starkare om vi gjorde ett sådant 

tillägg som föreslås i min motion, och jag yrkar bifall till det. 

Thomas Östros, partistyrelsens föredragande: Herr ordförande, kongressombud! 

Jag och Björn von Sydow har gjort en uppdelning under det här 

avsnittet som innebär att jag tar hand om diskussionen om frihandel och 

Björn von Sydow diskussionen om fredsoch solidaritetsarbete. Då får vi 

ett bra samband med de tidigare resonemang som har förts. 

Vi har ägnat en stor del av dagen åt att tala om hur vi stärker det demokratiska 

inflytandet på hemmaplan. Vi bygger på vår starka tradition med 

arbete på många plan och i många olika former, via fackföreningsrörelsen, 

via parlamentariskt arbete och via folkrörelsearbete för att stärka 

människors inflytande. Det är klart att detta i väldigt hög grad också gäller 

på det globala planet. Man skulle kunna säga att vi lever i globaliseringens 

tidevarv, och vi möter alla på olika sätt effekterna av detta. 

Globaliseringen har ju flera sidor. Å ena sidan öppnas nya möjligheter 

för rättvis frihandel. Om vi lyckas med förändringarna skulle också tredje 

världen få tillgång till en frihandel som hjälper dess länder att skapa möjligheter 

att ta sig ut ur bottenlös fattigdom. Detta kunde ske tillsammans 

med ett arbete för mänskliga rättigheter och tillsammans med ett solidariskt 

bistånd från den rika världen. 

Men vi vet å andra sidan också att globaliseringen har stärkt de krafter 

som vi har ägnat hundra år åt att skapa motvikter mot på hemmaplan – 

196

kapitalägande och internationella koncerner. Detta ser vi mycket tydligt. 

Ett stort internationellt kapital rör sig över jorden och kan i olika lägen 

pressa stater, särskilt om dessa inte har ordning på sin ekonomi. 

Stora multinationella koncerner söker fördelar, spelar ut länder mot 

varandra för att kunna placera produktion där man kan få en skattefördel 

eller locka till social dumpning. Det här är en starkare internationell 

kapitalism, som det i programmet uttrycks en väldigt stark kritik emot. 

Den naturliga konsekvensen är ett starkare internationellt arbete i precis 

samma anda som svensk socialdemokrati har arbetat i inom vårt land för 

att bygga motkrafter mot ett internationellt kapital som har fått ett nytt 

initiativ. 

Att frihandel och öppenhet är en utmaning har vi stött på tidigare i vår 

historia. I ”Socialdemokratins århundrade” skriver Hjalmar Branting om 

en av de första större demonstrationer som arbetarrörelsen genomförde, 

den som den 7 februari 1886 samlade 10 000 deltagare i Stockholm. Det 

var protesten mot de så kallade svälttullarna, förslagen om tull på livsmedel, 

som arbetarrörelsen agerade emot. Frihandel ger möjlighet till välståndsutveckling. 

Vår historia är ett tydligt exempel på detta, och det 

behövs ett internationellt arbete för att låta också andra delar av världen 

få del av de möjligheterna. 

Konkret handlar det om det arbete som till exempel regeringens representant 

Leif Pagrotsky gör när det gäller att driva arbetet för att få internationella 

spelregler för frihandeln som gör att tredje världen i samverkan 

med rika länder faktiskt kan verka för en rättvisare ordning. Det kan 

konkret också handla om att vi kan höja biståndet och inte minst rikta in 

det mot rätten till utbildning för människor som ett väldigt grundläggande 

villkor. 

Det handlar naturligtvis också om internationella kapitalrörelser och 

om att arbeta internationellt för att öka stabiliteten i de internationella 

kapitalsystem som vi lever med. Här finns det en begynnande debatt, 

som är viktig. Här finns förslaget om Tobinskatt, som har mött ett starkt 

gehör och som det förs en mycket bred debatt om. I partiprogrammet är 

det viktigt att tydligt och klart peka ut att vi vill arbeta för att öka stabiliteten 

i de internationella finanssystemen, för det stärker våra möjligheter 

att driva politik. Sedan finns det naturligtvis en rad verktyg för detta. 

Jag tycker inte att vi här ska binda oss för vilket verktyg som är det viktigaste, 

utan vi bör ge ett tydligt uppdrag till partiet att driva konkreta 

åtgärder för att öka stabiliteten. 

Jag vill gärna se programförslaget som en naturlig utlöpare av den 

grundläggande synen i vårt idéarv och av vår syn på en demokratisk ekonomi. 

Det som gäller för oss här hemma vad avser att bygga motkrafter 

gäller för oss också internationellt. Det gäller ett starkare FN, det gäller 

en världshandelsorganisation som kan bygga rättvisa spelregler, det gäller 

inte minst att i Europeiska unionen sätta stopp för illojal skattekon- 

197

kurrens och social dumpning, och det gäller folkrörelsearbete över gränserna. 

Vänstern, sedd i en mycket bred mening, kännetecknas i mycket av 

sådana som känner en väldig pessimism inför globaliseringen och som 

menar att denna är slutet på alla ambitioner när det gäller välfärds- och 

rättvisepolitik. Detta har aldrig varit en väg för svensk socialdemokrati, 

utan vi vill inse vad som händer i form av strukturella förändringar i vår 

värld och utforma strategier för att möta dem, i en grundläggande optimism 

om att vi kan driva inflytande och medbestämmande även på det 

globala planet. 


Greger Tidlund, Södermanland: Vi har ju sett att inte bara stater angriper 

varandra. Jag har ett förslag till tillägg på sidan 41 rad 5 och en konsekvensändring 

på rad 10. På rad 5 finns orden: ”risken att sådana vapen 

utvecklas av djupt odemokratiska regimer”. Där vill jag lägga till orden 

”eller terrorgrupper”. På rad 10 vill jag efter orden ”Ingen stat” lägga till 

”eller terrorgrupp”. Det är kanske dags att skriva in detta efter de händelser 

som inträffade den 11 september. 

Luciano Astudillo,Skåne: Terrorattacken mot USA den 11 september var 

ett fruktansvärt brott, helt oförsvarbart. Världen slöt upp bakom USA:s 

rätt att försvara sig. Skåne har ett yrkande under partiprogrammets avsnitt 

Freds- och solidaritetsarbete. I ett partiprogram kan vi inte göra det 

enkelt för oss. Terror och terrorism är ett flerdimensionellt problem, och 

många frågor har varken enkla lösningar eller enkla svar. När övergår ett 

försvarskrig till att vara ett vedergällningskrig? Hur många civila ska offras 

innan folkrätten kränkts? Den huvudfråga som vi måste ställa oss är: 

Vad skapar grogrund för terrorism och extremism? 

Mycket har sagts om det som händer i världen. De klokaste ord som 

hittills uttalats om situationen i Afghanistan har formulerats av en tolvårig 

pojke som heter Jarmu Hamad och som skrivit en insändare i 

Rosengårdstidningen i Malmö. Han har sina rötter i Afghanistan. Han 

skriver: ”Mitt lands ekonomi är svag. Människorna där har inte så mycket 

pengar, så de kan inte köpa skor, kläder och så vidare. Själv vill jag gärna 

att det ska bli fred i mitt land. Det är viktigt, för alla människor törstar 

efter fred efter 26 års krig. I dag finns inga skolor för barn. Det finns inga 

jobb, så man kan inte tjäna pengar för att köpa mat. Allting är katastrof.” 

Allting är katastrof – där har ni grogrunden för terrorism och extremism. 

Ett land sargat av krig och förödelse, ett land där utländska intressen 

turats om att försöka diktera landets villkor – fattigdom, förtryck och 

utanförskap. 

I ett partiprogram ska vi lyfta oss över de dagspolitiska händelserna 

och de enskilda länderna. Två saker bör slås fast här. Den första gäller 

198

vikten av fattigdomsbekämpning. Skolor, sjukhus och matförsörjning 

minskar grogrunden för det som vi ser i världen i dag. 

Den andra saken är minst lika viktig. FN måste vara konsekvent. Vare 

sig människovärdet kränks i USA, i Afghanistan eller i Mellanöstern och 

oavsett vem som utför terrorhandlingar mot civilbefolkningen måste de 

fördömas kraftfullt. Detta är den långsiktigt enda riktiga lösningen, och 

en sådan skrivning har vi lagt till. 

Tjänstgörande ordförande: Luciano Astudillo har lämnat in följande 

yrkande: ”Varje form av terrorhandling liksom organiserat våld riktat mot 

civilbefolkningen måste därför alltid kraftfullt avvisas.” 

Jens Nilsson, Jämtland: Under det här avsnittet efter diskussionen i temagruppen 

formulerade jag ett tilläggsyrkande som jag tycker att vi ska ha 

med. Människor väljer inte bara den parlamentariska vägen för att 

påverka. Det vet vi ute i kommunerna och i nationen Sverige. Vi vet 

också att folkrörelserna organiserar sig allt bättre i Europasammanhang 

för att påverka politik och skapa opinion. Det är samma sak globalt. 

Fredsälskande människor över hela världen jobbar både lokalt och globalt, 

och det underlättas av den nya informationstekniken. 

Jag tycker att FN, som består av medlemsstater, också ska ha en ständig 

dialog med de globala folkrörelserna. Någonstans på sidan 41 efter 

rad 28 yrkar jag att det ska skrivas in: ”FN ska stödja och upprätthålla en 

ständig dialog med de lokala folkrörelserna.” 

Björn von Sydow, partistyrelsens föredragande: Jag ska kommentera 

inläggen, som kan delas upp i några grupper. Två tilläggsyrkanden gäller 

terrorismen, två syftar till att stärka Förenta nationerna och ett avser den 

internationella rättsordningen stater emellan. Detta fångar in ganska 

mycket av hela den vilja som vi har att gå vidare med den internationella 

folkrätten när vi ser att vi har kommit in i en besvärlig internationell 

situation. 

Jag vill tillstyrka yrkandet från Greger Tidlund, Södermanland, om att 

man vid sidan av riskerna för odemokratiska stater också nämner riskerna 

att terrorgrupper bemäktigar sig de mest farliga vapnen. 

Jag anser vidare att Luciano Astudillos yrkande är rimligt. Kongressen 

får avgöra om den vill ta ställning till det trots att det lästes upp av tjänstgörande 

ordföranden, inte av Luciano själv. Från partistyrelsen anser vi att 

yrkandet är rimligt och korrekt. 

Axel Gisslén och jag har i enlighet med gammal kongresstradition resonerat 

med varandra. Jag vill läsa upp hans förslag till text, som jag tycker 

är bra: ”Förenta nationerna måste stärkas legalt genom att vetorätten i 

säkerhetsrådet inskränks och genom att FN och FN-stadgan ska vara 

styrande för allt användande av militärt våld i internationella och natio- 

199

nella konflikter, praktiskt genom säkrande av insatsstyrkor under FN:s 

kommando.” Jag anser att detta är en inriktning som vi bör kunna anta. 

Jens Nilssons yrkande går ut på att FN bör stödja och aktivt upprätthålla 

en dialog med globala folkrörelser. Jag har tvekat lite grann om var i programmet 

det skulle vara lämpligt att infoga detta. Det kunde ha varit 

under internationell samverkan över huvud taget. Det kunde också ske 

under rubriken Den demokratiska processen, men jag tycker att ståndpunkten 

är riktig i sak, och därför bör vi bifalla detta yrkande. 

Peter Gustavsson, Uppsala län, föreslår en text som pekar på behovet av 

att samma måttstock ska tillämpas överallt där mänskliga rättigheter 

kränks. I den utformningen vill jag tillstyrka även detta. 

Tjänstgörande ordförande: Ingår det av dig, Björn, upplästa stycket om FN 

i materialet, eller är det ett ändringsförslag? 

Björn von Sydow, partistyrelsens föredragande: Det är ett ändringsförslag 

som jag ska överlämna till presidiet. Jag beklagar att det inte har nått 

fram. Det är angivet exakt var på sidan det ska föras in. 

Thomas Östros, partistyrelsens föredragande: Jag vill kommentera några 

yrkanden. Anders Jonsson, Stockholms län, har lagt fram ett förslag till 

nytt stycke på sidorna 7 och 8 i partiprogrammet. Jag menar att det 

stycke som finns där och som i stort också är ett förslag från Anders 

Jonsson – det har bara gjorts ett par förändringar – är starkt och tydligt. 

Jag skulle helst vilja att vi behåller det som det är. 

Jag vill peka på några formuleringar i Anders Jonssons förslag som gör 

att det enligt min mening blir mindre kraftfullt och tydligt. Efter 

meningen ”Koncentrationen av storföretag skapar ekonomiska maktcentra 

utan demokratisk kontroll” vill Anders Jonsson föra in följande förslag: 

”I företrädesvis utvecklingsländer lockas dessa företag med skattelättnader.” 

Utvecklingen mot lockande med skattelättnader ser vi företrädesvis 

inom länder som med skatteparadis försöker dra till sig företag. 

Det är en utveckling som vi med kraft måste reagera mot. Det är inte 

framför allt en tredje-världen-problematik. I tredje världen finns andra 

problem – ingen rättsordning alls och alltför lite av mänsklig värdighet 

och arbetsrätt. 

Jag yrkar att partistyrelsens förslag till formulering av detta stycke 

kvarstår och yrkar avslag på Anders Jonssons förslag. 

Det är på samma sätt med Anders Jonssons förslag till ändring av formuleringen 

”en central uppgift för att utveckla instrument som ökar stabiliteten 

i de internationella finanssystemen”. Anders Jonsson föreslår att 

man försöker få ett politiskt inflytande över de internationella kapitalrörelserna. 

Det som vi här är ute efter är att öka stabiliteten, att se till att vi 

inte får de stora spekulativa kasten, inte att skapa organ som ovanifrån 

200

ska tala om vart det här kapitalet ska röra sig. Det handlar bland annat 

om ett globalt pensionskapital som investeras i företag i enlighet med vad 

pensionsspararna tycker. På hemmaplan och underifrån kan vi organisera 

hur löntagare i vårt pensionssparande kan få möjligheter till ett etiskt 

agerande, men vi kan inte styra dem ovanifrån via politiska beslut. Det är 

ogörligt, och jag tror inte heller att det är önskvärt. Jag yrkar avslag på 

Anders Jonssons förslag i den delen. 

Leif Hansen har yrkat bifall till sin motion om Tobinskatten. Jag menar 

att det centrala är att ge ett klart och tydligt uppdrag till partiet att i 

regeringsställning eller i folkrörelsearbetet agera för att utveckla instrument 

för att stabilisera de kapitalrörelser som vi ser i dag. 

Tobinskatten kan naturligtvis vara något som det går att utveckla i en 

framtid, men det är inte så att vi i dag har läget att bestämma att just det 

instrumentet kommer att vara det bäst verkande. Det kan mycket väl vara 

så att andra instrument fungerar starkare och bättre. Det har vi också 

utvecklat i vårt motionsutlåtande. Jag yrkar avslag på det förslaget. 

Då har jag gått igenom yrkandena på frihandelsområdet. Tack! 

Förslag 


Partistyrelsens utlåtande över motionerna 1:3 och 5, 4:3, 13:9 i de delar 

som framgår av beslutsförslaget, 27:4, 56:19-20 och 26, (78), 86:1 i de 

delar som framgår av beslutsförslaget, 125:1, 168:1-3, 169, 170, 171, 172, 

173:1 och 3-4, 174, 175:2-3, (186), (187), (188), 311:4 och 315:2 

att bifalla motionerna 1:3 vad avser denna motions yrkanden om 

globalisering och skuldavskrivning, 4:3, 125:1, 169, 171, 172, 

173:1, 174 och 175:2-3, 

att bifalla motionerna 13:9 i de delar som i detta utlåtande angetts 

med bokstäverna a-b och 86:1 i de delar som i detta utlåtande 

angetts med bokstäverna a-c, 

att avslå motion 168:3, 

att 

att 

anse motionerna 170, 173:3, 311:4 och 315:2 besvarade med 

hänvisning till utlåtandet, 

anse motionerna 1:3 vad avser yrkandet om internationell 

transaktionsskatt, 1:5, 27:4, 56:19-20, 168:1-2 och 173:4 

besvarade med hänvisning till programförslaget och utlåtandet, 

att anse motionen 56:26 besvarad med hänvisning till programförslaget. 

För beslutsförslag rörande motionerna 78, 186, 187 och 188 hänvisas till 

samlingsutlåtandet över de motioner som saknar attsatser eller sammanfattat 

åsikter under flera av programförslagets avsnitt i en enda attsats. 

201

Förslag till partiprogram sidorna partiprogram sidorna 7-9 (avsnittet 

Kapitalets makt), 36-37 (avsnittet Internationalismen) och 39-42 (avsnitten 

Frihandel, Motvikter mot det internationella kapitalet och Fredsoch 

solidaritetsarbete). 


Anders Jonsson, Stockholms län: Ändring efter sidan 7, rad 43: 

”Koncentrationen av storföretag till allt större transnationella företag 

skapar stora ekonomiska maktcentra utanför demokratisk och politisk 

kontroll. I företrädesvis utvecklingsländer lockas dessa företag med skattelättnader 

och avsaknaden av fackliga rättigheter och avtal. Fackliga 

organisationssträvanden motarbetas, ofta med brutala metoder. Generellt 

utnyttjas arbetskraft till låga löner och hänsynslöst hårda anställningsvillkor, 

barn- och tvångsarbete är inte ovanligt. Detta bidrar i viss mån till 

en form av social dumpning som sätter press på arbetstagarnas villkor i 

den industrialiserade världen.” 

Tillägg sidan 40, rad 31: ”En central uppgift är att utveckla instrument 

som ökar stabiliteten i de internationella finanssystemen och att få ett 

politiskt inflytande över de internationella kapitalrörelserna.” 

Peter Gustavsson, Uppsala län: Tillägg sidan 41, rad 17: ”För att åtnjuta 

respekt överallt måste samma måttstock gälla överallt där mänskliga 

rättigheter kränks. Socialdemokratin vägrar acceptera när någon makt på 

grund av politiska och ekonomiska intressen stödjer och utför kränkningar 

av mänskliga rättigheter.” 

Leif Hansen, Gävleborg: Avslag på partistyrelsens utlåtande angående 

motion 315:2. Tillägg: ”att utan militära insatser och utan våld förebygga 

och hantera kriser i nära samarbete med FN.” 

Greger Tidlund, Södermanland, Tillägg sidan 41, rad 5: ”Risken att 

sådana vapen utvecklas av djupt odemokratiska regimer eller terrorgrupper.” 

Tillägg sidan 41, rad 10: ”Ingen stat eller terrorgrupp.” 

Luciano Astudillo, Skåne, Ändring sidan 41, rad 17: ”Varje form av terrorhandling 

liksom organiserat våld riktat mot civilbefolkningen måste 

därför alltid kraftfullt avvisas.” 

Jens Nilsson, Jämtland: Tillägg sidan 41, rad 28: ” FN ska stödja och aktivt 

upprätthålla dialog med globala folkrörelser.” 

202 

Björn von Sydow, partistyrelsens föredragande: Ändring sidan 41, rad 31: 

”FN måste stärkas legalt genom att vetorätten i säkerhetsrådet inskränks

och genom att FN och FN-stadgan ska vara styrande för allt användande 

av militärt våld i internationella och nationella konflikter, praktiskt 

genom säkrande av tillgång till insatsstyrkor under FN:s kommando.” 

Bifall till Peter Gustavssons tilläggsyrkande, Greger Tidlunds tilläggsyrkande, 

Luciano Astudillos ändringsyrkande, Jens Nilssons tilläggsyrkande 

samt partistyrelsens ändringsyrkande. 

Thomas Östros, partistyrelsens föredragande: Bifall till partistyrelsens 

utlåtande. Avslag på Anders Jonssons tilläggs- och ändringsyrkanden samt 

Leif Hansens avslagsyrkande angående motion 315:2. 

Beslut 


Motionerna 

att bifalla partistyrelsens utlåtande över motion 315:2, 

att i övrigt bifalla partistyrelsens utlåtande över motionerna på avsnitten 

Kapitalets makt, Internationalismen, Frihandel, Motvikt 

mot det internationella kapitalet och Freds- och solidaritetsarbete. 


att avslå Anders Jonssons ändringsyrkande på sidan 7, rad 43, 

att avslå Anders Jonssons tilläggsyrkande på sidan 40, rad 31, 

att bifalla Greger Tidlunds tilläggsyrkande på sidan 41, rad 5, 

att bifalla Greger Tidlunds tilläggsyrkande på sidan 41, rad 10, 

att bifalla Peter Gustavssons tilläggsyrkande på sidan 41, rad 17, 

att bifalla Luciano Astudillos ändringsyrkande på sidan 41, rad 17, 

att bifalla Jens Nilssons tilläggsyrkande på sidan 41, rad 28, 

att bifalla partistyrelsens ändringsyrkande på sidan 41, rad 31, 

att 

i övrigt bifalla förslaget till partiprogram sidorna 7-9 (avsnittet 

Kapitalets makt), 36-37 (avsnittet Internationalismen) och 39-42 

(avsnitten Frihandel, Motvikter mot det internationella kapitalet 

och Freds- och solidaritetsarbete). 

Behandlingen av dagordningens punkter 9.2, 9.4 och 11.13 var därmed 

avslutad. 

203


Tjänstgörande ordförande: Vi försöker att bedöma arbetet för morgondagen. 

Först på morgonen behövs ungefär 15 minuter för Unga Örnars 

70-årsjubileum. Sedan börjar vi med Framtiden bygger vi tillsammans, 

En människa – en röst. Ungefär kl. 11.00 flyttar vi upp Anna Lindhs avsnitt 

En stark röst för solidaritet och fred. Vi bedömer att vi kan börja 

med det ungefär kl. 11.00. Efter det fortsätter vi med berättelser och 

fråga om ansvarsfrihet och val av partiorgan. Efter lunchen fortsätter vi 

med dagordningspunkterna precis som det var tänkt, såvitt vi nu kan se. 

Ändringen är alltså att Unga Örnars jubileum är på morgonen och att 

Anna Lindhs avsnitt En stark röst för solidaritet och fred börjar ca kl. 

11.00. 


Utlåtanden över övriga motioner och samlingsmotioner 

(Häftena M1, sidorna 278-306 och U1, sidorna 90-97) 

Föredragande: Anne-Marie Lindgren 

Tjänstgörande ordförande meddelade att ingen talare var anmäld. 

Förslag 


Partistyrelsens utlåtande över motionerna 2:5, 12:9, 29, 42:1, 44:3, 72, 

73, 78, 124, 176, 177, 178, 179:1, 180, 181, 182:1, 183, 184, 185, 186, 

187, 188, 189 och 190 

att avslå motion 44:3, 

att anse motionerna 2:5, 176, 177, 178 och 179:1 besvarade med 

hänvisning till förslaget till politiska riktlinjer, 

att anse motionerna 12:9, 42:1, 72, 124, 180, 181, 182:1 och 184 

besvarade med hänvisning till utlåtandet, 

att anse motionerna 29, 73, 78, 183, 185, 186, 187, 188, 189 och 190 

besvarade med hänvisning till programförslaget och till utlåtandena. 

Beslut 


att bifalla partistyrelsens utlåtande över övriga motioner och 

samlingsmotioner. 


204


Programförslagets första kapitel ”Den demokratiska 

socialismen” 



Utlåtande över motioner som rör avsnittet Den 

demokratiska socialismen 




Tjänstgörande ordförande: Här har vi 16 talare anmälda. Enligt våra 

beräkningar när det gäller att sätta streck ska man göra det efter 12 talare, 

men vi skulle vilja fråga kongressen om vi möjligen skulle avstå från 

strecket, för det innebär annars att man måste läsa en massa yrkanden 

först. Det kanske gör att vi tappar tempot och har den punkten kvar i 

kväll. Jag skulle vilja föreslå att vi inte sätter streck för närvarande även 

om det egentligen är mot vad vi har bestämt i arbetsordningen. 

Beslut 


att tills vidare avstå från att sätta streck. 

Debatt 

Bo Olovson,Norrbotten: Kamrater! Anledningen till att jag står här är att 

jag har ett litet tilläggsförslag. Det är nämligen så att jag tycker att det 

som står här om demokratins ideal och människors lika värde är väldigt 

värdefullt och bra, men jag tycker att vi är ganska dåliga på att hantera 

sådana situationer där de här grundvärderingarna skär sig lite grann och 

kanske kommer i konflikt med varandra. Därför har jag lagt in ett förslag 

till tillägg som lyder så här: 

”Man får inte blunda för att den demokratiska socialismens grundprinciper 

ibland kan komma i konflikt med varandra och skapa svårlösta 

paradoxer. Socialdemokratin måste därför, för att kunna möta de utmaningar 

som förändringar i samhället ställer på politiken, ständigt hålla 

samtalen om den demokratiska socialismens grundläggande värderingar 

och deras praktiska tillämpningar vid liv.” 

Då tänkte jag exempelvis på nynazister som sprider sina åsikter. Ska 

man kunna inskränka deras rättigheter för att nå andra högre syften? Det 

är alltså den typen av paradoxer som jag talar om här. Mitt förslag är att 


vi lägger till den skrivning som jag föredrog här för att det ska bli lättare 

för oss att hantera den här typen av problem. 

Karl Petersen, Norrbotten: Partivänner och presidium! Vi från 

Norrbottensdelegationen vill börja med att yrka bifall till inledningsavsnittet. 

Vi tycker att partistyrelsens förslag är bra, men vi vill göra en liten 

justering och omkastning i texten. Vi skulle med glädje se fram mot att 

detta inledningsavsnitt inleds med en skrivning om allas lika värde. 

Allas lika värde och demokratins ideal stod August Palm för. Det står 

Göran Persson för, det sade Ernst Wigforss, och det berättade Karl-Petter 

Thorwaldsson om i går. Det skriver nästan varje dag Aftonbladets krönikörer 

när de slåss på ledarsidan för de svaga och de diskriminerade. Jag 

skulle på Norrbottensdelegationens vägnar föreslå en skrivning som programkommissionen 

får fundera på. Låt oss inleda avsnittet med: 

”Socialdemokratin vill forma ett samhälle som grundas på demokratins 

ideal och alla människors lika värde. Människan är målet för den demokratiska 

socialismen.” 

Allas lika värde stod vi för redan 1881, och det står vi för i dag också, 

120 år senare. Jag yrkar bifall till Norrbottensdelegationens tilläggsförslag. 

Kristina Svensson, Dalarna: Ordförande, partivänner! Göran Persson tog i 

inledningstalet upp att vi skulle sätta barnen främst. Och det tycker vi 

alltihop naturligtvis är väldigt viktigt. Tidigare i dag har vi skrivit in FN:s 

barnkonvention i programmet, och barnkonventionen har fyra grundprinciper: 

barnens rätt till likvärdiga villkor, att sätta barnens bästa i 

främsta rummet, barnens rätt till liv och utveckling och barnens rätt att 

uttrycka sina åsikter. De här fyra kan ni självfallet. 

Utifrån detta vill vi i Dalarna göra ett tillägg på sidan 4, rad 41. 

Meningen före lyder: ”Ett samhälle där alla behövs och alla får plats.” och 

det jag yrkar på är följande: ”Ett samhälle som ser till barns och ungdomars 

bästa.” 

Sara Heelge Vikmång, Östergötland: Kamrater, mötesdeltagare! Frihet, 

jämlikhet, solidaritet och demokrati – det är socialdemokratins allra viktigaste 

begrepp. Därför var det med glädje som jag läste programkommissionens 

förslag till inledning av partiprogrammet. Där talar man just 

om frihet, och inte bara frihet från förtryck och tvång utan också frihet 

till delaktighet, till medbestämmande och egen utveckling; om jämlikhet, 

inte bara i meningen att alla ska vara lika utan i meningen att man har 

rätten att utvecklas olika och göra sina egna livsval, oavsett vem man är, 

att flickor ska få lika mycket utrymme i skolan som pojkar; om att det 

inte är mitt efternamn som ska avgöra om jag kan få ett jobb eller en 

bostad; om att jag inte ska bli utsatt för våld för att jag till exempel är kär 


i någon av samma kön och att jag naturligtvis också har rätten att prövas 

att få adoptera oavsett min sexualitet; om solidaritet som det kitt som 

håller samman samhället; om att vi behöver varandra. Men kanske den 

viktigaste delen ändå är den om demokrati, att demokrati är mer än en 

rösträtt och allmänna val vart fjärde år. Demokratin måste innebära, precis 

som kommissionen skriver, varje människas möjlighet till inflytande 

över sin egen vardag, i bostadsområdet, på arbetet, i vården, omsorgen 

och skolan. För vem vet bättre än eleverna när det luktar mögel i 

omklädningsrummen eller när det finns mobbning i klassen? 

Demokratin ska sätta gränser för ekonomin och marknaden. Jag tycker 

att det är en väldigt viktig del att denna formulering förtydligas i partiprogrammets 

inledning, som fastslår den praktik och den teori som vi 

haft och de val som vi har gjort, att det är med hjälp av demokratin som 

vi förändrar samhället och inte med hjälp av ägande. 

Jag yrkar bifall till partistyrelsens och programkommissionens förslag. 

Bo Bernhardsson, Skåne: Partivänner! Den svenska ekonomin är sanerad 

och nästan som i nyskick. Nu är vi själva på kongress, och det är gott och 

väl, nästintill fantastiskt. Men facit av 1990-talet är dessutom växande 

klyftor när det gäller inkomster och makt. Facit av 1990-talet och av globaliseringen 

av ekonomin är också en maktförskjutning från arbete till 

kapital, från enskilda stater och demokratiska institutioner till transnationella 

företag och till politiska och ekonomiska eliter, från öppna 

demokratiska församlingar till slutna rum. Jag tror mig också våga påstå 

att det som nu händer på orter som Degerfors och Katrineholm visar att 

staten och folket har blivit lite svagare. 

Mot just den här bakgrunden är det enligt min mening särskilt viktigt 

att socialdemokratin håller fast vid sin kanske tydligaste vision, den som 

säger att bestämmanderätten över produktionen och dess fördelning ska 

ligga i hela folkets händer. Den här grundsatsen är ingen dogm, den 

grundsatsen är inget detaljprogram, det är en tydlig viljeinriktning, en 

vision av ett bättre samhälle och en rimlig ordning. 

Som jag ser det förverkligades den här visionen under socialdemokratins 

riktigt framgångsrika år under förra århundradet, med hjälp av 

lagstiftning som stärkte arbetets rätt och löntagarna som part på arbetsmarknaden. 

Det förverkligades genom välfärdssektorn, genom att den 

ägdes och styrdes gemensamt. Det förverkligades med hjälp av strategiskt, 

om än blygsamt, ägande av företag och infrastrukturverksamhet. 

Det förverkligades genom skattepolitiken. Jag skulle faktiskt vilja säga att 

facit av de åren var att folket styrde produktionen och dess förädling, folket 

utövade bestämmanderätten. Beviset är att klyftorna minskade. 

Nu väntar en ny utmaning, att förverkliga den här visionen i en ny 

värld, en globaliserad ekonomi, och det kräver delvis nya metoder, bland 

annat mycket mer facklig och politisk internationell samverkan. Men 

207

visionen om att folket ska bestämma är fortfarande densamma, och den 

tycker jag ska stå kvar i partiprogrammet. Jag föreslår följande ändringar 

i inledningen: 

För det första att styckena 7 och 8, det som börjar med ”Socialdemokratin 

vill låta demokratins ideal prägla hela samhällsordningen” lyfts 

upp och utgör den absoluta inledningen under rubriken Den demokratiska 

socialismen. 

För det andra föreslår jag att stycke 6, raderna 30-36 ersätts av följande 

text: 

”Socialdemokratin strävar efter en samhällsordning där bestämmanderätten 

över produktionen och dess fördelning ligger i hela folkets händer. 

Det innebär att de för samhällsutvecklingen viktiga ekonomiska frågorna 

på varje nivå, nationellt som internationellt, ska avgöras av demokratiska 

församlingar där det råder full öppenhet och insyn. Det innebär också att 

socialdemokratin vill förstärka medborgarnas inflytande över arbetslivet 

och ekonomin i deras egenskap av löntagare och konsumenter.” 

Axel Gisslén, Örebro län: Partivänner! Jag blev apostroferad som äldre 

inventarium och borde kanske vilja bevara mer av den tidigare texten, 

såsom Bernhardsson har föreslagit. Men jag tillstyrker den nuvarande 

skrivningen oförändrad men med en ändring av ordningsföljden av 

styckena på sidan 4. Jag yrkar att de tre styckena på den nedre halvan 

flyttas upp till inledningen. Varför en sådan klåfingrighet? Jo, det nya och 

det viktiga i den här texten är den ännu starkare betoningen av den 

demokratiska socialismen. Det var också ett huvudtema i Göran Perssons 

inledning. 

Därför bör programmet inledas med det här stycket: ”All makt i samhället 

måste utgå från de människor som tillsammans bildar samhället. 

Ekonomiska intressen har aldrig rätt att sätta gränser för demokratin; 

demokratin” – eller rättare sagt medborgarna – ”har alltid rätten att med 

demokratin som redskap ange villkoren för ekonomin och sätta gränser 

för marknaden.” 

Det är en skrivning med en oerhört stor räckvidd. Den svarar mot 

Wigforss tes att demokratins principer måste tillämpas på alla livsområden 

och alla samhällsområden. De här raderna anger grundtemat i programmet 

och bör därför lyftas upp till inledningen och följas av de två 

andra styckena på sidan 4. Därefter bör texten fortsätta med en beskrivning 

av den värdegrund för vars förverkligande demokratin är en förutsättning. 

Peter Persson, Jönköpings län: Partivänner! Vi är nu både i slutet och i 

början av en lång programdebatt. Låt mig säga: Jag kände djup oro när 

programdebatten började på allvar i november 2000. Det förslag som då 

levererades var vagt, konturlöst och var i vissa avseenden i avsaknad av 

208

socialdemokratiska traditioner. Jag blev inte stillad i min oro när jag i 

Liberal debatt läste att Bengt Westerbergs uppfattning var att avsändaren 

kunde ha varit folkpartiet. Därför vill jag gärna säga: Det nuvarande förslaget 

och de förändringar som har gjorts har lett till ett avsevärt mycket 

bättre program. Men jag tycker att viss debatt kring programmet måste 

kommenteras. 

Vi har hört diskussioner om att samhället har förändrats så omfattande 

och så kraftigt att partiet måste göra sin kraftiga förflyttning. Vi har 

glömt varför vårt parti en gång konstituerades. Det konstituerades inte 

för att förändras med samhället, utan i grunden för att förändra samhället. 

Det var inte heller så att avsikten med våra program skulle vara att vi 

skulle ge svar på var Konsumbutiken skulle etableras eller cykelstället stå 

utan vara en kompass, en längre färdriktning, en vision och en dröm. 

Nu har Eric Holmqvist just gått hem, men jag minns hur jag som 

SSU:are i Skåne på distriktskongresser försökte lägga in precision i ändamålsparagrafen 

och säga att vi stod för det och det. Då gick alltid Eric 

Holmqvist klokt upp och sade: Partivänner, vi kan inte precist ange drömmen 

om det samhälle vi vill etablera, men vi måste ha kvar en riktning, 

en hållning att vi vill nå samhällets fullständiga demokratisering. Han 

sade det på skånska, kvardröjande sådan, som Bosse Bernhardsson. 

Bosse Bernhardsson föreslår å den skånska delegationens vägnar en 

modifiering som är klok och som vi från Jönköpings län instämmer i. Att 

bära en dröm, att vilja den fullständiga förändringen, det måste vara 

socialdemokratin i kropp och själ. 

Partiordföranden nämnde i går Nils Elovsson. Jag kände honom också 

och träffade honom bara några dagar innan han gick bort, ty också han 

var skåning och Jönköpingsbo. Som Nils Elovsson hoppas jag en dag att 

det ska finnas ett samhälle där mänsklighetens yttersta mening inte är att 

klösa pengar av varandra. Bifall till Bosse Bernhardssons förslag. 

Lars Aronsson, Jönköpings län: Partikamrater! Nu gäller det att vi inte ska 

kasta ut barnet med badvattnet. Den demokratiska socialism som våra 

pionjärer utmejslade, och som bland andra Ernst Wigforss och Olof Palme 

definierade, är ingenting att skämmas för. Tvärtom gäller den demokratiska 

socialismen både för dagspolitiken och för framtidsfrågorna. 

Socialdemokratin måste vara en rörelse i opposition, även när vi har 

regeringsmakten. Regeringen är inte nog. Som demokratiskt socialistiskt 

parti måste vi främst vara en folkrörelse, en rörelse i opposition mot 

orättvisor, mot ojämlika levnadsvillkor, mot otrygghet, mot egoism, alltså 

en rörelse för rättvisa, för trygghet, jämlikhet, frihet och solidaritet. Detta 

betyder, kamrater, att den ekonomiska demokratin måste vara lika självklar 

för oss socialdemokrater som den politiska, sociala och kulturella 

demokratin. 

Vi måste också ha visioner. En är klassamhällets avskaffande, en annan 

är det som uttrycks i portalparagrafen, och jag håller med partiordföran- 

209

den som i morse sade att det är en vacker mening och en mening med 

tyngd. Jag kan tillägga att det också är en klar viljeinriktning som socialdemokratin 

bör fortsätta att ha. 

Jag yrkar bifall till Bo Bernhardssons yrkande. 

210 

Anne-Marie Lindgren, partistyrelsens föredragande: Det kanske kan 

verka märkligt att vi har lagt debatten om inledningen till partiprogrammet 

sist. Men det beror på att inledningen sammanfattar det som vi har 

tagit ställning till i övrigt när det gäller partiprogramtexten. Det som 

inledningen ska uttrycka är alltså i grunden socialdemokratins demokratisyn. 

Det finns inte någon helst skillnad i det avseendet mellan programkommissionen, 

Peter Persson eller övriga talare när det gäller inställningen 

till att det är våra drömmar, våra visioner om det framtida samhället 

som ska uttryckas där. 

Men den dröm i form av demokratisyn som Bo Bernhardssons yrkande 

uttrycker är inte min dröm i varje fall. Demokrati, precis som vi har diskuterat 

den och lagt fast under den här dagen, handlar om någonting 

som rör sig på många olika plan, flera olika former. Det är inte någonting 

där man upphöjer de politiskt fattade besluten till en sorts central 

norm och sedan säger: Jodå, man ska också kunna påverka som löntagare 

och konsument. Alltihop detta måste samspela med varandra. Det är faktiskt 

det som vi har diskuterat och lagt fast under avsnitten om demokrati 

och en demokratisk ekonomi, och det är också det som ska uttryckas i 

inledningen. 

Jag yrkar därför avslag på Bo Bernhardssons ändringsförslag. 

Jag skulle också vilja ta någon minut i anspråk med någonting som 

kanske är lite ovanligt från en talarstol, nämligen att tala om texter som 

texter, inte innehållet utan hur de är uppbyggda. Jag tror att jag förmodligen 

är vår mesta statsrådstalskrivare; jag tror att jag har spökskrivit åt 

sju eller åtta. Man lär sig någonting om retoriska texter. Den här inledningen 

är, till skillnad från resten av partiprogrammet, just en retorisk 

text, en text som ska uttrycka visioner och drömmar. Sådana texter måste 

se lite annorlunda ut än lite mer resonerande texter. Det måste vara rätt 

kompakta, täta texter. Det är texter som faktiskt inte lämnar utrymme för 

problematiseringar, dem får man ha någon annanstans. Skulle vi problematisera 

en vision upphör den faktiskt att vara en vision. Bo Olovsons 

tilläggsyrkande, som skulle komma direkt efter den kraftiga slutmeningen 

om demokratins innehåll, förtar intrycket av det. Jag yrkar avslag 

även på det förslaget. 

Sedan vill jag gärna säga till er som ska ta det slutliga beslutet att tänk 

på att texter inte handlar om varje enskild mening för sig utan om hur 

meningarna verkar tillsammans. Det är inte säkert att en text blir bättre 

och tyngre för att man lägger till två eller tre meningar som egentligen 

uttrycker samma sak. Tvärtom kan det få uppmärksamheten att stanna 

upp därför att det hela verkar lite tungt och för omständligt.

Jag ska sluta med att ta ett exempel så att ni förstår vad jag menar. Alla 

har hört Göran Perssons mening ”Den som är satt i skuld är icke fri.” Det 

är en oerhört effektiv mening retoriskt. Ingen kan missförstå den, man 

kommer ihåg den, och jag tror att den har betytt väldigt mycket för att 

förklara budgetsaneringens nödvändighet. Men sakligt sett kan man ha 

invändningar mot den. Om man ska uttrycka sig så att det är ekonomiskt 

korrekt borde man säga att om man är satt i skuld för pengar som man har 

lånat för att täcka utgifter som man inte har inkomster till, då är man inte 

fri såvitt man inte har tillgångar i övrigt att betala skulden med. Då är det 

ekonomiskt korrekt, men medge att det inte alls är lika slagkraftigt. 

Bo Bernhardsson, Skåne: Jag blir lite smått förvirrad över invändningen. 

Jag måste be om ett förtydligande. Anne-Marie Lindgren har en annan 

demokratisyn än jag utifrån den skrivning som jag har lagt. Det tycker jag 

måste förklaras lite bättre. Demokrati rör sig på olika plan, säger Anne- 

Marie Lindgren, och de olika planen måste samspela. Jag har ingen 

invändning alls. Hur kan man tolka in någonting annat i det förslag till 

skrivning som jag har lagt än att inflytande i form av löntagarinflytande, 

konsumentinflytande, demokratiskt inflytande och parlamentariskt inflytande 

måste samspela? Självklart. Var står det i min text att det inte är så? 

Roger Mogert, Stockholm: Partikamrater! Jag hade faktiskt tänkt skriva 

ett tal, och jag hade tänkt skriva ett tal som man gärna vill hålla vid en 

partikongress där man antar ett nytt socialdemokratiskt partiprogram; ett 

sådant tal som man drömde om som SSU:are när man som ny gick i 

första studiecirkeln om socialism. Det skulle ha börjat någonstans med 

Branting, fortsatt med Sandler och Karleby och sedan slutat med Wigforss 

och Palme.Men jag gjorde faktiskt inte det, och jag är övertygad om att 

jag kommer att hata mig själv i hela mitt liv på grund av det. 

I stället bestämde jag mig för att prata lite om vad jag tror att det 

egentligen handlar om. Jag tror att det handlar om partiets själ och mig 

själv. 

Ni som sitter i programkommissionen har gjort ett imponerande 

arbete på väldigt många områden. Ni har farit runt i landet. Ni har lyssnat 

på oss. Ni har läst våra motioner. Ni har skapat ett dokument som jag 

tror att väldigt många av oss – handen på hjärtat – är ganska nöjda med. 

Men det finns tyvärr ett viktigt undantag, och det är inledningen som jag 

vågar påstå att många av oss är ganska missnöjda med. 

Det skulle kännas lite konstigt att åka härifrån utan att ha försökt sy 

ihop oss om det här. Det känns inte som att vi står så ruskigt långt ifrån 

varandra. Egentligen önskar jag att vi här på kongressen kunde vaska 

fram ett förslag som vi kunde anta enhälligt. Sedan kunde vi, innan vi går 

till nattvila, sjunga Internationalen unisont. Men jag har inte lyckats att 

formulera en sådan attsats. 

211

I stället vill jag å Stockholms vägnar yrka bifall till det som nu är Bosse 

Bernhardssons framvaskade kompromissförslag. Jag vill också yrka bifall 

till de redaktionella ändringar i texten som jag har föreslagit. Under 

Jämlikhet vill jag lägga till: ”Socialdemokratin strävar efter jämlikhet i 

fördelning av de resurser som har betydelse för människors möjlighet att 

påverka samhället och sina egna liv.” 

I stycke 2 vill jag ändra nyckelmeningen så att den lyder: ”Vi strävar 

efter en ekonomisk ordning där alla människor som medborgare, löntagare 

och konsumenter kan bestämma över produktionens inriktning och 

fördelning, arbetslivets organisation och arbetslivets villkor.” 

Peter Gustavsson, Uppsala län: Jag ska börja mitt anförande på ett lite 

udda sätt. Jag ska börja med att citera Anne-Marie Lindgren: ”Ordet 

socialism hänger samman med det latinska ordet för samhälle. Det finns 

olika socialistiska uppfattningar, men alla betonar de nödvändigheten av 

att samhället, det vill säga medborgarna gemensamt, har kontroll över 

ekonomin och dess sätt att arbeta.” Det var ett citat ur Vad är socialdemokrati? 

som utkom 1981. 

Jag letade efter ett bra citat, och jag tror att det är detta som det handlar 

om. Socialdemokratin kom till från början därför att makten i samhället 

var skevt fördelad. Vissa bestämmer mycket. Andras makt är 

ytterst begränsad. Den fackliga och politiska rörelsen kom till för att öka 

arbetarnas makt och minska arbetsgivarnas makt. Den kom till och med 

till för att överföra makten över det ekonomiska livet från fåtalet till hela 

befolkningen. 

Demokratin som övergripande mål innebär ju ungefär det som 

Wigforss pratade om, att man, när man väl har accepterat demokratins 

princip, inte kan låta sig hejdas och hålla sig borta från vissa livsområden. 

Den måste genomsyra hela samhället. Vi måste ha ett demokratiskt samhälle, 

också socialt och ekonomiskt. 

Det är viktigt att behålla sin kompass, har vi pratat om. Jag håller med 

många talare om att man har kommit långt i programkommissionen. 

Också jag var väldigt orolig när det första förslaget kom. Jag är mycket 

glad över att man har tagit intryck av motionerna. Men det skulle kännas 

tråkigt att inte ha kvar känslan av att det här är det som vi står för 

och kämpar för. Vi måste sträva någonstans och hålla drömmen vid liv 

om det samhälle som vi vill skapa, inte genom nästa regeringsförklaring 

utan genom att successivt steg för steg genomföra reformer för att skapa 

ett demokratiskt och socialistiskt samhälle. 

Jag yrkar bifall till Bo Bernhardssons förslag. 

Anne-Marie Lindgren, partistyrelsens föredragande: Tack för citatet, 

Peter. Men jag skulle ha uppskattat om du hade använt dig av den senaste 

upplagan från 1996, eftersom jag har hunnit fördjupa mitt tänkande från 

212

1981 till 1996. Jag har insett mycket av det som diskussionen i dag handlar 

mycket om. Medborgerlig kontroll, javisst, men det räcker inte bara 

med att sätta denna broms mot kapitalet. Vi måste fundera över demokratins 

egna former. Då är det för enkelt att bara sätta upp just detta. 

Thomas Östros, partistyrelsens föredragande: Kongressombud! Vi har 

under den här dagen verkligen förädlat och kommit fram till ett partiprogram. 

Nu är det bara inledningen kvar. 

Axel Gisslén pekade på någonting väldigt viktigt, och det var stycket: 

”All makt i samhället måste utgå från de människor som tillsammans bildar 

samhället. Ekonomiska intressen har aldrig rätt att sätta gränser för 

demokratin. Demokratin har alltid rätten att ange villkoren för ekonomin 

och sätta gränserna för marknaden.” 

Jag märker att när vi talar om detta stycke växer det som retorisk 

poäng, som politisk kompass och inriktning. Det har också den stora fördelen 

att det hänger väldigt väl samman precis med det arbete som vi har 

gjort under dagen, med demokratin som utgångspunkt. Det är det som 

vi har förädlat från vår traditionella socialdemokratiska startpunkt vid 

förrförra sekelskiftet i praktisk politik. 

Partiprogrammets genomgående tema är just demokrati. Grundstenarna 

i den demokratisynen är att demokratin är överordnad marknaden 

och ekonomin. Men demokratin i sig kräver också alltid maktspridning. 

Demokratin kräver många olika former av påverkan på många olika 

plan i samhället. Den första kampen handlade om att komma fram till 

demokrati, att införa de grundläggande rättigheterna. Men i takt med att 

demokratin utvecklades utvecklas också vår demokratisyn till att bli den 

pluralistiska, den mångfaldiga, den som innebär att vi på väldigt många 

olika plan arbetar med folkrörelser, fackföreningsrörelser och i politiskt 

arbete. 

Vi vill inte ha en inledning som leder tanken bort från de tankegångar 

som vi har byggt partiprogrammet på. Det finns förstås ett problem med 

det som är vackert, till exempel med portalparagrafen från 1944. Den är 

vacker, men den leder inte tanken åt det håll som detta program handlar 

om. Därför kan vi inte, bara för att vi har en känslomässig tillhörighet till 

portalparagrafen, ha den med i ett program som lutar åt ett annat håll. 

Den paragrafen kom till 1944 för att visa på – och det är riktigt – 

bestämmanderätten som det viktiga vägvalet. 

Avsikten 1944 var också att skapa en kompromiss. De som ville gå 

socialiseringsvägen, förstatligandevägen och planhushållningsvägen 

skulle känna att också detta omfattades. Det var nödvändigt vid den partikongressen, 

men det är inte nödvändigt vid denna partikongress och för 

den starka diskussion som vi har haft om vår syn på den demokratiska 

ekonomin. Drömmarna och visionerna ska vara starka och tydliga och 

vara väl förankrade så att de blir en vägledning för oss i vardagsarbetet. 

213

Jag har lyssnat på flera av ombuden som har menat att vi skulle kunna 

förädla själva inledningen i partiprogrammet. Axel Gisslén föreslår att vi 

skulle utgå från det här stycket. Jag tycker att det är ett stilistiskt och 

retoriskt problem om vi börjar tala om att ”all makt i samhället ska utgå 

...” Det finns kanske bättre sätt att inleda ett partiprogram. 

Jag har också lyssnat på Karl Petersen från Norrbotten. Går det att 

finna en inledning på partiprogrammet som gör att det blir en fin ingång 

och vi behåller ett tempo som gör att inledningskapitlet kan användas 

som en samlad portal för vad socialdemokrati innebär? Jag föreslår att vi 

följer Karl Petersens förslag, men att vi något skriver om det så att partiprogrammet 

inleds med följande mening: ”Socialdemokratin vill forma 

ett samhälle, grundat på demokratins ideal och alla människors lika 

värde. Fria och jämlika människor i ett solidariskt samhälle är den demokratiska 

socialismens mål.” 

Därmed följer vi i huvudsak Norrbottens förslag och får en ingång som 

pekar mot demokratin och solidariteten. Vi får ett fint flyt, tycker jag, i 

det som är viktigt för oss att på drygt en sida beskriva, nämligen vad socialdemokratin 

är för något. 

Med dessa ändringar vill jag yrka bifall till partistyrelsens förslag. 

Sekreterare: Marie Martinsson och Madelén Persson 

214 

Jarl Henriksson, Norrbotten: Programförslaget på sidan 4, rad 34, lyder: 

”varje människa som medborgare, löntagare och konsument kan påverka 

produktionens inriktning.” Påverkan på produktionens inriktning är 

alltså någonting som tillkommer individen som löntagare, medborgare 

och värsta fall som konsument. 

Men produktionens inriktning är ett samhällsintresse, ett kollektivt 

intresse. Det är av den anledningen som socialdemokratin som sin 

grundsats har haft att bestämmanderätten över produktionen inte ska 

ligga i konsumenternas händer utan i hela folkets händer. Om vi antar 

partistyrelsens skrivning kommer vi också att anta partistyrelsens tolkning, 

och den framgår tydligt av utlåtandena över motionerna. Det här är 

inte bara ett nytt språk utan det är en helt ny politisk linje. Partistyrelsens 

vill inte att vi ska uttrycka något annat samhällssystem som mål. 

Vi ska inte säga att vi vill ha socialism eller ens ge några anvisningar 

om vilka åtgärder som vi kan tänka oss att vidta. Det är endast värderingarna 

som ska vägleda. Men jag hävdar att vi behöver båda delarna. 

Partistyrelsen ställer dessutom hela folkets händer i motsättning mot 

facklig förhandlingsfrihet. Vad vi vill är ju att få bestämmanderätten över 

de slutna sällskapen från den lilla skaran kapitalister. Fråga människor på 

Scania i Katrineholm, i Degerfors eller på Unexa i Luleå om det skulle 

vara något hinder för fackets förhandlingsrätt och förhandlingsstyrka! 

Det här är grundbulten i partibygget. Det var detta som gjorde att 

arbetarna en gång i tiden insåg att de måste bilda ett eget parti. Det fanns

någonting i vårt program som skilde oss från alla andra politiska rörelser, 

och det var att vi var bärare av ett annat samhälle, ett – som vi vågade 

kalla det för – socialistiskt samhälle med en socialistisk samhällsordning. 

Dra inte ur den grundbulten ur partiprogrammet! 

Jag anser att Bosse Bernhardssons förslag ligger väl i linje med de socialdemokratiska 

traditionerna. Det lyfter dessutom perspektivet till den 

internationella nivån. Därför yrkar jag bifall till hans förslag. 

Anna-Karin Lundström, Stockholms län: Ordförande! Partivänner! 

Frihet, jämlikhet och solidaritet, demokrati, rättvisa och mångfald – det 

nya förslaget till partiprogram är fullt av vackra, värdeladdade och förpliktande 

ord, ord som i varje partiprogram måste vägas på guldvåg. 

Orden i vårt program måste ha poetisk kraft. Därför förstår jag de 

ombud som har föreslagit att den gamla meningen från 1944 ska finnas 

kvar, för den har en sådan poetisk kraft. Men uttrycket har också en svaghet. 

Vad betyder det för oss? Det är få här inne som tolkar det hela som 

ett gigantiskt förstatligande av allt möjligt. I stället tolkar de flesta av oss 

detta som ett krav på demokratisering, maktspridning, tydliga spelregler, 

insyn, fackliga fri- och rättigheter, konsumentmakt och människovärde. 

Allt det här finns i partistyrelsens förslag, men utan oklarheter. 

Vi är demokratiska socialister, inte teoretiska socialister. På måndag 

börjar vi att omsätta vårt program i praktisk politik. Då krävs att vi gör 

det på fullt allvar. Vi är inte hjälpta av uttryck med poetisk kraft och oklar 

betydelse. Vi har bättre stöd av det liggande förslaget. Det ställer nämligen 

krav på oss att gå till handling. Det räcker inte med poesi. 

Därför yrkar vi från Stockholms län bifall till partistyrelsens förslag 

med den utomordentliga ändringen som Norrbotten bidrog med. Vi 

lovar kongressen att vårt distrikt med kraft från och med i morgon kommer 

att arbeta för att förändra samhället mot den demokratiska socialismen. 

Birgitta Halvarsson, Värmland: Partivänner! Jag vill börja med att yrka 

bifall till partistyrelsens förslag. 

Vi i Värmland tycker att vi med det här förslaget till partiprogram får 

ett program för framtiden som känns modernt och aktuellt. Framför allt 

är det lätt att ta det till sig, att instämma i det och fundera runt omkring 

det, också för dem som inte är politiskt aktiva socialdemokrater eller 

kanske inte ens vet om att de är socialdemokrater. 

Det innebär naturligtvis också utmaningar för oss att leva upp till partiprogrammet. 

Vi måste bygga samhället utifrån vår fasta övertygelse om 

alla människors lika värde och alla barns rätt till en trygg uppväxt, varje 

människas okränkbarhet. 

Detta ställer inte bara krav på oss att leva upp till som samhällsbyggare, 

utan kanske ännu mer på oss var och en som människor. Det gäller hur 

215

vi handlar i vår vardag, hur vi gör våra val och styr våra handlingar som 

föräldrar, som yrkesmänniskor och som medmänniskor. 

Det är ett väl genomarbetat program med ett mycket vackert innehåll 

som är lätt att tycka om av många fler än av vi som sitter här. 

Leif Hansen, Gävleborg: Ordförande! Partikamrater! Det är naturligtvis 

en stor sak att ändra i portalparagrafen som är så viktig när man i korta 

ordalag ska tala om vad partiet står för. 

Jag ska säga rent ut att när jag fick det första förslaget till program strax 

före årsskiftet funderade jag på att om programmet hade antagits på den 

här kongressen skulle jag inte längre ha kunnat vara med. Det var en signal 

om att man skulle ändra riktning, och det gjorde mig ledsen. Jag blev 

naturligtvis gladare när den nya skrivningen kom eftersom den i vissa 

delar var mycket bättre. Men den var inte riktigt bra. 

Jag tycker att vi ska ta fasta på Bo Bernhardssons tillägg där han verkligen 

vill ha med den här biten om att fördelningen ligger i människornas 

egna händer. Det är viktigt att man deklarerar att man kan säga ifrån. 

Samhället kan säga ifrån när folket så vill. Det är mycket viktigt. Det 

innebär att samhällsutvecklingens viktiga ekonomiska frågor på varje 

nivå, internationell, europeisk och nationell nivå, ska avgöras av demokratiska 

församlingar där det råder full öppenhet och insyn. Det innebär 

också att socialdemokratin vill stärka medborgarnas inflytande över 

arbetslivet och ekonomin i deras egenskap av löntagare och konsumenter. 

Man kan slå fast att fördelningen ska ligga i människornas egna händer. 

Jag yrkar bifall till det tillägg som Bo Bernhardsson har föreslagit. 

Tjänstgörande ordförande: Jag vill bara fråga dig en sak, Leif. Du har 

föreslagit att den ska in på sidan 5, rad 6, alltså efter hela texten, men det 

har inte Bosse Bernhardsson föreslagit. Han vill byta ut ett stycke. 

Leif Hansen, Gävleborg: Jag ansluter mig till Bernhardssons förslag. 

216 

Daniel Persson,Skåne: Det är första gången som jag är ombud på en partikongress. 

Jag kunde kanske ha valt en lättare premiär i talarstolen, men 

jag måste få säga någonting. 

Partikamrater! Vad vill socialdemokraterna? Precis som August Palm 

ville svara på den frågan är det vår uppgift nu. Politiska program och målformuleringar 

ska hämta sin näring ur den verklighet som vi lever i. 

Uppenbarligen anser partistyrelsen och programkommissionen att verkligheten 

ändrat sig så oerhört mycket att man vill lyfta ut eller – om man 

tolkar det snällt – grovt modifiera den så kallade portalparagrafen om 

bestämmanderätten över produktionen. 

Jag måste ställa frågan: Varför? Vad är det som har ändrats så i grunden? 

Vi lever ju i ett kapitalistiskt samhälle, oavsett globalisering, små

mobiltelefoner, Internet och e-post. Vi lever i en kapitalistisk värld där 

över 30 000 barn dör varje dag. Vi lever fortfarande i ett kapitalistiskt 

samhälle som präglas av den grundläggande motsättningen mellan arbete 

och kapital. Denna motsättning är inget teoretiskt luftslott. 

Jag fick lära mig det när jag som 14-åring jobbade som städare på en 

bilverkstad. Bilmekanikerna fick 50 kr i timmen. Samtidigt tog firman 

cirka 500 kr i timmen av kunderna. Vi kan se det i lönerörelsen mellan 

arbetsgivare och fackföreningar, och vi kan se det när multinationella 

bolag begår rovdrift på människor och natur i fattiga länder runtom i 

världen. 

I denna konflikt mellan arbete och kapital väljer vi socialdemokrater 

sida. Vi står på den arbetande befolkningens sida mot kapitalet. Så har 

det varit och så ska det fortsätta att vara. Det är därför som en portalparagraf 

om bestämmanderätten över produktionen är en viktig del och 

en viktig viljeinriktning. Det behöver inte betyda att staten ska äga allt. 

Det behöver inte betyda planekonomi. Portalparagrafen har inget färdigt 

recept. Däremot betyder det att vi accepterar demokratins principer fullt 

ut på alla områden. Det är det som är det grundläggande och det som gör 

oss till demokratiska socialister. 

Med dessa ord vill jag yrka bifall till Bo Bernhardssons och Skånes ändringsförslag. 

Kristin Lindroth, Skåne: Kamrater! Bestämmanderätten över produktionen 

och dess fördelning ska ligga i våra händer, i folkets händer. Detta 

krav är ett av dem som i grunden skiljer oss socialdemokrater från andra 

partier. Vi vill genomföra, inte bara den politiska demokratin, inte bara 

den sociala demokratin utan också den ekonomiska demokratin. Och vi 

har en lång bit kvar särskilt när det gäller den ekonomiska delen. 

Vårt mål måste vara att vi ska flytta fram våra positioner, inte att vi ska 

tona ned våra krav för att vi måste förnya oss eller vara moderna. I likhet 

med Daniel Persson förstår jag inte vad det är som är så himla nytt. Jag 

förstår inte på vilket sätt EU, Internet eller terrorism gör vårt krav mindre 

viktigt eller mindre aktuellt. 

Det finns en grundläggande konflikt i samhället. Det är konflikten 

mellan arbete och kapital. I den konflikten står socialdemokratin på 

arbetets sida. Vi är och ska även i fortsättningen vara ett antikapitalistiskt 

parti. Vi vill demokratisera hela samhället, även den ekonomiska delen. 

Därför vill jag yrka bifall till Bo Bernhardssons och Skånes förslag. 

Wanja Lundby-Wedin,programkommissionen: Kamrater! När vi har jobbat 

i programkommissionen har vi fått ett starkt gehör för att vi gjorde 

rätt när vi sade att vi verkligen skulle försöka oss på att göra ett nytt partiprogram, 

ett partiprogram som går att använda i dag och förhoppningsvis 

under ganska många år framöver. 

217

218 

Vi i programkommissionen diskuterade aldrig att vi skulle riva portaler. 

Däremot diskuterade vi att vi skulle försöka att beskriva vad demokratisk 

socialism innebär. Vi har egentligen inte haft en riktigt bra 

beskrivning i tidigare partiprogram av den demokratiska socialismen. Vi 

säger till exempel – och det har vi redan fattat beslut om – att i konflikten 

mellan arbete och kapital står vi alltid på arbetets sida. Det är en viktig 

del av den demokratiska socialismen. 

En annan viktig del är att vi talar om varje människas lika värde och 

lika rätt. Det är också en del av den demokratiska socialismen. 

För mig är det också självklart att vi när vi fattade de beslut som vi 

gjorde tidigare i dag sade nej till kapitalism och nej till kommersialism. 

Men vi sade faktiskt ja till det ekonomiska system som vi har i dag, till 

marknadsekonomin. Det är skillnad för mig och för oss mellan demokratisk 

socialism och socialism. Vi sade ja till marknadsekonomin därför 

att vi tror att det är det ekonomiska system som bäst kan skapa en 

tillväxt, en tillväxt där vi sedan kan använda facklig och politisk kraft för 

att se till att vi gör en så rättvis fördelning som möjligt. 

Det är ett system som bygger på demokratin, ett system som bygger på 

att vi har starka demokratiska organisationer. Om vi inte hade en stark 

demokrati skulle vi få en ohämmad kapitalism, och det vill vi inte ha. Vi 

vill inte se den utvecklingen av marknadsekonomin. 

Den starka demokrati som vi har bygger väldigt mycket på starka 

demokratiska organisationer, på folkrörelser och inte minst på fackliga 

organisationer som ska kämpa för att vi ska få ett ökat inflytande och mer 

makt. När jag har sagt detta kan jag inte se att det som vi redan har fattat 

beslut om hänger samman med det förslag som kommer om att alla 

viktiga ekonomiska frågor på varje nivå ska avgöras av demokratiska församlingar 

där det råder full öppenhet och insyn. Ska varje beslut som fattas 

i vårt land, oavsett om det fattas på ett enskilt företag eller inom en 

enskild organisation, alltid medföra detta? 

Jag ser inte att det är möjligt. Vi kan inte säga att vi ska lägga beslutanderätten 

i hela folkets händer över produktionen eller över produktionsresultatet. 

Vad vi måste göra är ju att fortsätta att bygga upp de 

starka fackliga organisationerna. Vi måste fortsätta att bygga de demokratiska 

instrument som vi har visat en så stark tilltro till, instrument som 

vi har till vår hjälp i demokratin: en stark arbetsrätt och starka kollektivavtal. 

Det räcker inte längre med att vi jobbar bara på den nationella 

nivån. Här måste vi också se till att vi har demokratisk kraft att verka på 

den internationella nivån. Det här är ett mödosamt arbete, men ett arbete 

som vi inte får förtröttas i. 

För mig är beskrivningen av den demokratiska socialismen väldigt tydlig. 

När vi ska gå ut och se till att vi blir många fler som ska vara aktiva i 

vårt parti och som ska stå för våra grundläggande värderingar vill jag ha 

ett partiprogram som jag vet vad det står för. Jag vill kunna förklara det

som står i programmet. Vi kan bära det som mission, som dröm men 

också som realitet. Det går att förklara vad demokratisk socialism är. 

Därför yrkar jag bifall till partistyrelsens förslag. 

Jens Nilsson, Jämtland: Ordförande! Partivänner! När jag utsågs att leda 

gruppen i vårt partidistrikt som skulle förbereda programdebatten kändes 

det väldigt ansvarsfullt, men också spännande. 

Jag minns vintern 1999, när vi drog i gång studiecirklar, hur engagerade 

människor var. De ville verkligen vara med från början och skapa 

någonting nytt i vårt partiprogram. Så småningom resulterade det i en 

uppfattning som partidistriktet enades om och som vi nu känner igen. 

Jag minns speciellt en träff som jag var med på med studiecirklarna i 

Bräcke vintern 1999 när vi diskuterade det frihetliga idéarvet. Vi diskuterade 

människan, människornas och medborgarnas egna organisationer. 

Vi diskuterade exakt det som nu står i inledningen. 

När jag fick se det sista förslaget till program för några veckor sedan 

kände jag igen en diskussion som vi hade haft bland gräsrötterna 1999. 

Det kändes varmt inombords, och det skapade förväntningar på resten av 

programmet, som vi har diskuterat här under dagen. 

Jag måste säga att det förslag som nu ligger, justerat efter ett förslag 

från Norrbotten, är den bästa inledning som vi kan ha i vårt partiprogram 

under rubriken Demokratisk socialism. Jag yrkar bifall till det förslaget. 

Thomas Östros, partistyrelsens föredragande: Kongressombud! Jag tänker 

gå igenom yrkandena. 

Yrkandet från Karl Petersen, Norrbotten, har vi ju besvarat med det 

tillägg som partistyrelsen yrkat bifall till som inledning till partiprogrammet. 

Det är ett mycket bra förslag. 

Roger Mogert föreslog förändringar i andra, femte och sjätte styckena. 

Jag yrkar avslag på de föreslagna förändringarna i andra styckets inledning. 

Det är ett tillägg som jag tycker tar bort en del av kraften i texten. 

Vi bör tänka på det som Anne-Marie förde fram, att vi nu behåller det 

retoriska greppet över texten. 

Roger Mogert föreslog också att man skulle göra omformuleringar i det 

femte och sjätte stycket. Hans förslag lyder: ”Vi strävar efter en ekonomisk 

ordning där alla människor som löntagare, medborgare och konsumenter 

kan bestämma över produktionens inriktning och fördelning.” 

Då kommer ju portalparagrafen tillbaka. Jag yrkar avslag på detta så att 

vi är tydliga i vårt beslut om vilken inriktning vi ska ha på inledningen. 

Däremot yrkar jag bifall till Roger Mogerts förslag till förändring i det 

stycke som inleds med: ”Socialdemokratin vill låta dessa demokratins 

ideal prägla hela samhällsordningen.” Han pekar på att det står att vårt 

mål är ett samhälle utan över- och underordning, utan klassgränser. Roger 

Mogert vill att det ska stå klasskillnader i stället för klassgränser. Jag yrkar 

bifall det förslaget till förändring. 

219

Axel Gisslén har argumenterat för det stycke som vi har lyft fram under 

den här diskussionen. Jag har diskuterat med Axel, och jag tror att vi är 

överens om att när vi antar Karl Petersens förslag kan vi ha den följd som 

vi har i programmet. Axel vinkar instämmande till detta, tolkar jag det 

som. 

Peter Gustavsson har ett förslag till en annan ordningsföljd som jag 

yrkar avslag på. Jag anser att vi nu med det här förslaget har en ordningsföljd 

som ger en retorisk styrka och en väldigt stor tydlighet när det 

gäller vad vi vill med partiprogrammet. 

Bo Bernhardsson, Peter Persson och Leif Hansen har yrkat bifall till en 

modifierad portalparagraf som jag tidigare har yrkat avslag på och som 

jag fortfarande yrkar avslag på av de skäl som vi tidigare har haft uppe till 

debatt. 

Kristina Svensson från Dalarna har ett tilläggsförslag om att samhället 

ska se till barnens och ungdomarnas bästa. Jag föreslår att vi tillgodoser 

Kristina Svensson, men med en annan ordalydelse. I det näst sista stycket 

efter meningen ”Ett samhälle där alla behövs och alla får plats, där alla 

har samma rätt och värde ...” ska det infogas: ”där alla barn kan växa till 

fria och självständiga vuxna”. Därmed har jag besvarat hennes yrkande. 

Jag hoppas att hon är nöjd med det. Jag ser att hon nickar instämmande. 

Bo Olovson har ett förslag om att problematisera demokratin. Han har 

en poäng med det, men jag tycker inte att det passar i inledningen till 

partiprogrammet. Det finns flera avsnitt i partiprogrammet som lämpar 

sig bättre för den typen av analytiska resonemang. 

Det tror jag var alla yrkanden som jag därmed har lämnat mina synpunkter 

på. Jag tror att vi har förutsättningar att få en riktigt bra inledning 

på ett riktigt bra partiprogram. 

Förslag 


Partistyrelsens utlåtande över motionerna 1:2, 4:8, 12:3, 22:1-2, 27:2, 

43:5, 44:2, 49:1, 56:3 och 27, 65:3, 74:1, 95:2, 125:2, 192:1, 193:1, 194:1, 

195, 196, 197, 198, 199 och 200 

att bifalla motionerna 192:1, 193:1 och 194:1 med hänvisning till 


att avslå motionerna 1:2, 4:8, 22:2, 43:5, 44:2, 49:1, 56:3 och 27, 

65:3, 95:2, 125:2, 196, 197, 198, 199 och 200, 

att anse motionerna 12:3, 22:1, 27:2, 62, 74:1 och 195 besvarade med 

hänvisning till utlåtandet. 

Förslag till partiprogram sidorna 4-5 (avsnittet Den demokratiska socialismen). 

220


Bo Olovson,Norrbotten: Tillägg sidan 5, rad 5: ”Man får inte blunda för att 

den demokratiska socialismens grundprinciper ibland kan komma i konflikt 

med varandra och skapa svårlösta paradoxer; ska exempelvis nynazister ha 

samma rätt att sprida sina åsikter, eller ska man, för att uppnå högre syften, 

inskränka på deras rättigheter? Socialdemokraten måste därför, för att 

kunna möta de utmaningar som förändringar i samhället ställer på politiken, 

ständigt hålla samtalen om den demokratiska socialismens grundläggande 

värderingar och deras praktiska tillämpning vid liv.” 

Karl Petersen, Norrbotten: Tillägg sidan 4, rad 3: ”Socialdemokratin vill 

forma ett samhälle som grundas på demokratins ideal och alla människors 

lika värde. Människan är målet för den demokratiska socialismen.” 

Kristina Svensson, Dalarna: Tillägg sidan 4, rad 41 efter ”alla får plats”: 

”ett samhälle som ser till barnens och ungdomarnas bästa…” 

Sara Heelge Vikmång,Östergötland: Bifall till partistyrelsens förslag. 

Bo Bernhardsson, Skåne: Stycke 7 sidan 4 (raderna 37-44) och stycke 8 

sidan 5 (raderna 1-5) lyfts upp för att inleda texten under rubriken Den 

demokratiska socialismen” Ordet ”dessa” före ”demokratins ideal” stryks 

som konsekvens. 

Stycke 6 (raderna 30-36) ersätts av följande text: ”Socialdemokratins 

strävan efter en samhällsordning där bestämmanderätten över produktionen 

och dess fördelning ligger i hela folkets händer. Det innebär att de 

för samhällsutvecklingen viktiga ekonomiska frågorna på varje nivå – 

nationell som internationell – ska avgöras av demokratiska församlingar 

där det råder full öppenhet och insyn. Det innebär också att socialdemokratin 

vill stärka medborgarnas inflytande över arbetslivet och ekonomin 

i deras egenskaper av löntagare och konsumenter.” 

Axel Gisslén,Örebro län: Ändring sidan 4: Flytta rad 26-44 upp på sidan 

och låt styckena bilda meningen: ”Det markerar det nya i den starka 

betoningen på demokratin.” 

Peter Persson, Jönköpings län: Bifall till Bo Bernhardssons förslag. 

Lars Aronsson, Jönköpings län: Bifall till Bo Bernhardssons förslag. 

Anne-Marie Lindgren, partistyrelsens föredragande: Bifall till partistyrelsens 

förslag 

Roger Mogert,Stockholm: Bifall till Bo Bernhardssons förslag. 

Ändring sidan 4, rad 8: ”Denna människors frihet förutsätter en långtgående 

jämlikhet.” 

221

Ändring sidan 4, rad 12: ”Socialdemokratin strävar därför efter jämlikhet 

i fördelning av resurser som har betydelse för människors möjlighet 

att påverka samhället och sina egna liv.” 

Ändring sidan 4, rad 33: ”Vi strävar efter en ekonomisk ordning där 

alla människor som medborgare, löntagare och konsumenter kan 

bestämma över produktionens inriktning och fördelning, arbetslivets 

organisation och arbetslivets villkor.” 

Ändring sidan 4, rad 39: ersätt ordet ”klassgränser” med ”klasskillnader”. 

Peter Gustavsson, Uppsala län: Bifall till Bo Bernhardssons förslag. 

Thomas Östros, partistyrelsens föredragande: Omskrivning av Karl 

Petersens förslag, det vill säga att man inleder partiprogrammet med följande 

mening på sidan 4, rad 3: ”Socialdemokratin vill forma ett samhälle, 

grundat på demokratins ideal och alla människors lika värde. Fria 

och jämlika människor i ett solidariskt samhälle är den demokratiska 

socialismens mål.” 

Bifall till partistyrelsens förslag med dessa ändringar. 

Jarl Henriksson,Norrbotten: Bifall till Bo Bernhardssons förslag. 

Anna-Karin Lundström,Stockholms län: Bifall till partistyrelsens förslag. 

Birgitta Halvarsson, Värmland: Bifall till partistyrelsens förslag. 

Leif Hansen, Gävleborg: Bifall till Bo Bernhardssons förslag. 

Daniel Persson,Skåne: Bifall till Bo Bernhardssons förslag. 

Kristin Lindroth,Skåne: Bifall till Bo Bernhardssons förslag. 

Wanja Lundby-Wedin, programkommissionen: Bifall till partistyrelsens 

förslag. 

Jens Nilsson, Jämtland: Bifall till Karl Petersens och partistyrelsens kompromissförslag 

på sidan 4. 

222 

Thomas Östros, partistyrelsens föredragande: Yrkandet från Karl Petersen 

anses besvarat med det tillägg som partistyrelsen yrkat bifall till. Bifall till 

Roger Mogerts förslag till förändring i det stycke som inleds med: 

”Socialdemokratin vill låta dessa demokratins ideal prägla hela samhällsordningen”. 

Avslag i övrigt till Roger Mogerts förslag. Avslag på Peter 

Gustavssons förslag till annan ordningsföljd. Avslag på Bo Bernhardssons, 

Peter Perssons och Leif Hansens yrkande om en modifierad portalparagraf. 

Kristina Svenssons tilläggsförslag om ett samhälle som ser till barnens och

ungdomarnas bästa tillgodoses med en annan lydelse i det näst sista 

stycket: ”där alla barn kan växa till fria och självständiga vuxna.” Därmed 

anses Kristina Svenssons yrkande besvarat. Avslag på Bo Olovsons förslag. 

Beslut 


Motionerna 

att bifalla partistyrelsens utlåtande över motionerna som rör avsnittet 

Den demokratiska socialismen. 


att bifalla partistyrelsens förslag (med anledning av Karl Petersens förslag) 

att partiprogrammet ska inledas med följande rader: 

”Socialdemokratin vill forma ett samhälle grundat på demokratins 

ideal och alla människors lika värde. Fria och jämlika människor i 

ett solidariskt samhälle är den demokratiska socialismens mål.”, 

att bifalla Roger Mogerts ändringsförslag på sidan 4, rad 39, 

att avslå Roger Mogerts övriga ändringsförlag på sidan 4, 

att avslå Bo Bernhardssons med fleras ändringsförslag på sidorna 4 och 5, 

att avslå Axel Gissléns ändringsförslag på sidan 4, 

att bifalla partistyrelsens ändringsförslag (med anledning av Kristina 

Svenssons förslag) på sidan 4, rad 41, 

att avslå Bo Olovsons tilläggsförslag på sidan 5, rad 5, 

att i övrigt bifalla förslaget till partiprogram sidorna 4-5 (avsnittet 

Den demokratiska socialismen). 

Behandlingen av dagordningens punkter 9.1 och 11.15 var därmed 

avslutad. 

Tjänstgörande ordförande: Jag konstaterar att vi har klarat av att hantera 

och fatta beslut om ett nytt partiprogram. Om jag får uttrycka en liten 

egen mening får jag säga att det var en väldigt imponerande debatt. Det 

är väldigt skönt att höra en politisk debatt en hel dag där man inte pratar 

om varför konkurrenterna inte är bra utan talar om hur vi ska utforma 

samhället och är visionär. 

Jag tycker att det varit en väldigt fin upplevelse att lyssna på detta i dag. 

Det ska ni ha ett stort tack för allihop! 

Ajournering 


223

05 nov Mân o 06 Tis - Socialdemokraterna

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?

05 nov Mân o 06 Tis - Socialdemokraterna