05 nov M„n o 06 Tis - Socialdemokraterna

18
Det är dags för oss att påbörja vårt veckolånga politiska projekt.
Numera heter ju allting projekt – detta fördärv av språket. Stryk det från
talet. Det är dags att börja vårt veckolånga seminarium i politik som ska
resultera i beslut och handling.
I morgon rullar partikongressen i gång på allvar med debatten om partiprogrammet.
Vi ska diskutera långsiktigt och utifrån våra grundläggande
värderingar. Thomas Östros, som lett programarbetet, kommer att
lotsa kongressen fram till centrala ställningstaganden.
Vi ska ta ställning till vilken väg vi ska gå när det gäller den offentliga
sektorn. Vi ska ställa allemansrätt mot rikemansrätt. Vi ska klargöra vad
vi ser för risker med det privata vinstintressets intåg i välfärden. Det gäller
att inte tappa kompassen. Det är målen vi ska koncentrera oss på.
Medlen kan skifta. Vilken väg vi väljer kommer framför allt att vara
avgörande för våra barns livsvillkor.
Vi ska ta ställning till klyftorna i Sverige. Vi ska klargöra vår samhällsanalys.
Vi vet att klassanalysen inte längre räcker till för att förklara de
klyftor och orättvisor som står i vägen för så många människors utveckling
och liv i Sverige i dag. Det krävs bättre analysredskap för att förhindra
att de barn som växer upp i Sverige i dag hämmas av olika hinder
för att de fötts med en mörkare nyans i huden eller ett funktionshinder,
för att de vuxit upp till en viss sexuell läggning eller helt enkelt för att de
vuxit upp till kvinnor. Det kan socialdemokratin aldrig acceptera.
På onsdag morgon startar vi med förslaget om politiska riktlinjer. Steg
för steg, område för område ska vi lägga fast den socialdemokratiska politiken
för den kommande mandatperioden. Vi ska peka ut vad som är viktigt
och vad vi vill göra först. Jag vet vad jag tycker är viktigast. Det är
barnens och de ungas situation. Det är det som upprör och skrämmer
mig mest. Det är många barn som står ensamma i dagens värld, och det
är komplext. Det är svåra valsituationer, och det är snabba beslut som
krävs av barn. Vi kan tycka att det är jobbigt. Jag tycker att det är jobbigt
med all den kunskap och erfarenhet jag har, men också barn och unga
lever i samma värld som jag gör och utsätts för samma tryck att snabbt
ha en uppfattning.
Många barn har en vuxenvärld omkring sig i skolan, i omsorgen, i
hemmiljön som inte förmår att erbjuda tillräcklig trygghet. Jämnåriga
sviker, eller gör ont värre i sin egen brist på värden att styra efter. Alltför
många unga går ut i världen med för dåliga kunskaper och för svag självkänsla.
Vad möts de av? En alltför hög ungdomsarbetslöshet i kombination
med en bostadsbrist som gör det omöjligt att ta steget fullt ut in i
vuxenvärlden och börja ta ansvar, segregation som reser murar framför
både anställningsintervjun och kvällens disko – nedrigheter i det lilla.
Våld och droger erbjuder en flykt från ledan eller hetsen, från kraven
eller ensamheten. Det finns där, alldeles för nära till hands. Anorexi,
kickers, ecstacy, underkänt, mobbning, PBU – vad säger ord som dessa