Kelderashgruppens historia och kulturarv i Sverige - Minoritet

ADT: För jag har också hört att många åkte ner till Tyskland och beställde sig
husvagnar.
NN: Det kan hända ja, men jag kommer ihåg att min farmors husvagn var det faktiskt
min farbror som hette NN, som gjorde en ritning hur den skulle se ut och sen byggde
de efter den.
ADT: De var väldigt duktiga förr i tiden, både att rita modeller och göra olika
saker. Det var nånting jag tänkte mer på. Jo jag kommer ihåg en gång att du
berättade att din mamma bar den romska sjaletten, 6 eller hur? Och du
berättade för mig en gång att hon visade aldrig håret.
NN: Nej det var inte tillåtet. Hon till och med sov med den när vi hade gäster i
husvagnen eller när vi bodde i tältet, när vi skulle sova fick hon absolut inte ta den ner
[ta av den] och de fick inte kamma håret efter att solen hade gått ner. Det var en
tradition. Alla kvinnor som var gifta fick inte lov att göra det. Och utan huvudduk, det
var en skam att gå ut.
ADT: Men ni som barn då, hjälpte ni till i lägret?
NN: Ja det gjorde vi. Vi hjälpte ju till i lägret till exempel de som kunde sjunga eller
dansa, de fick hjälpa till och sjunga och dansa. På farfars tid så hade vi en dansbana
och med en scen alltså och där sjöng jag och dansade och även min kusin Hans och
alla de andra kusinerna som kunde dansa. För romsk dans, det är väl ingen som inte
kan. Det kan de till och med idag. Men det var ju populärt då. Alltså när folk kom till
tivolit, fick de se flickor som dansade och kunde sjunga, så att på så sätt hjälpte vi till
med att… och vi som kunde spå, kunde ju också spå, för de såg ju hur mamma och
farmor gjorde och de andra äldre släktingarna alltså. Barn, även åtta nio år, kunde spå,
till och med mindre.
ADT: Men det var ju också ett sätt för att de, alla hade ju en plats i lägret, alla
skulle ju hjälpa till.
NN: Helt klart, för att man ska överleva måste alla arbeta.
MD: Men vi var ju också självförsörjande
NN: Visst var vi det, för vi fick ju inga bidrag varken av socialen eller Rädda Barnen,
Röda korset eller nånting. Vi hade ju inte alls med dem att göra.
ADT: Fick ni barnbidrag?
NN: Inte.
ADT: Inte barnbidrag heller.
NN: Inte det heller.
ADT: Tänk om du skulle få ditt barnbidrag idag retroaktivt.
NN: Det hade ju varit jätteroligt. (…)
ADT: Så ni hade inga förmåner av Sveriges rike alls
NN: absolut inte
ADT: utan det var bara att man jobbade systematiskt på att det skulle vara
jobbigt för er?
NN: Ja, det var de ju ute efter. Jag kommer ihåg en gång, det var ett kommunalråd
som sa på TV att vi romer hade det mycket finare i tält än vad han hade i sitt
vardagsrum. Så vi kunde kanske ha blivit inredningsarkitekter eller nånting sådant.
ADT: Ja design eller inredningsdesign. Men ni bodde väl väldigt fint i alla fall
om man säger, om man räknar det på zigenskt vis, nu menar jag inte att ni
bodde i någon lyx utan jag menar att ni hade alltid rent och fint hemma.
NN: Vi hade alltid rent och fint även när vi bodde i tält som var fyra gånger fyra
[meter], så skulle det vara rent både i tältet och utanför tältet, för de fick gärna kalla
6 Avser här dikhlon som gifta romska kvinnor alltid bär som ett hårband och som visar att de är gifta.
14