Kelderashgruppens historia och kulturarv i Sverige - Minoritet

När det gäller om de intervjuade var döpta, mantalsskrivna eller fick
ransoneringskort under krigsåren, är bilden blandad där det mest verkar vara
tillfälligheter som påverkade. Någon är döpt och mantalsskriven medan andra inte
blev det. Ransoneringskort fick vissa och andra kunde först genom att utföra någon
syssla få byta till sig dessa. Likaså när det gäller skolgång verkar det vara varierande,
där en del av de intervjuade inte har fått gå i skolan eller möjligen gått i de
sommarskolor som ibland anordnades under några veckor i lägren. Någon har gått
mer sporadiskt i skolan när man stannat längre på någon plats. Trots man inte gått i
skolan fanns det ändå enstaka individer bland de vuxna som kunde läsa och skriva.
När det gällde övergången från att bo i läger till lägenhetsboende i slutet av
1950-talet och på 1960-talet, verkar det enligt de intervjuade ha funnits många
oklarheter. Intervjuerna ger intryck av för att få tillgång till lägenhet och för att kunna
betala hyra, blev man tvingade att ta socialbidrag, något som man egentligen motsatte
sig. De gamla försörjningsmöjligheterna gick dock inte att upprätthålla. Det förekom
också en rädsla för myndigheterna att de skulle ta barnen ifrån dem. Man kände också
till vad som drabbat de resande inte bara i Sverige utan även i Norge, vilket gjorde att
man var extra försiktig.
Sammanfattningsvis kan sägas att denna studie ger en motbild till de annars
vanliga stereotypa och fördomsfulla föreställningar om romer som dominerar i
samhället i övrigt. Studien pekar också på att när det gäller kelderashgruppens historia
och kulturarv i Sverige är det många områden där det finns ett mycket stort behov av
mer omfattande studier. Ett angeläget område handlar om fortsatta intervjuer och
dokumentation av äldre romers berättelser, så att dessa inte går förlorade. Mer
utförliga beskrivningar av romska traditioner behövs för at fördjupa förståelsen av
dessa traditioner tillsammans med hur de har utvecklats fram tills idag. Också när det
gäller de arbetsböcker som eventuellt finns kvar idag i privat ägo behövs en
inventering. Det skulle vara viktigt att studera arbetsböckerna för att, genom de intyg
som på skrivits in i dem, också se vilka områden de rent geografiskt täcker in. Har
Musikerförbundet kvar några anteckningar kring de romska musikorkestrarna som
anlitades, är en annan fråga att undersöka. En ordentlig inventering över romska
artefakter som bälten, kopparföremål, kläder och liknande som finns på museer eller i
privat ägo, för att få en mer samlad bild av gruppens kulturarv, ter sig nödvändig.
Även mer samordnade nordiska undersökningar skulle kunna förtydliga och fördjupa
bilden ytterligare, eftersom grupper av romer också rört sig över gränserna mellan de
nordiska länderna. I samtliga dessa fortsatta undersökningar och studier är det
avgörande att romer medverkar i själva genomförandet.
4