Kelderashgruppens historia och kulturarv i Sverige - Minoritet

MD: Ja, ja.
NN: Så när din pappa föddes så, han föddes mitt i vintern i november, så fick pappa
sitta uppe och elda.
MD: Vad gjorde dom när de fick en pojke?
NN: Ååhh det var himmelriket.
ADT: Satt eran mamman såna här röda band på barnet när det föddes?
NN: Ja! Det gjorde de. Hade barnet lite hår så här, bra med hår, så kunde man sätta en
röd rosett i håret.
ADT: I håret.
MD: Vad gjorde ni med barn som föddes, lindade ni dom på nåt sätt?
NN: Ja!
MD: Kan du berätta det? Varför gjorde ni det för?
NN: Jo, dom lindade dom i flanelltyg och lindade dom så här med händerna.
ADT: Dom lindade fast händerna också för att [inte barnet skulle] riva sig i
ansiktet.
NN: Nej! …det också, men att de skulle bli fasta [stadiga]. 8
ADT: Stadiga. Hade ni andra medicinkurer som ni gjorde då?
NN: Jo, när barnet grät mycket, för såna bebisar så tog de en skopa med vatten och
tog en kolbit från kaminen och la i vattnet. Skulle den sjunka så hade de [barnet?] det
onda ögat.
ADT: Vad gjorde de med det där vattnet då?
NN: Oj, de tog lite kol, lite svart och la det på pannan (på bebisen).
ADT: Som ett kors.
NN: Ja, som ett kors, så att det skulle gå över.
MD: Gjorde det då?
NN: Ja, det gjorde väl det ibland.
ADT: Vad sa de när de slängde vattnet då?
NN: Ja de önskade lycka till barnet och så där.
ADT: Sa de inte att det skulle gå på hundarna och grisarna [att hundarna och
grisarna skulle överta det onda]?
NN: Ja och på katterna. Oj vad löjligt! (ADT och NN säger besvärjelser på romani
chib.) Och så fick inte barnen nappar på den tiden. Då la de lite bröd och socker och
doppade i vattnet som de fick suga på [i stället].
ADT: Men hur satt den trasan kvar i munnen då?
NN: Ja, man höll ju den så här. Det var en tunn trasbit, som en gardin [eventuellt
gasväv].
ADT: Ja, ja och då blev de tysta.
NN: Ja, då fick de suga på det.
ADT: Men hur gamla var barnen när de fick äta riktig mat?
NN: Jaha, det var väl över året.
MD: Fick de äta fisk?
NN: Nää!
MD: Varför?
NN: För fisken är stum [man gav inte barnet fisk att äta förrän barnet kunde tala
tydligt, man trodde att fiskens stumhet skulle överföras till barnet, om det åt fisk innan
det kunde tala.]
MD: Ja stum.
8 Även Katarina Taikon (1976: 11) beskrev hur hon blev lindad som barn och ”extra hårt runt benen för
att de skall bli raka”.
42