Kapten klänning och den leende barnamörderskan. En studie om ...

3.1 Normativ femininitet
Det finns vissa gemensamma uppfattningar i lokalsamhället om vilka egenskaper och företeelser
som tillskrivs en kvinna. Detta är vad som skapar en allmän etablerad syn av hur en kvinna bör vara
och agera och som vidare råder under begreppet normativ femininitet – en mytomspunnen form av
femininitet som anses vara den kvinnliga idealbilden, som konstrueras och är beroende av den
socialt kulturella kontext man omges av (Lander 2003, s. 26). Den normativa femininiteten
upprätthålls av och kontrasteras till den bild som beskriver de kvinnor som anses avvika från
normen då de inte följer de vedertagna förväntningarna (Hutter & Williams 1981, s. 9). Befintliga
framställningar om avvikande egenskaper förstärker och kontrollerar således bilden av den
normativa femininiteten. Då kvinnan präglas av sin svaghet, godhet och roll som moralens bärare
anses en lagöverträdelse vara ett avvikande beteende från genusnormen då hon inte lyckas leva upp
till förväntningar om henne som anständig och laglydig (Lander 2003, s. 36, 39). Allt beteende som
bryter emot normen blir avvikande (Lander 2003, s. 41). Vidare är modersinstinkten sedan länge
starkt knuten till kvinnorollen, och innebär egenskaper av att visa omsorg och ta hand om hemmet
(Hutter & Williams 1981, s. 18-19, 23). Inte sällan porträtteras en bild av oförmåga att ta hand om
sig själv och i behov av beskydd. Vad gäller frågan om sexualitet beskriver Lander (2003, s. 35) hur
den verkar centralt vid framställning av normativ femininitet genom att fungera emotionellt och inte
erotiskt sexuellt som ses i samband med prostitution och lösaktighet, som tillskrivs den avvikande
kvinnan. Pettersson (2003, s. 141-142) uppger sin tolkning av existerande genusroller och menar att
femininitet skapas i motsatsförhållande till maskulinitet – egenskaper som tillskrivs idealmannen.
Genom svaghet och bristande förnuft ses kvinnor i beroendeställning och underordnade i
förhållande till män. Den normativa femininiteten tillskrivs även attribut som inte är verbala och tar
sig utseendemässiga uttryck så som anständiga kläder och smycken som inte ger utmanande och
vulgära signaler (Lander 2003, s. 32).
3.2 Hegemonisk maskulinitet
Precis som femininitet existerar maskulinitet i olika former vars kännetecken varierar med hänsyn
till den socialt historiska och kulturella omgivningen man befinner sig i (Connell 2005, s. 76, 81).
Särskiljande inbördesrelationer som råder mellan maskulinitetsformer kan liknas till en hierarki av
maktstrukturer. Connell (2005, s. 77) beskriver den hegemoniska maskuliniteten som den främsta
och mest legitima i västvärlden. Den utgör normen för den manliga idealbilden och är kopplad till
en stark maktposition som upprätthålls genom vissa beteenden och egenskaper som ständigt
kontrasteras till övriga maskuliniteter (Lundgren, Petterson & Tiby 2003, s. 81-82). Fysisk makt,
16