Kapten klänning och den leende barnamörderskan. En studie om ...

Lindbergs mjukhet och psykiska svaghet avbildas då tidningarna beskriver hans ”vanliga” sida samt
hur han uppenbarar sig under häktesförhandlingarna. Artiklarna skriver att Lindberg inte är
tillräckligt stark för att klara av pressen som brottsanklagelserna innebär och han målas upp som
avmagrad, med mörka ringar runt ögonen och bleknat ansikte. Den styrka som betecknar
hegemonisk maskulinitet gör sig inte synlig, istället avlägsnas Lindberg bilden av ideal mannen
genom hans svaghet och orkeslöshet.
Gemensamt för kvällstidningarna är att de fokuserar Lindbergs sexualitet genom att redogöra för
omständigheter kring hans sexuella våldsbrott och skriva om de redskap han använder vid sina
sexuella förbindelser. I samband med detta urskiljs artiklar som gestaltar en avvikande sexualitet
och en avvikande person. Artiklarna knyter Lindbergs sexualitet till makt- och dominansspel genom
kontrastering till unga sårbara kvinnliga offer men även genom att konkretisera hans förnedrande
våldsanvändning i brotten. I artiklarna beskrivs Lindberg dominant och hårdhänt – en upprättare av
maktordningar. Dessa egenskaper förknippas till hegemonisk maskulinitet (Connell 2005, s. 77, 82-
83: Marklund 2003, s. 285). Aftonbladet och Expressen skriver sällan om Lindbergs brottsliga
gärningar som avvikande. Det är hans personliga sexualitet som anses märklig, men att Lindberg i
skepnad av en man har begått brottsliga gärningar är något helt annat. Man återger det brott han står
åtalad för och artiklarna lämnar inte utrymme till förundran och oförstånd. Det är som att
tidningarna på ett naturligt sätt förankrar Lindbergs brottslighet till hans manliga könsroll där våld
är ett iscensättande av dominans och makt (Marklund 2003, s. 285).
Aftonbladet och Expressen framställer våldsbrottslingarna på ett likartat sätt. De skriver om samma
företeelser och man ser genomgående likartade artiklar och ställningstaganden i exempelvis
Schürrers ondska och psykiska instabilitet samt Lindbergs mäktiga yrkesroller och de sexuella
gärningarna som en utövning av dominans. Resultaten visar att Expressen i större utsträckning än
Aftonbladet tenderar att förknippa artiklarna om Lindberg som kvinnokämpe till en icke-manlig
värld. Aftonbladet har en bredare bild än Expressen i framställningen av Schürrer i egenskaper som
tillskrivs den normativa femininiteten. Båda tidningar gräver därmed djupare i våldsbrottslingarnas
liv än att enbart förhålla sig sakligt och konkret till brotten. De använder också ofta värdeladdade
ord i sina beskrivningar.
Resultaten som frambringas och presenteras genom min studie, menar jag, styrker tesen om att
tidningarna är med i skapandet av människors olika uppfattningar och synsätt. I detta fall till hur
tidningarna – Aftonbladet och Expressen – medverkar till hur bilden av våldsbrottslingarna
35