to Uppsala! - Ergo

Ergo #7 / 2010
DEBATT / 05
Feminismen handlar om mer än
att ta avstånd från övergepp
och orättvisor mot kvinnor. Det
skriver Marcus Andersson I en
replik på Isabella Bomans inlägg
“Våga kalla dig feminist” I Ergo
nummer 5 2010.
sabella Boman hävdar i sin artikel
att feminism idag handlar om att
vara emot framför allt våld och övergrepp
mot kvinnor, och orättvisor
på arbetsmarknaden. Men jag är
ju emot de sakerna också, utan att vara
feminist. Anledningen är enkel: feminismen
har uppenbarligen blivit något
mycket mer än dessa saker. Det finns
goda skäl att kritisera feminismen, och
hur den offentliga debatten har förts
hittills.
Det mest anmärkningsvärda med feminism
som begrepp är tillägget “-ism”.
Och det mest anmärkningsvärda med “-
ismer” är att de tenderar att sluta i katastrof.
De uppmuntrar till fantasier (den
totala, androgyna jämställdheten) och
blir dogmatiska (könsperspektiv på rörmokarejobbet,
kaffekoppar).
Jag tror inte heller att de flesta feministers
mål är att männen ska bli kuvade,
men frågan är om det har kommit till en
punkt där många män varken anses eller
tror sig ha något att tillföra debatten.
En fråga som kan diskuteras är stabiliteten
och lyckan i mer “androgyna” relationer.
Eller, till exempel, vad man ska
göra åt den tilltagande bristen på manligt
ledarskap för unga pojkar och män.
Det sistnämnda är ett könsrelaterat problem
som den nuvarande feminismen
definitivt inte kan råda bot på. Och hur
redo är den nuvarande feminismen att
åtgärda områden där män och pojkar
har hamnat i underläge?
Imartin wollerstam
VÅGA STRYKA ”-ISMEN”
FRÅN KVINNOKAMPEN«
ATT HÄNGA UT MÄN som begår våld eller
våldtäkt i dagstidningar är ingen dum
idé. Jag tycker också man ska ta killar åt
sidan i en tidig ålder i skolan och berätta
för dem att vi har ett problem med vissa
som slår eller begår sexuella övergrepp
mot kvinnor, och att det inte är okej.
Detta, bland annat, tror jag skulle få bra
effekter.
Mäns och kvinnors olika beteenden på
arbetsmarknaden, liksom nästan överallt,
är den mer komplexa av frågorna
som Isabella tog upp. Jag är tillräckligt
insatt för att förstå att bilden som media
målar upp är förenklad, däremot inte
tillräckligt insatt för att ge någon en
alltför detaljerad analys i nuläget.
ATT FOKUSERA på den egna gruppens
brister har högst moraliskt värde, eftersom
det är hos oss själva som vi kan göra
väsentliga skillnader. Därmed behövs
det en kvinnosakskamp inom den svenska
folkgruppen, liksom andra grupper,
eller andra delar av världen, uppenbarligen
behöver en sådan också. Och det
finns många sätt att stödja dem.
»DET MEST ANMÄRKNINGS-
VÄRDA MED “-ISMER” ÄR
ATT DE TENDERAR ATT
SLUTA I KATASTROF.«
Men den svenska debatten kan inte
fortsätta som den gör nu i all evighet.
Ett samhälle med stränga könsroller är
inte okej, och inte heller någon typ av
våldsamma maktutövningar. Men ett
androgynt samhälle där vi försöker bete
oss som några slags könlösa vandrande
intellekt är inte heller okej. “Emaskulerade”
män får inte ses som något bra.
Och med tanke på hur liten andel män
som deltar i “jämställdhetsdebatten” så
vi behöver i alla fall inte mer feminism i
just genusdebattsfrågan. Och mer än så:
vi behöver inga “-ismer”. Våga stryka “-
ismen” från kvinnokampen.
Marcus Andersson
LÅNG VÄG KVAR TILL DET
HÅLLBARA SAMHÄLLET«
Vi miljöpartister vill ha en modern
politik som uppmuntrar
olika perspektiv på vad som är
de bästa lösningarna – istället
för att vara en den enda vägens
politik som låter marknaden diktera
villkoren. Det skriver Frida
Johnsson, språkrör för Gröna
studenter och kommun- och riksdagskandidat
för miljöpartiet.
Miljöpartiet talar ofta om
behovet av mer vetenskap
i politiken. Tyckande
baserat på vetande
är det överlägset bästa
sättet att gå från idé till åtgärd, från vision
till verklighet. Men steget från uppfinning
till utvecklad och använd innovation
är stort och kräver mer än teknik
och vetenskap. Den stora utmaningen är
att enas om en vision för samhället och
tillsammans bestämma att vi vill dit,
och visa att vi är beredda att göra det som
krävs.
Men vem vågar ha visioner i en krisdrabbad
värld – med finansbubblor, klimathot
och hög arbetslöshet?
Inte den svenska regeringen. De ser inte
behovet av förändring utan fortsätter på
den inslagna vägen, och lovar att vi alla
kommer få mer pengar kvar i plånboken.
Förutsatt förstås, att vi alla jobbar,
och jobbar ännu mer. För med den nya
arbetslinjen vill de få oss att tro att vi alla
kan välja att jobba, istället för att välja
att vara sjuka, att välja att vara stressade,
eller att välja att vara arbetslösa.
»VARFÖR TALAR REGERING-
EN SÅ SÄLLAN OM SOCIAL
RÖRLIGHET, SOM EN GÅNG
VAR SÅ VIKTIGT FÖR LIBERA-
LER?«
Regeringen löser samtliga problem
genom att avreglera, konkurrensutsätta
och marknadsanpassa. Man tacklar dagens
utmaningar med verktyg från förr.
Andra värden får stå åt sidan när dagis,
sjukhus och naturvård drivs av vinstmaximering.
Man skapar en låtsaskapitalism
där vi privatiserar vinsterna men
socialiserar förlusterna.
VI HAR EN LÅNG VÄG KVAR till det långsiktigt
hållbara samhället. I början av året
fick vi uppleva en kall, snörik men rätt
vanlig svensk vinter. Detta lamslog spårtrafiken
i hela landet. Om SJ inte styrts så
hårt av vinstmaximering hade vi haft en
långsiktigare planering och kunnat åka
tåg inte bara när solen skiner, utan även
den andra halvan av året.
Det finns en stark tro att alla har samma
möjligheter i Sverige. Att man kan
bli vad man vill och nå randen av sin förmåga.
Men allt tidigare val i skolan, borttagna
vägar in i den högre utbildningen
och indragna chanser senare i livet gör
att människors möjligheter att förändra
sin tillvaro minskar. Varför talar regeringen
så sällan om social rörlighet, som
en gång var så viktigt för liberaler? Förmodligen
för att det är deras politik som
är ansvarig för den utveckling vi ser.
Var finns den verkliga friheten idag?
Frida Johnsson.
När vi avskaffat medborgaren och reducerat
frihet till en fråga om val av varor.
Vi genomgår en förvandling från medaktörer
till kunder i samhället. Vad vi
behöver är en politik som erbjuder människor
friheten inte bara att välja vad
som är bäst för dem själva, utan också
friheten att vara delaktiga i att skapa det
samhälle som är bäst för oss alla.
KLIMATFÖRÄNDRINGARNA är ett av de
största hot som mänskligheten stått inför.
Men just därför är detta vår största
chans. Den öppnar dörren till en samhällsomvandling
utan like. Det är en fråga
som förenar mer än den splittrar och
den rör varenda en av oss. Vi står inför
den kanske viktigaste mandatperioden
någonsin. För priset att betala blir allt
högre och snart kanske det är för sent.
Miljöpartiet tror på att ge alla både en
första och en andra chans, att bilda sig,
tänka nytt, att tänka större. Vi vill leva
i ett samhälle där vi inte lägger över ansvaret
på någon annan, där fattiga länder
ska sköta ansvaret för våra utsläppsminskningar.
Endast med rättvisa och
jämlikhet kan vi lösa de globala utmaningarna.
Vi vill ha en modern politik
som tillåter, ja uppmuntrar olika perspektiv
på vad som är de bästa lösningarna
– istället för att vara en den enda
vägens politik som låter marknaden diktera
villkoren.
Vi har en annan vision för detta samhälle.
Och vi är beredda att göra det som
krävs för att forma en ny politik, ställa
om och skapa ekonomisk, social och miljömässig
hållbarhet. För denna gång har
vi verkligen en värld att förlora – men en
annan att vinna.
Frida Johnsson
Språkrör, Gröna Studenter
Kommun- och riksdagskandidat, MP
SKRIV TILL ERGOS
DEBATTSIDA!
Textlängden bör inte överstiga
2 500 tecken inklusive mellanslag.
Redaktionen förbehåller sig
rätten att korta i och språk granska
manus. Det går bra att vara anonym,
men du måste uppge namn och
adress till
redaktionen.
Maila till cred@ergo.us.uu.se.
Nästa manusstopp är den 6/9.