Moderna Läkare nr 2 2009 - Sveriges läkarförbund

Bör en student avskiljas
som inte är lämplig för det yrke
som studierna syftar till
FRÅGAN I RUBRIKEN har nyligen aktualiserats
i samband med att en student som
tidigare varit dömd och straffad för mord
antagits till läkarutbildning, först vid
Karo linska institutet, sedan vid Uppsala
universitet. Vid KI ”löste” man problemet
genom att det kunde påvisas att studentens
gymnasiebetyg inte var i laga ordning. Lite
fegt kan man tycka. I Uppsala gjorde man
annorlunda.
DET FINNS EN grundmurad moralisk
uppfattning i varje rättssamhälle att en
person som befunnits skyldig till ett brott
och avtjänat sitt straff har sonat sitt brott
och bör i framtiden åtnjuta samma medborgerliga
fri- och rättigheter som alla
andra medborgare. I praktiken ser det
emellertid lite annorlunda ut, både i rättstillämpningen
och i den allmäna moralen.
PÅ GRUND AV kunskap om att en stor
del av de grova våldsbrotten utförs av en
rätt begränsad grupp individer som ofta är
återfallsförbrytare har man ändå beslutat
att upprätta särskilda DNA-register för att
hjälpa till med polisutredningar vid sådana
brott. Den som blivit dömd för pedofi li
kan heller inte anställas för arbete inom
barnomsorgen. På motsvarande sätt skulle
den som överväger att ta professionell
hjälp av en revisor undvika att anställa en
person som dömts för ekonomisk brottslighet.
Juridiskt är man alltså frikänd och
har sonat sitt brott men i yrken som ställer
extra krav på omdöme har vi alltså högre
krav. Detta gäller särskilt yrken där man
har ansvar för och dagligen möter personer
som står i en utsatt beroendeställning
till yrkesutövaren, som till exempel personal
inom barnomsorgen och personal
inom hälso- och sjukvården.
INOM HÄLSO- OCH sjukvården gäller att
alla patienter har rätt till lika behandling
och det får inte finnas minsta tvekan om
att allt görs för att med bästa sakkunskap
bistå en patient, oavsett dennes politiska
åsikter, etniska bakgrund, sexuella läggning
eller religiösa hemvist. Barn och
andra särskilt utsatta individer måste på
samma sätt få ett fullgott professionellt
bemötande.
BETRÄFFANDE INDIVIDER SOM genom
att begå allvarliga brottsliga handlingar
mot andra individer tydligt har demonstrerat
sin bristande respekt för denna
grundläggande princip finns det skäl att
ifrågasätta lämpligheten som läkare eller
sjukvårdspersonal. Det uppstår en osäkerhet
om man kan lita på individens om döme
i alla situationer. Finns det biologiska
eller psykologiska skäl som är outredda,
hur reagerar individen i en akut situation
Här måste patientsäkerheten prioriteras
och det blir enligt principen hellre fälla än
fria. Det kan säkert finnas andra som inte
är lämpliga av liknande skäl men om inga
brister i omdömet upptäcks under utbildningen
har man inte något att gå på. För
den som straffats finns en tydlig gräns som
överskridits. Det måste dock av samma
skäl, hänsyn till patientsäkerheten, vara
möjligt att avskilja också andra studenter
som inte bedöms vara lämpliga att utöva
yrket. Det finns ingen allmän rättighet
att bli läkare. Det krävs förutsättningar
i form av förkunskaper, färdigheter och,
inte minst, omdöme.
SOCIALSTYRELSEN MEDDELADE redan
i samband med sagde students antagning
vid KI att personen inte var lämplig att
tjänstgöra inom hälso- och sjukvården där
patientmöten uppstår. Detta uttalande har
nu landstinget i Uppsala län, liksom flera
andra landsting som samverkar med läkarutbildningen
tagit fasta på.
UTBILDNINGEN ÄR UPPLAGD på ett sådant
sätt att studenterna redan under de
första veckorna kommer i kontakt med
patienter. Det finns en nära klinisk förankring
med patientkontakter, något vi
också genomfört när det gäller etikmomenten.
Om man inte är lämplig att utöva
yrket därför att det inbegriper patientmöten
så är man ipso facto inte lämplig att
delta i utbildningen till dessa yrken. Lite
fegt tycker jag att man inte kunde hantera
detta snabbare i båda fallen.
MATS G HANSSON
Professor i biomedicinsk etik
8
ML_0902.indd 09-03-12 21. 3.2