NÃ¤r korridoren var ung - Ergo

More documents

Recommendations

Info

Ergo #14 / 2007 NYHETER / 15 På flera av universiteten i Sverige kan man som läkarstudent läsa humaniora. Men vad kan skönlitteratur ge medicinare, inriktade som de är mot den fysiska aspekten av människan Kafka och Camus ska göra läkarstudenter empatiska L unds universitet erbjuder från vårterminen 2008 läkarstudenter att läsa kursen ”Kroppen i humanioraperspektiv”. På Uppsala universitet har läkarstudenterna haft möjlighet att läsa humaniora sedan 2004 genom den valbara kursen ”Skönlitteratur och medicin”. Kursen ges nästa gång vårterminen 2008. Målet för kursen är att stimulera till professionell utveckling genom användning av skönlitterära texter och skrivuppgifter som utgångspunkt för reflektion kring yrkesroll, människosyn, kommunikation och etiska frågor. Lärare på kursen är Merete Mazzarella, professor i nordisk litteratur vid Helsingfors universitet och hedersdoktor i medicin vid Uppsala universitet. – ”Skönlitteratur och medicin” är en kurs som i större utsträckning än läkarutbildningen i övrigt ger deltagarna möjlighet till fri diskussion och till att formulera åsikter. Vi diskuterar förhållandet mellan humaniora och naturvetenskap och i vilken utsträckning medicin är ett humanistiskt ämne, säger Merete Mazzarella. FLERA AV TEXTERNA som används under kursen är klassiker som Mary Shelleys Frankenstein, Kafkas Förvandlingen och Camus Främlingen, men också samtida noveller ingår. Meningen är inte att läsa texter om vård och sjukdom utan att läsa bra litteratur, kort och gott. Mazzarella lär ut litteraturvetenskapliga perspektiv och redskap och diskuterar tillsammans med studenterna likheter och skillnader mellan att förhålla sig till en text och att förhålla sig till en människa, en patient. – Min egen övertygelse är att man inte självklart blir en bättre människa eller en duktigare, mer empatisk läkare av att syssla med skönlitteratur. Men jag tror man blir gladare och i någon mening befriad. Förmåga till empati är annars ett argument som förs fram i debatten. Anhängare av tvärvetenskapliga initiativ menar att läsning och diskussion av texter främjar den empatiska förmågan. – Det är dock inte självklart att man vill ha empatiska läkare, säger Torsten Pettersson, professor i litteraturvetenskap vid Uppsala universitet. För att undvika utbrändhet är det bästa en väl avvägd blandning av empati och distans. Precis denna blandning är karaktäristisk för skönlitteraturen, vilket gör den till ett utmärkt arbetsredskap för blivande läkare. Torsten Pettersson talar om estetisk distans och biblioterapi. Biblioterapi, en officiell terapiform som vuxit sig stark i USA, går ut på att patienter läser och »DET HANDLAR OM ATT FÖRÄNDRA ATTITYDER. SÅDANT TAR TID.« diskuterar skönlitterära texter i grupp. Behandlingen har gett goda resultat, då patienterna på ett säkert sätt kan bearbeta känslor och situationer. Litteraturen har här en ställföreträdande funktion och utgör samtidigt den största reservoaren av kunskap om människan. Genom läsning kan man märka att man inte är ensam om sina tankar och funderingar. Enligt Torsten Pettersson passar terapiformen bäst för människor i gråzonen, människor som är på väg att bli deprimerade. För riktigt sjuka personer behövs mer resurser. – Det är naturligtvis inte fråga om att litteraturen skulle vara allenarådande, utan snarare att den skulle fungera som komplement till annan behandling. OM SKÖNLITTERATUR på läkarutbildningen säger Torsten Pettersson att den skapar en säker omgivning för diskussion eftersom den medger estetisk distans, till skillnad från verkliga ”case studies”, som kan vara känsliga att diskutera. Han säger vidare att en kurs i humaniora bör planeras in i läkarutbildningen redan från början, så att studenterna är förberedda och att kursen bör ges på halvfart för att ge tid för personlig utveckling. – Det handlar om att förändra attityder. Sådant tar tid. I slutändan handlar det om att möta en sjuk människa och det gäller att få studenterna att förstå att de behöver litteraturen och varför. Viktigt att komma ihåg är att litteraturen inte bara är fiktion utan ett speciellt sätt att tala om verkligheten. DET LÅTER ONEKLIGEN både spännande och viktigt men hur ser verkligheten ut Kursen ”Skönlitteratur och medicin” har erbjudits läkarstudenter och andra sedan vårterminen 2004 och responsen från tidigare studenter har varit mycket positiv. Men två gånger har kursen ställts in på grund av för få sökande. Leo Wennström och Josefine Kjaer som läser femte terminen på läkarprogrammet visste inte att kursen fanns. Båda anser dock att en kurs som syftar till bättre kommunikation mellan läkare och patient är både relevant och viktig – om upplägg Illustration: Hanna Strandberg och undervisning har en pedagogisk tanke och poäng. De ser båda helst att kursen ges på helfart för att behålla fokus. Tvärtemot vad Torsten Pettersson anser alltså. Men om nu intresset för humaniora hos medicinare är så stort, hur kommer det sig då att kursen har svårt att få tillräckligt antal sökande Brist på information HANNA STRANDBERG ”Skönlitteratur och medicin”, 3 hp, ges vid Uppsala universitet. Undervisningen sker kvällstid, ca 8 tillfällen. Kursen ges varje termin i mån av resurser, minst 20 sökande. Behörighet: Minst en termins högskolestudier. Urval: 1. Läkarstuderande 2. Studerande på vårdutbildningar. 3. Övriga. Enligt fd kursadministratör Annie Lundberg är ca 98 % av de sökande läkarstuderande.
16 / REPORTAGET Ergo #14 / 2007 På spaning efter ett Studentkorridoren är en glömsk plats. I takt med att flyttkartongerna bärs ut och in försvinner vardagslivets minnen in i skuggorna. Men hur var det egentligen i studentbostäderna när allt var nytt Vad åt man, hur var festerna och pluggandet Ergo följde med Marianne Pedersén till hennes gamla vindskorridor på Smålandsgården. Jag hade tvättställ och toalett där garderoben står nu, och egen dusch fanns inte då. Annars är det sig ganska likt, konstaterar Marianne Pedersén när hon ser sig omkring i det studentrum där hon bodde för ett halvt sekel sedan. Den nuvarande hyresgästen Julia Qvist bjuder på snabbkaffe och lussekatter i köket intill – från början också det ett studentrum, ombyggt på åttiotalet för att svara mot studenternas högre krav på att kunna laga sin egen mat. Det är hennes första termin som student. Hon kom till Uppsala i höstas för att läsa kulturantropologi, sökte bostad och hörde talas om att Smålands nations bostäder hade ett ledigt rum. – Jag gick och skrev in mig på nationen direkt och fick rummet, säger hon. De första dagarna som nyinflyttad var lite jobbiga. Hon kände ingen, den virussmittade datorn gick inte att koppla upp och hon hade i vredesmod slängt sin odugliga gamla Nokia 3310 i väggen. – Inget internet, ingen mobil, inga vänner ... Nu trivs hon med korridorlivet. Hon gillar att ha folk omkring sig och kan tänka sig att bo kvar ett tag. DRYGT 50 ÅR TIDIGARE kom den då 19- åriga Marianne Pedersén till Uppsala för att studera botanik. Som så många andra i sin generation var hon den första i släkten som fick chansen att läsa vidare. Studenterna var en snabbt växande grupp som fick det allt bättre. Men de var inte så många och så röststarka som de skulle bli några år senare. Det var långt till 1968, när den stora vågen av politiskt medvetande nådde Uppsala universitet och studenterna bankade på dörren till konsistorierummet med krav på tillträde till de styrande organen. – Vi var väldigt barnsliga, inte ett dugg politiska. Vi pratade nog mest om killar och fester, säger Marianne Pedersén. Efter ett par år som inneboende hos olika tanter fick hon ett efterlängtat studentrum i den då nyligen färdigställda Smålandsgården. – Jag tyckte att det var toppen. Jag hade bott på Dragarbrunnsgatan innan, i ett ruskigt kyffe där jag aldrig såg en människa. Här var det ljust och modernt och man träffade andra. Hälften av Uppsalas 6 500 ogifta studenter bodde höten 1969 i särskilda studentrum. De flesta tycks ha varit nöjda med sitt boende. Svaren i en enkätundersökning genomförd av 1957 års studentbostadsutredning ”Ändamålsenliga studentbostäder” vittnar om ”en utomordentligt positiv inställning till studentbostadshusen och deras rum.” »VI VAR VÄLDIGT BARNS_ LIGA, INTE ETT DUGG POLI- TISKA.« Bara ett par decennier tidigare hade bilden varit en annan. Länge var inackordering hos privatpersoner på studieorten den normala boendeformen för studenter. Men efter första världskriget började de studerande bli så många att deras behov av bostäder inte kunde tillgodoses genom den allmänna bostadsmarknaden. Nya lösningar krävdes och studentorganisationerna tog själva initiativet. Uppsala studentkårs studentbostadshus på Övre Slottsgatan 5 – i dag Akademihotellet – stod färdigt 1930 och räknas som landets äldsta moderna kategoribostad för studenter. Bland nationerna i Uppsala var Södermanlands-Nerikes nation först ut med Arkadien vid S:t Johannesgatan, färdigställt 1937. De nya studentbostäderna var till skillnad från de ideella och religiösa studenthem som funnits tidigare utformade för att ge studenterna ett så självständigt boende som möjligt. 1950 beslutade riksdagen att staten skulle subventionera byggandet av studentbostäder. Syftet var att bostäderna skulle ges en ”tillfredsställande standard” samtidigt som hyran inte översteg den genomsnittliga hyran på orten. Byggandet, inte minst i nationernas regi, tog fart och när Marianne Pedersén flyttade in i sitt studentrum några år senare var tillgången på studentbostäder i Uppsala någorlunda acceptabel, enligt utredningen ”Ändamålsenliga studentbostäder”. HON HADE MED SIG en korgstol och ett läsbord till sitt nya hem; i övrigt var rummet färdigmöblerat – precis som rummen på Smålandsgården är idag. Korridoren hade sju rum och var enligt tidens standard försedd med två gemensamma duschar, en telefon och ett litet pentry. Julia Qvist och Marianne Pedersén – hyresgäster i samma studentrum med ett halvt sekels mellanrum. Studenterna tvättade då i en särskild tvättinrättning på Sysslomansgatan. Möjligheterna till matlagning i korridoren var således begränsade I gengäld fanns det gott om billiga alternativ i närheten. Stekt strömming med potatismos kostade två kronor och femtio öre (kanppt 30 kronor med dagens penningvärde) på det billigaste stället på stan. Smålands nations restauratör serverade lunch – ofta rester från någon sittning. – Det var alltid täckt med massor av sås och man visste aldrig riktigt vad det var. Under en tid tillhörde Marianne Pedersén också ett så kallat ”matlag” – ett fenomen som då tycks ha varit på väg ut. Ett matlag var en grupp studenter som regelbundet gick hem till en tant och fick middag mot en mindre ersättning. Det hände ofta att matlaget dröjde sig kvar till sent på kvällen, berättar hon. – Man hade en flaska stående med punsch eller något annat som höll sig ifall man skulle fira något, om det var någon som hade haft tenta eller tagit examen. Men det var inga bullerfester, det var mer att man satt och snackade. Marianne Pederséns korridor var könsblandad. Det var en nyhet på den tiden som fick konsekvenser för det sociala livet. – I blandkorridoren umgicks man inte på rummen. I flickkorridorerna däremot satt de hela nätterna och drack likör och löste varandras problem. Det där passade aldrig mig, jag ville kunna välja själv när det var dags att gå. EFTERSOM DET INTE FANNS några gemensamma utrymmen där man kunde sitta var inte korridorsfester så vanliga. I stället var Smålands nybyggda nationshus den givna samlingspunkten i Marianne Pederséns bekantskapskrets. Dåtidens gåsmiddagar, lussegasker, herrmiddagar och damsupéer skiljde sig inte mycket från de tillställningar hon bevistat på senare år som hedersledamot. Men själv tyckte hon bäst om vardagslivet på nationen. – Vi hade ett sällskapsrum där baren står nu. Dit gick vi för att läsa tidningen och prata strunt. Eftersom ingen hade tv på rummet var »NU HAR DE JU PUB FÖR JÄMNAN. OCH DET ÄR FANTASTISKT ATT DE ÄR SÅ DUKTIGA PÅ ATT LAGA MAT«
Page 1 and 2: Foto:Christin Lenthamre Foto: Elin
Page 3 and 4: 04 / DEBATT Ergo #14 / 2007 LITTERA
Page 5 and 6: 06 / NYHETER Ergo #14 / 2007 Lobbyi
Page 7 and 8: 08 / NYHETER Ergo #14 / 2007 Tomtar
Page 9 and 10: 10 / NYHETER Ergo #14 / 2007 Ett å
Page 11: 12 / NYHETER Ergo #14 / 2007 Sex pr
Page 15 and 16: 18 / NYHETER Ergo #14 / 2007 Ett li
Page 17 and 18: Ergo #14 / 2007 NYHETER / 21 FORSKN
Page 19 and 20: 24 / RECENSIONER Ergo #14 / 2007 Be
Page 21 and 22: Ergo #14 / 2007 KALENDARIUM / 27 V
Page 23 and 24: Ergo #14 / 2007 NATIONERNA / 29 24/
Page 25: KÅRSIDORNA The small sandwich This

NÃ¤r korridoren var ung - Ergo

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?