NÃ¤r korridoren var ung - Ergo

More documents

Recommendations

Info

Ergo #14 / 2007 PORTRÄTTET / 09 Tycker för debattens skull Från bloggande statsvetarstudent till en av Sveriges mest efterfrågade skribenter. Katrine Kielos har gjort en kometkarriär. Men tyckandet är ett jobb, punkt slut, hävdar hon. Egentligen drömmer hon om att skriva tal åt socialdemokraterna. Vad heter det där kaféet... Oden nånting Just det, Ofvandahls! Där kan vi väl ses. Katrine Kielos är tillbaka på brottsplatsen: Uppsala. Det var här hon som nybliven statsvetarstudent blev politiskt intresserad. Eller med egna ord, ”såg ljuset” – det socialdemokratiska. Hon vantrivdes på den statsvetenskapliga institutionen och tyckte den var antiintellektuell och antifeministisk. – Att komma till Uppsala kändes lite som att flyttas 150 år tillbaka i tiden. Jag minns hur jag kom till min första föreläsning i politisk teori i universitetsaulan, och hade mötts av den där skylten om att det är större att tänka rätt än fritt. Och så står Leif Lewin där och pratar om att vi har allmän rösträtt i Sverige sedan 1909... Att skriva om genus var en motståndshandling i Uppsala, menar Katrine Kielos, medan det när hon pluggade politisk psykologi i Michigan var något helt naturligt och opolitiskt. Hon upplevde undervisningen i Uppsala som konformistisk; studenterna skulle strömlinjeformas i det uppsaliensiska sättet att tänka. EFTER ATT HA STÅTT vid en datorpelare på Gamla torget och läst en debattartikel av Pär Nuder knöt hon inspirerat näven i fickan och gick raka vägen till den socialdemokratiska studentföreningen Laboremus. En novemberkväll fem år senare är hon inbjuden onsdagstalare hos föreningen. Framför ett rött skynke i källarlokalen på Rundelsgränd läser hon ur sin bok om våldtäkt som snart kommer ut, en essäbok som blandar teori och fiktion. – Vi pratar mycket om våldtäktstal och lagparagrafer i Sverige. Vad vi inte pratar om är vad som händer med en kvinnas kropp när hon blir våldtagen. Det ville jag försöka beskriva. Och så presenterar jag en del av all den teori som faktiskt finns om våldtäkt. Det är lite utbildningsradioambition: ”här är 20 andra sätt man kan tänka om våldtäkt på”, förklarar hon. Karriären hittills kan inte beskrivas som annat än rekordsnabb. Hösten 2006 började hon blogga på allvar, efter ett par provomgångar. Idag skriver hon för en rad tidningar och tidskrifter – däribland Expressen, Fokus, Arena och Arbetaren, har ett bokkontrakt och bjuds ofta in som tyckare till olika tv-soffor. Nyligen utsågs hon till årets medierookie av branschorganisationen Sveriges tidskrifter. Som skribent tar Katrine Kielos upp allt från sex och populärkultur till arbetsmarknadspolitik. Men hon betonar att hon gör det som professionell debattör, inte som privatperson: »DET ÄR ETT JOBB. VAD JAG TYCKER ÄR INTE DET VIKTIGA. JAG TAR UPP DET JAG ANSER BEHÖVER SÄGAS I EN FRÅGA FÖR DEBATTENS SKULL« – Det är ett jobb. Vad jag tycker är inte det viktiga. Jag tar upp det jag anser behöver sägas i en fråga för debattens skull. Jag ser det inte som att det är jag som tycker något, utan någon annan. Att kombinera yrkesrollen med en tydligt deklarerad politisk åskådning går smärtfritt. Tidningarna och läsarna vet var hon står, menar hon. Partitillhörigheten hindrar henne heller inte från att tidvis kritisera Mona Sahlin och sossarna. – Jag har svårt att förstå folk som tror att jag bara för att jag är med i ett parti sväljer allt partiet säger eller tar order från Marita [Ulvskog]. Jag tror snarare att man är mer oberoende för att man har en ideologisk grund att relatera till. Kulturen som finns inom socialdemokraterna att lojalitet är att aldrig kritisera håller jag inte med om. Kritiken mot de egna till trots hoppas hon en dag bli talskrivare åt partiet. Mediekarriären var inte planerad, utan ett resultat av upptäckten att hon kunde ta betalt för att skriva. Hon känner sig privilegierad som får skriva, läsa och tycka på heltid, och tänker inte så mycket på att hon jobbar extremt mycket. Inte heller lägger hon tid och möda på de reaktioner hennes analyser och ofta drastiska formuleringar väcker hos läsare av bloggen och krönikorna. – Jag läser faktiskt sällan bloggkommentarerna. Men när unga tjejer som läst mig i SSU:s tidning Frihet hör av sig är det jätteroligt. Om någon borgare som läser Fokus tycker att jag har sosseåsikter, kvittar däremot. HANNA LUNDQUIST/cred@ergo.us.uu.se Fotnot: 1907–09 beslutades om allmän rösträtt för män över 24 år vid val till riksdagens andra kammare. Allmän och lika rösträtt för både män och kvinnor infördes i Sverige 1918–21. Katrine Kielos om... ... sitt bidrag i nyutkomna antologin ”Könskrig”, som har rubriken ”Så har man heterosexuellt sex med en man i Sverige hösten 2007”: – Ja, det behövs en sådan instruktion. Jag får ofta frågan hur man har sex jämställt när jag är ute och pratar bland SSU-are, det är sånt som folk tänker på. Sen kan det kännas lite märkligt att jag ska komma där och vara en auktoritet bara för att jag har läst 2 000 böcker och är feminist. ... att kritisera Mona Sahlin och s: – Kulturen inom s att lojalitet är att aldrig kritisera håller jag inte med om. Samtidigt är det självklart så att vill man komma fram som socialdemokratisk debattör så måste man bråka med partiledaren. ... att hon sagt att hon egentligen hatar att skriva: – Hatar och hatar. Jag tycker inte om att sitta och hålla på med formuleringar. Och jag har aldrig sett mig som en skrivande person; jag har aldrig suttit hemma och skrivit. ... sin politiska övertygelse: – Jag vill för allt i livet inte bli politiker. Men jag har politiska åsikter som jag vill driva. Egentligen hade jag hellre skrivit tal åt någon annan. ... den feministiska debatten i Sverige: – Vi är väldigt bra på jämställdhet, hela SOU-grejen och statsfeminism i Sverige. Men den grundläggande feministiska teorin saknas, det finns ett behov av nya perspektiv och andra sätt att tänka. Jag ser det som ett självändamål att vidga den feministiska debatten – det behöver inte alltid bli en SOU eller ett stort projekt hos socialdepartementet av det. Foto: Hanna Lundquist Namn: Katrine Kielos Född: 1983 i Lund. Bor: På Södermalm i Stockholm. Utbildning: Läste en pol kand i Uppsala 2002-2004. Studier i politisk psykologi vid University of Michigan i USA. Aktuell: Utsedd till 2007 års medierookie av Sveriges tidskrifter. Boken ”Våldtäkt och romantik – en essä om kvinnlig sexualitet” kommer kring nyår. Skribent på Expressens kultursidor, i Arena, Fokus, Arbetaren, Jusektidningen, Frihet och Efterarbetet, på egna bloggen kkielos.blogspot.com och nätbaserade ledarsidan Dagens Arena.
10 / NYHETER Ergo #14 / 2007 Ett år i kårledningen ger Kåren – en språngbräda till Rosenbad Kanske. Ett säkrare besked är att ett år i kårledningen ger jobb. Det visar Ergos kartläggning av de tio senaste årens kårpresidialer. Föreställningen om kåren som en träningsplats där blivande politiker – gärna vänstersinnade – drillas i i debatteknik och maktutövning är seglivad. Ett exempel: på sin hemsida skriver det kårfackliga partiet Uppsala universitets studenter (UUS) att kåren ”inte främst ska vara en plantskola för politiker utan koncentrera sig på verksamhet för medlemmarna, fokus på medlemmarna och inte på de aktiva”. Ergo har frågat samtliga personer som varit ordförande eller viceordförande åren 1998–2007 om de är eller har varit partipolitiskt engagerade efter sin tid på kåren, eller om de arbetat för ett politiskt parti. Knappt hälften, 10 av 23 personer, svarar ja. Det är klart fler än i åldersgruppen som helhet, där bara ett par procent beräknas vara anslutna till något politiskt parti, enligt statsvetaren Anders Westholm. Han är inte förvånad över den höga siffran. – De som engagerar sig kårpolitiskt kan även innan de kommer till kåren förväntas ha ett större politiskt intresse än studenten i gemen. Även om man representerar ett kårfackligt parti kan man mycket väl ha en politisk färg vid sidan av, det finns ingen motsättning i det. ANDERS WESTHOLM menar att det finns en tradition i svensk politik av att höga poster i kårorganisationer har fungerat som en språngbräda in i rikspolitiken. Från sin forskning kring hur makteliter rekryteras i Sverige vet han också att en vanlig väg är att man från en position i exempelvis en kårledning lyfts in i ett politiskt sekretariat, till exempel statsrådsberedningen, eller blir assistent till en hög politiker. Därifrån går man sedan vidare. Bland de tio senaste årens presidialer finns flera exempel på det han beskriver. Anna Neuman, vice kårordförande 02–04, jobbar idag som pressekreterare hos Jan Björklund. Ignacio Vita som var kårordförande 02/03 blev efter kåren politiskt sakkunnig hos Mona Sahlin. Förra årets viceordförande Susanna Hansson är idag kanslichef på Liberala ungdomsförbundet. Förutom dem är det dock bara en person till som jobbat med politik på heltid: nuvarande kommunalrådet på Gotland Gustav Hoffstedt (m), som var kårordförande 99/00. För övriga sex politiskt engagerade expresidialer rör det sig om mer eller mindre omfattande förtroendeuppdrag inom kommun eller landsting. Söker man sig då till kåren för att man som Anders Westholm säger redan är politiskt intresserad, eller blir man det när man är där Det finns exempel på båda varianterna. Anna Neuman berättar att hennes politiska intresse växte under tiden på kåren, vilket senare ledde fram till ett partipolitiskt engagemang. Ignacio Vita var däremot politiskt aktiv redan innan kåren, i SSU och i den socialdemokratiska studentföreningen Laboremus. Ignacio Vita menar att året som kårordförande ”absolut” hjälpte till att öppna dörren till regeringskansliet, även om SSU- och Laboremustiden säkert också medverkade. »DET VAR NYTTIGT ATT SE DET POLITISKA SPELET OCH RÄVSPELET I STYRELSE OCH FULLMÄKTIGE. JAG FICK NOG AVSMAK FÖR POLITIKEN« – Man får verkligen möjlighet att göra politik på kåren, säger han. Idag har han lagt politiken på hyllan och slutför sin juristutbildning. Flera andra expresidialer är inte partipolitiskt engagerade men säger sig ha ett starkt politiskt intresse. Några blev tvärtom avskräckta från att engagera sig politiskt, som Annabella Hultman, viceordförande 00/01: – Det var nyttigt att se det politiska spelet och hur det fungerar – rävspelet i styrelse och fullmäktige. Jag fick nog avsmak för politiken, även om jag aldrig hade några politikerdrömmar från början, jag är mer av en doer. Fler än hon vittnar om att kåren gav en god grund i hur politik fungerar i praktiken. – Politik är lite samma sak oavsett om det är på riksdagsnivå eller på Uppsala studentkår. Det är samma mekanismer och man försöker påverka på samma sätt, säger till exempel Mikaela Staaf, viceordförande 01/02. Om vägen från Övre Slottsgatan till Rosenbad alltså kanske inte är spikrak, tycks den verkliga vinsten för den som sitter i kårledningen snarare ligga på det personliga och karriärmässiga planet. Ergos rundringning visar att de allra flesta av expresidialerna snabbt har hittat kvalificerade jobb efter examen. Med några undantag tror de själva att kåråret har varit till nytta på arbetsmarknaden Antingen genom kontakter eller genom den erfarenhet och ämneskunskap de fick på kåren. – Jag fick mitt första jobb på fackförbundet ST rakt av efter kontakter och erfarenheter från kåren. Jag är jättetacksam, jag har inte varit arbetslös en dag, berättar till exempel Marléne Engström, ordförande 98/99 och idag samordnare på Riksbyggen. – Både kontaktnätet och kunskaperna jag fick på kåren var värdefulla för att få jobb senare. Jag hade säkert inte haft det jobb jag har idag om det inte hade varit för kårtiden, menar Ludvig Larsson, ordförande 03/04 och som idag jobbar med utbildningspolitik på Sveriges ingenjörer. »BÅDE KONTAKTNÄTET OCH KUNSKAPERNA JAG FICK PÅ KÅREN VAR VÄRDEFULLA FÖR ATT FÅ JOBB SENARE« Ibland blir kopplingarna tydliga. Sofia Larsson, viceordförande 03/04, rekryterades när hon fortfarande jobbade på kåren till lobbyorganisationen Jagvillhabostad.nu, som kåren hade samarbetat med under verksamhetsåret. Kristina Persdotter, viceordförande 06/07, är idag utbildningspolitisk utredare på den fackliga organisationen TCO, som i våras var medarrangör till en dag kring alternativt urval i kårens regi. Totalt arbetar åtta av expresidialerna idag på idéburna organisationer eller med uppgifter som har en tydlig koppling till kåråret – som utbildningsfrågor, presskontakter och lobbyarbete. Men också flera av dem som idag är privatanställda (sex personer) anser att kårerfarenheten varit till handfast nytta på arbetsmarknaden. Anders Hultman tror att viceordförandeskapet 01/02 bidrog starkt till att han fick en eftertraktad traineeplats på Tele2. Hans fru Annabella Hultman, som i konkurrens med 1 700 sökande fick en av åtta traineeplatser på energibolaget Eon, säger samma sak. Kårengagemang ger konkurrensfördelar på arbetsmarknaden – men betydelsen ska inte överdrivas, menar dock Karolina Larfors, ordförande 01/02. Hon anställdes som utredare på Riksrevisionen direkt efter kåråret. – Jag tror att kåruppdraget var bidragande men inte avgörande till att jag fick jobbet. Men en del av den allmänna kompetens man får på kåren kan man skaffa på annat sätt, till exempel genom basgruppsarbete eller annat föreningsarbete, säger hon. Andreas Kembler, ordförande 04/05 och idag lärare och arbetsledare på friskolan It-gymnasiet i Uppsala, håller med. De formella fördelar han fick genom kåråret hade han lika gärna kunnat skaffa genom engagemang i Utrikespolitiska föreningen eller en nationskör, menar han. På frågan om de tog uppdraget på kåren av karriärstrategiska skäl svarar expresidialerna nej; engagemanget för frågorna var det avgörande. En stor majoritet var dock medvetna om att året förmodligen skulle underlätta när de senare skulle söka jobb.
Page 1 and 2: Foto:Christin Lenthamre Foto: Elin
Page 3 and 4: 04 / DEBATT Ergo #14 / 2007 LITTERA
Page 5 and 6: 06 / NYHETER Ergo #14 / 2007 Lobbyi
Page 7: 08 / NYHETER Ergo #14 / 2007 Tomtar
Page 11 and 12: 12 / NYHETER Ergo #14 / 2007 Sex pr
Page 13 and 14: 16 / REPORTAGET Ergo #14 / 2007 På
Page 15 and 16: 18 / NYHETER Ergo #14 / 2007 Ett li
Page 17 and 18: Ergo #14 / 2007 NYHETER / 21 FORSKN
Page 19 and 20: 24 / RECENSIONER Ergo #14 / 2007 Be
Page 21 and 22: Ergo #14 / 2007 KALENDARIUM / 27 V
Page 23 and 24: Ergo #14 / 2007 NATIONERNA / 29 24/
Page 25: KÅRSIDORNA The small sandwich This

NÃ¤r korridoren var ung - Ergo

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?