Svensk patologi – en översyn och förslag till åtgärder - Region Skåne

Figur 3. Vem som gör vad i processen för histopatologiska analyser
Cellprovsundersökningar görs av vidareutbildade biomedicinska analytiker (BMA) som kallas
cytodiagnostiker (CD). För tillträde till utbildningen fordras grundutbildning som BMA eller
motsvarande kompetens, det innebär att cytodiagnostiker oftast är legitimerade, även om just denna
grupp av BMA inte förtecknas som legitimerad personal. Författningsmässigt finns inga hinder för
vilken grupp av legitimerad personal som helst att ställa diagnos, men i praktiken skiljer sig CD från
andra BMA inom patologin, genom att de självständigt fattar beslut om diagnoser baserade på
cellprover. Det finns för närvarande cirka 200 cytodiagnostiker.
Figur 4. Vem som gör vad i processkedjan för cellprover
Socialstyrelsens register över legitimerad personal (HOSP) anger utfärdade specialistbevis. Det
innebär att antalet specialister kan överskattas eftersom några har dubbla specialiteter. Eftersom vi
här är intresserade av hur många som är specialister i klinisk patologi innebär detta inget problem.
Enligt HOSP har 450 specialistbevis utfärdats inom klinisk patologi till ännu ej pensionerade läkare. Av
dessa är drygt 300 yngre än 65 år. Den ovan nämnda kartläggningen från september 2010 (Tillgång
på patologer – räcker resurserna till) angav antalet specialister i klinisk tjänst till knappt 200 samt 75
under utbildning. Det tycks således i landet finnas ett antal specialister i patologi som inte arbetar
inom den kliniska patologin.
Obduktionstekniker medverkar vid obduktionerna i samråd med vederbörande patolog. Det finns för
närvarande ingen fastställd utbildning eller kompetenskrav för obduktionstekniker.
I processen medverkar också sekreterare och viss annan stödpersonal. Tillgång och kompetens hos
samtliga personalgrupper påverkar precision och tempo i den diagnostiska processen, vilket innebär
att sekreterarbrist på sina håll utgör en flaskhals i processen.
I.K./M.B.S. 2012.03.29
20