Svensk patologi – en översyn och förslag till åtgärder - Region Skåne

3.3 Arbetsprocesser
3.3.1 Teknikutveckling
Processerna inom patologlaboratorierna blir alltmer automatiserade. För dehydrering,
paraffininbäddning och färgning finns på de flesta laboratorier idag automatiserade metoder. Det
finns också pågående utvecklingsprojekt för att automatisera snittningen det vill säga att ta fram de
tunna vävnadspreparaten som efter färgning kan analyseras mikroskopiskt (Automation av
mikrotomi. Vinnova). Denna utveckling leder till snabbare och effektivare genomströmning av
preparat med mer reproducerbara resultat samt till bättre arbetsmiljö för personalen. Dessutom
anpassas arbetet i ökande omfattning till processmetoder baserade på ”Lean” eller liknande
processflödestekniker.
En annan metodutveckling som nu slagit igenom generellt är vätskebaserad cytologi, som nämndes i
anslutning till diskussionen om rekrytering av CD (3.1.7). Den innebär bättre kvalitet på provet som
ska analyseras, samtidigt kan fler analyser göras (se t.ex. Lee m .fl.: Evaluation and optimization for
liquid based preparation of cytology in whole slide imaging. J Pathol Inform. 2011).
Digitalisering innebär att de histopatologiska preparaten omvandlas till bilder, som blir tillgängliga i
datamedium. Digitaliseringen kan ske antingen i optiska mikroskop där okularen bytts ut mot
utrustning för att producera digitala bilder eller genom scanning av preparatglasen. I de
digitaliserade mikroskopen används objektiv med samma förstoring som i ett traditionellt mikroskop.
Bilden blir elektroniskt tillgänglig momentant. Mikroskopen kan styras på distans. Tekniken är på väg
ut och ersätts nu av direkt scanning. I denna process placeras objektglasen i scannern, som generera
en digital bild. Dagens scanners arbetar med bildgenerering, som motsvarar förstoringsgrad på 200
eller 400 gånger. Ju högre upplösning desto längre tid tar scanningen. Utveckling mot högre hastighet
pågår, men inscanningen är fortfarande en begränsande faktor. Genom att ha flera parallella
scanners ökas kapaciteten. En svaghet är att scanningen ger en avbildning i endast ett plan till
skillnad från betraktande i mikroskopm, som tillåter fokusering i flera skikt (se Bilaga 3).
Digitaliseringen innebär att bilder på vävnadsprov kan betraktas i dator eller projicerade som bilder i
stället för att granskas genom mikroskop. Digitaliseringen har därför som den viktigaste fördelen en
bättre ergonomisk arbetssituation. Till det kommer de fördelar som nämnts i form av kommunikation
lokalt och på distans (se t.ex. Wilbur m.fl. Whole-Slide Imaging Digital Pathology as a Platform for
Teleconsultation. J Pathol Lab Med. 2009.) Även för undervisning har digitaliserad bilder fördelar
genom att de är allmänt tillgängliga, kan betraktas och analyseras gemensamt (se t.ex. Jukic m.fl.
Clinical Examination and Validation of Primary Diagnosis in Anatomic Pathology Using Whole Slide
Digital Images. Arch Pathol Lab Med. 2011)
I Sverige finns erfarenhet med distansdiagnostik baserad på digitalisering bland annat från nätverk
omfattande Kalmar, Linköping, Karlskrona, Västervik; Jönköping, Värnamo, Eksjö; Umeå, Östersund,
Sunderbyn, Skellefteå. I Region Skåne pågår digitalisering av samtliga patologlaboratorier och i Västra
I.K./M.B.S. 2012.03.29
44