Promemoria om evidens pÃ¥ utbildningsomrÃ¥det

More documents

Recommendations

Info

Skolverket 2011-08-25 2 (16) Centrala begrepp För att återge de huvudsakliga skiljelinjerna i debatten om evidens behövs en kort genomgång av de centrala begreppen: evidens, evidensbaserade policy och evidensbaserad praktik samt skillnaden mellan vetenskapliga och evidensbaserade metoder. Evidens Evidens innebär i sin mest kortfattade form vetenskapliga belägg. Även om evidens på latin kan översättas med synlighet, tydlighet och klarhet, är begreppet inte helt lätt att ge en tydlig definition på. En del kontroverser inom evidensfältet har tillkommit på grund av språkliga problem. Medan evidens betyder bevis på engelska (och har nära koppling till kausalitet) är begreppets franska innebörd mjukare, och förknippas med sådant som är självklart och uppenbart (Hansen & Reiper 2011:197). Evidensbaserad policy Evidensbaserad policy är ett samlingsnamn för tillämpningen av evidens på policynivå. Begreppet syftar på att de beslut som fattas på ledningsnivå om sådant som resurstilldelning och strukturella förändringar i hela organisationer bör grundas på den mest tillförlitliga kunskap som finns. Evidensbaserad praktik Evidensbaserad praktik är också ett samlingsnamn för tillämpningen av evidens fast på praxisnivå. Begreppet syftar på att de beslut som praktiker till exempel läkare, sjuksköterskor, socialarbetare och lärare fattar i sin dagliga verksamhet bör grundas på den mest tillförlitliga kunskap som finns. Evidensbaserad praktik ska grundas på evidensbaserade metoder. Vetenskapliga metoder och evidensbaserade metoder Kvantitativa och kvalitativa metoder är samlingsnamn för de två huvudindelningarna av vetenskapliga metoder. Exempel på vetenskapliga metoder är randomiserade experiment, sambandsanalys, etnografi och grounded theory (varav endast den första accepteras inom ramen för den medicinska definitionen). Evidensbaserade metoder är i sin tur ett begrepp för olika typer av insatser som t ex lärare eller socialarbetare rekommenderas att använda i sin vardag. Evidensrörelsens rötter I början av 1990-talet lanserades idén om evidensbaserad medicin som ett nytt paradigm inom medicinsk utbildning och praktik. Den grundläggande idén var att systematiska ansträngningar krävs för att garantera att den vård som bedrivs verkligen bygger på den mest tillförlitliga vetenskapliga kunskap som finns tillgänglig. Redan från början var tre typer av vetenskaplig tekniker nära förknippade med visionen om att förverkliga en evidensbaserad klinisk praktik (Bohlin & Sager 2011:14): a) Randomiserade kliniska kontrollerade prövningar (RCT, ofta kallat ”gold standard” vilket betyder den bästa referensmetoden). Att ett försök är kontrollerat innebär att effekterna av de läkemedel eller andra så kallade interven-
Skolverket 2011-08-25 3 (16) tioner som prövas på en behandlingsgrupp jämförs med en kontrollantgrupp som inte har givits läkemedlet ifråga. Randomiserade studier kännetecknas av att fördelningen mellan behandlings- och kontrollgrupper sker slumpmässigt och att den behandlande personen inte vet vilket behandling den ger. Den ger en säker experimentell kunskap om sambandet mellan interventioner och utfall och förutsätter en slumpvis fördelning mellan olika variabler (Bohlin 2011:49). b) Metaanalys, en statistisk teknik som används för att lägga samman resultat av olika studier. Även väl genomförda randomiserade experiment kan peka i olika riktningar och därför finns ett stort behov av sådan teknik. Metoden har senare utvecklats till ett allmän format, så kallade systematiska översikter. Dessa skiljer sig från så kallade narrativa översikter, begreppsliga översikter och snabböversikter. 1 c) Kliniska riktlinjer, som används för att göra den kunskap som RCT och systematiska översikter resulterar i begriplig för de som ska använda den i sin dagliga praktik, i form av checklistor och kriterier. En grov rangordning (den så kallade evidenshierarkin) av undersökningars trovärdighet ser därefter vanligtvis ut på följande sätt: 1. randomiserat kontrollerade utvärderingar 2. icke-randomiserade utvärderingar med jämförelsegrupp 3. för- och eftermätningar utan jämförelsegrupp 4. sambandsstudier 5. experters åsikter Endast de två första metoderna (1-2) brukar inom det medicinska fältet anses producera kunskap som ger tillräckligt säker beslutsgrund. De tre senare förklaras vanligtvis ge en alltför osäker kunskap om insatsers effekter (Socialstyrelsen webbplats ”Frågor och svar om evidensbaserad praktik”, 20 april 2011). Evidensbaserad medicin bygger på en sammanvägning mellan forskning och ytterligare två kunskapskällor – praktiken och patienten – men i debatten reduceras den evidensbaserade medicinen ofta till att bara beakta forskningen (Oscarsson 2009:11). Att överföra evidensidén från det medicinska fältet till andra områden När evidensrörelsens idé färdas från det medicinska området till andra områden konfronteras den med andra forsknings- och utvärderingstraditioner, och detta innebär ett antal utmaningar. Det går att urskilja ett antal huvudsakliga avseenden där företrädare inom utbildningsområdet påpekat att förutsättningarna skiljer sig åt. 1 Skolverket arbetar med narrativa kunskapsöversikter som inte är systematiska i den evidensbaserade medicinens bemärkelse.
Page 1: Eva Minten/ Jessica Lindvert Dnr 80
Page 5 and 6: Skolverket 2011-08-25 5 (16) dicins
Page 7 and 8: Skolverket 2011-08-25 7 (16) Så ha
Page 9 and 10: Skolverket forskningsupplägget
Page 11 and 12: Skolverket 2011-08-25 11 (16) Kroks
Page 13 and 14: Skolverket 2011-08-25 13 (16) Ett r
Page 15 and 16: Skolverket 2011-08-25 15 (16) Skolv

Promemoria om evidens pÃ¥ utbildningsomrÃ¥det

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?