Promemoria om evidens på utbildningsområdet

Skolverket
2011-08-25
4 (16)
Kontexten spelar större roll på utbildningsområdet
En första förutsättning som sägs skilja det medicinska området från utbildningsområdet
rör evidensrörelsens anspråk på universell giltighet och överförbarhet, det vill
säga föreställningen om evidens som är giltig tvärs över alla regions- och nationsgränser,
den externa validiteten. Även om medicinska fakta möjligtvis har denna
karaktär, är kunskap som tillämpas i socialt arbete och utbildning av ett annat slag.
Det räcker inte enbart att ställa frågan ”Vad fungerar”. Man måste lägga till: ”Vad
fungerar för vem och i vilket sammanhang”. Exempelvis påpekas att när socialtjänsten
vill använda resultat från experimentstudier är det ironiskt så att ju bättre
forskningen har lyckats i att skapa den eftersträvade idealsituationen för effektstudier,
desto mindre liknar den socialtjänstens vardag (Oscarsson 2009:33). Överförbarheten
av kunskap inom det utbildningsvetenskapliga området är inte alltid lika
självklar som inom det medicinska fältet. Det går inte alltid att på alla nivåer inom
utbildningssektorn adaptera resultat från en kontext till en annan. I sammanhanget
bör det dock framhållas att det produceras studier inom vår sektor som är av den
art där vi kan dra generaliserbara slutsatser, exempelvis PISA.
Den svarta lådan är viktigare på utbildningsområdet
Ett annat bekymmer som har lyfts fram, inte bara inom medicinen, utan för effektstudier
generellt är att de inte tar hänsyn till vad som sker under själva processen, det
som kallas svarta lådan. Exempelvis kan en viss undervisningsmetod förefalla verkningslös
i en studie. Men det behöver inte innebära att åtgärden är verkningslös i
sig. Att insatsen inte gav resultat kan lika gärna bero på att lärarna saknar tillräcklig
kunskap om metoden för att använda den (SOU 2009:94). Å andra sidan så kan
själva införandet av en ny metod innebära en ökad uppmärksamhet från lärarnas
sida som ger ett resultat som felaktigt tolkas som ett positivt resultat av den införda
metoden.
Skolverkets utvärdering av program mot mobbning är ett aktuellt exempel på den
strikta mediciniska modellens begränsningar inom utbildningsområdet. Studien
visade att ingen av skolorna använde ett program renodlat. Skolor som angav att de
följde ett program arbetade dessutom med inslag från flera andra program. Det
gjorde det omöjligt att isolerat studera effekterna av ett enskilt program.
Tillämpade studier är ovanliga inom utbildningsfältet
Ytterligare en skillnad i förutsättningar som har lyfts fram är att den kliniska forskningen
utgör merparten av forskningen inom det medicinska området medan förhållandet
mellan tillämpad forskning och grundforskning utgör det motsatta inom
utbildningsområdet. Nästan alla forskningsresurser inom utbildningsforskningen
går till grundforskning, och det innebär att forskningen många gånger inte alls är
orienterad mot att lösa konkreta problem i undervisningssituationer. Att överföra
evidensbasering i utbildning utan att uppmärksamma bristen på tillämpad forskning
är problematiskt. Pedagogforskaren Ingrid Carlgren skriver: ”Evidensbasering när
det gäller utbildning bygger på forskning ’om’ utbildning snarare än forskning ’i’
utbildning, vilket leder till slutsatser angående ramarna och betingelserna för undervisningen
snarare än undervisningens som sådan./…/ Det är som om den me-