Ortsanalys för MÖKLINTA - Sala kommun

Ortsanalys för
MÖKLINTA

Ortsanalys för Möklinta
Sala kommun
Kommunstyrelsens förvaltning
Planering och utveckling
Foton: Kommunens bildbank
Litteraturhänvisning:
Bygdeboken, Sala kommun
Möklinta kyrka, Sven Lannergård
En bok om Möklinta socken, Gunnar Larsson
Detaljplaner Möklinta kommun + Sala kommun
Kulturminnesvårdsprogram, Sala kommun
Avtryck av den industriella utvecklingen, Västmanlands läns museum
Västmanland- mälarbygd-bruksbygd-bergslag, Västmanlands fornminnesförening 90/91

Förord
Möklinta är en ort med historiska anor som
sträcker sig längsmed den viktiga Badelundaåsen.
Cirka 400 personer bor idag i tätorten Möklinta,
men socknen som omfattar hela den norra delen
av Sala kommun har ca 1100 invånare. Landskapet
är varierat med öppna jordbruksmarker, kuperade
skogar och ett flertal sjöar. Blott en dryg
mil nordöst om tätorten ligger Färnebofjärdens
nationalpark.
Ortsanalys är en arbetsmetod som bygger på den
norska analysmetoden ”stedsanalyse”. Arbetsmetoden
ses nationellt som en del i arbetet för att
uppnå regeringens mål för en hållbar utveckling
av Sveriges städer och tätorter. Genom ortsanalys
kan kommunen få en bättre handlingsplan för ortens
utveckling och en geografisk sammanhållen
helhetssyn.
Ortsanalysen för Möklinta är ett underlag och en
geografisk fördjupning inför arbetet med att ta
fram en ny översiktsplan för Sala kommun. Syftet
med analysen är att beskriva Möklintas karaktär i
dag och genom analyser av styrkor och svagheter
konkretisera rekommendationer och riktlinjer för
ortens framtida utveckling.
De viktigaste bidragen till ortsanalysen kommer
ifrån Möklintaborna själva, som bidragit med kunskap
och inspiration vid ett stormöte i Möklintagården
i maj 2010. Organisationen Livet på landet
i Möklinta har varit till stor hjälpt under arbetet
och mötet i Möklinta. Ortsanalysen för Möklinta
är sammanställd av enheten för Planering och
utveckling, Sala kommun under 2010. Kommunekologen
Kjell Eklund har skrivit om Möklintas
landskapsbild och grönstruktur.
Ett stort tack till alla som engagerat sig i ortsanalysarbetet!
Isabell Lundqvist och Anna Jägvald
Planarkitekter Sala kommun
Sala 2010-10-06
Innehåll
Bakgrund och metod 1
Beskrivning av Möklinta
Geografi 2
Kommunikationer 3
Befolkning 3
Historia 3
Landskap och natur 7
Fysiska strukturer 9
Service, turism och
för eningsliv 12
Analys
Möklintas anda och identitet 15
Styrkor och svagheter 16
Sammanfattande tankar om
framtida utveckling 17
Vad händer nu 20

Bakgrund och metod
Sala kommun har valt att utföra ortsanalyser av
de mindre tätorterna som en inledande fas på arbetet
med att ta fram en ny översiktsplan för hela
kommunen. Anledningen till metodvalet är att
ortsanalyser tas fram genom dialog och samverkan
med invånare, föreningar och andra aktörer
vilket resulterar i ett välförankrat material. Det är
de som bor och verkar på platsen som ska beskriva
orten, inte kommunens tjänstemän.
Tidigt i processen formulerades syftet med ortsanalyserna
till:
…att nå ett väl förankrat planeringsunderlag som
tar fasta på ortens karaktär och identitet inför
upprättandet av ny översiktsplan för Sala kommun.
…att genom dialog med boende, organisationer
och näringsliv öka engagemanget och intresset
för ortens utveckling.
… att fånga upp pågående diskussioner och projekt.
Ortsanalyserna ska i sin slutgiltiga form beskriva
de olika orternas karaktär och identitet utifrån
bland annat fysiska strukturer, historia och folkliv.
Utifrån dagens situation formuleras styrkor
och svagheter, vilket resulterar i en rad slutsatser
om behov inför framtiden. För att ta till vara och
uppfylla dessa behov sammanfattas tankar om
framtida utveckling i slutet av detta dokument.
För att hitta formen för dialog och engagemang
i orterna anlitade Sala kommun en landskapsarkitektstudent
som fick i uppdrag att ta fram en
modell för det praktiska arbetet med ortsanalyserna.
Modellen tar bland annat upp annonsering,
inbjudan, samarbeten, praktiska förberedelser,
workshopformer och uppföljning vilket har varit
till stor hjälp under ortsanalysturnén genom
kommunen.
Möklinta var den andra orten som besöktes på turnén.
På stormötet den femte maj fick deltagarna
lyssna till fem lokala föreläsare som berättade om
sin syn på andan i bygden och sina tankar kring
framtida utveckling. Därefter följde två workshopar
som fokuserade på styrkor och svagheter, den
nya strandskyddslagstiftningen och viktiga framtidsfrågor
utifrån fyra olika temaområden. På
stormötet kom 40 personer och diskussionerna
var livliga och kreativa.
Efter dialogen i Möklinta sammanställdes mötesmaterialet
som sedan skickades i ett nyhetsbrev
till besökarna från stormötet. Mötesmaterialet
har sedan legat till grund för denna ortsanalys
som även den har granskats av en referensgrupp
i Möklinta.
Avgränsning
Ortsanalysens fysiska avgränsning är Möklinta
centralort. Men för att tydliggöra den omkringliggande
landsbygdens betydelse för orten utgår
bland annat beskrivningarna av landskapet,
service, turism och föreningsliv, anda, styrkor
och svagheter från ett bredare perspektiv och
område.
Stormöte i Möklintagården den femte maj 2010.
1

Sagån
Beskrivning av Möklinta
Geografi
Möklinta ligger i Sala kommun i Västmanlands
nordöstra hörn, med gräns mot Dalarna och Uppland.
Den totala arealen uppgår till 25 525 ha,
varav 3 800 ha åker och 17 500 ha skog. I öster
gränsar Möklinta till Heby kommun och i väster
till Avesta kommun. Närmaste större ort är Sala ca
24 km söderut, följt av Avesta ca 31 km i nordväst.
gelse på ömse sidor omgiven av bördig åkermark
och omväxlande sjösystem. Landsvägen som går
längs med åsen delar socken på mitten rakt igenom
Möklinta kyrkby på sin väg upp mot Dalarna.
Landskapet präglas av skogar och odlingsbygder
och kallades för kolmilornas socken då kolning
var en av skogsägarnas arbetsuppgifter i den
gruvrika bygden.
SALA
Tyttboforsen
Dalälven
Herrgårdsbäcken
Öster Bännbäck
Väster Bännbäck
Vivastbo
Tisjön
Sommarvägsjön
Vintervägsjön
I nord-sydlig riktning sträcker sig en utlöpare
av Badelundaåsen, i Möklinta kallad Fornebyåsen.
Den kan liknas vid en ryggrad med bebyg-
Rotfallssjön
Skräddarbo
Gammelbysjön
Acksjön
Lilla Bårsjön
Altsjön
Stora Bårsjön
Hornkärrsjön
Hallarsbo
Mörtsjön
Bärsjön
Del av Badelundaåsen
Kilsån
Hallaren
Bår
Mårtsbo
Mårtsbosjön
Leckenbo
Möklinta
Kolpelle
Rosshyttan
Nässelbo
Stora
Målsjön
Storsjön
Hillersbo
Forneby
Österbo
Rompsjön
Stutsjön
Bysjön
Lissjön
Alken
Gorgen
Lilljusen
Västerbo
Norrvad
Fagerån
Hällsjön
Kilsån
Fröstbofjärden
Stora
Klingen
Västerbykil
Hedåker
Storljusen
Rensmur
Björksjön
Hebo
Linsjön
Klövsjön
Stensjön
Jugansbo
Storljusbäcken
Karta 1, Möklinta i regionen. (www.hitta.se)
Långsjön
Lasjön
Murån
Broddbo
Karta 2 och 3, Möklinta socken Saladamm och dess läge i regionen.
Sagån
2
Hörendesjön
Prästhytteån
Sagån
Svartån
Västerfärnebo
Knipkällan
Lindsjön
sbäcken
Ljömsebosjön
Kärrbäckssjön

Kommunikationer
Västmanlands länstrafik linje 63 kör Möklinta
– Broddbo – Sala. Vardagar avgår cirka 9 turer
åt vardera håll. Två dagar i veckan går även
kvällsturer mellan orterna. Resan tar en halvtimme.
Linje 64 trafikerar Rosshyttan – Möklinta – Saladamm
– Sala under skoldagar. På morgonen
avgår en buss ifrån Rosshyttan och vid arbetsdagens
slut går turen tillbaka. En avgång från
Möklinta till Saladamm och Sala går också
kvällstid.
Ingen kollektivtrafik går till eller från Möklinta
på helgerna.
Befolkning
Antalet invånare i Möklinta socken var strax
över 1100 personer vid årsskiftet 2009-2010
enligt SCB. Av dessa bor knappt 400 i tätorten.
Som diagram 1 visar är de största åldergrupperna
50-69 år. Åldersstrukturen i Möklinta
1990 1995 2000 2005
484 412 394 377
Tabell 1, Antal invånare i tätorten Möklinta
åren 1990-2005, källa SCB
stämmer relativt bra överens med den som råder
för hela kommunen. När det gäller boende
bor majoriteten av invånarna i småhus eller lantbruksgårdar.
Ett fåtal personer bor i hyreshus (42
personer år 2005
200
160
120
80
40
0
0 - 9
10 - 19
20 - 29
30 - 39
40 - 49
50 - 59
60 - 69
Diagram 1, Åldersfördelning i Möklinta.
70 - 79
80 - 89
90 - 99
Historia
Förhistorisk tid
Vid den stora inlandsisens avsmältning bildades
rullstensåsar, så även i Västmanland. Havsytan i
Möklinta låg för 5000 år sedan 70 meter högre än
idag och bygden var då skärgård. Åsen som stack
upp ur vattnet fungerade som forled för vägfarare
norrut i landet och ner till Mälaren. Det finns än
0 - 9
10 - 19
20 - 29
30 - 39
40 - 49
50 - 59
60 - 69
70 - 79
80 - 89
90 - 99
idag spår av dessa leder i form av hålvägar, det
vill säga fåror i marken som har bildats av slitage
ifrån hovar, klövar och fötter. Åspartiet har tidigt
tilldragit sig bosättningar, vilket har bekräftats
med fynd från tidig järnålder och äldre stenålder i
socknens centrala delar. De första fasta boplatserna
låg utefter åsen i ett högt läge med närhet till
fiskevatten och jaktmarker. Det enda som återstår
av de dåtida bosättningarna är så kallade kvartsavslag,
det vill säga stenbitar ifrån verktygstillverkningen.
Fynden har gjorts uppe på åsen vid
den dåvarande strandlinjen.
Möklinta är även i övrigt relativt rikt på arkeologiska
fynd. Det finns tre gravfält från järnåldern
bestående av högar och stensättningar. Från vikingatiden
finns två runristningar, den ena fortfarande
i sitt ursprungsläge i Bännbäck. År 1713
grävde några bönder en damm i Vretmossen och
hittade en guldskatt bestående av bland annat en
berlock med dubbelkoniska pärlor, en öppen massiv
armring, pärlor av guld samt några små krusade
silverstycken.
År 1875 hittade vallgossen Carl Johan romerska
3

silvermynt i bäckkanten öster om Hede by. Mynten
var från 200-talet och enligt sägnen gömda
av ett vikingaskepps anförare, Pekka, under hans
flykt efter att ha dödat sina kamrater.
Senare medeltid
Sedan Västmanland och Upplands kristnande
under 1100-talet sökte den kristna missionen
sig upp mot Dalälven och dess olika kultorter.
Möklinta omnämns första gången i skrift år 1258.
I ett pergamentbrev omtalas att, “biskop Magnus
lade Österbo från Sala till Möklinta eftersom vägen
till Sala var så dålig”.
På 1350-talet härjade digerdöden i socknen med
förödande kraft. Sägnen säger att endast 18 personer
överlevde dess härjningar. I den äldsta bevarade
förteckningen, en skattelängd upprättad år
1371, är 41 bönder och 2 hantverkare upptagna.
Möklinta församlingskyrka kan ha anor från
1300-talet. Den ligger på åsens krön, högt och
vackert belägen mitt i socknen. Kyrkan är dock
daterad till 1470-talet på grund av det tekniska
utförandet. Byggnadskroppen är rektangulär utan
särskilt markerat korparti med sakristia i norr och
vapenhus i söder. Sydost om den medeltida kyrkan
står en stilren klockstapel i trä från år 1828.
Möklinta socken
Rullstensåsen genom Möklinta utgjorde huvudväg
i urminnes tider eftersom den gick på torr fast
mark. Byar bildades efterhand på ömse sidor om
vadet vid nuvarande Forneby. Flera av byarna bildades
redan runt 1000-talet.
Möklinta är en utpräglad jordbruksbygd med
ett fåtal små företag. Den stora skogsarealen
var historiskt ytterst betydelsefull för de många
små kombinerade jord- och skogsbruken, som
år 1850 sysselsatte 78 % av invånarna. Den andelen
hade år 1900 minskat till 55 % och vid
Möklintas sista år som egen kommun 1970
försörjde sig 14 % på jord- och skogsbruk.
Kolmilor
Möklinta kallades tidigare för “kolmilornas socken”.
Kolningen hade mycket stor betydelse för
bönder och skogsägare då kolförsäljning ofta var
den enda möjligheten att få in kontanter. Allt kol
i trakten skulle enligt lag tillfalla Sala silvergruva
i utbyte mot skattepoletter. Det var dock vanligt
förekommande att bönder och kolare gjorde nattliga
utflykter till bergslagens olika järnverk där de
istället kunde få betalt i riktiga pengar. Än i dag
kan man finna kolbottnar där kolet framställdes
i skogslandskapet. De framträder vanligtvis som
ringformade upphöjningar i marken med avvikande
markvegetation.
Sågar
När kolningsperioden avslutades omkring 1920
spelade sågverksrörelsen en stor roll, och i den
skogsrika bygden hade redan flera sågar uppförts.
Möklinta kyrka och klockstapel.
4

Trä är en råvara som alltid har funnits i överflöd
i de utbredda svenska skogarna, så även i Möklintatrakten.
De första skriftliga beläggen att det har
anlagts vattendrivna sågar i Möklinta är daterade
kring 1640. Hillersbo såg byggdes i slutet av
1700-talet, revs och flyttades till Storsjöns strand i
slutet på 1800-talet. Den utvecklades under årens
lopp till dagens Forneby såg och hyvleri med cirka
25 anställda.
I Valtorp byggdes en liten vattensåg 1865, som
så småningom kom att bli det största sågverket i
socknen. Under 1920-talet utökades verksamheten
markant och totalrenoverades efter en brand
1926, men redan 1935 lades verksamheten ner
efter ekonomiska problem. I Bår, Leckenbo och
Hammarby bedrevs också sågindustrier under
1950- och 1970-talet. I Leckenbo finns hela utrustningen
väl bevarad, men själva byggnaderna
är i behov av upprustning. På ett flertal platser
runt Möklinta finns sågar kvar från en svunnen tid
och används nu i varierande utsträckning.
Vesterbo tegelbruk
Under 1870-talet anlades ett tegelbruk i Vesterbo
som inledningsvis drevs med hjälp av ett vattenhjul.
Här fanns dessutom ett mindre vattensågverk.
1926 var uppenbarligen ett eldhärjat år då
även Vesterbo Tegelbruk blev illa skadat, varefter
anläggningen moderniserades. Produktionen
minskade kraftigt under slutet av 30-talet och
1972 lades verksamheten slutgiltigt ner. Bruksmiljön
är dock mycket väl bevarad, och anses vara
av betydande historiskt värde då kombinationen
tegelbruk – sågverk i det närmaste är unik.
5
Stenbarken
Gavelbarken
Bärsjön
Stora
Målsjön
Rotfallssjön
Mörtsjön
Bår
Lissjön
Mårtsbosjön
Alken
Gorgen
Valtorp
Lilljusen
Leckenbo
Hammarby
Storsjön
Vesterbo
Bännbäck
Hebo
Storljusen
Karta 4, Möklintatraktens historiska platser, runristningar, fyndplatser, sågverk och tegelbruk.
I flera av de mindre orterna i Möklinta socken fanns sågverk under tidiga 1900-talet. Bilden visar Hillersbo
Hede
Fagerån
Möklinta
Forneby
Hällsjön
Gammelbysjön
Acksjön
Kilsån
Hillersbo
Övre sjön
Rom
Kil

Mejeriföreningen
Mejeriföreningen bildades 1904 och ett distriktsmejeri
stod färdigt 1906, vilket medförde en revolutionerande
omvälvning av mjölkhanteringen.
Före mejeriets tillkomst hade varje gård själv ombesörjt
hanteringen av mjölk och tillverkningen
av smör och ost. Den så kallade mjölkmilen det
vill säga den längsta sträcka man kunde transportera
mjölken utan att den surnade, gällde fram till
1900-talets början.
Under föreningens första år lämnade 97 medlemmar
i snitt in 2 300 liter mjölk per dag. 25 år senare
hade leveranserna ökat till 10 000 liter per
dag. För kylning av mjölken användes isblock från
Storsjön. Mejeriföreningen köpte in en lastbil för
transporter redan 1921 till ett pris av 20 000 kr.
1949 lades mejeriet ner.
Möklintatvätten
I den övergivna mejerilokalen startade Möklinta
andelstvättförening Möklintatvätten 1951. Rekordet
i tvättmängd är från 1963 på 110 000 kg. Med
åren minskade tvättmängden och verksamheten
blev konkurshotad. År 1980 övertogs mejeribyggnaden
och tvätten av ny ägare. Västmanlands
läns museum uppger i en inventering 1999 att
byggnaden är ett tidstypiskt exempel på mejerianläggning
och att estetiska krav måste beaktas
vid eventuell ombyggnad. Möklintatvätten lades
ner i samband med ägarens bortgång 2010.
Vidlund-Rydmarks affär
1905 byggde Karl David Vidlund ett större hus på
arrenderad mark från prästgården och startade
en livsmedelsaffär. 25-årige Axel Rydmark övertog
butiken 1910 och drev den med stor skicklighet.
Sortimentet utökades med manufaktur, järn
och fodervaror, bensin och oljor. Affären samarbetade
med mejerilastbilarna som tog med sig
förbeställda varor från butiken till gårdarna i omgivningen.
I slutet på 1940-talet var affären en av Sveriges
största landsbygdshandlar beträffande omsättningen,
utöver far och son Rydmark ingick 14 anställda
i personalstaben. 1967 flyttades butiken
till den då nedlagda Konsumbutikens lokaler, där
Möklinta livs numera ligger. Vidlunds gamla affär
gjordes 1981 om till ungdomsgård under namnet
Davidsgården, idag håller föreningen VM-travarna
till i huset.
Mejeriet i Möklinta med Vidlund-Rydmarks butik i bakgrunden.
Möklintagården
En bygdegårdsförening bildades år 1949. Efter
flerårig diskussion om plats för bygdegården uppfördes
Möklintagården intill det nedlagda mejeriet
mitt i byn, med invigning 1953. Byggnaden
har sedan dess renoverats, byggts ut och fått en
handikappanpassad entré. Möklintagården ägs
av en ideell förening med runt 300 medlemmar.
Idag inrymms restaurang, take away, samlingslokal
och EU-projektet Livet på landet i Möklinta i
Möklintagårdens lokaler.
Möklintagården. .
6

Landskap och natur
Storsjön som ligger centralt i socknen har i alla tider
gett ett gott fiske och rika fodermarker genom
de sötvattenstrandängar som omger sjön. Dessa
gav foder till vintern och bete om sommaren. Även
efter sjösänkningarna har strandängsbetet fortsatt
utanför de nyvunna odlingsområdena. Nya
tider med förändrade produktionsförhållanden
har inneburit att djuren försvunnit från gårdarna,
vilket i sin tur har gjort att strandängarna vuxit
igen och landskapsbilden förändrats.
Strandskogar runt sjön består av glasbjörk, klibbal,
och på de högre liggande partierna vårtbjörk,
asp och barrträd. Skogarna har vuxit upp och
skymmer idag till stora delar sjöutsikten. De förhållandena
tillsammans med de allt mer utbredda
vassbältena har medfört att bygdens folk har börjat
föra en dialog om att till delar restaurera sjön
och lämpliga strandängar för att få tillbaks den visuella
kontakten med sjön. Det skulle även bidra
till att säkerställa den biologiska mångfald som
finns knuten till sjön. Arbetet drivs genom intresseföreningen
Storsjöns väl som samlar intresserade
krafter kring sjöns utveckling.
Odlingsmarkena runt kyrkbyn präglas av den
landskapstyp som är typisk för mellanskogsbygd.
Här finns småbrutna odlingsområden och stora
inslag av blandskogsbeklädda åkerholmar med
större stenblock. Ner mot Storsjön möter lösjordarna
ett halvöppet landskap bevuxet av enar.
Ljusnäs udd är ett vackert exempel.
Hovnäsfärjan trafikerar Dalälven norr om Möklinta.
De uppodlade delarna kring kyrkbyn består till
större delen av styva leror som har kunnat brukas
i takt med att järn började brytas så att plogarna
kunde järnbeskos. Innan dess var de uppodlade
ytorna betydligt mer begränsade och helt koncentrerade
till de mer lättodlade delarna i landskapet,
det vill säga på slätterna utefter åsen. Produktionsförhållandena
var för trakten goda, men
naturliga problem som frost kunde periodvis försvåra
livet för befolkningen.
Fornebyåsen som genomkorsar kyrkbygden har
en mer typisk tallskog med graninblandning i åsfoten.
Både norr om kyrkbyn och söderut har åsen
karaktären av getryggsås, det vill säga en grusås
med skarpa kanter. Vackra vyer har under senare
år skapats genom att skog har tagits bort bland
annat norr om Forneby såg.
Skogsmarkerna närmast kyrkbygden är av varierande
karaktär, men till huvuddelen av god bördighet
med barrblandskog på moränmark. De områden
som betades längst innan de växte igen till
skogsmark har en avvikande flora.
Färnebofjärdens nationalpark
Ungefär en mil nordöst om Möklinta centralort i
landskapsgränsen mellan Västmanland, Uppland,
Dalarna och Gästrikland brer Färnebofjärdens
nationalpark ut sig. Den flikiga nationalparken
omfattar 10 100 ha öppet vatten, strandkärr,
älvängar, gammelskogar, öar och forsar. Här möter
Norrlands myrar och barrskog söderns ädellövskogar.
Artrikedomen är stor och inte mindre
än 205 fågelarter har identifierats. Har man tur
kan man även stöta på älg, rådjur, hare, räv, bäver,
skogslämmel eller lodjur i området.
I nationalparken finns preparerade stigar, vindskydd,
eldplatser och toaletter. Av hänsyn till
7

naturlivet är det endast tillåtet att elda och tälta
inom vissa områden, och en del våtmarker och
öar får inte beträdas under fåglarnas häckningstid.
Fåglarna kan dock beskådas ifrån utsikts- och
fågeltorn. Forsarna i trakten utgör dessutom utmärkt
fiskevatten.
Nationalpark är den finaste utnämningen ett naturområde
kan få i Sverige, sammanlagt finns
28 nationalparker landet runt. Syftet är att bevara
det svenska naturarvet så att både vi själva
och kommande generationer ska kunna njuta av
miljöerna. Avsikten med Färnebofjärdens nationalpark
är att bevara ett unikt älvlandskap med
omgivande värdefulla skogar och våtmarker i väsentligen
orört skick. Nationalparken invigdes i
september 1998 av kung Carl XIV Gustaf.
Färnebofjärdens nationalpark.
8

Fysiska strukturer
Möklinta kyrkby är vackert belägen på Fornebyåsen
strax nordost om Storsjön centralt i socknen,
och har med tiden brett ut sig västerut på gammal
odlingsmark. Den äldre bebyggelsen med kyrka,
prästgård och skola ligger orienterad till åsen
liksom den äldre villabebyggelsen norr och söder
om kyrkan. Tack vare bebyggelsens lokalisering
vid åsen får orten en karaktäristisk utsträckt
form. Vid Åsvall och Åsgrind finns en mer samlad
bebyggelse med antydan till kvartersstruktur,
men i övrigt består tätorten av fristående hus på
var sida om Åsvägen.
Kyrkbyn är i sin tur sedan omgiven av mindre
byar som till sin karaktär är jordbrukarbyar som
främst är belägna runt Storsjön. Flera lantgårdar
återfinns i grupperingar längs med vägnätet runtom
i socknen.
Kulturmiljö
Den tidigare komministerbostaden nedanför åskanten
och tillhörande visthusbod tillkom under
1700-talet medan de tillhörande ekonomibyggnaderna
i huvudsak är ifrån 1900-talet. Klockstapeln
invid kyrkan byggdes 1828 och prästgården
1829. I söder utmed vägen finns också kyrkstallar
som troligen är ifrån tiden runt förra sekelskiftet.
Byggnaderna i den gamla kyrkbyn är välbevarade
och av kulturhistoriskt värde.
Ett par av lantgårdarna i socknen har också klassats
som kulturhistoriskt bevarandevärda. De
9
tre gårdarna i Norrvad har välbevarad 1800-talskaraktär
där ekonomibyggnaderna ligger i långa
längor. I Kolpelle finns idag tre mansgårdsbyggnader
med stall, fähus och ängslador ifrån 1850- talet,
tre gårdar flyttades ifrån byn i samband med laga
skifte 1863. Norröver i socknen ligger byn Örlinge
från sena 1800-talet som präglas av faluröda träbyggnader
med sadeltak av tegel.
Områden
Möklinta centralort har en speciell form och utsträckning
på grund av platsens förutsättningar.
De centrala delarna av orten kan delas in i 3 olika
bebyggelseområden som vuxit fram under olika
tider och byggnadsideal (se karta sidan 10).
1. I en bostadsinventering från 1965 framgår att
74% av bebyggelsen i Möklinta är uppförd innan
1940. Kyrkan och området runt omkring är kulturhistoriskt
värdefull och ger en tydlig karaktär
till Möklinta centralort.
Landmärken
Knutpunkter, mötesplatser
Områden, 1,2 och 3
Kyrkan, klockstapeln
Möklintagården
Davidsgården
Hembygdsgården
Idrottsområdet
Kyrkan
Pensionat Åsgården
Möklintagården
Skolgården
Pastorsexpeditionen
Bensinpumpstorget
ÅSVALL
2
Skola
ÅSGRIND
Karta 6, landmärken, knutpunkter och områden.
KYRKBYN
1
3

NORRVAD
2. Kvartersbebyggelsen i Åsvall är ett område som
tillkom mellan 1955 och 1965. 1970 upprättades
en detaljplan i syfte att erbjuda attraktiva tomter
för nybebyggelse så att inflyttningen kunde öka.
Befolkningen i tätorten var då drygt 380 personer
och utvecklingstrenden var negativ. Möklinta
kommun bedömde att det fanns goda chanser till
inflyttning ifrån omgivande landsbygd och planlade
för 47 nya enfamiljshus på åkern mellan Åsvall
och Åsgrind. Trots det centrala läget i orten var intresset
för de nya tomterna svalt. Möklintaborna
förklarade att ingen ville vara först med att bosätta
sig på den utsatta och blåsiga åkern då läget inte
hade någon direkt kontakt med övrig bebyggelse.
1975 ändrade Sala kommun, som Möklinta numer
tillhörde, i detaljplanen så att ny bebyggelse istället
kunde uppföras i anslutning till Gammelgården.
Tidigare ansåg man att det skulle störa det
kulturhistoriska arvet, men nu var bedömningen
att det tack vare Gammelgårdens upphöjda läge
på ca 5 meter ovanför närmsta tomt inte skulle
bli någon konflikt. Efter det har ett trettiotal byggnader
uppförts runt Sportvägen och Klintvägens
östra ände.
3. Området består av den långt udragna bebyggelsestrukturen
på ömse sidor om vägen. Här finns
varierade byggnadsstilar och det lilla torget med
affär och Möklintagården. År 1986 byggdes dryga
tiotalet lägenheter i området vilket ledde till
28 nytillkomna Möklintabor under 1987. De två
flerbostadshusen söder om affären tillkom under
1990-talet
Ett populärt område för fritidsboende återfinns
runt Mårtsbosjön väster om Möklinta. Den fasta
marken med berg och moränbackar lämpade
sig inte till jordbruk och användes endast sporadiskt
som betesmark. Den passar dock utmärkt
att bygga på. Området började planeras 1965 och
rymmer idag drygt 50 fritidshus, belägna vid den
klara och badvänliga Mårtsbosjön.
Lynchanalys
Den fysiska strukturen som bygger upp en ort kan
beskrivas och analyseras på många sätt. Ihop med
invånarna har Sala kommun gjort en Lynchanalys
av Möklinta. Metoden är framtagen av stadsplaneraren
och författaren Kevin Lynch på 1960- talet
och utgår ifrån hur man upplever och använder
en ort. Lynchanalyser utgår ifrån människors
uppfattning av omgivningen istället för experttolkningar.
Under stormötet i Möklinta fick deltagarna
markera stråk, barriärer, landmärken och
knutpunkter på kartor över orten. En sammanställning
av dessa kartor redovisas i detta avsnitt.
Stråk
Bärmossberget
Stråk är det vi rör oss på: gator, järnvägar, gång-
och cykelvägar, vattendrag och stigar. Stråken kan
leda till ett förutbestämt mål eller vara promenadstråk
och motionsslingor i naturen.
Ljusbacka
Fotbollsplan
Lilljusen
Stråk för rekreation och motion
Svårpasserade barriärer
B.
Näs
Kustorpet
Åverkaberg
Brödmyrbäcken
Näs gamla tomt
Hättnäs
BÅRNEBO
Back
Uddnäs
ÅVERKA
Tallbacken
KANIKBO
HAMMARBY
Suneberg
VISBÄCK
MÖKLINTA-NÄS
NORRVAD
Vreten
Fallet
Ljusnäs udd
Storsjön
Skarpön
Engvalls
Näs stenharet
Pellas
hage
HAMMARBY
Matsos
FORNEBY
NORRVAD
Pläntbacken
Matsos
Storsjön
NORRVAD
KANIKBO
VISBÄCK
Prästön
MÖKLINTA
PRÄSTGÅRD
Mörtögat
Kalvö
NORRVAD
HAMMARBY
Fagerån
Holk
Dröskum
VÄSTERVAD
Hemb.gård
Sörgården
Stenharen
Karta 5 Stråk och barriärer.
Träind.
Åsvall
Skola
MÖKLINTA PRÄSTGÅRD
HAMMARBY
Åsen
Fagerån
Klockarmossen
MÖKLINTA
PRÄSTGÅRD
Fornsta
Fornebytratten
Hasselbacken
Tandvärkstall
ÖSTERVAD
Källmossen
ÖSTANHEDE
Möklinta
Past.
exp
Hålväg
Åsgrind
Post
Axeltorp
Åsberg
Anneberg
Norrgården
Björnstenen
FORNEBY
Fnysbo
Okenberget
FORNSTEDTS-
TORP Lisstubacken
Stormossen
Solbacken
Hällsjöholm
Kapellbacken
Bygdegård
Åttsjön
Serv
hus
Brandstn
Stubbkärret
Skälberget
MÖKLINTA-
NÄS
Färjkarls
Kyrkskog
L
10

I Möklinta är färdvägen uppe på åsen historiskt
sett oerhört viktig och direkt avgörande för de ursprungliga
bosättningarna.
Idag kan man välja mellan Åsvägen eller den parallella
Saladammsvägen för att ta sig till Sala
medan Hammarbyvägen leder till Avesta.
De stråk som idag används flitigt för rekreation
och friluftsliv redovisas i karta 5 ”Stråk och barriärer”
på föregående sida.
Barriärer
En barriär är något som skärmar av områden och
är svår att passera. Barriären kan vara både fysisk
och psykisk. Exempel är järnvägar, vägar, inhägnade
områden, industrier, skogar och vattendrag.
Under stormötet i Möklinta uppkom inga förslag
på barriärer i området. Dock bör den dominerande
åsen som samhället går längs utgöra en barriär
då den är svår att korsa. Det innebär även att
promenader i Möklinta antingen måste ske fram
och tillbaka längsmed vägen eller leda ut i naturen,
det går inte att naturligt röra sig runt samhället.
En möjlig bieffekt av detta är att chanserna till
spontana möten på orten minskar.
Vid stormötet i Möklintagården framkom också
att bygdeborna genar med bilen över Storsjön
vintertid, så möjligtvis ses sjön som en barriär då
den inte är frusen. Även under våren ger sjön en
barriäreffekt då den svämmar över och bildar träskområden
som då blir svåra att passera.
11
Landmärken och utblickar
Ett landmärke är ett objekt som är karaktäristiskt
för platsen. Exempel är byggnader, torn, konstverk
och broar.
I Möklinta pekades kyrkan ut som ett tydligt
landmärke. Den karaktäristiska medeltidskyrkan
samt klockstapeln ligger högt uppe på åsen och
utgör på långt avstånd det blickfång som markerar
Möklinta när man närmar sig orten längs
Hammarbyvägen. Även den rustika Davidsgården
och mötesplatsen Möklintagården uppfattas
som landmärken på orten. Överhuvudtaget är
det i första hand äldre byggnader som vittnar om
Möklintas historia och traditioner som upplevs
som landmärken.
Knutpunkter och mötesplatser
Knutpunkter är platser där man uppehåller sig,
träffar bekanta och byter färdmedel. Exempel är
torg, parker, lekplatser och andra offentliga rum.
I Möklinta framhålls pensionat Åsgården som en
viktig mötesplats. Pensionatet serverar lunch och
fika och är även en viktig knutpunkt för ortens
turismnäring. Även Möklintagården med föreningsmöten,
vävstuga, pub och förtäring samt olika
aktivitetskvällar är en central plats för ortens
folkliv.
Möklinta kyrkskola och inte minst skolgården utgör
de mest naturliga mötesplatserna för traktens
barn och ungdomar. Också pastorsexpeditionen
framhålls som en plats för möten. Slutligen är det
lilla torget en betydande knytpunkt dit man kommer
för att handla.
Lynchanalysen av Möklinta visar att de ställen där
man träffas ligger relativt väl samlade centralt i
den långsträckta orten.
Entrén till Davidsgården med klockstapeln i bakgrunden. Två
tydliga landmärken på orten

Service, turism och föreningsliv
I detta avsnitt redovisas föreningsliv, turism och
den service som finns i Möklinta. Dessutom beskrivs
viktiga evenemang och samarbeten som
bidrar till gemenskap och folkliv.
Offentlig och kommersiell service
Kyrkskolan i Möklinta ligger i bostadsområdet
Åsvall nedanför kyrkan. Skolan i Möklinta erbjuder
utbildning från förskolenivå till sjätte klass,
samt fritids. I skolans lokaler finns också en filial
till stadsbiblioteket i Sala där såväl elever som övriga
Möklintabor kan låna böcker. Utöver barnomsorgen
och skolan finns även den offentliga servicen
och arbetstillfällena som deltidsbrandkåren
erbjuder.
Den viktigaste servicen på orten är Möklinta livs
som ligger vid det lilla torget i Åsgrind. Affären är
också ombud för apoteket.
Pensionat Åsgården öppnade för några år sedan
i det gamla servicehusets lokaler. Här kan
man sova över och äta lunch eller beställa något
från cateringfirman Kerstins delikatesser. Även
i Möklintagården går det att luncha, på Mylenes
take away. På Davidsgården finns café och försäljning
av hantverk, dessutom anordnas här loppisar.
Skola
Pensionat Åsgården
Kyrkan
Möklinta livs
Idrottsområde
Gammelgården
Davidsgården
Möklintagården
Möklinta brandstation.
Brandstation
12

Möklintaveckan med Kobingo
I november 1988 hölls ett möte, föranlett av att
det lokala postkontoret skulle lägga ner, om hur
man kunde utveckla olika näringar i Möklinta. Resultatet
av mötet blev att man ville öka turismen
och sätta bygden på kartan. Länsstyrelsen och
Sala Kommun hade beviljat pengar till en förstudie
om vad som skulle göras. Våren 1989 tog det
hela en väldig fart, när hundra personer samlades
i Möklintagården för att diskutera och komma
med förslag. Det bildades flera olika intressegrupper.
För att finansiera verksamheten bildades
Möklintafonden.
Den första ”Möklintaveckan” arrangerades 1989.
Ett grundläggande inslag var kolningen som återknyter
till socknens historia, initiativtagaren Kjell
Snellman hade nämligen precis lärt sig hur man
kolar en mila. 1992 uppfördes världens högsta
vedstapel med en höjd av imponerande 17,72 meter
av VM-travarna vid prästladugården. Andra
Möklintaveckan.
13
höjdpunkter har varit bygdespel, kanotorientering,
kryckeståt för blivande brudpar, lantbruket
förr och fotoutställningar. Möklinta blev för några
år sedan rikskänt för den kobingo som anordnades
under Möklintaveckan efter att länsveterinären
hade hävdat att det var kränkande för kossan.
Kobingon upphörde inte för det, effekten blev
istället att ännu fler nyfikna besökare än vanligt
dök upp!
2010 arrangerades den 21:a Möklintaveckan
i ordningen. På programmet stod bland annat
traktorcruising runt Storsjön, guidade visningar
med fokus på bygdehistoria, vernissage, kolmileeldning,
dansuppvisningar och uppträdanden av
spelemän och vissångare. Dessutom hölls olika
tävlingar såsom bouleturnering, veteranrally, yxkastning
och kobingo.
Möklintas museum
I Nässelbo i västra delen av socknen finns ett
bygde museum med genuint uppbyggda miljöer
ifrån 1920-1960. Bland annat finns här en gammal
lanthandel, bensinmack, skrädderi och skomakeri
samt en järn- och redskapshandel. Dessutom ingår
ett flertal veterantraktorer och lantbruksredskap
från 1800- och 1900-talet i samlingen.
Är man istället intresserad av hästvagnar, seldon
och kuskrockar är det Österbo i andra ändan av
socknen som ska besökas. Här finns över 150
hästvagnar bevarade i sitt ursprungliga skick.
Föreningsliv
Möklinta har ett rikt föreningsliv som är högt
uppskattat av bygdens invånare.
Möklinta hembygdsförening bildades 1919 i syfte
att bevara spår av äldre tiders kultur och stärka
kärleken till hembygden. Föreningen köpte 1921
ödegården ”Grannas” i Bår, drygt 6 km väster om
Möklinta tätort. Medlemmarna flyttade på egen
hand mansgården till Möklinta tätort, och den
tredje september 1922 hölls en stor invigningsfest
med hela 757 deltagare.
Pensionärsföreningen PRO anordnar dagsutflykter,
soppluncher, motionsdanser och auktioner.
För den yngre befolkningen finns ungdomsgården
som har öppet två dagar i veckan och som anordnar
olika temakvällar, exempelvis LAN- eller
biljardturneringar.
Om vintern kan man åka skidor eller pulka i
Möklinta äventyrsbacke som har släplift och vär-

mestuga. Det finns också ett elljusspår att jogga
eller åka längdskidor i.
VM-travarna som bildades i samband med den
höga vedstapeln 1992 håller till i Davidsgården
vid Möklinta torg. Här hålls loppisar och hantverksförsäljning.
Föreningens huvudsyssla är
dock att ideellt samla och frakta förnödenheter
till behövande familjer i lettiska Tukums.
Möklinta kennelklubb ger kurser, föreläsningar
och anordnar utställningar som ”Möklinta royal”.
Möklinta IF:s A-lag i herrfotbollen spelar i division
5 i Västmanland. Föreningen har också ett juniorlag
med pojkar födda 1999-2000. Dessutom finns
i Möklinta föreningar för folkdans, biografvisningar,
yxkastning, scouter och hästintresserade.
visioner om hur bygden kan utvecklas. ”Livet på
landet i Möklinta” har beviljats ekonomiskt stöd
för 18 månader, men projektledarna hoppas få det
förlängt till tre år.
Möklintaprojektet verkar för att skapa rid- vandrings-
cykel- och kanotleder som kan locka turister
men även utgöra en extra kvalitet för den
egna befolkningen. Stort fokus är på hästturism
och man vill bland annat starta ett ”Bed & Box”,
det vill säga övernattningsboende för såväl människor
som hästar. Ett bygdecenter där man kan
boka olika turismpaket och köpa lokalt hantverk
och andra lokalproducerade varor är också på
gång. Man har även startat ett samarbete med
närliggande gårdar för att kunna marknadsföra
lokalproducerad mat.
I Möklinta finns ett lokalanpassat föreningsliv
som skiljer sig ganska markant ifrån standardutbudet.
För bygden traditionella aktiviteter som
yxkastning och folkdans bidrar till ortens genuint
lantliga prägel.
Möklintaprojektet
”Livet på landet i Möklinta” är ett nystartat
Leader projekt i syfte att öka turismen i bygden.
Projektet kallas i folkmun ”Möklintaprojektet”.
Leader ingår i det svenska Landsbygdsprogrammet
för att främja en ekonomiskt, ekologiskt och
socialt hållbar utveckling av landsbygden. Syftet
med Leaderarbetet är att möjliggöra för dem som
bor i en bygd att förverkliga sina egna idéer och
Yxkastning.
Det finns planer på att utveckla ridleder och starta Bed & Box
i Möklinta
14

Analys
Möklintas anda och identitet
Hur ser livet ut i Möklinta, vilken mentalitet råder,
finns det en karaktäristisk ”Möklintaanda” och
vad är ortens själ och identitet
Frågorna diskuterades av deltagarna under stormötet
i Möklintagården. Som en inspiration för att
sätta igång diskussionerna berättade fem personer
från bygden om sin syn på Möklinta utifrån sitt
specifika perspektiv. De fem var Ann-Sofie Fagerström
och Maria Berglund ifrån ungdomsgården,
Kerstin Nyberg Pettersson som driver pensionat
Åsgården, Anna Billman från Möklintaprojektet
och PRO:s ordförande Erik Larsson. Nedan följer
citat från deras korta föreläsningar.
”Ungdomsgården har öppet två gånger i veckan
och skulle behöva mer resurser. Vi försöker nå de
äldre ungdomarna bland annat genom LAN.”
– Ann-Sofie Fagerström och Maria Berglund
”Jag fick ett riktigt välkomnande då jag flyttade hit
till orten för 10 år sen. Här finns småskalighet och
levande landsbygd, och man håller varandra om
ryggen.”
– Kerstin Nyberg Pettersson
”Man måste lära Möklintaborna att tänka det kanske
skulle gå istället för det går aldrig”
– Erik Larsson
15
”Det är Möklinta mot världen, det finns en stolthet
i bygden som är både positiv och negativ. Folkhåller
lite på sig själva. Jag är stolt över att vara
Möklintabo. Men nyinflyttade är en resurs, de ser
inte samma hinder”
– Anna Billman
”För att få hit familjer måste man värna om traktens
traditioner.”
– Kerstin Nyberg Pettersson
”Hemtjänsten i Möklinta är en av de bästa, alla är
duktiga och trevliga. Möklintaborna vill bo kvar i
Möklinta även när de blir gamla, vi behöver anpassade
bostäder för det.”
– Erik Larsson
”Här har funnits en uppgiven känsla, men det är
på väg att vända. Vi älskar Möklinta och våra trevliga
människor!”
– Ann-Sofie Fagerström och Maria Berglund
Diskussion om ortsandan
Efter berättelserna från Erik, Kerstin, Anna, Maria
och Ann-Sofie fick deltagarna på stormötet diskutera
vidare på temat anda och identitet. Nedan
följer en kort sammanfattning av diskussionerna.
Möklinta beskrivs som en stabil och stolt bygd
med en tydlig historisk förankring. Det finns en
kunskap och intresse för ortens historia och starka
traditioner.
En konsekvens av ortsandan kan dock vara en
misstänksamhet inför nya företeelser. Det kan ta
tid att få med sig ortsborna på föreslagna förändringar
som rubbar det invanda mönstret. Samtidigt
ser många positivt på nya initiativ när de väl
har etablerats, såsom pensionat Åsgården.
I Möklinta får man mycket livskvalitet för pengarna,
speciellt prisas den underbara naturen och
levande landsbygden. Det finns en uttalad önskan
hos den äldre befolkningen att bo kvar i hembygden
livet ut i trygghet och gemenskap, man håller
ihop och tar hand om varandra. En ökad inflyttning
kan på sikt bli nödvändig för att säkerställa
att den nuvarande servicen behålls. Möklintaborna
upplever att nyinflyttade är mer positiva till
förändring och kan komma med idéer som vidareutvecklar
bygden. Flera mötesdeltagare menade
också att det har börjat lossna, att stämningen
i bygden på senare tid har blivit mer positiv och
förhoppningsfull.
En av diskussionsgrupperna skrev rätt och slätt
”Vi är bäst” för att beskriva andan i Möklinta.
Gruppdiskussion på stormöte i Möklintagården.

Styrkor och svagheter
Under stormötet diskuterades inte bara andan i
bygden utan även vad som är Möklintas främsta
styrkor och vad som skulle kunna bli bättre. Varje
grupp fick lista 5 punkter för att besvara de två
frågorna. I pausen röstade sedan alla mötesdeltagarna
fram de viktigaste aspekterna genom att
klistra på klistermärken på topplistorna (se bild
till höger). Utifrån denna omröstning har de fem
främsta styrkorna och högst prioriterade svagheterna
sammanställts till två listor nedan.
Möklintas främsta styrkor:
1. Föreningslivet
2. Bad och natur
3. Service: affär, bensin, skola och kyrka
4. Nära till flera städer
5. Bra boende och levande bygd
De främsta fördelarna med att bo i Möklinta är
enligt invånarna själva det aktiva föreningslivet.
Även den omgivande naturen uppskattas. Inom
socknen ryms ett varierat landskap med odlade
slätter, badsjöar, öppna ängar, kuperade skogar
och inte minst nationalparken. Många Möklintabor
menar att man måste bli bättre på att framhäva
naturen som den fantastiska resurs den är
för att kunna locka till turism och nyinflyttning.
Man värnar om den service som finns på orten
och nämner speciellt affären, skolan och kyrkan.
Samtidigt finns utrymme för förbättringar av i
första hand butiken och man efterfrågar även en
fullt fungerande bensinmack. Problematiken för
kommersiell service på landsbygden är att kundunderlaget
är begränsat. För att lanthandlare ska
kunna gå runt krävs det att lokalbefolkningen faktiskt
handlar på hemmaplan.
Möklintaborna är måna om att behålla kyrkskolan
så att barnen kan gå kvar i hembygden och slippa
långa resor med skolskjuts till Sala. En mindre
skola medför en trygghet i skolmiljön där mindre
klasser och barngrupper leder till att varje elev
får utrymme och uppmärksamhet.
Några andra styrkor som nämndes var kvalitativt
boende i form av stora gårdar och bra prisnivåer.
Man får helt enkelt mycket för pengarna. Vidare
lyftes styrkor som trevliga människor i en levande
och driftig bygd, duktiga spelmän samt den årliga
välbesökta Möklintaveckan. Dessutom uppskattas
närheten till ett flertal storstäder, inom ca 90
minuters bilresa ryms Sala, Västerås, Borlänge,
Gävle, Avesta, Falun och Uppsala.
Fem saker som skulle kunna bli bättre:
1. Service: bensinmack och bredare utbud i butiken
2. Boendemöjligheter, bland annat för äldre
3. Fler arbetstillfällen
4. Rusta upp badplatsen vid Hällsjön
5. Vägunderhållet
Möklintaborna efterfrågar ett större utbud i den
lokala affären och en fullt fungerande bensinmack.
Sedan mötet i Möklinta i maj 2010 har arbetet med
att få till en bensinpump dragit igång och lokalisering
och finansiering diskuteras för närvarande.
Topplistor under omröstning.
En större variation av boendemöjligheter kan
utveckla orten genom att locka barnfamiljer och
behålla äldre och ungdomar. Möklinta tätort har
uppvisat en negativ befolkningstrend sedan SCB
började mäta 1990. Fler arbetstillfällen lokalt
skulle också kunna öka ortens attraktivitet för befintliga
ungdomar likväl som för utomstående.
Många framhåller att Hällsjöbadet måste rustas
upp. Badplatsen sköts av kennelklubben och
i området finns även båtuthyrning. Elljusspåret
är betydande för friluftslivet i Möklinta, här sker
joggning, promenader och skidåkning. Problem
har dessvärre förekommit under våta perioder
med att spåret inte torkar upp ordentligt, vilket
skulle kunna avhjälpas genom en renovering eller
bättre underhåll. Dessutom efterfrågas bättre
vägunderhåll. Möklintaborna menar bland annat
att det efter vinterns tjälsläpp var svårt att ta sig
fram på vissa vägar.
En känsla som förmedlades på mötet var en känsla
av besvikelse över att den lokala äldreomsorgen
försvunnit från orten.
16

Sammanfattande tankar om
framtida utveckling
Dessa rekommendationer grundar sig i de tankar
och idéer som kom in under dialogen i Möklinta
samt i tidigare diskussioner inom och mellan Sala
kommun och andra aktörer. I beskrivningarna
görs ingen skillnad på kommunalt eller privat ansvarsområde
utan rekommendationerna ska ses
som generella som kan ge stöd till alla aktörer i
Möklintatrakten.
Utveckla och ta tillvara Möklintas identitet
Idag ligger Möklintas identitet huvudsakligen i
den historiska förankringen som upprättshålls
genom det traditionella föreningslivet och den
oexploaterade bygden i sig. Kunskapen om traktens
arv bör leva vidare även för kommande generationer
och under stormötet föreslogs en satsning
på guidade byaturer med fokus på den lokala
kulturen och historien. Traditioner och historia är
en betydande del av folklivet och viktigt att värna
om i framtiden. En stark identitet inåt kan stärka
gemenskapen i bygden och ge en tydligare profilering
utåt. Samtidigt är det viktigt att bygden
inte stagnerar i en bakåtsträvan till dåtiden eller
upplevs som stängt för utomstående. Om man på
ett lyckat sätt kan jobba med identiteten kan man
skapa engagemang och större intresse för den lokala
utvecklingen.
Möklintaveckan är ett etablerat varumärke efter
att ha pågått i över 20 år. Evenemanget sätter
Möklinta på kartan och befäster identiteten av
traditionsrik landsbygd. Det finns säkert ytterligare
kreativa idéer och satsningar som kan stärka
identiteten och ge bygden en positiv utveckling.
Vidareutveckla föreningslivet
Föreningslivet på orten ses som en stor tillgång,
men det kan utvecklas. Idag är det främst den
vuxna och äldre befolkningen som engagerar sig
i föreningarna, vars tyngdpunkt ligger på ett intresse
för bygden och dess historia. Trots de goda
idrottsmöjligheterna med elljusspår, fotbollsplan
och ishockeyrink finns det dock få idrottsföreningar
i Möklinta. Möklinta IF har en begränsad
ungdomsverksamhet inom fotboll. Andra sporter
och aktiviteter saknas. Det borde gå att bedriva
idrottslig verksamhet i skolans gymnastiksal, men
det krävs ideella ledare som ställer upp och engagerar
sig. Ett bredare utbud av organiserad idrott
kan locka fler ungdomar in i föreningslivet.
Att väcka ett idrottsintresse hos barn och ungdomar
är en aktuell samhällsfråga då alltfler föredrar
att sitta hemma framför datorn eller tv-spelet. Att
delta i organiserad idrott är inte bara bra för hälsan
och motionen utan även socialt utvecklande.
De aktiviteter som arrangeras idag kan marknadsföras
bättre så att alla invånare vet om vad
som händer i bygden.
Satsa på rekreation och turism
Det oexploaterade läget ses som en tillgång då
man slipper stadens jäkt. Rekreationsmöjligheterna
i bygden är mycket goda. Livet på landet i
Möklinta satsar på att utveckla stråk för vandring,
cykling, ridning och paddling. Dessutom
kan kulturbygden ingå som en attraktionskraft i
marknadsföringen av Möklinta. Man behöver ta
fram ett ”koncept” för turismen och bygga upp ett
nätverk av eldsjälar kring detta. Om trakten mark-
17

nadsförs som en rik kultur- och friluftsbygd finns
potential att locka turister och nyinflyttare.
Närheten till nationalparken Färnebofjärden är
också en resurs som bör framhållas. I anslutning
till denna ligger Möklintas högsta punkt Mostaberg
varifrån man kan se flera kyrktorn samt
blicka ut över nationalparken. Det är ett område
som kan utvecklas med leder och utsiktstorn. Kan
man hitta ett turismkoncept som gör att besökare
når nationalparken via Möklinta
Planer finns på att utveckla ett infocentrum som
kan fungera som turistbyrå och informera om
bygdens historia och kommande aktiviteter. Genom
en hemsida ska utomstående lockas till turism
i Möklinta och smidigt kunna boka boende
och aktivitetspaket.
Invånarna i Möklinta föreslog en camping vid
Storsjön Näs och att fisk planteras in i sjöarna
för att främja turism och friluftsliv. Under stormötet
i Möklinta framhöll också flera deltagare
att Hällsjöbadet behöver rustas upp. Här finns
omklädningsrum, flera bryggor, ett hopptorn och
lekredskap som skulle må bra av en uppfräschning.
Badplatsen ligger i mycket vacker natur med
klipphällar och en stor gräsmatta som omges av
tät skog. Det är en pärla som förtjänar att vårdas.
Stärk storsjön som attraktion
En stor tillgång i landskapet runt Möklinta är
den lågt belägna Storsjön med omkringliggande
strandängar. Tillgången ligger inte bara i natur-
och djurlivet utan även i den attraktiva boendemiljön
sjöutsikten ger. En fortsatt dialog bör därför
föras för att i framtiden eventuellt restaurera
sjön och vissa strandängar. Detta skulle öka den
visuella kontakten med sjön och öka tillgängligheten
för natur- och friluftslivet samt möjliggöra nya
attraktiva tomter
Skapa rotation på bostadsmarknaden
och ta hand om en åldrande befolkning
Åldersfördelningen i Möklinta indikerar att invånarantalet
kan komma att sjunka de kommande
åren. En befolkningstopp finns idag i åldern 50-69
år, människor som kan bli tvungna att flytta om
inte service- och äldreboende etableras på orten.
Man får också räkna med ett rejält tapp från dagens
stora årskullar på 10-19 år då många ungdomar
tenderar att lämna orten efter gymnasietiden.
Det finns en uttalad önskan från den äldre befolkningen
i Möklinta att kunna bo kvar. Många har
växt upp och levt här hela livet, kanske är släkten
rotad i trakten sedan flera generationer tillbaka.
Man vill inte behöva lämna den sociala tryggheten
och gemenskapen på ålderns höst för att flytta
till Sala eller Västerfärnebo. Kan man hitta alternativa
lösningar för äldrebeoende, genom privata
och/eller kommunala initiativ Ett alternativ kan
vara att serviceutrusta de centralt belägna lägenheterna
så att de passar äldre bättre. Om man hittar
ett passande boende kan en bostadsrotation
skapas när den äldre befolkningen lämnar sina
lantgårdar som då blir tillgängliga för barnfamiljer.
Att bo på landet, såväl tillfälligt som permanent är
en trend på uppgång. Aktiva lantgårdar med djurhållning
innebär möjligheter till företagsamhet
och lokal produktion. En bostadsrotation skulle
innebära att flera stora gårdar till bra priser blir
tillgängliga i trakten.
Locka barnfamiljer till Möklinta
För att vända trenden med sjunkande befolkningsantal
kan ett alternativ vara att satsa mer
på barnfamiljer. Fördelarna Möklinta erbjuder
för denna grupp är ett lungt och naturnära boende
med lokal skola och förskola. En nackdel kan
vara att det är ont om arbetstillfällen på orten och
svårt att pendla utan bil. För att få till en jämnare
åldersfördelning bör en försiktig utbyggnad ske.
Boendemiljöer som kan locka barnfamiljer kan till
exempel vara hästgård på landet eller villaområden
i centralorten. En ökad bebyggelse ger bättre
serviceförutsättningar. Som tidigare har nämnts
så kan förbättrade rekreationsmöjligheter och ett
bredare föreningsutbud bidra till att locka barnfamiljer.
Även en välutrustad lekplats skulle kunna
öka Möklintas attraktivitet gentemot småbarnsföräldrar.
Skapa nya arbetstillfällen
För att kunna skapa fler arbetstillfällen lokalt i
bygden nämner invånarna själva satsning på närodlad
mat, dagrehab med sjukgymnastik och caféverksamhet.
Ett café skulle också kunna fylla en
funktion som träffpunkt, inte minst för ungdomar
18

som inte är lika aktiva i bygdeföreningarna. Även
turismnäringar som Bed & Breakfast eller Bed &
Box (övernattningsmöjligheter för både ryttare
och häst längs med ridled) kan ge arbeten.
Jobba för att öka serviceutbudet
För att kunna behålla och utveckla den befintliga
servicen krävs ett tillräckligt kundunderlag, och
för att locka till nyinflyttning krävs tillräcklig och
fungerande service. Då behövs det att dagens invånare
verkligen nyttjar de funktioner som finns
lokalt och handlar på hemmaplan. Kommersiell
service i glesbygd går ofta en svår balansgång för
att få rörelsen att gå runt. Det krävs drivna entreprenörer
och det finns dessutom statliga bidrag
att söka för bland annat dagligvarubutiker på
landsbygden.
En annan sak som skulle underlätta användandet
av servicen i Möklinta är en bankomat för kontantuttag
då man inte alltid kan betala med kort.
19

Vad händer nu
Denna ortsanalys ska ses som ett första steg i arbetet
med att ta fram en ny översiktsplan för hela
Sala kommun. Det inventeringsarbete och den
beskrivning av Möklinta som sammanställts här
kommer i det framtida planeringsarbetet fungera
som kunskapsunderlag och visa på vilka de
viktigaste utvecklingsfrågorna är i bygden. Med
hjälp av ortsanalysen kan politiker, tjänstemän
och andra aktörer positionera sig och driva utvecklingsarbetet
framåt. Kan vi tillsammans formulera
rekommendationer inför framtiden så kan
vi komma längre än om var och en jobbar på sitt
hörn.
Självklart kan analysen även användas externt utanför
kommunen i marknadsföringssyfte och som
information om kommunen och bygden.
När väl arbetet drar igång med Sala kommuns
nya översiktsplan kommer vi att återkomma till
Möklinta med dialoger, samarbeten och andra
aktiviteter. Vi hoppas att alla som varit delaktiga i
ortsanalysarbetet även fortsättningsvis vill arbeta
med bygdens utveckling tillsammans med oss.
På återseende!
20

Ortsanalys för Möklinta
Enheten för planering och utveckling
Kommunstyrelsens förvaltning
SALA KOMMUN
PROJEKTLEDNING
Anna Jägvald och Isabell Lundqvist
TACK TILL!
Livet på landet i Möklinta
Referensgruppen i Möklinta
Mylenes take away och Möklintagården
Möklinta Livs
3-minuters-föreläsarna
Alla mötesdeltagare på stormötet i maj 2010
Sofia Forsberg
Sala kommun
Box 304, 733 25 SALA
0224-55 000 • fax 0224-188 50
kommun.info@sala.se • www.sala.se