2 - Groove

Fyra Frågor Till...
Downset
Skit gör sig bäst rå
text: Per Lundberg G.B.
1995 hörde jag Los Angeles-kvartetten Downset för första
gången. Hardcore med blod, hardcore med stake. Sångaren
Rey Orpeza berättar att det inte är någon skillnad på
Downset då och nu.
– Det är samma skit, samma råa energi, säger Rey. Vi behöll
mycket från demoinspelningarna när vi gjorde nya plattan.
Det lät helt enkelt mycket råare och tyngre.
Downset har hängt med sedan början av 90-talet och har
turnerat världen över med bland annat Deftones och Slayer
och kommer till Europa igen inom kort.
– Jag har faktiskt bott i Sverige ett
tag, jag älskar ert land. Sverige är
ett bra land på alla sätt och vis.
Där funkar sjukvård och kollektivtrafik
bra. I USA blir det mer
och mer segregerat. Bara den som
har pengar kan få sjukvård,
menar Rey.
Downsets texter är socialrealistiska
och handlar om engagemang.
Man skulle kunna kalla
Downset för ett politiskt band.
Fast det gör inte Rey längre.
– Jag tycker att det börjat röra på
sig. Ta förra året när WTO,
World Trade Organisation, hade
möte i Seattle – det var massor
med människor som var ute och
demonstrerade för en avskrivning
av alla skulder till u-länderna.
Samma sak hände i Prag nyligen.
Men jag är inte lika arg som jag
brukade vara. Man lär sig att
backa undan. Det kallas väl för
att växa upp, menar Rey.
Russell Simins, trummis i Jon Spencer
Blues Explosion, som är aktuell med
svängiga soloplattan Public Places.
Vilka musiker var med på plattan
– Bland annat Vivian Trimble från Luscious
Jackson och Rick Lee från Butter 08, kompisar
helt enkelt.
Har ni haft några livespelningar ännu
– Nej, men vi sätter ihop ett band nu. Det
ser jag fram emot väldigt mycket.
Hur kommer det att låta live
– Total rock!
Förresten, vad håller Blues Explosion på
med numera
– Vi träffas ett par gånger i veckan och
skriver låtar. En ny platta kommer förhoppningsvis
nån gång nästa år.
Gary Andersson
Fläsksvålar och tvålkoppar
Hur kommer det sig att svensk TV inte kan välja musik Hur
kommer det sig att svenska TV-serier och filmer har så ruskigt
dålig musiksmak
Tänk efter nu, kommer ni ens ihåg vad det är för signaturmelodi
till Kockduellen Inte Tänkte väl det.
Men hur är det med Floyd då Denna rödvinsstinne
mästerkock hade givetvis Stranglers mästerliga Waltz In Black
som öppningsmusik.
Eller ett annat exempel, Förhäxad. Har ni tänkt på den
Givetvis, oavsett hur den är som serie så MÅSTE man se och
stödja en TV-serie som har Smiths nobelpris till mästerlåt How
Soon Is Now som öppningsmusik. I och för sig i en ganska ljummen
coverversion. Men ändå. Samma låt som får Janeane
Garofalo att gråta varje gång hon hör den bara för att den får
henne att minnas hur jävligt det var att växa upp. Det är ett val
som inte bara tyder på bra musiksmak utan även risktagande
och inte nåt svensk dansbandssmörande.
Det närmaste vi kommit i Sverige är väl Klas Östergrens nya
serie Soldater i månsken med sina underliga Beatlescovers i tid
och otid. Beatles är ju aldrig fel, men det är ändå Klas Östergren,
och det definitiva beviset på att han blivit gammal och
mossig. Det är ju ändå samma Östergren som en gång i tiden
satt i Slitz och hyllade Pogues. Tragiskt att något så förutsägbart
och ofarligt som Beatles är hans val för dagen.
Eller varför inte ta upp världens bästa deckare, Uppdrag
mord. Alltid bra musik, alltid svidande vacker och alltid
amerikansk lo-fi (i alla fall de första omgångarna innan stora
stygga NBC köpte serien och försökte göra om den till, jag vet i
faan, LA Law).
Sen har vi alla nördars favoritprogram Arkiv X. Jag skiter hur
ute eller inne den serien är men alla serier som låter en
bindgalen alien med stålkäke ha ihjäl folk till Nick Caves Red
Right Hand har mitt fulla stöd och min totala respekt. Eller avsnittet
när mördandet visades till en helt underbar Gary Numantolkning
av Foo Fighters. Jag vet inte hur de gör men de få covers
Foo Fighters gör känns alltid rätt.
När hörde ni Nick Cave eller Tindersticks i Hassel senast
Måste det vara så här Eller finns det hopp för musiken i svensk
TV Jag vet i faan, har inte blivit riktigt övertygad sen Cia Berg
gjorde comeback och visade videor i nya kreationer och öppningslåten
var den då så rätta, så rakt på nutidspulsen, så underbart
sexiga Clipped av Curve. Oj, så rätt det blev då.
Vill ni inte att det ska bli så igen, jag menar, vill vi inte alla
att Vem vill bli miljonär ska öppnas med Einsturzende
Neubautens hypnotiska skrotblues i Haus Der Lüge, eller nån
kapten som sakta dör i Rederiet medans Sort Sols alltigenom
svarta och superelaka tolkning av Black Sabbath svärtar bilderna
med svavel och onda tankar. Eller varför inte meningslöst
pubertal dialog i Nya tider med Sly and the Family Stone vanvettigt
groovande i bakgrunden.
Så, alla ni som läser det här, ta genast era plattor under
armarna och knalla upp till SVT, 3:an, 4:an, Femman och alla
de andra, och kräv att Public Enemy får vara i alla Vita lögner
och att Big Brother… äh, skit i Big Brother, låt dem ha Bert
Karlsson.
Mathias Skeppstedt, november 2000
petshopboy666@hotmail.com
5Groove 7 • 2000