Rhymes - Groove

Tapefly
Äkta kärlek
Kan man komma undan med att kalla
sitt band Äkta kärlek Och köra reggae
På svenska
Det tycker Matilda Sjöström och
Stina Göransson som nyligen flyttat
ur sin gemensamma lägenhet ”på 10:e
våningen” i Biskopsgården i Göteborg.
Nu är de särbo för att Matilda ska bo
närmre sitt barns dagis.
Duon har jobbat tillsammans och i
höst ska de plugga ihop, så de är tajta
på riktigt. Och de verkar ha äkta känslor
för sin musik.
– Vi är inte bara tjejer, vi är bra också,
skojar Stina.
De är inga färskingar i branschen
trots att Äkta kärlek bara funnits i nio
månader, de har även kört hiphop,
sjungit med andra reggaeband och fixat
klubbar. Det var förra sommaren de
bestämde sig att bilda band.
– ”Vi måste starta nånting” sa vi, något
elektronisk eller hiphop, berättar Matilda.
Men så fick vi en fråga från en kompis
som skulle ha reggaeklubb på Storan
i Göteborg så det blev reggae istället.
– Planen är att bli lika stora som Timbuktu,
fyller Stina i.
Låttexterna var både engelska och
svenska i början men snabbt fattade de
att folk faktiskt reagerar på texterna om
de förstår dem med en gång. Många,
framförallt tjejer, kommer fram och
kommenterar deras direkta texter.
– Vi är inga hippies eller mesar med di
Leva-stuket bara för vi heter Äkta kärlek,
menar Matilda.
Liggadoren är en given favorit som
tar upp skillnaden mellan killars och tjejers
sexaptit med refrängen ”vad ska jag
göra/för att få gänga med så många som
möjligt”. Skönt utmanande i Sverige
2006 när jämlikhet borde vara något
självklart.
Bandets potentiella hit heter Äkta
kärlek och är en upptempohyllning till
öppenhet och glädje i alla relationer:
”Äkta kärlek från oss till dig/är det nåt
att ha så säg”. Live får den igång vilken
lokal som helst.
Och när de får tid att spela in låtar
och det blir dags för album har de redan
titeln klar.
– Ja tack, lätt. Från textraden ”Frågar du
mig om äkta kärlek/svarar jag ’ja tack,
lätt’”.
Att bandnamnet är klockrent torde
därmed vara bevisat.
Gary Landström
Med tankar kring både det yttre och framtiden
skapar Göteborgsduon Tapefly drömsk
pop och rock med såväl glammiga som psykedeliska
influenser.
Åtta år tidigare bestämde sig Christina
Löwenström för att satsa på musiken. Hon
träffade producenten Johan Forsman, som
jobbat med bland andra The Soundtrack of
Our Lives och Håkan Hellström. Christina och
Johan blev förälskade, istället för musik blev
det två barn. Tapefly har under tiden sakta
fått växa fram.
– Vi har spenderat våra kvällar med att göra
musik medan barnen sovit, säger Christina
som till vardags är stylist.
I höst släpps albumet Electric Bird som
föregåtts av en singel med samma namn. Med
Botaniska Trädgårdens färgglada blomsterspråk
som kuliss förklarar de idén med Tapefly.
– Det får inte vara för tråkigt. Om man tittar
på slutet av 80-talet så var det lite glammigt.
Maximalism har vi snackat om väldigt
mycket, att det blir ett äventyr på nåt sätt. Ett
futuristiskt tänkande som fanns på 50-talet
om hur framtiden ska se ut. Science-fiction är
ett outtömligt text- och idélager, säger Johan.
Vad är spännande med det futuristiska
– Evigt liv. Johan är väldigt intresserad av det,
säger Christina samtidigt som hennes man
nickar medgivande.
Musikaliskt är skivan ganska bred. Hur har
det blivit så
– Det är där vi två som individer kommer in,
säger Christina Löwenström. Jag älskar Grace
Jones, som sista låten är inspirerad av, hon är
en stilikon. Vi pratade lite om Andy Warhol
när vi kom in på stil. Klatschiga färger som på
80-talet när jag växte upp med Roxy Music
och Bryan Ferry. Det var mycket mode så vår
glammiga sida kommer från mig.
– Där har vi det, varför vi låter som vi gör.
Båda sidor finns där, säger Johan Forsman,
som istället lyssnade på Loop, Spacemen 3
och Stone Roses.
Johan Lothsson
10 Groove 6 • 2006