läsa tidningen här - GilleScouterna

Scoutbilden från förr 2
På fotot syns scoutchefen Ebbe Lieberath, liksom scouterna,
hälsa med scouttecknet, högerhandens tre fingrar,
mot pannan. Men i första ledet sträcker en ledare upp
hela högerarmen och i bildens högerkant syns en liknande
hälsning, som kan ge obehagliga associationer.
Ett stort scoutläger hölls 1912 i samband med Olympiska
spelen i Stockholm, och i minnesboken Olympiska Boy-
Scouts finns en bild ”Honnör för fanan” (s 346) där ledare och
scout er med handens scouttecken höjer högerarmen uppåt,
men armen har en böjd form liknande den olympiska hälsningen,
som emanerar från den romerska gesten. Även boken
Ett Boy-Scout ABC, tryckt 1912, visar (vid bokstaven T)
tecknet med den höjda, böjda högerarmen. Jag vet inte om
hälsningen någonsin antagits av något scoutförbund i Sverige,
åtminstone finns den inte med i Sveriges Scoutförbunds
Instruktionsbok (tredje upplagan, 1919) som jag har i min
bokhylla.
Sedan nazisterna antagit Hitlerhälsningen med sträckt högerarm,
blev den olympiska hälsningen omöjlig att använda.
Men vad betyder det att scoutledare på 1930-talet sträcker ut
armarna som på bilden /SJ.
Sveriges Scoutförbunds scoutchef Ebbe
Lieberath, 60 år, hälsas på Kullalägret 1931.
Foto: Thor v. Radhen, Båstad/Scoutmuseet i
Malmö.
Insänt
om Scoutbilden från förr i
Gillescouten nr 2/2013:
Jag läser regelbundet Gillescouten och
uppskattar verkligen mycket av innehållet.
Tycker verkligen att bilden med
vargungarna var jättetrevlig. Synd bara
att texten blev en smula missvisande:
1. Föreställer bilden verkligen en enda
kull Antalet barn är ju så många, att jag
mera uppfattar det som en flock.
2. Det är i och för sig rätt att flickoch
pojkscoutförbunden gick ihop hösten
1960. Men man var väldigt försiktig
med utformningen av programmet till
en början. Därför behöll både flickorna
och pojkarna sina respektive verksamhetsgrenar
fram till 1970, då man gjorde
om scoutgrenen och delade upp den på
två nya grenar, junior- och patrullscouter
med samma program för både
flickor och pojkar. Sedan dröjde det ytterligare
två år innan man kunde lansera
ett nytt program för de yngsta. Inte så
konstigt, eftersom det gällde att ersätta
de väl etablerade grenarna blåvingar
och vargunge med något helt nytt och
samtidigt tog bort både Blåvingesagan
och Djungelboken ur programmet. Men
1970 var det i alla fall klappat och klart
och miniorscouterna gjorde sin entré på
scenen.
Georg Sterzel
Svar: På fotots baksida finns en notering
av Thor v. Radhen i Båstad, som
lämnat bilden till Scoutmuseet i Malmö,
att fotot visar ”Vita kullen”. Men kanske
det även kommit med några vargungar
från flockens andra kullar
Textutrymmet var begränsat, men
tillräckligt, för avsikten var inte att ge
en uttömmande historik över vargungegrenens
avveckling i Sverige, utan att
främst nämna om dess förekomst och
betydelse.
Vi tackar Georg Sterzel för synpunkter
och intresse, och för historiken över
åren efter 1960, vad gällde Svenska
Scoutförbundet.
Red.
Stoppa våldet
WAGGGS, flickscouternas världsorganisation, har just nu en mycket
viktig kampanj ”Stop the violence”.
Flickor i hela världen utsätts för många former av våld – det är fel och måste
stoppas! Vi möter även detta i vårt land. WAGGGS har startat denna kampanj
för flickors rättigheter. Bland annat säger de: ”Speak out for girls’ rights!”
Vi kan stödja denna kampanj genom att ge pengar via Scouthjälpen i Sverige,
bankgiro 900-3161, plusgiro 90 03 16-1, ange Scouternas Världsfonder
– Stop the violence.
Gillescouten 3–2013
Tack!
Ett varmt tack till Sven Janson, Matts
Dahlberg och gillena i Stockholm för
konferenshäftet och packningen av
konferensväskorna! Europakonferensen
startar snart med 180 deltagare från
21 länder. Många har varit med och
förberett den. I nästa nummer kommer
ett reportage.
Gunilla Engvall
15