Ministermordet - RIB Bibliotek

dorna – det är det man ser i tv. Stämningen
där inne var ju fasansfull /…/
Men jag tyckte att min uppgift var att
blixtsnabbt berätta utåt vad jag hade fått
reda på /…/ Det var svårt och många
har sagt att jag var samlad men ändå
märktes det att jag var berörd för jag
kanske inte grät öppet men jag var rörd
/…/ Jag har aldrig nånsin fått så starka
reaktioner på en rapportering som just
den (Reporter SVT).
Några minuter senare träder statsministern
in i salen tillsammans med några
nära medarbetare (09.19). Han beskrivs
av journalister som påtagligt gripen,
vilket också blir deras bild i medierna
av typ ”Statsministern i tårar när han
lämnade besked om vännens död”
(Aftonbladet 2003a). Han ger ett
längre känslosamt uttalande som sannolikt
delvis avviker från talskrivarens
utkast. Rösten stockar sig flera gånger,
och han lämnar därefter salen utan att
ta några frågor:
”Det är med stor sorg som jag har
tagit emot beskedet att Sveriges utrikesminister
Anna Lindh 05.29 denna
morgon avlidit av de skador hon fick
vid gårdagens attentat /…/
Det känns overkligt. Det är svårt att
riktigt förstå. Anna var alldeles nyss här
mitt ibland oss. Engagerad. Kvicktänkt,
rak på sak. I full färd med att debattera
och diskutera, att övertyga människor
på gator och torg. Så rycks hon ifrån
oss, mitt i sitt demokratiska arbete /…/
Det var demokrati och frihet som engagerade
henne mest. Det var fredens och
solidaritetens sak som var hennes. Det
ska vi aldrig glömma” (Regeringskansliet
2003a: Statsminister Göran Perssons
uttalande /03-09-11/; SVT 2003b).
Nyheten sprids snabbt över världen
– de utländska nyhetsbyråerna har
nyheten minuten efter beskedet och
direkt därpå är den toppnyhet på de
största nyhetssajterna som hos BBC
och CNN. Inom en timme har en rad
utländska statsmän också uttalat sig
och flera parlament håller tyst minut
(TT 2003j).
Medierna bevakar givetvis också
överläggningen om folkomröstningen
och kondoleansbesöken. Flera statsråd
ger uttryck för sina känslor i samband
med kondoleansskrivningen. Även vid
Utrikesdepartementet är det fullt med
reportrar som skildrar sorgebesökarna
och söker utsagor från UD-personal.
Flera reportrar vittnar om chockartade
reaktioner inom sin egen kår vid
beskedet om dödsfallet. ”Då brast det
för ganska många journalister inne i salen
och många började gråta /…/ Jag var
väldigt tagen, hade väldigt svårt att åka
hem och skriva sen, det var stort” (Reporter
Aftonbladet). Flera har liknande vittnesbörd
för denna studie, att de upplevde
tunga känslor och svårigheter att skriva
när de kommer till redaktionen. En av
pressekreterarna med egen journalistisk
bakgrund och många relationer inom
denna kår berättar om stämningsläget:
När Persson meddelade att hon hade
avlidit, så ser man på journalisterna att
de nästan grät. Alla var ju väldigt tagna
riksdag, regering och departement | 35