Ministermordet - RIB Bibliotek

närmaste omgivning.” Den konkreta frågan
gäller fysiska faciliteter för krishantering;
”Skulle jag ha någon önskan så vore
det kanske att vi hade sådana utrymmen
/…/ att vi kunde praktiskt sitta i en
gemensam lokal under det akuta skedet.”
Krishanteringsrollen är självfallet en
mycket specifik roll, i relation till omvärlden
och i relation till den inre organisationen
– och i detta fall mycket
specifik med tanke på att krisen är direkt
kopplad till den egna organisationen.
En påtaglig rollaspekt som sattes på sin
spets i detta fall gällde förhållandet till
ansvariga sakmyndigheter, i synnerhet
polis och säkerhetspolis. All historia
visar, menar man, att departementet
ska låta bli att gå in i operativa frågor:
Jag tycker att vad vi har lärt oss är att vi
måste vara tydliga härifrån, visa att vi
har ansvaret, vi tar ledningen. Men vi
måste samtidigt vara lika tydliga att vi
tar inte över ansvaret från det som normalt
sett vilar på myndigheter. Sen så
fort vi kan så ska vi trycka ner det till
myndigheter och andra. Det farligaste
i sådana här lägen är om det uppstår
osäkerhet, att det blir oklara besked
(Statssekreterare Statsrådsberedningen).
För oss på justitie- är det otroligt viktigt
att respektera våra olika roller. /…/ Vi
själva kanske inte uppfattar att vi ger
order, men kraften i att en minister,
statssekreterare eller expeditionschef ringer
och informerar sig direkt ska inte underskattas,
så vi måste sitta på händerna
för att inte uppfattas som att vi ger order
åt organisationen (Statssekreterare
Justitiedepartementet).
En annan tydlig krishanteringserfarenhet
som särskilt betonas av de intervjuade
i det fall som här studeras handlar
om ledarskapet. Under åren som föregick
ministerattentatet uppges Utrikesdepartementet
ha satsat aktivt på ledarutbildning
som man nu menar bar
frukt i form av ett fungerande ledarskap
i departementets olika enheter:
I sådana här situationer är cheferna väldigt
betydelsefulla, inte för vad de kan
om Bortre Mongoliet eller vad de kan om
förhandlingsteknik, utan vad de kan när
det gäller att leda människor och leda en
grupp och se till att en grupp fungerar
väl också i traumatiska situationer
(Kabinettssekreterare UD).
Jag har lärt mig, tycker jag, på det
mänskliga planet ganska mycket. Att man
måste se människorna i organisationen,
alla människor. Det är inte funktioner
där ute som ska göra en massa saker utan
det är människor som upplever. Även
sådana som knappt har träffat Anna
Lindh, upplevde ju att de var så nära
henne /…/ Jag var ändå överraskad över
styrkan i sorgen, /…/ även utomlands
(Expeditionschef UD).
I det aktuella fallet uppstår en speciell
situation på de två direkt berörda departementen
genom att flera av dem som
skulle leda krishanteringen samtidigt
stod mycket nära den drabbade och var
klart personligt berörda av händelsen,
och på delar av Utrikesdepartementet
närmast hade en anhörigrelation. Det är
knappast förvånande att centrala aktörer
upplevde svårigheter i denna krisroll.
46 | ministermordet