2009:6 - SAU

Sanna – En åkerboplats 

med stort tidsdjup 

Boplatslämningar från tidigneolitikum och äldre järnålder 

Särskild arkeologisk undersökning 

RAÄ 98, Vintrosa-Sanna 13:4 

Vintrosa socken, Örebro kommun, Närke 

sau rapport 2009:6 

Niklas Stenbäck 

Med bidrag av Michel Guinard, Emma Sjöling & Ole Stilborg

Sanna – En åkerboplats 

med stort tidsdjup 

Boplatslämningar från tidigneolitikum och äldre järnålder 

Särskild arkeologisk undersökning 

RAÄ 98, Vintrosa-Sanna 13:4 

Vintrosa socken, Örebro kommun, Närke 

sau rapport 2009:6 

Niklas Stenbäck 

Med bidrag av Michel Guinard, Emma Sjöling & Ole Stilborg

sau rapporter 2009:6 

issn 1404-8493 

isbn 978-91-976723-7-5 

©sau 2010 

utgivning och distribution 

Societas Archaeologica Upsaliensis 

Gamla Prefektbostaden 

Villavägen 6G, 752 36 Uppsala 

post@sau.se 

www.sau.se 

tekniska och administrativa uppgifter 

Länsstyrelsens diarienr 431-05-469-2005 

Datum för tillstånd 2005-07-28 

sau:s projektbeteckning SAU 3024 

Uppdragsgivare Vägverket, Region Mälardalen 

Belägenhet 

landskap Närke 

län Örebro 

kommun Örebro 

socken Vintrosa 

fastighet Vintrosa-Sanna 13:4 

raä 98 

koordinater x6569380 y1455625 

45-50 m ö h 

Personal Anna Onsten-Molander (projektledare), 

Niklas Stenbäck (bitr projektledare/ fältarbetsledare), 

Annika Westerholm (bitr fältarbetsledare), Jennie 

Andersson, Kristina Anfält, Ulf Celin, Kim Darmark, 

Maud Emanuelsson, Per Falkenström, Ola Korpås, 

Jonas Ros, Piotr Jacobsson (praktikant), 

Magnus Hulterström (grävmaskinist). 

Undersökningen 

typ av undersökning Särskild arkeologisk undersökning 

utförandetid i fält 2005-08-01–2005-10-31 

undersökt yta 12 000 m 2 , varav 10 100 m 2 schaktyta 

koordinatsystem RT90 2,5 gon V 

höjdsystem RH70 

inmätningssystem Totalstation 

Fynd och arkivmaterial förvaras i SAU: s lokaler i väntan på 

beslut om fyndfördelning. 

omslagbilder Foto: Maud Emanuelsson, SAU 

allmänt kartmaterial © Lantmäteriverket 

Gävle. Medgivande MS2007/04080. 

lektör Kent Andersson 

Engelsk översättning Robin Lucas 

layout Karin Hallgren Produktion 

tryck Kph Trycksaksbolaget AB, Uppsala

Innehåll 

Förord 4 

De arkeologiska undersökningarna inför 

ombyggnaden av E18, Örebro-Lekhyttan 4 

Sammanfattning 7 

1. Inledning 9 

2. Bakgrund 10 

Undersökningsområdet 10 

Topografi 11 

Fornlämningsmiljön 11 

Den historiska bebyggelsen vid Sanna 12 

Tidigare arkeologiska undersökningar vid Sanna 

– utredning och förundersökning 12 

Huslämningar från tidigneolitikum och 

äldre järnålder i Närke – en kort översikt 16 

Tidigneolitikum 16 

Äldre järnålder 16 

3. Mål 17 

Målsättning och frågeställningar 17 

4. Undersökningen 17 

Metod 17 

Analyser och fyndregistrering 17 

Prioriteringar 17 

Delområdena 18 

Anläggningar och rutor – källkritik och geologi 18 

Platsens geologiska förhållanden 18 

Anläggningsundersökningen 18 

Anläggningar i sand och silt 

– en källkritisk studie 20 

Rutundersökningen 22 

5. Antikvariska resultat 24 

Anläggningar 24 

Stolphål 24 

Gropar 24 

Pinnhål 29 

Härdar 29 

”Åkerstensgropar” 31 

Rännor 31 

Kokgropar 31 

Ugn 35 

Brunn 36 

Övriga anläggningar – sotfläckar, 

stenpackning och övrigt 36 

Diken från historisk tid 36 

Lager 39 

Konstruktioner 39 

Hus 39 

Övriga konstruktioner 58 

Huslämningar och hustypologi 

– en sammanfattning 60 

Fynd 60 

Ben 61 

Keramik och bränd lera 63 

Metall 63 

Övrigt organiskt material 69 

Naturvetenskapliga analyser 69 

Makrofossil analys 69 

Vedartsanalys 69 

14C‐dateringar 69 

6. Fördjupade anläggnings- och materialstudier 72 

Anläggningar 72 

Kronologi och rumslig spridning 72 

Tydliga och mindre tydliga anläggningar 

– exemplet stolphål 74 

Fyndstudier 77 

Osteologisk analys av 

boplatsmaterial från Sanna 77 

Keramik från neolitikum och järnålder 85 

Stenmaterialet från Sanna 89 

7. Sanna – en åkerboplats med stort tidsdjup 92 

Från stenålder till historisk tid 92 

Slutet av mesolitikum 92 

Den tidigneolitiska trattbägarboplatsen 92 

Boplatslämningarna från äldre järnålder 92 

Historisk tid 94 

8. Måluppfyllelse 96 

9. Summary 97 

Referenser 98 

Bilaga 1a. Anläggningar 101 

Bilaga 1b. Rutor 115 

Bilaga 2. Fynd 127 

Bilaga 3a & 3b. Arkeobotaniska rapporter 

av Stefan Gustafsson 129 

Bilaga 4a & 4b. Vedartsanalyser 

av Erik Danielsson/VEDLAB 143

1 

2 3 

4 

5 

14 

6 

7 8 13 

9 19 

12 21 22 23 24 26 

10 

27 

20 

11 

25 

28 29 

16 

15 

18 

17 

Förord 

De arkeologiska undersökningarna inför 

ombyggnaden av E18, Örebro‐Lekhyttan 

Jonas Wikborg 

Den särskilda arkeologiska undersökning som presenteras 

i denna volym ingår som en del i ett större arkeologiskt 

projekt som genomfördes inför ombyggnaden av 

E18 mellan Örebro och Lekhyttan. Den aktuella sträckan 

var ca 2 mil lång och berörde ett stort antal fornlämningar 

i de tre socknarna, från väster räknat, Hidinge, Vintrosa 

och Täby. Vägbygget kom att bli det hittills största arkeologiska 

projektet någonsin i Örebro län! I ett område där 

det tidigare inte hade genomförts några större undersökningar 

har nu kunskapen om forntiden ökat väsentligt. 

Den aktuella vägsträckningen hade tidigare utretts i två 

etapper (Annuswer 1998 & Pettersson 2003). Då hittades ett 

antal nya fornlämningar. Bland dem återfanns framförallt 

ett stort antal boplatslämningar och röjningsröseområden, 

men också några gravar. På några platser återfanns också 

rester efter järnframställning och järnsmide. 

De berörda fornlämningarna förundersöktes år 2004 

av SAU och UV‐Bergslagen. Utöver de nyupptäckta lämningarna 

var sedan tidigare bl a ett gruvområde vid Lövåsa 

(Hidinge RAÄ 16) och ett gravfält vid Bengtstorp (Täby 

RAÄ 34) med intilliggande stensträngar (Täby RAÄ 35) 

kända. Invid det nyss nämnda gravfältet hade ytterligare 

en stensättning (Täby RAÄ 68) upptäckts vid utredningen. 

Året därpå, 2005, genomfördes de särskilda arkeologiska 

undersökningarna av lokalerna. De genomfördes av 

SAU, UV‐Bergslagen samt Arkeologikonsult. Några av de 

mindre lokalerna t ex RAÄ 84:3, 85, 87, 99 och RAÄ 100 i 

Vintrosa socken lämnades utan vidare arkeologiska åtgärder 

eftersom förundersökningarna visade att de hade 

mycket begränsade utbredningar eller sentida dateringar. 

Spår efter områdets tidigaste innebyggare kom att undersökas 

vid Knutstorp och Västra Via (Vintrosa RAÄ 83, 101, 

102, Hidinge RAÄ 107). Där har 8000–9000 år gamla 

boplatslämningar undersökts. Vid denna tid har området 

legat i kustbandet i den vik som då täckte större delen av den 

nuvarande Mälardalen. Vad som tolkats som en senneolitisk 

hydda har undersökts vid Götavi (Vintrosa RAÄ 94). 

Antalet undersökta hus har ökat enormt i samband med 

E18‐undersökningarna. Ett stort antal har undersökts 

vid Västra Via (Vintrosa RAÄ 84:1) och Sanna (Vintrosa 

RAÄ 98). Några undersöktes också vid Lilla Ulvgryt 

(Vintrosa RAÄ 130), Äspsätter (Hidinge RAÄ 109), Falltorp 

(Vintrosa RAÄ 96 ) och Götavi (Vintrosa RAÄ 105, 146). 

Från att i princip ha varit en vit fläck på kartan kan regionen 

nu visa upp ett stort antal hus från framförallt den 

äldre järnåldern. Även spår efter några byggnader från 

yngre järnålder har undersökts. 

Undersökningarna av odlingsrösen och järnframställningsplatser 

har givit ett välkommet tillskott av kunskap 

kring två sedan tidigare välkända lämningstyper i länet. 

Många odlingsrösen förefaller att vara anlagda under historisk 

tid, men i området mellan Västra Via och Äspsätter 

(Vintrosa RAÄ 89) kunde ett odlingsröse dateras till 

romersk järnålder. Vid Götavi har ett odlingslager daterats 

till neolitikum‐äldre bronsålder (Vintrosa RAÄ 142). 

Ett av de mera spektakulära fynden inom projektet var en 

plattform som undersöktes vid Götavi (Vintrosa RAÄ 144). 

Den har av undersökarna tolkats som en vikingatida religiös 

offerplats. Antalet undersökta järnåldersgravar i regi‐ 

4 sau rapport 2009:6

30 

31 

32 

33 

0 1 2 3 km 

Det arkeologiska projektet E18 Örebro‐Lekhyttan. De 

arkeologiska undersökningarna numrerade från 1 till 33. 

Mer information ges i tabellerna nedan. Väg E18:s nya 

vägsträckning markerad med svarta linjer. 

onen var oerhört litet före E18‐projektets genomförande. 

Nu har antalet ökat genom undersökningarna vid Västra 

Via, Säby och Bengtstorp. På sistnämnda plats undersöktes 

ett antal stensättningar med begravningar från äldre 

järnålder (Täby RAÄ 34). Vid Säby påträffades ett röse med 

vikingatida begravningar (Vintrosa RAÄ 93) och vid Västra 

Via återfanns en överplöjd brandgrav från äldre järnålder 

(Vintrosa RAÄ 86) samt några brandgravar från bronsåldern 

(Vintrosa RAÄ 84:1). Projektet har således resulterat 

i ett stort kunskaps utfall som helt eller delvis förändrat vår 

syn på Närkes forntid. 

Hidinge socken 

RAÄ nr Kart id Typ av lokal Datering 

16 1 Gruvområde - 

88 6 Röjningsrösen Äldre järnålder-efterreformatorisk 

tid 

105 2 Boplats Tidigneolitikum, förromersk 

järnålder 

106 3 Boplats Mesolitikum-äldre järnålder? 

107 4 Boplats Mesolitikum-äldre järnålder 

108 4 Grop Senmedeltid? 

109:1 5 Boplats Bronsålder-medeltid 

111:1 (tidigare 

109:2) 

6 Fyndplats för 

enkel skafthålsyxa 

Senneolitikum 

110 5 Kokgrop Äldre järnålder-efterreformatorisk 

tid 

143 (tidigare 

i 105) 

2 Järnframställningsplats 

Romersk järnålder 

Vintrosa socken 


52 7 Röjningsrösen 

och fossil 

åkermark 

63 30 Bytomt Medeltid‐nyare tid 

69 20 Bytomt Efterreformatorisk 

82 8 Brandgrav Romersk järnålder 

83.1 9 Boplats Mesolitikum 

84.1 18 Boplats Järnålder 

18 Gravar Neolitikum‐äldre bronsålder 

84.2 18 Järnframställning 

- 

Järnålder 

85 21 Boplats Järnålder 

86 17 Brandgrav Äldre järnålder 

87 22 Avfallsgrop Senmedeltid 

88 12 Röjningsrösen Högmedeltid 

89 13 Fossil åkermark, 

röjningsrösen, 

fägata 

90 11 Röjningsrösen 

och bandformiga 

parceller 

91 15 Utkastlager 

från smidesverksamhet 

92 19 Järnframställningsplats 

93 23 Boplatslämningar 

Järnålder‐medeltid? 

Efterreformatorisk tid? 

Efterreformatorisk tid 

Senmedeltid 

23 Gravar Vikingatid 

Yngre stenålder‐äldre 

järnålder 

sau rapport 2009:6 5

Vintrosa socken, forts. 

Täby socken 


94 25 Boplats Neolitikum‐förromersk 

järnålder 

96 30 Boplats Romersk järnålder‐folkvandringstid 

97 31 Röjningsrösen Medeltid 

98 28 Boplats Neolitikum‐äldre järnålder 

99 29 Härdområde Efterreformatorisk 

100 (tidigare 

84.2) 

101 (tidigare 

84.3) 

102 (tidigare 

83.2) 

103 (tidigare 

83.3) 

14 Boplats Brons‐, järnålder 

16 Boplats Förhistorisk 

12 Boplats Mesolitikum 

10 Boplats Mesolitikum 

105 27 Boplats Bronsålder‐vikinga tid 

130 (tidigare 

del 

av 97) 

32 Boplats Äldre järnålder 

141 24 Härd Folkvandringstid 

142 24 Fossil åkermark 

Neolitikum‐äldre bronsålder 

143 26 Boplats Romersk järnålder, 

vikingatid 

144 26 Offerplats Vikingatid‐tidig medeltid 

145 24 Härd Yngre bronsålder‐förromersk 

järnålder 

146 24 Boplatslämningar 

Vikingatid‐tidig medeltid 


34 33 Gravfält Äldre järnålder 

35 33 Stensträngar - 

68 33 Stensättning - 


Sammanfattning 

Den arkeologiska slutundersökningen av fornlämning 

RAÄ 98 Sanna, Vintrosa socken i Örebro län genomfördes 

av SAU under perioden 050801-051031. Undersökningsområdet 

utgjordes av en cirka 200 m × 60 m stor yta i V‐Ö 

riktning. Fornlämningen är belägen i en svag västsluttning 

ner mot Svartåns dalgång på en nivå mellan cirka 45 och 

50 m ö h. Markunderlaget består huvudsakligen av sand i 

de centrala och östra delarna och av finare silt i de västra 

delarna. Förundersökningen av lokalen år 2004 visade på 

boplatslämningar från särskilt äldre järnåldern (Groop 

2005). Fornlämning RAÄ 98 har under historisk tid varit 

åker och den historiska bebyggelsen vid Sanna by ligger 

strax norr därom. 

Efter avbaning med maskin mättes omkring 1500 

möjliga anläggningar in med totalstation Nästan samtliga 

dessa har grävts och cirka 650 stycken har därefter 

bedömts vara arkeologiska objekt, så som företrädesvis 

stolphål, härdar och olika slags gropar m m från förhistorisk 

tid samt odlingsrösen, dikessystem o d från historisk 

tid. Dessutom fanns ett större sammanhängande kulturlager 

centralt i norra delen av undersökningsområdet. 

Anläggningar förekommer över hela ytan, men de som 

uppskattas vara från förhistorisk tid uppträder främst 

i sydvästra‐ samt i centrala delen av undersökningsområdet. 

I dessa båda delområden har även lämningarna, 

främst stolphål, efter åtta hus framkommit. Husen 

utgjordes av treskeppiga långhus, som typologiskt 

eller genom 14 C‐metoden daterats till äldre järnåldern 

(500 f Kr–500 e Kr), företrädesvis förromersk järnålder 

(500 f Kr–Kr f). Hus 7, som var det tydligast bevarade, var 

drygt 23 m långt och ca 7,5 m brett. 

Dessutom fanns i det centrala området en del anläggningar 

från äldre tidsperioder, i synnerhet tidigneolitikums 

senare del. I dessa framkom trattbägarkeramik, 

stenavslag, malsten, brända ben av bl a får/get och hasselnötskal. 

Två av dessa gropar har 14 C‐daterats till tidigneolitikums 

senare del (3600-3300 f Kr). Andra anläggningar 

var dock sentida. I undersökningsområdets östra del 

framkom exempelvis en ovalformad ränna som innehöll 

recenta fynd, så som fragment av porslin. 

Inga säkra huslämningar från stenåldern har kunnat 

identifieras men det är möjligt att något av stolphålen i 

det centrala, norra området hör till denna äldre fas. 

Fynd påträffades över en stor yta, men framför allt inom 

kulturlagret i det centrala, norra området. För att klarlägga 

kulturlagrets utbredning samt fyndförekomsten och 

fyndspridningen i det grävdes ett trettiotal 1 × 1 m 2 stora 

rutor var tionde meter i det norra och centrala delen av 

området. Totalt påträffades cirka 3,4 kg förhistorisk keramik 

i anläggningar, rutor och som lösfynd. Merparten av 

keramiken kan betraktas som vardaglig boplatskeramik 

från stenåldern och järnåldern. 

Efter undersökningen kan vi därför konstatera att den 

äldre järnålderns bebyggelse i främst det centrala och 

norra området överlagrade en stenåldersboplats med 

ett fyndmaterial som huvudsakligen kan klassificeras 

som tillhörande den tidigneolitiska trattbägarkulturen. 

14 

C‐dateringar finns också från senneolitikum och bronsålder, 

även om fynden från dessa perioder är få. Sanna har 

därför troligtvis varit bebodd kontinuerligt från senare 

delen av tidigneolitikum tills idag. 



1. Inledning 

Societas Archaeologica Upsaliensis (SAU) har efter beslut 

av Länsstyrelsen i Örebro län utfört en särskild arkeologisk 

undersökning av boplatsen RAÄ 98 Sanna, Vintrosa sn, 

Örebro kommun, Närke, under perioden 1/8 – 31/10 2005. 

Undersökningen genomfördes med anledning av den planerade 

ombyggnaden av E18 mellan Örebro/Adolfsberg 

och Lekhyttan. Beställare var Vägverket. Området som 

undersökningen omfattade var cirka 12 000 m 2 stort. 

Lokalen var en av många som undersöktes 2004–2005 

inför nya E18 (se förordet). Vid den särskilda arkeologiska 

utredningen år 2002 framkom resterna från en förhistorisk 

boplats inom det här aktuella området (Pettersson 2003). 

En förundersökning genomfördes under oktober månad 

2004, varvid boplatslämningar framkom som 14 C‐daterades 

till äldre järnålder (Groop 2005). Den särskilda arkeologiska 

undersökningen år 2005 resulterade i boplatslämningar 

från huvudsakligen senare delen av tidigneolitikum 

(3600–3300 f Kr) samt äldre järnålder (500 f Kr–500 e Kr). 

Figur 1. Delområde Sanna markerat, 10F SV Örebro. Ur Terrängkartan 

© Lantmäteriet Gävle 2007. Medgivande M2007/04080. Skala 1:100 000. 


1455400 

6569150 6569350 6569550 

1455600 

1455800 

Gamla E18 

0 50 100 m 

Sanna by 

RAÄ 98 

Undersökningsområdet 

RAÄ 98 

schaktkant 

Nya E18 

Figur 2. Undersökningsområdet, schaktad yta och resterande del av RAÄ 98 

efter den särskilda undersökningen. Skala 1:3 000. 

2. Bakgrund 

Undersökningsområdet 

Undersökningsområdet (UO) var beläget strax söder om 

bebyggelsen vid Sanna by och norr om gamla E18. Platsen 

låg i en svag västsluttning ner mot Svartåns dalgång på 

en nivå mellan cirka 45 och 50 m ö h. UO utgjordes av en 

cirka 200 × 60 m stort schakt i V‐Ö riktning. Hela fornlämningen 

berördes dock inte av undersökningen, utan 

delar finns fortfarande kvar, både norr och söder om det 

undersökta schaktet (se fig 2). 

Hela UO, inklusive de båda impedimenten i väst, omfattade 

ca 12 500 m 2 , varav ca 10 100 m 2 avbanades med 

grävmaskin. Ytorna som inte avbanades bestod dels av de 

båda impedimenten, dels av ytorna längst i väst och i öst. 

Dessa ytor bedömdes innehålla lämningar från huvudsakligen 

historisk tid. 

Jordarten bestod främst av sand och grovmo i den centrala 

och östra delen, samt av silt i den västra delen. 


Figur 3. Översiktsfoto över undersökningsområdet, sett mot nordväst och 

Svartån. I bakgrunden skymtar Kilsbergen. Foto: Niklas Stenbäck, SAU. 

Topografi 

UO låg i ett flackt åkerlandskap med smärre förhöjningar 

och angränsande skogspartier som dominerar landskapet 

i denna nordliga del av Närkesslätten. Ytan utgjordes av 

åkermark, på en platå som sluttar svagt mot väster, ner 

mot Svartåns dalgång. Marken vid Sanna är till stor del 

sandig, vilket kan förklaras av att området utgör västra 

delen av en rullstensås, benämnd Hardemoåsen, och som 

går från Krycklinge till Tysslingen (Hellqvist 2006). Platsen 

har lämpat sig mycket väl för bosättning under både 

förhistorisk och historisk tid, inte minst tack vare bra åkermark, 

god tillgång på dricksvatten samt goda kommunikationer. 

Människor har kunnat nyttja Svartån, åsen och 

under historisk tid även landsvägen som transportleder, 

vilket den gamla vägkrogen vid Sanna vittnar om. 

Fornlämningsmiljön 

Fornlämningsmiljön i området kännetecknas av ett mindre 

antal tidigare kända och synliga lämningar, som exempelvis 

enstaka gravar och odlingsrösen, samt ett större 

antal nyupptäckta och undersökta boplatslämningar i 

samband med ombyggnaden av E18 mellan Adolfsberg 

och Lekhyttan (se förordet i denna volym). 

Strax norr om, och precis i anslutning till, RAÄ 98 ligger 

den historiska bebyggelsen vid Sanna med dess medeltida 

bytomt, registrerad som fornlämning RAÄ 66. 

Vid RAÄ 99, knappt 100 meter öster om RAÄ 98, har 

äldre boplatslämningar påvisats. Vid utredningen hittades 

en härd, som emellertid daterades till 1700‐tal. Vid 

den efterföljande förundersökningen påträffades endast 

en härd och ett stolphål, vilka ansågs vara av förhistorisk 

karaktär, samt en osäker ränna. RAÄ 99 tolkades som 

utmarksverksamhet i anslutning till RAÄ 98 (Eriksson 

2005). Ingen särskild undersökning utfördes vid RAÄ 99. 

Ett område med röjningsrösen och fossil åkermark 

(RAÄ 95:1) återfinns cirka 100 meter väster om RAÄ 98. 

De registrerade förhistoriska gravar som finns i närområdet 

utgörs av resterna av en domarring (RAÄ 2:1) knappt 

500 meter norr om RAÄ 98, samt några enstaka runda 

övertorvade stensättningar (RAÄ 1:1-3) ytterligare cirka 

300 meter längre norrut. Omkring 600 meter sydost om 

RAÄ 98 ligger ett ensamliggande röse (RAÄ 62:1). 

Ett tiotal förhistoriska boplatser har undersökts i samband 

med det här aktuella E18‐projektet. Flertalet av dessa 

platser uppvisade boplatslämningar från järnålder, särskilt 

äldre järnålder. Flera av platserna innehöll emellertid även 


Figur 4. Översiktsfoto över undersökningsområdets östra del, sett mot norr. 

I bakgrunden skymtar Sanna by. Foto: Maud Emanuelsson, SAU. 

spår från andra tidsperioder. Lämningar från stenåldern 

var inte tidigare kända i närområdet, men i anslutning till 

E18‐projektet har boplatslämningar från både mesolitikum 

och neolitikum hittats och undersökts (se ovan). 

Spår av förhistorisk järnhantering, liksom järnhantering 

och bergsbruk från historisk tid, har påträffats på flera platser 

i området. Vid E18‐undersökningarna framkom lämningar 

av förhistorisk järnhantering framför allt vid Västra 

Via (RAÄ 84:1) (Eriksson & Onsten-Molander 2007). 

Den historiska bebyggelsen vid Sanna 

Åkern som berördes av undersökningen har under historisk 

tid tillhört Sanna by. Detta kan utläsas i de äldre 

lantmäterikartorna över byn, så som storskifteskartan 

från år 1768 och laga skifteskartan från år 1843 (se fig 6 och 

7). Byns bebyggelse ligger idag alldeles norr om undersökningsområdet 

och troligtvis har den legat på ungefär 

samma plats även under medeltiden. Sanna by är också 

registrerad som bytomt i fornlämningsregistret (RAÄ 66). 

Byn omnämns i de skriftliga källorna för första gången 

år 1474 (Annuswer 1999). Vi vet dock inte när bosättningen 

först etablerades på platsen för dagens bytomt. Kanske går 

bebyggelsen på denna plats tillbaka ända till yngre järnåldern 

(500–1050 e Kr), d v s vendeltid och vikingatid. 

Detta skulle förklara varför vi vid den särskilda undersökningen 

inte hittade några huslämningar från denna period 

eller medeltiden (se nedan). Lämningarna efter husen från 

yngre järnålder ligger i så fall under dagens bebyggelse. 

Tidigare arkeologiska undersökningar vid 

Sanna – utredning och förundersökning 

Inom ett cirka 185 × 20–60 m (OSO–VNV) stort området 

framkom vid utredningen resterna efter en förhistorisk 

boplats. Ett tjugotal mindre sökschakt togs upp i UO med 

hjälp av grävmaskin. Lämningarna som framkom utgjordes 

i första hand av härdar och stolphål, men också resterna 

efter ett förmodat kulturlager påträffades. En härd 

14 

C‐daterades till förromersk järnålder (2300 ± 50 BP, 

Ua-26549) (Pettersson 2003). 

Förundersökningen omfattade knappt 9 000 m², och 

inom detta område drogs 17 schakt i nord-sydlig riktning 

med hjälp av grävmaskin (Groop 2005). Schaktens sammanlagda 

yta uppgick till 1 080 m². I schakten dokumenterades 

sammanlagt 131 anläggningar. Av dessa undersöktes 


Figur 5. Karta över registrerade fornlämningar i undersökningsområdets 

närhet. Utdrag ur det digitala fornlämningsregistret applicerat på utsnitt ur 

Terrängkartan © Lantmäteriet. Medgivande M2007/04080. Skala 1:8 000. 


Figur 6. Storskifteskartan från år 1768 med den yttre avgränsningen av undersökningsområdet 

uppskattningsvis inlagd som en röd ram. 

Figur 7. Laga skifteskartan från år 1843 med den yttre avgränsningen av undersökningsområdet 

uppskattningsvis inlagd som en röd ram. 


Sanna by 

Förundersökningsområdet 

FU schakt 

0 50 m 

Gamla E18 

Figur 8. Översiktsplan över förundersökningen. 

24 stycken. Anläggningarna var av typisk boplatskaraktär 

och förekom över hela undersökningsytan. En betydande 

del av anläggningarna påträffades dock i ett kulturlager 

som framkom i UO:s centrala del, och som uppskattades 

vara omkring 1 700 m² stort. Kulturlagrets tjocklek uppmättes 

genom stickprov till cirka 0,1 meter. Lämningarna 

som framkom utgjordes av stolphål, pinnhål, härdar, gropar 

och olika lagerbildningar. De arkeologiska objekt som 

undersöktes var till formen välbevarade men på grund 

av markens sandiga karaktär var fyllningarna mycket 

urlakade. Strax väster om kulturlagret iakttogs emellertid 

ett lerigt, möjligt våtmarkslager. 

De fynd som påträffades framkom främst inom kulturlagret 

och utgjordes av bränd lera, keramik, knackstenar, 

flintavslag samt brända ben. Fornlämningsområdet 

tycktes fortsätta norrut, utanför arbetsområdet, mot 

RAÄ 66. Även några meter västerut i vägens sträckning 

tycktes boplatskomplexet fortsätta. Två 14 C‐dateringar av 

en härd och ett stolphål gjordes i samband med förundersökningen. 

De gav värden till förromersk järnålder 

(2170 ± 45 BP, Ua-23807 och 2125 ± 40 BP, Ua-23808). 

Det rekommenderade slutundersökningsområdet vid 

RAÄ 98 uppskattades efter förundersökningen till att 

omfattas en yta av cirka 12 000 m 2 . 


Huslämningar från tidigneolitikum och 

äldre järnålder i Närke – en kort översikt 

Fornlämningens karaktär bedömdes således efter förundersökningen 

huvudsakligen bestå av hus‐ och andra 

bebyggelselämningar från äldre järnålder, men med 

inslag från både tidigare och senare tidsperioder. Den 

särskilda undersökningen kom att visa att förutom huslämningarna 

från äldre järnålder var särskilt tidigneolitikum 

representerat i fyndmaterialet. Därför presenteras 

här en kort sammanfattning av forskningsläget kring 

huslämningar i Närke från äldre järnåldern, men också 

från tidigneolitikum. 

Tidigneolitikum 

Boplatser från tidigneolitikum i Mellansverige kategoriseras 

i forskningen ofta som inlands‐ eller kustboplatser 

(för diskussion, se t ex Hallgren 2008:92ff). Den tidigneolitiska 

boplatsen vid Sanna är att betrakta som en inlandsboplats, 

där sannolikt odling och boskapsskötsel idkades, 

och där stolpbyggda hus kan ha varit uppförda. 

De första kända huslämningarna från tidigneolitikum 

i Närke framkom under 1990‐talet i samband med 

större exploateringsgrävningar. Vid Skumparberget i 

Glanshammars socken påträffades tydliga lämningar efter 

ett stolpbyggt mesulahus av Mossbytyp samt rikligt med 

lerklining, trattbägarkeramik och andra tidigneolitiska 

fynd (Apel (red) 1996). Även vid det närliggande Tjugestatorp 

påträffades de fragmenterade resterna av vad som 

bedömts vara ett liknande mesulahus samt lerklining och 

trattbägarkeramik (Artursson (red) 1996). Husen uppskattades 

vara cirka 12 meter långa och hälften så breda. 

Vid Frotorp i Viby socken identifierades stolphål tillsammans 

med en U-formad ränna, vilket sammantaget 

tolkats som en huskonstruktion. Trattbägarkeramik framkom 

också på platsen (Blomqvist et al 2006). Även vid 

Figur 9. Plan över mesulahuset från Skumparberget (efter 

Apel (red) 1996). Skala 1:150. 

Bäcklunda i Mosjö socken påträffades två U-formade 

rännor som tolkats som hus eller hyddlämningar samt 

ytterligare två stolpbärande hus men ej med mesulakonstruktion. 

Någon trattbägarkeramik hittades dock inte 

på platsen (Knabe 2003). 

Ytterligare ett antal U-formade anläggningar som 

14 

C‐daterats till neolitikum har på senare tid framkommit 

i bl a Närke, exempelvis vid Knutstorp och Götavi 

(Gill 2008) i samband med E18‐undersökningarna. Dessa 

anläggningar har dock innehållit ytterst få neolitiska fynd 

eller inga alls, vilket föranlett kritik huruvida det verkligen 

rör sig om neolitiska konstruktioner (för diskussion, 

se t ex Darmark & Sundström 2007; Hallgren 2008:96; 

Gill 2008). 

Äldre järnålder 

En återkommande fråga kring Närkes järnåldersbebyggelse 

gäller huruvida landskapet ska ses som en egen 

bygd, socialt och kulturellt, eller som en integrerad del i 

en större region. Gravar och fornlämningsbilden i övrigt 

visar emellertid inte några entydiga likheter med någon 

närliggande region, så som Mälardalen eller Västsverige. 

Forskningen kring hus från järnåldern i olika delar av 

Sverige tyder dock inte på några större regionala variationer 

när det gäller de treskeppiga hustyperna, t ex i Skåne 

(Björhem & Sävfestad 1993) eller i Uppland/Mälarområdet 

(Göthberg 2000). 

De senaste decenniernas forskning kring järnålderns 

hustypologi har dock endast i liten omfattning berört 

Närke. I publikationerna från projektet ”Hus och gård” 

saknas exempelvis järnåldershus från Närke (Göthberg 

et al 1995). Under 1990‐talet framkom emellertid i samband 

med exploateringsundersökningar ett antal huslämningar 

från järnåldern, trots att det bedömdes som svårt 

att identifiera enskilda byggnader på järnåldersboplatser 

i landskapet (Hårding 1999). Vid Skävi i Viby socken 

hittades lämningarna efter sex hus, varav fem treskeppiga, 

med dateringar till i huvudsakligen perioden äldre järnålder 

(Bergold & Holm 1999). Vid Vreten i samma socken 

framkom vid boplatsområdet minst fyra treskeppiga huslämningar 

som daterades till perioden romersk järnålder 

– folkvandringstid (Rydberg 2000). 

Under 2000‐talet har sedan ett flertal huslämningar 

påträffats – inte minst i samband med de här aktuella 

E18‐undersökningarna. Vid Odensvi i Viby socken hittades 

lämningarna efter ett treskeppigt hus som troligtvis 

dateras till romersk järnålder (Bergold & Pettersson 

2004). Samma datering och/eller något yngre kan gälla 

två treskeppiga långhus som framkom vid Tybble strax 

utanför Örebro (Bergold & Holm 2005), samt tre liknande 

hus som påträffades vid Bäcklunda i Mosjö socken 

( Andersson & Graner 2006). I anslutning till E18‐undersökningarna 

påträffades treskeppiga huslämningar från 

romersk järnålder vid Äspsäter (3-4; Kraft 2006), vid Lilla 


Ulvsgryt (1; Granlund 2007) och vid Falltorp (2; Lagerstedt 

2008). Vid Västra Via framkom lämningarna efter 

ett 20‐tal treskeppiga hus med dateringar från slutet av 

bronsålder till vendeltid (Eriksson & Onsten-Molander 

2007; Pettersson manus). Till denna översiktliga förteckning 

över huslämningar från äldre järnålder i Närke – som 

inte gör anspråk på att vara helt komplett – kan också 

läggas till de från Sanna. Sammantaget betyder detta att 

källmaterialet och kunskapen kring järnålderns hus och 

boplatser i Närke ökat avsevärt de senaste åren. 

3. Mål 

Målsättning och frågeställningar 

Lämningarna vid RAÄ 98 Sanna undersöktes, dokumenterades 

och tolkades utifrån syfte och frågeställningar 

som uppställdes i undersökningsplanen för den särskilda 

undersökningen. 

Det övergripande syftet var att bidra till att den allmänna 

kunskapsuppbyggnaden kring i första hand järnåldern 

i Örebro län. Fynd från förundersökningen pekade dock 

mot att platsen även använts under tidigare perioder än 

järnålder. 

Huvudfrågeställningarna handlade om att fastslå typ, 

funktion, kronologi samt omfattning av fornlämningen. 

Angående järnåldersbebyggelsen handlade de mera 

specifika frågeställningarna om: 

• När etablerades järnåldersbebyggelsen i området? Och 

hur är den relativa kronologin mellan de olika bebyggelselämningarna 

från järnåldern? 

• Går bebyggelsens organisation att fastställa? 

--Hur många hus fanns det? 

--Fanns det flera samtida gårdar inom undersökningsområdet? 

Och i så fall fanns det skillnader mellan 

dem? 

--Ingick lämningarna i ett större boplatskomplex? Och 

hur var relationen till de närliggande RAÄ 66 och 99? 

• Går det att se de enskilda gårdarnas rumsliga struktur 

och dess ekonomi? 

--Vilka hustyper fanns? 

--Kan man fastställa rumsindelning av enskilda hus? 

--Är det möjligt att urskilja olika aktivitetsytor inom 

boplatsområdet? 

--Finns rester från hägnader? 

4. Undersökningen 

Metod 

Undersökningsområdet avbanades av med hjälp av larvbandsdriven 

grävmaskin. Den borttagna matjorden forslades 

bort med dumper och tippades söder om undersökningsområdet. 

Markens sandiga karaktär krävde en 

försiktig avbaning med maskin och handrensning. Detta 

eftersom många anläggningar främst identifierdes genom 

förekomsten av sten och att dessa stenar väldigt lätt rörde 

sig i sanden i samband med avbaningen med maskin. 

Anläggningarna mättes in digitalt i plan och informationen 

överfördes till programmet Intrasis. Anläggningarna 

undersöktes därefter genom att grävas ut till hälften 

samt dokumenteras genom skriftlig beskrivning, profilritning 

och fotografering. I undantagsfall endast skriftligen. 

Några anläggningar grävdes ut i sin helhet. Bedömningen 

gjordes i varje enskilt fall beroende på anläggningens 

karaktär och fyndmaterial. Ambitionen var att snitta 

samtliga inmätta anläggningar. 

Lösfynd och prover mättes in digitalt. Fotografering 

utfördes fortlöpande digitalt och med sv/v film. Anläggningar, 

fynd och prover registrerades i Intrasis och 

behandlades vidare i GIS-miljö (ArcGIS). 

Det kulturlager som upptäcktes vid förundersökningen 

avgränsades. Sammanlagt 31 stycken provrutor (1 × 1 m 2 ) 

grävdes för att fastställa stratigrafin, identifiera fynd samt 

erhålla en ökad förståelse av boplatsens rumsliga struktur. 

Utplaceringen av provrutorna gjordes var tionde meter i 

kulturlagret samt i en väst-östlig linje väster om kulturlagret. 

Under avbaningsarbetet användes metalldetektor för 

att lokalisera metallföremål. 

Analyser och fyndregistrering 

Den osteologiska analysen har utförts av Emma Sjöling 

(SAU). Kvarts‐ och flintamaterialet har granskats av 

Michel Guinard (SAU). Keramikmaterialet har specialregistrerats 

av Tony Engström (SAU) samt Ole Stilborg (Keramiska 

forskningslaboratoriet, Lunds universitet). Makrofossil 

analyser har utförts av Stefan Gustavsson (Oden 

Kulturinformation). Vedartsanalyserna har gjorts av Erik 

Danielsson (VEDLAB). 14 C‐dateringarna har utförts av 

Ångströms laboriatoriet i Uppsala. Magnus Hellqvist 

(Högskolan Dalarna) har genomfört geologiska analyser. 

Metallfynden har konserverats vid Stiftelsen Föremålsvård 

i Kiruna. 

Prioriteringar 

Resultaten av både utredningen och förundersökningen 

visade huvudsakligen spår av boplatslämningar från äldre 

järnålder, men med visst inslag från äldre tidsperioder. 

Undersökningsplanen för den särskilda undersökningen 


fokuserade därför på frågor kring huskonstruktioner 

och andra bebyggelselämningar från i första hand järnålder. 

Förundersökningsresultaten visade på att det centralt 

inom UO förekom sammanhängande kulturlager 

som innehåll rikligt med anläggningar. Anläggningar av 

förhistorisk karaktär förekom dock över stora delar av 

området. Inga ytor eller delområden var därför lågprioriterade 

inledningsvis i undersökningen. Så småningom 

visade det sig emellertid att fynd och tydliga anläggningar 

av förhistorisk karaktär var få längst i väster och saknades 

helt längst i öster. Vissa ytor längst i öster undersöktes 

därför inte ytterligare. 

Nästintill samtliga anläggningar (arkeologiska objekt) 

som inmättes i samband med avbaningen snittades 

med skärslev, spade eller i några enstaka större fall med 

grävmaskin. Ett fåtal anläggningar, främst några härdar, 

bedömdes dock enbart i plan. 

Både under fält‐ och efterarbetet framgick det emellertid 

att betydande delar av materialet hörde till äldre perioder 

än järnåldern. Undersökningen och dess syfte har därför i 

högre utsträckning än planerat kommit att handla om platsens inre 

kronologi och om metodiska frågor. 

Delområdena 

UO delades i undersökningsplanen upp i fyra delområden 

utifrån förundersökningsresultaten och topografin, 

med vissa justeringar efter slutundersökningen (se fig 10). 

Denna uppdelning gjordes av praktiskt administrativa skäl 

i samband med fält‐ och rapportarbetet, men också för att 

kunna göra jämförelser mellan olika ytor inom boplatsen. 

Totalt avbanades ca 10 130 m 2 maskin under slutundersökningen. 

De fyra delområdena var: 

1. Centrala delområdet (ca 3 980 m 2 ) 

Jordarten i det centrala delområdet bestod huvudsakligen 

av sand och grovmo. Ett nord-sydligt stråk 

(ca 40 × 15 m) med mycket sten och större block fanns 

centralt i delområdet. Nordöstra delen av området 

bestod av ett större sammanhängande kulturlager 

(ca 1 300 m 2 ), som uppvisade en tjocklek på ca 0,05- 

0,2 m. 

2. Östra delområdet (ca 2 040 m 2 ) 

Även i detta område utgjordes jordarten främst av 

grovmo och sand. I SO fanns dock en yta (ca 200 m 2 ) 

som innehöll rikligt med sten. 

3. Västra delområdet (ca 3 120 m 2 ) 

Jordarten här bestod främst av silt, men med fläckar 

med blandat åsmaterial. 

4. Nordvästra delområdet (990 m 2 ) 

Västra halvan innehöll främst silt, medan östra halvan 

utgjordes av ett impediment med berg i dagen och 

blandat åsmaterial. 

Som framgår utgör de geologiska förhållandena en tydlig 

skillnad mellan delområdena. I de centrala och östra delområdena 

dominerar sand och grovmo som undergrund, 

medan i de västra och nordvästra är silt det mest framträdande. 

Jämförelserna kring bl a bevaringsförutsättningar 

för anläggningar och fynd kommer därför främst 

att göras mellan det siltiga området i väst – vilket närmast 

kan karaktäriseras som en ”lerboplats” – och det sandiga 

området centralt och i öst. 49-meterskurvan över dagens 

havsnivå utgör ungefär gränsen mellan det lägre liggande 

siltiga området i väst och det högre sandiga området centralt 

och i öst. 

Anläggningar och rutor 

– källkritik och geologi 

Platsens geologiska förhållanden 

Geolog Magnus Hellqvist från Dalarnas högskola besökte 

Sanna under hösten 2005. I sin rapport redovisar han 

utförligt för markförhållandena vid Sanna och i områdena 

däromkring (Hellqvist 2006). Han skriver bl a följande 

om Sanna; 

”På utgrävningsområdet i Sanna var det uppenbart hur 

anläggningar i området påverkades av platsens geologi. 

Bosättningarna låg i detta område på själva rullstensåsen 

och marken dominerades lokalt av ganska väl sorterad 

silt och sand. Sanden är en vattengenomsläplig 

jordart, vilket gör att vatten lätt infiltrerar från markytan 

och det kan resultera i speciella effekter i marken. 

Dels kan detta påverka bevarandegraden på organiskt 

material, som bryts ner och försvinner mycket snabbare. 

Dels kan det vatten som infiltrerar fälla ut olika 

mineral i marken som skapar speciella fenomen i marken. 

Detta blir ännu mer uppenbart om det förekommer 

eller har förekommit rötter från växter, en anläggning 

eller en nedgrävning. Då följer det infiltrerande 

vattnet detta ned i marken och utfällningen blir extra 

uppenbar av både mineral och organiskt material i sanden 

under markytan. Detta är också vad som skett i 

Sanna, där det förekommer en del speciella fenomen i 

anslutning till de anläggningar som grävts ut i området” 

(Hellqvist 2006). 

Anläggningsundersökningen 

Totalt inmättes 1539 anläggningar (fig 17). En anläggning 

kan vara alltifrån en liten mörkfärgning och upp till ett 

sammanhängande kulturlager. Under både fältfasen och 

materialbearbetningen därefter utgick 883 av anläggningarna 

eftersom de bedömdes vara matjordsrester, naturbildningar, 

djurgångar, stenlyft och lämningar av sentida 

aktiviteter. De som slutligen bedömdes som äldre anläggningar 

var 656 stycken. 


Östra 

delområdet 

Nordvästra 

delområdet 

Impediment 

Centrala 

delområdet 

Impediment 

Västra 

delområdet 

Sten och block 

Grus 

Sand och grovmo 

0 25 50 m 

Silt 

1455500 1455600 1455700 

6569450 

6569350 

Figur 10. Delområdena och de geologiska förhållandena vid RAÄ 98 Sanna. 

Skala. 1:1 000. 


Figur 11. ”En av de anläggningar som undersöktes vid den 

arkeologiska utgrävningen i Sanna, i sanden på rullstensåsen 

Hardemoåsen som passerar genom området. Man 

ser tydligt hur vattnet infiltrerat från markytan och följt 

ned i marken så att det har blivit spetsiga och/eller randiga 

utfällningar som här ses som svagt mörkare partier. Vattnet 

kan exempelvis ha följt rötter, eftersom växterna med 

största sannolikhet föredrar att söka sig ned i tidigare 

nedgrävningar vilka bör kunna erbjuda både mer lucker jord 

och högre näringshalt på en i övrigt mager jord. Fotografi: 

Magnus Hellqvist, 2005.” ( Hellqvist 2006) 

Ambitionen var, som tidigare nämnts, att snitta samtliga 

inmätta anläggningar. Så gjordes också med några få 

enstaka undantag vilka kunde bedömas i plan, t ex några 

härdar. 

Anläggningar i sand och silt 

– en källkritisk studie 

Många anläggningar var diffusa och svåra att se, både i 

det sandiga området centralt och i öster samt i det siltiga 

området i väster. Som geolog Hellqvist (2006) beskrev 

har det infiltrerande vattnet skapat mönster i den sandiga 

marken som i vissa fall är helt naturliga, medan det i andra 

fall kan ha fått sin form genom att anläggningar funnits 

på platsen, t ex som nedgrävda stolpar. I det sistnämnda 

fallet har nedgrävningen och den omrörda sanden påverkat 

det infiltrerande vattnet direkt, eller så har det påverkat 

indirekt genom att den omrörda sanden i övergivna 

anläggningar skapat goda förutsättningar för växter att slå 

rot som sedan lättare kan leda vattnet ner i sanden och 

därigenom skapa nya mönster. 

Ytor med mycket sten och blandat åsmaterial bidrog 

också till svårigheter i att skilja anläggningar i plan från 

den omgivande naturliga marken. Detta gällde särskilt 

inom den nordvästra ytan i det centrala delområdet samt 

i delar av det västra delområdet. Inledningsvis beslutades 

att ha en generös initial bedömning av vad som 

skulle kunna vara en anläggning i plan och därför mätas 

in. Mer än hälften av alla anläggningar som mättes in har 

efter undersökningen utgått. I fält pågick kontinuerligt 

en diskussion kring gemensamma bedömningskriterier 

och tolkningar. En fråga man kan ställa sig i efterhand var 

om skillnaderna i jordarten, mellan de sandiga och siltiga 

områdena, påverkade bedömningen i anläggningar som 

utgick. I figur 12 framgår att andelen anläggningar som 


utgick i det sandiga centrala/östra området och i det siltiga 

västra/nordvästra området var förhållandevis lika. Jämför 

man dessutom de två delområdena inom respektive 

grupp med likartad undergrund så var andelen mycket 

lika. Detta kan förstås som att skillnader i jordarten inte 

nämnvärt påverkade vår möjlighet att uppfatta anläggningar 

i plan, i samband med avbaningen och rensningen. 

Variationen i andelen anläggningar som utgick var också 

förhållandevis låg mellan olika medarbetare. Av de sju 

medarbetarna som grävde större delen av tiden varierade 

andelen anläggningar som utgick från cirka 40 % till 55 %. 

Ovan nämnda studie handlade om att uppfatta anläggning 

kontra icke-anläggning i plan inom UO med dess 

olika delområden. Nästa steg i tolkningsprocessen – när 

man väl konstaterat anläggning – är att funktionsbestämma 

den. Vad är anläggningen spår efter? Den vanligaste anläggningstypen 

på många järnåldersboplatser är stolphål, vilket 

även var fallet vid Sanna (se kapitel 5). Avsikten här är inte 

att göra någon vidare studie av olika typer av stolphål, utan 

i stället undersöka tydligheten i tolkningen av stolphålen i 

de olika områdena. Frågan var om det var någon skillnad i 

möjligheten att uppfatta anläggningarna i profil (här i form 

av stolphål) mellan delområdena med olika undergrund. 

Vissa stolphål var mycket tydliga med stolpmärke och/ 

eller stenskoning, medan andra anläggningar var tydliga 

som anläggningar men mera osäkra om de skulle tolkas 

som stolphål eller inte. För att göra en åtskillnad mellan 

dessa två kategorier registrerades stolphålen som antingen 

tydliga eller som mindre tydliga. Detta gjordes bl a för att 

undersöka huruvida jordarten påverkade förutsättningarna 

för våra tolkningar av dem (se vidare kapitel 6). 

Som framgår i figur 13 är andelen registrerade stolphål 

som tolkats som mindre tydliga högre i de centrala och 

östra sandiga delområdena (sammanlagt 36,3 %) jämfört 

med det västra siltiga delområdet (25,7 %). (Det nordvästra 

delområdet uppvisade så få stolphål att det utgår i denna 

studie). Detta kan tolkas som att stolphålen framträdde 

tydligare i profil i det siltiga området jämfört med de sandiga. 

Frågan var dock om olika medarbetares bedömningar 

varierade och påverkade resultaten. 

Arkeologiska fältundersökningar bör bygga på personalgruppens 

kollektiva samlade kunskaper och erfarenheter. I 

det ovan nämnda fallet med inmätta anläggningar som därefter 

utgick fanns en samstämmighet i personalgruppen i 

bedömningarna, vilket bl a tog sig uttryck i en låg variation 

mellan medarbetarna i bedömningen av andelen anlägg‐ 

Delområde Jordart Totalt Anläggningar Utgår utgår i procent 

1. Centrala Sand 825 334 491 59,5 % 

2. Östra Sand 236 102 134 57 % 

3. Västra Silt 435 200 235 54 % 

4. Nordvästra Silt 43 20 23 53,5 % 

Figur 12. Andelen inmätta anläggningar som utgick efter undersökning inom 

de olika delområdena. 

Delområde Jordart Stolphål Mindre tydliga 

Totalt Antal Procent 

1. Centrala Sand 223 77 34,5 % 

2. Östra Sand 55 24 43,6 % 

3. Västra Silt 113 29 25,7 % 

4. Nordvästra Silt 8 4 50 % 

Figur 13. Antalet stolphål i de olika delområden och andelen som bedömts 

som mindre tydliga. 

Delområde Jordart Stolphål Mindre tydliga 

Minus högsta 

och lägsta 

Antal 

Procent 

1. Centrala Sand 204 74 36,3 % 

2. Östra Sand 28 11 39,3 % 

3. Västra Silt 56 15 26,8 % 

4. Nordvästra Silt 8 4 50 % 

Figur 14. Stolphål i de olika delområden, minus de stolphål som undersöktes 

av de personer som hade högst respektive lägst andel mindre tydliga 

stolphål. som bedömts som mindre tydliga 


ningar som utgick. Detta kan uppfattas som att det är förhållandevis 

lätt att uppfatta vad som är en anläggning eller 

icke-anläggning. I studien av stolphålen var dock variationen 

stor mellan medarbetarna i andelen tydliga och mindre 

tydliga stolphål. Av de sju som grävde större delen av 

tiden varierade andelen tydliga stolphål mellan 45 % och 

88 %. (Andelen påverkas självklart också av om det är ett 

område i UO med flera hus man grävt i). Tar vi emellertid 

bort personerna med den högsta respektive den lägsta 

andelen får vi dock en stor samstämmighet mellan de 

övriga fem (mellan 67 % och 75 %). Detta får emellertid nästan 

inget utslag alls i jämförelsen mellan de centrala och 

östra sandiga delområdena (sammanlagt 36,6 %) och det 

västra siltiga delområdet (26,8 %) (se fig 14). Däremot blev 

det en större samstämmighet mellan de centrala och östra 

delområdena, så som fallet var med andelen anläggningar 

som utgick 

Slutsatsen av denna begränsade källkritiska studie kan 

sammanfattas enligt följande: 

Jordarten och olika individuella bedömningar påverkade 

i mycket liten utsträckning bedömningen av anläggningarna 

i plan. Däremot var stolphålen något tydligare i 

profil i det siltiga området i väster jämfört med det sandiga 

området centralt och i öster. Olika individuella bedömningar 

(erfarenheter) påverkade till viss del – men inte 

mycket – tolkningarna av stolphålen. 

Markförhållandena i det sandiga centrala delområdet 

innebar att många anläggningar var svårtolkade. Dessutom 

var det i detta delområde som de neolitiska fynden 

och anläggningarna påträffades, d v s kronologin var här 

mera komplex jämfört med de andra delområdena. 

Rutundersökningen 

Delområde Antal rutor (m 2 ) 

1. Centrala 22 

2. Östra 2 

3. Västra 6 

4. Nordvästra 1 

Figur 15. Antalet grävda kvadratmetersrutor i de olika delområdena. 

Kvadratmeterrutor grävdes för att klargöra den vertikala 

stratigrafin i kulturlagren samt erhålla representativa 

fyndmaterial från dessa. Det senare fallet gäller främst från 

det stora sammanhängande kulturlagret i norra delen av 

det centrala delområdet (A101437). Avsikten var att lägga 

ut merparten av rutorna systematiskt var 10:e meter över 

den yta som bedömdes vara den centrala boplatsytan utifrån 

förundersökningsresultaten. Sammanlagt grävdes 

31 kvadratmetersrutor inom UO, merparten (22 st) inom 

det centrala delområdet, varav 12 rutor grävdes inom det 

tjockare sammanhängande kulturlagret A101437. Kulturlagret 

förekom dock i uttunnad form, eller fläckvis, över 

en större yta – särskilt väster och söder om A101437. Flertalet 

av de övriga rutorna i delområdet kan därför också 

sammanföras med den centrala boplatsytan. 

I övrigt grävdes två rutor i det västra delområdet inom 

det mindre kulturlagret (A101438). De båda rutorna som 

grävdes i östra delområdet var två frirutor i anslutning till 

den ovalformade anläggningen A8948. 

Rutorna undersöktes skiktvis för hand ner till steril. All 

jord torrsållades i 4 mm såll. 


90009 90005 90004 90003 

18420 

90008 90006 90007 90011 90001 

18422 

90027 

90016 90015 

90026 90013 90012 90010 90002 

90031 

90018 90017 90014 90019 90025 90020 90021 90022 

90024 

90028 90023 

0 25 50 m 

1455500 1455600 1455700 

6569450 

6569350 

Figur 16. Plan över undersökta rutor vid den särskilda undersökningen. 

Skala 1:1 000. 


5. Antikvariska resultat 

Anläggningar 

656 stycken anläggningar har, som tidigare nämnts, slutligen 

registrerats från den särskilda undersökningen vid 

Sanna. Dessa fördelar sig på olika anläggningstyper enligt 

figur 17. Som framgår i tabellen utgör anläggningar som 

tolkats som stolphål den absolut vanligaste anläggningstypen 

(ca 60 %). 

Anläggningstyp Antal 

Stolphål 399 

Grop 107 

Pinnhål 50 

Härd 46 

Kulturlagerrest 15 

Röjningsröse 13 

Ränna 12 

Kokgrop 4 

Sotfläck 3 

Ugn 2 

Kulturlager 2 

Brunn 1 

Stenpackning 1 

Övrigt 1 

656 

Figur 17. Anläggningstyper och antal i Sanna, RAÄ 98. 

Delområde Anläggningar kvm (ca) Anl per kvm 

1. Centrala 334 3980 0,084 

2. Östra 102 2040 0,05 

3. Västra 200 3120 0,064 

4. Nordvästra 20 990 0,02 

Figur 18. Anläggningar per m 2 för de olika delområdena. 

Anläggningar påträffades över hela UO (se fig 19), men 

framförallt på de centrala delarna. Antalet anläggningar 

per m 2 för de olika delområdena visar också på att det 

centrala delområdet hade den högsta tätheten (fig 19). 

Stolphål 

Totalt påträffades det 399 anläggningar som bedömdes 

vara stolphål. Av dessa ingick drygt 30 % i identifierade 

huskonstruktioner. Det är oklart vilka funktioner som 

stolphålen som inte bedöms ingå i hus har haft. Vissa kan 

ha ingått i enklare konstruktioner såsom hägnader, torkställningar 

och andra har sannolikt tillhört huskonstruktioner 

som inte har kunnat identifieras. 

Att hus inte identifieras kan bero på olika faktorer. Det 

kan vara så att stolphål har plöjts bort. Men alla stolpar i 

ett hus behöver inte heller ha grävts ned utan de kan alternativt 

ha vilat direkt på marken eller på en sten. En annan 

möjlighet är att vissa stolphål har en fyllning som inte varit 

möjlig att urskilja från den mark som den varit nedgrävd i. 

Ett stort antal av stolphålen var inte särskilt djupa. Förklaringen 

till detta kan vara att delar av dem har plöjts bort. 

Men det kan också vara så att stolparna har ställts ned i 

hål som grävts relativt grunt. I plan hade de flesta stolphål 

en rundad form. Storleken varierade kraftigt, men merparten 

uppvisade en diameter på mellan 0,2 och 0,5 m. I 

profil var nedgrävningarna skålformade, U-formade och 

oregelbundna. I många fyllningar påträffades det mindre 

stenar, men det var relativt få stolphål som hade tydliga 

stenskoningar. 

Gropar 

Inom området påträffades 107 anläggningar som klassificerades 

som gropar. Anläggningstypen förekom över 

större delen av UO, men åtskilliga återfanns i anslutning 

till, eller i närheten av, de identifierade huskonstruktionerna. 

Formerna på groparna var runda, ovala eller 

oregelbundna i plan. Storleken varierade, från små gropar 

på knappt 0,1 m (A20699, del av A5426) i diameter upp till 

stora gropar på drygt 3 meter (A7771) i diameter. Den vanligaste 

profilen bland groparna var skålformad. Generellt 

gäller att det är svårt att funktionsbestämma gropar. Det 

har i andra sammanhang gjorts probleminriktade studier 

av gropar där de har tolkats ha haft olika funktioner (för 

diskussion, se t ex Lindgren-Hertz 1998; Berggren & Celin 

2004; Eliasson & Kishonti 2006). 

Merparten av groparna inom UO var sannolikt förhistoriska. 

Många var relativt små och anonyma, och det är 

oklart vilka funktioner som de har haft. Några av groparna 

som påträffades i anslutning till husen har tolkats som förvaringsgropar, 

så som A12254 (Hus 1) och A25477 (Hus 7). 

Även dateringarna av groparna är i många fall problematiska. 

Kronologiskt spänner anläggningstypen över en 

lång tidsperiod. Fyra olika gropar har 14 C‐daterats, varav 

en gav datering till förromersk järnålder (A21191), två till 

tidigneolitikums senare hälft (A5956, A22859) och en till 

historisk tid (A15934). Gropen från förromersk järnålder 

kan sannolikt kopplas till Hus 3. Olika typer av gropar 

är vanligt förekommande på tidigneolitiska trattbägarboplatser 

och förmodligen kan fler gropar än de två som 

14 

C‐daterades kopplas till den neolitiska perioden. Dessa 

två innehöll för övrigt trattbägarkeramik, ben, hasselnötsskal, 

knacksten m m. 

A15934 daterades till 1600‐talet e Kr och den påträffades 

i södra delen av den centrala ytan av UO. Förmodligen 

hör anläggningen samman med de agrara aktiviteterna 

som försiggått på platsen under historisk tid. Ett flertal 

”åkerstensgropar” (se nedan) i närheten vittnar också om 

denna verksamhet. Fyllningen i anläggningen var grå och 

innehöll en hel del sten och skärvsten. 


Brunn 

Grop 

Härd 

Kokgrop 

Kulturlager 

Kulturlagerrest 

Pinnhål 

Ränna 

Röjningsröse 

Sotfläck 

0 25 50 m 

Stenpackning 

Stolphål 

Ugn 

Övrigt 

1455500 1455600 1455700 

6569450 

6569350 

Figur 19. Översiktsplan med samtliga anläggningar som framkom vid den 

särskilda undersökningen. Skala 1:1 000. 


0 25 50 m 

Stolphål 

1455500 1455600 1455700 

6569450 

6569350 

Figur 20. Plan över stolphål som framkom vid den särskilda undersökningen. 

Skala 1:1 000. 


Figur 21. Stolphål A2708 efter takbärande 

stolpe i Hus 2, från väst. 

Foto: Jonas Ros, SAU. 


stolpe i Hus 7, från syd. 

Foto: Ulf Celin, SAU. 


stolpe i Hus 4, från öst. 



9723 

9706 

9754 

11370 

5082 

5108 

5161 

4640 

12675 

12570 13013 

11591 

11536 

11561 

12637 

11832 

12330 12519 

12254 

12830 

11685 11974 

12489 

8212 

3853 727 593 

20250 

20273 19000 

13399 656 

8190 

1251 1128 

8343 

25193 

3990 

7783 

4155 

1154 

4210 927 

8377 

871 

7770 

18988 19157 19178 

18126 

7771 

7694 756 2497 

1211 7730 

1285 

21191 22144 

10441 

18722 6627 21087 23369 

5799 

22489 22083 

6188 6584 21027 

9347 

20699 

21390 

18406 

5751 

5655 5956 20122 22192 

8779 

24197 22859 

20641 20658 

15272 20612 

15523 14833 

14897 

16402 

18232 

15934 

14495 

16196 

16204 

25477 

2777 

2809 

2825 

3284 

3129 

2978 

3599 

3021 

14000 

0 25 50 m 

Gropar 

1455500 1455600 1455700 

6569450 

6569350 

Figur 24. Gropar på RAÄ 98. Skala 1:1 000. 


Figur 25. Grop A12254, från väst. 


Figur 26. Härd A16140 i Hus 7, från 

väst. Foto: Ulf Celin, SAU. 

Pinnhål 

50 anläggningar som klassificerades som pinnhål undersöktes. 

Pinnhålen påträffades främst i UO:s sydvästra del 

– intill Hus 1 och 2 – samt i sydöstra delen. Med ett pinnhål 

avses spåren av en pinne eller en stör som tryckts eller slagits 

ned i marken. Ett pinnhål skiljer sig från ett stophål genom 

att de sistnämnda är nedgrävda och har en större diameter 

i plan. De anläggningar som bedömts som pinnhål har 

en diameter som understeg 0,16 m. Merparten av pinnhålen 

var mellan 0,05 och 0,2 m djupa. Det är naturligtvis svårt att 

datera pinnhål och i vissa fall är de sannolikt recenta. Exempel 

på detta är de pinnhål (t ex A7014, A7005 och A7043) 

som påträffats parallellt med ett av dikena (T19537). Eftersom 

de följer diket är de sannolikt samtida med det. 

Härdar 

Totalt påträffades och undersöktes 46 härdar, förhållandevis 

jämt fördelat över hela UO. En viss koncentration 

(12 st) framkom emellertid mitt i den centrala boplatsytan. 

En härd har 14 C‐daterats till förromersk järnålder 

(2205 ± 25 BP). Till formen var härdarna runda/rundade 

eller ovala i plan. Storleken var alltifrån 0,48 × 0,56 m och 

upp till 2,3 × 1,7 m. I profil var ungefär hälften flacka eller 

planbottnade och hälften skålformade. Merparten av härdarna 

innehöll både skärvsten och kol. I flertalet (31 st) 

påträffades inga fynd, men där fynd förekom utgjordes de 

främst av keramik och brända ben. 


19948 

9741 9946 

11418 

11523 

21540 21816 

25335 

5824 

4427 

18791 21003 

20985 9381 

6675 

18502 

23258 

4976 

3215 

23181 

23156 

6743 

23219 

12580 

23129 20100 

22289 

15000 

12796 

12357 

1089 

15703 16368 

1063 

16032 

7662 

7918 

9304 

14071 

14330 

16140 

16130 

21686 

25827 

13546 

21715 

0 25 50 m 

Härdar 

1455500 1455600 1455700 

6569450 

6569350 

Figur 27. Plan över härdar som framkom vid den särskilda undersökningen. 

Skala 1:1 000. 


Figur 28. Åkerstensgrop A8271, från väst. Foto: Maud 

Emanuelsson, SAU. 

”Åkerstensgropar” 

Det framkom 13 stycken anläggningar av en typ som 

bestod av relativt stora gropar, 1,25–3,30 m i diameter, 

som var fyllda med större och mindre stenar. Dessa 

anläggningar återfanns huvudsakligen centralt inom 

UO, på en yta av ca 30 × 40 m, och de var inte synliga i 

åkern före schaktningen. Groparna innehöll nedgrävda 

stenar i åkern. Fyllningen mellan stenarna var vitaktig/ 

ljusgrå, vilket troligtvis var resultatet av urlakningprocesser. 

Anläggningstypen benämns här för ”åkerstensgropar”. 

Sannolikt utgjorde groparna äldre odlingsrösen som 

under senare tid grävts ned i samband med en röjningsfas. 

Kanske tillkom de i anslutning till att området parcellindelades 

och dikades ut. Sekundärt har groparna fått en 

dränerande funktion i åkermarken. Enstaka fynd av tegel, 

spik och bränd lera påträffades i några av groparna. 

Rännor 

12 rännor framkom och undersöktes. Invid Hus 1 undersöktes 

två rännor som bedöms ha tillhört huset. Den ena var 

ca 6 m lång, belägen vid den plats där takskägget bedöms ha 

sträckt sig ut från Hus 1 – vilket resulterat i att takdroppet 

bildat en ränna. Den andra rännan, eller diket, har troligtvis 

dränerat bort vatten från huset (se fig 39 – Hus 1). Intill 

Hus 7:s västra vägglinje framkom även två mindre rännor. 

En annan typ av ränna utgjorde den ovalformade anläggningen 

A8948 i UO:s nordöstra del (se nedan). 

Kokgropar 

Det påträffades fyra anläggningar som tolkades vara kokgropar. 

Två av dessa framkom i det centrala delområdet 

(A6342, A23241) och två i östra delen (A2914, A25848). Kokgroparna 

innehöll rikligt med skärvsten och de har troligtvis 

använts i samband med matlagning. Anläggningarna 

var oregelbundna eller rundade former i plan, samt uppvisade 

en diameter på mellan 0,7 m och 2,3 m. Groparna 

var mellan 0,3 och 0,6 m djupa. Profilerna var i samtliga fall 

skålformade. Inga fynd framkom i kokgroparna. Noterbart 

i A6342 var att kol och sot förekom i riklig mängd endast i 

norra halvan men inte alls i den södra. Stora mängder eldpåverkad 

sten fanns dock i hela anläggningen 


23194 

22275 

22296 

23527 

26106 

13053 

16267 

13113 

8271 

7804 

7932 

100612 

0 25 50 m 

Åkerstensgropar 

1455500 1455600 1455700 

6569450 

6569350 

Figur 29. Plan över åkerstensgropar som framkom vid den särskilda undersökningen. 

Skala 1:1 000. 


8880 

8920 

3227 

8863 

8948 

14720 

23983 

16568 

1226 

1181 

16379 

25510 

0 25 50 m 

Rännor 

1455500 1455600 1455700 

6569450 

6569350 

Figur 30. Plan över rännor som framkom vid den särskilda undersökningen. 

Skala 1:1 000. 


6342 

23241 

25848 

2914 

0 25 50 m 

Kokgropar 

1455500 1455600 1455700 

6569450 

6569350 

Figur 31. Plan över kokgropar som framkom vid den särskilda undersökningen. 

Skala 1:1 000. 


0 0,5 1 m 

A5426 

1455600 1455602 

Figur 32. Planritning över ugnen A5426. Skala 1:50. 

Ugn 

I den norra, centrala delen av schaktet framkom en 

anläggning som tolkades som en ugn (A5426). Anläggningen 

syntes i plan som en inre rundad eller oval rödfärgad 

yta (ca 1,1 × 0,9 m i N-S riktning), omgärdad av en 

yttre oval gråbrun yta (ca 2,1 × 1,5 m i NV-SO riktning). 

Profilen var flack och djupet ca 0,1 m. I och omkring den 

inre ovalen förekom mörkare fläckar eller lager, vilka 

6569404 6569406 

innehöll rikligt med bränd lera samt lite keramik och lite 

brända ben. Även utanför dessa fläckar förekom en del 

bränd lera. Några tydliga rester av väggar kunde inte konstateras. 

Endast botten av konstruktionen var dock bevarad 

under ploglagret. (Några mörkfärgade, ca 0,1 m tjocka, 

rännor fanns på och intill anläggningen. Dessa har dock 

tolkats som plogfåror och djurgångar, och inte något som 

hör till konstruktionen.) 

Åldern på A5426 är oklar. Inga 14 C‐dateringar finns från 

anläggningen. Formen liknar inte heller den vanliga formen 

på lågtemperaturugnar från brons‐ och järnålder 

(se t ex Stilborg 2002:144). Vid Södra Sallerup 15H i projektet 

Öresundsförbindelsen framkom flera lågtemperaturugnar 

från brons‐ och järnålder, men även en ugn 

(A426) som formmässigt och delvis innehållsmässigt 

liknar A5426 och som daterats till övergången tidigneolitikum 

/ mellanneolitikum. Denna ugn, A426, innehöll 

större mängder bränd lera, lerklining samt trattbägarkeramik 

(Eliasson & Kishonti 2007:102ff). A5426 rymde 

ingen lerklining med tydliga avtryck av grenar, men däremot 

var den brända leran tydligt struken, troligtvis med 

gräs. En odekorerad mynningsskärva (F259) från ett 

tunnväggigt kärl påträffades i ett av de mörkfärgade lagren 

i den inre ovalen i A5426. Klassificeringen av kärlet är 

emellertid oklar (se bilaga 2), men det kan mycket väl röra 

sig om trattbägarkeramik. I närheten av A5426 framkom 

neolitiska anläggningar med trattbägarkeramik och det 

är inte osannolikt att ugnen – vars funktion är outredd – 

faktiskt hör till den tidigneolitiska fasen. 

Cirka 40 m längre österut, intill norra schaktkanten, 

framkom en till liknande anläggning (A21204). Den var 

Figur 33. Foto över ugnen A5426, från syd. 

Foto: Ola Korpås, SAU. 


dock mera störd och dess funktion samt datering osäker. 

A21204 tolkas ändå som en ugn. 

Brunn 

I sydvästra delen av UO påträffades en anläggning (A3758) 

som tolkas ha varit en brunn, alternativt ett vattenhål. I 

plan var formen rundad med en diameter på knappt 

2 m. Profilen var skålformad med ett djup på ca 0,6 m. I 

anläggningen påträffades stenar som troligtvis har varit 

resterna efter en stenskoning. Enligt geolog Magnus 

Hellqvist bör dricksvatten ha varit lättillgängligt inom 

boplatsområdet vid Sanna under både förhistorisk och 

historisk tid (Hellqvist, muntligen). Sannolikt behövde 

man inte gräva särskilt djupt för att göra en brunn eller 

ett vattenhål i området. Vid den arkeologiska undersökningen 

vattenfylldes anläggningen också snabbt. A3758 

bestod av ett antal tydligt urskiljbara lager. Inget daterbart 

kol framkom i de nedre lagren. Från lager 2, på ett djup av 

ca 20 cm, påträffades emellertid kol (enligt vedartsanalysen 

gran) som 14 C‐daterades till 635 ± 25 BP, d v s medeltid. 

Lager 2 kan närmast karaktäriseras som ett igenfyllnadslager. 

När brunnen först anlades är oklart, men det är inte 

osannolikt att den är förhistorisk. 

Övriga anläggningar – sotfläckar, 

stenpackning och övrigt 

I gruppen som här benämns övriga anläggningar finns 

tre sotfläckar, en stenpackning och en icke-klassificerad 

anläggning (övrigt). 

Stenpackningen (A18801) var belägen i kulturlagret i det 

centrala delområdet. Anläggningen var svår att uppfatta 

i ytan efter avbaningen. Längre ner framkom emellertid 

en tydlig men svåravgränsad packning av sten. Stenpack‐ 

ningen ca 1,5 i diameter och lite drygt 0,2 m djup. Anläggningen 

liknade på intet sätt de nedgrävda röjningsrösen 

eller åkerstensgropar, som påträffades på flera ställen 

inom UO. Det fanns inga indikationer på att stenen var 

skörbänd eller skärvig. Inte heller att någon aktivitet med 

eld inträffat i anläggningen trots att det påträffades lite kol 

i fyllningen. (Möjligen kan kolet haft sitt ursprung från 

den direkt intilliggande härden A18502). Det skulle kunna 

tala för att anläggningarna antingen skulle kunna vara 

ungefär samtida eller att härden är anlagd efter stenpackningen. 

Härden A18502 har 14 C‐daterats till förromersk 

järnålder. Enda fynd som framkom i anläggningen var ett 

kvartsfragment. 

Den icke-klassificerade anläggningen (A25724) syntes 

i plan som en brunröd oval mörkfärgning (0,4-0,7 m) 

intill härden A7918. A25724 påträffades i sydvästra hörnet 

av det centrala sandiga delområdet. Anläggningen tolkas 

som en arbetsyta där man ställt något som varit upphettat. 

Inga fynd påträffades i anläggningen 

Diken från historisk tid 

Diken som finns återgivna på de historiska lantmäterikartorna 

har mätts in och registrerats i Intrasis som topografiska 

objekt. Inom UO fanns ett flertal sådana diken som 

sträckte sig i öst-västlig riktning. På storskifteskartan från 

1768 och på lagaskifteskartan från 1843 ses flera diken som 

sträcker sig i denna riktning. På kartan från 1843 är det 

färre diken i jämförelse med på kartan från 1768. Mellan 

dikena har det funnits parcellformade åkrar. Merparten av 

de diken som mättes in vid undersökningen är sannolikt 

desamma som dem som återfinns på kartorna och majoriteten 

av dessa är alltså sannolikt sentida täckdiken som 

har anlagts för att avleda dagvatten från de parcellformade 

Figur 34. Stenpackning A18801, från väst. Foto: Ulf Celin, SAU. 


A21204 

A5426 

A18801 

A3758 

Brunn A3758 

Ugnar A5426, A21204 

0 25 50 m 

Stenpackning A18801 

1455500 1455600 1455700 

6569450 

6569350 

Figur 35. Plan över ugnarna (A5426, A21204), brunnen (A3758) samt stenpackningen 

(A18801) som framkom vid den särskilda undersökningen. 

Skala 1:1 000. 


0 25 50 m 

Diken 

1455500 1455600 1455700 

6569450 

6569350 

Figur 36. Plan över diken som framkom vid den särskilda undersökningen. 

Skala 1:1 000. 


åkrarna. Avståndet mellan flera av dikena är omkring 10 m 

och parcellerna har alltså ungefär haft den bredden. I ett 

av dikena (T19537) påträffades det störar som låg i riktning 

längs med diket och som har haft dränerande funktion. 

Det är problematiskt att datera diken och vi vet inte hur 

hög ålder som de har. Det är dock sannolikt att de flesta av 

dikena ingår i en struktur tillsammans med den från historisk 

tid kända byn Sanna. I UO:s sydvästra hörn framkom 

ett dike som sträckte sig i OSO-VSV riktning. Diket snittades 

med maskin och det visade sig vara stenfyllt. Intill detta 

dike fanns ytterligare ett dike med ungefär samma riktning. 

Det ena av dessa båda diken återfinns på storskifteskartan 

och det andra är troligtvis av yngre datum och har troligtvis 

utgjort en gräns mellan åkermarken och beteshagen. 

Lager 

Under matjorden framkom ett större (ca 1 000 m 2 ) sammanhängande 

kulturlager (A101437) i nordöstra delen av 

det centrala delområdet. Lagret var mellan 0,1 och 0,2 m 

tjockt. Färgen på lagret var mörkt gråbrunt och materialet 

bestod av humös sand. Ingen differentierad vertikal 

stratigrafi kunde urskiljas. Kulturlagret sträckte sig dock 

fläckvis längre åt väster och åt söder. Norrut begränsades 

kulturlagret av schaktkanten. Uppskattningsvis uppgick 

ytan till ca 1 500 m 2 i det centrala delområdet inom UO. 

12 kvadratmeterrutor handgrävdes och torrsållades i 

kulturlagret och ytterligare sex strax utanför. 

233 fyndposter finns registrerade från kulturlagret. 

Totalt registrerades sammanlagt 501 fyndposter med geoobjekt 

från hela UO (se nedan), vilket betyder att en stor 

andel av fynden framkom inom ytan för detta kulturlager. 

Av de 233 fyndposterna utgjordes 71 av keramik, 49 bränd 

lera, 38 brända ben, 28 järnföremål, 16 flinta och 12 slagg. 

Resten var enstaka fyndposter av främst kvarts, bergart, 

obrända ben samt bronsföremål. Fynden kan typologiskt 

dateras till neolitikum, järnålder och historisk tid. 

I norra delen av det västra delområdet framkom ett mindre 

sammanhängande kulturlager (ca 50 m 2 ) under matjorden, 

A101438. Lagret var ca 0,1 m tjockt och bestod av mörkgrå 

humös silt. De fynd som påträffades utgjordes av bränd lera, 

keramik, järnföremål, slagg, flinta och brända ben. Några av 

fynden, så som en tvärsnoddsdekorerad keramikskärva och 

ett avslagsfragment i flinta, kan dateras till neolitikum. Resten 

av fynden var från järnåldern och från historisk tid. 

Därutöver har 15 st mindre kulturlagerrester registrerats. 

Ytorna på dessa var alltifrån 0,5 × 0,35 m och upp till 

några m 2 . De mättes in som anläggningar. 

I samband med förundersökningen framkom en yta 

som tolkades som ett möjligt våtmarkslager (Groop 2005). 

Slutundersökning motsade denna tolkning, men marken 

(åsmaterialet) visade sig i detta område innehålla rikligt 

med vatten. 

Konstruktioner 

De konstruktioner som framkom och identifierades inom 

UO utgjordes av åtta hus och en ovalformad ränna. Lämningarna 

efter en gärdsgård från historisk tid påträffades 

också, nära den södra schaktkanten. Den behandlas inte 

vidare här. 

Hus 

Åtta hus har identifierats. Troligtvis finns ytterligare något 

eller några bland de många anläggningar som framkom i, 

eller i nära anslutning till, det stora kulturlagret (A101437) 

som fanns i norra delen av det centrala delområdet. 

Anläggningar från olika tidsperioder överlagrade varandra 

i detta område och försvårade möjligheterna att 

urskilja olika konstruktioner. Inledningsvis bedömdes 

det som att lämningarna efter ett hus fanns centralt i UO, 

väster om A101437, vilket fick benämningen Hus 6. Trots 

ihärdig rensning för hand och efterarbete lyckades vi inte 

identifiera huset. Hus 6 utgår därmed i efterhand, med 

den följden att det är en lucka i numreringssystemet. 

I slutet av fältarbetet framkom Hus 9 vid norra schaktkanten. 

Till att börja med uppfattades det som ett möjligt 

tvåskeppigt mesulahus, men omtolkades under analysen 

som ett treskeppigt hus. Hus 9:s utbredning är dock oklar, 

och delar ligger troligtvis utanför undersökningsschaktet. 

Hus 7, vid södra schaktkant, stäckte sig också utanför UO. 

I samråd med Länsstyrelsen utvidgades området något 

här och huslämningen kunde friläggas. 

Husbeskrivningarna, med dess mått och terminologi, 

redovisas delvis i enlighet med den uppställning som bl a 

gjorts i publikationen ”Hus och Gård” (Göthberg et al 1995) 

och i SAU rapporterna Vaxmyra (Eklund 2005), Trekanten 

& Björkgården (Onsten-Molander & Wikborg 2006), 

Kyrsta (Onsten-Molander & Wikborg 2007) och Skälby 

( Onsten-Molander 2008). Husplanerna i husbeskrivningarna 

återges i skala 1:200. Den uppskattade längden på 

husen är mätt mellan de första och sista parställda mittstolparna 

i fall det inte finns några gavlar. Den uppskattade 

bredden, i fall det inte finns några väggstolpar, är beräknad 

med ca 1-1,5 m tillägg från de befintliga mittstolparna. Fynden 

som framkom i husens stolphål redovisas kategorivis 

(se vidare, fyndlistan i bilaga 2). 


A101438 

A101437 

Kulturlager 

0 25 50 m 

Kulturlagerrest 

1455500 1455600 1455700 

6569450 

6569350 

Figur 37. Utbredningen av kulturlager och kulturlagerrester. Skala 1:1 000. 


Figur 38. Översiktsplan över huskonstruktioner och den ovalformade rännan 

(A8948). Skala 1:1 000. 

Hus 9 

A8948 

Hus 3 

Hus 1 

Hus 8 Hus 7 

Hus 5 

6569450 

6569350 

Hus 4 

Hus 2 

0 25 50 m 

1455500 1455600 1455700 


Hus 1 

Objekt: 

Treskeppigt hus som framkom i silt 

48,0-48,15 m ö h. SO-NV 

Yttre form: 

Rektangulär 

Längd: > 23,7 m 

Bredd: ca 7,6 m 

Vägg: 

Ett flertal stolpar i både norra och södra långväggen, liksom 

i den konvexa västra gaveln. Möjligen utgjorde två 

gropar en rest av östgaveln. 

Tak: 

Stolphål efter 6 × 2 parställda mittstolpar och två inkompletta 

par 

Bockbredd: 2,90–3,50 m 

Bockavstånd: 2,18–4,40 m 

Stophålsmått: 

Diameter: 0,33–1,60 m 

Djup: 0,06–0,22 m 

Fynd: 

Bränd lera F95 (bilaga 2) 

Analyser: 

14 

C : Ua-33056, Ua-36100 

Makrofossil: 15 prover. Fragment säd (A12400) (bilaga 3a) 

Vedart: Björk och lind (A18054) (bilaga 4) 

Beskrivning: 

Huset var beläget på plan mark i UO:s sydvästra del. Stolphålsparen 

identifierades i samband med avbaningen. 

Huset tolkas vara indelat i flera rum. I husets västra del 

markerade troligtvis två stolpar, A12190 och A12183, läget 

för en mellanvägg. Spridda över golvytan i husets östra 

del fanns det ett stort antal stenar (0,04–0,10 m i diameter). 

På golvytan i den centrala delen fanns ett antal mindre 

anläggningar och en 1,7 × 1,20 m stor grop, A12254. Det 

är möjligt att gropen är samtida med huset och att den har 

haft förvaringsfunktion. 

I den norra och den södra vägglinjen framkom stolpar 

med ett avstånd mellan 2,4-2,8 m vilket var ett lämpligt 

avstånd mellan stolparna i en skiftesverksvägg. Det är 

därför möjligt att väggarna har varit uppförda i den tekniken. 

Utanför husets östra del, parallellt med den södra 

väggen, fanns det en ca 3,4 m lång ränna, A1228, som var 

belägen ca 0,6 m från väggen. Rännan tolkas ha varit en 

droppränna belägen där takdroppet från takskägget samlades. 

Ytterst lite makrofossiler framkom i proverna från 

Hus 1. Endast två sädeskornsfragment i A12400 identifierades. 

I övrigt fanns det bara kol och små fragment av 

bränd lera i anläggningarna. Enligt Stefan Gustafsson är 

det ovanligt att hus är så här fyndtomma och det kan vara 

på sin plats att diskutera eventuella orsaker. Kanske har 

huset haft en mycket kort användningstid (se bilaga 3a). 

Huset dateras, utifrån typologin, till förromersk järnålder 

eller början av romersk järnålder. 

Datering: 

14 

C: Två prover. Det ena var på ett sädeskornsfragment från 

stolphålet A12400 och gav värdet 3855 ± 65 BP, d v s senneolitikum. 

Det andra var på kol av björk från stolphålet 

A18054 vilket gav värdet 4895 ± 40 BP, d v s tidigneolitikum. 

14 

C‐dateringarna har sannolikt utförts på sekundärdeponerat 

material och visar på äldre aktiviteter på platsen. 

Typologi: jfr typ A1 (Göthberg 2000:24ff), se även Hus 20 

vid RAÄ 84:1 Västra Via (Pettersson manus). 


12091 

18452 

12065 

12116 

12054 

12031 12000 

11986 

12024 

11974 12015 

12214 

18518 

12254 

12400 965 

12378 18838 

12190 

18849 

18444 

1128 

977 

1154 

12183 12150 593 

18054 

4305 953 

4293 1172 

4329 

18490 

483 

12455 

18586 

18545 

18578 

18553 

2029425275 

18568 8262 

0 2 4 6 8 10 12 m 

Figur 39. Plan över Hus 1. Den övre planen visar alla anläggningar och störningar inom 

husets närområde. Den undre visar alla anläggningar som tolkats ingå i huset. Planritning 

i skala 1:200. Därunder schematisk framställning av stolphålen där relationen mellan djup 

och bredd visas (se teckenförklaring nedan som gäller för fig 39 t o m fig 46). 

Husöversikt 

Härd 

Anläggning 

Sten 

Profil 

Dike 

Tolkat hus 

Stolphål 

Härd 

Övriga relaterade objekt 

Diameter & djup 

Bredd/djup 

Stolphålet ej grävt 

Markyta 


Hus 2 

Objekt: 


48,0-48,3 m ö h. OSO-VNV 

Yttre form: 

Rektangulär 

Längd: > 21,6 m 

Bredd: ca 6 m 

Vägg: 

Tre stolpar i den norra långväggen, och ett antal mindre 

stenar som kan ha varit del av södra långväggen. En trolig 

stolpe i västgaveln (A871). Två stolpar (A2464, A6803) 

kan ha ingått i östgaveln. I övergången mellan södra långväggen 

och västra gaveln finns fyra pinnhål som visar att 

gaveln troligtvis haft en rundad form. 

Tak: 

Stolphål efter 5 × 2 parställda mittstolpar och tre inkompletta 

par 





Djup: 0,08–0,52 m 

Datering: 

14 

C: Ett prov på obestämt korn från stolphålet A6803 gav 

värdet 2105 ± 35 BP, d v s förromersk järnålder 

Typologi: jfr typ A1 (Göthberg 2000:24ff). 

Beskrivning: 

Huset var beläget på plan mark i UO:s sydvästra del, lite 

drygt 5 m söder om Hus 1. Huset tolkas vara indelat i 

flera rum. Enligt makrofossilanalysen kan en köksdel ha 

varit placerad i husets östra del (se bilaga 3a). Två stolpar 

(A2737, A16734) markerar förmodligen läget för en mellanvägg. 

I husets östligaste del finns det två stolpar som 

möjligtvis kan markera läget för östgaveln. Det är också 

möjligt att huset har fortsatt ett stycke österut. 

Gropen A 18126 i husets västra del bedöms vara yngre 

än Hus 2 och möjligheten finns att det på platsen för gropen 

har funnits en stolpe som bildat ett par tillsammans 

med den ensamstående stolpen A18085. 

Huset störs delvis av två diken som går i öst-västlig 

riktning. Det ena går genom husets NV del och det andra 

genom husets SÖ hörn. 

Huset dateras, utifrån både 14 C och typologin, till förromersk 

järnålder eller början av romersk järnålder. 

Fynd: 

Keramik F441, bränd lera F126, F190 (bilaga 2) 

Analyser: 

14 

C: Ua-33057 

Makrofossil: 16 prover. Emmer/speltvete, skalkorn, obestämt 

korn, svinmålla och åkerbinda (bilaga 3a) 

Vedart: – 


7059 16723 6914 

6900 

2737 

68816870 

2670 2631 

2681 

871 2759 

2464 

908 

18126 

7715 2476 

2699 

6803 

18126 2718 

2708 

25622497 

2584 

0 2 4 6 8 10 12 m 

Figur 40. Plan över Hus 2. Den övre planen visar alla anläggningar och 

störningar inom husets närområde. Den undre visar alla anläggningar som 

tolkats ingå i huset. Planritning i skala 1:200. Därunder schematisk framställning 

av stolphålen där relationen mellan djup och bredd visas. 


Hus 3 

Objekt: 

Treskeppigt hus som framkom i sand 

49,5–49,7 m ö h. NO-SV 

Yttre form: 

Rektangulär 

Längd: > 12,3 m 


Vägg: 

Tre stolpar i den norra långväggen 

Tak: 

Stolphål efter 4 × 2 parställda mittstolpar och tre inkompletta 

par 





Djup: 0,06–0,32 m 

Fynd: 

Bränd lera F78, F85, F307, ben F510, kvarts F414 (bilaga 2) 

Analyser: 

14 

C: Ua-33058 

Makrofossil: 5 prover. Skalkorn, obestämt korn och svinmålla 

(bilaga 3a) 

Vedart: – 

Datering: 

14 

C: Ett prov på obestämt korn från gropen A21191 gav värdet 

2195 ± 40 BP, d v s förromersk järnålder 

Typologi: jfr typ A1 (Göthberg 2000:24ff) 

Beskrivning: 

Huset var beläget på plan mark i UO:s norra del. Makrofossilanalys 

gjordes på ytterligare fyra anläggningar som 

möjligen också kan knytas till Hus 3. Det gäller t ex gropen 

A21191 i husets östra del som innehöll makrofossiler 

av obestämt korn, lin, svinmålla och hasselnötsskalfragment 

(se bilaga 3a). 14 C‐dateringen (Ua-33058) gjordes på 

obestämt korn från den anläggningen. 


22342 

22393 

22355 

25785 

22481 

2252922517 

25802 

21160 

21148 

20968 

22330 

21003 

21014 

21027 

21059 

25794 

21526 

0 2 4 6 8 10 m 






Hus 4 

Objekt: 

Treskeppigt hus som framkom i övergången mellan sand 

och silt 

48,9–49,2 m ö h. O-V 

Yttre form: 

Rektangulär 

Längd: > 16,6 m 


Vägg: – 

Tak: 

Stolphål efter 2 × 2 parställda stolpar och en ensamstående 

stolpe 

Bockbredd: 3,7– 3,9 m 




Djup: 0,17–0,54 m 

Analyser: 

14 

C: Ua-36099, Ua-33059 

Makrofossil: 3 prover. Obestämt korn och åkerbinda 

(bilaga 3a) 

Vedart: Al (A7192) (bilaga 4) 

Datering: 

14 

C: Två prover. Det ena var på kol av al i stolphålet A7192 

och gav värdet 2325 ± 45 BP, d v s förromersk järnålder. Det 

andra var på hasselnötsskal från stolphålet A8167 vilket 

gav värdet 4570 ± 40 BP, d v s tidigneolitikum–mellanneolitikum. 

Typologi: – 

Beskrivning: 

Huset var beläget på jämn mark i UO:s södra del. Två av 

stolphålen, A7193 och A7958, i huset avviker genom att ha 

stora nedgrävningar och vara stenskodda. 

Fynd: 

Keramik F221 (bilaga 2) 


7958 

7958 

8167 

1350 

7192 

8355 

0 2 4 6 8 10 m 






Hus 5 

Objekt: 


47,5–47,8 m ö h. O-V 

Yttre form: 

Rektangulär 

Längd: > 12,0 m 

Bredd: ca 4 m 

Vägg: – 

Tak: 

Stolphål efter 3 × 2 parställda stolpar 





Djup: 0,14–0,25 m 

Datering: 

14 

C: Ett prov på skalkorn från stolphålet A19622 gav värdet 

2110 ± 45 BP, d v s förromersk järnålder 

Typologi: jfr typ B1 (Göthberg 2000:49ff) 

Beskrivning: 

Huset var beläget på jämn mark i UO:s sydvästra del. 

Makrofossilanalysen visade på förekomst av skalkorn 

och obestämt korn samt granbarr i stolphålen A3814 och 

A19622. Enligt Göthberg (2000:53) ligger merparten av 

dateringarna av denna hustyp i perioden romersk järnålder–folkvandringstid. 

14 C‐dateringen gav dock ett värde 

till tiden strax före Kristi födelse. Hus 5 dateras därför till 

tiden kring Kristi födelse. 

Hus 6 

Utgår 

Fynd: – 

Analyser: 

14 

C: Ua-33060 

Makrofossil: 3 prover. Skalkorn, obestämt korn och granbarr 

(bilaga 3a) 

Vedart: – 


3814 

19622 

7140 

3837 

18971 

3941 

0 2 4 6 8 10 m 






Hus 7 

Objekt: 

Treskeppigt långhus som framkom i sand 

50,1–50,3 m ö h. SSO-NNO 

Yttre form: 

Konvex 

Längd: 22,50 m 

Bredd: 6,8-8,0 m 

Vägg: 

Det fanns ett flertal stolphål bevarade från den östra och 

västra långväggen. Vid husets västra sida fanns det en 

avlång ränna, A25510, som tolkas tillhöra väggen. I husets 

norra del framkom ett stolphål, A14870, och det är möjligt 

att det ingår i husets norra gavel. 

Tak: 

Stolphål efter 8 × 2 parställda stolpar och en ensamstående 

stolpe 





Djup: 0,09–0,50 m 

Fynd: 

Keramik F2, F230, F234–237, F263, ben F504, slagg F171 

(bilaga 2) 

Analyser: 

14 

C: Ua-36097, Ua-33061 

Makrofossil: 19 prover. Skalkorn, obestämt korn, fragment 

säd, svinmålla, starr och granbarr (bilaga 3a) 

Vedart: Al, gran (A16140) (bilaga 4) 

Datering: 

14 

C: Två prover. Det ena var på kol av al från härden A16140 

vilket gav värdet 2025 ± 40BP, d v s förromersk järnålder. 

Det andra var på skalkorn från stolphålet A16619 och gav 

värdet 1565 ± 30 BP, d v s folkvandringsstid 

Typologi: jfr A3a (Göthberg 2000:35ff) 

Beskrivning: 

Huset var beläget på jämn mark i UO:s sydöstra del. Det 

längsta spannet mellan bockparen är beläget centralt i 

huset. Därutöver finns ett längre spann längst i norr, och 

möjligtvis ett i södra delen. A21625 i den östra raden saknade 

sin parstolpe i den västra raden. Denna anläggning 

avvek i form och innehåll (rester av stenskoning) vilket 

sammantaget gör att denna inte nödvändigtvis är en del i 

den takbärande konstruktionen. 

Huset har troligtvis varit indelat i tre rum, med bostadsdelen 

och härdarna (A16140, A16130) centralt och med en 

förrådsdel längst i norr, samt en fädel i söder. Centralt i 

huset verkar det ha funnits en innervägg. Makrofossilanalysen 

visade på rikligt med spår av åkerogräs och odlad 

växter längst i norr samt förekomst av ängsväxter i södra 

delen (bilaga 3a). 

En anläggning som tolkas vara en del av huset är A25477 

och som skulle kunna vara en del av en förvaringsgrop/ 

källare. 

Avståndet mellan stolparna i vägglinjen är 0,82–1,20 m 

vilket tyder på att väggarna möjligtvis har varit byggda av 

flätverk. 

Enligt Göthberg (2000:35ff) kan den här typen av treskeppiga 

hus dateras till slutet av bronsåldern–början av 

romersk järnålder, vilket också stämmer med den ena av 

14 

C‐dateringarna. Den andra 14 C‐dateringen blev dock 

något yngre. Mycket tyder på att huset är från förromersk 

järnålder eller början på romersk järnålder. 


25468 

25477 

14794 

25501 

14811 

25452 

25444 

25468 

16391 16521 21625 

25477 

21641 

16416 16928 16159 

16521 

14794 

25501 

16619 

16153 16672 

14811 

25452 

25444 

1614017740 

16391 16521 2162521641 

16416 16928 16159 16130 16521 

16609 16619 

16153 16672 

16184 16919 16171 1614016118 

17740 16545 21754 

16130 

25568 16609 

25510 

25541 

16184 

21754 

16379 

16919 16171 16118 16545 

25559 

25523 

25551 

25568 

25532 

25510 

2554116379 

25559 

25523 

25551 25532 

21660 

21678 

21660 

21678 

21737 

21737 

0 2 4 6 8 m 

0 2 4 6 8 m 

Figur 44. Plan över Hus 7. Den övre planen visar alla anläggningar och störningar inom husets 

närområde. Den undre visar alla anläggningar som tolkats ingå i huset. Planritning i skala 1:200. 

Därunder schematisk framställning av stolphålen där relationen mellan djup och bredd visas. 


Hus 8 

Objekt: 


50,0–50,1 m ö h. ONO-VSV 

Yttre form: 

Rektangulär 

Längd: > 6,2 m 


Vägg: - 

Tak: 

Stolphål efter 3 × 2 parställda stolpar 





Djup: 0,06–0,20 m 

Datering: 

14 

C: Ett prov på kol från ask i härden A16032 gav värdet 

1925 ± 35 BP, d v s förromersk järnålder–äldre romersk 

järnålder 

Typologi: jfr typ B5 (ev.A5) (Göthberg 2000:45ff, 76ff), se 

även Hus 16 vid RAÄ 84:1 Västra Via (Pettersson manus) 

Beskrivning: 

Huset var beläget på jämn mark inom UO:s sydöstra del, 

cirka 4 m väster om Hus 7. 

Huset har varit ett mindre treskeppigt långhus. Inom 

husets utbredning fanns det en rundad härd, A16032, med 

en diameter på ca 0,7 m. Härden bedöms tillhöra huset. 

Det fanns inga spår av husets väggar. Husets södra del 

stördes av ett dike (T19635). 

Huset dateras, utifrån både 14 C och typologin, till tiden 

kring Kristi födelse. 

Fynd: 

Keramik F226–227, F229, F238, bränd lera F82, F255–256, 

ben F498–499 (bilaga 2) 

Analyser: 

14 

C: Ua-36098 

Makrofossil: 6 prover. Obestämt vete, knylhavre, obestämt 

korn, svinmålla, måra och granbarr (bilaga 3a) 

Vedart: – 


18200 

18191 

16021 16055 

16032 

18182 18172 

0 2 4 6 8 10 m 






Hus 9 

Objekt: 


50,0–50,1 m ö h. O-V 

Yttre form: 

Rektangulär 

Längd: > 12,0 m 

Bredd: – 

Vägg: – 

Tak: 

Stolphål efter stolprad med 6 stolpar samt 1 mellanväggsstolpe 

Bockbredd: – 

Bockavstånd: ca 1,2–2,8 m 



Djup: 0,18–0,35 m 

Fynd: 

Keramik F312–313, bränd lera F468, ben F494–495, F509 

(bilaga 2) 

Analyser: 

14 

C: Ua-33802, Ua-33803 

Makrofossil: 5 prover. Emmer/speltvete, knylhavre, obestämt 

korn, fragment säd, svinmålla, starr, viol och granbarr 

(bilaga 3a) 

Vedart: Salix (A10247), lind och ek (A10325), ek och asp/ 

salix (A22127) (bilaga 4) 

Datering: 

14 

C: Två prover. Det ena var på kol av salix från stolphålet 

A10247 vilket gav värdet 2165 ± 60 BP, d v s förromersk 

järnålder. Det andra var på kol av lind från stolphålet 

A10325 och gav värdet 2945 ± 30 BP, d v s yngre bronsålder 

Typologi: – 

Beskrivning: 

Huset var beläget på jämn mark i UO:s nordöstra del, cirka 

5 m öster om Hus 3. Husets utbredning är emellertid osäker. 

Vid rensningen framkom en rad med tydliga, delvis likartade, 

stolphål. Exempelvis hade både A10195 och A10247 

tydliga stenskoningar. Dekorerad neolitisk keramik som 

framkom i stolphålet A10325 gav oss först anledning till 

att tro att det rörde sig om ett neolitiskt hus med mesulakonstruktion. 

Varken de 14 C‐dateringarna, den neolitiska 

fyndfördelningen eller de bevarade lämningarna efter 

husets plan kan dock bekräfta denna tolkning. Därför tolkas 

stolphålen som lämningar efter den södra raden av de 

takbärande stolparna i ett treskeppigt långhus från förromersk 

järnålder. Den norra delen av huset ligger troligtvis 

orörd utanför schaktet. A10325 uppfattas som ett stolphål 

i en äldre neolitisk grop. Eventuellt har ett äldre hus funnits 

på platsen tidigare. Makrofossilanalysen antyder också 

detta. Ytterligare 13 makrofossilprover – förutom de fem 

från huset – togs i anläggningar i anslutning till Hus 9 (se 

Bilaga 3a). 


23780 

10231 

10247 

10308 

23822 10195 

1032523411 

0 2 4 6 8 10 m 






Övriga konstruktioner 

A8948 

Objekt: 

Ovalformad ränna med okänd funktionen 

Yttre form: 

Oval 

Längd: 12,5 m 

Bredd: 6,9 m 

Sidorna i anläggningen bestod av en flack ränna med oval 

form. Rännans bredd var ca 0,5–0,85 m och hade ett djup 

av ca 0,03-0,32 m. Anläggningen var orienterad i N-S riktning 

och hade två långsidor och i söder en konvex kortsida 

och den norra kortsidan var rak. Rännan var inte helt 

sluten, i den norra delen fanns några avbrott. 

Fynd: 

Keramik F436, F470, bränd lera F90–91, F96, F99, F102, 

F118, F253, ben F489, järnföremål F35, fragment av kritpipa 

F197 (bilaga 2) 

Analyser: 

14 

C: Ua-33801 

Makrofossil: 6 + 2 prover. Obestämt vete, obestämt korn, 

svinmålla, måra och granbarr (bilaga 3a & 3b) 

Vedart: – 

Beskrivning: 

Anläggningen framkom i samband med schaktningen. 

Rännan framträdde mycket skarpt och fyllningen var 

humös och matjordsliknande. Det grävdes rutor och snitt 

i anläggningen och dessutom tömdes omkring 2 /3 av rännan 

och botten undersöktes i plan för att finna eventuella 

stolphål. Det påträffades två anläggningar, båda med matjordsliknande 

fyllning. Den ena bedömdes vara ett stolphål. 

Rännan var djupast i den östra och södra delen och 

grundast i väster. 

Merparten av fynden som påträffades var från senare 

tid, såsom tegel, fajans, spik, rödgods, glas och en del till 

en kritpipa. Inget talar för att de sentida fynden sekundärt 

har grävts ned i rännan eller på annat sätt hamnat i en 

äldre anläggning. Anläggningen bedöms därför vara från 

senare tid. Dess funktion är dock okänd. 

Inledningsvis uppfattades anläggningen som en möjlig 

neolitisk hydda, men eftersom fyndmaterialet och fyllningen 

inte kan bekräfta detta utgick denna tolkning. Inte 

heller den ovala förhistoriska konstruktion som framkom 

vid Skämsta i Uppland liknar A8948 vid Sanna (jfr Frölund 

& Larsson 1997). 

Datering: 

14 

C: Ett prov av ett hasselnötsskal från rännan gav värdet 

5150 ± 35 BP d v s övergången mesolitikum–neolitikum 

Fynd: Historisk tid 


A8779 

A17947 

A18406 

R18420 

R18422 

A8619 

A8667 

A8689 

A25748 

A25736 

6569400 6569410 

0 2 4 m 

A8948 

Grop 

Ränna 

Stolphål 

1455670 1455680 

Figur 47. Plan över A8948. Skala 1:200. 


Hus nr Typ L (m) B (m) Vägg Gavel Härd Bockbredd (m) Par Storlek (m2) Datering 

1 A1 >23,7 7,6 X X 2,9–3,5 8 >180 FRJ 

2 A1 >21,6 0,6 X X 2,97–3,2 8 >130 FRJ 

3 A1 >12,3 5,5 X 3,4–3,7 7 >68 FRJ 

4 >16,6 5,5 3,7–3,9 3 >91 FRJ? 

5 B1 >12,0 4,0 1,3–1,5 3 >48 FRJ/ÄRJ 

7 A3a 22,5 7,5 X X X 2,2–3,9 8 170 FRJ/ÄRJ 

8 B5 >6,2 3,7 X 1,37–1,4 3 >23 FRJ/ÄRJ 

9 >12,0 (X) 6 FRJ? 

Figur 48. Tabell över husen vid Sanna. 

Huslämningar och hustypologi 

– en sammanfattning 

Av de identifierade husen framstår Hus 7 som tydligast. 

Både lämningarna efter de takbärande stolparna och väggstolparna 

fanns bevarade i den grad att husets yttre form 

och begränsning kan rekonstrueras. Detta gäller delvis 

även husets inre konstruktion och rumsindelning. En härd, 

möjligen två, hör till huset, liksom en förvaringsgrop/källare. 

Bostadsdelen låg sannolikt centralt i huset, vilket indikeras 

av det längsta spannet samt härdarna fanns i denna 

del. Makrofossilanalysen visade på att fädelen troligtvis låg 

i husets södra del, samt att en förrådsdel förmodligen fanns 

längst i norr. Typologiskt kan huset karaktäriseras som ett 

balanserat treskeppigt hus med troligtvis tre rum (jfr Herschend 

1989). En 14 C‐datering och typologin anger dateringen 

till förromersk järnålder eller början på romersk 

järnålder. Den andra 14 C‐dateringen, som gav folkvandringstid, 

uppfattas här som yngre än huset. 

Hus 8 var ett mindre treskeppigt hus, strax intill Hus 7. 

Det är mycket möjligt att Hus 8 var en ekonomibyggnad 

och samtida med Hus 7. Typologiskt kan huset klassificeras 

som A5 eller B5. Bockbredden antyder typen B5, men 

som Göthberg (2000:79) påpekar kan det vara svårt att 

särskilja dessa båda typer. 

Hus 1 och Hus 2, som påträffades nära varandra i sydvästra 

delen av UO, liknar varandra typologiskt och storleksmässigt. 

Båda bedöms som balanserade treskeppiga 

hus med fler än ett rum. Lämningar efter väggstolpar finns 

från båda husen. Makrofossilanalysen gav rikligt med 

material från Hus 2. Hus 1 däremot var anmärkningsvärt 

tomt på makrofossiler. Huruvida detta avspeglar det förhistoriska 

förhållandet eller beror på provtagningen/- 

hanteringen är oklart. Hus 2 dateras till förromersk järnålder, 

vilket även är en trolig datering av Hus 1. Om de 

båda husen var samtida eller avlöste varandra i tid går 

dock inte att fastsälla. 

Troligtvis var både Hus 3 och 4 balanserade treskeppiga 

långhus från förromersk järnålder. Hus 5 hade en 

smalare bockbredd och kan möjligen ha varit underbalanserad 

samt något yngre i förhållande till Hus 3 och 4. 

Samtliga dessa tre var dock mindre tydliga jämfört med de 

fyra ovan nämnda. Minst tydlig utbredning av de identifierade 

husen hade emellertid Hus 9. Huset framkom i 

slutet på fältarbetet och uppfattades först som ett möjligt 

två skeppigt mesulahus. Inga vägglinjer efter en sådan 

konstruktion framkom emellertid. Därför tolkas huset 

numera som ett treskeppigt långhus, men där ena halvan 

ligger oundersökt utanför schaktkanten. 

Fynd 

Nedan följer en kort presentation av fynden som framkom 

vid undersökningen materialvis. Ytterligare information 

redovisas i fördjupningsstudierna kring keramik-, ben‐ och 

stenmaterialen (kapitel 6) samt i fyndlistan (bilaga 2). 

Sammanlagt 533 fyndposter (3 421 fragment / 11 033 gram) 

Material 

Fyndposter, 

antal 

Fyndfragment, 

antal 

Vikt (g) 

Bergart 8 8 3381,9 

Bly 1 1 15,8 

Brons 5 5 70 

Bränd lera 131 1323 2038,2 

Bränt ben 73 251 46,57 

Flinta 29 36 27 

Grönsten 2 7 75,6 

Järn 54 64 512,9 

Järnmalm 1 5 96,3 

Keramik 166 1555 3395,2 

Kvarts 10 16 22,3 

Kvartsit 1 2 6,7 

Obränt ben 8 29 25,51 

Organiskt material 8 68 1,8 

Piplera 4 4 6,5 

Slagg 26 41 1286,4 

Övrigt 6 6 24 

Totalt 533 3421 11032,68 

Figur 49. Fyndposter och fyndfragment från Sanna. 


Delområde Kvm (ca) Fyndposter Fyndfragment Vikt 

Antal per m 2 antal per m 2 gram per m 2 

1. Centrala 3980 393 0,099 2958 0,743 8381,1 2,106 

2. Östra 2040 30 0,015 64 0,031 145,5 0,071 

3. Västra 3120 71 0,023 343 0,110 1274,0 0,408 

4. Nordvästra 990 7 0,007 12 0,012 13,2 0,013 

Figur 50. Fyndposter och fyndfragment i de olika delområdena. 

Fyndkontext Fyndposter Fyndfragment Vikt 

antal procent Antal procent Gram procent 

Anläggning 247 47 % 2415 71 % 7420,08 67 % 

Ruta 183 34 % 792 23 % 978,09 9 % 

Lösfynd 71 13 % 171 5 % 1415,62 13 % 

Saknas 32 6 % 43 1 % 1218,89 11 % 

Totalt 533 3421 11032,68 

Figur 51. Fynden fördelade på olika fyndkontexter. 

har registrerats från slutundersökningen (fig 49). Både i antal 

och i vikt utgjorde keramiken den största fyndkategorin. 

501 av de 533 fyndposterna har geoobjekt (xy‐koordinater). 

Av dessa 501 framkom merparten (nästan 

80 %–393 st) inom det centrala delområdet. (Antalet fragment 

och vikt genererar samma mönster – fig 49). Även 

per kvadratmeter utgjorde det centrala delområdet det 

mest fyndrika. I genomsnitt har cirka en fyndpost per 

10 m 2 registrerats från detta område. 

Inom detta område fanns även som tidigare nämnts ett 

sammanhängande ca 0,1-0,2 m tjockt kulturlager i dess 

norra del. Det var också inom detta område som flest rutor 

grävdes. Sammanlagt grävdes 31 kvadratmetersrutor inom 

UO, varav 22 inom det centrala delområdet (se kapitel 4). 

Figur 51 visar fördelningen av registrerade fynd på olika 

fyndkontexter. De 247 fyndposterna som finns registrerade 

kommer från 112 anläggningar, varav nio har utgått. 

Av de sammanlagt 656 registrerade anläggningarna innehöll 

såldes 103 anläggningar (ca 15 %) registrerade fynd. 

Flest registrerade fynd framkom i samband med undersökningarna 

av anläggningarna. Anläggningsgrävningen 

utgjorde emellertid en mycket stor del av den totala 

undersökningen, inte minst i jämförelse med rutgrävningen. 

Rutgrävningen utgjorde ytmässigt totalt 31 m 2 . För 

att bedöma hur stor sammanlagd yta som anläggningsgrävningen 

omfattade har några medelvärden beräknats. 

Anläggningsgrävningen bestod av över 1500 inmätta 

anläggningar (inkl de som utgick – se ovan). Av dessa har 

965 både längd och bredd registrerade (stora kulturlager 

och stolphus ej inräknade). Medellängden och medelbredden 

för dessa var 0,6 m respektive 0,46 m. Medelarean 

för de 965 anläggningarna blev 0,53 m 2 . Medelanläggningen 

hade således en yta i plan på cirka en halv 

kvadratmeter. En bedömning av de 965 anläggningarnas 

yta blir då ca 500 m 2 . Nästan samtliga anläggningar grävdes 

till hälften, d v s de 965 anläggningarna representerar 

ca 250 m 2 grävd yta. Därtill kommer de anläggningar som 

inte hade både längd och breddmått registrerade, vilket 

innebär att en uppskattad yta av anläggningsgrävningen 

blir omkring 300-350 m 2 . Den totala ytan av anläggningsgrävningen 

var således omkring tio gånger så stor som 

ytan för rutgrävningen. Fyndfrekvensen var m a o större i 

rutorna än i anläggningarna räknat per grävd yta. 

I figur 51 finns även lösfynd och fynd som saknar fyndkontext 

(xy‐koordinater) noterade. Den senare kategorin 

kan också karaktäriseras som lösfynd, oftast med sentida 

dateringar. Merparten av båda lösfynden och de som saknar 

fyndkontext framkom i samband med avbaning och 

rensning. 

Medelvikten per fyndfragment var lägst för rutfynden 

och högst för lösfynden / de som saknade fyndkontext. 

Ben 

Benmaterialet var mindre omfattande än vad som förväntades 

efter förundersökningen. En bidragande orsak till 

detta är troligtvis de dåliga bevaringsförutsättningarna 

i den sandiga jorden (se ovan). Det finns 82 fyndposter 

registrerade från slutundersökningen, innehållandes sammanlagt 

lite drygt 70 gram ben (280 fragment). Cirka 90 % 

av benfragmenten var brända. Benfragmenten påträffades 

i anläggningar (33 st), i rutor (13 st) och som lösfynd. 

Ofta bestod benmaterialet endast av enstaka fragment i de 


Brända och obrända ben (antal) 

1 - 2 

3 - 5 

0 25 50 m 

6 - 20 

21 - 144 

1455500 1455600 1455700 

6569450 

6569350 

Figur 52. Spridningskarta över brända och obrända ben i anläggningar, rutor 

och som lösfynd (antal). Skala 1:1 000. 


enskilda fyndkontexterna. I några anläggningar påträffades 

emellertid större mängder ben, särskilt gäller det 

gropen A21027 i norra delen av det centrala delområdet. 

Denna grop, som kan dateras till tidigneolitikum, innehöll 

28 gram ben (144 fragment) bl a av får/get. Från slutundersökningen 

har endast ett fåtal benfragment kunde artbestämma, 

men förutom får/get har fragment av svin, nöt 

och fågel identifierats (se även Sjöling i kapitel 6). 

F313 

Keramik och bränd lera 

Keramik 

Keramikmaterialet från den särskilda undersökningen 

bestod av 166 fyndposter med en sammanlagd vikt på 

ca 3,4 kg. Antalet keramikskärvor och fragment uppgick 

till sammanlagt 1 555 stycken, vilket ger en medelvikt per 

skärva / fragment på ca 2,2 gram. 

Merparten av keramiken har typologiskt daterats till 

neolitikum, närmare bestämt tidigneolitisk trattbägarkeramik 

(se även Stilborg i kapitel 6). 

Av den neolitiska keramiken på ca 2,9 kg uppvisar 

0,29 kg dekor, d v s 10 % av keramiken är dekorerad. 

Dekoren består främst av pinnintryck och snörornamentik, 

men även streck och tvärsnodd förekommer. Nästan 

2,6 kg (1 142 st) av den neolitiska keramiken, m a o 

huvuddelen, framkom i fyra anläggningar (A5956, A14013, 

A21027, A22859) inom det centrala delområdet. Anläggningarna 

har tolkats som neolitiska gropar. 

Ett mindre antal skärvor och fragment har daterats till 

järnålder. Många skärvor och fragment är emellertid små 

och svåra att datera. I gruppen odefinierad finns troligtvis 

en betydande del keramik från järnåldern. 

F332 

Datering Antal Vikt (g) Medelvikt (g) 

Neolitikum 1192 2848 2,4 

Odefinierad 282 395 1,4 

Järnålder 18 51 2,8 

Efterreform. 63 101 1,6 

Figur 53. Typologisk datering av keramiken, antal och vikt. 

Sammanlagt har 77 mynningsskärvor (405 gram) och fem 

bitar från bottnar eller bottendelar (31 gram) registrerats. 

Av dessa kommer ett flertal från de fyra ovannämnda 

neolitiska groparna. 

Bränd lera 

Det finns 113 fyndposter (ca 1,9 kg) med bränd lera (inkl 

lerklining) registrerade. Den brända leran fanns över stora 

delar av UO, men särskilt i kulturlagret i det centrala delområdet, 

kring ugnen A5426 samt bland husen i västra 

delområdet. 

Även 18 fyndposter (ca 0,2 kg) tegelfragment har registrerats. 

Detta gjordes framförallt för att identifiera sentida 

anläggningar. Det samma gäller fyra fyndposter kritpipa. 

F360 

Figur 54. Keramikskärvor från RAÄ 98 Sanna. Foto: Markus 

Andersson, SAU. 

Metall 

De metallfynd som gjordes kan sannolikt hänföras till 

historisk tid. Något fynd kan dock vara från förhistorisk 

tid, vilket också kan vara fallet med en del av den järnslagg 

som framkom. 

Fem bronsföremål påträffades; en nål (F3), ett bleck 

(F4), ett beslag (F5), ett oidentifierat tenliknande föremål 

(F6) samt en sölja (F7). Dessutom framkom ett bleckliknande 

föremål av bly (F18) samt fyra mynt av olika metaller 


Keramik totalt vikt (g) 

0,1 - 10 

10,1 - 100 

0 25 50 m 

100,1 - 350 

350,1 - 1112,2 

1455500 1455600 1455700 

6569450 

6569350 

Figur 55. Spridningskarta över keramiken totalt i anläggningar, rutor och som 

lösfynd (vikt). Skala 1:1 000. 


Bränd lera (g) 

0,1 - 10 

0 25 50 m 

10,1 - 100 

100,1 - 682 

1455500 1455600 1455700 

6569450 

6569350 

Figur 56. Spridningskarta över bränd lera i anläggningar, rutor och som 

lösfynd (vikt). Skala 1:1 000. 


från senare tid. Samtliga dessa fynd var lösfynd som framkom 

i samband med avbaningen, i några fall med hjälp av 

metalldetektorn. 

64 järnföremål har registrerats. Dessa fanns spritt över 

hela UO och utgjordes av ett knivblad, två tenar, två klackjärn, 

sex fragment av bleck, åtta hästskosömmar, 15 spikar 

och resten oidentifierade föremål. Dessutom framkom fem 

fragment av vad som uppfattas som järnmalm (F210). 

Slagg 

26 fyndposter (ca 1,3 kg) med slagg eller slaggliknande 

material har registrerats. Dessa framkom över hela UO, 

men särskilt i kulturlagret i det centrala delområdet. Eva 

Hjärthner-Holdar, UV GAL, granskade materialet på 

SAU 2005-12-14. Hon har även mera ingående studerat 

slaggmaterialet från järnåldersboplatsen RAÄ 84 Västra 

Via som också undersöktes av SAU år 2005 (Pettersson 

manus). Exempel på smidesslag påträffades i A1015 och 

som lösfynd F18735, medan exempel på reduktionsslagg 

framkom i A14970, A12357, A3147 och som lösfynden 

F5985 och F22542. Enligt Hjärthner-Holdar liknar reduktionsslaggen 

från Sanna den som påträffades vid Västra 

Via, och i likhet med den kan en del slagg från Sanna ha 

förhistoriskt ursprung. 

Stenmaterial 

Stenmaterialet uppgår till sammanlagt 50 fyndposter 

(69 st/3 513,5 gr). Av dessa utgör fragment och artefakter 

F5 

F5 

av bergart åtta fyndposter med en totalvikt på ca 3,4 kg. 

Övrigt stenmaterial bestod av avslag och fragment i flinta, 

kvarts, kvartsit och grönsten (se även Guinard i kapitel 6). 

Bergartsartefakter 

Sex bergartsartefakter tillvaratogs: Fyra knackstenar 

(F363, F432, F433, F425), en fragmenterad trindyxa (F424) 

sekundärt använd som knacksten samt en malstensunderliggare 

i sandsten (F434). Knackstenen (F432) i röd 

porfyr påträffades i A5956 tillsammans med bl a grönstensavslag 

(jfr Ahlbeck & Isaksson 2007). 

Flinta 

36 st flintartefakter tillvaratogs vid undersökningen. 

Av dessa hade sex slipyta och kom sannolikt från slipade 

yxor. Tre hade bruksskador. Hälften av flintorna var 

brända i olika grad. Materialet i stort var mycket fragmenterat 

med en medelvikt på 0,74 g per flinta. 

Kvarts 

Sammanlagt tillvaratogs 16 bearbetade kvartsbitar med en 

sammanlagd vikt på 22,3 gram. Tre kvartsbitar framkom i 

anläggningar medan övriga påträffades vid rutgrävning. 

Kvartsit 

Två bitar (6,7 gram) bearbetad kvartsit (F423) påträffades 

i A5956. 

Grönsten 

Sju bitar bearbetad grönsten samt en knack/bultsten 

påträffades. Fynden framkom i två anläggningar (A5956, 

A21027). Materialet är mycket begränsat men kan troligen 

härledas till yxproduktion. 

Skiffer 

Ett skifferbryne (F365) tillvaratogs. Brynet har slipytor på 

fyra sidor. 

F6 

Material Typ Antal Vikt (g) 

Grönsten Avslag och fragment 7 75,5 

Flinta Avslag och fragment 36 27,8 

Kvarts Avslag och fragment 12 10,2 

Kvarts Kärna och kärnfragment 2 9,5 

Kvartsit Avslag 2 6,7 

Sandsten Malstensunderliggare 1 1054,6 

Bergart Knacksten 4 1704,8 

Bergart Trindyxa 1 551,9 

Skiffer Bryne 1 11,1 

Summa 66 3452,1 

Figur 57. Bronsföremål från RAÄ 98 Sanna. 

Foto: Markus Andersson, SAU. 

F6 

Figur 58. Tabell över stenmaterialet. 


6569450 

Figur 59. Spridningskarta över slagen sten, avslag och fragment, i anläggningar, 

rutor, och som lösfynd (antal). Skala 1:1 000. 

Slagen sten, avslag och fragment (antal) 

1 - 2 

3 - 5 

6569350 

0 25 50 m 

5 - 13 

1455500 1455600 1455700 


F365 

F378 

F432 

F432 

F432 

F365 

F378 

F365 

F365 F365 

F378 

F378 F378 

F421 

F434 

F 

F 

F421 

F421 

F421 F421 

Figur 60. Stenmaterial från RAÄ 98 Sanna. Foto: Markus 

Andersson, SAU. 

F424 

F424 

F424 

F424 F424 


Övrigt organiskt material 

Sex fyndposter med hasselnötsskal har registrerats från 

fem anläggningar: A14013, A21027, A5956, A22859, A15300. 

De fyra förstnämnda har bedömts vara neolitiska gropar. 

Ytterligare två fyndposter med obestämt organiskt 

material har registrerats, varav en från den neolitiska gropen 

A14013. 

Naturvetenskapliga analyser 

Makrofossil analys 

Syftet med växtmakrofossilanalysen var dels att funktionsbestämma 

de olika delarna av husen, dels att påträffa 

daterbart material med låg egenålder (jfr Onsten-Molander 

2008:94). 

Mer än 200 jordprover för makrofossilanalys togs i fält 

från i huvudsak olika anläggningar, särskilt stolphål. Lite 

drygt 150 av dessa flotterades efter fältfasen på SAU. 139 av 

de flotterade proverna skickades sedan för växtmakrofossilanalys 

till Stefan Gustafsson, Oden Kulturinformation 

(bilaga 3a). Han utförde även analys av glödförlust för att 

påvisa organisk halt (LOI %) i ytterligare två prover från 

A8948 (bilaga 3b). 

Resultatet av makrofossilanalysen var att Hus 2, 7 och 8 

troligtvis haft tudelad uppdelning med bostad och köksdel 

i öster i det förstnämnda huset och i väster i de båda 

sistnämnda husen. Hus 1 var nästan fyndtomt. De övriga 

husen innehöll makrofossiler men hade mera oklar rumsuppdelning. 

En hypotes framfördes i fält att A8948 skulle ha varit 

en hus‐ eller hyddkonstruktion av torv. Därför utfördes 

glödförlustanalysen för att undersöka andelen organiskt 

material i anläggningen. Resultatet av analysen visade 

emellertid på endast låga halter av organiskt material, d v s 

inget tyder på någon form av torvkonstruktion. 

Vedartsanalys 

Syftet med vedartsanalysen var i första hand att bedöma 

kolprovernas trädslag och deras egenålder innan de 

skickades för 14 C‐analys. Därutöver ger vedartsanalysen 

även en bild av den dåtida vegetationen i närmiljön. 

Sammanlagt 11 kolprover från olika anläggningar skickades 

för vedartsanalys till Erik Danielsson, Vedanatomilabbet 

Vedlab (bilaga 4a & 4b). Nio prover skickades därefter 

till 14 C‐analys. Av dessa nio var fyra från stolphål, tre 

från härdar, en från en grop och en från en brunn. Tre 

av stolphålsproverna var av trädslag (al, björk, salix) som 

knappast kan anses vara lämpliga som takbärande stolpar, 

men eftersom andra daterbara material – så som makrofossiler 

– saknades från anläggningarna bedömdes ändå 

dateringarna ge viss information. 

I de nio proverna som daterades innehöll ett kolprov 

från neolitikum björk och lind, ett prov från yngre bronsålder 

ek och lind, fem prover från äldre järnålder al, ask, 

björk, gran och salix samt två prover från historisk tid gran. 

14C‐dateringar 

20 prover skickades till Ångströmslaboratoriet i Uppsala 

för 14 C‐datering. Av dessa var nio från förkolnat trä, sex 

sädeskornfragment, tre fragment av hasselnötsskal samt 

ett granbarrsfragment. Granbarrsfragment, som kom 

från den ovalformade anläggningen A8948, var dock för 

litet och dateringen misslyckades. Målsättningen var att 

datera samtliga identifierad hus, men också olika typer 

Anl nr Prov nr Anl typ Konstruktion Trädslag Utplockat till 

14 

C‐dat. 

3758 665 Brunn 2 bitar gran Gran 

7192 798 Stolphål Hus 4 6 bitar al Al 

10247 702 Stolphål Hus 9 2 bitar salix, 1 bit bark/näver Salix 

10325 706 Stolphål Hus 9 1 bit ek, 5 bitar lind Lind 

15934 93 Grop 1 bit gran Gran 

16032 535 Härd 2 bitar ask, 23 bitar björk Ask 

16140 252 Härd Hus 7 38 bitar al, 2 bitar gran Al 

18054 743 Stolphål Hus 1 2 bitar björk, 1 bit lind Björk 

18502 237 Härd 1 bit al Al 

22127 705 Stolphål Hus 9 3 bitar ek, 1 bit asp/salix 

22289 187 Härd 30 bitar gran 

Figur 61. Tabell över vedartsbestämning. 


Anl nr Anl typ Art Lab nr Datering BP 

3758 Brunn Granbarr Ua-36101 635±25 

5956 Grop Hasselnötsskal Ua-33064 4630±40 

6803 Stolphål Obestämt korn Ua-33057 2105±35 

7192 Stolphål Al Ua-36099 2325±45 

8167 Stolphål Hasselnötsskal Ua-33059 4570±40 

8948 Ränna Hasselnötsskal Ua-33801 5150±35 

8948 Ränna Granbarr Inget värde 

10247 Stolphål Salix Ua-33803 2165±60 

10325 Stolphål Lind Ua-33802 2945±30 

12400 Stolphål Säd fragment Ua-33056 3855±65 

15934 Grop Granbarr Ua-33804 360±30 

16032 Härd Ask Ua-36098 1925±35 

16140 Härd Al Ua-36097 2025±40 

16619 Stolphål Skalkorn Ua-33061 1565±30 

18054 Stolphål Björk Ua-36100 4895±40 

18502 Härd Al Ua-33805 2205±25 

19622 Stolphål Skalkorn Ua-33060 2110±45 

21027 Grop Hasselnötsskal Ua-33063 4865±40 

21191 Grop Obestämt korn Ua-33058 2195±40 

23890 Stolphål Emmer/speltvete Ua-33062 1540±35 

Figur 62. Tabell över samtliga 14 C‐dateringar. 

av anläggningar från olika tidsperioder för att erhålla en 

samlad bild över platsens kronologi. Det var därför angeläget 

att säkerställa att vissa typer av anläggningar, så som 

den grusiga gropen A15934, faktiskt var från historisk tid. 

Från stolphål i identifierade hus har i första hand makrofossiler 

av sädeskornsfragment nyttjats för datering. Vid 

dateringar av stolphål med hjälp av makrofossil är det viktigt 

att materialet kommer från stolphålets sekundära fyllning 

eftersom det förhoppningsvis innehåller rester från 

husets golvlager. Den primära fyllningen däremot utgörs 

av den fyllning som omger och stöttar stolpen i samband 

med anläggandet och bör därför inte innehålla samtida 

växtmakrofossil, möjligtvis från äldre kulturlager (se 

Bilaga 3a; jfr även Onsten-Molander 2008:92). Dateringen 

av härdar har gjorts på förkolnat trä och från troliga neolitiska 

anläggningar har fragment av hasselnötsskal använts. 

Stolphålen från Hus 1 och Hus 4 saknade bra makrofossilmaterial 

för datering. Inte heller fanns det något förkolnat 

trämaterial från troliga takbärande stolpar från dessa hus. 

För att ända ha någon form av datering från dessa anläggningar 

och konstruktioner daterades kol från andra trädslag 

i stolphål, ett från vardera Hus 1 och Hus 4 (se ovan). 

Förhoppningen var att dessa kolrester var spår av andra 

samtida aktiviteter i anslutning till husens nyttjande, men 

i båda fallen är dateringarna snarast tecken på äldre (tidigneolitiska) 

aktiviteter på platsen. Ett stolphål från Hus 1 

daterades också med ett förkolnat sädeskornsfragment, 

men även det gav en äldre (senneolitisk) datering än förväntat 

utifrån ett hustypologiskt perspektiv. Detta visar 

också på de källkritiska problem som föreligger när man 

daterar material från fyllningen i anläggningar. 


Figur 63. Kalibrerade radiometriska dateringar utförda av Ångströms laboratoriet, 

Uppsala universitet. Kalibreringar är gjorda med OxCal v3.9. 


6. Fördjupade anläggnings- och 

materialstudier 

Anläggningar 

Den ena av de båda fördjupningsstudierna kring anläggningarna 

utgörs av en kronologisk och rumslig studie, 

liksom en sammanfattning, av de daterbara anläggningar 

som inte ingår i huskonstruktioner. Den andra 

studien är ett källkritiskt försök att granska hur vi tolkar 

vissa anläggningar, här i form av stolphål, som tydliga och 

andra som mindre tydliga. Båda dessa studier kan ses som 

bidrag till den allmänna diskussionen kring typologisering 

och tolkning av anläggningar (för diskussion, se t ex 

Sundström & Darmark 2005; Larsson & Lindberg 2007). 

Kronologi och rumslig spridning 

Anläggningar av förhistoriskt ursprung saknar i allmänhet 

daterbara typologiska element. Graden av urlakning är 

sällan ett bra mått på deras ålder. För datering av anläggningarna 

är vi därför hänvisade till antingen sammanhangen 

(konstruktioner, stratigrafier odyl) eller daterbara 

fynd i anläggningarnas fyllning (föremål eller organsikt 

material). Kvalitén på källmaterialen varierar ofta kraftigt, 

liksom våra möjligheter att tolka dem. 

Ett flertal stolphål från Sanna kan dateras till äldre järnålder 

tack vare att de ingår i daterade huskonstruktioner 

(av bättre eller sämre kvalité). När det gäller anläggningar 

som inte ingår i konstruktioner är vi däremot hänvisade 

till fynden. Problemet är bara att vi sällan vet om fynden i 

fyllningen är primär‐ eller sekundärdeponerade, d v s om 

de är samtida med anläggningen och hamnade i fyllning 

i nära anslutning till då anläggningen anlades, eller om 

fynden redan fanns i det lager som sedermera användes 

som fyllning i den nya anläggningen. I det senare fallet 

kan således fynden vara betydligt äldre än själva anläggningen 

(för diskussion, se t ex Schiffer 1987). Neolitiska 

föremål kan således finnas i anläggningar från järnåldern, 

men inte vise versa (störningar undantaget). 

Nedan följer ett försök att identifiera och gruppera dels 

neolitiska anläggningar, dels anläggningar från järnålder 

(och historisk tid), genom i första hand fynden i anläggningarna. 

För att urskilja anläggningar från neolitikum noterades 

de anläggningar som innehöll neolitiska fynd, i första hand 

neolitisk keramik och slagen sten (inklusive stenföremål), i 

andra hand hasselnötskal och brända ben. 13 stycken innehöll 

keramik och nio innehöll slagen sten som bedömdes 

vara neolitisk. Av dessa innehöll fyra både keramik och slagen 

sten. Två av anläggningarna utgick (A14665, A22375), 

p g a att de snarast ska betraktas som fynd i kulturlagret. 

I fem anläggningar (A5751, A16416, A18801, A21526, A23156) 

var fyndmängden liten och det rör sig troligtvis om sekundärdeponering. 

Detsamma gäller härden A6743 som förutom 

flinta även innehöll järnålderskeramik. Gropen 

A21191 innehöll flinta och brända ben, men ett obestämt 

korn från anläggningen har 14 C‐daterats till förromersk 

järnålder. 

Nio anläggningar med neolitisk keramik tolkas här vara 

från neolitikum. Två av dessa (A5956, A21027) har 14 C‐daterats 

till tidigneolitikum. A10325 uppfattas som ett stolphål 

( 14 C‐daterad till yngre bronsålder) nedgrävd i en neolitisk 

grop. Totalt uppfattas således nio av de undersökta anläggningarna 

som sannolikt vara från neolitikum (fig 64). Den 

rumsliga fördelningen av dessa nio redovisas i figur 65. Fyra 

av dem har klassificerats som gropar och fem som stolphål. 

A10325 kan dock också betraktas som en grop, och i så fall 

blir det sammanlagt fem gropar och fyra stolphål. Troligtvis 

Anl nr Anl typ Fynd Trolig datering 

5956 Grop Stå-keramik (949 gr), malsten, knackstenar, 

grönsten, kvartsit, br.ben, hasselnötsskal 

14013 Stolphål Stå-keramik (323 gr), br.ben, hasselnötsskal 

15300 Stolphål Stå-keramik (22 gr), flinta, br.ben, hasselnötsskal 

Neolitikum 

Neolitikum 

Neolitikum 

20591 Stolphål Stå-keramik (149 gr), kvarts Neolitikum 

21027 Grop Stå-keramik (134 gr), flinta, grönsten, 

br.ben, hasselnötsskal 

Neolitikum 

21087 Grop Stå-keramik (130 gr) Neolitikum 

22236 Stolphål Stå-keramik (13 gr) Neolitikum 

22859 Grop Stå-keramik (1112 gr), hasselnötsskal Neolitikum 

10325 Stolphål Stå-keramik (11 gr), br.ben Neolitikum/yngre 

bronsålder 

Figur 64. Tabell över anläggningar från neolitikum. 


21087 

10325 

21027 

22236 

5956 22859 

20591 

15300 

14013 

0 25 50 m 

1455500 1455600 1455700 

Figur 65. Rumslig spridning av anläggningarna från neolitikum, inkl 

profil‐ eller planfoton. 

6569450 

6569350 


finns det ytterligare ett antal anläggningar från neolitikum, 

men de har inte kunnat påvisas. 

För att identifiera anläggningar från järnåldern har 

anläggningar som innehöll järnålderskeramik, järnföremål 

och slagg sorterats ut. Eftersom de båda sistnämnda 

fyndkategorierna lika gärna kan vara av yngre datum 

blir därför denna studie snarast en undersökning över 

anläggningar från järnåldern eller från historisk tid. (En 

risk finns också att järnålderskeramiken är sekundärdeponerad 

i anläggningar från historisk tid.) Förekomsten 

av fragment av rödgods, kritpipa och tegel i anläggningarna 

tyder också på yngre dateringar. 

Järnålderskeramik, järn och/eller slagg påträffades i 17 

av de anläggningar som inmättes. Fyra av dessa utgick efter 

undersökningen, varav tre p g a att de snarast är att betrakta 

som en del av kulturlagret eller matjordslagret (A3147, 

A14970, A22720 innehöll slagg), och en som visade sig vara 

en djurgång (A23919 innehöll järnålderskeramik). Av de 

återstående 13 anläggningarna kan endast fem sannolikhet 

dateras till järnåldern (se fig 66). Ytterligare fem kan eventuellt 

vara från järnåldern. Fragmentet av rödgods i A20100 

hittades ytligt, så det är möjligt att även denna anläggning 

är från järnåldern. Gropen A15934 har 14 C‐daterats till historisk 

tid (1600‐tal), och ett hasselnötskal från den ovalformade 

rännan gav en 14 C‐datering till övergången mesolitikum-neolitikum 

(se ovan). Troligtvis finns det även här fler 

anläggningar från järnålder och historisk tid i materialet 

från Sanna, men de låter sig inte dateras på detta sätt. 

Sammanfattningsvis kan man konstatera att endast ett 

tiotal anläggningar från neolitikum och max lika många 

Anl. nr. Anl.typ Fynd Trolig datering 

5082 Grop Jäå-keramik, Järnålder 

br. lera, br. ben 

6743 Härd Jäå-keramik, 

flinta 

Järnålder 

14720 Ränna Jäå-keramik Järnålder 

14884 Stolphål Jäå-keramik Järnålder 

16130 Härd Slagg, keramik Järnålder 

1015 Sotfläck Slagg Järnålder/hist. tid 

9706 Grop Järn Järnålder/hist. tid 

12357 Härd Slagg, br. lera Järnålder/hist. tid 

20100 Härd Järn, rödgods Järnålder/hist. tid 

25748 Stolphål Slagg Järnålder/hist. tid 

8948 Ränna Järn, rödgods, 

fajans, kritpipa, 

br. lera 

15934 Grop Slagg, keramik, 

br. lera, tegel 

22275 Röjningsröse Järn, br. lera, 

tegel 

Historisk tid 

Historisk tid 

Historisk tid 

Figur 66. Tabell över anläggningar från järnålder historisk tid. 

från järnåldern har kunnat dateras med hjälp av daterbara 

föremål i fyllningarna. Anläggningarna från järnålder/ 

historisk tid har en vid spridning över UO. 

Rumsligt överensstämmer spridningen av anläggningarna 

från neolitikum mycket väl med spridningen av de 

neolitiska lösfynden, vilket således inte nödvändigtvis 

betyder att alla anläggningar inom det området som innehåller 

neolitiska fynd är anläggningar från neolitikum. 

Senare nedgrävningar på denna yta kommer att innehålla 

delar av detta äldre kulturlager. 

Tydliga och mindre tydliga anläggningar 

– exemplet stolphål 

Som nämndes i kapitel 4 noterades vid anläggningsregistreringen 

även om de enskilda stolphålen bedömdes som 

tydliga eller mindre tydliga. I vissa fall var tolkningen mindre 

problematisk genom förekomst av stenskoning och/ 

eller stolpmärke, medan det i andra fall var betydligt mera 

problematiskt. Samtliga berörda objekt har dock bedömts 

som anläggningar. Nedanstående studie är en jämförelse 

mellan stolphål som tolkats och registrerats som tydliga 

respektive mindre tydliga. Frågan är vad som särskiljer 

dessa båda grupper åt. Finns det någon eller några oberoende 

variabler i dokumentationen? 

I studien ingår 397 stolphål, varav 264 registrerats som 

tydliga och 133 som mindre tydliga. Detta ger en normalfördelning 

på 66,5 % för den förstnämnda kategorin och 

33,5 % för den sistnämnda. 

I figur 68a-j redovisas antalet och den procentuella fördelningen 

mellan tydliga och mindre tydliga stolphål i variablerna; 

sten, skärvsten, kol, undergrund, profilform, planform, 

längd, bredd, fyllningens karaktär samt kontext, d v s 

om de ingår i huskonstruktioner eller inte. Den procentuella 

fördelningen mellan tydliga och mindre tydliga stolphål 

kan sedan jämföras med normalfördelningen. 

Som framgår av figur 68a var andelen stolphål som 

innehöll sten, särskilt rikligt med sten (6-10, >10 st), högre 

bland de tydliga stolphålen jämfört med normalfördelningen. 

Liknande mönster visade förekomsten av skärvsten 

(fig 68b) och kol (fig 68c). Noterbart är att stenarna i 

52 av de tydliga stolphålen tolkades utgöra rester av mer 

eller mindre påtagliga stenskoningar, samt kolrester i nio 

stolphål bedömdes vara stolpmärken. 

Figur 68d visar, så som även framgick i kapitel 4, att 

jordarten (här benämnd undergrund) inte påverkade fördelningen 

mellan tydliga och mindre tydliga stolphål. 

Fördelningen av stolphålens form i profil och i plan 

redovisas i figurerna 68e respektive 68f. Mindre tydliga 

stolphål hade oftare en flack profil och inte sällan 

en avlång eller oregelbunden planform. Tydliga stolphål 

hade något oftare en rundad planform och en U-formad 

eller spetsig profil. 

Storleken i form av längd skilde sig inte åt mellan tydliga 

och mindre tydliga stolphål (fig 68g). Däremot var 


5082 

25748 

9706 

20100 

6743 

14720 

12357 

14884 

1015 16130 

0 25 50 m 

1455500 1455600 1455700 

Figur 67. Rumslig spridning av anläggningarna från järnålder och järnålder/ 

historisk tid inkl profil‐ och planfoton. 

6569450 

6569350 


Sten 

Profilform 

100% 

75% 

3 

6 16 

107 

100% 

75% 

10 

11 81 6 11 12 

66,5% 

66,5% 

50% 

25% 

14 21 47 

182 

Mindre tydliga 

Tydliga 

50% 

25% 

9 

22 171 13 26 

23 


Tydliga 

0% 

>10 st 6-10 st 1-5 st Inga 

0% 

Flack Planbotten Skålformad Spetsig U-formad Ej angivet 

Figur 68a. Förekomsten av sten i tydliga respektive mindre 

tydliga stolphål – antalet och den procentuella fördelningen. 

Figur 68e. Profilform hos tydliga respektive mindre tydliga 

stolphål – antalet och den procentuella fördelningen. 

Skärvsten 

Planform 

100% 

75% 

1 2 

128 

100% 

75% 

5 

7 

30 81 

8 

66,5% 

66,5% 

50% 

25% 

5 13 

246 


Tydliga 

50% 

25% 

5 

9 

55 

183 

12 


Tydliga 

0% 

>5 st 1-5 st Inga 

0% 

Avlång Oregelbunden Oval Rundad Ej angivet 

Figur 68b. Förekomsten av skärvsten i tydliga respektive 

mindre tydliga stolphål – antalet och den procentuella 

fördelningen. 

Figur 68f. Planform hos tydliga respektive mindre tydliga 


Kolbitar 

Längd (cm) 

100% 

0 

100% 

75% 

8 

123 

75% 

32 59 27 8 5 

66,5% 

66,5% 

50% 

25% 

6 

31 

227 


Tydliga 

50% 

25% 

62 119 51 

19 13 


Tydliga 

0% 

>5 st 1-5 st Inga 

0% 

100 cm 

Figur 68c. Förekomsten av kolbitar i tydliga respektive mindre 


Figur 68g. Längd hos tydliga respektive mindre tydliga 


Undergrund 

Djup (cm) 

100% 

100% 

75% 

63 56 

12 

75% 

65 

42 

15 5 

5 

66,5% 

66,5% 

50% 

25% 

121 101 

32 


Tydliga 

50% 

25% 

85 

106 

49 14 

10 


Tydliga 

0% 

Sand Silt Ej angivet 

0% 

40 cm 

Figur 68d. Undergrunden hos tydliga respektive mindre 


Figur 68h. Djup hos tydliga respektive mindre tydliga 



100% 

75% 

66,5% 

50% 

22 

45 

51 

148 

Karaktär fyllning 

51 

7 

22 


Tydliga 

Fyndstudier 

Fördjupningsstudierna kring fyndmaterialet behandlar 

ben-, keramik‐ och stenmaterialen. I samtliga dessa fyndkategorier 

finns material från neolitikum representerat. 

Järnålder kan med säkerhet endast sägas vara representerad 

i keramikmaterialet. 

25% 

49 

0% 

Kraftig Mellan Svag Ej angivet 

Figur 68i. Fyllningens karaktär hos tydliga respektive mindre 


Kontext 

Osteologisk analys av 

boplatsmaterial från Sanna 

Av Emma Sjöling 

I undersökningsplanen har den osteologiska analysen 

inriktats på följande frågeställningar: 

100% 

75% 

66,5% 

50% 

25% 

0% 

16 

120 

Ingår i hus 

andelen grunda anläggningar (< 10 cm) förhållandevis 

vanligare bland mindre tydliga stolphål (fig 68h). 

Figur 68i visar styrkan på stolphålsfyllningens karaktär. 

Mindre tydliga stolphål hade förhållandevis fler med 

svagare karaktär. 

En betydande andel av stolphålen som ingick i huskonstruktioner 

har redovisats som tydliga (fig 68j). Antingen 

beror det på att tydligheten i dessa stolphål har ”övertolkats” 

eller att de faktiskt var tydligare. Mycket tyder på att 

det senare är fallet och att de identifierade husen därmed 

utgjorde de tydligaste huslämningarna inom UO. 

Sammanfattningsvis kan sägas att mindre tydliga stolphål 

oftare hade svagare karaktär i fyllningen, innehöll 

mindre med sten, var grundare samt uppvisade oftare 

flack profil. Resultatet var inte oväntat men visar ändå på 

möjligheten att identifiera betydelsefulla variabler. I det 

här fallet kan de många grunda mindre tydliga stolphål 

indikera att åtskilliga ännu grundare stolphål försvunnit 

i samband med framförallt plöjning. Detta skulle därmed 

förklara svårigheten att identifiera flera hus. 

117 

144 

Fristående 


Tydliga 

Figur 68j. Kontexten hos tydliga respektive mindre tydliga 


1. Rumslig indelning. Är det möjligt att urskilja olika aktivitetsytor 

utifrån benmaterialet? 

2. Boplatsens faunaekonomi och förhållandet mellan 

tamboskap och jaktvilt, samt frågor gällande eventuell 

säsongsjakt. 

3. Rituella aktiviteter. Vilka djurarter och/eller benslag 

har deponerats i de förmodade rituella kontexterna? 

Till följd av att det endast framkom en liten mängd ben 

och då majoriteten av dem var för fragmenterade eller för 

dåligt bevarade för att kunna art‐ och benslagsbestämmas 

kunde inte den andra och tredje frågeställningen besvaras. 

Dessutom har inga anläggningar tolkats som rituella. 

Däremot har den första frågan angående rumslig fördelning 

vidareutvecklats, och följande frågeställningar har 

försökt att besvaras: 

1. Rumslig fördelning 

I vilka delområden finns ben? 

Hur fördelar sig brända ben och obrända ben över 

undersökningsområdet? 

2. Anläggningar med artbestämning 

Vilka arter finns representerade i vilken typ av anläggning? 

3. Rutor kontra anläggningar i ”norra delen av det centrala delområdet” 

Hur fördelar sig de brända benen i kulturlagrets 

(A101437) rutor i förhållande till anläggningarna i 

samma kulturlager? Förekommer det mer ben i anläggningarna 

än i kulturlagret? 

För en fördjupad analys av benens förhållande till övriga 

fynd, bl a stenålderskeramiken, kontexter samt rumsliga 

fördelning hänvisas till den arkeologiska rapporten. 


Antal 

Vikt(g) 

OB E BB Totalt OB E BB Totalt 

Fragm. grad 0,9 0,19 0,19 0,26 

Totalt 28 1 251 280 25,32 0,19 46,57 72,08 

Figur 69. Obränt och bränt benmaterial från Sanna. Antal fragment, vikt (g), 

fördelat på obränt (OB), bränt (BB) och eldpåverkat (E) material samt fragmenteringsgrad 

(vikt/antal fragment). 

Material och metod 

Vid slutundersökningen av boplatsen påträffades endast 

en liten mängd ben–drygt 70 gram ben (280 fragment) 

(fig 69) fördelat på 33 anläggningar, 13 rutor och ett antal 

lösfynd. Ben framkom i 13 stolphål, åtta gropar, sju härdar, 

ett dike och en ränna. Majoriteten av dem var brända. De 

flesta av anläggningarna och rutorna innehöll ett eller ett 

fåtal benfragment. En grop, A21027, innehöll däremot 144 

fragment eller 28 gram, vilket motsvarar 40 % av det analyserade 

benmaterialet. 

Den osteologiska analysen omfattar flera moment såsom 

identifiering av art och benslag (inklusive bendel och sida), 

bedömning av färg och förbränningsgrad när det gäller de 

brända benen, köns‐ och åldersbedömning om möjligt 

samt kvantifiering (antal fragment, NISP och vikt i gram). 

Tafonomi 

När det gäller benmaterial och speciellt vid de undersökningar 

där endast ringa mängder ben framkommer är det 

viktigt att diskutera varför benen ser ut som det gör och 

varför det påträffas så pass få ben. Alla de processer som 

kan tänkas påverka en organism efter dess död (d v s postmortala), 

i det här fallet ett djur, brukar gemensamt kallas 

tafonomi. Förändringarna beror på människans, djurens 

och/eller naturens inverkan på organismen. De flesta av 

dessa verkar destruktivt på kroppens form och ämnessammansättning 

(Lepiksaar 1988:21). Spår efter människors 

hantering syns på benen i form av bl a slakt‐ och snittspår, 

fragmenteringsgrad, bearbetning eller tillverkning av 

föremål och eldpåverkade eller förbrända ben (som även 

kan ha naturliga orsaker – ex skogsbrand). Även djur lämnar 

spår efter sig i benmaterialet. Gnagmärken (främst från 

hundar) syns ofta på benen, likaså mikroorganismers nedbrytande. 

Mekaniska och kemiska processer syns ofta på 

benfragmenten där väder, vind, nedtrampande av människor 

och djur, vattengenomströmning och typ av sediment 

påverkar slutprodukten (O´Connor 2000:20, tab 3.1; Bäckström 

1996:16). Arkeologer och osteologer påverkar också 

slutresultatet genom utgrävningsteknik vid upptagandet (se 

ovan) och genom efterhanteringen av benen. Utgrävningsmetoden 

kan ha stor betydelse för benmaterialets sammansättning 

och omfattning. 

RESULTAT 

De flesta av benfragmenten var som nämnts brända – hela 

90 % eller 251 av 280 fragment. De var huvudsakligen vita 

till färgen (ett mindre antal var gulvita till gråvita), vilket 

betyder att de förbränts vid en hög temperatur. Ett eldpåverkat 

tandfragment betraktas som obränt. Obrända 

ben påträffades i två härdar, en grop och en ränna. Materialet, 

speciellt det brända, bestod av mycket små fragment, 

vilket resulterat i att endas ett fåtal art‐ och benslagsbestämningar 

har kunnat göras (fig 72). 

Fragmenteringsgraden var stor i benmaterialet, medelfragmentet 

var ca 5 mm i diameter och vägde ca 0,3 gram/ 

fragment. Den genomsnittliga vikten för brända ben var 

endast 0,2 gram/fragment (fig 69). 

1. Rumslig fördelning 

När det gäller den rumsliga fördelningen av ben kan 

man se ett tydligt mönster där majoriteten av de brända 

benen påträffades i norra delen av det centrala delområdet. 

Söder om detta område framkom en mindre mängd 

och i väster enstaka bända ben (fig 2). Intressant är att de 

obrända benen inte följer detta spridningsmönster. Även 

om endast ett fåtal obrända ben‐ eller tandfragment 

påträffades kan man se att de alla, med ett undantag, låg 

i undersökningsområdets östra del. Endast ett obränt 

ben framkom i norra delen av det centrala delområdet. 

Varför finns det så få obrända ben inom området och 

varför ligger de i östra delen? 

Bevaringsförhållanden i de centrala delarna och östra 

delen bör i stort sett ha varit samma för benen. Vattengenom 

släpplighet, mekanisk vittring, jordmån m m skiljer 

sig inte mellan områdena. Hälften av de obrända benposterna 

var mycket fragmenterade och hade en hårt uppluckrad 

benyta, vilket tyder på att benen angripits av vittring. 

De tafonomiska processerna när det gäller obrända 

ben har med största sannolikhet lett till att benmaterialet 

ser ut som det gör. Om inte benen har luckrats upp helt 

har de angripits hårt av vittring. 

En trolig förklaring till de obrända benens läge skulle 

kunna vara att de kommer från gårdarna vid Sanna. Sanna 

bytomt låg strax norr om den östra delen av undersökningsområdet. 

De obrända benen hör med stor sannolikhet 

hemma i historisk tid. Om det deponerats obrända 


Brända ben (antal) 

1 - 2 

3 - 5 

0 25 50 m 

6 - 20 

21 - 144 

1455500 1455600 1455700 

6569450 

6569350 

Figur 70. Rumslig fördelning av brända ben över undersökningsområdet. 

Skala 1:1 000. 


6569450 

6569350 

Figur 71. Förekomst av obrända ben (inkl ett eldpåverkat ben) över undersökningsområdet. 

Skala 1:1 000. 

Förekomst av obrända ben 

0 25 50 m 

1455500 1455600 1455700 


en från förhistorisk tid har de helt enkelt inte bevarats 

p g a nedbrytningsprocesser. En annan förklaring skulle 

kunna vara att det obrända benmaterialet har deponerats 

utanför undersökningsområdet. 

De brända benen påverkas också av tafonomi (se Sjöling 

2007). Förbränningen av benen är den största mänskliga 

påverkan av benen. Man kan tänka sig att i detta fall handlar 

om avfallshantering eller att man kanske dessutom 

använde benen som bränsle. Att de brända benen ligger 

koncentrerade till den centrala norra delen skulle kunna 

förklaras med vilken kontext och tid de troligtvis tillhör, 

vilket troligtvis är tidigneolitikum (se ovan). 

Artfördelning 

De arter som identifierats i materialet är svin (obrända 

eller eldpåverkade tandfragm), nötboskap (obränt fragm 

av fotrotsben, obränt fragm av mellanfotsben och bränt 

fragm av mellanhands-/mellanfotsben), får/get (bränt 

hornfragm och kraniumfragm) samt fågel (bränt) (se fig 72 

och benlista). I övrigt har ben från ”stor gräsätare” och 

”mellanstor däggdjursart” påträffats och då långa rörben, 

mellanhands-/mellanfotsben, tandfragment och revben. 

Inga ben av människa har påträffats. 

2. Anläggningar med artbestämda ben 

Av anläggningarna med artbestämningar innehöll två 

endast obrända ben (fig 73). De låg i områdets östra del och 

kommer troligtvis från historisk tid (A2777 och A3599). Ett 

stolphål i den norra centrala delen, A22070, som innehåller 

ett bränt fragment av mellanhands-/mellan fotsben av 

nöt, saknar datering. 

Grop A21027 i norra delen av det centrala delområdet 

innehöll trattbägarkeramik samt slagen flinta och en 

större mängd brända ben varav ett av dem har kunnat 

bestämmas till får/get. A21027 är med stor sannolikhet 

från tidigneolitikum. Även en 14 C‐datering av ett hasselnötsskal 

gav värdet till denna period. Träkol från A10325 

har 14 C‐daterats till yngre bronsålder. Anläggningen innehöll 

emellertid även trattbägarkeramik, d v s keramik från 

tidigneolitikum. A10325 har därmed en yngre datering än 

fynden i dem. A10325 tolkas som ett stolphål från yngre 

bronsålder–förromersk järnålder som är nedgrävd i en 

äldre anläggning. Dateringen av härden A1089 är mera 

osäker, men den kan vara från neolitikum eftersom den 

innehöll keramik som troligtvis är neolitisk. 

De arter som identifierats i de tre anläggningarna med 

neolitisk keramik är får/get och möjligtvis svin. I större, 

Antal 

Vikt (g) 

Art OB E BB Totalt OB E BB Totalt 

Svin 9* 1* 2 12 1,8* 0,19* 0,09 2,08 

Nöt 3 - 1 4 16,38 - 0,84 17,22 

Får/Get - - 2 2 - - 2,51 2,51 

Fågel - - 1 1 - - 0,05 0,05 

Stor gräsätare 10 - 4 14 5,81 - 5,96 11,77 

Mellanstort däggdjur - - 8 8 - - 2,46 2,46 

Däggdjur 4 - 38 42 1,21 - 13,39 14,6 

Djur - - 6 6 - - 0,57 0,57 

Oidentifierat 2 - 189 191 0,12 - 20,7 20,82 

Totalt 28 1 251 280 25,32 0,19 46,57 72,08 

Figur 72. Artfördelning, Antal fragment, vikt (g), fördelat på obränt (OB), eldpåverkat (E) och bränt (B) material. * tandfragm. 

Anl. nr. Anl.typ Art Benslag BB/OB Antal Vikt (g) Datering av 

anl. 

Övr. fynd 

Datering av 

fynd 

1089 Härd får/get horn BB 1 0,31 ? keramik ev. neo 

2777 Grop svin tand OB 9 1,8 förm. hist tid 

3599 Utgår nöt fotrotsben OB 1 6,99 förm. hist tid 

10325 Stolphål svin tand BB 2 0,09 neo -y brå keramik neo 

22070 Stolphål nöt mellanhands-/ 

mellanfotsben 

BB 1 0,84 ? 

21027 Grop får/get kranium BB 1 2,2 neo keramik, 

slagen flinta 

neo 

(keramik) 

Figur 73. Anläggningar med artbestämnda ben. BB = bränt, OB = obränt. 


informationsrika avfallsfaunor från Skåne till Uppland 

från tidigneolitikum finns mest nöt bland husdjuren, men 

även grisar. Får eller getter saknas nästan helt (Welinder 

1998:96). Fyndplatser som skiljer sig från detta mönster 

ligger i Mellansverige och innehåller bara små mängder 

ben. Här dominerar istället får/getter eller grisar. Under 

mellanneolitikum är svin den dominerande tamdjurs arten. 

Om dessa material är missvisande eller om det handlar om 

en annan typ av djurhushållning är svårt att avgöra menar 

Welinder (1998:96). Även om benmaterialet från Sanna är 

litet och har få artbestämningar ger ändå de artbestämda 

benen indikationer på platsens fauna ekonomi. Att får/get 

och svin ingick i försörjningen är högst troligt. 

3. Rutor kontra anläggningar i ”norra delen av det 

centrala delområdet” 

Ett mål för föreliggande analys har varit att undersöka 

om det finns en kvantitativ skillnad mellan benmaterialet 

från kulturlagret och de anläggningar som framkom i den 

norra centrala delen. För att försöka fastställa om så är 

fallet har benmängden i de rutor som grävts multiplicerats 

med den totala ytan på kulturlagret (fig 74). Genom detta 

får man fram en summa som kan tänkas motsvara den 

benmängd som skulle ha framkommit om hela kulturlagret 

hade rutgrävts. Vidare har benmängden för anläggningarna 

inom kulturlagret (d v s under lagret) uträknats. 

Här har mängden ben fördubblats eftersom endast hälften 

av anläggningarna har undersökts. 

Nedan följer en kortfattad redovisninga av beräkningen: 

Rutor (fig 75): 

18 kvadratmetersrutor har grävts inom kulturlagret (motsvarade 

1,4 % av kulturlagret). I sju rutor framkom brända 

ben och 11 rutor saknade sådana. Detta blir 19 benfragment 

på 18 m 2 = 1,06 fragm/m 2 eller räknat i vikt: 3,96 gram 

brända ben på 18 m 2 = 0,22 g/m 2 . 

Hela rutområdet ”norra centrala delen” + nordligaste 

kilen = 1 295 m 2 

Om hela kulturlagerytan skulle ha undersökts genom 

rutgrävning kan man anta att nästan 1400 fragment 

eller drygt 280 gram brända ben skulle ha framkommit 

(1,06 × 1295 = 1 372,7 fragm eller 0,22 × 1295 = 284,9 gram). 

I anläggningarna inom kulturlagerytan framkom 160 

fragment eller 30,74 gram brända ben (fig 76). Om anläggningarna 

hade grävts ut till 100 % kan man anta att ca 320 

fragment eller drygt 60 gram brända ben skulle ha framkommit. 

Totalt undersöktes mer än 296 anläggningar 

inom ytan, varav 158 av dem utgick, och endast 13 av dessa 

anläggningar innehöll brända ben. 

En källkritisk aspekt är att utgrävningsmetoden skiljer 

sig åt mellan anläggningarna och rutorna, där rutorna 

undersökts mer enhetligt och noggrant än anläggningarna. 

Men eftersom även små brända benfragment har 

påträffats i anläggningarna kan man anta att dessa undersökts 

noggrant. Utifrån ovanstående antaganden kan man 

konstatera att kulturlagret med största sannolikhet innehåller 

en betydligt större mängd brända ben än de anläggningar 

som ligger under och inom kulturlagret. 

De brända benen i kulturlagret kan tolkas tillhöra neo‐ 

Norra delen av det 

centrala delområdet 

6569350 6569450 

0 25 50 m 

1455500 1455600 1455700 

Figur 74. Norra delen av det centrala delområdet. Skala 1:1 500. 


Rutor i ”norra delen av det centrala delområdet” 

Fnr Ruta Art Kroppsdel Benslag/Tand Stick Antal Vikt (g) fragm. grad 

512 90003 Däggdjur Obestämt benslag 1 1 0,51 

513 90003 Oidentifierat Obestämt benslag 1 1 0,24 

514 90005 Däggdjur Obestämt benslag 2 2 0,97 



517 90006 Fågel Obestämt benslag 2 1 0,05 


519 90008 Mellanstort däggdjur Hand/Fot Carpi/tarsi, os 2 1 0,24 

520 90008 Djur Obestämt benslag 2 1 0,09 


522 90011 Däggdjur Kranium Cranium 2 1 0,2 


524 90011 Mellanstort däggdjur Bål Costa 2 1 0,12 

525 90012 Däggdjur Kranium Cranium 1 0,37 

526 90013 Djur Obestämt benslag 2 1 0,09 

Totalt 19 3,96 0,21 

Figur 75. Rutor i norra delen av det centrala delområdet som innehöll brända ben. 

Anlägggningar i ”norra delen av det centrala delområdet” 

Fnr Anl nr Art Kroppsdel Benslag/Tand Antal Vikt (g) fragm. grad 

490 9304 Oidentifierat Obestämt benslag 1 0,07 







505 22070 Nöt Hand/Fot Metapodium 1 0,04 



509 23780 Däggdjur Obestämt benslag 1 0,35 


548 21027 Får/Get Kranium Occipitale, os 1 2,2 

549 21027 Däggdjur Kranium Cranium 8 3,9 

550 21027 Stor gräsätare Extremiteter Os longus 3 2,3 

551 21027 Mellanstort däggdjur Extremiteter Os longus 6 2,1 

552 21027 Däggdjur Obestämt benslag 14 3,7 


Totalt 160 30,74 0,19 

Figur 76. Anläggningar i norra delen av det centrala delområdet som innehöll brända ben. 


OB E BB Totalt 

A. nr Ruta F.enhet Anl typ Antal Vikt Antal Vikt Antal Vikt Antal Vikt (g) 

lösfynd 5 3,89 5 3,89 

lösfynd 2775 2 0,12 2 0,12 

lösfynd 2776 1 0,45 1 0,45 

lösfynd 6536 1 0,21 1 0,21 

lösfynd 18736 2 0,05 2 0,05 

lösfynd 18754 2 0,25 2 0,25 

lösfynd 21779 1 0,4 1 0,4 

lösfynd 21794 1 0,08 1 0,08 

90003 1 0,19 2 0,75 3 0,94 

90005 3 1,04 3 1,04 

90006 6 0,73 6 0,73 

90008 3 0,43 3 0,43 

90011 3 0,55 3 0,55 

90012 1 0,37 1 0,37 

90013 1 0,09 1 0,09 

90017 1 0,07 1 0,07 

90021 2 9,39 2 9,39 

90023 4 0,28 4 0,28 

90024 1 0,04 1 0,04 

90027 2 0,7 2 0,7 

90031 1 0,06 1 0,06 

224 Dike 1 0,17 1 0,17 

1089 25287 Härd 2 0,18 2 0,18 

1089 25289 Härd 18 2,63 18 2,63 

2777 Grop 9 1,8 9 1,8 

3599 Utgår 1 6,99 1 6,99 

3893 20098 Stolphål 6 1,07 6 1,07 

4427 Härd 9 1,31 9 1,31 

5082 Grop 6 0,18 6 0,18 

5956 Grop 1 0,16 1 0,16 

6188 Grop 1 0,01 1 0,01 

7918 Härd 1 0,01 1 0,01 

8667 Stolphål 3 0,06 3 0,06 

8948 Ränna 1 4,5 1 4,5 

9304 Härd 1 0,07 1 0,07 

9381 Härd 4 1,21 1 0,08 5 1,29 

9454 Stolphål 3 0,03 3 0,03 

10325 Stolphål 4 0,2 4 0,2 

14013 Stolphål 1 0,06 1 0,06 

15300 Stolphål 1 0,09 1 0,09 

18182 Stolphål 1 0,01 1 0,01 

18191 Stolphål 2 0,02 2 0,02 

18406 Grop 1 0,01 1 0,01 

18838 18848 Stolphål 2 0,18 2 0,18 

20344 Grop 1 0,1 1 0,1 

21027 Grop 144 28,3 144 28,3 

21191 Utgår 1 0,04 1 0,04 

21737 Stolphål 1 0,04 1 0,04 


OB E BB Totalt 

A. nr Ruta F.enhet Anl typ Antal Vikt Antal Vikt Antal Vikt Antal Vikt (g) 

22070 Stolphål 1 0,84 1 0,84 

23156 Härd 2 0,23 2 0,23 

23181 Härd 1 0,13 1 0,13 

23369 Grop 1 0,35 1 0,35 

23780 Stolphål 1 0,44 1 0,44 

25794 Stolphål 1 0,44 1 0,44 

Totalt 28 25,32 1 0,19 251 46,57 280 72,08 

Figur 77. Sammanfattning av benmaterialet, uppdelat i obränt (OB), bränt (BB) 

och eldpåverkat (E). Antal fragment och vikt (g), anläggningsvis. 

litikum, liksom de ben som påträffats i anläggningar med 

neolitisk keramik – främst A21027 och möjligen även 

A10325. Det är dock troligt att en del av de brända benen i 

kulturlagret är från senare tidsperioder. 

Keramik från neolitikum och järnålder 

Av Ole Stilborg 

Inledning 

På uppdrag av SAU, Uppsala och i samarbete med Tony 

Engström, SAU har keramik från fyndlokalen Sanna 

(RAÄ 98) i Vintrosa sn, Örebro Län registrerats vid Keramiska 

Forskningslaboratoriet, Lunds Universitet. Fyndmaterialet 

från Sanna var på cirka 3,4 kg. 

Frågeställning 

Den basala frågan rör de blandade keramikmaterialens 

kronologiska spännvidd samt fördelningen av material på 

olika perioder. 

Metod 

En supplerande registrering med teknologisk inriktning 

har utförts som tillägg till den existerande fyndregistreringen 

i Intrasis. Därutöver har en kronologisk bedömning 

gjorts av samtliga skärvor. 

Resultat 

Fragmenteringen av materialet från Sanna RAÄ 98 är 

ojämn, vilket är en naturlig följd av att en större del härrör 

från gropar och andra anläggningar, där skärvorna har 

varit deponerade relativt ostörda. 

Neolitikum 

Av totalt cirka 3,4 kg keramik kunde 2 850 g dateras till neolitikum 

på bas av dekor, uppbyggnad i lång N-teknik och 

U-teknik samt gods (fin lera, grov krossmagring). Av denna 

mängd är minst 500 g fragment (< 2 cm 2 eller utan någon 

ursprunglig yta) och spjälkade skärvor. Majoriteten utgörs 

av 271 skärvor av tjocklekar mellan 6 och 16 mm (fig 78). 

Skärvtjockleksvariationen är normalfördelad med tyngdpunkt 

på 9-11 mm. Materialet domineras av buk och halsskärvor 

och omfattar även en del mynningsskärvor. Tydligt 

identifierbara bottenskärvor är däremot frånvarande, vilket 

kan betyda att kärlen företrädesvis hade rundade eller helt 

runda bottnar. Godset varierar från mellangrov magring 

med 10-15 % magring med en kornstorlek mellan 1 och 3 mm 

till höga magringsmängder över 25 % med stora magringskorn 

(> 3 mm i Intrasis–storlekar upp till 6-7 mm uppmätta). 

N-teknik, ofta med långa överlappningar, dominerar 

uppbyggnadstekniken. U-teknik förekommer också men 

ofta i samma kärl som N-teknik och ska därför snarast uppfattas 

som uttryck för en något osäker uppbyggnadsteknik. 

Det är ett inte ovanligt fenomen främst i keramik från tidigneolitikum. 

Utsidan på vissa av skärvorna (bl a F326) bär 

verktygsspår som påminner om striering efter formgivningen 

av kärlväggen. I likhet med järnålderns exempel på 

samma ytstruktur har dessa spår med stor sannolikhet inte 

förorsakats av gräs (Dumpe et al manus). I övrigt är utsidan 

på kärlen glättad. Kärlen är utan undantag brända i oxiderande 

atmosfär. De är välbrända, men oftast återstår en ljus 

grå kärna i kärlväggen, där oxideringen inte är komplett. 

Med utgångspunkt i mynningsform, dekor, gods kan det 

antas att materialet omfattar rester av minst 17 kärl. De två 

kärlen i F330, F331 och F332 utgör med 1,1 kg nästan hälften 

av hela materialet (se fig 54). Kärlen med rak respektive 

utåtböjd mynning är stora med väggtjocklekar mellan 7 

och 16 mm och mynningsdiametrar på 25 respektive 37 cm. 

Ingen av kärlen verkar ha varit ornerade. Ett kärl av liknande 

storlek med väggtjocklekar mellan 8 och 16 mm och 

en mynningsdiameter på 31 cm har registrerats som F352 

och F353 (sammanlagt ca 600 g). Kärlet är uppbyggt i varierande 

U/N-teknik. På den glättade halsen finns en eller 

kanske två parallella rader av relativt komplicerade intryck. 

Kärlet representerat av skärvorna (däribland två större 

mynningsskärvor) i F360 härrör från ett något mindre 


kärl (väggtjocklek 8-10 mm) med hög trattformat hals och 

en mynningsdiameter på 21 cm (se fig 54). Den rundade 

mynningsläppen är ornerad med oregelbundna, relativt 

djupa tvärstreck och på halsen under mynningen finns ett 

varierande antal horisontella delvis överlappande linjesegment 

i glest snöre. En buk-hals-övergång, som sannolikt 

härrör från samma kärl, är ornerad med en horisontell 

rad av finger(?)intryck precis över ändringen i profilen. 

Andra skärvor (9-10 mm) i samma anläggning registrerat 

som F361 härrör från ett annat kärl ornerat med parallella 

linjer utfört med intryck av finare, tätare snöre. 

Mynningsskärvan av ett annat kärl i F313 är också ornerat 

med parallella linjer i intryckt snöre under mynningen 

(se fig 54). Detta snöre är dock ännu tätare och linjerna 

raka och utplacerade med regelbundna avstånd. Det 

antagligen ganska tunnväggiga kärlet (hals 7 mm) har en 

trattformat hals och en mynningsdiameter på 25 cm. 

Skärvorna efter kärlen i F1 och F315 är ornerade med 

gles tvärsnodd i vad som antagligen är korta lodräta, respektive 

horisontella linjer. Slutligen finns det halvrunda, 

snedd instuckna pinn(?)intryck på tre skärvor från F328. 

I de fall där mynningsdiametern har kunnat beräknas 

har kärlen varit ganska stora – 21-37 cm i diameter. Rester 

av förkolnade organiska lager har observerats på skärvor 

av kärlen i F330-332. 

De raka till utåtböjda mynningarna, U/N‐tekniken och 

dekorvariationen med snöre, tvärsnodd och intryck pekar 

på en datering i en relativt tidig del av neolitikum. Samtliga 

typer av dekor samt den trattformade halsen återfinns 

inom Vrå gruppen, som den har definierats och presenterats 

av Gunlög Graner och Fredrik Hallgren (Graner 2003a). 

Paralleller till kärlet F360 finns inom Vrå IV (Graner 2003a, 

fig 7, övre del,mitt höger rad). Likaledes till F313 (Graner 

2003a, fig 7 övre del, överst höger rad) och F315 (Graner 

2003a, fig 7 övre del överst vänster rad). Den enklare dekoren 

på kärlet F352-353 har sina närmaste paralleller inom 

Vrå grupp I (Graner 2003a, fig 4), men paralleller kan också 

finnas inom tidig TRB. De flesta dateringar av Vrå‐gruppen 

ligger mellan 4000 och 3500 BC (Graner 2003a, fig 8). 

Järnålder 

Enbart en liten del av materialet (drygt 60 g) kunde med 

rimlig säkerhet dateras till järnåldern främst på grundval 

av gods och förekomsten av reducerad bränning. Av de 

60 gram är 20 gram fragment och spjälkade skärvor. Resterande 

material omfattar 12 skärvor med tjocklekar mellan 

8 och 13 mm. Godset är fint till mellangrovt magrat. Bland 

skärvorna finns en botten-buk-övergång (F339) antagligen 

från ett relativt litet kärl bedömt utifrån bottendiametern 

på 4 cm. Dessutom ingår en bukskärva (F297) och ett fragment 

(F291) från ett perforerat kärl. Enbart rester av ganska 

glest placerade hål finns bevarade längs två av brottytorna. 

Det finns inga bruksspår som kan antyda funktionen. 

Tjockleken på 10 mm är ganska vanlig för perforerade kärl. 

Odaterade 

En något större del av fyndmaterialet på ca 300 gram 

återstår som odaterad. 70 gram är fragment och spjälkade 

skärvor medan 220 gram utgörs av 32 skärvor med 

tjocklekar mellan 5 och 12 mm. I figur 78 har det odaterade 

materialet slagits ihop med järnåldersskärvorna utifrån 

tanken att en järnåldersdatering var det mest sannolika 

Figur 78. Tjockleken på keramikskärvor från neolitikum och 

järnålder/odaterade. 


6569450 

6569350 

Figur 79. Spridningskarta över den neolitiska keramiken i anläggningar, rutor 

och som lösfynd (vikt). Skala 1:1 000. 

Neolitisk keramik vikt (g) 

1 - 10 

10,1 - 100 

100,1 - 350 

0 25 50 m 

350,1 - 1112,2 

1455500 1455600 1455700 


6569450 

6569350 

Figur 80. Spridningskarta över järnålderskeramiken i anläggningar, rutor och 

som lösfynd (vikt). Skala 1:1 000. 

Järnålderskeramik vikt (g) 

1 - 10 

10,1 - 14 

0 25 50 m 

1455500 1455600 1455700 


för detta material (fig 78). Skärvtjockleksvariationen för 

de 42 skärvorna visar på en fördelning med en tendens till 

två toppar vid 7 och 9 mm. Det påminner om variationen 

i järnåldermaterialet från Västra Via (Stilborg i Pettersson 

manus). Bortsett ifrån att bimodaliteten (tvåtoppigheten) 

är ännu tydligare i materialet från Västra Via och det finns 

1 mm förskjutning i den ena topps position, så är överensstämmelsen 

god mellan de två materialen. Detta talar för 

att majoriteten av de odaterade skärvorna på Sanna hör 

hemma under järnåldern. Dock kan man inte därav sluta 

sig till att det rör sig om samma period under järnåldern. 

Mynningsdiametern kunde beräknas på tre små mynningsskärvor 

från F320, F324 och F325 bland de odaterade 

skärvorna. De raka till utåtböjda mynningarna med enkel 

profil härrör från två små kärl med diametrar på 14 och 

13 cm samt ett miniatyrkärl med en diameter på ca 5 cm. 

Diskussion 

Det keramiska fyndmaterialet från Sanna innehåller såväl 

stenålders‐ som järnålderskärl. Det är ett ganska normalt 

förhållande att mängden neolitisk keramik är större än 

järnåldersmaterialen här i Mellansverige. I detta fall beror 

det först och främst på att järnåldersmaterialet företrädesvis 

kommer från kulturlager, där större mängder av avfall 

normalt inte har deponerats och keramik också har sämre 

chanser att bevaras. Detta är dock antagligen inte den enda 

förklaringen på den lägre mängden av boplatskeramik från 

järnåldern. Gödsling av åkrarna, där hushållsavfall har åkt 

med, är sannolikt också av betydelse. Den öppna kulturlagerkontexten 

tillsammans med den begränsade mängden 

av material gör datering av keramiken svårare och betydligt 

mera osäker. Ändå kunde registreringen av järnålderskeramik 

från Sanna, liksom från Västra Via, visa på förekomsten 

av en tudelning i fingods och grovgods som ett gemensamt 

drag. Det är karakteristiskt för järnålderskrukmakeriet i 

hela Sydskandinavien att det – med rötter i yngre bronsålder 

– finns en uppdelning i två grupper av kärl med olika 

former, olika dekor och ytbehandling, eventuellt olika 

bränning och i vissa områden även olika gods. 

Det neolitiska hantverket är – åtminstone under tidigneolitikum 

och delar av mellanneolitikum – betydligt 

mera homogent, eller rättare sagt de variationer som förekommer 

är i högre grad individuella för den enstaka hantverkaren 

eller det enstaka kärlet. Den större homogeniteten 

kommer också fram i det förmodat tidigneolitiska 

materialet från Sanna samtidigt som dekorvariationen är 

markant. Det ska tilläggas att det är väsentligt att beakta 

mer än bara dekoren i de neolitiska materialen. Åtskilliga 

fynd pekar på att det till exempel inom Vrå-gruppen finns 

en stor variation i motiv och dekorelement. För att vara 

rimligt säker på att det rör sig om ett samtida fyndmaterial 

måste man också ta andra teknologiska parametrar i 

betraktning som belägg för homogenitet. 

Stenmaterialet från Sanna 

Av Michel Guinard 

Stenmaterialet från Sanna-boplatsen är begränsat. Större 

delen av det kan härledas till lokalens tidigaste användningsfas, 

d v s tidigneolitikum. Materialet består av avslag 

och avslagsfragment i flinta, kvarts, grönsten och kvartsit. 

Till detta kommer ett antal artefakter i form av knackstenar, 

malsten, yxa och ett skifferbryne (se kapitel 5). 

I följande avsnitt kommer bara flintan och i begränsad 

utsträckning grönstenen att behandlas. 

Flinta 

Ett problem med boplatser som Sanna är att skilja ut vilket 

material som tillhör stenålder och vad som tillhör övriga 

faser. En jämförelse av fragmenteringsgraden från de 

tidigneolitiska boplatserna Skumparberget 2, Skogsmossen. 

Tjugestatorp, Fågelbacken och Nävertorp pekar mot 

att det vid Sanna finns en liknande hantering av flintan. 

Medelvikten för flintan från Skumparberget 2 var 0,71 g/ 

avslag, Skogsmossen, ca 0,7, Fågelbacken 0,7, Tjugestatorp 

0,7, Skogsmossen 0,63 (minus flintyxor) och Nävertorp 

0,39. Fragmenteringsgraden hos Sannamaterialet ligger 

helt i linje med de övriga tidigneolitiska lokalerna med 

undantag för Nävertorp. 

Ett annat tydligt mönster på tidigneolitiska lokaler är 

att en stor del av den påträffade flintan är eldpåverkad 

samt att den har slipyta, vilket indikerar att den kommer 

från slipade yxor (fig 81). Sannamaterialet faller trots sin 

litenhet in i samma mönster som övriga lokaler. Mycket 

talar därför för att större delen av flintan ska föras till den 

tidigneolitiska fasen på platsen. 

Tvärpilar 

Under genomgången av stenmaterialet gjordes jämförelser 

med i första hand flintan från Skumparberget (Apel 

(red) 1996). Flera tendenser hos stenmaterialet som medelvikt, 

andel brända flintor och andel avslag med slipyta 

visade på en god överensstämmelse med Sanna-materialet 

(fig 81). Tolkningen av materialet från Skumparberget 

var att målet med den lokala reduceringen av flintan 

varit att producera tvärpilar och skrapor. Till tvärpilar 

har mindre, skivformade avslag använts (ofta med slipyta) 

och till skrapor, större tjockare avslag (Apel (red) 

1996:150ff). I materialet från Sanna finns enstaka skivformade 

avslag men inget av dem har spår av bearbetning 

eller slipyta. Inga avslag och fragment uppvisar 

någon avsiktlig bearbetning med undantag för enstaka 

bitar med bruksretusch. Materialet verkar i sin helhet 

bestå av avfall. 

I en tidigare artikel har det påvisats att tvärpilar dyker 

upp i det arkeologiska materialet i Mellansverige i samband 

med introduktionen av jordbruk och trattbägarkulturen 

under tidigneolitikum (Guinard & Groop 


2007:208ff). Tvärpilarna har ingått som en viktig del i det 

”neolitiska paketet”. De boplatser som är medtagna i studien 

ligger alla i en tidig fas av tidigneolitikum. Infogar 

man emellertid andra undersökta tidigneolitiska platser 

utan fynd av tvärpilar i studien anas ett intressant 

mönster. Dateringarna från dessa lokaler ligger i huvudsak 

något senare i tid än lokaler med fynd av tvärpilar 

(fig 82). Fortfarande finns både kust‐ och inlandsbaserade 

boplatser. Tendensen är dock att lokaler som dateras till 

en senare fas av tidigneolitikum saknar fynd av tvärpilar. 

Flera av lokalerna både från tidigneolitikum 1 (TN1) 

och 2 (TN2) hade en lång brukningstid. Detta är logiskt 

med tanke på att i synnerhet inlandslokalerna inte var 

lokaliserade till en vikande strandlinje. Flera av lokalerna 

som saknar fynd av tvärpilar har dock en tyngdpunkt i den 

senare TN2-fasen. Ett sätt att visa detta är att göra en kombinationsdatering 

från respektive lokal. I detta fall har ett 

mindre urval lokaler gjorts (fig 83). Urvalet består av två 

boplatser med tvärpilar (Skumparberget och Tjugestatorp) 

samt två utan (Nävertorp och Sanna). 

Om detta ger en bra bild av tvärpilarnas förekomst 

innebär det att de påträffas under en kort tid, ca 3-400 år, 

d v s under en inledande fas av jordbrukets introduktion. 

Om tvärpilar ska förknippas med jakt innebär det att den 

Lokal Antal flinta Medelvikt g Antal brända % Antal m slipyta Slipyta % 

Skumparberget 504 0,71 56 86 17 

Skogsmossen 1642 0,63 72,5 197 12 

Tjugestatorp 100 0,7 42,5 9 9 

Fågelbacken 162 0,61 35 31 19 

Sanna 36 0,74 39 6 17 

Nävertorp 467 0,39 51 79 17 

exkl yxor 

Figur 81. Tabell över flintamaterialet från ett antal tidigneolitiska lokaler runt Mälardalen. 

Lokal Typ Datering Tvärpilar Referens 

Skogsmossen Inland TN X Hallgren 2008 

Skumparberget Inland TN X Apel (red) 1996 

Fågelbacken Kust TN X Apel et al 1995 

Myrstugeberget 2 Kust TN X Granath Zillén 2001 

Anneberg Kust TN1 X Segerberg 1999 

Tjugestatorp Inland TN X Artursson (red) 1996 

Frotorp Inland TN X Blomqvist 2006 

Lilla Gävsjö Kust TN1 X Graner 2003b 

Åby koloniområde Kust TN X Frykberg 1998 

Pärlängsberget Kust TN1 X Hallgren et al 1996 

Limsjön Inland TN1 X Larsson 1994 

Påljungshage Kust TN1-TN2 X Eriksson & Wikell manus 

Sanna Inland TN2 Se denna volym 

Postboda 2 Kust TN2-MN Sundström et al 2006 

Nävertorp Inland TN Edenmo et al 2008 

Bålmyren Kust TN2-MN Sundström & Darmark 2005 

Högmossen Kust TN2-MN Björck et al (red) 2008 

Figur 82. Daterade tidigneolitiska lokaler i Mellansverige. 


var ett viktigt inslag under introduktionen av jordbruket. 

Möjligen ska den ses som ett viktigt komplement till den 

småskaliga djurhållningen. Tvärpilar förekommer både 

på jordbrukslokaler och på kustlokaler (fig 82). Däremot 

tycks tillverkning bara förekomma på inlandslokaler 

som exempelvis Skumparberget (Apel (red) 1996). Detta 

kanske ska förstås som att trattbägarsamhället i Mellansverige 

redan under TN2 påbörjar en förändringsprocess 

som så småningom innebär ett övergivande av jordbrukslokalerna 

i inlandet. En förändringsprocess som så småningom 

leder till marin specialisering där en helt annan 

typ av teknologi och spetsar introduceras (spånpilspetsar), 

d v s det vi benämner gropkeramisk kultur. 

Ovanstående resonemang ska endast ses som ett mindre 

pilotstudie. Dock tycks tendenserna lovande. Går det 

att snäva in tvärpilarnas förekomst till den korta introduktionsfasen 

(TN1) av jordbruket i Mälardalen öppnar 

det möjligheter för att diskutera andra sidor i trattbägarsamhället, 

t ex vilken roll jakten spelade (symbolisk och/ 

eller ekonomisk). 

Grönsten 

Grönstensmaterialet är mycket begränsat. Det kan dock 

konstateras att de härrör från två typer av råmaterial. 

Avslagen från en grovkornig diabas tycks komma från ett 

inledande stadium av yxproduktionen medan den täta 

grönstenen kommer från finpreparering i ett senare skede 

(on the edge-avslag). Trindyxan är tillverkad i ett tredje 

råmaterial. Yxproduktion utförs sällan i sin helhet på en 

och samma plats (Apel & Sundström 1998; Guinard & 

Vogel 2006; Ahlbeck & Isaksson 2007). 

Figur 83. Kombinationsdateringar från ett urval tidigneolitiska 

lokaler. Notera att samtliga dateringar från respektive lokal 

är med. 


7. Sanna – en åkerboplats med 

stort tidsdjup 

Från stenålder till historisk tid 

Människor har nyttjat den sandiga sydvästsluttningen på 

Hardemoåsen som utgör RAÄ 98 under lång tid; från en 

plats för troligtvis tillfälliga besök av jägare-samlare under 

slutet av mesolitikum, via en mera permanent bosättning 

av jordbruksidkare under tidigneolitikum och en långhusoch 

odlingsbygd under järnåldern, till en plats för modernt 

åkerbruk – för att slutligen (?) bli platsen för en motorväg. 

Slutet av mesolitikum 

Ett förkolnat fragment av ett hasselnötsskal har 14 C‐daterats 

till cirka 4 000 f Kr, d v s övergången mesolitikum– 

neolitikum. Skalfragmentet kan vara spår av mänskliga 

aktiviteter på platsen, men några mera omfattande lämningar 

från denna tid har inte hittats. Det framkomna 

stenmaterialet, inte minst flintan, är dock svårdaterad. 

Under slutet av mesolitikum och i början av neolitikum 

var platsen vid Sanna ett ställe vid åsen som man passerade 

eller kanske stannade till vid under kortare perioder. 

Platsen var då inte direkt strandbunden, men vattendraget 

– dagens Svartån – låg något närmare och var också bredare 

jämfört med idag. Havet, eller rättare sagt havsviken 

som idag utgör Mälaren, låg nästan en mil österut. 

Den tidigneolitiska trattbägarboplatsen 

Det neolitiska materialet från Sanna blev större än förväntat. 

Fem 14 C‐dateringar har givit värden till neolitikum, 

varav fyra till tidigneolitikum och en till senare delen av 

mellanneolitikum/senneolitikum. Minst nio av de undersökta 

anläggningarna har genom 14 C och/eller genom 

fynden kunnat dateras till neolitikum, sannolikt tidigneolitikum. 

Även lämningarna efter en ugn är troligtvis från 

tidigneolitikum. Ugnens funktion är dock okänd. 

Merparten av den framkomna keramiken är neolitisk 

och kan klassificeras som tidigneolitisk trattbägarkeramik. 

Dekoren bestod främst av pinnintryck och snördekor nedanför 

mynningen. Även bränt benmaterial av får/get och 

möjligtvis även av svin har påträffats i troliga neolitiska 

anläggningar. Likaså har det framkommit ett stenmaterial, 

främst i form av flintavslag och en malsten, som sannolikt 

härrör från tidigneolitikum. Däremot har inga huslämningar 

från neolitikum kunnat identifieras. Troligtvis har 

de dock funnits där, men lät sig inte identifieras bland de 

många stolphålen och andra anläggningar från senare tider. 

Var de grunda kan de också vara bortplöjda. 

Slutsatsen är ändå att platsen under tidigneolitikum, 

sannolikt med betoning på dess senare del, utgjorde ett 

ställe där man mer eller mindre permanent bodde och 

idkade någon form av jordbruk. Benmaterialet är visserligen 

litet men som ovan nämnts har ben från får/get och 

eventuellt även svin hittats som bedöms vara från tidigneolitikum. 

Ett sädeskornsfragment har 14 C‐daterats till 

mellanneolitikum/senneolitikum. Förmodligen bedrevs 

även odling också under tidigneolitikum på platsen, men 

omfattningen av denna går inte att fastställa. 

Uppskattningsvis uppgick ytan på den tidigneolitiska 

boplatsen vid Sanna till cirka 1500-2000 m 2 , på en 

nivå cirka 49-50 m ö h. Platsen kan karaktäriseras som 

en inlandsboplats, tillhörande trattbägarkulturen, cirka 

7 km från dåtida kusten. Läget på en rullstensås var en 

vanlig placering för denna typ av boplatser (se Hallgren 

2008:92f). 

I en av rapportens fördjupningsstudier diskuteras om 

tvärpilar var en del av det ”neolitiska paketet” i samband 

med neolitiseringen cirka 4 000 f Kr. Studien visar dock 

att dessa enbart tycks förekomma på boplatser under 

tidigneolitikums första del (TN1) och inte under dess 

senare del (TN2). Inga spår av tvärpilar eller tvärpilsproduktion 

framkom vid Sanna, vilket stärker dateringen av 

platsen till tidigneolitikums senare del. 

Boplatslämningarna från äldre järnålder 

Inga fynd som med säkerhet kan dateras till bronsålder 

har hittats på platsen, men ett 14 C‐prov på träkol av lind 

gav en datering till yngre bronsålder. Träets egenålder gör 

att det möjligtvis ändå ska placeras i äldsta järnålder. 

Åtta 14 C‐dateringar har givit värden till perioden för romersk 

järn ålder–äldre romersk järnålder (500 f Kr – 200 e Kr), 

och två till perioden kring folk vandrings tid (400 – 600 e Kr). 

Fyndmaterialet som med säkerhet kan sägas vara från 

järnålder utgjordes främsta av keramik. 

Lämningarna, främst stolphål, efter åtta stolpburna 

långhus har identifierats. Samtliga hus kan sannolikt utifrån 

både 14 C och typologi dateras till perioden förromersk 

järnålder–äldre romersk järnålder. Av husen framkom fyra 

i anslutning till det sydvästra delområdet, två i sydöstra 

delen av det centrala delområdet och två i kulturlagret i 

norra delen av det centrala delområdet (se fig 86). 

Frågan om husen representerar flera samtida gårdar 

eller en gård med flera bebyggelselägen över tid är något 

oklar. En möjlig tolkning är att Hus 1 och 2 inte var samtida 

utan följde på varandra under förromersk järnålder. Hus 4 

kan vara samtida med en av dessa och Hus 5 något yngre. 

Något yngre kan också Hus 7 och 8 vara, närmare bestämt 

från äldre romersk järnålder. De kan emellertid också i ett 

tidigt skede ha varit samtida med något av de båda förstnämnda 

husen. Hus 3 och 9 från norra delen av det centrala 

delområdet dateras troligtvis till förromersk järnålder. 

Kronologin i detta område med många anläggningar 

och fynd från neolitikum och senare är dock problematisk. 

Sammantaget ger detta ändå en bild av en bebyggelse som 

åtminstone tidvis under äldre järnåldern bestod av mer 

än en gård, d v s det man skulle kunna uppfatta som en 

löst sammanhållen by. Typologiskt tycks husen från Sanna 


Neolitiska anläggningar och förekomsten 

av neolitisk keramik och slagen sten 

0 25 50 m 

Neolitiska anläggningar 

Neolitisk keramik och slagen sten 

1455500 1455600 1455700 

6569450 

6569350 

Figur 84. Stenåldersboplatsens utbredning utifrån förekomsten av neolitiska 

anläggningar, neolitisk keramik och slagen sten. Skala 1:1 000. 


!( 

10 

!( 

11 

!( 

9 

!( 

!( 

4 

5 

!(!( 

!( 

6 7 8 

1 

!( 

Örebro 

!( 

2 

!( 

!( 

3 

!( 

12 

!( 

13 

0 12,5 25 50 Km 

Figur 85. Karta över ett urval tidigneolitiska lokaler i regionen: 1. Sanna, 

2. Kumla, 3. Frotorp, 4. Stenstorp, 5. Hjulberga, 6. Tjugestatorp, 7. Skumparberget, 

8. Skogsmossen, 9. Fågelbacken, 10. Dalkarstorp, 11. Nyskottet, 

12. Mogetorp & Nävertorp, 13. Östra Vrå. 

!( 

sammanfalla med den allmänna bilden av treskeppiga hus 

från äldre järnålder i Sverige. 

Ett härdområde, som representerar en aktivitetsyta, 

framkom strax söder om Hus 3 i det centrala delområdet. 

En av härdarna har 14 C‐daterats till förromersk järnålder. 

Även en grop intill Hus 3 har 14 C daterats till samma 

period. Många av anläggningarna är troligtvis från järnåldern, 

men endast fem har kunnat dateras till denna 

period med hjälp av fyndmaterialet. Inga spår av förhistoriska 

hägnader har heller påträffats. Sammanfattningsvis 

innebär detta att det är svårt att rekonstruera hur boplatsområdet 

var organiserat under äldre järnålder. 

Makrofossilanalysen visar på att det jordbruk som 

bedrevs i anslutning till husen hör hemma i äldre järnålder 

eller är åtminstone typiskt för tiden. Främst rör det 

sig om skalkorn och emmer/speltvete. Det sistnämnda är 

framförallt stenålderns viktigaste sädeslag men finns även 

under järnåldern (se bilaga 3a). Ben efter tamboskap som 

med säkerhet kan dateras till järnålder saknas i materialet. 

De båda 14 C‐dateringarna som gav värden till folkvandringstid 

var på makrofossiler av emmer/speltvete och 

skalkornsfragment. Kanske var det så att platsen under 

denna tidsperiod och även under yngre järnålder inte 

hyste byggnader utan utgjorde åkermark, precis som den 

gjort under historisk tid. 

Spår av järnhantering fanns i form av mindre mängder 

slagg från både förhistorisk och historisk tid. 

Historisk tid 

Två 14 C‐prov gav dateringar till historisk tid. Den ena dateringen 

var från en brunn och den andra från en större grop 

(A15934). Flera liknande gropar påträffades inom UO. Även 

den ovalformade rännan (A8948) är med största sannolikhet 

från historisk tid. Dess funktion är emellertid oklar. 

Från historisk tid fanns för övrigt främst lämningar från 

åkerlandskapet, i form av diken, samt nedgrävda odlingsrösen 

och större åkerstenar. 


Hus och anläggningar från järnålder samt förekomsten 

av järnålderskeramik och odaterad förhistorisk keramik 

0 25 50 m 

Järnåldersanläggningar 

Järnålderskeramik och odaterad förhistorisk keramik 

Hus 

1455500 1455600 1455700 

6569450 

6569350 

Figur 86. Järnåldersboplatsens utbredning utifrån förekomsten av hus, 

järnålders-anläggningar samt järnålderskeramik och odaterad förhistorisk 

keramik. Skala 1:1 000. 


8. Måluppfyllelse 

De mål och frågeställningar som uppställdes i kapitel 3 

har i stor utsträckning kunnat besvaras. Eftersom boplatsen 

uppvisade en omfattande ackumulation av lämningar 

från flera faser har de kronologiska frågorna kommit att 

prioriterats. Även metodiska frågor har lyfts fram. Detta är 

svaren på de frågeställningar som formulerades: 

• Platsen har inrymt både bebyggelse och jordbruk under 

äldre järnålder och förmodligen även under tidigneolitkum. 

Under yngre järnålder och historisk tid har platsen 

sannolikt nyttjats som i första hand åker. I vilken 

omfattning platsen utnyttjades under senare delen av 

neolitikum och under bronsålder är mera oklart. 

• En omfattande bebyggelse var etablerad redan under 

förromersk järnålder. 

• Åtta huslämningar har identifierats, med trolig datering 

till perioden förromersk järnålder–äldre romersk järnålder. 

Platsen har således varit bebyggd under åtminstone 

500 år, vilket innebär flera generationer (minst två) 

av bostadshus. 

• Flera gårdar har förmodligen funnits samtidigt under 

större delen av perioden. Hur många är mera oklart, 

men minst två. Materialet är emellertid för fragmenterat 

för att se eventuella skillnader mellan de olika gårdarna. 

Troligtvis ingick de i någon form av byliknande 

organisation, där lämningarna vid RAÄ 99 kan ses som 

utmarksverksamhet. Fornlämning RAÄ 98 Sanna fortsätter 

med största sannolikhet norrut fram till bytomten 

RAÄ 66. 

• De hustyper som kunnat identifieras motsvarar i hög 

utsträckning de som är kända i Mälarområdet i övrigt 

från denna tid, d v s balanserade treskeppiga långhus 

av olika modeller och storlekar. I enstaka fall, särskilt i 

Hus 7, har även rumsindelningen delvis kunnat rekonstrueras. 

Ett härdområde från förmodligen äldre järnålder 

har framkommit, men i övrigt var det svårt att 

identifiera aktivitetsytor och tidshorisonter bland de 

fristående anläggningarna. Inte heller några förhistoriska 

hägnader har kunnat lokaliseras. 

Avslutningsvis kan man konstatera att undersökningen 

vid Sanna bidragit till en ökad kunskap kring i första hand 

äldre järnålderns bebyggelse i Örebro län, främst genom 

ett ökat antal kända huslämningar från denna period. 

Hus 7 är dessutom en av de tydligaste huslämningarna 

från perioden i länet. 

Därtill har undersökningen bidragit till att ytterligare 

en inlandsboplats från trattbägartid blivit känd. Det tidigneolitiska 

materialet från Sanna är förhållandevis omfattande 

och antalet kända sådana boplatser i länet är fortfarande 

ganska få. 

Resultaten från undersökningen vid Sanna kan tillsammans 

med resultaten från andra samtida platser generera 

ytterligare kunskapen kring Närkes förhistoria. 


9. Summary 

The investigation of the archaeological remains at Sanna 

(RAÄ 98, Vintrosa parish) in Örebro county was undertaken 

by the SAU from August 5 until October 31 2005. The 

investigation covered a 200 metre long by 60 metre wide, 

east-westerly orientated area. The remains are located on 

a gentle west-facing decline on the banks of the Svartån 

river, approximately 45-50 m. a. s. l. The geology of the 

area consists mainly of sand in the central and east parts, 

while the west parts were characterised by fine silt. A 2004 

evaluation of the site revealed settlement remains, primarily 

dating from the Early Iron Age (Groop 2005). During 

historical times, the site has been cultivated, and the historical 

settlement at Sanna village is just to the north. 

After the sod had been removed a total of 1500 possible 

features were documented using a total station during 

the investigation. Almost all features were excavated 

and about 650 were deemed to be archaeological features. 

These were either of prehistoric origin, such as postholes, 

hearths, and various forms of pits, or of historical origin, 

such as clearage cairns, systems of enclosure ditches and 

suchlike. In addition, there was a centrally located continuous 

culture layer in the north part of the site. 

Features were found over the entire area, but those 

thought to be prehistoric are mainly located in the southwest 

and central parts of the site. These two areas also 

harboured remains of eight houses, mainly in the form 

of postholes. These structures were three-aisled longhouses. 

Through typology or radiocarbon testing, they 

were dated to the Early Iron Age (500 BC – 500 AD). Primarily 

the structures dated from the Pre-Roman Iron Age 

(500 BC – AD). House 7, the best-preserved house, was 

about 23 metres long and 7,5 metres wide. 

The central area also harboured some features dating 

from earlier periods, in particular from the onset of the 

Early Neolithic. These features contained funnel beaker 

pottery, stone flakes, querns, burnt bone from sheep/ 

goats and other livestock and hazelnut shells. Two of these 

pits have been radiocarbon dated to the later stage of the 

Early Neolithic (3600-3300 BC). Other features were of 

recent origin. For example, there was an oval trench containing 

fragments of porcelain in the east part of the site. 

No definite Stone Age house remains have been identified, 

put it is possible that the some of the post holes in the 

central north area date from this period. 

Finds were collected over a large area, but chiefly from 

the culture layer in the central north area. To clarify the 

extent of the layer as well as the frequency and distribution 

of finds, 30-odd 1 by 1 metre test pits were dug every 

10 metres in the north and central parts of the area. In 

total, almost 3,4 kilograms of prehistoric pottery were 

found in features, test pits and scattered around the surface. 

The majority of pottery can be said to be ordinary 

household pottery from the Stone and Iron Ages. 

On completing excavation, we can surmise that the 

Early Iron Age settlement in the central and north areas 

superposed a Stone Age settlement containing finds 

belonging to the Early Neolithic funnel beaker (TRB) culture. 

There are also radiocarbon datings from the Late 

Neolithic and the Bronze Age, although finds from these 

periods are few. It is therefore likely that Sanna has been 

continuously settled from the later part of the Early Neolithic 

until the present day. 


Referenser 

Ahlbäck, M. & Isaksson, M. 2007. Riksväg 73. Slutundersökningar. 

RAÄ 661, 663, 664, 665 och 666, Ösmo sn, Södermanland. 

Rapporter från Arkeologikonsult 2007:2037. 

Upplands Väsby. 

Andersson, J. & Graner, G. 2005. Bönderna vid Bäcklunda 

– från stenålder till historisk tid. Del 3. Närke, Mosjö socken, 

Törsjö 2:4, RAÄ 52. Riksantikvarieämbetet UV Bergslagen 

Daff 2005:1. Örebro. 

Apel, J.-E., Bäckström, Y., Hallgren, F., Knutsson, K., Lekberg, 

P., Olsson, E., Steineke, M., & Sundström, L. 1995. Fågelbacken 

och trattbägarsamhället. Samhällsorganisation 

och rituella samlingsplatser vid övergången till en bofast 

tillvaro i östra Mellansverige. Tor 27:1: Uppsala: 47-132. 

Apel, J. & Sundström, L. 1998. An Early Neolithic Axe Production 

and Distribution System within a Semi-Sedentary 

Farming Society in Eastern Central Sweden, c. 

3500 BC. In: L. Holm & K. Knutsson (eds). Third Flint 

Alternatives Conference at Uppsala. Opia 19. Uppsala: 

155-192. 

Apel, J. (red). 1996. Skumparberget 1 och 2. En mesolitisk 

aktivitets yta och tidigneolitiska trattbägarlokaler vid Skumparberget 

i Glanshammars socken, Örebro län, Närke. För‐ och 

slutundersökningsrapport från Arkeologikonsult AB. 

Upplands Väsby. (Otryckt rapport). 

Artursson, M. (red). 1996. Tjugestatorp. En tidigneolitisk 

boplats i östra Mellansverige. RAÄ 195, Glanshammars sn, 

Närke. Arkeologikonsult AB. Upplands Väsby. 

Berggren, Å. & Celin, U. 2004. Öresundsförbindelsen. Burlöv 

20C. Rapport över arkeologisk slutundersökning. 

Malmö Kulturmiljö Rapport nr 36. Malmö. 

Bergold, H. & Holm, J. 1999. Lämningar från mesolitikum 

till efterreformatorisk tid vid Skävi E20. Närke , Viby socken, 

Skävi 1:81 och Brånntorp1:6, Raä 222. Riksantikvarieämbetet 

UV Mitt Rapport 1998:72. Stockholm. 

Bergold, H. & Holm, J. 2005. En järnåldersboplats och en gropkeramisk 

boplats vid Tybble bytomt, Närke, Örebro stadsområde, 

Almby kyrkogård, RAÄ 159. Riksantikvarieämbetet 

UV Bergslagen Daff 2004:2. Örebro. 

Bergold, H. & Pettersson, O. 2004. Bytomt, boplatser och en 

grav vid Odensvi och Frotorp, Närke, Viby socken, RAÄ 33:1-2, 

RAÄ 237 och RAÄ 238. Riksantikvarieämbetet UV Bergslagen 

Rapport 2001:9. Örebro. 

Björck, N. & Hjärtner-Holdar, E. (red). 2008. Mellan hav 

och skog. Högmossen, en stenåldersboplats vid en skimrande 

strand i norra Uppland. Volym 6. Arkeologi E4 Uppland 

– studier. Uppsala. 

Björnhem, N. & Säfvestad, U. 1993. Fosie IV. Bebyggelsen 

under brons‐ och järnålder. Malmöfynd 6. Malmö. 

Blomqvist, M., Fagerlund, D., Eriksson, T. & Rosborg, B. 

2006. Bönderna i Frotorp – spår av aktiviteter från trattbägartid 

och bronsålder-äldre järnålder E20, Närke, Viby socken, 

Frotorp 2:6, RAÄ 220. Riksantikvarieämbetet UV GAL 

Rapport 2006:2. Uppsala. 

Bäckström, Y. 1996. Tafonomiska processer. Exemplet Fågelbacken, 

Hubbo sn, Västmanland. C‐uppsats, Institutionen 

för arkeologi, Uppsala universitet, Uppsala. 

Darmark, K. & Sundström, L. 2007. Bostad sökes. Stenålders 

lokaler och bostadsstrukturer. I: N. Stenbäck (red). 

Stenåldern i Uppland. Uppdragsarkeologi och eftertanke. Arkeologi 

E4 Uppland – studier, Vol. 1. Uppsala: 537-558. 

Dumpe, B., Berzins, V. & Stilborg, O. manus. A dialogue 

across the Baltic on Narva and Ertebølle pottery. 

Dunér, J. 2005. Boplats med lämningar från senneolitkum till 

folkvandringstid vid Åslunda. Arlanabanan. Uppland, Odensala 

socken, Åslunda 1:14, RAÄ 6 och RAÄ 386. Riksantikvarieämbetet 


Edenmo, R., Graner, G., Larsson, H. & Lindholm, P. 2008. 

En välordnad stenåldersboplats vid Nävertorp. Södermanland, 

Katrineholms stad, Nävertorp 5:1, RAÄ 39. Riksantikvarieämbetet 


Eklund, S. 2005. Vaxmyra. Två boplatser vid en bäck. Välbevarade 

huslämningar och ett gravområde från äldre järnålder. 

Med bidrag av Y. Bäckström, K. Darmark, S. Häggström, 

H. Knutsson, C. G. Ojala och E. Petterson. SAU Rapporter 

8. Uppsala. 

Eliasson, L. & Kishonti, I. 2007. Det funktionella landskapet. 

Naturvetenskapliga analyser ur ett arkeologiskt perspektiv. 

Malmö Kulturmiljö Malmöfynd Nr 10. Malmö. 

Eriksson, M. 2005. Efterreformatorisk förundersökning. Delområde 

Sanna. Arkeologisk förundersökning. Vintrosa- 

Sanna 13:4, RAÄ 99. Vintrosa socken, Närke, Örebro 

län. SAU Rapport 2005:21. 

Eriksson, M., & Onsten-Molander, A. 2007. Boplats i 

gränsland. Västra Via – boplatslämningar, gravar och 

järnframställning. Från bergslag och bondebygd 2007 – 

Arkeologi E18. Örebro länsmuseum. Örebro: 57-65. 

Frykberg, Y. & Lindgren, C. 1998. Jägare eller bonde? Boplatsen 

Åby koloniområde. Nynäsbanan. Södermanland, Västerhaninge 

socken, RAÄ 479. Riksantikvarieämbetet UV Mitt Rapport 

1998:45. Stockholm. 

Frölund, P. och Larsson, L-I. 2007. Skämsta. Bosättning och 

gravar i norra Uppland. Arkeologisk undersökning, fornlämning 

203 och 442, Skämsta, Tierps socken, Uppland. Riksantikvarieäbetet 

UV Uppsala Rapport 1997:67. Uppsala. 

Gill, A. 2008. Från sädesbod till dödshus. U-formader nedgrävningar 

från tidigneolitikum. I: A. Lagerstedt (red). På 

väg genom Närke – ett landskap genom historien. Del 2. Rapporter 

från Arkeologikonsult 2008:2025. Upplands Väsby. 

Granath Zillén, G. 2001. Besökt och återbesökt – stenålders‐ 

och bronsåldersboplats vid Myrstugeberget. Väg 259. 


Södermanland, Huddinge socken, Masmo 1:8 och Myrstugeberget 

2, RAÄ 331. Riksantikvarieämbetet UV Mitt Rapport 

2001:8. Stockholm. 

Graner, G. 2003a. From Sherds to Shape. Early Neolithic 

funnel beakers in Eastern Central Sweden – what 

did they look like? In: C. Samuelsson & N. Ytterberg 

(eds). Uniting Sea. Stone Age Societies in the Baltic Sea Region. 

OPIA 33. Uppsala. 

Graner, G. 2003b. Lilla Gävsjö – en tidigneolitisk boplats i ytterskärgården. 

Väg 264. Uppland, Vallentuna socken, Bällsta 

2:19, RAÄ 479. Riksantikvarieämbetet. UV Bergslagen 


Granlund, S. 2007. Lilla Ulvsgryt. Hus och hägnad vid Hummelbäcken, 

Närke, Vintrosa socken, Lilla Ulvsgryt 1:1, RAÄ 97. 

Riksantikvarieämbetet UV Bergslagen, Rapport 2006:11. 

Örebro. 

Gurstad-Nilsson, H. 2001. En neolitisering – två förlopp. 

Tankar kring jordbrukskulturens etablering i Kalmarsundsområdet. 

I: G. Magnusson & S. Selling (red). Möre 

historien om ett småland. E22-projektet. Kalmar:129-164. 

Gustafsson, M. 2001. Från största hus till minsta hydda. 

I: G. Magnusson & S. Selling (red). Möre historien om ett 

småland. E22-projektet. Kalmar:587-610. 

Göthberg, H., Kyhlberg, O. & Vinberg, A. 1995. Hus och gård 

i det förurbana samhället. Riksantikvarieämbetet Arkeologiska 

undersökningar. Skrifter nr 13. Stockholm. 

Göthberg, H. 2000. Bebyggelse i förändring. Uppland från slutet 

av yngre bronsålder till tidig medeltid. OPIA 25. Uppsala. 

Groop, N. 2005. Boplatsområde från äldre järnåldern, Delområde 

Sanna, Arkeologisk förundersökning. Vintrosa- 

Sanna 13:4, RAÄ 98, Vintrosa socken, Närke, Örebro län. 

SAU Rapport 2005:20. Uppsala. 

Guinard, M. & Vogel, P. 2006. Stormossen. Ett senmesolitiskt 

boplatskomplex i den yttre uppländska skärgården. SAU skrifter 

20. Uppsala. 

Guinard, M., & Groop, N. 2007. Handtagskärnor och tvärpilar. 

En diskussion om stenteknologi och sociala processer 

under senmesolitikum och början av neolitikum. I: N. 

Stenbäck (red) Stenålder i Uppland. Uppdragsarkeologi och eftertanke. 

Vol. 1, Arkeologi E4 Uppland – Studier. Uppsala. 

Hallgren, F. 2008. Identitet i praktik. Lokala, regionala och 

överregionala sociala sammanhang inom nordlig trattbägarkultur. 

Coast to Coast-books No 17. Uppsala universitet. 

Uppsala. 

Hallgren, F., Bergström, Å. & Larsson, Å. 1995. Pärlängsberget, 

en kustboplats från övergången mellan senmesolitikum 

och tidigneolitikum. RAÄ 143, Ene 4:92, Övertjärna sn, Södermanland. 

Tryckta rapporter från Arkeologikonsult AB, 

nr 13. Upplands Väsby. 

Hallgren, F., Djerw, U., af Geijerstam, M. & Steineke, M. 

1997. Skogsmossen, an Early Neolithic settlement site 

and sacrificial fen in the northern borderland of the 

Funnel-beaker Culture. Tor 29. Uppsala: 49-111. 

Hellqvist, M. 2006. Geologisk rapport för Vintrosa och Sanna, 

Örebro län. Högskolan Dalarna, Naturgeografi Rapport 

2006:1. Falun. 

Herschend, F. 1989. Changing houses. Early medieval 

house types in Sweden 500 to 1000 AD. Tor 22. Uppsala: 

79-104. 

Hårding, B. 1999. Äldre och yngre järnålder. Vetenskapligt 

program för UV Bergslagen 2000 till 2002. Riksantikvarieämbetet 

UV Bergslagen Rapport 1999:13. Örebro 

Knabe, E. 2003. Bönderna vid Bäcklunda – från stenålder till 

historisk tid. Del 1. Närke, Mosjö socken, Törsjö 2:4 och 8:1, 

RAÄ 50-52. Riksantikvarieämbetet UV Bergslagen Daff 

2003:1. Örebro. 

Kraft, A. 2006. RAÄ i Äspsäter – en järnåldersboplats i Närke, 

Närke, Hidinge socken, Äspsäter 1:5, RAÄ 109. Riksantikvarieämbetet 

UV Bergslagen, Rapport 2006:1. 

Örebro. 

Lagerstedt, A. 2008. Falltorp. En boplats från äldre järnålder 

och utkanten av en historisk bytomt. I: A. Lagerstedt 

(red). På väg genom Närke – ett landskap genom historien. 

Del 1. Rapporter från Arkeologikonsult 2008:2025. 

Upplands Väsby. 

Larsson, F. & Lindberg, K-F. 2007. Sökandet efter ett hem i 

den Östsvenska neolitiska kultursfären – Metodaspekter 

på efterforskandet av neolitiska hyddor längs nya 

E4:an.I: N. Stenbäck (red). Stenåldern i Uppland. Uppdragsarkeologi 

och eftertanke. Arkeologi E4 Uppland – studier, 

Vol. 1. Uppsala: 517-536. 

Larsson, M., 1994. Stenåldersjägare vid Siljan. En atlantisk 

boplats vid Leksand. Fornvännen 1994/4. 

Lepiksaar, J. 1988. Om den tafonomiska förlustens betydelse 

vid kvantitativ analys av antropogena tanatocoenoser. 

I: E. Iregren & R.Liljeqvist (red).Faunahistoriska 

studier tillägnade Johannes Lepiksaar. University of Lund. 

Inst. of Archaeology Report Series 33. Lund: 21-35. 

Lindgren-Hertz, L. 1998. Groparna på Pryssgården. I: 

H. Borna-Ahlkvist, L. Lindgren-Hertz & U. Stålbom. 

Pryssgården. Från stenålder till medeltid. Arkeologisk slutundersökning 

RAÄ 166 och 167. Östra Eneby socken. Norrköpings 

kommun. Östergötland. Riksantikvarieämbetet UV 

Linköping Rapport 1998:72. Linköping: 72-102. 

O´Connor, T. 2000. The archaeology of animal bones. Stroud. 

Onsten-Molander, A.(red). 2008. Skälby – Bilden av byn 

växer fram. Fortsatta undersökningar av boplatslämningar från 

äldre järnålder. SAU rapport 14. Uppsala. 

Onsten-Molander, A. & Wikborg, J. 2006. Trekanten och 

Björkgården. Boplatslämningar från brons‐ och järnålder vid 


Fullerö. Undersökningar för E4, RAÄ 601 & 602, Gamla 

Uppsala socken, Uppland. SAU skrifter 13. Uppsala. 

Onsten-Molander, A. & Wikborg, J. 2007. Kyrsta. Del 2. 

Förhistoriska boplatslämningar. Undersökningar för E4, 

RAÄ 327 & RAÄ 330, Ärentuna socken, Uppland. SAU skrifter 

17. Uppsala. 

Pettersson, E. manus. Västra Via i vägen. Boplatslämningar 

och järnframställningsplats från järnåldern samt brandgravar 

från senneolitikum – äldre bronsålder. SAU rapport 2010:2. 

Uppsala. 

Petterson , O. 2003. E18. Lekhyttan – Adolfsberg. Lokalväg Berglunda 

industriområde – Mosåvägen. Närke; Hidinge, Mosjö, 

Täby och Vintrosa socknar samt Örebro stadsområde. Arkeologisk 

utredning, etapp 2. Riksantikvarieämbetet UV Bergslagen 


Rydberg, E. 2000. Boplatsen. I: E. Rydberg, M. Stibéus & 

J. Streiffert (red). Gravar och boplatslämningar vid Vibysjön. 

Arkeologiska slutundersökning av RAÄ 215, 218, 219, 223, 

Viby socken, Närke. Riksantikvarieämbetet UV Väst Rapport 

1998:17. Kungsbacka: 97-110. 

Schiffer, M.B. 1987. The Formation processes of the archaeological 

record. University of New Mexico Press. Albuquerque. 

Segerberg, A. 1999. Bälinge mossar. Kustbor i Uppland under 

yngre stenåldern. Aun 26. Uppsala universitet. Uppsala. 

Sjöling, E. 2007. Bränt, begravt och nedbrutet. Fältosteologiska 

studier av brända ben. I: M. Notelid (red). 

Att nå den andra sidan. Om begravning och ritual i Uppland. 

Volym 2. Arkeologi E4 Uppland – studier. Uppsala. 

Sundström, L. & Darmark, K. 2005. Bålmyren. En familjebaserad 

tidigneolitisk kustboplats i Uppland. SAU Skrifter 7. 

Uppsala. 

Sundström, L., Darmark, K. & Stenbäck, N. 2006. Postboda 

2 och 1. Säsongsboplatser med gropkeramik från övergången 

tidigneolitikum-mellanneolitikum i norra Uppland, 

SAU Skrifter 10. Uppsala 

Welinder, S. 1998. Neolitikum – bronsålder, 3900 f Kr – 

500 f Kr. I: S. Welinder, E.A. Pedersen & M. Widgren 

(red). Det svenska jordbrukets historia. Jordbrukets första femtusen 

år. 4000 f Kr – 1000 e Kr. Stockholm. 


Bilaga 1a. Anläggningar 

Anl nr Anl typ Längd (m) Bredd (m) Djup (m) Profilform Överliggande 

relation 

X-koord 

Y-koord 

483 Stolphål 0,36 0,36 0,15 Skålformad med plan botten Hus 1 6569368,87 1455578,89 

493 Stolphål 0,2 0,14 0,1 Skålformad 6569368,04 1455578,28 

593 Grop 0,8 0,69 0,1 Flack 6569371,12 1455579,59 

643 Stolphål 0,45 0,24 0,1 skålformad 6569365,47 1455580,18 

656 Grop 1,9 1,77 0,8 6569365,54 1455581,46 



714 Stolphål 0,45 0,25 0,1 Skålformad ngt oregelbunden 6569372,21 1455574,52 

727 Grop 1,1 0,7 0,2 Skålformad 6569371,43 1455571,87 

756 Grop 1,35 1,06 6569352,97 1455582,35 




871 Grop 0,28 0,2 0,3 Flack Hus 2 6569357,99 1455578,40 

908 Stolphål 0,9 0,4 0,24 Skålformad ngt oregelbunden Hus 2 6569356,45 1455581,53 

927 Grop 0,86 0,65 0,1 6569362,16 1455585,17 

953 Stolphål 0,56 0,35 0,18 skålformad ngt oregelbunden Hus 1 6569368,37 1455585,05 

965 Stolphål 0,56 0,33 Hus 1 6569371,46 1455586,42 


993 Stolphål 0,4 0,4 0,6 Skålformad med plan botten 6569370,51 1455609,25 

1015 Sotfläck 0,4 0,3 0,8 6569365,23 1455605,89 


1063 Härd 0,55 0,45 0,1 6569361,69 1455601,36 

1074 Stolphål 0,88 0,63 0,17 6569362,52 1455598,14 

1089 Härd 2,09 1,68 0,26 Skålformad ngt oregelbunden 6569368,07 1455599,67 


1154 Grop 1,58 1,45 0,23 Skålformad ngt oregelbunden 6569365,46 1455592,63 

1172 Stolphål 0,66 0,66 0,6 Flack ngt oregelbunden Hus 1 6569365,60 1455591,09 

1181 Ränna 2 0,94 0,22 Skålformad ngt oregelbunden Hus 1 6569363,49 1455588,57 


1226 Ränna 3,47 0,58 0,16 Skålformad ngt oregelbunden Hus 1 6569365,06 1455585,60 


1285 Grop 1,68 0,66 0,3 6569361,10 1455589,67 

1316 Kulturlagerrest 1,74 1,54 0,12 Planbottnad ngt oregelbunden 6569361,34 1455594,67 

1350 Stolphål 1,1 0,76 0,17 Skålformad Hus 4 6569365,54 1455603,38 

1364 Stolphål 0,35 0,33 6569368,76 1455589,72 


2476 Stolphål 0,24 0,2 0,18 U-formad Hus 2 6569351,91 1455597,88 


2497 Grop 0,44 0,35 0,1 Flack ngt oregelbunden 6569351,90 1455595,39 

2562 Stolphål 0,3 0,26 0,12 Planbottnad m raka sidor Hus 2 6569352,11 1455594,43 



2642 Kulturlagerrest 0,92 0,5 0,7 Planbottnad m lutande sidor 6569358,43 1455592,06 

2653 Kulturlagerrest 0,82 0,17 0,5 Flack 6569355,94 1455592,91 

2662 Stolphål 0,54 0,46 0,2 Planbottnad ngt oregelbunden 6569355,48 1455593,72 



relation 

X-koord 

Y-koord 



2690 Kulturlagerrest 0,93 0,5 0,6 Flack ngt oregelbunden 6569356,84 1455593,82 





2759 Stolphål 0,46 0,4 0,19 Planbottnad ngt oregelbunden Hus 2 6569357,14 1455580,96 

2777 Grop 2,04 1,04 0,5 Planbottnad m lutande sidor 6569417,02 1455696,89 




2904 Pinnhål 0,15 0,17 0,7 Skålformad 6569401,92 1455707,19 

2914 Kokgrop 0,94 2,3 0,48 Skålformad ngt oregelbunden 6569397,45 1455704,68 


3021 Grop 0,4 1,04 0,2 Planbottnad ngt oregelbunden 6569394,27 1455706,74 



3060 Pinnhål 0,13 0,14 0,15 U-formad 6569395,26 1455700,14 

3068 Stolphål 0,47 0,62 0,18 Planbottnad m lutande sidor 6569399,10 1455700,45 






3227 Ränna 3,04 0,35 0,2 Flack 6569414,86 1455692,90 





3599 Grop 0,28 0,3 0,3 6569394,76 1455684,94 

3758 Brunn 1,94 1,73 0,58 Skålformad ngt oregelbunden 6569361,86 1455555,74 











3990 Grop 1,2 2,67 0,23 Flack 6569364,62 1455563,14 



4168 Stolphål 0,28 0,26 6569365,60 1455577,83 


4258 Grop 0,43 0,43 0,1 Skålformad 



relation 

X-koord 

Y-koord 

4293 Stolphål 0,36 0,35 Hus 1 6569366,62 1455589,27 



4339 Stolphål 0,2 0,15 0,5 6569365,32 1455577,16 

4404 Stolphål 0,4 0,28 0,12 6569354,04 1455607,97 

4427 Härd 1,3 1,2 0,12 Flack 6569403,08 1455574,87 

4482 Pinnhål 0,05 0,05 0,25 planbottnad m raka sidor 

4496 Pinnhål 0,05 0,05 0,13 planbottnad m raka sidor 6569403,90 1455579,68 


4498 Pinnhål 0,05 0,05 0,9 spetsig 6569404,07 1455580,14 

4640 Grop 1 0,6 0,6 6569398,89 1455575,68 

4752 Stolphål 0,4 0,58 0,32 Spetsig ngt oregelbunden 6569403,35 1455586,53 



4870 Stolphål 0,27 0,27 0,24 planbottnad m lutande sidor 6569407,51 1455590,16 


4897 Stolphål 0,16 0,14 0,37 planbottnad m raka sidor 6569407,49 1455591,88 


4947 Sotfläck 0,1 0,1 0,2 Flack 6569393,02 1455589,40 

4976 Härd 1,4 1,42 0,2 Flack ngt oregelbunden 6569396,21 1455593,38 


5082 Grop 2,45 0,9 0,44 skålformad ngt oregelbunden 6569407,14 1455595,24 





5301 Stolphål 0,65 0,4 0,3 U-formad 6569407,17 1455647,39 


5389 Kulturlagerrest 0,5 0,35 0,1 skålformad ngt oregelbunden 6569406,33 1455600,17 

5418 Stolphål 0,3 0,3 0,2 Planbottnad m raka sidor 6569407,53 1455601,84 

5426 Ugn 1,8 1,4 0,8 Flack ngt oregelbunden 6569403,62 1455623,12 


5645 Stolphål 0,3 0,23 0,13 U-formad ngt oregelbunden 6569400,06 1455605,14 

5655 Grop 1,14 0,76 0,12 6569401,20 1455605,85 




5773 Stolphål 0,1 0,1 0,36 planbottnad m lutande sidor 6569402,58 1455602,12 



5785 Kulturlagerrest 0,7 0,48 0,24 planbottnad ngt oregelbunden 6569404,74 1455605,31 

5799 Grop 1 0,58 0,14 Skålformad 6569405,85 1455603,49 

5824 Härd 1,45 1,35 6569407,46 1455604,32 

5854 Pinnhål 0,09 0,08 0,13 Planbottnad m raka sidor 6569407,90 1455693,26 

5860 Pinnhål 0,1 0,09 0,2 Planbottnad m lutande sidor 6569406,15 1455688,88 


5956 Grop 0,7 0,4 0,22 Planbottnad m raka sidor 6569401,50 1455614,32 




relation 

X-koord 

Y-koord 







6342 Kokgrop 1,3 1,3 0,44 Skålformad 6569402,20 1455610,23 


6537 Pinnhål 0,12 0,14 0,18 U-formad ngt oregelbunden 6569404,72 1455622,79 


6584 Grop 0,64 1 0,19 Skålformad ngt oregelbunden 6569406,59 1455626,23 



6743 Härd 1,55 1,55 0,12 Flack 6569394,49 1455627,13 




6900 Stolphål 1,3 0,6 0,12 Planbottnad m lutande sidor Hus 2 6569357,29 1455587,85 


6930 Pinnhål 0,1 0,05 0,4 6569359,37 1455571,81 

6940 Pinnhål 0,08 0,08 0,4 6569359,46 1455574,10 

6984 Pinnhål 0,1 0,08 0,4 6569359,71 1455574,64 

7005 Pinnhål 0,08 0,08 6569359,34 1455576,13 

7014 Pinnhål 0,07 0,07 0,4 6569359,47 1455576,78 

7043 Pinnhål 0,06 0,06 0,2 6569359,60 1455578,36 




7140 Stolphål 0 0 Hus 5 6569371,09 1455558,53 

7161 Stolphål 0,66 0,24 0,4 Flack 6569367,44 1455558,70 


7192 Stolphål 1,7 1 0,42 Skålformad ngt oregelbunden Hus 4 6569364,55 1455611,40 

7301 Stolphål 0,2 0,19 0,5 6569350,63 1455613,45 

7323 Pinnhål 0,08 0,08 0,5 6569352,36 1455617,82 

7342 Stolphål 0,12 0,12 0,5 6569355,03 1455616,66 

7360 Stolphål 0,12 0,12 0,5 6569356,72 1455611,55 




7694 Grop 0,18 0,18 0,8 6569352,22 1455580,51 


7730 Grop 0,26 0,24 0,7 6569359,32 1455589,86 

7770 Grop 0,79 0,79 0,7 6569359,47 1455600,11 

7771 Grop 3,13 3 0,31 Skålformad 6569356,62 1455602,63 

7783 Grop 0,4 0,35 0,8 6569360,94 1455607,15 

7804 Röjningsröse 2,21 1,17 0,65 6569366,71 1455609,86 





relation 

X-koord 

Y-koord 

7918 Härd 1 1 0,14 Flack ngt oregelbunden 6569358,10 1455623,08 

7932 Röjningsröse 1,2 0,8 0,8 Skålformad 6569364,91 1455615,28 

7958 Stolphål 2 2 0,54 Skålformad ngt oregelbunden Hus 4 6569368,62 1455612,47 

7980 Stolphål 0,17 0,14 0,7 6569371,43 1455612,48 


8038 Stolphål 0,14 0 0,7 6569367,53 1455613,97 



8190 Grop 0,17 0,17 0,7 6569366,91 1455620,17 


8271 Röjningsröse 2,2 2,2 6569369,73 1455621,75 








8559 Sotfläck 0,3 0,42 0,2 6569357,36 1455625,19 








8863 Ränna 1,45 0,3 6569408,47 1455672,72 

8880 Ränna 3,13 0,76 0,31 Skålformad ngt oregelbunden 6569409,68 1455674,62 

8920 Ränna 1,5 0,4 6569409,54 1455677,22 

8948 Ränna 10 6 0,26 Flack ngt oregelbunden 6569403,18 1455678,66 









9583 Stolphål 0,34 0,3 6569394,12 1455679,67 



9659 Stolphål 0,36 0,24 0,8 skålformad ngt oregelbunden 6569399,40 1455516,15 









relation 

X-koord 

Y-koord 


9803 Stolphål 0,4 0,36 0,11 skålformad ngt oregelbunden 6569395,31 1455534,36 


9946 Härd 0,9 0,7 0,2 Flack 6569392,17 1455528,92 
















11229 Stolphål 0,7 0,5 6569391,10 1455611,19 

11244 Stolphål 0,5 0,5 6569394,29 1455609,86 

11273 Stolphål 0,3 0,2 6569393,35 1455615,53 

11300 Kulturlagerrest 1,3 0,65 6569373,99 1455546,66 

11370 Grop 2,26 1,89 6569384,51 1455538,16 

11418 Härd 2 1,1 6569388,54 1455539,83 

11523 Härd 0,9 0,6 6569384,18 1455549,35 

11536 Grop 0,45 0,3 6569382,68 1455548,07 

11561 Grop 1 0,35 6569381,94 1455549,84 

11591 Grop 0,8 0,7 6569381,56 1455551,79 


11725 Pinnhål 0,1 0,1 0,8 Spetsig 6569373,56 1455557,70 





11974 Grop 0,38 0,33 0,4 Flack 6569374,91 1455568,78 





12031 Stolphål 0,23 0,17 0,15 U-formad ngt oregelbunden Hus 1 6569375,60 1455570,18 

12065 Stolphål 0,38 0,3 0,1 Flack Hus 1 6569378,33 1455571,26 









relation 

X-koord 

Y-koord 









12489 Grop 0,72 0,9 0,32 Spetsig ngt oregelbunden 6569374,29 1455589,44 





12625 Stolphål 0,62 0,68 0,17 Flack ngt oregelbunden 6569376,47 1455593,55 





12749 Stolphål 0,55 0,4 0,14 6569378,81 1455597,08 




13053 Röjningsröse 2,27 1 6569382,82 1455606,95 

13113 Röjningsröse 1,46 1 6569374,65 1455607,47 







13399 Grop 0,32 0,3 0,4 Flack 6569366,81 1455570,89 












13539 Pinnhål 0,14 0,2 0,13 Spetsig ngt oregelbunden 6569383,94 1455707,01 

13546 Härd 0,82 1,14 6569384,36 1455704,90 







relation 

X-koord 

Y-koord 



















14330 Härd 2,3 1,7 0,38 Planbottnad m raka sidor 6569379,37 1455671,22 


14495 Grop 0,53 0,34 0,2 U-formad ngt oregelbunden 6569386,52 1455670,24 

14720 Ränna 1,52 0,55 0,32 Spetsig ngt oregelbunden 6569381,59 1455664,15 


14794 Stolphål 0,2 0,2 0,14 Spetsig ngt oregelbunden Hus 7 6569373,89 1455664,24 



14833 Grop 0,8 0,8 0,22 6569374,40 1455662,56 





15000 Härd 1,03 0,94 6569378,30 1455651,13 





15272 Grop 1,1 1 0,23 Skålformad 6569381,92 1455650,82 

15300 Stolphål 1,75 1 0,48 Skålformad 6569389,57 1455654,61 





15523 Grop 0,85 0,62 0,12 Flack 6569378,92 1455646,74 




15703 Härd 0,97 0,7 0,12 Flack 6569366,12 1455641,23 




relation 

X-koord 

Y-koord 






16032 Härd 0,65 0,65 0,8 Flack 6569360,99 1455655,62 




16130 Härd 0,75 0,58 0,3 U-formad Hus 7 6569362,11 1455665,75 

16140 Härd 1,2 0,7 0,2 Skålformad Hus 7 6569363,50 1455665,57 









16267 Röjningsröse 1,39 1,35 6569377,89 1455625,19 

16283 Stolphål 0,65 0,4 6569386,09 1455626,93 

16319 Stolphål 0,8 0,38 6569398,20 1455629,98 

16348 Stolphål 0,41 0,32 0,3 Spetsig 6569362,87 1455647,16 


16368 Härd 0,7 0,7 0,1 Skålformad med plan botten 6569367,23 1455656,43 

16379 Ränna 0,7 0,5 0,18 Skålformad Hus 7 6569367,31 1455659,11 







16568 Ränna 0,8 0,27 0,5 Flack 6569373,51 1455650,12 





16672 Stolphål 0,4 0,4 0,88 Spetsig Hus 7 6569360,72 1455668,48 









17913 Kulturlagerrest 1 1 0,14 Flack 6569406,34 1455676,77 




relation 

X-koord 

Y-koord 





18094 Pinnhål 0,15 0,15 0,3 Skålformad Hus 2 6569354,38 1455578,55 


















18406 Grop 1 0,45 0,36 Spetsig ngt oregelbunden 6569406,17 1455675,90 


18452 Stolphål 0,35 0,33 Hus 1 6569377,95 1455573,75 

18490 Stolphål 0,13 0,11 Hus 1 6569370,22 1455576,63 

18502 Härd 1,48 1,42 0,8 Flack 6569399,61 1455628,33 


18545 Stolphål 0,17 0,16 Hus 1 6569373,41 1455586,19 







18791 Härd 0,85 0,48 0,11 Flack 6569404,22 1455627,05 

18801 Stenpackning 1,65 1,3 0,24 Skålformad 6569398,55 1455629,36 



18849 Stolphål 1,04 1 0,1 Flack Hus 1 6569368,09 1455592,00 











relation 

X-koord 

Y-koord 

19000 Grop 0,55 0,24 0,1 6569368,41 1455591,30 

19157 Grop 0,4 0,3 0,3 6569357,73 1455607,69 


19178 Grop 0,45 0,4 0,15 6569357,32 1455624,27 

19194 Stolphål 0,49 0,3 0,11 6569357,10 1455606,51 

19390 Stolphål 0,25 0,2 0,11 6569353,86 1455614,52 





19948 Härd 0,65 0,34 6569398,58 1455551,61 



20238 Stolphål 0,17 0,15 6569368,73 1455591,81 

20244 Stolphål 0,14 0,11 0,8 6569368,93 1455591,64 

20250 Grop 1,15 1 0,12 6569369,79 1455590,75 

20273 Grop 0,3 0,25 6569369,20 1455589,82 

20282 Stolphål 0,12 0,12 6569369,10 1455590,27 

20287 Stolphål 0,18 0,15 6569369,13 1455590,44 

20294 Stolphål 0,08 0,08 Hus 1 6569371,17 1455590,90 

20344 Nedgrävning 0,22 0,17 0,12 Planbottnad m raka sidor 6569404,16 1455600,52 

20355 Nedgrävning 0,22 0,16 0,5 Flack 6569404,39 1455600,03 

20382 Nedgrävning 1,1 0,85 0,14 Flack ngt oregelbunden 6569404,54 1455600,62 







20641 Grop 1 0,34 0,38 6569387,14 1455653,45 




20699 Grop 0,07 0,07 0,4 Flack 6569404,55 1455601,28 



20985 Härd 0,9 0,6 0,1 Flack 6569402,43 1455638,92 

21003 Härd 0,6 0,6 0,6 Flack Hus 3 6569404,85 1455638,06 


21027 Grop 1,5 0,7 0,4 Planbottnad m raka sidor 6569406,72 1455639,75 





21191 Grop 0 0 6569411,69 1455640,18 

21204 Ugn 2,84 1,56 0,29 Flack ngt oregelbunden 6569411,91 1455641,89 





relation 

X-koord 

Y-koord 












21540 Härd 0,8 0,45 0,12 Planbottnad m raka sidor 6569413,55 1455644,04 







21686 Härd 1,66 0,48 6569353,63 1455670,77 

21715 Härd 1,68 1 6569349,90 1455671,06 



21816 Härd 0,6 0,5 0,1 Skålformad 6569413,85 1455649,18 

21841 Stolphål 0,2 0,14 Skålformad 6569411,58 1455649,52 


21862 Stolphål 1 0,6 0,3 Skålformad ngt oregelbunden 6569405,07 1455644,11 




22127 Stolphål 0 0 0,14 Skålformad ngt oregelbunden 6569413,30 1455653,68 







22275 Röjningsröse 4,92 3,82 0,41 Skålformad ngt oregelbunden 6569380,02 1455585,21 





22355 Stolphål 1,3 0,5 Hus 3 6569405,67 1455634,54 









relation 

X-koord 

Y-koord 


22684 Stolphål 0,5 0,4 6569398,91 1455664,46 




22763 Stolphål 1,7 0,86 0,24 6569397,70 1455657,80 

22839 Stolphål 0,42 0,28 6569396,35 1455659,43 





23017 Stolphål 1 0,4 6569396,02 1455655,97 

23044 Stolphål 0,7 0,35 6569394,16 1455653,28 





23156 Härd 0,6 0,6 0,6 Planbottnad ngt oregelbunden 6569396,99 1455632,95 

23181 Härd 1 0,8 0,2 Skålformad ngt oregelbunden 6569398,74 1455641,44 

23194 Röjningsröse 2,8 1,4 0,4 Planbottnad m raka sidor 6569396,93 1455645,81 

23219 Härd 0,9 0,5 0,1 Flack 6569393,11 1455645,61 


23241 Kokgrop 0,9 0,7 0,27 Skålformad 6569400,29 1455642,38 


23369 Grop 0,5 0,4 0,9 Flack 6569408,92 1455663,10 











23983 Ränna 3,02 0,3 0,17 Flack ngt oregelbunden 6569374,32 1455593,20 















relation 

X-koord 

Y-koord 








25477 Grop 2,9 0,6 0,65 Planbottnad ngt oregelbunden Hus 7 6569363,57 1455669,53 


25510 Ränna 1,1 0,5 0,12 Flack Hus 7 6569361,45 1455662,55 










25724 Övrigt 0,7 0,4 0,9 Flack 6569358,00 1455622,49 








25848 Kokgrop 1,28 1,1 0,6 Skålformad ngt oregelbunden 6569399,65 1455696,81 



26106 Röjningsröse 1,75 1,5 6569388,46 1455621,17 

100612 Röjningsröse 1,8 1,75 6569361,61 1455625,63 

101437 Kulturlager 0 0 6569400,28 1455640,07 

101438 Kulturlager 0 0 6569391,21 1455587,03 


Bilaga 1b. Rutor 

Rutnr Storlek (m) X-koord Y-koord Z (m ö h) 

18420 1x1 6569405,62 1455674,01 50,24 

18422 1x1 6569398,84 1455673,39 50,36 

90001 1x1 6569400,50 1455660,50 50,55 

90002 1x1 6569390,50 1455660,50 50,48 

90003 1x1 6569410,50 1455650,50 49,99 

90004 1x1 6569410,50 1455640,50 49,87 

90005 1x1 6569410,50 1455630,50 49,79 

90006 1x1 6569400,50 1455630,50 49,82 

90007 1x1 6569400,50 1455640,50 50,10 

90008 1x1 6569400,50 1455620,50 49,38 

90009 1x1 6569410,50 1455620,50 49,30 

90010 1x1 6569390,50 1455650,50 50,16 

90011 1x1 6569400,50 1455650,50 50,07 

90012 1x1 6569390,50 1455640,50 49,99 

90013 1x1 6569390,50 1455630,50 49,85 

90014 1x1 6569380,50 1455600,50 48,71 

90015 1x1 6569390,50 1455590,50 48,30 

90016 1x1 6569390,50 1455580,50 48,43 

90017 1x1 6569380,50 1455590,50 48,53 

90018 1x1 6569380,50 1455580,50 48,29 

90019 1x1 6569380,50 1455610,50 49,06 

90020 1x1 6569380,50 1455638,50 49,83 

90021 1x1 6569380,50 1455650,50 50,17 

90022 1x1 6569380,50 1455660,50 50,47 

90023 1x1 6569370,50 1455650,50 50,13 

90024 1x1 6569370,50 1455640,50 49,85 

90025 1x1 6569380,50 1455630,50 49,46 

90026 1x1 6569390,50 1455620,50 49,30 

90027 1x1 6569390,50 1455588,50 48,48 

90028 1x1 6569369,50 1455635,50 49,84 

90031 1x1 6569381,50 1455540,50 46,83 


Bilaga 2. Fynd 

Fnr Material Sakord Antal Vikt (g) Övrigt Ruta Anl X-koord Y-koord 

1 Keramik Skärva oornerad 3 24,9 16416 6569370,14 1455663,95 

2 Keramik Fragment 1 0,6 16159 6569366,59 1455665,89 

3 Brons Nål 1 5 6569396,60 1455648,08 

4 Brons Bleck 1 12,2 6569411,02 1455614,51 

5 Brons Beslag 1 8,2 

6 Brons Odefinierat 1 37,5 6569399,43 1455675,58 

7 Brons Föremål 1 7,1 

8 Järn Övrigt 1 1,9 Gallrat 6569406,97 1455597,48 

9 Järn Nit 1 3,9 Gallrat 6569396,40 1455640,42 

10 Järn Odefinierat 1 12,7 Gallrat 

11 Järn Spik 1 3,9 Gallrat 22275 6569380,02 1455585,21 

12 Järn Spik 1 15,5 Gallrat 6569390,71 1455582,15 



15 Järn Ten 1 27,5 Gallrat 

16 Järn Klackjärn 1 17,6 Gallrat 6569405,10 1455639,51 


18 Bly Slagg 1 15,8 Gallrat 

19 Järn Klackjärn 1 39,6 Gallrat 

20 Järn Övrigt 1 19,6 Gallrat 6569399,61 1455636,82 

21 Järn Ten 1 37 Gallrat 

22 Järn Kniv 1 16,9 6569398,70 1455616,56 

23 Övrigt Mynt 1 3,6 År 1827? 6569407,68 1455608,21 

24 Övrigt Mynt 1 7,6 År 1930 

25 Övrigt Mynt 1 3,5 År 1875 

26 Övrigt Föremål 1 6,8 

27 Järn Odefinierat 1 0 6569400,76 1455643,86 

28 Järn Hästskosöm 1 5,2 Gallrat 

29 Järn Nit 1 3,3 Gallrat 

30 Järn Övrigt 1 33,6 Gallrat 

31 Järn Spik 1 12,9 Gallrat 

32 Järn Bleck 1 3,7 Gallrat 90028 6569369,50 1455635,50 


34 Järn Odefinierat 3 9,2 Gallrat 9706 6569394,73 1455520,59 

35 Järn Spik 1 13,6 8948 6569403,18 1455678,66 

36 Järn Nit 1 0,6 Gallrat 90002 6569390,50 1455660,50 


38 Järn Hästskosöm 1 4,6 Gallrat 90001 6569400,50 1455660,50 













49 Järn Övrigt 1 56,4 Gallrat 90011 6569400,50 1455650,50 











60 Järn Spik 1 4 Gallrat 90008 6569400,50 1455620,50 



63 Övrigt Mynt 1 1,8 Gallrat 



66 Bränd lera Bränd lera 7 10 Gallrat 1251 6569361,90 1455587,82 


68 Bränd lera Bränd lera 12 15,2 Gallrat 21191 6569411,69 1455640,18 



71 Bränd lera Bränd lera 4 15,6 Gallrat 6569407,98 1455604,26 








79 Bränd lera Övrig 3 8,5 Gallrat 
























101 Bränd lera Övrig 14 52,5 Gallrat 12357 6569376,15 1455583,27 



104 Bränd lera Tegel 1 3,4 Gallrat 





109 Bränd lera Tegel 2 3,5 Gallrat 22296 6569379,51 1455582,76 

110 Bränd lera Tegel 1 11,2 Gallrat 








118 Bränd lera Bränd lera 3 1,1 Gallrat 18422 8948 6569398,84 1455673,39 




122 Bränd lera Tegel 1 30 Gallrat. Intill A4427 

123 Bränd lera Bränd lera 1 22,4 Gallrat. Intill A5696 

124 Bränd lera Bränd lera 3 9,8 Gallrat 

125 Bränd lera Bränd lera 2 6,3 Gallrat 



























150 Bränd lera Tegel 3 1 Gallrat 90008 6569400,50 1455620,50 
















166 Slagg 2 116,5 1015 6569365,23 1455605,89 

167 Slagg 3 126,6 6569406,46 1455652,14 

168 Slagg 1 26,8 6569404,90 1455632,26 

169 Slagg 1 61,1 6569412,09 1455643,83 

170 Slagg 1 18 6569390,53 1455592,47 

171 Slagg 1 0,4 16130 6569362,11 1455665,75 

172 Slagg 1 6,3 14970 6569382,28 1455657,89 

173 Slagg 2 0,3 12357 6569376,15 1455583,27 

174 Slagg 2 0,6 3147 6569405,55 1455695,94 

175 Slagg 1 260,6 

176 Slagg 6 401,4 

177 Slagg 1 69,6 6569401,57 1455652,41 

178 Slagg 2 25,2 90008 6569400,50 1455620,50 

179 Slagg 1 0,8 90006 6569400,50 1455630,50 

180 Slagg 2 6,9 90008 6569400,50 1455620,50 

181 Slagg 1 0,6 90001 6569400,50 1455660,50 

182 Slagg 2 4,5 90002 6569390,50 1455660,50 

183 Slagg 1 0,7 90005 6569410,50 1455630,50 


185 Bränd lera Bränd lera 2 Gallrat 5751 6569400,79 1455601,28 








191 Organiskt material Nötskal 1 Gallrat 14013 6569380,33 1455642,91 

192 Organiskt 

material 

193 Organiskt 

material 

194 Organiskt 

material 

195 Organiskt 

material 

196 Organiskt 

material 

Hasselnötskal 2 21027 6569406,72 1455639,75 



Hasselnötskal 50 1,3 5956 6569401,50 1455614,32 

Obestämt 3 0,4 14013 6569380,33 1455642,91 

197 Piplera 1 1,1 Gallrat 8948 6569403,18 1455678,66 

198 Piplera 1 2,4 Gallrat 90011 6569400,50 1455650,50 

199 Piplera 1 2 Gallrat 

200 Piplera 1 1 Gallrat 6569395,34 1455534,38 

201 Organiskt 

material 

Obestämt 1 90027 6569390,50 1455588,50 




205 Slagg 1 0,8 90016 6569390,50 1455580,50 

206 Slagg 1 0,3 25748 6569403,17 1455678,61 


208 Järn Järn 2 0,8 90001 6569400,50 1455660,50 

209 Slagg 1 0,2 

210 Järnmalm 5 96,3 90007 6569400,50 1455640,50 

211 Keramik Skärva 1 0,2 3147 6569405,55 1455695,94 




215 Keramik Skärva 1 8 5082 6569407,14 1455595,24 




219 Bränd lera Bränd lera 3 5,7 




















237 Keramik Fragment 5 1 16619 6569372,54 1455662,28 




241 Keramik Skärva 1 2,9 6569406,97 1455597,48 

242 Bränd lera Tegel 1 0,6 6569395,94 1455583,17 

243 Bränd lera Bränd lera 1 1 18502 6569399,61 1455628,33 

244 Bränd lera Bränd lera 1 1,6 6569406,97 1455597,48 

245 Bränd lera Bränd lera 5 1,7 90004 6569410,50 1455640,50 

























270 Keramik Skärva 1 4 6569405,18 1455634,27 

271 Keramik Fragment 1 0,4 6569408,21 1455628,96 










































311 Keramik Skärva 2 3,7 





316 Slagg 1 13,4 6569401,50 1455643,93 

317 Slagg 3 18,4 90006 6569400,50 1455630,50 

318 Slagg 1 2,3 22720 6569399,86 1455661,82 






























346 Keramik Fragment 52 35 6569400,17 1455654,89 

















363 Bergart Knacksten 1 250,6 

364 Flinta Avslagsfragment 1 6569398,09 1455607,04 

365 Bergart Bryne 1 11,1 90009 6569410,50 1455620,50 

366 Slagg 1 107,8 15934 6569358,22 1455628,06 

369 Flinta Avslagsfragment 1 0,6 90013 6569390,50 1455630,50 

370 Flinta Splitter 1 0,1 90027 6569390,50 1455588,50 










378 Flinta Avslagsfragment 1 0,9 6569400,89 1455646,23 



















399 Kvarts Övrigt/Avfall 5 5,4 90022 6569380,50 1455660,50 






412 Kvarts Avslagsfragment 1 0,7 90025 6569380,50 1455630,50 


414 Kvarts Avslagsfragment 1 0,6 21526 6569411,83 1455643,69 


421 Grönsten 4 73,3 5956 6569401,50 1455614,32 

422 Grönsten 3 2,3 21027 6569406,72 1455639,75 

423 Kvartsit Avslagsfragment 2 6,7 5956 6569401,50 1455614,32 

424 Bergart Yxa 1 551,9 6569376,34 1455584,81 

425 Bergart Knacksten 1 161,8 6569409,95 1455649,47 



432 Bergart Knacksten 1 442,8 5956 6569401,50 1455614,32 

433 Bergart Övrigt 1 849,6 5956 6569401,50 1455614,32 

434 Bergart Malstenslöpare 1 1054,6 5956 6569401,50 1455614,32 

435 Organiskt 

material 

Hasselnötskal 6 0,1 22859 6569395,97 1455658,09 

436 Keramik Rödgods 1 0,8 8948 6569403,18 1455678,66 



439 Keramik Rödgods 3 1 18406 6569406,17 1455675,90 














451 Keramik Rödgods 2 1 90001 6569400,50 1455660,50 






457 Keramik Rödgods 1 4,5 

458 Keramik Rödgods 1 9,6 









467 Slagg 1 16,3 


469 Bergart Övrigt 1 59,5 90020 6569380,50 1455638,50 


471 Övrigt Föremål 1 0,7 22753 6569398,75 1455659,62 

472 Järn Odefinierat 1 41,7 6569367,67 1455562,55 

473 Bränt ben Oidentifierat 1 0,17 Obestämt benslag 

474 Bränt ben Oidentifierat 2 0,18 Obestämt benslag 6569367,21 1455599,39 


476 Bränt ben Får/Get 1 0,31 Cornu (horn) 6569367,55 1455599,53 

477 Bränt ben Däggdjur 1 0,98 Os longum 

(långt rörben) 

6569367,55 1455599,53 

478 Obränt ben Svin 9 1,8 Dens (tand) 2777 6569417,02 1455696,89 

479 Obränt ben Nöt 1 6,99 Ct (Centrotarsale; 

fotrotsben) 

3599 6569394,76 1455684,94 


481 Obränt ben Stor gräsätare 9 1,31 Dens (tand) 4427 6569403,08 1455574,87 

482 Bränt ben Oidentifierat 1 0,04 Obestämt benslag 5082 6569407,14 1455595,24 



485 Bränt ben Däggdjur 1 0,16 Obestämt benslag 5956 6569401,50 1455614,32 






489 Obränt ben Stor gräsätare 1 4,5 Costa (revben) 8948 6569403,18 1455678,66 



492 Obränt ben Däggdjur 4 1,21 Obestämt benslag 9381 6569407,24 1455659,67 



495 Bränt ben Svin 2 0,09 Dens (tand) 10325 6569414,58 1455661,05 






501 Bränt ben Däggdjur 2 0,18 Obestämt benslag 6569369,95 1455589,08 




505 Bränt ben Nöt 1 0,84 Metapodium 

(mellanhands-/ 

mellanfotsben) 

22070 6569412,35 1455651,86 






511 Obränt ben Svin 1 0,19 Dens (tand) 90003 6569410,50 1455650,50 






517 Bränt ben Fågel 1 0,05 Obestämt benslag 90006 6569400,50 1455630,50 


519 Bränt ben Mellanstort 

däggdjur 

1 0,24 Carpi/tarsi (handrots-/ 

fotrotsben) 

90008 6569400,50 1455620,50 

520 Bränt ben Djur 1 0,09 Obestämt benslag 90008 6569400,50 1455620,50 


522 Bränt ben Däggdjur 1 0,2 Cranium (kranium) 90011 6569400,50 1455650,50 



däggdjur 

1 0,12 Costa (revben) 90011 6569400,50 1455650,50 




528 Obränt ben Nöt 2 9,39 Metatarsale III & IV 

(mellanfotsben III & IV) 

90021 6569380,50 1455650,50 







533 Bränt ben Däggdjur 1 0,47 Os longum (långt 

rörben) 

90027 6569390,50 1455588,50 



536 Obränt ben Oidentifierat 2 0,12 Obestämt benslag 6569407,45 1455660,14 


rörben) 


rörben) 

6569411,04 1455652,11 

6569404,09 1455627,78 



541 Bränt ben Däggdjur 1 0,4 Obestämt benslag 6569405,34 1455647,32 




545 Bränt ben Stor gräsätare 1 3,66 Metapodium 

(mellanhands-/ 

mellanfotsben) 


547 Bränt ben Djur 1 0,17 Obestämt benslag 

548 Bränt ben Får/Get 1 2,2 Occipitale (nackben) 21027 6569406,72 1455639,75 


550 Bränt ben Stor gräsätare 3 2,3 Os longum (långt 

rörben) 


däggdjur 

6 2,1 Os longum (långt 

rörben) 

21027 6569406,72 1455639,75 

21027 6569406,72 1455639,75 





Bilaga 3a 













Bilaga 3b 



Bilaga 4a. Vedartsanalys av 

Erik Danielsson/VEDLAB 





Bilaga 4b. Vedartsanalys av 

Erik Danielsson/VEDLAB 



Strax norr om Sanna Kroe, söder om Sanna by i Vintrosa sn, Örebro 

kommun, utförde arkeologer från SAU hösten 2005 en utgrävning av 

ett cirka 12 000 kvm stort område med boplatslämningar från förhistorisk 

tid. Platsen var en av många som undersöktes arkeologiskt inför 

den planerade ombyggnaden av väg E18 mellan Örebro/Adolfsberg 

och Lekhyttan. Området var beläget i det flacka åkerlandskapet med 

smärre förhöjningar och angränsande skogspartier som dominerar 

landskapet i denna nordliga del av Närkesslätten. Ytan som undersöktes 

utgjordes huvudsakligen av sandig åkermark. 

Platsen har lämpat sig mycket väl för bosättning under både förhistorisk 

och historisk tid, inte minst tack vare bra åkermark, god tillgång 

på dricksvatten samt goda kommunikationer. Människor har kunnat 

nyttja den närliggande Svartån, Hardemoåsen och under historisk tid 

även landsvägen som transportleder, vilket den gamla vägkrogen vid 

Sanna vittnar om. Därför var det inte så förvånande att det framkom 

rikligt med fynd och boplatslämningar på platsen från stenålder till 

nutid. Framför allt hittades keramik och bearbetad sten från senare 

delen av tidigneolitikum (3600–3300 f Kr) samt huslämningar från 

äldre järnålder (500 f Kr–500 e Kr).

2009:6 - SAU

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?