90009 90005 90004 90003 18420 90008 90006 90007 90011 90001 18422 90027 90016 90015 90026 90013 90012 90010 90002 90031 90018 90017 90014 90019 90025 90020 90021 90022 90024 90028 90023 0 25 50 m 1455500 1455600 1455700 6569450 6569350 Figur 16. Plan över undersökta rutor vid den särskilda undersökningen. Skala 1:1 000. sau rapport <strong>2009</strong>:6 23
5. Antikvariska resultat Anläggningar 656 stycken anläggningar har, som tidigare nämnts, slutligen registrerats från den särskilda undersökningen vid Sanna. Dessa fördelar sig på olika anläggningstyper enligt figur 17. Som framgår i tabellen utgör anläggningar som tolkats som stolphål den absolut vanligaste anläggningstypen (ca 60 %). Anläggningstyp Antal Stolphål 399 Grop 107 Pinnhål 50 Härd 46 Kulturlagerrest 15 Röjningsröse 13 Ränna 12 Kokgrop 4 Sotfläck 3 Ugn 2 Kulturlager 2 Brunn 1 Stenpackning 1 Övrigt 1 656 Figur 17. Anläggningstyper och antal i Sanna, RAÄ 98. Delområde Anläggningar kvm (ca) Anl per kvm 1. Centrala 334 3980 0,084 2. Östra 102 2040 0,05 3. Västra 200 3120 0,064 4. Nordvästra 20 990 0,02 Figur 18. Anläggningar per m 2 för de olika delområdena. Anläggningar påträffades över hela UO (se fig 19), men framförallt på de centrala delarna. Antalet anläggningar per m 2 för de olika delområdena visar också på att det centrala delområdet hade den högsta tätheten (fig 19). Stolphål Totalt påträffades det 399 anläggningar som bedömdes vara stolphål. Av dessa ingick drygt 30 % i identifierade huskonstruktioner. Det är oklart vilka funktioner som stolphålen som inte bedöms ingå i hus har haft. Vissa kan ha ingått i enklare konstruktioner såsom hägnader, torkställningar och andra har sannolikt tillhört huskonstruktioner som inte har kunnat identifieras. Att hus inte identifieras kan bero på olika faktorer. Det kan vara så att stolphål har plöjts bort. Men alla stolpar i ett hus behöver inte heller ha grävts ned utan de kan alternativt ha vilat direkt på marken eller på en sten. En annan möjlighet är att vissa stolphål har en fyllning som inte varit möjlig att urskilja från den mark som den varit nedgrävd i. Ett stort antal av stolphålen var inte särskilt djupa. Förklaringen till detta kan vara att delar av dem har plöjts bort. Men det kan också vara så att stolparna har ställts ned i hål som grävts relativt grunt. I plan hade de flesta stolphål en rundad form. Storleken varierade kraftigt, men merparten uppvisade en diameter på mellan 0,2 och 0,5 m. I profil var nedgrävningarna skålformade, U-formade och oregelbundna. I många fyllningar påträffades det mindre stenar, men det var relativt få stolphål som hade tydliga stenskoningar. Gropar Inom området påträffades 107 anläggningar som klassificerades som gropar. Anläggningstypen förekom över större delen av UO, men åtskilliga återfanns i anslutning till, eller i närheten av, de identifierade huskonstruktionerna. Formerna på groparna var runda, ovala eller oregelbundna i plan. Storleken varierade, från små gropar på knappt 0,1 m (A20699, del av A5426) i diameter upp till stora gropar på drygt 3 meter (A7771) i diameter. Den vanligaste profilen bland groparna var skålformad. Generellt gäller att det är svårt att funktionsbestämma gropar. Det har i andra sammanhang gjorts probleminriktade studier av gropar där de har tolkats ha haft olika funktioner (för diskussion, se t ex Lindgren-Hertz 1998; Berggren & Celin 2004; Eliasson & Kishonti 2006). Merparten av groparna inom UO var sannolikt förhistoriska. Många var relativt små och anonyma, och det är oklart vilka funktioner som de har haft. Några av groparna som påträffades i anslutning till husen har tolkats som förvaringsgropar, så som A12254 (Hus 1) och A25477 (Hus 7). Även dateringarna av groparna är i många fall problematiska. Kronologiskt spänner anläggningstypen över en lång tidsperiod. Fyra olika gropar har 14 C‐daterats, varav en gav datering till förromersk järnålder (A21191), två till tidigneolitikums senare hälft (A5956, A22859) och en till historisk tid (A15934). Gropen från förromersk järnålder kan sannolikt kopplas till Hus 3. Olika typer av gropar är vanligt förekommande på tidigneolitiska trattbägarboplatser och förmodligen kan fler gropar än de två som 14 C‐daterades kopplas till den neolitiska perioden. Dessa två innehöll för övrigt trattbägarkeramik, ben, hasselnötsskal, knacksten m m. A15934 daterades till 1600‐talet e Kr och den påträffades i södra delen av den centrala ytan av UO. Förmodligen hör anläggningen samman med de agrara aktiviteterna som försiggått på platsen under historisk tid. Ett flertal ”åkerstensgropar” (se nedan) i närheten vittnar också om denna verksamhet. Fyllningen i anläggningen var grå och innehöll en hel del sten och skärvsten. 24 sau rapport <strong>2009</strong>:6
Change language