2009:6 - SAU

Hus 9
Objekt:
Treskeppigt hus som framkom i sand
50,0–50,1 m ö h. O-V
Yttre form:
Rektangulär
Längd: > 12,0 m
Bredd: –
Vägg: –
Tak:
Stolphål efter stolprad med 6 stolpar samt 1 mellanväggsstolpe
Bockbredd: –
Bockavstånd: ca 1,2–2,8 m
Stophålsmått:
Diameter: 0,4–0,6 m
Djup: 0,18–0,35 m
Fynd:
Keramik F312–313, bränd lera F468, ben F494–495, F509
(bilaga 2)
Analyser:
14
C: Ua-33802, Ua-33803
Makrofossil: 5 prover. Emmer/speltvete, knylhavre, obestämt
korn, fragment säd, svinmålla, starr, viol och granbarr
(bilaga 3a)
Vedart: Salix (A10247), lind och ek (A10325), ek och asp/
salix (A22127) (bilaga 4)
Datering:
14
C: Två prover. Det ena var på kol av salix från stolphålet
A10247 vilket gav värdet 2165 ± 60 BP, d v s förromersk
järnålder. Det andra var på kol av lind från stolphålet
A10325 och gav värdet 2945 ± 30 BP, d v s yngre bronsålder
Typologi: –
Beskrivning:
Huset var beläget på jämn mark i UO:s nordöstra del, cirka
5 m öster om Hus 3. Husets utbredning är emellertid osäker.
Vid rensningen framkom en rad med tydliga, delvis likartade,
stolphål. Exempelvis hade både A10195 och A10247
tydliga stenskoningar. Dekorerad neolitisk keramik som
framkom i stolphålet A10325 gav oss först anledning till
att tro att det rörde sig om ett neolitiskt hus med mesulakonstruktion.
Varken de 14 C‐dateringarna, den neolitiska
fyndfördelningen eller de bevarade lämningarna efter
husets plan kan dock bekräfta denna tolkning. Därför tolkas
stolphålen som lämningar efter den södra raden av de
takbärande stolparna i ett treskeppigt långhus från förromersk
järnålder. Den norra delen av huset ligger troligtvis
orörd utanför schaktet. A10325 uppfattas som ett stolphål
i en äldre neolitisk grop. Eventuellt har ett äldre hus funnits
på platsen tidigare. Makrofossilanalysen antyder också
detta. Ytterligare 13 makrofossilprover – förutom de fem
från huset – togs i anläggningar i anslutning till Hus 9 (se
Bilaga 3a).
56 sau rapport 2009:6