2009:6 - SAU

OB E BB Totalt
A. nr Ruta F.enhet Anl typ Antal Vikt Antal Vikt Antal Vikt Antal Vikt (g)
22070 Stolphål 1 0,84 1 0,84
23156 Härd 2 0,23 2 0,23
23181 Härd 1 0,13 1 0,13
23369 Grop 1 0,35 1 0,35
23780 Stolphål 1 0,44 1 0,44
25794 Stolphål 1 0,44 1 0,44
Totalt 28 25,32 1 0,19 251 46,57 280 72,08
Figur 77. Sammanfattning av benmaterialet, uppdelat i obränt (OB), bränt (BB)
och eldpåverkat (E). Antal fragment och vikt (g), anläggningsvis.
litikum, liksom de ben som påträffats i anläggningar med
neolitisk keramik – främst A21027 och möjligen även
A10325. Det är dock troligt att en del av de brända benen i
kulturlagret är från senare tidsperioder.
Keramik från neolitikum och järnålder
Av Ole Stilborg
Inledning
På uppdrag av SAU, Uppsala och i samarbete med Tony
Engström, SAU har keramik från fyndlokalen Sanna
(RAÄ 98) i Vintrosa sn, Örebro Län registrerats vid Keramiska
Forskningslaboratoriet, Lunds Universitet. Fyndmaterialet
från Sanna var på cirka 3,4 kg.
Frågeställning
Den basala frågan rör de blandade keramikmaterialens
kronologiska spännvidd samt fördelningen av material på
olika perioder.
Metod
En supplerande registrering med teknologisk inriktning
har utförts som tillägg till den existerande fyndregistreringen
i Intrasis. Därutöver har en kronologisk bedömning
gjorts av samtliga skärvor.
Resultat
Fragmenteringen av materialet från Sanna RAÄ 98 är
ojämn, vilket är en naturlig följd av att en större del härrör
från gropar och andra anläggningar, där skärvorna har
varit deponerade relativt ostörda.
Neolitikum
Av totalt cirka 3,4 kg keramik kunde 2 850 g dateras till neolitikum
på bas av dekor, uppbyggnad i lång N-teknik och
U-teknik samt gods (fin lera, grov krossmagring). Av denna
mängd är minst 500 g fragment (< 2 cm 2 eller utan någon
ursprunglig yta) och spjälkade skärvor. Majoriteten utgörs
av 271 skärvor av tjocklekar mellan 6 och 16 mm (fig 78).
Skärvtjockleksvariationen är normalfördelad med tyngdpunkt
på 9-11 mm. Materialet domineras av buk och halsskärvor
och omfattar även en del mynningsskärvor. Tydligt
identifierbara bottenskärvor är däremot frånvarande, vilket
kan betyda att kärlen företrädesvis hade rundade eller helt
runda bottnar. Godset varierar från mellangrov magring
med 10-15 % magring med en kornstorlek mellan 1 och 3 mm
till höga magringsmängder över 25 % med stora magringskorn
(> 3 mm i Intrasis–storlekar upp till 6-7 mm uppmätta).
N-teknik, ofta med långa överlappningar, dominerar
uppbyggnadstekniken. U-teknik förekommer också men
ofta i samma kärl som N-teknik och ska därför snarast uppfattas
som uttryck för en något osäker uppbyggnadsteknik.
Det är ett inte ovanligt fenomen främst i keramik från tidigneolitikum.
Utsidan på vissa av skärvorna (bl a F326) bär
verktygsspår som påminner om striering efter formgivningen
av kärlväggen. I likhet med järnålderns exempel på
samma ytstruktur har dessa spår med stor sannolikhet inte
förorsakats av gräs (Dumpe et al manus). I övrigt är utsidan
på kärlen glättad. Kärlen är utan undantag brända i oxiderande
atmosfär. De är välbrända, men oftast återstår en ljus
grå kärna i kärlväggen, där oxideringen inte är komplett.
Med utgångspunkt i mynningsform, dekor, gods kan det
antas att materialet omfattar rester av minst 17 kärl. De två
kärlen i F330, F331 och F332 utgör med 1,1 kg nästan hälften
av hela materialet (se fig 54). Kärlen med rak respektive
utåtböjd mynning är stora med väggtjocklekar mellan 7
och 16 mm och mynningsdiametrar på 25 respektive 37 cm.
Ingen av kärlen verkar ha varit ornerade. Ett kärl av liknande
storlek med väggtjocklekar mellan 8 och 16 mm och
en mynningsdiameter på 31 cm har registrerats som F352
och F353 (sammanlagt ca 600 g). Kärlet är uppbyggt i varierande
U/N-teknik. På den glättade halsen finns en eller
kanske två parallella rader av relativt komplicerade intryck.
Kärlet representerat av skärvorna (däribland två större
mynningsskärvor) i F360 härrör från ett något mindre
sau rapport 2009:6 85