Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
fokuserade därför på frågor kring huskonstruktioner<br />
och andra bebyggelselämningar från i första hand järnålder.<br />
Förundersökningsresultaten visade på att det centralt<br />
inom UO förekom sammanhängande kulturlager<br />
som innehåll rikligt med anläggningar. Anläggningar av<br />
förhistorisk karaktär förekom dock över stora delar av<br />
området. Inga ytor eller delområden var därför lågprioriterade<br />
inledningsvis i undersökningen. Så småningom<br />
visade det sig emellertid att fynd och tydliga anläggningar<br />
av förhistorisk karaktär var få längst i väster och saknades<br />
helt längst i öster. Vissa ytor längst i öster undersöktes<br />
därför inte ytterligare.<br />
Nästintill samtliga anläggningar (arkeologiska objekt)<br />
som inmättes i samband med avbaningen snittades<br />
med skärslev, spade eller i några enstaka större fall med<br />
grävmaskin. Ett fåtal anläggningar, främst några härdar,<br />
bedömdes dock enbart i plan.<br />
Både under fält‐ och efterarbetet framgick det emellertid<br />
att betydande delar av materialet hörde till äldre perioder<br />
än järnåldern. Undersökningen och dess syfte har därför i<br />
högre utsträckning än planerat kommit att handla om platsens inre<br />
kronologi och om metodiska frågor.<br />
Delområdena<br />
UO delades i undersökningsplanen upp i fyra delområden<br />
utifrån förundersökningsresultaten och topografin,<br />
med vissa justeringar efter slutundersökningen (se fig 10).<br />
Denna uppdelning gjordes av praktiskt administrativa skäl<br />
i samband med fält‐ och rapportarbetet, men också för att<br />
kunna göra jämförelser mellan olika ytor inom boplatsen.<br />
Totalt avbanades ca 10 130 m 2 maskin under slutundersökningen.<br />
De fyra delområdena var:<br />
1. Centrala delområdet (ca 3 980 m 2 )<br />
Jordarten i det centrala delområdet bestod huvudsakligen<br />
av sand och grovmo. Ett nord-sydligt stråk<br />
(ca 40 × 15 m) med mycket sten och större block fanns<br />
centralt i delområdet. Nordöstra delen av området<br />
bestod av ett större sammanhängande kulturlager<br />
(ca 1 300 m 2 ), som uppvisade en tjocklek på ca 0,05-<br />
0,2 m.<br />
2. Östra delområdet (ca 2 040 m 2 )<br />
Även i detta område utgjordes jordarten främst av<br />
grovmo och sand. I SO fanns dock en yta (ca 200 m 2 )<br />
som innehöll rikligt med sten.<br />
3. Västra delområdet (ca 3 120 m 2 )<br />
Jordarten här bestod främst av silt, men med fläckar<br />
med blandat åsmaterial.<br />
4. Nordvästra delområdet (990 m 2 )<br />
Västra halvan innehöll främst silt, medan östra halvan<br />
utgjordes av ett impediment med berg i dagen och<br />
blandat åsmaterial.<br />
Som framgår utgör de geologiska förhållandena en tydlig<br />
skillnad mellan delområdena. I de centrala och östra delområdena<br />
dominerar sand och grovmo som undergrund,<br />
medan i de västra och nordvästra är silt det mest framträdande.<br />
Jämförelserna kring bl a bevaringsförutsättningar<br />
för anläggningar och fynd kommer därför främst<br />
att göras mellan det siltiga området i väst – vilket närmast<br />
kan karaktäriseras som en ”lerboplats” – och det sandiga<br />
området centralt och i öst. 49-meterskurvan över dagens<br />
havsnivå utgör ungefär gränsen mellan det lägre liggande<br />
siltiga området i väst och det högre sandiga området centralt<br />
och i öst.<br />
Anläggningar och rutor<br />
– källkritik och geologi<br />
Platsens geologiska förhållanden<br />
Geolog Magnus Hellqvist från Dalarnas högskola besökte<br />
Sanna under hösten 2005. I sin rapport redovisar han<br />
utförligt för markförhållandena vid Sanna och i områdena<br />
däromkring (Hellqvist 2006). Han skriver bl a följande<br />
om Sanna;<br />
”På utgrävningsområdet i Sanna var det uppenbart hur<br />
anläggningar i området påverkades av platsens geologi.<br />
Bosättningarna låg i detta område på själva rullstensåsen<br />
och marken dominerades lokalt av ganska väl sorterad<br />
silt och sand. Sanden är en vattengenomsläplig<br />
jordart, vilket gör att vatten lätt infiltrerar från markytan<br />
och det kan resultera i speciella effekter i marken.<br />
Dels kan detta påverka bevarandegraden på organiskt<br />
material, som bryts ner och försvinner mycket snabbare.<br />
Dels kan det vatten som infiltrerar fälla ut olika<br />
mineral i marken som skapar speciella fenomen i marken.<br />
Detta blir ännu mer uppenbart om det förekommer<br />
eller har förekommit rötter från växter, en anläggning<br />
eller en nedgrävning. Då följer det infiltrerande<br />
vattnet detta ned i marken och utfällningen blir extra<br />
uppenbar av både mineral och organiskt material i sanden<br />
under markytan. Detta är också vad som skett i<br />
Sanna, där det förekommer en del speciella fenomen i<br />
anslutning till de anläggningar som grävts ut i området”<br />
(Hellqvist 2006).<br />
Anläggningsundersökningen<br />
Totalt inmättes 1539 anläggningar (fig 17). En anläggning<br />
kan vara alltifrån en liten mörkfärgning och upp till ett<br />
sammanhängande kulturlager. Under både fältfasen och<br />
materialbearbetningen därefter utgick 883 av anläggningarna<br />
eftersom de bedömdes vara matjordsrester, naturbildningar,<br />
djurgångar, stenlyft och lämningar av sentida<br />
aktiviteter. De som slutligen bedömdes som äldre anläggningar<br />
var 656 stycken.<br />
18 sau rapport <strong>2009</strong>:6
Change language