2009:6 - SAU

finns det ytterligare ett antal anläggningar från neolitikum,
men de har inte kunnat påvisas.
För att identifiera anläggningar från järnåldern har
anläggningar som innehöll järnålderskeramik, järnföremål
och slagg sorterats ut. Eftersom de båda sistnämnda
fyndkategorierna lika gärna kan vara av yngre datum
blir därför denna studie snarast en undersökning över
anläggningar från järnåldern eller från historisk tid. (En
risk finns också att järnålderskeramiken är sekundärdeponerad
i anläggningar från historisk tid.) Förekomsten
av fragment av rödgods, kritpipa och tegel i anläggningarna
tyder också på yngre dateringar.
Järnålderskeramik, järn och/eller slagg påträffades i 17
av de anläggningar som inmättes. Fyra av dessa utgick efter
undersökningen, varav tre p g a att de snarast är att betrakta
som en del av kulturlagret eller matjordslagret (A3147,
A14970, A22720 innehöll slagg), och en som visade sig vara
en djurgång (A23919 innehöll järnålderskeramik). Av de
återstående 13 anläggningarna kan endast fem sannolikhet
dateras till järnåldern (se fig 66). Ytterligare fem kan eventuellt
vara från järnåldern. Fragmentet av rödgods i A20100
hittades ytligt, så det är möjligt att även denna anläggning
är från järnåldern. Gropen A15934 har 14 C‐daterats till historisk
tid (1600‐tal), och ett hasselnötskal från den ovalformade
rännan gav en 14 C‐datering till övergången mesolitikum-neolitikum
(se ovan). Troligtvis finns det även här fler
anläggningar från järnålder och historisk tid i materialet
från Sanna, men de låter sig inte dateras på detta sätt.
Sammanfattningsvis kan man konstatera att endast ett
tiotal anläggningar från neolitikum och max lika många
Anl. nr. Anl.typ Fynd Trolig datering
5082 Grop Jäå-keramik, Järnålder
br. lera, br. ben
6743 Härd Jäå-keramik,
flinta
Järnålder
14720 Ränna Jäå-keramik Järnålder
14884 Stolphål Jäå-keramik Järnålder
16130 Härd Slagg, keramik Järnålder
1015 Sotfläck Slagg Järnålder/hist. tid
9706 Grop Järn Järnålder/hist. tid
12357 Härd Slagg, br. lera Järnålder/hist. tid
20100 Härd Järn, rödgods Järnålder/hist. tid
25748 Stolphål Slagg Järnålder/hist. tid
8948 Ränna Järn, rödgods,
fajans, kritpipa,
br. lera
15934 Grop Slagg, keramik,
br. lera, tegel
22275 Röjningsröse Järn, br. lera,
tegel
Historisk tid
Historisk tid
Historisk tid
Figur 66. Tabell över anläggningar från järnålder historisk tid.
från järnåldern har kunnat dateras med hjälp av daterbara
föremål i fyllningarna. Anläggningarna från järnålder/
historisk tid har en vid spridning över UO.
Rumsligt överensstämmer spridningen av anläggningarna
från neolitikum mycket väl med spridningen av de
neolitiska lösfynden, vilket således inte nödvändigtvis
betyder att alla anläggningar inom det området som innehåller
neolitiska fynd är anläggningar från neolitikum.
Senare nedgrävningar på denna yta kommer att innehålla
delar av detta äldre kulturlager.
Tydliga och mindre tydliga anläggningar
– exemplet stolphål
Som nämndes i kapitel 4 noterades vid anläggningsregistreringen
även om de enskilda stolphålen bedömdes som
tydliga eller mindre tydliga. I vissa fall var tolkningen mindre
problematisk genom förekomst av stenskoning och/
eller stolpmärke, medan det i andra fall var betydligt mera
problematiskt. Samtliga berörda objekt har dock bedömts
som anläggningar. Nedanstående studie är en jämförelse
mellan stolphål som tolkats och registrerats som tydliga
respektive mindre tydliga. Frågan är vad som särskiljer
dessa båda grupper åt. Finns det någon eller några oberoende
variabler i dokumentationen?
I studien ingår 397 stolphål, varav 264 registrerats som
tydliga och 133 som mindre tydliga. Detta ger en normalfördelning
på 66,5 % för den förstnämnda kategorin och
33,5 % för den sistnämnda.
I figur 68a-j redovisas antalet och den procentuella fördelningen
mellan tydliga och mindre tydliga stolphål i variablerna;
sten, skärvsten, kol, undergrund, profilform, planform,
längd, bredd, fyllningens karaktär samt kontext, d v s
om de ingår i huskonstruktioner eller inte. Den procentuella
fördelningen mellan tydliga och mindre tydliga stolphål
kan sedan jämföras med normalfördelningen.
Som framgår av figur 68a var andelen stolphål som
innehöll sten, särskilt rikligt med sten (6-10, >10 st), högre
bland de tydliga stolphålen jämfört med normalfördelningen.
Liknande mönster visade förekomsten av skärvsten
(fig 68b) och kol (fig 68c). Noterbart är att stenarna i
52 av de tydliga stolphålen tolkades utgöra rester av mer
eller mindre påtagliga stenskoningar, samt kolrester i nio
stolphål bedömdes vara stolpmärken.
Figur 68d visar, så som även framgick i kapitel 4, att
jordarten (här benämnd undergrund) inte påverkade fördelningen
mellan tydliga och mindre tydliga stolphål.
Fördelningen av stolphålens form i profil och i plan
redovisas i figurerna 68e respektive 68f. Mindre tydliga
stolphål hade oftare en flack profil och inte sällan
en avlång eller oregelbunden planform. Tydliga stolphål
hade något oftare en rundad planform och en U-formad
eller spetsig profil.
Storleken i form av längd skilde sig inte åt mellan tydliga
och mindre tydliga stolphål (fig 68g). Däremot var
74 sau rapport 2009:6