2009:6 - SAU

Antal
Vikt(g)
OB E BB Totalt OB E BB Totalt
Fragm. grad 0,9 0,19 0,19 0,26
Totalt 28 1 251 280 25,32 0,19 46,57 72,08
Figur 69. Obränt och bränt benmaterial från Sanna. Antal fragment, vikt (g),
fördelat på obränt (OB), bränt (BB) och eldpåverkat (E) material samt fragmenteringsgrad
(vikt/antal fragment).
Material och metod
Vid slutundersökningen av boplatsen påträffades endast
en liten mängd ben–drygt 70 gram ben (280 fragment)
(fig 69) fördelat på 33 anläggningar, 13 rutor och ett antal
lösfynd. Ben framkom i 13 stolphål, åtta gropar, sju härdar,
ett dike och en ränna. Majoriteten av dem var brända. De
flesta av anläggningarna och rutorna innehöll ett eller ett
fåtal benfragment. En grop, A21027, innehöll däremot 144
fragment eller 28 gram, vilket motsvarar 40 % av det analyserade
benmaterialet.
Den osteologiska analysen omfattar flera moment såsom
identifiering av art och benslag (inklusive bendel och sida),
bedömning av färg och förbränningsgrad när det gäller de
brända benen, köns‐ och åldersbedömning om möjligt
samt kvantifiering (antal fragment, NISP och vikt i gram).
Tafonomi
När det gäller benmaterial och speciellt vid de undersökningar
där endast ringa mängder ben framkommer är det
viktigt att diskutera varför benen ser ut som det gör och
varför det påträffas så pass få ben. Alla de processer som
kan tänkas påverka en organism efter dess död (d v s postmortala),
i det här fallet ett djur, brukar gemensamt kallas
tafonomi. Förändringarna beror på människans, djurens
och/eller naturens inverkan på organismen. De flesta av
dessa verkar destruktivt på kroppens form och ämnessammansättning
(Lepiksaar 1988:21). Spår efter människors
hantering syns på benen i form av bl a slakt‐ och snittspår,
fragmenteringsgrad, bearbetning eller tillverkning av
föremål och eldpåverkade eller förbrända ben (som även
kan ha naturliga orsaker – ex skogsbrand). Även djur lämnar
spår efter sig i benmaterialet. Gnagmärken (främst från
hundar) syns ofta på benen, likaså mikroorganismers nedbrytande.
Mekaniska och kemiska processer syns ofta på
benfragmenten där väder, vind, nedtrampande av människor
och djur, vattengenomströmning och typ av sediment
påverkar slutprodukten (O´Connor 2000:20, tab 3.1; Bäckström
1996:16). Arkeologer och osteologer påverkar också
slutresultatet genom utgrävningsteknik vid upptagandet (se
ovan) och genom efterhanteringen av benen. Utgrävningsmetoden
kan ha stor betydelse för benmaterialets sammansättning
och omfattning.
RESULTAT
De flesta av benfragmenten var som nämnts brända – hela
90 % eller 251 av 280 fragment. De var huvudsakligen vita
till färgen (ett mindre antal var gulvita till gråvita), vilket
betyder att de förbränts vid en hög temperatur. Ett eldpåverkat
tandfragment betraktas som obränt. Obrända
ben påträffades i två härdar, en grop och en ränna. Materialet,
speciellt det brända, bestod av mycket små fragment,
vilket resulterat i att endas ett fåtal art‐ och benslagsbestämningar
har kunnat göras (fig 72).
Fragmenteringsgraden var stor i benmaterialet, medelfragmentet
var ca 5 mm i diameter och vägde ca 0,3 gram/
fragment. Den genomsnittliga vikten för brända ben var
endast 0,2 gram/fragment (fig 69).
1. Rumslig fördelning
När det gäller den rumsliga fördelningen av ben kan
man se ett tydligt mönster där majoriteten av de brända
benen påträffades i norra delen av det centrala delområdet.
Söder om detta område framkom en mindre mängd
och i väster enstaka bända ben (fig 2). Intressant är att de
obrända benen inte följer detta spridningsmönster. Även
om endast ett fåtal obrända ben‐ eller tandfragment
påträffades kan man se att de alla, med ett undantag, låg
i undersökningsområdets östra del. Endast ett obränt
ben framkom i norra delen av det centrala delområdet.
Varför finns det så få obrända ben inom området och
varför ligger de i östra delen?
Bevaringsförhållanden i de centrala delarna och östra
delen bör i stort sett ha varit samma för benen. Vattengenom
släpplighet, mekanisk vittring, jordmån m m skiljer
sig inte mellan områdena. Hälften av de obrända benposterna
var mycket fragmenterade och hade en hårt uppluckrad
benyta, vilket tyder på att benen angripits av vittring.
De tafonomiska processerna när det gäller obrända
ben har med största sannolikhet lett till att benmaterialet
ser ut som det gör. Om inte benen har luckrats upp helt
har de angripits hårt av vittring.
En trolig förklaring till de obrända benens läge skulle
kunna vara att de kommer från gårdarna vid Sanna. Sanna
bytomt låg strax norr om den östra delen av undersökningsområdet.
De obrända benen hör med stor sannolikhet
hemma i historisk tid. Om det deponerats obrända
78 sau rapport 2009:6