Ladda ned som PDF - SAU

mycket väl indikera en korsformig kyrkobyggnad. En annan möjlighet är att man påbörjade ett
nytt bygge i början av 1600-talet, lade ut den tilltänkta grunden, men sedan aldrig slutförde
byggnationen.
Förekomsten av gravar inne i den eventuella kapellgrunden (i den eventuell södra
korsarmen/vapenhuset) är ytterligare en indikation på att byggnaden kan vara sekundär i
förhållande till gravplatsens ålder (fig 9). Visserligen skedde begravningar ibland även inne i
kyrkorna, framför allt under senare delen av medeltiden (jfr Andrén 2000:20), men de två
gravarnas avvikande orientering tyder på att de snarare tillhör en äldre (eller senare?)
användningsfas av kyrkogården. Gravarna på utsidan av grunden ligger dock i öst-västlig
riktning, förutom en direkt söder om den hypotetiska utbredningen av den södra korsarmen.
Stenraden som fortsätter söderut i schakt 6 skulle i och för sig kunna vara en förlängning på
denna korsarm, vilket skulle innebära att även denna grav ligger på insidan. Det gruslager som
fanns på insidan vid de andra delarna av syllstensgrunden fanns dock inte i detta parti.
Kyrkogården
Gravarna på kyrkogården ligger i skilda riktningar. I det norra partiet ligger de flesta i rak västöstlig
riktning, i linje med den eventuella kyrkobyggnaden, medan det på kyrkogårdens
centrala delar finns fler gravar som ligger i västnordväst-ostsydost. Längst ned i söder finns
återigen fler gravar i öst-västlig riktning, men även några som ligger i västsydväst-ostnordost.
Den avvikande orienteringen kan bero på flera saker: antingen tillhör gravarna olika
användningsfaser, där de som ligger i västnordväst-ostsydost sannolikt är äldre, eller så har
topografiska företeelser påverkat gravriktningen. Båda företeelserna är kända från arkeologiska
undersökningar. Under medeltid var det inte ovanligt att kyrkornas orientering avvek något
från den föreskrivna väst-östliga riktningen, och de låg ofta vinklade i västnordväst-ostsydost.
Ett flertal olika tolkningar av detta har lagts fram, t.ex. att man lade ut planen efter den
uppgående solens läge vilket påverkade väderstrecksuppfattningen (Cinthio 1981, sp 608),
eller att man använde kompass och att den magnetiska nordpolens läge vid den aktuella
tidpunkten påverkade riktningen (Persson, manus, och där anförd litteratur). Gravarna i sin tur
placerades därefter i samma riktning som kyrkobyggnaden. Ju längre från kyrkan man kom, ju
mer påverkad blev man dock av andra riktmärken som t.ex. kyrkogårdsmurar, intilliggande
vägar och topografiska element etc. (jfr t ex Brendalsmo 1989:26). Att gravarna på Sala
gruvbys begravningsplats avviker mest från den ”riktiga” orienteringen i de centrala delarna
torde ha samband med att de ligger längst från de riktmärken man utgick ifrån. Att de ligger i
väst-östlig riktning i de norra och södra delarna kan i enlighet med detta ha samband med att de
där låg nära befintliga byggnader (kapell och klocktorn?) alternativt nära de kringgärdande
murarna.
Fynd
75 fynd registrerades under förundersökningen. Den dominerande fyndkategorin var
järnföremål och därefter djurben. Vid schaktningen framkom flera lösfynd som på olika sett
har hamnat i matjorden. Merparten av dessa fynd är av hushållskaraktär och består bland annat
av keramik från en trebensgryta, spik, hästsko, tegel och djurben (se fyndtabell bilagaaga 2).
Föremålen har varierande dateringar, t ex dateras hästskon till slutet av 1700-talet (muntlig
uppgift Anders Ekman) och trebensgrytor har förekommit från 1400- till 1700-talet. Förutom
dessa fynd framkom människoben i schakten som kommer från genomgrävda och skadade
gravar.
16