Utvärdering av Frida - Katrineholms kommun

ÖREBRO UNIVERSITETAkademin för juridik-, psykologi- och socialt arbeteSocionomprogrammetSocialt arbete C15 poängHt 2008Våldsutsatta kvinnors upplevelser avsocialtjänsten –en kvalitativ studie av verksamheten FRIDA i Katrineholm

SammanfattningI Katrineholms kommun finns en verksamhet som drivs i socialtjänstens regi, dennaverksamhet riktar sig till personer som upplevt våld i sin relation. Förvaltningen vill ha redapå om de personer som söker hjälp i verksamheten får sina behov tillgodosedda, samt omderas livssituation förändrats i samband med kontakten. Föreliggande uppsats har såledessyftet att undersöka verksamheten FRIDA utifrån de hjälpsökandes perspektiv och ämnarsvara på följande frågeställningar;Vilka upplevelser har de hjälpsökande avseende verksamhetens tillgänglighet, bemötande ochpraktiska insatser?Anser de hjälpsökande att kontakten med verksamheten FRIDA har bidragit till att deraslivssituation har förändrats?Undersökningsmetoden är av kvalitativ karaktär och semistrukturerade telefonintervjuer hargenomförts med elva kvinnor som har erfarenhet av verksamheten. Tidigare forskning,kommunala dokument, lagstiftning samt teorier om kommunikation och bemötande harstuderats och använts som tolkningsram. I resultatet framgick att tillgängligheten är bristfällignär det är fråga om kännedom om verksamheten, men då en kontakt är etablerad ärtillgängligheten mycket god. De hjälpsökande är mycket nöjda med personalens bemötandeoch finner lokalerna trevliga. Majoriteten av dem anser att deras livssituation förändrats ochde känner sig stärkta av kontakten med FRIDA. Undersökningen utmynnar i en slutsats om attFRIDA tillgodoser de hjälpsökandes behov.Nyckelord: Socialtjänsten, våld, insatser, hjälpsökande, upplevelser.

AbstractThere is a activity in the social services in Katrineholm which intended for persons who hasexperiences of domestic violence. The agency wants to know if help-seeking individualsactually receive any help for there needs, and if their lifesituation has changed in relation tothe contact with the annual. Thus the purpose with this study is from the help-seekings pointof view, to investigate the annual FRIDA. These following questions were made;Which experiences has the help-seekings respecting to the availibility, treatment andpractice from the annual?Does the help-seekings consider that contact with the annual FRIDA has contribute achange of their lifesituation?A qualitative method is chosen for this study. Eleven women with experiences of the practiceat FRIDA has been interviewed and the design was semistructural. Prior research, communitydocument, law, and theories of treatment and communication has been examined and werealso used as tool in analysing the result. The result showed that availibility is insufficient intermes of knowing that the annual exists, but after the contact was established it was verygood The help-seekings are pleased with the socialworkers treatment and they found that thepremises were nice. Most of them think that their lifesituation has changed and they feelstrengtened by the contact with FRIDA. This studie ends up in a conclusion that the annualFRIDA do satisfy the needs of the help-seekings.Keywords: Social services, violence, interventions, helpseeking, experiences.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING1. Inledning __________________________________________________________ 71.1 Syfte och frågeställningar _________________________________________________ 81.2 Centrala begrepp ________________________________________________________ 81.3 Uppsatsens disposition ____________________________________________________ 82. Bakgrund _________________________________________________________ 92.1 Kvinnovåldskommissionen_________________________________________________ 92.2 Kvinnofridspropositionen_________________________________________________ 102.3 Olika perspektiv på våld mot kvinnor _______________________________________ 102.3.1 Det individualpsykologiska perspektivet____________________________________ 102.3.2 Det socialpsykologiska perspektivet _______________________________________ 112.3.3 Det strukturella /könskulturella perspektivet ________________________________ 112.4 Uppkomsten av verksamheten FRIDA ______________________________________ 122.5 FRIDAs verksamhet, samarbetspartners samt mål_____________________________ 133. Tolkningsram ____________________________________________________ 143.1 Statliga utredningar _____________________________________________________ 143.2 Lagstiftning____________________________________________________________ 163.3 Kommunens handlingsplan för våld mot kvinnor _____________________________ 173.4 Tidigare forskning ______________________________________________________ 183.4.1 Utvärdering av kvinnofridsrådgivningen i Jönköping_________________________ 183.4.2 Misshandlade kvinnors behov____________________________________________ 183.4.3 Hinder och svårigheter i samband med hjälpsökande_________________________ 203.5 Teori _________________________________________________________________ 203.5.1 Kommunikationsteori __________________________________________________ 203.5.2 Om professionella möten________________________________________________ 214. Metod_____________________________________________________________ 224.1 Val av metod ___________________________________________________________ 224.2 Etisk reflektion _________________________________________________________ 234.3 Validitet_______________________________________________________________ 244.4 Reliabilitet_____________________________________________________________ 244.5 Generaliserbarhet_______________________________________________________ 254.6 Avgränsningar _________________________________________________________ 254.7 Utvärdering____________________________________________________________ 254.8 Litteratursökning _______________________________________________________ 25

4.9 Urval _________________________________________________________________ 264.10 Intervjuer ____________________________________________________________ 264.11 Presentation av resultatet________________________________________________ 264.12 Analysprocess _________________________________________________________ 274.13 Metoddiskussion _______________________________________________________ 275. Resultat___________________________________________________________ 285.1 Tillgänglighet __________________________________________________________ 285.2 Bemötande ____________________________________________________________ 295.3 Upplevelser av verksamhetens insatser i praktiken_____________________________ 295.4 Förändring av livssituation _______________________________________________ 316. Analys ____________________________________________________________ 326.1 Tillgänglighet __________________________________________________________ 326.2 Bemötande ____________________________________________________________ 336.3 Upplevelser av verksamhetens arbete i praktiken ______________________________ 346.4 Förändring av livssituation _______________________________________________ 357. Diskussion________________________________________________________ 368. Referenser________________________________________________________ 38Bilaga 1Bilaga 2

våld i sin relation. Förvaltningen vill ha reda på om befintliga insatser påverkar människor ideras livssituation samt om insatserna kommer dem tillgodo. Frågeställningarna utgår bådefrån socialförvaltningens önskemål om vad de vill ha undersökt, samt från de komponentersom i studerandet av teori och tidigare forskning har visat sig vara viktiga i arbetet medvåldsutsatta kvinnor. Under socionomutbildningen har jag tillbringat min praktiktid inomKatrineholms socialförvaltning genom den så kallade PUtC- platsen (Praktik-ochUtvecklingsCentrum). Detta gjorde att det kändes som ett naturligt steg för mig att tacka ja dåSocialförvaltningen i Katrineholm gav mig i uppdrag att utvärdera verksamheten FRIDA.1.1 Syfte och frågeställningarUppsatsens övergripande syfte är att undersöka om verksamheten FRIDA är ett stöd för dehjälpsökande och om verksamheten tillgodoser de hjälpsökandes behov. Utifrån dehjälpsökandes perspektiv kommer följande frågeställningar att besvaras;• Vilka upplevelser har de hjälpsökande avseende verksamhetens tillgänglighet,bemötande och praktiska insatser?• Anser de hjälpsökande att kontakten med verksamheten FRIDA har bidragit till attderas livssituation har förändrats?1.2 Centrala begreppDefinition av våldBeskrivningen av mäns våld mot kvinnor i nära relationer brukar delas in i olika typer avvåld. Det fysiska våldet inkluderar att mannen river, biter, bränner, skakar, knuffar, slår medöppen hand eller knytnäve, sparkar, tar stryptag eller använder någon form av tillhygge. Hotom våld innebär att mannen hotar kvinnan, barnen eller husdjur, hotar om att ta sitt liv, ellerskada sig själv. Sexuellt våld innebär våldtäkt, sexuella övergrepp, att mannen tvingarkvinnan att se pornografi, tvingas utföra sexuella handlingar, och att tvingas till detta närandra ser på. Psykiskt våld – djupt kränkande och nedsättande ord, verbala angrepp omhennes person, mor, familj vänner, utseende, eller om henne som kvinna. Svartsjuka, isoleringoch ekonomisk isolering (att mannen gör kvinnan beroende av honom ekonomiskt) hör ocksåtill denna grupp (SOU 2006:65: 55).RelationsvåldI litteraturen talas det genomgående om relationsvåld, vilket innebär att kvinnan utsätts förvåld av en man hon har eller har haft en nära relation med. Med nära relation menas kvinnanssambo, make, fästman, pojkvän, eller före detta sådana (SOU 2006: 65).Könsmakt” Begreppet könsmakt syftar på hur kön generellt är avgörande för tillgång till makt ochinflytande. Grundläggande är hur män i kraft av att vara män, snarare än utifrånindividuell kompetens, kan få mer resurser både inom familjen och samhällen i fråga omhälsovård, utbildning och tillträde till arbete som ger höga inkomster och inflytande,exempelvis över vilka frågor som ska prioriteras och hur resurser ska fördelas”(Johnsson-Latham, i Heimer & Sandberg, 2008: 21).1.3 Uppsatsens dispositionUppsatsen har inletts med en problembeskrivning av ämnet våld mot kvinnor i närarelationer. Därefter har bakgrund till uppsatsens ursprung beskrivits. Dess syfte,frågeställningar och centrala begrepp har sedan framlagts. Upplägget för resterande avsnitt iuppsatsen är följande;8

Kapitel två utgör en bakgrund för uppsatsen och beskriver hur forskningen utvecklats iSverige de senaste femton åren. De tre centrala synsätten på mäns våld mot kvinnor beskrivsäv en i detta kapitel. Anledningen till detta är att det visat sig att synen på våld mot kvinnorinverkar på de insatser som genomförs (SOU 1995: 60). Avslutningsvis i kapitlet beskrivsbakgrunden till verksamheten FRIDAs uppkomst och därefter en beskrivning avverksamheten FRIDA.Uppsatsens teori och tolkningsram utgör kapitel tre. Statliga utredningar, tidigareforskning, kommunala dokument, kommunikationsteori, teori om bemötande samt lagstiftninghar använts som tolkningsram för analysen.Kapitel fyra utgörs av uppsatsens metodavsnitt. Här kommer väsentlig information omdenna studies tillvägagångssätt att beskrivas såsom avgränsningar, metodval, urval,fra mställning av intervjumaterial, intervjusituation och utvärderingsmetod. Etisk reflektion,förförståelse, validitet, reliabilitet, generaliserbarhet samt analysprocess ingår även i dettakapitel. Dessutom ingår en presentation av de teman som resultatet samt analysen kommer attpresenteras utifrån. Dessa är; tillgänglighet, bemötande, upplevelser av verksamheten ipraktiken, samt förändring av livssituation.Nästa kapitel innehåller resultatet, som presenteras med hjälp av de fem teman somredovisats tidigare. I detta femte kapitel beskrivs varje tema inledningsvis för att tydliggöraläsningen.Kapitel sex innehåller uppsatsens analysdel. Analysen är även den indelad i de olika temansom tidigare beskrivits. Dock analyseras inte alla delar av varje tema av utrymmesskäl.Sista och avslutande kapitlet, nummer sju, består av diskussion och slutsatser. Därefterföljer referenslista samt bilagor.2. BakgrundI avsnittet återges utvecklingen och debatten som lett fram till dagens kunskapsläge. Dettasker med utgångspunkt i de statliga sammanställningar som utmynnat i betänkanden tillregeringen under 1995 till 2006. Det finns mycket skrivet om mäns våld mot kvinnor. Oftasträcker det sig till att enbart försöka förklara våldet mot kvinnor, försöka kartläggaomfattningen av det eller beskriva vilka insatser som görs inom området. Då tidigareforskning visat att det förekommer olika perspektiv på våld mot kvinnor vilka har haft ettstarkt inflytande på de insatser som görs, redogörs därefter de tre vanligaste perspektiven påvåld mot kvinnor. Därnäst ges en beskrivning av den kommunala utredning som anses halegat till grund för verksamheten FRIDAs uppkomst, och slutligen beskrivs verksamhetenFRIDA.2.1 KvinnovåldskommissionenPå initiativ av statsråd Bengt Westerberg startades Kvinnovåldskommissionen 1993. Syftetvar att ur ett kvinnoperspektiv ge förslag på metoder för att försöka hejda kvinnovåld samt attundersöka svenska socialnämnders upplevelser av - och arbete med detta. Resultatetpresenterades bland annat i betänkandet ”Kvinnofrid,” SOU 1995: 60.I betänkandet fastslås att ett bredare perspektiv krävs för att förklara mäns våld motkvinnor (SOU 1995: 60: 106). Att enbart med hjälp av de tidigare förklaringsmodellernaindividualpsykologiskt, socialpsykologiskt, och strukturell teori förklara detta, anses intelängre vara hållbart. Det konstateras vidare att fler förklaringsmodeller och teoretiskaangreppssätt fordras för att förklara något så komplext som mäns våld mot kvinnor. Då engrundläggande förutsättning för mäns våld mot kvinnor ansågs vara över-, respektiveunderordningen mellan könen görs även bedömningen att teorier med utgångspunkt i ettkönsmaktsperspektiv krävs i den fortsatta forskningen på området. Det fastställs att9

jämlikheten mellan kvinnor och män i samhället tycks inverka på förekomsten av mäns våldmot kvinnor (SOU 1995: 60: 106).2.2 KvinnofridspropositionenEfter kvinnovåldskommissionen uppkom utredningarna ”Slag i luften” (SOU 2004: 121)-och ”Att ta ansvar för sina insatser” (SOU 2006: 65) som ligger till grund förkvinnofridspropositionen. Nedanstående text behandlar dessa i kronologisk ordning.”Slag i luften” beskriver och förklarar mäns våld mot kvinnor med utgångspunkt ikönsmaktsordningen. I utredningen beskrivs våldet som en konsekvens av den rådandekö nsmaktsordningen men även ett sätt att bevara den (SOU 2004: 121, : 12). Fördelen med ettkönsmaktsperspektiv i studier av mäns våld mot kvinnor är att det inte finns risk för att dettabetraktas som något avvikande som enbart hör till vissa individer och grupper i samhället(såsom i avvikelseperspektivet). Kvinnors underordnade ställning gentemot männen är synligi alla samhällsklasser. Genom detta måste alla ta ansvar för det våld som förkommer och detär omöjligt att blunda för sanningen (a. a. : 54).För att undvika att våld skylls på någon annan än förövaren själv ansågs det viktigt att intaett bestämt könsmaktsperspektiv, då osäkerhet i utgångspunkten för våldet skulle leda tillineffektiva metoder (a. a. : 61f).I SOU 2006:65 (”Att ta ansvar för sina insatser”), har utredningen fokuserat påsocialtjänstens insatser gällande mäns våld mot kvinnor i nära relationer med syftet attfastställa vilka insatser som görs för kvinnorna och i vilken utsträckning de får hjälp.Dessutom ingår att se över kommunernas ansvar för de utsatta kvinnorna enligtsocialtjänstlagen. Utifrån dessa förutsättningar skall sedan utredningen ge uppslag på hurarbetet med denna målgrupp skall bli bättre (SOU 2006: 65: 9).Återigen konstateras att verksamheter som arbetar med våldsutsatta kvinnor skall utgå frånkönsmaktsperspektivet och komma ifrån tanken om könsneutrala insatser. I fråga om våld motkvinnor ses detta som ett allt för stort risktagande. Insikten om mannens makt över kvinnan irelationer som dessa är nödvändig och kan inte förbises eller nonchaleras, menade utredarna(SOU 2006: 65).Utredarna kom fram till att kommunernas arbete med våld mot kvinnor såg olika ut i helalandet. Somliga har en handlingsplan för våld mot kvinnor (209 av 290), vilket framkom somönskvärt att alla kommuner skulle ha. Dock visade denna utredning att en handlingsplan intebehöver innebära att kommunen är aktiv i sitt kvinnofridsarbete (SOU 2006: 65: 9).2.3 Olika perspektiv på våld mot kvinnorMed anledning av den påverkan som synsättet på våld mot kvinnor har vid insatser, finnsdet anledning att redogöra för de olika perspektiv som hägrat de senaste decennierna. Dockskall beaktas att nedanstående källa är tio år gammal.Margareta Rosengren (1998) har i sin magisteruppsats intervjuat 10 kvinnor om derassituation som utsatta för relationsvåld. Studiens syfte var i huvudsak att utveckla kunskap omkvinnornas situation och deras syn på hjälpbehovet (Rosengren, 1998: 17).I Rosengrens studie finns en sammanfattande bild av de perspektiv som vanligen tillämpasnär det är fråga om våld mot kvinnor. Nedan följer ett utdrag ur denna redogörelse.2.3.1 Det individualpsykologiska perspektivetHär framhålls personers tidiga erfarenheter av livet och hur detta leder fram till en viss typav personlighet som karaktäriseras av antingen en som blir misshandlad eller en som utövarmisshandel. Johan Cullberg sympatiserar med detta perspektiv. Han menar att såväl mannensom kvinnan bör betraktas som störda individer (a. a. : 23). Enligt Cullberg har kvinnanansvar för misshandeln då hon framkallar våldet genom att till exempel vara otillgänglig för10

ollen som totalt underordnad. I en ”normal” relation finns också föreställningar om hur debåda parterna ska vara. Hennes påstående att det normala äktenskapet inte skiljer sig i särskiltstor utsträckning från ett äktenskap som präglas av våld, har retat upp många.Lundgren intresserar sig för den normaliseringsprocess som sker i relationer som präglasav våld, där kvinnan först befinner sig i ett chocktillstånd, men sedan försöker finnaförklaringar till våldet. När detta är omöjligt att förstå anstränger hon sig istället för attundvika våldet från mannen. Normaliseringsprocessen gör att våldet till slut ses som ettnormalt handlande i relationen.Kvinnans tillstånd övergår till förvirring och hennes psyke blir allt mer påverkat av detsom sker. Mannen har överfört sin uppfattning om henne, på henne och hon blir allt svagareoch mister tron på sig själv och sin förmåga. Möjligheterna att ta sig ifrån mannen i dettaskede är en stor utmaning för kvinnan, hon är ofta i behov av hjälp utifrån. Att bli inlagd försitt psykiska mående kan bli räddningen för kvinnan.Även mannen berörs av normaliseringsprocessen. Hans mening var måhända inte frånbörjan att vara en misshandlande man men då han får en känsla av att det kommer något gottur det kan han inte sluta. Han får en ”kick” och upplever att hans manlighet stärks. Ofta slutarvåldet i att han vill ha samlag med kvinnan, och Lundgrens studie vittnar om att våldtäkt är envanlig avslutande del av våldet (a. a. : 29ff).Carin Holmberg, är i mångt och mycket överens med Lundgren om hur de könskulturellanormerna spelar en viktig roll i våra relationer. Dock har hon även anslutit sig till detsocialpsykologiska perspektivet. Holmberg lägger mycket av ansvaret för förtryck ochojämlikhet på människorna i samhället som enligt henne med gemensamma krafter måstestoppa utvecklingen av detta (a. a. : 32).Ännu en anhängare av det strukturella/könskulturella perspektivet är Karin Leander. Ihennes forskning har hon upptäckt att det i jämställda relationer sker minst våld. Vidareframhäver Leander samhällets roll då det tydligt bör fördöma våld mot kvinnor, vilket honanser inte görs i tillfredsställande utsträckning. Hon är även av den åsikten att det fortfarandefinns tankar om att våldet hör till människors privata sfär, i vilken andra inte har någonmöjlighet till inblick (ibid).Stina Jeffners forskning om kvinnojourskunskap inbegriper förståelsen för kvinnorssvårigheter att ta sig ur de våldspräglade relationerna. Hon inriktar sig mot att förklara detmycket lilla utrymme som kvinnan har i dessa relationer. Deras livsrum har successivtför minskats på grund av våld och förtryck vilket gör att hennes utsikter till förändring ärmycket få. De krafter som styr samhället består inte till största delen av vår lagstiftning menarJeffner utan den stora boven i dramat är de värderingar och normer som råder (Rosengren,1998: 32f).Slutligen bör nämnas Mona Eliasson. Även hon ansluter sig till ovanstående perspektivoch menar att könskulturen avgör frågan om våld mot kvinnor. Förändringen måste kommafrån högre ort, våld skall inte utövas, oavsett orsak. Om mannen ges möjlighet att hänvisa tillan ledningar till varför han använder våld, förminskas ansvaret från honom och läggs iställetpå kulturen. Eliasson ifrågasätter att kvinnor skäms då det är mannen som bör göra det. Menförklaringen till det är förmodligen att omgivningen tenderar att ifrågasätta kvinnan somstannar istället för att ifrågasätta det mannen gör (a. a. :33f).2.4 Uppkomsten av verksamheten FRIDAI Katrineholms kommun finns en verksamhet som riktar sig mot individer som är eller harvarit utsatta för relationsvåld. I följande avsnitt beskrivs bakgrunden till verksamhetensuppkomst.Bakgrunden till verksamheten FRIDAs uppkomst var att det under åren 1999-2001 gjordesen utredning i kommunen på uppdrag av socialnämnden. Syftet med utredningen var bland12

annat att beskriva läget för utsatta kvinnor i kommunen samt belysa hur arbetet med dessa varutf ormat (Pettersson, 2001: 3). I projektet ingick en samverkansgrupp med personer från olikaberörda aktörer. En politisk ledningsgrupp med representanter från socialnämnden och barn-och ungdomsnämnden tillsattes även, vars uppgift var att följa utredningens gång.Samverkansgruppen fungerade som en diskussionsgrupp tillsammans, men intervjuades ävenenskilt angående utredningens uppdrag. En enkätundersökning ingick i utredningen och dennariktade sig mot aktörerna som ingick i samverkansgruppen samt hälso- och sjukvårdspersonalsom kommer i kontakt med målgruppen i sitt dagliga arbete.Resultatet av utredningen fastställde att kommunens arbete mot relationsvåld inte vartillräckligt. Det fanns brister i tillgänglighet såtillvida att de hjälpsökande inte visste vart deskulle vända sig, och när de visste det var det ibland mycket svårt att få kontakt medhandläggare. Flera respondenter menade även att samverkan komplicerades utav denotillräckliga tillgänglighet som rådde (a. a. : 17). Ovanstående resultat ledde till ett antalförslag på åtgärder som föreslogs arbetsutskottet i kommunen. Bland annat fanns angivet atten kvinnlig socialarbetare skulle anställas för att arbeta med kvinnofridsfrågor. Enkunskapsutveckling samt ett bättre bemötande av utsatta kvinnor fanns även bland förslagen(a. a.: 20).2.5 FRIDAs verksamhet, samarbetspartners samt målI november 2001 startades kommunens kvinnofridsinriktade verksamhet. Namnet FRIDAuppkom efter att personalen varit på studiebesök på FRIDEBORG som är en liknandeverksamhet i Norrköping. FRIDA består av en personal vid tillfället för uppsatsenstillblivelse, hon jobbar heltid. Vid tiden för respondenternas kontakt med FRIDA jobbade dettvå personer vid verksamheten, fördelat på 1 ½ tjänst.Målet för verksamheten är att stödja individer som varit eller är utsatta för våld i sinrelation. Detta görs både på individ- och gruppnivå. Verksamheten har sedan 2001 utvecklatsfrån att enbart rikta sig mot kvinnor till att inrikta sig till alla individer som utsatts förrelationsvåld. Förutom kvinnor och män som lever i heterosexuella relationer innefattar dettasåledes även andra typer av relationer. Aktuell målgrupp är kommuninvånare frånKatrineholm, Vingåker och Flen.Det dagliga arbetet innebär samtal (via telefon, e- mail eller personliga besök), stöd,information, vidareslussning till andra professionella samt myndigheter, rådgivning, hjälp ikontakter med andra myndigheter, nätverksmöten, stöd i rättsprocessen och skydd i form avboende. Därutöver finns gruppverksamhet som bedrivs i samarbete med Svenska kyrkan, därkvinnor får träffa varandra tillsammans med socialarbetare, för samtal och bearbetning.Verksamhetens arbete ryms inom socialtjänstlagen, personalen har tystnadsplikt ochins atserna är kostnadsfria. Det förs inga journaler, och den hjälpsökande får vara anonym.Personalen på FRIDA arbetar även med att informera andra aktörer om verksamheten, vilketär ett led i den handlingsplan som kommunen upprättat under 2007 (Intervju med personalenpå FRIDA 20/11-08). Mest vanligt är att personalen informerar om FRIDAs verksamhet pågymnasieskolor, kommunfullmäktige, kyrkomöten, kvinnofrukostar (möten med kvinnor ochfrukost), partipolitiska möten, viadidakt (komvux) och arbetsplatser.För att nå målen med handlingsplanen och på bästa sätt kunna tillgodose behoven hos dehjälpsökande behöver FRIDAs personal även samarbeta med andra. Exempel på närasamarbetspartners är polismyndigheten (förhör, hotbild, skydd), socialsekreterare (ekonomisktbistånd vid akuta situationer, skyddsaspekten för barn), och ”Basic”-ungdomsinriktning(nätverksmöten, ungdomar ”på glid” på grund av våld i hemmet). Andra samarbetspartners ärSvenska kyrkan, familjerådgivningen, mansmottagningen, brottsofferjouren, kvinnojouren,hälso- och sjukvård (psykiatrin, akutmottagning och kvinnokliniken), migrationsverket ochskolkuratorer (ibid).13

3. TolkningsramDetta kapitel utgör uppsatsens analysverktyg. Följande dokument och litteratur kommer attanvändas för att analysera resultatet av studien. Först presenteras de statliga utredningarna,som är indelade i bemötande tillgänglighet och kvalitet, därefter aktuell lagstiftning. Sedanåterges Katrineholms kommuns handlingsplan, tidigare forskning samt kommunikationsteori.Kapitlet avslutas med Kurt Gordans uppfattningar om professionella möten.3.1 Statliga utredningarOm kvalitetVad som framkommit är en ökad förståelse för att val av teoretisk utgångspunkt iforskningen kommer att inverka på val av metod som skall tillämpas i eventuella insatser(SOU 1995: 60). Inom ramen för socialtjänstens arbete och ansvarsområde hänvisadeutredningen till en studie från Blekinge där det fastslogs att det saknas kompetens ochteoretisk anknytning hos personalen för att förstå mäns våld mot kvinnor, vilket görhandläggaren osäker. Det fanns även resursproblem som gjorde att mäns våld mot kvinnorinte prioriterades i den omfattning som är önskvärd (SOU 1995: 60 : 117ff).Kännedom om hur mäns våld mot kvinnor uppkommer och vilka konsekvenser detta fårsaknades hos många professionella. Uppfattningen om att våld mot kvinnor var ett gemensamtproblem som båda i relationen stod ansvariga för var spridd i stor utsträckning blandsocialarbetare (SOU 1995: 60).Vanligt förekommande åtgärder vid våldsproblematik var vid denna tid parsamtal, vilketsenare visat sig vara ett stort risktagande för kvinnan. Även insikt i hur ojämlik relationen ärmellan mannen och kvinnan i en relation som präglats av våld, och att kvinnan många gångerär väldigt utsatt, saknades (SOU 1995: 60: 117f, 125).Förslaget blev att kommunerna bland annat med hjälp av en handlingsplan och ettåtgärdsprogram, skulle utveckla arbetet för våldsutsatta kvinnor. En ökad kännedom omvåldets omfattning, orsak och verkan var eftersträvansvärd på såväl chef- somhandläggarnivå, och ett tydligt genusperspektiv ansågs vara nödvändigt. Utvecklingen avsamtalsgrupper för kvinnor som varit eller är utsatta för våld i en nära relation behövde sesöver och varje kommun behöver anställa minst en person som har relationsvåld som sittspecifika ansvarsområde (SOU 1995: 60: 135f). Vikten av samverkan såväl inom kommunensom mellan kommuner och olika myndigheter betonades när det är fråga om mäns våld motkvinnor. Av utredningen framgick även att samverkan fungerar olika bra i kommunerna ( SOU1995: 78).Det framgår även i betänkandet att det väsentliga arbetet med att hjälpa våldsutsattakvinnor till rätt organ ligger i socialtjänstens ansvar (a. a. : 117). Chefer skall även geutrymme för samverkan och ge signaler till de anställda om att detta är viktigt (a. a. : 223). Deinsatser som vanligtvis förekommer inom socialtjänsten i arbetet med kvinnor utsatta för våldhar klargjorts. Dessa är; ”råd-, och stödsamtal, skyddat boende, praktiskt stöd (vid flytt), hjälpmed myndighetskontakter, ekonomiskt bistånd, kontakt med kvinnojour, brottsofferjour,kontaktperson, stöd vid rättegång, krisbearbetning, stöd i samband med umgänge, och hjälpmed att ordna ny bostad”(SOU 2006: 65: 103f).I utredningen hänvisas även till en studie genomförd av Almquist & Broberg där deintervjuat 50 kvinnor om deras behov av hjälp vid familjevåldssituationer. Det kvinnornaanser sig vara mest behjälpta av är enligt studien; en ny lägenhet, praktisk hjälp såsombarnvakt och ekonomiskt bistånd, bearbetning av händelser och skydd. Kvinnornas behovväxlar men det framgår att kvinnor vill ha ett långsiktigt stöd (SOU 2006: 65 : 161). Bristandeflexibilitet hos socialtjänsten framstår som ett problem då kvinnor som är utsatta för våld ochsöker akut hjälp ofta är i behov av ekonomiskt bistånd i någon form. Dessutom framgick att14

kommunikationen mellan olika organ inom socialtjänsten inte alltid har fungerattillfredsställande (a. a. : 123).Om bemötandeGod kunskap om utsatta kvinnors situation, och insikt i att deras behov skiljer sig frånandras trots att de har liknande erfarenheter, - är bra förutsättningar för att kunna ge kvinnanett bra bemötande (SOU 1995: 60). Genom att vara närvarande, och inta ett icke-dömandeförhållningssätt kan kvinnan känna sig trygg i att tala om sin situation. Det anses mycketbetydelsefullt att låta kvinnan själv avgöra hur hennes framtid skall gestalta sig, ochrespektera hennes beslut (SOU 1995: 60). I ett första steg kan det vara till stor hjälp förkvinnan att bara få veta att hon inte är ensam om sina problem, samt att hon inte bär skuld förde t som hänt. Ett gott bemötande av dessa kvinnor kommer att göra att kvinnor i det långaloppet söker sig till socialtjänsten i större utsträckning för att få hjälp (SOU 1995: 60: 139f).Bemötande bedöms vara ett avgörande inslag för hur kvinnor uppfattar den hjälp och detstöd hon får från socialtjänsten (SOU 2006: 65: 155).I den forskning som bedrivits i samband med betänkandet har kvinnors upplevelser avsocialtjänstens bemötande undersökts i Västmanland. Resultatet visar att de negativaupplevelserna var att socialtjänstens bemötande skiftar, och det finns inslag av detkönsneutrala förhållningssättet som tidigare diskuterats i uppsatsen. Det förekom i tämligenstor utsträckning en uppmaning att kvinnan skall träffa socialtjänsten tillsammans medmannen som utsatt henne för våld. Detta kunde dels resultera i fara för kvinnan men även attmannen fick tillfälle att försöka styra socialarbetaren. Överlag fanns upplevelser av att det varslumpen som avgjorde huruvida kvinnan fått ett gott stöd eller inte (SOU 2006: 65).Bland de positiva upplevelserna fanns att kvinnor tyckte att de hade fått ett gott stöd, medbra bemötande, de kände sig lyssnade på och hade även fått hjälp i akuta skeden. Somligakvinnor upplevde att socialtjänsten i hög grad varit behjälpliga i samband med praktiskasaker. Det fanns indikationer på att kvinnor betraktar socialtjänstens öppenvård som någotväldigt positivt, och de gör en skillnad på denna och socialtjänsten i övrigt (SOU 2006: 65:158f).Om tillgänglighetSocialtjänsten skall planera för att våldsutsatta kvinnor kan vara i behov av hjälp vilken tidsom helst på dygnet. I största allmänhet är informationen om verksamheter som skall varamedborgare till godo, alldeles för knapp, påpekas det i betänkandet (SOU 1995:60).I betänkandet fastslogs att god tillgänglighet var en av de mest centrala delarna när detgäller service till våldsutsatta kvinnor (SOU 1995: 60: 120). I samband med tillgänglighet kanäven nämnas att information om socialtjänstens olika verksamheter skall vara utformad så attdessa kvinnor lätt kan avgöra vart de skall vända sig om de har behov av hjälp. Hjälpen skalläven vara utformad på ett tydligt sätt så att det blir tydligt för alla berörda vilken hjälp somkvinnan ska söka i första hand, eller vart hon bör vända sig. Ju mer tillgänglighet desto störreantal kvinnor som söker hjälp, menar utredarna (SOU 1995: 60).Vad beträffar männens möjligheter till hjälp har studier visat att det är större chans attkvinnan söker hjälp om hon vet att det finns hjälp att få även för mannen. Antaletpolisanmälningar verkar även öka i samband med detta (SOU 1995:60: 140).Tillgängligheten verkar fungera någorlunda under kontorstid i landet. I många kommunerfinns det tydliga handläggningsrutiner som förordar att snabbt ge kvinnan en tid för samtaloch liknande. Efter kontorstid är det dock lite sämre, menar utredarna. Detta har gällt allatyper av insatser (SOU 2006: 65) och i vissa kommuner finns det inte någon beredskap allsför denna målgrupp under nattetid. Somliga hänvisar till polis eller kvinnojour.15

Sammanfattningsvis kan konstateras att tillgängligheten skiljer sig åt kommuner emellan(SOU 2006:65: 118f).Under kontorstid är det mer vanligt att kvinnor vill boka tid eller få information och undernattetid är mer vanligt att kvinnor är i behov av längre samtal. Dagtid har kvinnan möjlighetatt ostört söka hjälp, till exempel hemifrån eller från sitt arbete. Dessa samtal är ofta av ettkortare slag. Annan tid på dygnet kan behovet av hjälp se annorlunda ut då situationer kankräva mer praktiska insatser såsom skydd, i dessa fall är det vanligtvis polisen som får förstasamtalet. I övrigt påpekas att det är vanligt att kvinnan söker hjälp dagen efter att hon utsattsför våld (SOU 2006: 65: 120f).I utredningen påpekas att det finns vissa svårigheter med tillgängligheten för utsattakvinnor då de söker hjälp inom socialtjänsten. De mest väsentliga delarna av vad kvinnorbehöver i denna situation kan indelas i tre kategorier;”–Tillgänglighet till någon att tala med ”då tankarna kommer.”– Tillgänglighet till socialjour eller annan typ av beredskap i akuta situationer.– Tillgänglighet till handläggare inom socialtjänsten för olika typer av insatser.” (SOU2006: 65.: 123).Vad som framkommit mer är att det kan vara besvärligt för den hjälpsökande att få kontaktmed handläggare (ibid).Information om vilka möjligheter som finns att söka hjälp och var denna hjälp kan nåsnågonstans visar sig i utredningen vara en grundläggande del i arbetet med utsatta kvinnor.Detta påstående kan åskådliggöras genom följande citat;”En förutsättning för att en våldsutsatt kvinna ska söka hjälp är att hon vet vilkamöjligheter som finns att få hjälp och vilka rättigheter hon har.” (SOU 2006: 65: 15).3.2 LagstiftningSamhällets ansvar för våldsutsatta kvinnor inkluderar inte bara de normer och värderingarsom finns i vårt land utan även en lagstadgad skyldighet att stötta dessa kvinnor. Dettaregleras bland annat i socialtjänstlagens 5 kap. 11 §, där det står;”Socialnämnden bör verka för att den som utsatts för brott och dennesanhöriga får stöd och hjälp. Socialnämnden bör särskilt beakta att kvinnorsom är eller har varit utsatta för våld eller andra övergrepp i hemmet kanvara i behov av stöd och hjälp för att förändra sin situation.”I förarbeten till paragrafen framställs vikten av att personalen är mottaglig för kvinnansegna önskemål. Detta framkommer även i många andra studier inom ämnet att just utsattakvinnor inte skall betraktas som en homogen grupp som alltid önskar samma typ av insatser(SOU 2006: 65 och Norström & Thunved 2006: 125). Om socialnämnden får vetskap om attvåld förekommer i ett hem är det dessutom deras skyldighet att ingripa på ett diskret sätt, utanatt försätta kvinnan i en svårare position än hon förmodligen redan befinner sig (Norström &Thunved, 2006: 125).Fler exempel på lagstadgad rätt för utsatta kvinnor att få stöd från socialnämnden ärreglerat i socialtjänstlagens 3 kap 1 §; ”Kommunen skall svara för omsorg och service,upplysningar, råd, stöd och vård och ekonomisk hjälp och annat bistånd till familjer ochenskilda som behöver det”.I föreskrifterna till denna lag finns rekommendationen att gå över norm om personen ifråga varit utsatt för brott, vilket är fallet för våldsutsatta kvinnor.Utöver socialtjänstens ansvar i ovanstående lagrum är det i 3 kap. 3 § fastställt att”Insatser inom socialtjänsten skall vara av god kvalitet. För utförande av socialnämndens16

uppgifter skall det finnas personal med lämplig utbildning och erfarenhet. Kvaliteten iverksamheten skall systematiskt och fortlöpande utvecklas och säkras.”Kvalitetsaspekten på socialtjänstens insatser kan mätas på flera olika sätt, därmed är detinte enkelt att avgöra huruvida insatserna är av god kvalitet eller inte. Flera dimensioner kanvägas in i kvalitetsaspekten, däribland de närmast berörda av insatserna, i detta fall, de utsattakvinnornas syn på de insatser som utförs (Norström & Thunved, 2006: 51). Kvalitetsaspektenkan även innefatta organisatoriska spörsmål som innefattar exempelvis personalensupplevelser (Norström & Thunved, 2006: 51). Kvalitetsutveckling genom bland annatnoggrann dokumentation och utvärdering skall ske inom socialtjänstens samtligaverksamheter, med en strävan efter förbättring. God kvalitet kan även uppnås genomsamverkan och lättillgänglighet (a. a. : 52).3.3 Kommunens handlingsplan för våld mot kvinnorKatrineholms kommun har upprättat en handlingsplan för våld i nära relationer. I denkonstateras att det sedan en längre tid är mer vanligt att kvinnor i Katrineholm utsätts för våld,jämfört med landet i övrigt (Handlingsplan mot våld i nära relationer, Katrineholms kommun2007-2009: 7). Vidare sker en beskrivning utav olika berörda av våldet såsom kvinnan,barnen och mannen, och hur arbetet med dessa grupper skall utvecklas för att en bra kvalitetskall uppnås i arbetet. Kvinnor som utsatts för våld av en närstående är många gångermisstänksamma mot okända människor och myndigheter. Det hon utsätts för leder ofta till atthon känner sig psykiskt svag och tappar tilltro till andra, därför behöver kvinnan ett brabemötande samt en stor förståelse för vad hon går igenom (a. a. : 6). Dessutom behöver honveta vart hon skall vända sig när hon känner sig redo att ta hjälp eller när det inte längre finnsnågon möjlighet att stanna i relationen (a. a. : 14).Skriften beskriver även kommunens verksamheter som kan komma att beröras då dethandlar om våld i nära relationer. Handlingsplanen innefattar förutom en beskrivning avsamtliga berörda enheters ansvar och uppgifter, även vilka mål som önskas uppnås samttillvägagångssättet för att uppnå dessa. Det dagliga arbetet med våld i nära relationer somingår i polis, hälso- och sjukvård, brottsofferjouren samt åklagarmyndighetens arbetsuppgifterbenämns likaså (Handlingsplan mot våld i nära relationer, Katrineholms kommun 2007-2009:11f).Katrineholms kommuns handlingsplan utmynnar i ett antal mål, bland annat skall alla somblir utsatta för brott få ett individuellt stöd samt ett gott bemötande, vidare är det önskvärt attalla som utsätts för brott skall anmäla detta, samt att kunskapen om våld i nära relationer skallöka hos såväl medborgare, som anställda i kommunen (a. a. : 5).I handlingsplanen fastläggs att kommunens arbete mot våld i nära relationer intar etthelhetsgrepp genom verksamheten FRIDA då de riktar sig till alla individer som upplevtrelationsvåld. För övrigt tillgodoses behovet av skyddat boende genom kvinnojouren Mirandasom får ekonomiskt stöd från kommunen (a. a. : 15).Arbetet med handlingsplanen utmynnar i en rad förslag på åtgärder för att arbetet med våldi nära relationer skall förbättras i kommunen. I förslagen återfinns inom vilket område enutveckling skall ske, (alternativt inom vilket område något nytt skall etableras) samt hur dettaskall gå till och vilken huvudman som är ansvarig för detta. Förutom att öka tillgänglighetenför ovanstående grupper av individer som kan tänkas beröras av verksamheten vill kommunense ett mer fruktbart samarbete med andra externa aktörer. Det förebyggande arbetet skall ävendet utvecklas, samt en mansjour startas. Planens genomförande skall följas upp i december2008 och en utvärdering av handlingsplanens förankring i det praktiska arbetet kommer attgenomföras under 2009 (a. a. : 15ff).17

3.4 Tidigare forskning3.4.1 Utvärdering av kvinnofridsrådgivningen i JönköpingKvinnofridsrådgivningen i Jönköping startades 2004. Samtidigt fick Luppenkunskapscentrum i uppdrag att utvärdera verksamheten under ett och ett halvt år. Detövergripande syftet med utvärderingen vara att undersöka hur verksamheten uppfattas avklienter och samverkanspartners och följande frågeställningar användes;”• Hur uppfattar de aktuella kvinnorna det stöd och den hjälp de har fått av verksamheten?• Vilka kvinnor får stöd och hjälp av verksamheten?• Vilken form av stöd och hjälp ges till de utsatta kvinnorna?• Hur uppfattas verksamheten av samverkanspartners?” (Ahlgren, 2007: 4).Utvärderingen var mycket omfattande och flera undersökningsmetoder användes (a. a. :33). Undersökningsgruppen bestod av 254 kvinnor som varit i kontakt med verksamhetenunder den aktuella perioden (a. a. : 37). Av dessa tillfrågades 26 kvinnor att delta ienkätundersökningen varav 22 deltog (vilket motsvarar 84, 6 %) (a. a. : 47). Fyra av dessakvinnor var även respondenter i en semistrukturerad intervju (a. a. : 34). Alla utom två harbarn. Drygt hälften av kvinnorna är mellan 25 och 34 och resterande utom två är mellan 35och 44 år. Huruvida de andra två är yngre eller äldre framgår ej. Hälften av kvinnorna harkontakt med socialtjänsten sedan tidigare. Knappt hälften av kvinnorna var födda i Sverigeoch en fjärdedel var födda i Asien (a. a. : 37).I resultatet framgår att den vanligaste kontaktvägen är genom socialtjänsten eller på egetini tiativ (a. a. : 38). Det kvinnorna velat ha är främst råd och stödsamtal eller information omdiverse frågor som uppkommer i samband med problematik av detta slag. Det kan röra sig omhur man går vidare i rättsprocessen, vilka rättigheter kvinnan har att söka ekonomiskt biståndeller information om våld i nära relationer (a. a. : 39). Resultaten visar vidare att kvinnornaöverlag känner sig mycket bra bemötta, de tycker att personalen i verksamheten är kompetentoch har relativt gott om tid när de träffas i samtal och liknande (a. a. : 51).Det som framkommer som negativt är att kvinnorna har upplevt socialtjänsten somoflexibel och att de verkar ha svårigheter med att förstå kvinnornas ibland ologiska beteende.Beträffande brister i verksamheten finns det inget som kvinnorna säger sig sakna, inte som hardirekt anslutning till verksamheten i alla fall. Utav intervjuresultatet framgår att det finns ettmissnöje kring socialtjänstens förmåga att agera flexibelt i samband med insatser i form avekonomiskt bistånd för kvinnorna, även kritik mot polisens agerande framkommer, därkvinnorna upplevt att de inte blir bemötta med respekt och empati (a. a. : 49ff).Avslutningsvis kan nämnas att kvinnorna tillstår att de är utmattade, vilket gör det svårt attuttala sig om verksamheten (a. a. : 51). Utvärderarna har dragit slutsatsen att det behövs merforskning för att säkerställa på vilka grunder socialtjänsten utövar sitt arbete med våldsutsattakvinnor. De drar även slutsatsen att kvinnofridsrådgivningen är ett lyckat exempel på hur mankan tillgodose dessa kvinnors behov. Emellertid konstateras att det behövs mer insatser förmännen för att de skall kunna jobba med sin våldsproblematik (a. a. : 66f).3.4.2 Misshandlade kvinnors behovFör kvinnor som utsatts för våld av en närstående är det ofta ett svårt beslut att slutligensöka hjälp (Handlingsplan mot våld i nära relationer, Katrineholms kommun 2007-2009: 5).Det är kvinnornas högsta önskan att våldet skall upphöra, men allt kompliceras avskuldkänslor och hemlighetsmakeri (Wallberg i Heimer & Sandberg, 2008: 157). Kvinnorsom trots allt kommer i kontakt med andra vid ett läkarbesök till exempel, har kanske inte orkeller mod att våga berätta. De kan bli hjälpta av att någon annan frågar kvinnan om det finns18

misstankar om att hon är utsatt för exempelvis våld i sitt hem och av sin partner (Wallberg iHeimer & Sandberg, 2008: 162f).I Holland är en kvalitativ studie genomförd mellan mars och november 2003 (Lo FoWong, Wester, Saskia, Hezemans, Lagro-Janssen, (2008) i Patient Education andCounseling – 70: 386-394).Syftet med studien var att undersöka vad kvinnor som avslöjar sin situation somvåldsutsatta högst värderade i samband med detta. Undersökningen är gjord i samband medett läkarbesök, eller snarare handlar den om detta besök, men intervjuerna genomfördes en tillfyra veckor efter att kvinnan avslöjat för läkaren att hon var utsatt för våld i en nära relation(a. a. : 388).I studien sägs att läkare vanligtvis avstår från att tala eller fråga kvinnor om eventuellt våldi hemmet, då de inte vet vilken dörr som kommer att öppnas och känner osäkerhet inför detta.De har även uppgett att brist i form av träning/övning/kunskap samt tidsaspekten och rädslaför att förolämpa kvinnan har utgjort hinder för att låta tecken på misshandel gå förbi utan attfråga om dem (a. a. : 386).Författarna till den holländska studien har även ur tidigare forskning kartlagt vad kvinnorhar för ståndpunkt i detta. Det framläggs då att kvinnor uppskattar att bli frågade om våldet,oavsett om de är utsatta för detta eller inte. Vidare lägger de stor vikt vid läkarens förmåga attvisa empati och att de bekräftar kvinnan i sin våldssituation och visar förståelse för att detkrävs tid för att frambringa rätt beslut i frågan (ibid).De 36 kvinnor som intervjuats har bland annat fått reflektera över om avslöjandet av derashemlighet spelade en viktig roll för deras fortsatta handlande i situationen. I resultatet framgåratt en övervägande del av kvinnorna högst värderade att den professionella intar ettkommunikativt förhållningssätt, som präglas av empati alternativt att läkaren intar ettförhållningssätt och angreppssätt som gynnar ett matkåtertagande för kvinnan. Flera uppgavatt de tyckte att det var synd att de inte berättat för någon tidigare. Apropå detempowermentinriktat angreppssättet svarade någon att sättet att ställa de rätta frågorna gjordeatt kvinnan fort kom till insikt vad som höll på att hända i hennes liv och gav henne styrka idetta att gå vidare (a. a. : 389). Det empatiska angreppssättet innebar att läkaren lyssnadeintresserat. Han eller hon hade ett empatiskt sätt gentemot kvinnan, där hon kände sigbekräftad och betrodd, till exempel hade läkaren sagt till en kvinna att hon inte förtjänade attbli behandlad på det viset (a. a. : 389). Störst antal kvinnor befann sig i situationen sombenämndes ”in transition” vilket innebar att de upptäckt möjligheten till förändring eller redanpåbörjat en förändringsprocess på ett eller annat sätt. Ännu en grupp upptäcktes, de var litefärre till antalet och benämndes ”locked-up” vilket innebar att de inte uppfattat någon möjligförändring trots avslöjandet, samt att de kände sig rädda för mannen och var maktlösa, ochutan kontroll i sin situation (a. a. : 390).Den slutsats som drogs utifrån denna studie var att kvinnorna vill att läkaren skall fråga omvåld förekommer, och att denne sedan ska inta ett kommunikativt förhållningssätt. I likhetmed tidigare studier fanns inga belägg för att detta skulle skada kvinnan genom att försättahenne i någon större risk än hon redan befann sig i (a. a. : 392). Kvinnorna uppgav att dekände sig mer bekväma efter att ha avslöjat sin situation, och att den gjort stor skillnad i deraskamp för ett tryggare liv. Läkare som tror att det inte finns något de kan göra för dessakvinnor har i och med denna studie fått motsatsen bevisad (a. a. : 393). (Lo Fo Wong, Sylvie,Wester, Fred Mol, Saskia, Reneé Römkens, Hezemans, Door, Lagro-Janssen, Toine (2008) iPatient Education and Counseling - 70. 386–394).19

3.4.3 Hinder och svårigheter i samband med hjälpsökandeDå en kvinna bestämt sig för att söka hjälp, har forskning visat att det kan varakomplicerat. En studie genomförd i USA har samlat in nästan 500 kvinnors upplevelser avhjälpsökandet och vilka hinder de upplevt i samband med detta. Artikeln publicerades i“Violence Against Women” nummer 3, 2005. Originalet grundar sig på en undersökningstödd av Grant No. 96-IJ-CX-0020, och kopplat till National Institute of Justice, Office ofJustice programs, Us. Studien är av kvalitativ art och har genomförts med hjälp av intervjuer.Respondenterna har utgjorts av kvinnor som inte har lämnat den våldsamme mannen (Fugate,Michelle & Landis, Leslie (red) i Violence Against Women (2005) Volym 11, nummer 3:290-294).Fyra typer av hjälpsökande har använts i studien och kvinnorna har fått förslag på vilkenåtgärd de använt sig av; antingen att tala med en vän, använda sig av en advokat ellerrådgivare, söka sjukvård eller ringa polisen.Vid frågan om varför kvinnorna inte sökt någon av de utvalda ”hjälperna” var uppdelade i;a) inte behövligt eller användbart, b) barriärer av något slag (bland annat en hindrandepartner, eller logistik, eller brist på information om vart kvinnan skall vända sig), c)skyddande av partner eller bevarande av relationen, d) privat problem, e) konsekvenser, f)rädsla, g) annat eller vet ej (a. a. : 297).Mest vanligt är att kvinnorna talar med en vän, eller liknande (a. a. : 295). Den mestfrekventa anledningen till att kvinnorna inte sökt hjälp är att de inte finner det nödvändigt,eller användbart. När det gäller att inte söka hjälp av en advokat har vissa kvinnor uppgett attde inte funnit det meningsfullt eftersom det inte skulle hjälpa dem (a. a. : 298).Resultatet visar att det är mest förekommande att kvinnorna inte söker hjälp via sjukvårdendå de inte tyckt att det skulle vara till någon nytta.Största anledningen till att kvinnorna inte talat med någon vän var att de stötte på barriärerav något slag eller att de var isolerade. Mannens sätt att isolera kvinnan blir därmed tydligt idetta sammanhang där kvinnan känner vanmakt och inte har någonstans att vända sig. Känslorav skam var också något som stod i vägen för kvinnorna. En vanlig orsak till att ingen av deolika alternativen att söka hjälp var tänkvärd är att kvinnorna vill skydda sin partner, dettaåterkom i alla alternativ utom att tala med en vän (a. a. : 299). Det finns även saker som pekarpå att kvinnor tror att för att kunna söka hjälp måste de vara beredda på att lämna mannen,vilket gör att de inte söker hjälp. Att inte söka hjälp av polis hade enligt studien att göra medatt det skulle utmynna i konsekvenser både för kvinnan själv, samt för mannen (a. a.: 301).Resultatet i denna studie visar även att det är vanligt att kvinnor inte är medvetna om denhjälp som finns att få i form olika program (a. a. : 303). Studien avslutas med en slutsats omatt det finns stora brister i vårt samhälle gällande vårt sätt att betrakta våld mot kvinnor.Största källan till hjälp är enligt denna studie de informella hjälparna i form av vänner ochliknande, vilket säger en del om vikten av kvinnors nätverk. Genom ansträngningar att utbildasocialarbetare om våld mot kvinnor, kan de informella hjälparna ytterligare förstärkas och kanpå detta sätt utgöra en stor hjälp och stöttning för de utsatta kvinnorna. Analysen från dennastudie kan bredda synen på insatser mot våld mot kvinnor, bland annat genom att belysabe hoven av ekonomisk hjälp och strävandet mot självförsörjande och självständighet. Genomatt kombinera de informella – med de formella stödinsatserna kan vissa barriärer för att sökahjälp övervinnas (a. a. : 308).3.5 Teori3.5.1 KommunikationsteoriEide & Eide (2004) fastslår att en god kommunikation innebär ett stödjandeförhållningssätt (Eide & Eide, 2004: 15). I praktiken innebär detta att socialarbetaren skall haett mål med sin kommunikation. Genom att vara hjälpande, stödjande och problemlösande20

kan målet bli möjligt att uppnå. Grundläggande i sammanhanget är även att ha i beaktande attvarje individ har sitt alldeles egna, personliga behov av hjälp. En rad tekniker finns atttillämpa för att kommunikationen skall bli fruktbar. Några av dessa är; att kunna delgeinformation på ett tydligt sätt, att klara av att hantera svåra emotioner och problem, samt attsamarbeta för effektiva och lämpliga lösningar (a. a. : 19).Tillämpningen av god kommunikation kan även betraktas som ett slag av kvalitetssäkring.En god kommunikation ger bättre förutsättningar för en djupare kännedom om denhjälpsökandes situation och hur denne tänker sig framtiden. Identifieringen av svårighetersamt resurser som personen besitter underlättas om relationen utgår från en godkommunikation. Det blir även lättare att åstadkomma en god relation med den hjälpsökandesom sedan kan ligga till grund för det fortsatta arbetet. Risken för felbedömningar minskaroch på detta sätt stärks även möjligheterna till ett rättvist och välgrundat beslut (a. a. : 20).En användbar teknik vilken är en grundpelare för god kommunikation, är enligt Eide &Eide (2004) ; att aktivt lyssna. Genom detta förmedlas ett intresse för vad personen har attsäga. Det aktiva lyssnandet kan utföras på flera sätt, dels med kroppsspråket men även medsmå ljud och följdfrågor på det som beskrivs av den andre (a. a. : 21).Det är även av stor vikt att visa omsorgsprofessionalitet, gentemot den hjälpsökande. Dettasker genom att låta fackkunskap, empati och målinriktat arbete sammanstråla till en enhet (a.a. : 29). Fackkunskapen är enligt Eide & Eide (2004) det mest fundamentala verktyget för attuppnå en professionell kommunikation mellan hjälpsökande och socialarbetare (a. a. : 33).Utan denna blir mötet mellan dessa båda otydligt och kommunikationen inte särskiltgivande. Om socialarbetaren vet hur denne kan gå tillväga i frågor som rör den hjälpsökandekommer detta att skina igenom i mötet. Kommunikationen blir bättre genom attsocialarbetaren utstrålar säkerhet och professionalitet och den hjälpsökande kan känna sigtryggare (ibid).Den empatiska förmågan innebär att socialarbetaren kan lyssna, och förstå hur den andratänker och känner sig. Empati kan översättas med medkänsla, förmåga att känna in en annanperson, eller att leva sig in i hur den andra har det (a. a. : 30). Det målinriktade arbetet innebäratt socialarbetaren tillsammans med den hjälpsökande skall arbeta för att den hjälpsökandespersonliga resurser i möjligaste mån skall användas till att nå målet. Detta sker i enarbetsallians. Genom att vara lyhörd för den hjälpsökandes egna behov och resurser kan enidealisk hjälp utformas som på snabbast sätt kommer att göra den hjälpsökande självständigigen (a. a. : 36f) .3.5.2 Om professionella mötenKurt Gordan (1998) har förutom att fördjupa sig i egenskaper som underlättar i mötetmellan socialarbetare och hjälpsökande även belyst vikten av att ge hjälpsökande signaler somförmedlar ambition och seriositet. Detta kan fångas upp i den omgivande miljön där samtalskall ske. Till exempel menar Gordan att det spelar in hur det ser ut i väntrum, hur toaletternaär städade och om man får vänta länge på sin tur (Gordan, 1998: 30f). Nervositet inför mötetstegras och en lång väntan kan innebära att den enskilde känner sig betydelselös. En så litendetalj som att det finns en spegel på toaletten är viktig, då de hjälpsökande eventuellt villchecka sitt yttre innan mötet. Faktorer som dessa påverkar i stor utsträckning och skall inteåsidosättas enligt författaren (a. a. : 31).I fråga om hur socialarbetare förhåller sig till den hjälpsökande refererar Gordan till CarlRogers som framhåller tre viktiga egenskaper som kännetecknar en god socialarbetare. Dessaegenskaper är; ”kravlös värme, äkthet, och inlevelseförmåga eller empati” (a. a. : 108).Beträffande kravlös värme tror sig Gordan förstå att Rogers menar att den är ett sätt attförmedla värme utan att kräva något i gengäld. Här skiljer sig den professionella relationenfrån den privata, där förväntningen finns på att få något liknande tillbaka. Utgångspunkten för21

att uttrycka kravlös värme skall utmynna i en strävan att få se den hjälpsökande utvecklas ochhitta strategier för att reda situation som denne befinner sig i (a. a. : 109).Äktheten skall ha stark förankring hos socialarbetaren, en spelad äkthet förblir outnyttjadoch kan dessvärre snarare ställa till bekymmer än hjälpa i samtalet. Det är enligt Gordanbättre att vänta med glada hejarop tills dessa verkligen kan uttryckas med äkthet (a. a. : 110).Empati innebär att socialarbetaren sänder signaler till den hjälpsökande som vittnar omförståelse för dennes situation, känslor och framförallt att uppfattningen ägs av denne. Det ärsåledes inte socialarbetarens uppgift att varken försöka undvika smärta genom att negligeradet den hjälpsökande känner, men inte heller att ”tycka synd om”. Detta kommer istället fåden hjälpsökande att bli otrygg och ställa sig tveksam till om socialarbetaren verkligen orkaroch klarar av situationen (a. a. : 113f).Slutligen hävdar Gordan att upplevelsen av att bli empatiskt bemött är något som kan fåden hjälpsökande att känna en stor lättnad i att bli rätt uppfattad och bekräftad i sin situation,något som kan frigöra energi och hjälpa denne att gå vidare (a. a. : 115f).4. MetodFöljande avsnitt presenterar hur studien har genomförts. Här ingår etiska överväganden,studiens avgränsningar, validitet och reliabilitet, och generaliserbarhet. En beskrivning avstudiens design och hur intervjufrågorna uppkommit, samt hur materialet har bearbetats ochanalyserats presenteras också. Viktiga aspekter för en utvärdering kommer även att föras in iresonemanget. Uppsatsens fyra teman kommer också att presenteras. Kapitlet avslutas med enmetoddiskussion, där dess för- respektive nackdelar diskuteras.4.1 Val av metodUppsatsens övergripande syfte är att undersöka de hjälpsökandes upplevelser avverksamheten FRIDA. För att ta reda på detta är det nödvändigt att fråga individer som harerfarenheter av att söka hjälp av verksamheten. Detta görs bäst genom att intervjua dem, på såsätt blir det ett levande material med goda chanser att utvidga och fördjupa sig utifrån de svarsom erhålls. Fördelen med en intervju är även att möjligheten att ställa följdfrågor finns. Hadeen enkät istället valts som insamlingsmetod skulle svaren på frågorna bli mer fasta i sinkaraktär och tolkningen av materialet skulle bli mindre nyanserat. Ett bra sätt att få svar påfrågor om detta är således att fråga dessa individer. Intervjuerna är utformade eftersoc ialförvaltningens önskemål om vad de vill ha undersökt, samt från de delar som i dentidigare forskningen, och teori visat sig vara viktiga i arbetet med våldsutsatta kvinnor.Med utgångspunkt i ovanstående motivering är en kvalitativ undersökning att föredra.Detta går i linje med vad exempelvis Silverman (2005), uttrycker angående metodval, där hangör gällande att det är syftet med undersökningen som avgör vilken metod som är lämpligast isammanhanget. Det är inte vilken metod som forskaren själv är mest förtjust i (Silverman,2005: 6f).Holme & Solvang (1997), menar att det egentligen inte är någon större skillnad mellan denkvantitativa och den kvalitativa metoden. Det är bra metoder bägge två men syftar till attpresentera resultatet på olika sätt, antingen med siffror som analyseras statistiskt eller medhjä lp av forskarens egna tolkningar utifrån den aktuella tolkningsramen (Holme & Solvang,1997: 76).Vidare framhåller Holme & Solvang (1997), att det i den kvalitativa undersökningen blirmöjligt att sätta undersökningsobjektet (respondenten) i fokus, och svaren kommer att utgåfrån dennes specifika situation, och upplevelse, vilket gör att det är möjligt att inhämtaspeciella karaktärsdrag och eller erfarenheter som annars inte hade framkommit (a. a. : 82).Detta resulterar emellertid i att det i allmänhet inte går att generalisera svaren och dra22

slutsatser som gäller en större population (ibid). Det som talar för en kvalitativ metod är attden som ovan beskrivits ger originell information, som enbart kan beskrivas avrespondenterna själva (ibid).Den kvalitativa metoden ger chans till en fördjupad förståelse av det som undersöks. Isamband med undersökning av våldsutsatta kvinnor är detta högst relevant då det framkommiti tidigare studier och forskning att det är viktigt att inse att behoven – och därmedupplevelserna skiljer sig åt individer emellan (a. a. : 87f). Genom att använda sig av enkvalitativ metod kommer forskaren nära individen som ska ge svar på frågorna (a. a. : 92).4.2 Etisk reflektionVetenskapsrådet har sammanställt fyra krav vad beträffar etiska reflektioner för forskninginom det samhällsvetenskapliga och humanistiska området (www.codex.vr.se). Samtliga fyrakrav som nedanstående text behandlar har framställts för att skydda deltagare i forskning.Forskning behöver bedrivas för att främja utvecklingen i samhället, och ständigt uppkommernya frågor som vi söker svar på. Utan deltagare - ingen forskning, vilket motiverar attrespektera deltagare i studier oavsett på vilket sätt de är delaktiga. Det finns även forskningsom motiveras av att det i förlängningen kommer att innebära att människor i samhället fårdet bättre, men trots detta väger de etiska riktlinjerna mycket tungt. I denna studie var interespondenterna beredda på att tala speciellt djupt om deras upplevelser av våld, vilketrespekterades, därmed blev inriktningen på studien lite annorlunda än vad som förstplanerades.Informationskravet; innebär att deltagare i studien informeras om de villkor på vilka dedeltar. Deltagarna skall informeras om att de har rätt att avbryta sin medverkan och allatänkbara anledningar till att de skulle få något obehag eller vilja tacka nej bör framgå iinformationen (a. a. :7). I denna studie lästes en text upp för samtliga deltagare där blandannat relevant information om deltagarens rättigheter ingick (bilaga 1). Undersökaren hardessutom lämnat telefonnummer till deltagarna om de har frågor eller helt enkelt har ångratsin medverkan eller vill ändra på något i svaren de gett.Samtyckeskravet; Innefattar att deltagarna ger sitt samtycke att delta. Detta är mer vanligtvid frågor av känslig natur samt där deltagarna är under 15 år (a. a.: 9). Dessutom skallsamtycket vara särskilt aktat vid frågor som kan försätta personen i en påfrestande situation,exempelvis om frågor ställs om deltagarnas historia vilken de kanske inte alltid vill kännasvid. Deltagarna i denna studie är med all sannolikhet väl medvetna om att de har ellerfortfarande är i kontakt med en verksamhet som inriktar sig mot individer som upplevtrelationsvåld. Samtyckeskravet uppfylls i samband med att personalen i verksamheten förstfrågat deltagarna om de vill delta, om ja, har personalen bett att få lämna ut telefonnummertill undersökaren vilken har ringt och ställt samma fråga igen.Konfidentialitetskravet; berör säker hantering av känsligt material under studien, samt attidentifiering av deltagare ej ska vara möjlig för utomstående. Under studien skall materialhanteras på ett säkert sätt så att ingen obehörig kan komma åt den (www.codex.vr.se: 12f).Med hänsyn till konfidentialitetskravet, har all hantering av uppspelningar och transkriberingskett i avskildhet. Efter transkribering har samtliga inspelningsband förstörts. Personuppgifterpå deltagare är i säkert förvar till dess att uppsatsen skickats till dem, därefter kommer ävendenna information att förstöras. En sak som inte är helt tillfredsställande i denna studie är attrespondenterna är kända av personalen på FRIDA, de vet vilka som tackat ja men de vetförvisso inte om någon tackat nej i ett senare skede vilket har hänt. Samtidigt vetrespondenterna själva om att personalen vet att de ingår i studien så det är måhända ingetbekymmer med detta.Nyttjandekravet; innebär att den information som framkommit inte får användas till någotannat än studiens syfte (www.codex.vr.se: 14). Kunskapen om enskilda individers situation23

och förfaranden får inte heller missbrukas och användas emot dem, eller säljas till någonintresserad. Som tidigare nämnts har det insamlade materialet till viss del redan förstörts ochnär uppsatsen är i fullgott skick kommer allt material att förstöras.4.3 ValiditetUndersökningens validitet, det vill säga att få fram sanningsenlig information kan varaproblematiskt när det är fråga om kvalitativa studier, intervjuaren kommer nära respondentenoch detta medför både för- och nackdelar (Holme & Solvang, 1997: 94). Intervjuarensförväntningar om vad som skall framkomma ur intervjun kan skina igenom och det kanuppstå feltolkningar och missförstånd av det som sägs. Det anses vara av vikt attundersökaren är medveten om att detta kan ske, och att denne är på sin vakt inför det. Iblandkan det vara värdefullt att vara så aktiv som möjligt i intervjun och ibland kan det vara enfördel att förbli passiv för att få ut mesta möjliga (ibid).Eftersom respondenterna i denna undersökning inte är slumpmässigt utvalda utan har blivittillfrågade av personalen i verksamheten finns det vissa risker för validiteten. Vad somframgått är att samtliga berörda har blivit tillfrågade om de vill delta men att så många som 36stycken har avböjt detta. Anledningar till detta kan det spekuleras i, vad som framkommit tillundersökarens kännedom är att detta till stor del berott på rädsla och språksvårigheter. Detkan även tänkas att hjälpsökande till verksamheten har det svårt, och därmed inte orkar deltaoch framförallt inte låta någon utomstående ställa frågor om upplevelser av detta slag. Trotsdenna osäkerhet finns ingen anledning att tro att respondenterna inte skulle kunna vara ärliga isitt framförande av upplevelserna, de har tvärtom varit mycket öppna och villiga att berättaom deras upplevelser, utan att tveka i sina uppfattningar om verksamheten.Vidare är det väsentligt att klargöra om vi verkligen mäter det vi har för avsikt att mäta, påså sätt är det viktigt att genomgående återgå till syftet med undersökningen för att vara säkerpå att syftet kommer att uppfyllas genom det arbete som pågår (a. a. :163). Applicerat pådenna studie som har för avsikt att undersöka respondenternas upplevelser av en verksamhetmåste ändå risken för att felaktig information kommer fram att bedömas som relativt liten,och därmed kan validiteten betraktas som förhållandevis hög.4.4 ReliabilitetReliabiliteten är enligt Holme & Solvang (1997), måttet på om gjorda mätningar är korrektgenomförda samt om detta har bearbetats på rätt sätt. I fråga om kvalitativa studier anses intereliabiliteten vara lika viktigt som den är inom den kvantitativa metoden (Holme & Solvang1997: 94, 163). Anledningen till detta är att det inte är önskvärt att generalisera och draslutsatser till en större grupp individer, forskaren vill snarare få mer kunskap omundersökningsobjektet, och om det är möjligt även få en mer nyanserad bild av fenomenet (a.a. : 94).Eftersom denna studie avser att undersöka hjälpsökandes upplevelser av en verksamhet dehar erfarenhet av, har en kvalitativ metod valts och utifrån detta torde studiens reliabilitet varahög. I fråga om själva intervjusituationen har reliabiliteten höjts genom att undersökaren varituppmärksam på avslutande meningar mitt i intervjun (Kvale, 1997: 150f). Vad som talar fören hög reliabilitet i denna studie är även att undersökaren har gott minne vilket är en godegenskap enligt Kvale (1997: 139). I en av intervjuerna fick vederbörande användning avdetta, då respondenten först sa en sak men lite senare i intervjun sa något som stod i motsatstill detta, vilket undersökaren uppmärksammade och det hela reddes ut. Enligt Kvale ärreliabiliteten också beroende av hur transkriberingen går till, här kan man som överskrivarevara uppmärksam på att det är stor skillnad på vad som sägs på band och vad som kommer uti skrift (Kvale, 1997: 150). Med hänsyn till detta har användningen av citat från intervjuernafrekvent ingått i resultatpresentationen.24

4.5 GeneraliserbarhetStudien är av kvalitativ karaktär och omfattning av undersökningspersoner är liten. Dåsyftet är att undersöka vilka upplevelser kvinnor i Katrineholms kommun har avverksamheten FRIDA, finns inga anspråk om att kunna generalisera resultatet till en störrepopulation.4.6 AvgränsningarStudien avser att enbart beröra vad kvinnor tillhörande Katrineholms kommun har förupplevelser av verksamheten FRIDA. Respondenterna som deltagit i studien har ävengemensamt att de sökt hjälp på FRIDA under tiden 2008-01-01-2008-09-30. Ännu enavgränsning som gjorts är att de frågor som ställts under intervjun inte haft för avsikt attberöra vilken typ av våld som kvinnan utsatts för.4.7 UtvärderingEftersom denna uppsats grundar sig på en utvärdering gjord av verksamheten är detpassande att i sammanhanget nämna några viktiga punkter om detta. Utvärdering kan ske påolika sätt och ha olika syften (Jerkedal, 2001: 38f). Denna form av utvärdering somgenomförts i anslutning till uppsatsen är av en formativ karaktär, vilket innebär attutvärderingen har till uppgift att stödja och utveckla ett pågående program (Jerkedal, 2001:34). Anledningen till att socialförvaltningen vill utvärdera verksamheten FRIDA är att dettaaldrig är gjort tidigare men framför allt att de vill veta om de hjälpsökande får den hjälp somde vill ha när de söker sig till FRIDA.Vikten av att de grupper som är berörda av utvärderingen också får säga sin mening omvad som bör utvärderas, framhålls av Jerkedal. Det finns annars risk för att resultatet kommeratt betraktas som illegitimt eller värdelöst vilket leder till att ingen förändring sker, ingen villta åt sig av det utvärderingen kommit fram till (a. a.: 30ff). I denna undersökning harsocialförvaltningens personal i form av forsknings- och utvecklingsansvarig ochsektionschefen för verksamheten FRIDA fått ge sin syn på saken. Dessutom har personalen påFRIDA intervjuats och använts som nyckelinformant.Respondenterna har även getts möjlighet att tillägga synpunkter utöver vad som ingått iintervjufrågorna. Detta kan tänkas vara den viktigaste delen av detta då det är derasupplevelser som är i fokus för undersökningen. Om dem vill ha en förändring avverksamheten bör detta beaktas då detta är syftet med utvärderingen. Ovanstående kan vara enfaktor som talar för att utvärderingens resultat kommer att användas och komma förvaltningensamt medborgarna till godo.Utformningen av utvärderingen liknar på ett sätt även den målrelaterade utvärderingen, därsyftet är att undersöka om en verksamhet uppfyller de mål som är uppsatta för verksamheten(Jerkedal, 2001: 56f). Dessvärre är målen för verksamheten inte särskilt tydliga mer än att debeskriver att de inriktar sig mot en viss målgrupp och vilka arbetsuppgifter de har.4.8 LitteratursökningLitteraturen har sökts via Örebro Universitetsbibliotek i databaserna ELIN, DIVA, Librisuppsök, Social Services Abstract, Forsa samt Voyager. Andra vägar att finna litteratur harvarit att studera andras referenslistor, samt genom att studera olika socialarbetares bokhyllor.De sökord som använts i olika kombinationer och med olika trunkeringar har varitkvinnovåld, våld mot kvinnor, socialtjänst, interventioner, upplevelser, insatser, domesticviolence, abused women, social services, experiences, interventions, needs, intimate partnerviolence.25

4.9 UrvalSocialförvaltningen i Katrineholm gav som förslag att undersökningen skulle omfattapersoner som sökt hjälp av verksamheten under de tre första kvartalen under 2008. Detinnebar att de som sökt hjälp från den 1 januari 2008 till den 30 september 2008 varintressanta för studiens ändamål. Totalt sökte sig 99 kvinnor till verksamheten under dennatidsperiod, varav 59 av dessa var hemmahörande i Katrineholms kommun. 39 av dessa harkommit via polisen, 41 har själva ringt, 19 kvinnor har kommit "på annat sätt" till exempelgenom socialsekreterare, distriktssköterskor, kuratorer.Då en avgränsning i studien är att undersökningen enbart gäller kvinnor hemmahörande iKatrineholms kommun, blev siffran för antalet hjälpsökande 59 personer. Av dessa 59 var det13 personer som var beredda att ställa upp på en intervju. Därmed var urvalet etttillgänglighetsurval. Slutligen stannande antalet respondenter på 11 personer då två av dessa13 aldrig gick att få tag i.Spridningen på respondenternas ålder är stor men med hänsyn till deras känsliga situationbehöver inga åldrar nämnas. Deras åldersspann är väldigt likt den spridning som statistikenuppvisar när det är fråga om kvinnor som söker hjälp för våld i nära relationer. Det vill sägastörst antal kvinnor är mellan 30 och 40 och sedan är det ungefär jämnt fördelat på äldre ochyngre. Den första förfrågan som respondenterna fick kom från deras kontakt på FRIDA. Detillfrågades av personalen om de ville medverka i en telefonintervju, med syfte att prata omderas upplevelser av verksamheten.4.10 IntervjuerFrågorna i intervjuerna utgår i huvudsak från socialförvaltningens förslag om vad de vill hareda på. Den tidigare forskningen har även hjälpt till i sammanhanget för att få frammeningsfulla svar som går att tillämpa på våld mot kvinnor i nära relationer. Genom attstudera vad som gjorts åt problemen tidigare samt undersöka i möjligaste mån vilka behovvåldsutsatta kvinnor i regel har, tycker jag mig ha fått en rimlig uppfattning om vad som ärrelevant att fråga om (Se bilaga 2). Det som borde ha gjorts annorlunda återkommer jag till imetodens diskussionsdel.Arbetsgången vid intervjuerna gick till på följande sätt; Den första förfrågan somrespondenterna fick om medverkan i studien kom från deras kontakt på FRIDA. Efter ettgodkännande kontaktade jag sedan dessa personer per telefon och ställde samma fråga igen,det vill säga om de var beredda att ställa upp på en intervju angående deras upplevelser avverksamheten FRIDA.I de flesta fall bokades en ny tid för intervju, i något fall skedde intervjun direkt. I sambandmed samtliga intervjuer läste jag upp en information som berörde konfidentialitet ochrättigheter (Se bilaga 1). Intervjuerna som kan betraktas som semistrukturerade, genomfördesper telefon, spelades in på band och varade i genomsnitt 30 minuter. Inspelningsbandenspelades över och förstördes efter att transkriberingen var avslutad.4.11 Presentation av resultatetEn sak som är viktigt att tänka på vid användning av kvalitativa metoder är enligt JohnLofland (1971) som citeras i Holme & Solvang (1997), att resultatet presenteras med hjälp avcitat från respondenterna. Då kan bästa tänkbara insikt frambringas ur det som sagts, menarLofland (Holme & Solvang, 1997: 93). Detta är något som anammats i resultatpresentationen,anledningen till detta är att respondenternas röster gör sig bäst när de citeras ordagrant, ochingen egen tolkning får smyga sig in och sabotera det som personen har velat få fram.Resultatet kommer att presenteras med hjälp av olika tema som anknyter till uppsatsensfrågeställningar. De teman som studiens resultat kommer att presenteras utifrån är;26

1) Tillgänglighet.2) Bemötande3) Upplevelser av verksamhetens insatser i praktiken4) Förändring av livssituation4.12 AnalysprocessIntervjumaterialet samlades in och transkriberades, totalt blev det drygt tio sidor text. Jagla undan texten några dagar för att låta intrycken få smälta in. Sedan läste jag igenom alltmaterial två gånger. Utifrån materialet framstod vissa komponenter som mer tydliga än andra,dessa tillsammans med vad som framgått i den tidigare forskningen fick utgöra teman så attmaterialet lättare skulle kunna kategoriseras. Därefter började jag utifrån de teman som valtsatt göra understrykningar i olika färger. Ganska snart började olika mönster ta form i textenvilket innebar att det till exempel sades mer om vissa teman än andra. En del respondenterhade även mycket att säga medan några var lite mindre benägna att prata och berätta. Allahade även olika saker som de upplevde som mest viktigt att tala om.Varje färg fick sitt eget tema och till slut hade alla teman fått material ”under sig”. För attminska omfattningen på uppsatsen har inte alla delar tagits med i analysen.4.13 MetoddiskussionI fråga om metodval, anser undersökaren att rätt metod har valts för att uppfylla syftet.Egentligen var en face-to-face -intervju med respondenterna önskvärt men då informationredan hade utgått om att det var telefonintervju som gällde ville jag inte krångla till det förvare sig respondenterna eller mig själv. Fördelen med ett fysiskt möte med respondenterna ärmånga, men undersökaren tycker ändå att intervjuerna flöt på ganska bra och denne hadekänslan av att en bra kontakt uppstod med de flesta.Vad beträffar urvalsprocessen i denna studie har den gått till på ett något annorlunda sätt. Ioch med att respondenterna tillfrågades av personalen i verksamheten innan själva syftet medundersökningen var helt klarlagt blev även inriktningen på frågorna av en något ytligarekaraktär än vad som kanske var tänkt från början. Risken med att fel personer intervjuas är attres ultatet inte går att använda, som Holme & Solvang (1997) påpekar; det är ingen mening attintervjua arbetslösa personer om deras situation om de redan har ett jobb (Holme & Solvang,1997: 101). Dock är inte detta fallet i denna studie där rätt personer blivit intervjuade mendäremot kan urvalet och kontakten ha gått till på ett annat sätt. Undersökaren vet för dageninte hur det skulle ha kunnat gå till, då det viktigaste är att respondenterna skyddas ochexempelvis ett utskick med brev skulle vara omöjligt för dem som fortfarande levertillsammans med mannen som utövat våld mot henne.Detta misstag blev en lärdom att bära med sig inför kommande studier, då det inte går attöverdriva vikten av tydlighet innan en undersökning sätts igång. Jerkedal (2001) nämnerockså det här i fråga om utvärderingar, där flera olika personer med olika och ibland motsattaintressen ska mötas och arbeta mot samma mål (Jerkedal, 2001: 48f). En annan aspekt i frågaom metod är att med facit i hand skulle undersökaren ha nöjt sig med den litteratur som denneförst kom över istället för att gräva allt djupare i alla möjliga olika källor. Dessutom skulleundersökaren ha väntat med att göra intervjuerna och inte varit så ivrig, vilket skulle ha letttill en större mognad och kanske bättre frågor. Samtidigt var syftet att ta reda på dehjälpsökandes upplevelser av verksamheten FRIDA, vilket anses vara åstadkommet. Det är enfördel om undersökaren vet vad denne vill ha reda på innan sökandet efter svar börjar. Somun dersökaren ser det är det just detta som är problematiskt och spännande med forskning; detgår inte att förutspå resultatet när det är levande individer som utgör underlag förundersökningen.27

5. ResultatResultatet nedan kommer att redovisas med hjälp av de teman som tidigare presenterats.Tema 1 är tillgänglighet, tema 2 handlar om bemötande, det tredje temat inkluderarverksamhetens insatser i praktiken, och tema 4 handlar om förändrad livssituation. Varje temahar en litet förord där väsentliga komponenter återges för att tydliggöra läsningen.5.1 TillgänglighetTillgängligheten avser i denna studie huruvida respondenterna fått information omverksamheten och om de kände till den sedan tidigare. Här ingår även frågor om service iform av flexibilitet, och i vilken utsträckning de upplever att de har kunnat nå verksamhetenspersonal. Verksamhetens placering på orten samt lokalens utformning berörs även i dettatema.I svaren på dessa frågor framgår att fyra av elva respondenter kände till att FRIDA fannsinnan de kom i kontakt med verksamheten. Mest vanligt var att respondenterna fåttinformation om verksamheten av någon inom landstinget, nämligen kurator, mödravård, ellervårdcentral. Övriga svar var; från vänner, arbetsgivare, någon annan inomsocialförvaltningen, kommunens hemsida, Internet, telefonkatalogen eller annons i tidningen.En kvinna säger så här; ”Ja, jag kände till FRIDA sedan tidigare, men hade inte uppbringatkraft att ringa tidigare. Jag trodde att jag skulle klara det på egen hand.”Respondenternas upplevelser av FRIDAs tillgänglighet var över lag mycket positiva. Allaupplever att de fått tid mycket snabbt efter den första kontakten via telefon. En respondenthade fått vänta i en vecka på ett första samtal, övriga hade en tid inbokad snabbare än så. Efterförsta samtalet upplever majoriteten att FRIDAs personal alltid är tillgänglig på ett eller annatsätt. Någon har fått vänta en månad på samtal öga mot öga men då har de istället kunna hatelefon - eller mailkontakt under tiden. Flertalet av respondenterna har personalensmobilnummer och har fått information om att de kan ringa och prata in ett meddelande såringer personalen upp så fort de har möjlighet. Även under icke kontorstid uppleverrespondenterna att de har möjlighet att få kontakt med personalen, vilket kan åskådliggörasmed följande citat:”Så gott som dygnet runt, även genom socialjouren kan man få tag i FRIDA om det skullevara så.”Beträffande verksamhetens läge, vilket också kan räknas till tillgängligheten, har fråganväckt både positiva och negativa reaktioner, hälften tycker att det är bra att den ligger centralt,medan andra hälften tycker att det inte är bra. Problemet för de som ställt sig negativa verkargälla att de upplever det sårbart att stå nere på gatan och vänta innan personalen svarar ochsläpper in dem. Här följer några citat som kan illustrera detta;”Jag tycker att det är tokigt att det ligger mitt på stan, man får stå där och vänta. Måsteringa först”,”Jag brukar se mig omkring innan jag går in på FRIDA nere i porten så ingen ser.”Responser från dem som ställt sig positiva till verksamhetens läge kan sammanfattas såhär;”Man kan vara rätt anonym när man tar sig in, det finns fler verksamheter i uppgången sådet är okej”,”Lokalerna ligger bra mitt i stan”.Nio av elva respondenter benämner verksamhetens lokal som något mycket positivt. Ordsom mysigt, hemtrevligt, fint, bra med vatten och näsdukar samt att det var skönt att få låsa28

om sig, uppkom bland positiva upplevelser av verksamheten. De resterande två nämnde ingetom lokalens utformning alls.5. 2 BemötandeEtt gott bemötande har som tidigare nämnts en mycket stor inverkan på hur mötet mellanden hjälpsökande och socialarbetaren utvecklas. Respektfullhet och empati ses som viktigadelar i ett gott bemötande. Frågorna som ställts till respondenterna har varit av en öppenkaraktär och därmed gett olika mängder svar.Majoriteten av respondenterna är i hög grad mycket positiva till personalens bemötande.De känner sig lyssnade på, de upplever trygghet, värme, empati, och medmänsklighet i mötetme d personalen. Personalen har enligt respondenterna stor förmåga att stötta och är kunnig påområdet, ger tips och råd. Flera respondenter upplever även att personalen har förståelse föratt det inte är så lätta beslut som skall tas och att detta kan ta tid. Fler än hälften avrespondenterna nämner i samband med bemötande, den positiva känslan av att bli trodd avpersonalen.Någon har känt sig ironiskt bemött och att personalen gjort sig lite rolig över henne, mensamtidigt tror respondenten att detta varit i välmening. Några uttalanden om bemötandet följernedan;”Jag hängde upp mig på att det kändes som att hon gjorde sig lite rolig över mig.”” Personalen lyssnar och finns där och det betyder jättemycket. Hela henne som person ärväldigt förtroendeingivande, man kommer till en person som man aldrig har träffat förut ochändå går det bra, man litar på henne och man kan öppna sig och när man bara sitter och gråterså är det okej…otroligt betydelsefullt att träffa en person som tror att det man säger är sant”.”Personalen är genomgod, lätt att prata med… peppar en på rätt sätt, dom talar om för envad man kan göra och vad man borde göra men dom tvingar en inte till någonting.””Bara goda upplevelser av detta, mycket mycket positivt. Hon är en guldklimp i minaögon. Öppna famnen, visar ömhet, hämtar vatten och näsdukar, vi kunde skratta och gråta.Hon är en pärla”.5.3 Upplevelser av verksamhetens insatser i praktikenI fråga om verksamhetens insatser i praktiken kan nämnas att gruppverksamhet,individuella samtal och samarbete ingår i detta tema.Fyra av elva respondenter har tagit del av FRIDAs gruppverksamhet. Av dem som intetagit del av denna har en tackat nej och resten har enligt svaren inte blivit tillfrågade. De fyrasom har erfarenhet av gruppverksamheten har upplevt detta som positivt, dock har en uppgettatt hon inte trivdes särskilt bra men att hon tror att det är bra för andra. Samma respondentpekar även på vikten av självbestämmande och hur hon önskar att ta tag i saker och ting.Respondenterna som upplevt gruppverksamheten anser att gruppen gör mycket gott, dekänner att de får stöd och att de inte är ensamma i sin situation. Det finns önskemål om att deborde vara fler i gruppen och att det kan vara ett svårt steg att ta men att det sedan inte är ”såfarligt”. Nedanstående citat får belysa upplevelserna;”Gruppen gör mycket positivt, jag har blivit bättre på att prata om mig själv. Man vet attman inte är ensam, men det betyder ändå mycket att träffa andra med liknande problem.Några har haft det värre men ändå lyckats ta sig ur. Det ligger i bakhuvudet liksom”.29

”Jag hade aldrig tänkt börja i en sådan där grupp, för det är inte jag, men hon fick mig attbörja och det ångrar jag absolut inte. Det var jättebra, att träffa människor från alla möjligahåll och kanter och i olika åldrar som delade med sig av sina erfarenheter och det är någotsom jag tyckte var väldigt väldigt positivt”.Samtliga respondenter har erfarenhet av individuella samtal med personalen på FRIDA.Pe rsonalen har gett god information om hur kvinnorna kan gå vidare, och respondenterna harupplevt att de fått bra stöd i samtalen. Någon har talat med vänner och liknande men inte fåttnågon bra respons, eller inte blivit trodd. Några skulle inte vilja tala med någon vän om dettaöverhuvudtaget. Vidare hävdar respondenterna att de uppskattar att komma till FRIDA och fåtala med personal som inte för journaler och att de har tystnadsplikt. Flera av dem gör skillnadpå socialtjänsten i övrigt och denna verksamhet trots att den hör till socialtjänsten så uppleverinte respondenterna det så. En tycker att det är bra att hon alltid möter en och samma person. Isvaren finns genomgående uttryck som;”Skönt att få tala med någon utomstående””Att få spy ur sig allting, för det gör man inte till vem som helst, att bli peppad, att fåberätta för någon.””Man kan gå dit och vara sig själv, allt man gör och säger stannar där.””Skönt att det inte finns papper om vad som hänt mig, som kan komma upp och gå en emotsenare i livet.””Det har känts bra att det har varit någon utomstående som har lyssnat på berättelser somjag har berättat. Det tycker jag är bra. Att inte behöva prata om sina problem med någonman känner. För det tror jag skulle kännas lite jobbigt.”FRIDAs samarbete med andra berörda aktörer har nio av elva respondenter erfarenheterav. Övriga två har inte haft behov av något samarbete men har blivit erbjudna denna insats.Samarbetet har till största delen berört polis, jurist och annan del inom socialtjänsten. Enligtresultatet har det även förekommit samarbete med kvinnojour, läkare, och annan sjukvård.Upplevelserna av samarbetet är mycket positiva. Personalen på FRIDA har många gångerfungerat som en mellanhand som kunnat föra kvinnornas talan i kontakten med andra aktörer.Respondenterna har känt stort stöd i detta och upplevt att deras situation har underlättats. Enrespondent har erfarenheter från samarbete med försörjningsstöd där hon inte anser att honfått tillräcklig hjälp. Detta kan åskådliggöras med följande citat;”FRIDA tycker att vi ska få hjälp med allt, men det får man inte, man får be och böna ochman är inte på hugget precis. FRIDA var med första gången och då var soctanten jättesmörigoch trevlig men andra gången var hon hur jävla otrevlig som helst”.Fler citat som kan illustrera upplevelser av samarbetet;”Hon hjälpte mig med polisanmälan, jag vet inte riktigt hur det gick till men jag fick i allafall stöd i hur jag skulle gå tillväga. Det var genom hennes förtjänst att anmälan blev av.FRIDA kan vara en mellanhand mellan socialen och den behövande, för där är de merbyråkratiska, det är mycket papper och så. Jag tycker att det har fungerat bra”.30

” Det är jätteskönt att få hennes hjälp att ta kontakt, att hon känner till vilka man kankontakta och att få hänvisning till andra. Hon har hjälpt till jättemycket som hjälp till hjälpenså att säga”.” Hon ställde upp till 100 % och var med på rättegång, förklarade när man inte fattade förman fattar ju inte allt när man är mitt uppe i det.”5.4 Förändring av livssituationNär våldsutsatta kvinnor söker hjälp är det intressant att undersöka om hjälpen de får harförändrat deras livssituation. Alla har olika behov av hjälp och det är även intressant attundersöka om de anser sig ha fått hjälp med sitt största behov, samt om denna hjälp varittillräcklig. I intervjuerna har kvinnorna själva fått bedöma huruvida deras situation ärförändrad eller inte, och hur de ser på det. De har även fått beskriva vilket deras största behovvar då de sökte hjälpen.Alla respondenter utom en anser att deras livssituation har förändrats tack vare kontaktenme d FRIDA. De har alla olika beskrivningar av vad som utgjort skillnaden men överlag är detatt få tala med någon, att få berätta vad de har varit med om. Majoriteten har nämntpersonalens bemötande som en avgörande faktor i den förändrade livssituationen. Denrespondent som inte anser att hennes livssituation har förändrats, har trots allt positivaupplevelser av verksamheten men tillstår likväl att hennes situation är oförändrad. Nedanföljer ett axplock av vad som sagts;”Jo på sätt och vis så blev mitt liv förändrat, jag hade nog själv börjat missbruka om jaginte haft FRIDA.””Jaa, mitt liv har förändrats massor. Genom att de har lärt mig att säga ifrån på ett brasätt. Förut fanns jag men jag gjorde ingen vidare nytta. De har gett mig tillbaka livsglädjenoch att vara den jag är. Bemötandet gör hela grejen. Man skäms så fruktansvärt och ingenhar vetat om och man tror att det är ens eget fel. Jag har fått veta att jag har ett livsvärde.Man har under årens lopp trott att jag gjort mig förtjänt av en hurring eller smäll, för att jaghar sagt fel. Men det är inte okej och det vet jag idag”.”Kontakten gjorde att jag vågade, jag blev sedd och kunde förändra min livssituation, fickstruktur på mitt liv” .” Ja hon har hjälpt mig en stor bit på vägen, det har betytt jättemycket för mig och mittpsykiska välbefinnande. Jag är inte ensam, jag har rätt att känna att jag inte är värd attbehandlas på det här sättet. Personalens bemötande och förhållningssätt är avgörande.”Det råder enighet i fråga om respondenternas största behov, alla behöver prata om det somhänt. Detta uttrycks lite varierarande;”Att få berätta för någon om det som hänt, och hur man går vidare i det.” ¨” Ah, gud att få lasta av mig allt jag burit på, och komma till insikt med det, blir manslagen en gång, är det en gång för mycket. Jag var nog så långt ner man kan komma. Det31

stö rsta behovet var att få prata, få lasta av känslor, tankar. Jag kände mig ganska värdelösfaktiskt”.” Att få prata med någon som tar en på allvar”.”Att få prata med någon som är kunnig på området. Man hade mycket känslor som manville få bekräftade och hur man reagerar och sånt. Någon att anförtro sig åt, som förstår en.”Samtliga tycker att de har fått hjälp med sitt största behov på FRIDA. Största behållningensom respondenterna verkar ha haft i mötet med FRIDAs personal är att de har fått prata av sigom det som hänt samt att de känner sig trodda. De anser även att denna hjälp var tillräckligoch att personalen gjort det den har kunnat för att hjälpa dem.6. AnalysFöljande kapitel kommer att analysera valda delar av studiens resultat.6.1 TillgänglighetTidigare forskning visar att god tillgänglighet hör till de viktigaste delarna när det gällerinsatser för våldsutsatta kvinnor. Flera olika delar kan räknas till tillgänglighet, bland annatom medborgare känner till en verksamhet. En förutsättning för att söka hjälp är att kvinnor vetvart de skall vända sig då de är i behov av hjälp från socialtjänsten. Ju fler som vet om atthjälpen finns desto fler kommer att söka hjälp, konstaterades det i litteraturen (SOU 1995:60). I lagstiftningen finns även kvinnors rätt till hjälp för att försöka ändra sin situation i SoL5:11, där det framgår att socialnämnden särskilt skall beakta kvinnor som utsatts för våld(Socialtjänstlagen, 2001:453).I studiens resultat framgår att drygt hälften av respondenterna inte hade kännedom omverksamhetens existens innan de sökte hjälp. Med andra ord är det mindre än hälften av dehjälpsökande som visste om att verksamheten fanns. Detta har likheter med litteraturen somvittnar om att informationen i allmänhet är för dålig, de når inte ut till medborgarna itillräckligt hög grad. Exempelvis var det enligt Fugate med flera (2005), ett av de hinder somuppgavs för att söka hjälp då kvinnorna inte känt till vart de ska vända sig.Katrineholms kommun har uppsatta mål vad gäller våld i nära relationer, ett av dessa är attöka kunskapen om våld hos kommunens invånare (Handlingsplan mot våld i nära relationer,Katrineholms kommun 2007-2009: 5f). I detta mål kan införas att invånarna i kommunen fårkunskap om relationsvåld men även att de får information om vart de kan vända sig för hjälp.Tolkningen är att kommunen uppmärksammat svårigheten med information, men att de ärberedda att göra den bättre.När respondenterna sökt efter hjälp har de funnit den genom kommunens hemsida, viatelefonkatalogen, på Internet, annons i tidningen samt genom interna och externasamarbetspartners, vän och arbetsgivare. Detta resultat kan tolkas som att kommunen ändå harkommit en bit på vägen då flera av sökvägarna är konstruerade av kommunen, till exempelhemsida, telefonkatalog och tidningsannons. Resultatet visar också på en relativt bred sökväg,där det finns många sätt att få information om verksamheten.Tillgängligheten i form av snabb kontakt, och möjlighet att nå verksamhetens personalbedöms utifrån studiens resultat vara mycket god. Inom en vecka har respondenterna fåttträffa personalen på FRIDA första gången och i den vidare kontakten har de alltid känt att dekan få tag på personalen på ett eller annat sätt. Även tider utanför kontorstid harrespondenterna uppgett att de kan komma i kontakt med verksamheten, skulle det vara av akut32

slag, vet de om att de kan ringa polisen. Vidare upplever de hjälpsökande att de alltid kännersig trygga med att kunna nå dem på FRIDA. Antingen för ett kort konsultationssamtal om enliten fråga eller ett mer djupgående samtal.Med utgångspunkt i litteraturen kan nämnas att detta enbart är positivt då snabb kontaktvarit en av de punkter som föreskrivits i arbetet med våldsutsatta kvinnor. Någon att tala meddå tankarna kommer och hjälp vid akuta situationer benämns också som viktiga aspekter avtillgänglighet som det varit problem med tidigare (SOU 2006: 65).Inom tillgänglighetens spektrum kan den omgivande miljön för samtal och annat föras in.Gordan (1998) talar om att den ger signaler till den hjälpsökande om hur viktig personen ifråga är (Gordan, 1998: 30f). Resultatet från undersökningen visar att nästan allarespondenterna uppskattar lokalen på FRIDA, de känner sig säkra på att ingen kan komma inoch tycker att det är hemtrevligt där. För de som inte nämnt något om detta i resultatet kan dettänkas att de inte fokuserar på just denna typ av frågor. Saker och ting är olika viktiga förolika individer.6.2 BemötandeEtt gott bemötande av kvinnor utsatta för relationsvåld benämns i litteraturen som någotytterst väsentligt då insatser skall utföras. Om detta uppnås är chansen större att fler söker sigtill socialtjänsten för hjälp och de som har tidigare erfarenheter av ett gott bemötande kommerockså att lättare kunna söka hjälp igen, om de behöver (SOU 1995: 60).Vad som visat sig i litteraturen är även att utgångspunkten för orsaken till våldet påverkarvilka insatser som görs samt hur bemötandet blir. Eide & Eide (2004) talar om att godakunskaper om ämnet är en förutsättning för att få till en bra kommunikation och därmed ettbättre bemötande.Det förekommer även i annan litteratur, att goda kunskaper avgör om bemötandet blir braeller inte, det finns annars risk för att felaktiga insatser erbjuds eller rent av farliga insatser,såsom parsamtal (SOU 2006: 65). Om socialarbetaren har goda kunskaper om ämnet våld motkvinnor kommer sannolikt bemötandet bli bättre då dennes utgångspunkt inte är att bådaparter har ansvar för våldet.I kommunens handlingsplan återkommer vikten av att den våldsutsatta får ett gottbemötande både som långsiktigt och kortsiktigt mål. Övrig litteratur föreskriver empatiskförmåga som en av delarna i ett gott bemötande (SOU, 1995: 60, Gordan, 1998).Empati innebär enligt Gordan (1998) att socialarbetaren visar förståelse för kvinnanssituation, känslor och framförallt att uppfattningen ägs av kvinnan själv.Lo Fo Wong, med flera (2008) skildrade kvinnors uppskattning av läkarenskommunikativa förhållningssätt som gjorde att de vågade berätta om sina svårigheter. Detframgick att empati, aktivt lyssnande och ett förtroendeingivande sätt var det som stärktekvinnorna och ledde till en insikt om deras livssituation. Utöver detta uppskattade kvinnornaatt få höra att de förtjänade att bli bra behandlade av sina män.Resultatet från denna studie visar på att bemötandet är mycket gott från personalens sida.Empatisk, god kännedom om ämnet, lätt att få kontakt med samt en förmedling avmedmänsklighet är några av de benämningar som framkommer. Att kvinnorna känner sigtrodda av den de möter åskådliggörs även i resultatet, samt att de upplever en respekt för attdet är deras liv och deras val. Majoriteten har känt sig stärkta av bemötandet och känner stortförtroende för personalen.Dock är det intressant då en respondent som i övrigt är mycket nöjd med de insatser somgjorts för henne, uttryckt sitt missnöje i frågan om bemötandet. Utifrån litteraturen kan dettatolkas som att det är hennes egen upplevelse och hon har all rätt att känna så, alla människorhar olika behov och reagerar olika på olika saker, såsom ett bemötande.33

Bemötande är även reglerat i socialtjänstlagen där det i 3 kap. 3 § framgår att insatser inomsocialtjänsten skall vara av god kvalitet. Lämplig utbildning och erfarenhet fordras samt attverksamheters kvalitet ständigt utvecklas och säkras. Utifrån detta kan resultatet anses följalagstiftningen vad beträffar bemötandet då detta är en del av den kvalitet som ska ingå isocialtjänstens insatser. Om kvinnor känner sig bra bemötta torde detta kunna anses vara ettmått på kvaliteten.6.3 Upplevelser av verksamhetens arbete i praktikenSamtliga respondenter har erfarenhet av individuella samtal med personalen på FRIDA.Deras upplevelser av detta är mycket positiv, de vittnar alla om att de har fått ett gott stöd, attde får relevant information och hjälp att gå vidare med rättsprocess, polisanmälan ellerliknande, om de vill. De har även fått styrka i att veta att de inte är ensamma om sin situation,och några betonar betydelsen av att få tala med någon utomstående som har både kunskap omämnet och tystnadsplikt. En av respondenterna lägger tydligt vikt vid att det inte förs journalerså att denna erfarenhet kan gå henne emot senare i livet.Erfarenheterna av socialtjänstens insatser och sätt att stödja utsatta kvinnor kan sägas varavarierande, det finns både goda och dåliga exempel i litteraturen (SOU 1995: 60).Resultatet från kvinnofridsrådgivningen i Jönköping liknar denna studies resultat dåkvinnorna överlag känt sig mycket bra bemötta, de tyckte att personalen i verksamheten ärkompetent och att de fick svar på sina frågor om våld, rättsprocessen, deras rättigheter ochliknande. Det finns även dåliga exempel där kvinnor inte känt stöttning från socialtjänsteneftersom de till exempel tvingats ställa upp på samtal tillsammans med mannen. och upplevtatt personal haft ett könsneutralt förhållningssätt som under dessa förhållanden kan försättakvinnan i en riskfylld situation. I flera fall har bristande kompetens hos socialarbetarerapporterats som ett problem (SOU 2006: 65).De upplevelser som respondenterna har haft i denna studie angående de individuellasamtalen tolkas som att det går i linje med det Eide & Eide (2004), talar om. De påpekarnämligen att ett stödjande förhållningssätt hör ihop med en god kommunikation, vilket ledertill ett givande samtal och arbete tillsammans med den hjälpsökande.Det är viktigt att vara stödjande, problemlösande och målinriktad samt ha goda kunskaperom problematiken. En insikt i att varje individ har olika behov är också viktigt att ha med sig isamtalet, menar Eide & Eide (2004). Vidare fastslår dem att genom ett aktivt lyssnandeskapas ett effektivt sätt att ge kvinnan mandat att själv beskriva sin situation och göra enbedömning av situationen. På så sätt synliggörs den hjälpsökandes egna resurser ochsocialarbetaren och den hjälpsökande kan tillsammans arbeta vidare för att förändra kvinnanssituation (Eide & Eide, 2004).Med utgångspunkt ur detta kan tolkningen göras att personalen på FRIDA är kompetent,stödjande och kan införliva hopp hos de hjälpsökande.Kompetensen i form av fackkunskap är enligt Eide & Eide (2004) dessutom ett utmärktverktyg samt en förutsättning för att åstadkomma en professionell kommunikation mellanhjälpsökande och socialarbetare. Genom att den professionella verkar säker på sin sak,frambringas en känsla av trygghet hos den andra och mötet och fortsättningen kan bli givande.I kommunens handlingsplan finns också mål uppsatta som inryms i detta tema, nämligenatt berörd personal skall ha tillräckliga kunskaper om våld i nära relationer, dessutom är ettmål att de hjälpsökande skall få individuellt stöd.Tolkningen av resultatet från denna studie visar att personalen är både kompetent samt attde ger de hjälpsökande ett individuellt stöd.I förevarande studie vittnar respondenterna om att de överlag upplever en skillnad mellanvanliga socialtjänsten och denna form av ”öppenvård”. Respondenterna talar om att de inte är34

en klient på ett papper som på socialkontoret och att verksamheten FRIDA inte har sammabyråkratiska sätt. Motsvarande resultat har även förekommit i litteraturen (SOU 2006: 65).Flera respondenter i denna studie uttrycker även att de ser personalen på FRIDA som ettbra alternativ istället för att tala med en vän.Detta står i motsats till det Fugate med flera (2005) kom fram till där den vanligastehjälpen var just att tala med en vän. Flera orsaker kan påverka huruvida man väljer det enaeller det andra men oavsett vilket verkar kvinnornas nätverk ha stor betydelse. Känslan avensamhet och vanmakt blir tydlig i både denna studies resultat och i litteraturen, står kvinnorutan bra vänner kan detta leda till att de har ännu sämre utsikter att orka ta hjälp.Nio av elva respondenter har erfarenheter av FRIDAs samarbete med andra aktörer.Övriga två känner till att de samarbetar med andra men har inte själva haft behov av dennainsats. Samarbetet har i huvudsak gällt polis, jurist och annan del inom socialtjänsten. Ävenkvinnojour, läkare, och annan sjukvård har ingått. Till verksamhetens arbetsuppgifter hörbland annat att samarbeta med andra, vilket här blir tydligt att så sker. I litteraturen beskrivssamarbete som något viktigt för att kvinnorna skall få snabb och adekvat hjälp (SOU 2006:65) och det finns även beskrivet att det ibland inte fungerar tillfredsställande. Kritik framförsbåde i litteraturen (Ahlgren, 2007) och i denna studie om att socialtjänstensförsörjningsstödssektion inte agerar på ett tillfredsställande sätt. I litteraturen finnsindikationer om att större flexibilitet vore önskvärt. Detta gäller främst då kvinnan är i behovav ekonomiskt bistånd av något slag (Ahlgren, 2007). Även Fugate med flera (2007), talar omatt insikten och en ökad belysning av kvinnors behov av ett fungerande ekonomiskt stöd ärnödvändig. I lagstiftningen finns det även reglerat att socialnämnden skall biståkommuninvånare med det de behöver (SoL 3:1). En rekommendation finns även då det gällervåldsutsatta kvinnor att fog finns för att gå över norm för att bistå henne med nödvändigheter(SOSFS 2003: 5).Vad beträffar denna studies resultat av de hjälpsökandes upplevelser av samarbetet medförsörjningsstöd är kritiken ungefär densamma som i Fugate med fleras undersökning (2007).En respondent har erfarenheter av detta och är mycket missnöjd. Men som hon och ävenandra respondenter har påpekat, då samarbetet inte fungerat har FRIDA varit ett bra stöd förkvinnorna och de anser att det är en värdefull insats som FRIDA bistår med.Avslutningsvis kan nämnas att de hjälpsökande ser mycket positivt på FRIDAs samarbetemed andra. De menar att deras situation underlättas genom att FRIDA fungerar som en slagsmellanhand och kan vara med och stötta i kontakten med andra myndigheter och aktörer.6.4 Förändring av livssituationEftersom de kvinnor som söker sig till FRIDA är bekymrade över sin situation, är detintressant att se om deras kontakt med FRIDA gör någon skillnad i deras liv. Frågor omförändrad livssituation, samt vilket det största behovet var då de sökte hjälp första gången, ärvad som ingår i denna analys av tema fyra.Alla respondenter utom en hävdar att deras livssituation förändrats av kontakten medFRIDA. Den som inte tyckte det, tillstod att hennes situation förblev oförändrad men attFRIDA varit ett stort stöd för henne.Den största behållningen av kontakten med FRIDA är enligt respondenterna att derassjälvförtroende blivit bättre samt att de fått ventilera känslor, tankar och ställa frågor.I litteraturen skildrar Gordan (1998), upplevelsen av att bli empatiskt bemött vilket ärnågot som kan få den hjälpsökande att känna stor lättnad, i att bli rätt uppfattad och bekräftadi sin situation. Detta menar Gordan (1998), kan ge den hjälpsökande ny energi och få ”henne”till att försöka uppnå en förändring.35

Även i annan litteratur betonas vikten av att kvinnor får berätta och att de då blir brabemötta och känner sig lyssnade på och bekräftade (Lo Fo Wong, 2008). Lo Fo Wong medflera (2008), upptäckte två grupper av individer där den ena gruppen utgjordes av kvinnorsom såg möjlighet till förändring efter att de avslöjat sin situation, och en grupp där kvinnornatrots sitt avslöjande fortfarande befann sig i en enligt dem, maktlös och okontrollerbarsit uation. Oavsett hur utgången för dessa kvinnor blir var alla glada att de hade berättat om sinsituation, fastslog Lo Fo Wong med flera (2008).Att få prata om det som hänt, framgår som respondenternas största behov av hjälp i dennastudies resultat. Samtliga respondenter har haft behov av att prata.Alla respondenter tycker att de har fått hjälp med sitt största behov på FRIDA. Störstabehållningen som respondenterna verkar ha haft i mötet med FRIDAs personal är att de harfått prata av sig om det som hänt samt att de känner sig trodda. De anser även att denna hjälpvar tillräcklig och att personalen gjort det den har kunnat för att hjälpa dem. I litteraturenföreskrivs de vanligaste insatserna för våldsutsatta kvinnor, vilka är; ”råd -, och stödsamtal,skyddat boende, praktiskt stöd (vid flytt), hjälp med myndighetskontakter, ekonomisktbistånd, kontakt med kvinnojour, brottsofferjour, kontaktperson, stöd vid rättegång,krisbearbetning, stöd i samband med umgänge, och hjälp med att ordna ny bostad”(SOU2006: 65).Kvinnors behov av ett långsiktigt stöd framkommer även i litteraturen, vilket liknarresultatet i denna studie där respondenterna vittnar om att de är trygga i att de alltid harFRIDA att tillgå om de vill.7. DiskussionStudiens syfte var att undersöka om verksamheten FRIDA är ett stöd för de hjälpsökandeoch om verksamheten tillgodoser de hjälpsökandes behov. Frågeställningarna som skullebesvaras utifrån de hjälpsökandes perspektiv var följande;• Vilka upplevelser har de hjälpsökande avseende verksamhetens tillgänglighet,bemötande och praktiska insatser?• Anser de hjälpsökande att kontakten med verksamheten FRIDA har bidragit till attderas livssituation har förändrats?Undersökningen har haft en kvalitativ karaktär och de semistrukturerade intervjuer somgenomförts har utgått från den tidigare forskningen samt Katrineholms socialförvaltningsfrågor om de hjälpsökandes upplevelser. Med hjälp av tidigare forskning, teori omkommunikation, och bemötande, lagstiftning samt Katrineholms kommuns handlingsplananalyserades och tolkades resultatet som framkom i undersökningen.Resultatet presenterades i fem teman där fyra av dessa valdes att analyseras. Vad somframkommit är bland annat att de hjälpsökandes upplevelser av verksamheten FRIDAstillgä nglighet är mycket positiv. Detta resultat ger Katrineholms kommun ett bra omdöme dåden tidigare forskningen vittnar om att tillgängligheten ofta brister.Beträffande tillgängligheten i form av att ha kännedom om att hjälp finns, liknar dennastudies resultat dessvärre andra studier. Då endast fyra av elva hade kännedom omverksamheten bör slutsatsen kunna dras att detta kan förbättras ytterligare. Samtidigt kanskedet inte är intressant för den hjälpsökande att veta var hjälpen finns förrän den dagen då denneär redo att söka hjälp. Om kvinnor känner till vilken hjälp som finns att få har den tidigareforskningen visat att de är mer benägna att söka hjälp. Detta tillsammans med ett gottbemötande skulle i så fall göra att Katrineholms socialförvaltning skulle få mer att göra änvad som redan är fallet idag. Litteraturen beskriver bemötandet som en av de viktigaste36

aspekterna i samband med insatser för våldsutsatta kvinnor, och ett gott bemötande gör attkvinnor lättare söker hjälp igen om de har behov av det. Utifrån detta påstående kankommunen vänta sig fler hjälpsökande till FRIDA om de lever upp till kravet på lättillgängliginformation, i framtiden.Utifrån litteraturen (Gordan, 1998), görs tolkningen att materiella resurserna för att kunnauppfylla målen med sin verksamhet och skapa bra förutsättningar för ett givande möte, finnspå FRIDA. Resultatet visar att respondenterna känt sig trygga i lokalen och att de finner denmysig och hemtrevlig.Trots medvetenheten om att samtliga respondenter inte är 100 % nöjda med personalensbemötande dras ändå slutsatsen att personalen på FRIDA ger de hjälpsökande ett mycket gottbemötande. Alla de olika benämningar i litteraturen om vad ett gott bemötande innebär,återkommer i studiens resultat och utifrån detta dras denna slutsats.Frida verkar även ha lämplig inriktning på de insatser som görs med utgångspunkt i vadsom framkommit i dels i den tidigare forskningen samt i resultatet från studien, därrespondenterna verkar nöjda. Samtal, rådgivning, kontakt med andra myndigheter och skyddär i regel de insatser som genomförs för att bistå våldsutsatta kvinnor, vilket ävenverksamheten FRIDA ägnar sig åt.I litteraturen finns tecken på att kvinnan ofta vill skydda mannen (Fugate med flera, 2008),vilket på olika sätt framgår i denna studie också. Skamkänslor, rädsla för vad som kommer atthända om kvinnan anmäler mannen samt överhuvudtaget en skrämmande ovisshet införframtiden hindrar många gånger kvinnor från att söka hjälp och anmäla. Det finns risk för attdetta blir en neråtgående spiral där kvinnan får svårt att komma ur sin situation. Hur skasamhället kunna skydda och bättre informera medborgare om vilken hjälp som finns och huren våldsrelation uppstår? Om denna information går fram kommer förutsättningarna bli bättreför kvinnor som utsatts för våld i sin relation, det är som Eliasson (1998), säger; det är intekvinnorna som ska skämmas. Genom att få bort skamstämpeln från kvinnorna kan samhälletförhoppningsvis betrakta detta hemska fenomen på ett annat sätt.Något som jag funderat kring under studiens gång är att målen är inte särskilt tydliga ochkonkreta för verksamheten FRIDA, utan de är snarare av en övergripande karaktär. På ett sätten fördel, då arbetet kan utvecklas och bedrivas med fria händer, men samtidigt finns en risk idetta och en osäkerhetsaspekt för de hjälpsökandes bästa. Det som känns positivt i studien äratt de som sökt sig till FRIDA har känt att detta har gjort nytta för dem, även om derassituation inte alltid förändrats särskilt mycket är de styrkta av kontakten och har fåttinformation som kan hjälpa dem vidare. I denna undersökning har jag lärt mig mycket omvåld mot kvinnor, och särskilt vill jag uppmärksamma Eva Lundgren och hennesnormaliseringsprocess. Denna teori om hur våldet förvandlas till något vardagligt och som görkvinnan förvirrad, maktlös och ängslig, tror jag kan ha en stor påverkan på hur kvinnor agerari dessa relationer.Om alla i samhället kan få bättre kunskaper om hur kvinnan påverkas av att bli utsatt förvåld kan fler vara med och uppmärksamma och säga nej till våld. Man ska ha klart för sig attvåld i nära relationer är komplicerat på ett sätt men samtidigt väldigt enkelt – det är fel ochmåste förhindras. Verksamheten FRIDA betraktas utifrån denna studie som en lämplig hjälppå vägen för kvinnor som vill förändra sin situation. Med utgångspunkt ur ovanstående anserjag att uppsatsens syfte och frågeställningar är besvarat. Min slutsats av denna undersökningär att verksamheten FRIDA tillgodoser de hjälpsökandes behov så långt det är möjligt, sedanåterstår det för ansvariga politiker och andra makthavare att ta sitt ansvar i frågan, än finnsmycket kvar att göra.37

8. ReferenserAhlgren, Thorbjörn (red), (2007). Luppen kunskapscentrum. En utvärdering avkvinnofridsrådgivningen i Jönköpings kommun. Skriftserien för individ- och familjeomsorg2007/2. JönköpingCodex regler och riktlinjer för forskning (2008). Hämtat 2 januari, 2009 frånhttp://www.codex.vr.se/Eide, Hilde & Eide, Tom (2004). Kommunikationen i praktiken – relationer, samspel, och etikinom socialt arbete, vård och omsorg. Upplaga 1: 1. Malmö: Liber AB. ISBN: 91-47-07730-1Eklund – Moroney, Margreth & Reuterskiöld, Robert (2005). Sista slaget. Nionde upplagan.Skivarp: Profuturo Utbildning. ISBN: 91-631-7675-0Eliasson, Mona & Ellgrim, Barbro (2006). Mäns våld mot kvinnor i nära relationer - Enkunskapsöversikt. Sveriges kommuner och Landsting 2006. ISBN-10: 91-7164-177-7.ISBN: -13: 978-91-7164-177-9.Fugate, Michelle, Landis, Leslie, Riordan, Kim, Sara, Naureckas, Engel, Barbara (2005).Barriers to Domestic Violence Help Seeking i ”Violence against women”, volym 11, nummer3, mars 2005. Sage PublicationsGordan, Kurt (1998). Professionella möten - om utredande, stödjande och psykoterapeutiskasamtal. Upplaga 1:2. Borås: Bokförlaget Natur & KulturHolme, Idar Magne & Solvang, Bernt Krohn (1997). Forskningsmetodik – om kvalitativa ochkvantitativa metoder. Andra upplagan. Lund: Studentlitteratur. ISBN 91-44-00211-4Intervju med nyckelinformant Ywonne Sjöblom, på FRIDA i Katrineholm den 20/ 11 2008.Jerkedal, Åke (2001). Utvärdering - steg för steg. Upplaga 2:1. Stockholm: Norstedts JuridikABJohnsson – Latham, Gerd (2008). Mäns våld mot kvinnor i ett globalt perspektiv. I GunHeimer & David Sandberg (red.), Våldsutsatta kvinnor - samhällets ansvar. Upplaga 2:2. (19-40). Studentlitteratur. Danmark: Narayana PressKvale, Steinar (1997). Den kvalitativa forskningsintervjun. Upplaga 1:16. Studentlitteratur.Danmark: Narayana Press, ISBN 978-91-44-00185-2Kvinnofrid huvudbetänkande av kvinnovåldskommissionen, Statens offentliga utredningar1995: 60, Socialdepartementet. Graphic Systems AB, Göteborg 1995, ISBN 91-38-13970-7Lo Fo Wong, Sylvie, Wester, Fred Mol, Saskia, Reneé Römkens, Hezemans, Door, Lagro-Janssen, Toine (2008) Talking matters: Abused women’s views on disclosure of partnerabuse to the family doctor and its role in handling the abuse situation i Patient Education andCounseling. 70. 386–394. Elsevier Ireland Ltd.38

Nordqvist, Ola (2007). Handlingsplan mot våld i nära relationer 2007-2009.Kommunstyrelsens handling nr 4/200. Katrineholms kommunNorström, Carl & Thunved, Anders (2006). Nya sociallagarna. Upplaga 19:1. Solna:Norstedts Juridik AB. ISBN 91-39-10817-1Pettersson, Annica (2001). Våld mot kvinnor: Arbetsmaterial. Katrineholms kommunRosengren, Margareta (1998). Ett värdigt liv. Utbildningsförlaget Brevskolan Stockholm.Riksorganisationen för kvinnojourer i Sverige. ISBN: 91-574-5399-3Silverman, David (2005). Doing qualitative research. Andra upplagan. London: SAGEPublications Ltd. ISBN 978-1-4129-0196-3.Socialtjänstlagen (2001:453) SoLSocialstyrelsens författningssamling, SOSFS 2003: 5Socialdepartementet (2006). Statens offentliga utredningar.. SOU 2006: 65.Att ta ansvar för sina insatser. Socialtjänstens stöd till våldsutsatta kvinnor.Socialdepartementet (2004). Statens offentliga utredningar.. SOU 2004: 121. Slag i luften.Wallberg, Ann Mari (2008). Socialtjänstens ansvar. I Gun Heimer & David Sandberg (red.),Våldsutsatta kvinnor - samhällets ansvar. Upplaga 2:2. (157-190). Studentlitteratur. Danmark:Narayana Press39

Bilaga 1RespondentinformationFöljande information kommer samtliga berörda respondenter att få ta del av.Denna studie som utförs av en studerande, (Erika Olsson med handledare Britt-LouiseToresson- Blohm) genomförs som en del av socionomutbildningen på Örebro Universitet.Studien genomförs på uppdrag av Katrineholms kommun. Uppdraget gäller att utvärderaverksamheten FRIDA, utifrån de hjälpsökandes perspektiv. Frågeställningarna lyder;Vilka upplevelser har de hjälpsökande av verksamheten?Har kontakten med verksamheten FRIDA bidragit till att de hjälpsökandes livssituation harförändrats?Medverkan i studien är frivillig och intervjun antas ta cirka ½ timme.Studien kommer att genomföras i enlighet med god etik utifrån vetenskapliga riktlinjer. Dusom blir intervjuad har all möjlighet att när som helst avbryta, korrigera eller ta tillbaka dinmedverkan genom att tala om detta för mig. Intervjufrågorna är inte av känslig natur mendäremot berör de saker som kan uppfattas som känsliga då de handlar om verksamhetenFRIDA och den hjälpsökandes upplevelser av denna. Även i efterhand har du möjlighet att takontakt med mig och återkalla din medverkan. Anonymitet vad gäller vem som sagt vad istudien och även för utomstående såväl inom som utanför förvaltningen (såsom minaklasskamrater och examinator) gäller. Däremot vet personalen (Ywonne) på FRIDA vilkasom ingått i studien eftersom det är hon som gett förslag på vem som har möjlighet att ingå.Slutligen vill jag tacka dig för din medverkan. Genom att dela med dig av dina erfarenheterfinns möjlighet till förbättring av verksamheten om det skulle vara önskvärt. Utvärderingenkan även ge förslag på vilken inriktning verksamheten bör ha när det är fråga om att biståkvinnor som är i behov av insatser på grund av relationsvåld.Om du undrar över något kan du kontakta:Erika Olsson XXX-XXXXXXX eller Britt –Louise Toresson -Blohm XXX- XXXXXX40

Bilaga 2IntervjumallTeman;TillgänglighetBemötandeUpplevelser av verksamhetens insatser i praktikenFörändring av livssituation.Intervjufrågor;Hur kom du i kontakt med FRIDA?Vilka är dina erfarenheter avseende FRIDAS tillgänglighet?Följdfrågor vid behov:Kände du till FRIDA sedan tidigare?Hur hade du fått informationen om verksamheten?Väntetid?Tillgänglighet innebär till exempel möjlighet att lätt komma i kontakt med personalen.Vilka positiva upplevelser har du av verksamheten?Vilka negativa upplevelser har du av verksamheten?Vilket var ditt största behov då du första gången sökte hjälp på FRIDA?Fick du hjälp med ditt största behov?Tänker du att det var tillräckligt?Vilka upplevelser har du angående personalens bemötande?Vilka upplevelser har du angående FRIDAs samarbete med andra berörda aktörer?Anser du att kontakten med FRIDA förändrade din livssituation?Kan du beskriva på vilket sätt något i verksamheten gjorde denna förändring?Följdfrågor vid behov:Vad det något som du upplevde som onödigt?Vad har du upplevt som mest värdefullt i kontakten med FRIDA?41

Om inget i verksamheten avgjorde en förändringsprocess, har du någon uppfattning om vilkenfaktor (inom ramen för verksamhetens insatsområde) som skulle kunna ha gjort det?Finns det något som behöver förändras i verksamheten?Service (i formetceteraav tid och insatser), samarbete, bemötande, miljö, lokal, utrymme, öppettiderFöljdfrågor vid behov:Är det något du saknat i kontakten med verksamheten?42