Miljökonsekvensbeskrivning - Rabbalshede Kraft

vindkraftverk förordar olika metoder beroende på storlek av verk för att uppfyllasina garantivillkor. I projekt Sögårdsfjället planeras att endast använda bergsadapter.Placeringarna av verken är valda utifrån lämpliga platser för bergsadapter.Gravitationsfundament är egentligen framtagna för att användas där berggrundsaknas. För ett vindkraftverk på 2,5 MW har fundamentet cirka 20 metersdiameter och cirka tre meters höjd i centrum, och i ytterkant är det cirka0,5 meter högt. Detta val av fundament kräver sprängning av gropar med cirka21 meter diameter och cirka tre meters djup. De bergmassor som uppkommeri samband med sprängningen används som fyllnadsmaterial vid byggnation avvägarna. Fundamentens armering monteras i botten av gropen och därefter skergjutningen av groparna med cirka 350 m³ betong, vilken transporteras till platsenfrån närmaste betongstation, alternativt tillverkas på plats. För att minskamiljöpåverkan kan fundamentet gjutas i jämnhöjd med marknivå och däreftertäckas med jord och/eller material från platsen. Fördelen med dessa fundamentär att detta är en beprövad metod som inte är beroende av bergets kvalitet, samtatt sprängstenen kan användas vid byggnationen av vägarna. Nackdelen är attdet innebär ett betydligt större ingrepp i naturen än bergadapter.För ett vindkraftverk med 120 meters torn har bergsadapterfundamentet cirka13,5 meters diameter. För bergsadapter brukar man planspränga en yta förfundamentet, men det är inte alltid nödvändigt. Metoden är under utvecklingoch bygger på en princip med en armerad betongkonstruktion fäst med långaförankringsstag ner i berget. Metoden kommer med all sannolikhet att vara färdigutveckladtill byggstarten av detta projekt. Bergadapter ställer stora krav påbergets hållfasthet. Därför måste en geoteknisk undersökning av bergförhållandengenomföras på aktuella platser för att klargöra om berget klarar de krav somställs. Vid avveckling tas bergadaptern bort och området täcks med jord och/eller material från platsen.Vägar och transporterBefintliga skogsvägar kommer att nyttjas i så stor utsträckning som möjligt, menflera nya vägar kommer att byggas inom parken. Befintliga vägsträckor behöverförstärkas, rätas och breddas. Vägbanan kommer att ha en bredd av fyra till femmeter, och vägbotten cirka åtta till tio meter, beroende på hur mycket materialsom behöver påföras. I de delar av vägen som går på berghällar behöver endasten liten utfyllnad för att jämna ut vägbanan göras. En del vägsträckor och passagerkommer att anläggas i våtmark. I de fall vägdragning i eller i anslutning tillvåtmark inte går att undvika, konstrueras vägen på så vis att våtmarkens statuskan skyddas, det vill säga så att det inte sker någon uppdämning eller avvattning.Detta beskrivs närmare i Del 3 Miljökonsekvenser, i avsnittet Vägar och ledningsdragning.Avverkning av skog sker i en korridor på cirka 10 till 20 meters bredd. I slutet avbyggfasen återförs jord på de påverkade markytorna intill vägbanan. Hårdgjordamarkytor på vägar och platser kommer att vara belagda med bergskrossmaterial.Sprängsten som uppstår inom parken vid anläggningsarbeten kommer attanvändas för anläggning av vägar. I första hand rör sig detta om sprängsten frånverksplatser, och endast i mindre utsträckning - med ett undantag – om sprängstenfrån vägdragning. Undantaget utgörs av en passage där man vid anläggandetav vägen planerar att spränga i sådan omfattning att det bergkross som då15