Utbildningsmodul Migrationsdomstolarna - Svenska Röda Korset

och han anklagade även den sökande för att ha pojkvän och hotade att dödahenne.I december 2009 försökte mannen döda den sökande. Han hade planerat attbegå självmord direkt efter mordet. Efter den här händelsen ville den sökandeinte längre ha kontakt med honom, varpå hon lämnade honom. Mannenhotade att döda henne, och ringde även sin familj och sa att den sökande hadeen pojkvän. Efter det samtalet fick den sökande flera hotfulla samtal frånmannens familj i hemlandet där de hotade att mörda henne om hon återvändetill hemlandet, eftersom hon hade lämnat mannen och smutsat ner familjensrykte. Mannens familj försökte sedan locka henne att återvända till hemlandet,bl.a. genom att försöka övertala hennes söner att i sin tur övertala henne attåtervända. Den sökande försökte för sin egen familj dölja att förhållandet medmannen tagit slut, men när de fick reda på det hotades hon även av sin far ochbror och anklagades för att vara en ”dålig kvinna”. De hotade med att mördahenne för att återupprätta familjens heder om hon återvände till hemlandet.Sökanden har inte sett maken sedan brytningen, och han har nu återvänt tillhemlandet.Överklagande: Kvinnan överklagar i början av 2010 Migrationsverkets besluttill Migrationsdomstolen och åberopar de omständigheter som uppstodsedan hon separerat från mannen. Kvinnan åberopar att hon riskerar att blimördad i hederns namn av maken, makens familj eller sin egen familj om honåtervänder till hemlandet. Skulle de mot förmodan inte mörda henne skullehon utsättas för makens fortsatta våld, dödshot och kontroll, men även av våldfrån släktingarna. Mest troligt är dock, enligt henne själv, att hon skulle dödas.Den sökande åberopar i sin asylansökan att det faktum att hon avslutadeförhållandet med sin instabile, svartsjuke, kontrollerande och våldsamme makegör att hon riskerar att utsättas för våld och bli mördad i hemlandet av bådemaken, dennes släkt liksom sin egen släkt för att återupprätta familjernas”heder”.Den sökande är övertygad om att myndigheterna på hemorten inte skullekunna skydda henne. Hon hävdar att hon heller inte skulle kunna flytta till enannan del av landet, eftersom hon skulle få svårigheter att klara sig som ensamkvinna. Hon är rädd att hon skulle tvingas leva på gatan, och behöva försörjasig på tiggeri och i värsta fall prostitution. Ensamma kvinnor ses som dåligakvinnor och det anses suspekt att inte ha någon familj; hon skulle varken klarasig ekonomiskt eller få delta i det sociala livet. Hon skulle få det svårt bådeför att hon är kvinna och tillhör en minoritet. Dessutom skulle maken ellersläktingarna slutligen finna henne, hävdar hon.Landinformation – utdrag ur rapporter som behandlar situationen för kvinnori landet.29