2008:14 - SAU

Fornlämningarna inom området tillhör huvudsakligenVästerås och ett mindre antal hör till Dingtuna socken. Ominget annat anges gäller RAÄ-numren i det följande Västerås.Anmälningar av vissa arkeologiska åtgärder som utförtspå senare år finns inte införda i FMIS och kan därför möjligensaknas.Byn under historisk tidByn Skälby ligger vid gränsen mellan Lundby och Dingtunasocknar. Det äldsta skriftliga belägget för byn är från1382. Namnet innehåller troligen dialektordet skede, fornsvenskansskedhe, ’gräns, rågång’. Det torde syfta på lägetinvid sockengränsen. I den äldsta skattelängden, ”Gärderoch hjälper”, från 1535 uppges att byn består av två skattehemmanoch ett landbohemman. I jordeboken från 1539uppges att skattehemmanen tillsammans består av 24 1/3öresland och därtill kommer ett frälsehemman (Aspeborg1999:14 och där anförd litt).LantmäterikartornaFöljer man Skälby by genom de historiska kartorna serman att även om grundstrukturen är densamma så har endel förändringar skett, framför allt vad gäller gränserna isöder och sydöst. Den äldsta kända kartan är en geometriskavmätning från 1652 (Akt: T1:166-167, Wilson 1990). Bynbestår då av tre gårdar och bytomten är oreglerad. Åkrarnaligger i gärdeslag med Bälby i norr. Tomten är placerad påett impediment och den har haft samma läge åtminstonefrån och med denna tid. Ägornas arrondering och markutnyttjandetär med några mindre undantag detsamma somkommer att finnas kvar in på 1800-talet. Det finns ytterligareen geometrisk karta, från 1695 (T35-15:1). Av dennaframgår att mer mark odlats upp, dels på fyra mindre områdenpå ängsmarken i söder och sydöst, dels väster ochnorr om Berghagen, den stora moränhöjden nordväst omSkälby bytomt.1773–1774 utfördes ett första storskifte (T35-15:2).Denna karta har valts för ett rektifierat kartöverlägg eftersomden är mer detaljerad än de äldre kartorna (fig 94).Bytomten har vid denna tid reglerats och blivit något större.Det finns sju gårdar i byn. Norr om Berghagen har dettillkommit två ryttartorp (RAÄ 1018:1, 1044:1) och ettvanligt torp med tillhörande mindre åkerytor samt på utmarkenäven en backstuga. Åkermarken vid ryttartorpen, dv s de två västligaste, anges bestå av svartmylla (fig 99). Detfinns också svartmylla i åkrarna rakt öster om Berghagen.De uppodlade ytorna i ängsmarken i söder har dels blivitlite större, dels har en tagits bort. Även här finns uppgifterom svartmylla i samtliga tre områden. På kartan från 1695anges även att den sydligaste delen av Mellanskiftet, d v sden sydöstra delen av Södra gärdet, består av svartmylla(fig 95 & fig 99). Utmarken används för bete och tycks mestbestå av kala berg och endast lite skog. Tvåsädeshägnadenoch vägarna har samma läge som på 1600-talet. Kring denåkerholme där Annelund ligger (norr om Skälby bytomt)finns många små impediment, röjningsrösen och/eller stenarutmarkerade. Förhållandet är det samma för områdetsöder om Berghagen. Den absoluta merparten av impedimentenetc fanns inte kvar vid undersökningen 2006.Det gjordes ytterligare ett storskifte 1812 (T35-15:3).Den största förändringen då var att den sydvästra delen avängsmarken gjordes om till betesmark och att åkermarktogs upp i den sydöstra delen av ängsmarken.Medeltida bebyggelse och bytomtenDet har inte framkommit några medeltida lämningar vidSkälby, endast något enstaka lösfynd från historisk tid(protostengods F292, se Engström samma volym) Bytomtenär belagd genom kartorna från 1652. Vid utredningen1990 och schaktningar har fynd från 1700- och 1800-talframkommit samt något fynd som skulle kunna vara frånförhistorisk tid (Wilson 1990; Jonsson 2004). För övrigtfinns, som kommer att framgå längre fram, också få spår avden yngre järnålderns bebyggelse.Området under förhistorisk tidFornlämningarnaDet finns mycket omfattande områden med boplatslämningaroch andra fornlämningar i anslutning till Skälbyboplatsen(fig 95). Mot öster är det dock i det närmaste tomt.Förklaringen till detta är att arkeologiska utredningar ochundersökningar inte utfördes i samma omfattning underden tid på 1970- och 1980-talen då dessa områden bebyggdesmed bostäder. Boplatsen vid Skälby ingår i ett områdemed lämningar från främst äldre järnålder som har en utsträckningpå närmare 2 km i nord-sydlig riktning (fig 96).Mer omfattande arkeologiska undersökningar har gjorts iflera delar av området, vid Skälby centralt, vid VästerHacksta och vid Gilltuna (Aspeborg 1999; Lagerstedtmanus; Ählström 2005a; Lihammer & Ählström 2007).Det finns mycket få gravar i området, sett i relation tillhur många människor som kan ha förmodats bott där.Detta är dock ett mycket vanligt mönster som förekommeri alla fornlämningsmiljöer från brons- och järnålder. Enförklaring kan vara att gravar förstörts i samband med odlingoch annan markanvändning. Det kan alltså finnasoupptäckta överplöjda gravar och gravfält. Huvudpartenav gravarna i området ligger på impedimentmark och utgörsav runda stensättningar, ensamliggande eller i mindregrupper. Det förekommer dock även ett mindre antal rektangulärastensättningar (vilka finns på gravfälten i söder),resta stenar, rösen och högar. Gravfälten är små och inte såmånga. Det största av dem ligger nära Skälby vid Almelund.Det är RAÄ 259:1, som utgörs av 28 runda stensättningar,en hög och en rest sten (fig 95). I närheten liggerockså RAÄ 260:1, en rest sten, och RAÄ 261:1, en rundstensättning. Norr om boplatsen, vid Annelund, finns gra-DJUPDYKNINGAR 97