elms utlandsmission11. Pastor José Cordoba (Pepe) från Peru, Tina Bak,Danmark (tidigare missionär i Peru) och Isabel Uriarte,styrelseledamot i kyrkan i Peru (IELCH) vid hotellet debodde på under årsmötet.2. Missionssekreterare Peter Storgaard tolkar rev. YosiefAraia och mr Temesghen Berhane från Eritrea vid derasanföranden på torsdagskvällen.3. Bengt Hjort, tidigare missionär i Etiopien,tolkar qes Dawit Tufa, president i kyrkan i Etiopien.4. Qes Endale Awgichew, ge<strong>ner</strong>alsekreterae i EELC.5. Pastor José Cordoba och biskop Walter Obareframför Kungliga slottet i Stockholm.2 345Foto: Anders Göth, Peter Storgaard, Ebbe Ragnarsson10 TILL LIV 07/08 • 2011
Ett historiskt möteEtt flertal utländska gäster hade bjudits in till ELMs jubileum– och det medförde många spännande möten och samtal!När det blev bestämt attELMs styrelse ville bjudarepresentanter frånvåra samarbetskyrkortill ELMs jubileum och årsmöte, gick vimed glädje i gång med förberedelser fördet <strong>som</strong> skulle bli ett historiskt möte iELM. Aldrig tidigare har det hänt attrepresentanter från ELMs samarbetskyrkorhar träffats.Utländska gäster vid jubileetJubileumshelgen besöktes av Isabel Uriarteoch pastor José Cordoba från Peru,rev. Yosief Araia och mr TemesghenBerhane från Eritrea, qes Dawit Tufaoch qes Endale Awgichew, qes MekonnenGeremew och ato Yeshitela Bekelefrån Etiopien samt biskop Walter Obarefrån Kenya. Det var meningen att rev.John Halakhe också skulle kommafrån Kenya, men tyvärr ville ambassadeninte godkänna hans ansökan. Vivar före årsmötet lite oroliga när detgällde visumansökningarna för våragäster. För oss i administrationen blevdet en ny uppgift att ta hand om, menGud hjälpte och ledde oss! Var med ochtacka Gud!Spännande eftermöte på McDonaldsEfter en lite hektisk torsdag med ankomstav våra gäster till Stockholm ochstart på årsmötet och jubileet var detdags för lite mat. Klockan var nu halvtio på kvällen. De flesta matställen varstängda, så det blev en tur till McDonalds.Det var första gången för alla;biskop Obare uttryckte en viss skepsisför denna restaurang efter<strong>som</strong> de amerika<strong>ner</strong>han kän<strong>ner</strong> har sagt att de skullevara glada för att de inte har denna kedjai Kenya. Men vi hade en trevlig måltiddå vi alla fick lära känna varandralite bättre.Det var spännande att se och hörasamtalen mellan representanterna. Defick berätta om sina kyrkors arbete,dela styrkor och svagheter i arbetetsamt uppmuntran och förbön för varandra.Fastän kyrkorna är ganska olikarent strukturellt och i medlemsantal, såhar de – lik<strong>som</strong> vi alla – samma uppgift:att göra Jesus Kristus känd och trodd.Samtal om läget i de olika kyrkornaELM förde samtal med alla representanternakring hur situationen ser ut ikyrkorna. Det var mycket givande!Vi fick tänka lite i nya banor kringhur kyrkorna kan hjälpa varandra. Detkan t.ex. ske genom utbyte av personal,både när det gäller administrativa uppgifteroch teologisk undervisning. Detsenare är bl. a. aktuellt på det teologiskaseminariet i Asella i Etiopien.Kontakten mellan Eritrea och Sverigehar varit minimal de senaste åren, mengenom våra samtal nu kunde vi knytanya band och se framåt. Kyrkan i Kenyahar bjudit in alla sina samarbetsorganisatio<strong>ner</strong>till konsultatio<strong>ner</strong> i september iår. Detta fick vi möjlighet att förberedagenom samtal med representanter frånbåde SLEF, LEAF och NLM. 1 Vi blevinformerade om att det i augusti kommeratt vara biskopsval i stiften. Varmed och be för detta – att Gud ska ledaomröstningen!Gästerna från Peru var på ett sättlite utanför när det gällde att umgåsmed sina kollegor, efter<strong>som</strong> de endasttalar spanska. Men Gud hade välsignatoss med möjligheten att Tina Bak,tidigare missionär i Peru, kunde deltai stora delar av jubileet och hon gjordeen fantastisk insats genom att översätta.Pastor José ställde en fråga till mig <strong>som</strong>överraskade mig, men också gjorde migoerhört glad! ”Hur gör vi om det finnsen längtan i vår kyrka för att missio<strong>ner</strong>ai ett annat land?” Jag blev ställd avfrågan, men kunde med tacksamhet taemot den och uppmuntra oss båda tillatt be för just detta. Det fantastiska medatt få frågor <strong>som</strong> jag inte är redo för äratt Gud är det! Jag får vända mig tillGud och be Gud visa vägen. Det är sålätt när jag själv vet vad jag ska göra attbara göra det utan att fråga Gud. Därförhar det blivit en välsignelse när jagstår utan svar. Var med att be om missionsiverockså i Peru, och om vishet attagera på rätt sätt!Tacksamhet och frimodighetDen största uppmaningen vi fick avvåra syskon var att fortsätta följa Gud!De har alla sett och märkt att Gud haranvänt ELM. Vi kan och ska se tillbakapå hundra års historia med tacksamhet.Gud har gjort många under, bådei ELMs arbete och i våra enskildas liv.Med den uppmaning vi fick av vårasyskon kan vi vara frimodiga och vågatänka tanken att vi om fem år kanskeinte har en aktiv del av arbetet i vårasyskonkyrkor, utan jobbar i fyra andraländer. Låt oss inte vara rädda för dennatanke utan i frimodighet förtrösta på attdet faktiskt är Gud <strong>som</strong> har all makt, ihimlen och på jorden.Tack till alla <strong>som</strong> har hjälpt till vid besökenav våra syskon från missionsländerna– med allt från uppmuntran, översättning,samtal, transport, mat till boendem.m. Må Gud ge er kärlek och kraft! Vifick påminna varandra om att det inte ärverksamheten <strong>som</strong> är det viktigaste, menatt gå dit Gud sänder oss! Är det Gud<strong>som</strong> kallat dig till det <strong>som</strong> ditt liv är fylltmed?Peter Storgaard, missionssekreterare1 . SLEF: Svenska Evangeliföreningen i Finland;LEAF: The Lutheran Evangelical Association ofFinland; NLM: Norsk Luthersk MisjonssambandTILL LIV 07/08 • 2011 11
Change language