Ladda ner hela tidningen i pdf format - GIH

S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 2 - 2 0 0 8met var förenligt med EG-rättens krav.Deliège ansåg att hon var professionelleller semiprofessionell idrottsutöverskasom omfattades av rättigheten i artikel49 i EG-fördraget att fritt erbjuda sinatjänster i andra medlemsstater ochatt urvalssystemet utgjorde en otillåtenbegränsning av denna rättighet.EG-domstolen konstaterade att rättentill fri rörlighet för tjänster i och försig omfattar idrottsregler men att detär ofrånkomligt att antalet deltagare itävlingar på ett eller annat sätt begränsasoch att uttagningsregler därför intei sig utgör en otillåten begränsning avfri rörlighet för tjänster. Resonemangeti Deliège påminner mycket om det iWalrave.Samma år hade EG-domstolenytterligare ett tillfälle att klargöra rättsläget.Lehtonen gällde en finsk medborgaresom spelade för ett finskt lag mensom i slutet av finska mästerskapsserienfick anställning av en belgisk basketklubb.På grund av internationellabasketförbundets (FIBA) regler omspelarövergångar som var tillämpligai det belgiska förbundet vägrades Lehtonenatt spela eftersom tidsperiodenför spelarövergångar hade passerat. Tillsaken hör också att det hade förhållitsig annorlunda om Lehtonen flyttatfrån en klubb utanför Europa. Måletgällde huruvida dessa regler utgjordeett otillåtet hinder av Lehtonens rätt tillfri rörlighet för arbetskraft. Det hadevarit klargörande om EG-domstolenkonstaterat att reglerna ifråga var ”rentsportsliga” och därför föll utanför EGrättenstillämpningsområde. EG-domstolenlämnade istället åt den nationelladomstolen att avgöra om ”särbehandlingenär berättigad av objektiva skälsom endast berör idrotten som sådan. . . .”Meca-Medina: Inga regler eller EGrättsligarättigheter undantasI samband med världscupen i långdistanssimningi Brasilien 1999 testadesimmarna David Meca-Medina ochIgor Majcen positivt för den anabolasubstansen nandrolon. Enligt de reglermot dopning som gällde vid tillfälletvar gränsvärdet för nandrolon 2 ng perml urin och Meca-Medina och Majcentestade 9,7 respektive 3,9 ng per mlsom avstängdes på fyra år. Skiljedomstolenför idrott (CAS) förkortadedock senare avstängningen efter att detvisat sig att konsumtion av kött frånokastrerade hangrisar kan medföraförhöjda värden av nandrolon.Meca-Medina och Majcen valdeatt angripa anti-dopningreglerna på36EG-rättslig väg genom att lämna ettklagomål till kommissionen där manhävdade att reglerna stred mot EGrätten.Kommissionen avslog ansökanoch Meca-Medina och Majcen klagadedå till förstainstansrätten, en domstolunder EG-domstolen.I linje med EG-domstolens tidigarepraxis menade förstainstansrätten attman inledningsvis måste avgöra omreglerna ifråga är ”rent sportsliga”och därför inte omfattas av EG-rättenskrav. Vid bedömning om en regelär ”rent sportslig” bör man enligtförstainstansrätten titta på de övervägandensom ligger till grund för regelnoch om de är nödvändiga för idrottensexistens. Hit hör enligt förstainstansrättenregler om sammansättningen avlandslag, uttagning till tävlingar ochregler om matchlängd eller spelarantal.Förstainstansrätten konstateradeatt regler om dopning är bland ”deviktigaste reglerna inom idrotten” ochgrundas på rent idrottsliga överväganden,såsom bevarandet av fair play ochbevarandet av idrottsutövarnas hälsa,och därför inte omfattas av varken denfria rörligheten för tjänster eller EU:skonkurrensrätt.Förstainstansrättens resonemang iMeca-Medina ligger väl i linje med tidigareavgöranden från EG-domstolen.Det var därför förvånande att EGdomstolenförkastade existensen av ettundantag för ”rent sportsliga regler”.Enligt domen i Meca-Medina omfattastvärtom alla aspekter av professionellidrottsutövning av EG-rättens krav.Till skillnad från Förstainstansrättenmenade EG-domstolen att allaidrottens regler, även t.ex. sådana ommatchlängd, måste överensstämmamed EG-rätten och får således inte påett otillåtet sätt begränsa de rättighetersom EG-rätten ger upphov till.Av Meca-Medina följer att när detgäller professionell eller semiprofessionellidrott omfattas alla idrottsligaregler av alla EG-rättens krav. Detinnebär dock inte att alla idrottsligaregler bryter mot EG-rätten. Varjeidrottslig regel skall prövas för sig motvarje skyldighet enligt EG-rätten ochvid en sådan prövning är det möjligtför idrottsverksamheten att, liksomandra ekonomiska verksamheter,försvara reglerna. Meca-Medina får tillföljd att individuella idrottsutövare,klubbar, förbund och andra som anseratt de missgynnas av en idrottslig regelkan utmana denna på rättslig väg. Omden som klagar kan visa att regelninkräktar på EG-rätten, t.ex. att deninverkar på den fria rörligheten ellerhämmar konkurrensen inom EU, såfaller det på idrottsverksamheten attvisa att regeln är motiverad för attkunna bedriva den idrottsliga verksamhetensom sådan, leder till sitt avseddamål och inte går utöver vad som ärnödvändigt. Det finns inte längre någotundantag för ”rent sportsliga regler”som idrottsverksamheten kan gömmasig bakom för att slippa motiveravarje regels existens, utsträckning ochutformning.Det är lätt att underskatta betydelsenav Meca-Medina. I likhet medde tidigare målen Walrave och Donàresulterade inte domen i någon ändringav idrottsliga regler. EG-domstolenfann inte att dopningreglerna i Meca-Medina stred mot EG-rätten menutgången var hänförligt till de särskildaomständigheterna i målet. Målet hadebörjat med en anmälan till kommissionensom denna avslagit. Underdessa omständigheter var det upp tillMeca-Medina och Majcen att visaatt kommissionen gjort en uppenbartoriktigt bedömning, ett beviskrav somde enligt EG-domstolen inte uppfyllde.Det beskrevs ovan hur EG-domstolen iWalrave och Donà slog fast de principersom sedermera tillämpades iBosman. Den princip som domstolenetablerat i Meca-Medina kommer påmotsvarande sätt att tillämpas i framtidamål och kan få mycket långtgåendekonsekvenser.Som ett exempel på följderna avEG-domstolens ändrade inställning ärdet sannolikt att de tidigare avgjordamålen Walrave och Donà skullebehandlas annorlunda om de komunder EG-domstolens prövning idag.Eftersom något undantag för regler ochfrågor av ”rent sportsligt intresse” intelängre finns skulle Walrave och Kochha rätt att få prövat om ett nationalitetskravför farthållaren kan utgöradiskriminering av utländska arbetstagare.På samma sätt skulle ChristelleDeliège ha rätt att få prövat om urvalssystemettill judotävlingar är förenligtmed EG-rätten.Det bör i detta sammanhang uppmärksammasatt den inställning somEG-domstolen uttrycker i Meca-Medinapå intet sätt utgör EU:s officiella.Tvärtom har EU:s övriga institutionerunder de senaste åren allt tydligareuttryckt stöd för idrottens särart ochrätt till självbestämmande. År 2000uttalade europeiska rådet sitt stöd tillidrottsorganisationernas självständighetoch påtalade att EU vid vidtagande avåtgärder bör ”beakta idrottens sociala,fostrande och kulturella funktion . . .