11.07.2015 Views

Ladda ner hela tidningen i pdf format - GIH

Ladda ner hela tidningen i pdf format - GIH

Ladda ner hela tidningen i pdf format - GIH

SHOW MORE
SHOW LESS

Create successful ePaper yourself

Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.

SVENSKOrgan för Centrum för Idrottsforskning Nummer 2 • 2008 • Årgång 17Björn Ekblom hyllad för värdefullainsatser inom idrott /idrottsforskning


Sök forskningsbidragfrån CIF för år 2009Centrum för idrottsforskning (CIF) vill härmed meddela att medel finns att söka för 2009.Total summa att fördela beräknas bli ca 16 milj kr.Ansökan kan avse• projektbidrag• studiestöd till forskarstuderande• Lönemedel till nydisputerade• organisationsstöd2Ansökningar skall vara CIF tillhanda senastmåndagen den 15 september 2008 kl. 13.00.För ansökan avseende projektbidrag och studiestödtill forskarstuderande finns speciella blanketter.Ansökningsblanketter och regler och anvisningar huransökan skall utformas finns att hämta på CIFshemsida www.centrumforidrottsforskning.se eller kanrekvireras från CIFs kansli. Adress nedan.ProjektbidragProjektbidrag skall ha klar idrottsrelevans och berörafrågeställningar som:• Idrottskulturen och dess roll i samhället• Individens förhållningssätt och relation till olikauttryck för denna kultur• Hur individen påverkas socialt, psykiskt ochkroppsligt av olika idrottsliga aktiviteter• Människans motoriska och fysiskaprestationsförmåga• Förändringar i och påverkan på idrottslig förmågaExempel på inriktningar och frågeställningar påprojekt finns i CIFs årliga sammanställning avtidigare forskning, Forskningsrapporter nr 29, somfinns att rekvirera gratis. Adress nedan.Storleken på beviljade anslag brukar vara mellan50.000 – 350.000 kr. Beviljade projektmedel skallförvaltas av respektive mottagares institution och kandisponeras från januari 2009 och två år framåt.Studiestöd till forskarstuderandeHandledaren står som huvudsökande och ansvararför den forskarstuderande. Stödet uppgår förinnevarande år till 250.000 kr/år, vilket motsvarar ca15.000 kr/mån. Beviljade medel avser två år och kanefter redovisning och förnyad ansökan förlängas medytterligare två år.Lönemedel till nydisputeradeSökanden skall ha disputerat under den senaste femårsperioden inom idrottsrelaterat ämnesområde.Lönemedel utbetalas med 350.000 kr/år, vilketmotsvarar ungefär ½-tids tjänst. Beviljade medelutbetalas i två år och kan efter redovisning ochförnyad ansökan förlängas med ytterligare två år.OrganisationsstödStöd kan utgå till ideell, nationell förening/organisation som bedriver verksamhet som ärvärdefull för svensk idrottsforskning, t.ex. genom attföra ut forskningsresultat, stimulera till utbildning,genomföra konferenser och ge ut tidskrifter/årsböcker.ÖvrigtFör samtliga ansökningar gäller att det skall finnasen tydlig idrottsrelevans. Idrott skall då ses i sinvida betydelse och kan omfatta tävlingsidrott,motionsidrott, idrott som undervisningsämne,friluftsliv och fysisk rekreation. Idrottsforskning kanta sin utgångspunkt i samtliga vetenskapsområdenoch gälla ämnen som fysiologi, medicin, biomekanik,traumatologi, rehabilitering, pedagogik, sociologi,etnologi, historia, juridik, ekonomi, etc.Av ansökan bör, om möjligt, framgå hur projektetspeglar kvinnors och mäns olika villkor ochförutsättningar inom idrotten.Beslut om bidrag fattas av CIFs styrelse efterberedning av dess vetenskapliga råd.Besked lämnas i december 2008.Upplysningar Artur ForsbergTelefon 08-402 22 55E-post artur.forsberg@gih.seAdress Centrum för idrottsforskningBox 5626, 114 86 StockholmBesöksadress Lidingövägen 1Fax 08- 21 44 94hemsida www.centrumforidrottsforskning.se


10S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 2 - 2 0 0 840INNEHÅLL nr 2 20081522204461015202227303438424752545862LEDARE Per RenströmBJÖRN EKBLOM HYLLADESArtur ForsbergPASSION OCH HÄNGIVENHET I IDROTT– en förutsättning, riskfaktor eller både och?Henrik GustafssonSMEKNAMN I DEN SVENSKA IDROTTEN UNDER 1900-TALET– presentation av projektet Från Nora-Anna till FoppaLeif NilssonINVANDRINGEN OCH DEN ETNISKA MÅNGFALDENSBETYDELSE FÖR FOTBOLLENS UTVECKLING IARGENTINA OCH BRASILIENStellan DanielssonFYSISK TRÄNING OCH TELOMERERFawzi KadiFRÅN KROPP TILL KOPP– sambandet mellan golfresultat, svingteknik och fysikJohn HellströmATT STRÄVA EFTER ATT ERBJUDA FYSISKAKTIVITET RÄCKER INTEIngegerd EricssonINGEN GYMPA FÖR MIG!– en undersökning av skälen till att elever intedeltar i ämnet idrott och hälsaGörel BråkenhielmALLA IDROTTSLIGA REGLER MÅSTE VARAFÖRENLIGA MED EG-RÄTTEN– EG-domstolen begränsar idrottens rättsliga särställningJohan LindholmSKADOR OCH FÖREBYGGANDE METODERINOM VOLLEYBOLLSofia Ryman AugustssonDYNAMISK STABILITET I KNÄLEDEN EFTERFRÄMRE KORSBANDSSKADASofi TagessonFOTBOLLSSKADORMarkus Waldén och Martin HägglundÅSIKTEN: ”FÖRÄLDRAPROBLEMET”Björn LindquistSKOLIDROTTSDEBATTEN:ETT LJUS(T)HOPP FÖR FRAMTIDEN ELLERPLATT FALL FRÅN BOCKEN?Magnus LindwallDEBATT: FÖRSUMMAD FORSKNINGSDISKUSSIONJan LindrothBOKRECENSION: Jon Karlsson343


Ledare nr 2 -2008Ansvarig utgivare Ingemar EricsonChefredaktör Artur Forsbergartur.forsberg@gih.seAdressCentrum för Idrottsforskning,Box 5626, 114 86 Stockholmtel 08-402 22 00, fax 08-21 44 94Hemsidawww.centrumforidrottsforskning.sePrenumerationsprisHelår med fyra nummer kostar 100 kr.Insätts på plusgiro 957849-3Betalningsmottagare, CIFPrenumerationsärendenMarie Broholmer 08- 402 22 91marie.broholmer@gih.seGrafisk formTomas SvenssonGrafiska Huset i Stockholm ABTel. 08-10 30 25tomas@grafiskahuset.seTryckeriGrafiska punkten i Växjö ABAdresser till CIFs styrelse• OrdförandePer.Renstrom@telia.com• Umeå universitetHakan.Alfredson@idrott.umu.se• RiksidrottsförbundetIngemar.Ericson@adm.umu.se• Lunds universitetEva_B.Holmstrom@med.lu.se• Karolinska institutetEva.Jansson@ki.se• Göteborgs universitetJon.Karlsson@vgregion.se• Lärarhögskolan StockholmHakan.Larsson@utep.su.se• Umeå universitetlars.nyberg@physiol.umu.se• Linköpings universitetEva.Nylander@lio.se• Göteborgs universitetGoran.Patriksson@ped.gu.se• Malmö HögskolaTomas.Peterson@lut.mah.se• Örebro universitetKarin.Piehl-Aulin@oru.se• RiksidrottsförbundetKarin.Redelius@gih.se• GIH, StockholmAlf.Thorstensson@gih.se• Sekreterare/föreståndareArtur.Forsberg@gih.seSVENSK Bästa vänner av svenskidrottsforskningDetta år har alla förutsättningar att bli mycket spännande för svensk idrottsforskningoch CIF på många sätt. När detta skrivs presenteras idrottsutredningen ochidrottsforskningens framtid tas därmed upp till diskussion. Senare under året kommerregeringens forskningsproposition att presenteras och förväntas föranleda myckendiskussion. Alla våra svenska universitet och högskolor har under hösten grundligtdiskuterat sin framtida forskningsinriktning och sänt in väl genomarbetade förslagtill regeringen. Det är tillfredsställande att notera att även RF har sänt in synpunkterinför forskningspropositionen. RF hoppas att regeringen markerar idrottsforskningensbetydelse i propositionen, vilket är glädjande.Anslagen till landets vetenskapliga råd har ej hängt med i utvecklingen ochär fortsatt relativt små. Det kan nämnas att landets enda självständiga forskningsrådVetenskapsrådet erhåller varje år endast 42 kronor/svensk till medicinsk forskning,vilket kan jämföras med stödet till amerikanska National Institute of Health (NIH)på 1000 kronor/amerikan. Det kan konstateras att anslaget till CIF inte har höjtsefter millenniumskiftet. RF föreslår i sitt yttrande till regeringen att regeringen börtilldela CIF motsvarande anslag, som RF idag avsätter. Detta skulle innebära en förstärkningpå över 6 miljoner kronor, vilket skulle vara en förbättring.Regeringen ger under en fyra årsperiod 2 miljarder kronor till Idrottsrörelsen(RF) det s.k. Idrottslyftet. Regeringen satsar samtidigt 345 miljoner under fyra år påatt förbättra folkhälsan. CIF är av uppfattningen att det alltid är viktigt att utvärderaoch undersöka om dessa enorma medel verkligen har givit avsedd effekt. RF inkluderadeCIF i en utvärdering av Handslaget. Den utvärderingen mottogs mycket väl avmånga. Det är vår förhoppning att en motsvarande utvärdering planeras av de ovannämnda stöden. Idrottslyftet har nu emellertid pågått under ett år, men någon informationom en utvärdering har ännu ej givits. Undertecknad tycker det är väsentligtatt man måste veta vad man gör dvs motsvarar resultaten den planerade effekten!!CIF arrangerar under året tre öppna forskningskonferenser, där vi rapporterarom vad som är högaktuellt inom idrottsrelaterad forskning.. Konferensen ”Blir mansmart av att jogga” tyckte många var en höjdare. Lars Nyberg gjorde här ett mycketfint arbete.11 juni diskuteras ” Bättre sent än aldrig” i Örebro. Karin Piehl–Aulino.a. har fått ihop ett spännande program. 15 oktober arrangerar CIF en konferens påGIH om ”Gendopning” med Eva Jansson vid rodret.Internt förändras CIF´s personalstyrka. Ann Schmalholz, som arbetat på CIFsedan mitten på 1990-talet, slutade sitt arbete på CIF i april för att gå i pension. Annhar handlagt CIF´s ekonomi på ett suveränt sätt och vi tackar Ann varmt för en oerhördfin insats och önskar henne lycka till i sittnya värv som pigg ålderpensionär. Anns ersättareär Tobias Pettersson, som är 26 år gammaloch härstammar från Västkusten. Vi hälsarTobias varmt välkommen.Denna tidning har främst blivit ett forumför att presentera forskningsresultat. Menforskningsresultat måste också diskuteras.Inriktningen av forskning och hur data skalltolkas och omsättas i samhället måste debatteras.Längst bak har vi glädjande tre artiklar som tarupp ämnen till debatt. Ber Er läsare tänka till ochåterkomma med intressanta svar och synpunkter.Ha en fin sommar!Per RenströmOrdförande CIFBjörn Ekblom hyllad för värdefullainsatser inom idrott /idrottsforskning4Framsida: Björn Ekblom. Foto: Artur Forsberg


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 2 - 2 0 0 8Björn Ekblom hylladesBjörn Ekblom har nyss fyllt 70 år. Men är verkligen still going strong. För endast tre månader sedanåkte han Öppet spår, samtidigt som forskningen fortsätter.Fr v övre raden: Per Renström, Christer Malm, Michael Svensson, Ulf Bergh, Fredrik CelsingMellersta raden: Ylva Hellsten, Eva Blomstrand, Inge-Lis Kanstrup, Örjan EkblomNedre raden: Bengt Saltin, Björn Ekblom, P-O Åstrand, Pekka Oja.Björn Ekblom är välkänd professorvid Gymnastik- och idrottshögskolanoch känd över hela Idrotts-Sverige-Världen för sina värdefulla insatserinom främst idrottsfysiologinsområde. Tusentals är de studentersom uppskattat Björn som lärare.Men även tusentals är de muskelbiopsiersom Björn tagit från derasmuskler i syfte att förklara träningenshemligheter. Björn har i över 45 årvarit sitt ämnesområde trogen ochäven sin arbetsplats. En mycket värdefulloch imponerande gärning harhan utfört.Att det blev forskning inom fysiologivar en ren slump. Björn var i ungdomsårenelitidrottsman i orientering.Vilket han förblivit hela livet inomsina åldersklasser. Samtidigt studeradehan till läkare. I samband med entävling blev han ormbiten och kördtill sjukhuset. Chauffören frågadehur han mådde och samtidigt om hanville börja jobba på GIHs fysiologiskainstitution. På vägen från sjukan sva-rade han omgående ja. Bilen kördes avlandslagskompisen Bengt Saltin! Nästatillfällighet kom via ett telefonsamtalfrån Norge. ”Vi reser till Påsköarnaom några dagar och vår fysiolog harhoppat av. Finns någon som kan göratester hos Er?” Björn hoppade på ochblev borta i 6 månader. HundratalsPåsköbor testades. De hade aldrig setten testcykel. Men det gick bra.Väl hemma fortsatte Björn sinforskning och nu på träningseffekterhos ungdomar, vilket ledde till en av deförsta idrottsfysiologiska avhandlingarna.Forskningsintresset har sedan dessomfattat många områden. Men denröda tråden i forskningen har varit attstudera cirkulationen och förklara vadsom avgör och begränsar syretransporten.Detta har han gjort inom en radolika idrotter för att så att säga nyfiketvända på alla stenarna - elit såväl somhösäckar. Ett mycket känt fynd blevhemoglobinets betydelse för syretransporten.Att tappa av och tillföra detegna blodet. Undertecknad var själv enav försökspersonerna. Resultatet bleven viktig vetenskaplig upptäckt, mensamtidigt skapades begreppet bloddoping.Under de senaste decennierna harBjörn alltmer ägnat sig åt folkhälsa.I stora landsomfattande studier harhan kartlagt svenska folkets Livsstil- Prestation - Hälsa. Resultaten finnspublicerade i LIV 90 och LIV 2000.Detta blev väckarklockor för behovetav ökat hälsoarbete, samtidigt underlagför andra studier och för Folkhälsoinstitutetskommande insatser.Det som nu intresserar professornär den verkligen tuffa idrottenMultisport. Tillsammans med sinadoktorander gjordes mätningar underVM i Multisport. Fem dagars tävlingöver fjäll och hav, natt som dag. Äventuffa dagar för försöksledningen.Frågeställningarna rör hur människanskropp klarar detta, hur hjärtatanpassas, hur stor energiomsättningenär, vad händer hormonellt när maninte får sova osv. Verkligen tuffa dagaräven för försöksledningen. Men Björnoch hans ungdomar håller ihop ochklarade den stora datainsamlingen.Högtidsdagen firades som etthyllningsseminarium. Ett stort antalav tidigare medarbetare och vännerdeltog. Även idrottsrörelsen var däroch tackade för värdefulla insatser avstörsta betydelse. Ett tiotal tidigaredoktorander höll inspirerande föredragom hur de fortsatt sin forskningvid olika universitet och högskolor.Detta kom att bli till en spännandemosaik över vad idrottsfysiologiskforskning kan bidra med i samhällsutvecklingen.Allt detta för ett ormbettför snart 50 år sedan.Efter alla föreläsningar bjöds påmiddag och sedan spelade GIH-bandetsvängig musik inpå nattimmen.Flitigast på dansgolvet var…just det....Björn.FestdeltagareArtur Forsberg5


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 2 - 2 0 0 8Passion och hängivenhet i idrott– en förutsättning, riskfaktor eller både och?För att lyckas i elitidrott krävs många år med medveten högkvalitativ träning. Det tar heltenkelt tid att nå världseliten i idrott och de som lyckas tränar bättre och ofta mer än de sominte lyckas. För att klara av detta krävs stark drivkraft och vilja att underkasta sig dennaträning. Hängivenhet och passion för idrotten är därför en nödvändighet. Denna starkapassion kan under vissa omständigheter omvandlas till en negativ drivkraft och innebärarisker för att utveckla idrottsrelaterad utbrändhet.Henrik GustafssonÖrebro universitetoch Nationellt vintersportcentrum,MittuniversitetetÖstersundPå frågan varför hon slutade idrottasvarade en ung lovande simmare:”Ja det är så klart den här trötthetenoch slitet när man aldrig ficknågonting för det. Det är ju jättejobbigtnär man aldrig får någon utdelningutan att det känns som att man sliteri motvind. Jag tror att på grund avatt kroppen blev trött gjorde det atthuvudet blev trött också. För det varså mycket tankar runt i kring. Just attman försökte hitta orsaker till att detgick sämre. Kanske det ena gav detandra och till slut fanns det inte mycketkvar”Även om upplevelsen är personligså är beskrivningen av extremfysisk och mental trötthet tillsammansmed tappad motivation typiskför utbrändhet hos idrottare. Atttappa motivationen och sluta medsitt idrottande är vanligt och de flestaidrottare som slutar idrotta gör dettaav andra orsaker än utbrändhet, t.ex.andra intressen tar över eller att detinte är lika kul med idrott längre. Menett antal idrottare slutar på grund avstressrelaterade problem och nyckelkomponenterna för utbrändhet är denstora utmattningen och upplevelsen avstress (Gustafsson, Hassmén, Kenttä& Johansson, in press). Utan dessa såär det inte utbrändhet utan bristen påmotivation har andra orsaker.Bristen på kunskap om vad idrottsligutbrändhet egentligen är kan varaorsaken till många missuppfattningarom idrottslig utbrändhet. Det är dåviktigt att betona att orsakerna oftastligger utanför individen och orsakeninte är ”vekhet” i karaktären. Vidare såär det individer utan psykiska sjukdomarsom drabbas, utbrändhet ska alltsåinte blandas ihop med neuroticism(t.ex. tvångstankar och ångest) ellerdepression, även om idrottslig utbrändhetverkar kunna leda till depression(Gustafsson, 2007; Schaufeli, 2003).En beskrivande modell av idrottsligutbrändhetFigur 1 (Gustafsson, 2007) beskriveridrottslig utbrändhet och inkluderarorsaker, tidiga symtom, sårbarhetsfaktorer,nyckelkomponenter samt enbeskrivning av processen fram till slutstationensom in en del fall är avhoppfrån idrotten.Orsaker. Bakgrunden till utbrändhetverkar vara en kombination avolika orsaker. Exempel på detta ärstora krav (både egna och andras),relationsproblem, multipla stressorersom att hinna med både skola ochidrott, att vara ”24-timmars idrottare”och för mycket idrott totalt settvilket innebär att de inte hinner tänka6


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 2 - 2 0 0 8träning och otillräcklig återhämtningkan i vissa fall vara orsaken men oftaär psykosociala orsaker som inre ochyttre press och relationsproblem medtränare eller föräldrar viktigare (Gustafssonet al., in press). I många fall ärträningsmängden generellt låg och i enstudie av landets riksidrottsgymnasierfann vi inget samband mellan träningsmängd(timmar/vecka och timmar/dag) och graden av utbrändhet bland980 idrottsgymnasister (Gustafsson etal., 2007). Slutsatsen blir att överträningssyndromi vissa fall kan leda tillutbrändhet som är då ett slags slutstationpå en långvarig negativt nedgåendespiral, men att träningsmängden isig sällan är tillräckligt för att utvecklautbrändhet hos idrottare.Hur vanligt är utbrändhet hos idrottare?När vi studerade riksidrottsgymnasierna(Gustafsson et al., 2007) såfann vi att mellan 1-9 % visade teckenpå utbrändhet och uppskattnings 1-2% skulle kunna kategoriseras som”utbrända”. Här i döljer sig eventuellten underskattning då de som deltar istudien är ”friska”, det kan finnas flerindivider som redan lämnat idrotten,en så kallad ”healty athlete effect”.Siffran kan alltså vara något högre.Några procent kan tyckas vara en lågsiffra och är ett bra tecken, de flestaeleverna vid våra riksidrottsgymnasiermår utmärkt. Intressant är att vidnärmare analys så verkar det vara såatt de individer som drabbas i hög gradär mycket ambitiösa, motiverade ochi många fall mycket framgångsrika. Ien uppföljningsstudie intervjuade vide tio idrottarna med högst värdenför utbrändhet av totalt 628 idrottare(Gustafsson et al., in press). Blanddessa idrottare hade sex representeratSverige på junior eller seniornivå alternativtslagit svenska juniorrekord. Medandra ord, de skulle kunna anses sommycket lovande. De visar även på egenskapersom oftast anses vara viktigaför att lyckas på elitnivå, nämligen stormotivation och hängivenhet (Durand-Bush, Salmela & Green-Demers, 2001).Slutsatsen är att de flesta idrottarna vidriksidrottsgymnasierna mår förträffligtmen att det finns ett fåtal som visartecken på utbrändhet och att blanddessa kan finnas några av våra störstatalanger.Förebyggande åtgärderPeriodisering har föreslagits både föratt optimera prestationsutveckling ochför att undvika överträningssyndrom8(Fry, Morton & Keast, 1992). Periodiseringinnebär att träningsbelastningenvarieras för att ge tillräckligt träningsstimuliunder ”hårdveckorna” för attsedan tillåta tillräcklig återhämtningunder ”lågveckorna”. När det gällerutbrändhet så verkar det inte enbartvara fysisk återhämtning som är viktigutan även mental och känslomässigåterhämtning verkar viktigt (Gustafssonet al., in press). Att idrottare fårtid till tillräcklig återhämtning då ochdå verkar nämligen vara nyckeln tillatt bibehålla glöden för sitt idrottandesamtidigt som det ger bättre prestationer.Att lägga in periodisering, attha ett ”break” på några veckor eftersäsongen och att vara noggrann medatt planera in vilodagar under säsongenkan vara sätt att minska risken förutbrändhet hos välmotiverade idrottareoch samtidigt hjälpa dem att bevara sinpassion för idrotten. En bredare identitet,vilket innebär att man inte baraser sig som idrottare, kan också varaett sätt att förebygga. Viktigt är då attnyckelpersoner runtomkring stödjeridrottaren i att odla andra intressen änenbart idrott.Utbrändhet bland idrottare haren negativ stämpel, som en idrottareuttryckte det: ”Är man utbränddå är man mentalt slö och vek ochdet vill inte idrottare vara” (Gustafsson,2007). Denna syn ökar riskenatt idrottare med tidiga symtom intevågar uttrycka detta och istället för ettkortare avbrott för återhämtning så ärrisken att de utvecklar ett tillstånd somkräver betydligt längre återhämtning.Viktigt blir därför att skapa ett klimatdär idrottaren vågar uttrycka vad haneller hon känner för att på så sätt tidigtkunna fånga upp tecken på bristandeåterhämtning.Utbrändhet och talangutvecklingElitidrott är en paradox då det innebäratt idrottare måste lära sig att hanterasmärta och samtidigt att balanseratrötthet och återhämtning. Det krävsmånga års träning för att nå elitnivå imånga idrotter och det kan vara frestandeför unga idrottare att ta genvägaroch ”träna ikapp” äldre idrottare.Extrem motivation kommer att krävasför att vinna medaljer i OS, men dennaform av motivation kan även vara enrisk för utbrändhet om den kombinerasmed perfektionistiska drag, smalidrottsidentitet och prestationsbaseradsjälvkänsla (Gustafsson, 2007). Idrottarenmåste lära sig vilka signaler haneller hon ska lyssna på och vilka somska förträngas för att optimera prestationsutvecklingoch undvika negativakonsekvenser som utbrändhet.Som tidigare nämnts verkar ennyckel till framgång vara att optimeraåterhämtningen och inte bara fysiskåterhämtning utan även emotionellåterhämtning. Alla tränares dröm är”24-timmarsidrottaren” som totalthänger sig åt idrotten. Men detta kanäven innebära en risk för unga idrottare.Att lära sig kunna ”stänga avidrotten” då och då och på så sätt vilamentalt från sitt idrottande kan varaett sätt att bibehålla en harmonisk passionför idrotten och på samma gångoptimera prestationen. En harmoniskpassion i motsats till ett tvångsmässigtförhållande till idrotten, innebär attidrottaren är starkt engagerad och hängivenmen kan själv välja när han ellerhon ska ägna sig åt träning och tävling(Vallerand & Miquelon, 2007). Attuppleva ett eget självbestämmande, attdet är ”jag som styr mitt idrottande”,är relaterat till en sundare motivationmed mindre tävlingsnervositet ochstörre chans att intresset och motivationenär stark över tid (Ryan & Deci,2007).Risker med tidig framgång?Trots att uppmärksamheten i sambandmed tidig framgång upplevs sompositiv, så kan den på sikt få negativakonsekvenser. Tidig framgång kannämligen påverka utvecklandet avperfektionism (Slade & Owens 1998).Perfektionism innebär en strävanefter perfektion vilket kan ha positivaeffekter då det får oss att arbeta mothöga mål. Problem uppstår däremotom denna strävan efter perfektionkombineras med för mycket självkritikoch då innebär en risk för blandannat utbrändhet (Gustafsson, 2005;Lemyre et al., 2008). Drivkraften attsträva efter perfektion blir därmedhämmande istället för utvecklande.Vid tidig framgång blir ”talangen”uppmärksammad av tränare, mediaoch föräldrar och yttre krav ökar.Uppmärksamheten från framgångenkan göra idrottaren uppmärksam pådessa yttre förväntningar och ändrarfokus från att försöka prestera genomatt utveckla sin förmåga till att försökaundvika misslyckande. De positivaeffekterna från perfektionsim så somatt arbeta hårt mot högt uppsatta mål,förvandlas till en hämmande rädsla förkritik och misslyckande (Hall, 2006).Uppmärksamhet i samband med dentidiga framgången kan då bli ett hinderför att klara en karriärövergång, t.ex.att från junior slå igenom som senior


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 2 - 2 0 0 8(Stambulova, in press). I våra intervjustudierav utbrända idrottare (Gustafssonet al., in press) har vi funnit attäven om framgång initialt uppfattassom positivt, så kan all den medföljandeuppmärksamheten omvandlas tillen börda att leva upp till.Kring talangfulla idrottare finnsofta ett antal personer som hjälpertill på olika sätt. All denna ”hjälp”kan omvandlas till ett dåligt samvete,idrottare vill inte sluta eller tala om attde tappat motivationen då de är räddaför att göra alla runt omkring besvikna(Gustafsson et al., in press). Forskningfrån fallstudier indikerar även att detkan vara svårare för unga talanger atthantera de yttre krav så som media ochyttre press som det innebär att tävlapå seniornivå (Gustafsson, Kenttä,Hassmén, Lundqvist & Durand-Bush,2007). För den unga idrottaren innebärdet många nya intryck att hamna i enny miljö bland mera rutinerade seniorerför vilka t.ex. världscup är vardag.För den unga idrottaren kräver dennya anpassningen mera energi, vilkettränare och ledare måste ha i åtanke.Även om det fattas forskning så verkartidig framgång med ökande krav ikombination med perfektionism innebäraen ökad risk för utbrändhet blandunga idrottare. Att skynda långsamtbör därför vara ett ledord i arbetetmed unga lovande idrottare. Talangen”fryser inte inne” trots att det eventuellttar lite längre innan idrottaren nårsitt prestationsmax.Råd till aktiva, tränare och föräldrarEftersom det saknas forskning angåendeinterventioner och utbrändhetbland idrottare, är ett annat sätt attfråga idrottare som upplevt utbrändhetvad de har för råd dela med sig.Intervjuer med utbrända idrottare hargett följande råd till aktiva, tränare ochföräldrar (Gustafsson, 2007):Aktiva. Kom ihåg att idrott i grundoch botten ska vara roligt och att duska må bra med dig själv som individ.Viktigt att göra träningen glädjefylldoch att unna sig att ha kul i sambandmed träningen. Viktigt att ha ett livutanför idrotten för att kunna slappnaav helt från idrotten när det behövs.Lär dig lyssna på din kropps signaleroch våga lita på dessa signaler. Tala omhur det känns, hur du mår och se tillatt du har någon du kan anförtro digtill, en tränare, en idrottspsykolog ellernågon annan du har förtroende för.Tävla inte för mycket och undvik att”jaga timmar”.Tränare. Viktigaste rådet är attfrämja en öppen kommunikation.Prata med dina aktiva, lyssna noga ochförsök förstå honom eller henne. Frågahur han eller hon har upplevt träningen,hur de mår. Lär dem att lyssnapå sina inre signaler och hjälp dematt lära sig vem de är som individer.Individualisera träningen, alla är intelika. Försök att ha en helhetsbild avungdomar, inte bara se dem som idrottare.Slutligen, se till att du inte har fårmånga idrottare att klara av utan attdu hinner ta hand om alla.Föräldrar. Vanligaste rådet är attvara stödjande, att ha en tillåtandeattityd och inte pressa barnet/tonåringen.Idrottare bör vara delaktiga ibeslutsprocessen i vad som rör derasidrottande. Det är viktigt att de känneratt de är aktiva i idrott utifrån sin egenvilja och inte för att de måste eller förväntasdelta. Undvik att lägga dig i träningeller tävling. Låt dem att utvecklasi sin egen takt och tillåt dem att provaså många idrotter som de själva vill.Summering och konklusionerSom slutsats kan sägas att utbrändhethos unga elit- och tävlingsidrottare ärett faktiskt problem. Glädjande är attantalet idrottare som är drabbade ärlågt. Men även om antalet är förhållandevislågt så innebär det ett personliglidande för den drabbade enskilde individen.De aktiva som ligger i riskzonenhar även många av de egenskaper somanses som gynnsamma i idrott: högambitionsnivå, extremt motiverade ochperfektionistiska drag. Tidig framgångkan även innebära en ytterligarerisk vilket gör att dessa idrottare börmatchas med försiktighet. Att främjasunda drivkrafter som en harmoniskpassion för idrotten där känslan avsjälvbestämmande, bra relationer tillnärstående så som tränare och föräldraroch att idrottaren känner atthon eller han gör framsteg är viktigagrunder. Slutligen så verkar återhämtningvara en nyckel till framgång. Attha en helhetssyn på idrottare och setill att få till ”livspusslet” blir viktigtdå orsakerna till idrottslig utbrändhetinte enbart är relaterade till idrott. Attse till att periodvis få full fysisk ochemotionell återhämtning utgör en bragrund för att kunna genomföra dentuffa träning som krävs samt optimeraprestationen.För kontakt:henrik.gustafsson@oru.seReferenserDurand-Bush, N., Salmela, J. H., Green-Demers, I. (2001). The Ottawa Mental SkillsAssessment Tool (OMSAT-3). The Sport Psychologist,15, 1-19.Fry, R.W., Morton, A.R., & Keast, D. (1992).Periodization and the prevention of overtraining.Canadian Journal of Sport Science, 17,241-248.Gustafsson, H. (2005). Jakten på den perfektaprestationen. I P. Hassmén & N. Hassmén(red), Svensk idrottspsykologisk föreningsårsbok (pp.61-70). Repro: Örebro.Gustafsson, H. (2007). Burnout in competitiveand elite athletes. Akademisk avhandling,Örebro universitet.Gustafsson, H., Hassmén, P., Kenttä, G., &Johansson, M. (in press). A qualitative analysisof burnout in elite Swedish athletes. Psychologyof Sport & Exercise.Gustafsson, H., Kenttä, G., Hassmén, P., &Lundqvist, C. (2007). Prevalence of burnoutin adolescent competitive athletes. The SportPsychologist, 20, 21-37.Gustafsson, H., Kenttä, G., Hassmén, P., Lundqvist,C., & Durand-Bush, N. (2007). Theprocess of burning out: A multiple case studyof three elite endurance athletes. InternationalJournal of Sport Psychology, 38, 388-416.Hall, H. K. (2006). Perfectionism: A hallmarkquality of world class performers, or a psychologicalimpediment to athletic development? InD. Hackfort & G. Tenenbaum (Eds.), Essentialprocesses for attaining peak performance(pp.178-211). Oxford, UK: Meyer & MeyerSport.Lemyre, P-N., Hall, H. K., & Roberts, G . C.(2008). A social cognitive approach to burnoutin elite athletes. Scandinavian Journal ofMedicine and Science in Sports, 18, 221-234.Miller, T. W., Vaughn, M. P., & Miller, J. M.(1990). Clinical issues and treatment strategiesin stress orientated athletes. Sports Medicine,9, 370-379.Raedeke, T. D. (1997). Is athlete burnoutmore than stress? A commitment perspective.Journal of Sport & Exercise Psychology, 19,396-417.Ryan, R. M., & Deci, E. L. (2007). Activehuman nature: Self-determination theory andthe promotion and maintenance of sport,exercise, and health. In: M. Hagger & N. L.D. Chatzisarantis (Eds.), Intrinsic motivationand self-determination in exercise and sport(pp. 1-20). Champaign, IL: Human Kinetics.Schaufeli, W. B. (2003). Past performance andfuture perspectives of burnout research. SouthAfrican Journal of Industrial Psychology, 29,1-15.Slade, P. D. & Owens, R. G. (1998). A dualprocessmodel of perfectionism based onreinforcement theory. Behavior Modification,22, 372-390.Stambulova, N. (in press). Talent developmentin sport: Career transitions perspectives. In E.Tsung-Min Hung and R. Lidor (Eds.), Psychologyof Excellence. ISSP publication.Vallerand, R. J., & Miquelon, P. (2007). Passionfor sport in athletes. In S. Jowett & D.Lavallee (Eds.), Social Psychology in Sport(pp. 249-264). Champaign, IL: Human Kinetics.9


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 2 - 2 0 0 8Smeknamn i den svenska idrottenunder 1900-talet– presentation av projektetFrån Nora-Anna till FoppaNora-Anna Larsson, friidrottBernt Bempa Eriksson, bandyJohnny Bråttom Ekström, fotbollIngrid Pyret Almqvist, friidrottKjell Hammaren Johansson, bordtennisLennart Klimpen Häggroth, ishockeyGösta Knivsta Sandberg, fotbollAnders Lillen Eklund, boxningElisabeth Lappen Leidinge, fotbollSune Mona-Lisa Andersson, fotbollSven Tumba Johansson, ishockeySven Sleven Säfwenberg, bandyLennart Nacka Skoglund, fotbollMagnus Slangen Wislander, handbollMarie-Helen Billan Westin, skidåkningGösta Snoddas Nordgren, bandyThomas Säcken Wassberg, skidåkningPernilla Pillan Wiberg, alpintGustav Topsy Lindblom, friidrottPeter Foppa Forsberg, ishockeyLeif NilssonInstitutet för språk ochfolkminnen, UppsalaInledningIbland kallas de för smeknamn, iblandför öknamn. Begreppet smeknamnanger att det finns en positiv laddningoch kanske lite förtrolig relationmellan användaren och bäraren.Begreppet öknamn uttrycker någotannat. Här finns det en negativladdning och en annan sorts relation(Lindstedt 2004).Den språkvetenskapliga termen förden här namnkategorin är – i Sverige –binamn. (Jfr det norska kallenavn – såt.ex. Wetterstad 2005.) Det rör sig omett slags karakteriserande tillägg till enindivids officiella personnamn, någongång alltså pejorativt till sin natur,men oftast rosande och roande. Justtack vare binamns speciella semantiskainnehåll, av för individen oftabeskrivande karaktär, blir de särskiltintressanta att studera. Olika samhällenoch olika tider använder dessutomolika slags binamn, vilket gör dem tilltidsmarkörer i många fall.Binamn är en gammal företeelsei våra språk. Assar Janzén skriver iNordisk Kultur:En betydande roll för namnskicketsutveckling i Norden har binamnenspelat. Sedan uppkallelsen verkatunder några århundraden blev vissanamn mycket vanliga. En del blevverkliga modenamn. Flera personerinom samma bygd kom att bärasamma namn. Det behövdes ett tilläggför att namnet skulle skilja dem åt.En viktig typ av sådana särskiljandetillägg var just binamnen. Devar karakteriserande benämningar,vari gavs uttryck åt personernasegenskaper, kroppsliga eller andliga,härstamning, boplats o dyl. Naturligtviskunde ett sådant namn ges åt enperson, även då det inte var nödvändigtför att undvika missförstånd.Binamnen kom i Norden i bruki en omfattning, som är ojämförligtstörre än i andra delar av den germanskavärlden. De kom att sätta en särprägelpå det nordiska namnskicket.(Janzén 1947 s. 242.)10


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 2 - 2 0 0 8Nora-Anna springer ärevarv på Stadion efter nytt världsrekord på 800 meter. Bild Scanpix Sweden.BakgrundDet är först på 1800-talet som släktnamnbörjar användas mera allmänt.I och med detta avtar också bruketmed binamn; behovet av särskiljandebenämningar är inte längre lika stort(Modéer 1989). Inom idrottsvärldenlever dock binamnsbruket intressantnog vidare under hela 1900-talet, ochtycks få ett slags renässans under förstahalvan av detta sekel av orsaker somkan ha att göra med samhällets snabbaomvandling, där exv. härkomstangivandebinamn kom att bli lämpligaoch vanliga, som Nils Gävle Nilsson,Henry Kälarne Jonsson, Georg ÅbyEricson.Binamn frodas alltså särskilt inommera informella grupper i samhället,inom en by, inom en släkt, inomen bygd osv. Idrottsvärlden kom attutgöra en ny sådan ”informell frizon” isamhället, vilket antagligen befordradebruket av binamn på idrottsutövare.Detta bruk signalerade sannolikt attidrottsmännen och -kvinnorna vardelaktiga i den frizon som idrottsgemenskapenutgjorde. Den dynamiksom utvecklas i en sådan grupp – lösteller fast sammanhållen – och detkodspråk man utbildar – som i dettafall skapas i symbios mellan idrottsutö-vare, supportrar och sportjournalister– skulle kunna vara en utgångspunktför en samhällsanalys av det informellagruppspråket, namngivning och desssociala implikationer.På drygt ett sekel omstöptesSverige från ett statiskt, ruralt landtill ett av världens mest utveckladeoch socialt avancerade länder. Underdenna kolossala omvandlingsprocess,med en omfattande omflyttning avmänniskor från landsbygd till tätort,har för många grupper i samhälletsport, lagidrott och föreningsverksamhetutgjort ett viktigt fundament ochsocialt kitt. Förändringsprocessen harförstås studerats av allmänhistoriker,idrottshistoriker och sociologer.ProjektetEtt forskningsfält som i huvudsak lystmed sin frånvaro i detta sammanhanghar varit språkforskningen. Detta ärbeklagligt, då vi i språket alltså haren möjlighet att komma åt väsentligaaspekter som på ett intressant sätt belyserdenna förändringsprocess, nämligenjust smeknamnen på våra sportidoleroch deras sociala funktion. Namnenutgör dessutom en värdefull kulturskatt,som är värd att lyfta fram i ljusetoch som dessutom har ett stort allmäntintresse.Mot denna bakgrund samlar jagin ett stort språkligt material somskall bearbetas och analyseras medspråkvetenskapliga och socioonomastiskametoder. Resultaten från dennaanalys bör kunna spegla den socialatransformation som Sverige genomgåttoch förhoppningsvis lämna bidrag tillaspekter på Idrottssveriges utveckling,som tidigare inte beaktats. Resultatenlämpar sig också väl för att tillgodosevår ”tredje uppgift”, nämligen den attpopulärt presentera forskningsresultatför en intresserad allmänhet.Forskningsprojektet – med StefanBrink som projektledare och mig somforskare – var tänkt att löpa på halvtidöver fyra år och samfinansieras avInstitutet för språk och folkminnen(f.d. Språk- och folkminnesinstitutet/SOFI) och Centrum för idrottsforskning(CIF). De medel som tilldelatshar dock varit av den storleken attomfattningen hittills har fått skäras nedbetydligt i förhållande till den ansökansom ursprungligen gjordes hos CIF.Projektet har titeln Från Nora-Annatill Foppa. Framväxten av det modernaSverige och vår svenska idrott spegladi utövares binamn. (Nora-Anna,Anna Larsson, var Sveriges första stora11


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 2 - 2 0 0 8kvinnliga friidrottsstjärna, med trevärldsrekord på 800 meter vid mittenav 1940-talet, kom från Nora ochtävlade för IFK Nora). Denna preliminäratitel speglar dock ingalundanamnmaterialet, då det som bekantmycket länge var ovanligt med kvinnorinom idrotten.Forskningsfältet är alltså i principnytt, och projektet har börjat med eninsamling av idrottsutövares smeknamnur olika källor, bl.a. årsböcker,uppslagsverk och jubileumsböcker. Detkan även bli aktuellt att på olika sättaktivera en intresserad allmänhet attbidra med information. Nästa steg ären analys av materialet, i form av enspråklig kategorisering och en kronologiskidentifiering. Materialet användsså för en jämförelse av smeknamnensroll i samhället och inom idrottsvärldenunder ett antal, kanske alla, decennierunder 1900-talet, varvid jämförsaspekter som vanligheten av bruket avsmeknamn under perioden, vilka typersom förekommer och favoriseras, hurdessa iakttagelser kan belysa samhälletoch idrotten under perioden osv.Tidigare forskningÄmnet är som sagt i princip nyttvad gäller svenska namn. Sällan harspråkforskare intresserat sig för sportoch idrottshistoria. Man kan peka påspridda artiklar i samlingsverk, idrottstidskrifteroch krönikor om särprägladeidolnamn.1986 publicerade den finlandssvenskanamnforskaren MarianneBlomqvist uppsatsen Binamn inomen idrottsförening, där hon beskrivernamngivningen av fotbolls- ochbandyspelare i IFK Vasa under 1930-,40- och 50-talet. Materialet är därförmycket begränsat och avser 84 personeroch totalt 94 namn. Dessa diskuterasutifrån namnform, ursprung ochinnebörd.I en licentiatavhandling från1989, Sportspråkets personnamnsbruk,har Inger Lindstedt gjort envetenskaplig bearbetning av materialinsamlat från tre tidningar, avseendevad hon kallar ”affektiva namn” inombandy och ishockey. Undersökningenär inriktad på namnens funktion somstildrag inom det skrivna sportspråketoch eventuella förändringar underdenna tid. Lindstedts undersökningsträcker sig från 1920 fram till 1978och är koncentrerad till bandy- ochishockeyartiklar, från sju olika år, iDagens Nyheter (DN), Göteborgs-Posten (GP) och Idrottsbladet (IB).Materialet är taget från 1445 artiklar12och består av 404 namn och 814namnbärare. Hon konstaterar attantalet ”affektiva namn” i detta materialökar fram till 1968 för att sedanminska kraftigt.Lindstedt har alltså valt att kalladen här typen av namn för affektivanamn. Beteckningen anger att namnetinte hör till de officiella namnen ochatt det har en känslomässig laddning.Om den laddningen sedan är positiveller negativ beror på kontexten, vadanvändaren vill säga med namnet ochhur namnbäraren uppfattar namnet.De blir på så sätt en del av en gruppsspråk och används också ofta för attmarkera grupptillhörighet och attutestänga obehöriga. Normalt stannarde affektiva namnen inom gruppen,men ibland börjar de vandra utanförgruppen och det är vad som hänt medde affektiva namnen inom sportspråket.Det ovanliga med dem är just atten del av gruppens interna namn påmedlemmarna sprider sig till grupperutanför den inre kretsen. Kring dettahar Lindstedt gjort ett mycket viktigtkonstaterande:En av de saker som från börjanfascinerade mig var den fantasifullhetoch kreativitet som jag tycktemig skönja i namnen. Att kunna tareda på namngivningsorsaken vardärför en av de aspekter som jagville undersöka. Ju mer jag fördjupademig i ämnet, talade medspelare, ledare, journalister, lästeminnesböcker, idrottskalendrar ochmemoarer, desto mer tveksam blevjag till möjligheten att kunna kartlägganamngivningsorsaken. (Lindstedt2004 s. 8)SvårigheterExempelvis visste inte Lennart NackaSkoglund själv varför han fått sittsmeknamn. En version gör gällandeatt det berodde på att hans far arbetadesom trädgårdsmästare i Nacka.En annan handlar om att han engång snabbt replikerade ett konduktörsutrop”Slakthuset nästa!” medett ”Nacka nästa!” (Nilsson 1981 s.236). Och en tredje att han som litenofta följde med storebror Jojje tillhans fotbollsträning i Nacka. Och enfjärde att han under en vinter självtränade i Nacka! DegerforsmålvaktenMagnus Skjorta Bergström skall hafått sitt namn efter en spektakulärräddning. Resultatet av denna insatsblev att byxorna sprack och för attdölja sitt predikament lät han skjortanhänga utanför. Enligt en annan versionhade han, när han första gången dökupp på en idrottsplats, i brist på sporttröjatagit på sig en nattskjorta. IngerLindstedt fick i förtroende ytterligare enförklaring, och den hade inte med idrottatt göra (Lindstedt 2004 s. 8). Fleraförsök har också gjorts för att förklaraGösta Snoddas Nordgrens smeknamn,men den bäst vidimerade versionen utgårfrån Göstas pappa Kalle Nordgren. Hanvar bland annat fiskhandlare, som samtidigtsålde kondomer och därför kallades”Gummi-Kalle”. Sonen hängde i yngreår ofta med i fiskbilen och fick därförnamnet ”Gummisnodden”. Senareförvandlades detta till ”Snoddas” kortoch gott. Familjen Nordgren ville dockinte kännas vid denna förklaring ochförsökte lansera andra tolkningar.Fotbollens smeknamnJust nu består mitt material av ca 5000än så länge osorterade namn. Ungefär1200 av dem är namn på fotbollsspelare,och med dessa namn har jag hunniten liten bit på väg. Några utsnitt frånmaterialet visar att det är förväntadetyper av namn. Förutom ett mycket stortantal s.k. hypokorismer (namn medanknytning till ursprungsnamnet såsomLeffe för Leif och Lunkan för Lundkvist,inkl. initialnamn och kortnamn) finnshär namn som har kopplingar till storlekeller annat i utseendet, förebilder, djur,mat, yrke, händelser och härkomst. Bl.a.kan jag konstatera följande.Drygt 700 av namnen är annat änhypokorismer. Av dessa utgår ca 7 %från ord för djur, t.ex:Söderkisen Lennart ”Nacka” Skoglund är känd både försitt snack och ”joxande med trasan”. Foto: Pressens Bild


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 2 - 2 0 0 8Tigern Rosenberg IvanVesslan Karlsson GöranÅlen Kristiansson ÅkeÄlgen Fjordestam Lars-GöranKajan Sandell Nils-ÅkeMyggan Karlsson ÅkeMyran Ekstig LeifHinden Bergström EdvinEn del namn har kopplingar tillkända fotbollsförebilder, såsom:Eusebio Karlsson GöranGarrincha Sundström KjellMassola Carlsson Mats-OlaNacka Augustsson KentNobby Ahlström GöranPuskas Ljungberg AndersZagallo Forsgren HjarlZamora Nyholm BengtAnknytning till olika yrken återfinnsi ca 6 % av de 700 “kategorinamnen”,t.ex.:Bagarn Karlsson BrorDoktorn Karlsson GöstaFiskarn Jonsson SvenKnekten Svensson HenningKocken Söderström KurtKusken Johansson ErikSkepparn Hansson HolgerSlaktarn Olsson LarsSotarn Svensson GustavOch ungefär lika många syftar påstorlek, vilket kanske är ett oväntatlågt antal. Något mindre är gruppenmed namn som anger släktskap. Härutgör ”Hambo-kvartetten” ett uniktinslag i namnfloran, fyra Degerforsbrödersom spelade på 1930-taletoch hölls ”isär” med olika tillägg tillHambo:Garvis Carlsson HenryHambo-Trean Jakobsson BirgerHinken Holmberg FolkeKvarts-Hambo Jakobsson Karl-ErikLallo Fernandez GerardoLill-Garvis Carlsson BjörnLill-Hambo Jakobsson HenryLill-Hinken Holmberg Lars-OweLillo Fernandez RobertStor-Hambo Jakobsson HarryCirka 12 % av namnen harkoppling till namnbärarens härkomst,oftast genom att spelaren helt enkeltfått namnet på hemorten, t.ex.:Sven Tumba (född Johansson) var en färgstark lirare i Djurgårn och Tre kronor. Var även elitidrottare i fotboll,bandy, golf och vattenskidor. Han införde både hjälm och slagskott i svensk hockey. Foto: Pressens BildFårbo Gustavsson BjörnGällstad Johansson ThomasHulån Olsson TomasHällarydarn Carlsson LarsJulle Gustavsson BengtKinna Stenbäcken Bengt-GöranKnislinge Persson IngvarKnivsta Sandberg GöstaLerum Johansson MikaelLiatorparn Pehrsson NicklasLångås Andersson PatrikMyresjö Larsson StefanBällsta Johansson OlofEdsbro Lundberg BertilUngefär hälften av de drygt 700“kategorinamnen” har jag tills vidarefört till en grupp ”Annat” i avvaktanpå mer detaljerade studier, bl.a.:Chas Roslund IvarChester Nilsson OskarDaggy Karlsson ErikDammis Karlsson ErikDello Blomberg OveDinty Haglund CurtDixie Eriksson StigDompen Karlsson JohnDulla Svensson NilsDunder Karlsson ThomasDusa Hagman ArneNärmare 300 namn har jag bedömtsom hypokorismer och där även tagitmed kortnamn och initialnamn. Jag avseratt senare diskutera denna grupp merutförligt, både beträffande terminologinoch vilka namn som bör föras hit. (Jag ärbl.a. tveksam till hanteringen av ”Kalle/Lasse/Pelle-namnen” och deras status som”äkta” smeknamn.) Här finns t.ex.:Thodde Malm TheodorTjoskar Björkqvist OskarTotte Nilsson TorbjörnZicka Zickerman FolkeHallon Hallberg JanKål Landblom Karl-ÅkePea Blomqvist Per-AndersKummel Kummelstedt GöranFager Fagerström LindaFia Lundgren SofiaAlex Alexandersson NiclasNicka Carlbom NilsAbben Olsson AlbertEcke Johansson EskilFritte Rudén FrithiofGutta Pettersson GustafLalla Johansson AllanLinkan Lindqvist SvenManne Samuelsson EmanuelMille Ströberg EmilMoje Sandberg MauritzOsse Palm Oscar13


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 2 - 2 0 0 8Börje Börjesson ErikEkis Ekroth HelgeIffa Svensson IvarRagge Wicksell RagnarThodde Malm TheodorAla Arnberg TorstenAvva-Nisse Nilsson ArvidBack-Pelle Pettersson EinarBajadären Holmberg GunnarBanjo Andersson AlbertBanken Ohlsson HerbertBassen Sköld ErikBracko Karlsson ErikBrosket Lindberg HadarBräcka Lindholm BrorBurret Larsson ErikBörje Andersson FolkeCarra Paulsson GunnarChester Nilsson OskarFabel Johansson GustafGobben Lund ValdusThomas ”Säcken” Wassberg flerfaldig OS- och VM-guldmedaljör. Säcken kommer från hans vilandesittställning i tid och otid. Foto. Scanpix SwedenI materialet finns ett femtiotalnamn på kvinnliga fotbollsspelare(efter Skagegård & Sandgren2005). Med tanke på att damfotbolleni Sverige etablerades först på1970-talet, får den siffran betraktassom relativt hög. Bland dessa finns:Flis Eriksson ElisabethHea Lundberg HelenaIngis Lundstedt IngegerdKarro Westberg KarolinaKickan Sigfridsson Ann-ChristineKicki Bengtsson KristinKula Holmgren EllinoreLappen Leidinge ElisabethMalla Andersson MalinMosan Moström MalinNellie Gustavsson AnelieRutan Rutström HelenaSalle Olsson SalinaSjöa Sjöström AnnaSkara Jansson Ann-CatrinTerre Sjögran ThereseUcka Karlsson UlrikaVickan Svensson VictoriaViggen Lindkvist Ann-KristinVinden Nicklasson AnetteZäta Zeikfalvy EvaTidsaspekten hör till det riktigtintressanta i undersökningen, och denavtagande tendens som Inger Lindstedtkunde konstatera finner man även idetta material. Vanligast är fotbollensbinamn/smeknamn på 1920-talet, somstår för mer än 20 %. Fram till ochmed 1950-talet är siffran relativt hög,men antalet namn på 1960-talet är inteens hälften så stor som på 20-talet.Från 1910-20-talet finns bl.a.:Avslutningsvis vill jag betona att detär ett mycket intressant material, menockså att undersökningen fortfarandebefinner sig på ett högst preliminärtstadium. Hur jag går vidare är mycketberoende på vilka medel som finns fortsättningsvis.Det som presenterats härutgör alltså en liten del av hela materialet,och insamlandet pågår. Bruttokorpusenkommer att växa, men vilkabegränsningar av bl.a. idrottsgrenaroch tidsperioder det till sist kommer atthandla om, återstår att se.ReferenserBlomqvist, Marianne, Binamn inom en idrottsförening.Xenia Huldeniana. Vänskrift tillägnadLars Huldén på hans 60-årsdag. Red. M.Saari et al. Helsingfors 1986.Frantz, Alf, Smeknamn i allsvenskan. SFS-Bolletinen 1987:4, 1988:1, 1988:2, 1988:4,1989:1.Janzén, Assar, De fornvästnordiska personamnen;De fornsvenska personnamnen. NordiskKultur VII. Stockholm 1947.Lindstedt, Inger, Användningen av affektivanamn inom idrottsspråket. www.idrottsforum.org. 2004.Lindstedt, Inger, Sportspråkets personnamnsbruk.(Nordrapp 2). Göteborg 1989.Nilsson, Tore, Fotbollens smeknamnslexikon.Fotbollslexikon. ”Riddarna av runda bollen”.Red. Tore Nilsson. Sundbyberg 1981.Skagegård,Lars-Åke & Sandgren, Börje, Från”Nacka” till ”Vickan”. En kärleksförklaringtill svenska fotbollsspelares smeknamn. Uppsala2005.Wetterstad, Ingunn S., Fra Trekkfugl-Olsentil Panzer-Hagen. En socio-onomastisk studieav kallenavn i Vålerenga idrettsforening.Oslo2005.[Hovedoppgave i nordisk språk]14


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 2 - 2 0 0 8Invandringen och den etniska mångfaldensbetydelse för fotbollensutveckling i Argentina och BrasilienFör närvarande, i maj 2008, rankas Argentina och Brasilien av FIFA som världens bästalandslag. Ifjol utsågs brasilianaren Kaká till världens bästa fotbollspelare. Inget annat land ivärlden lyckas få fram så många spelare av internationellt status som Argentina och Brasilienoch inget annat land i världen exporterar så många spelare till utländska klubbar somArgentina och Brasilien.STELLAN DANIELSSONFotbollsprogrammetElitidrottsgymnasietKatrinelundGöteborgSchool of Global StudiesGöteborgs UniversitetArgentina och Brasilien har uppnåttoproportionerligt stora framgångari en internationell jämförelse.VM i fotboll har spelats 18 gånger, niogånger har lag från Sydamerika vunnit,Brasilien med fem VM titlar, Argentinaoch Uruguay med två vardera. Likamånga gånger har lag från Europablivit världsmästare, men bara lag frånSydamerika har vunnit VM utanförden egna kontinenten. Det kan påpekasatt det italienska landslag som vannVM 1934 innehöll fyra argentinskaspelare på bärande platser i laget(Arcchetti 1999: 169) och i laget somvann VM 2006 ingick också en argentinskspelare, Mauro Camoranese. Påungdomsnivå har framgångarna varitän större. U-20 VM, har spelats 16gånger sedan 1977, två gånger harmästerskapet genomförts i Sydamerika.Argentina har blivit världsmästare sexgånger och Brasilien fyra. Två gångerhar Argentina och Brasilien mötts ifinal.Också på klubbnivå har argentinskaoch brasilianska lag dominerat.Sedan 1960 har de sydamerikanskaoch de europeiska cupmästarna möttsför att avgöra vilket som är världensbästa klubblag. 47 gånger har manspelat mot varandra, 25 gånger har lagfrån Sydamerika vunnit och 22 gångerlag från Europa. Nio titlar varderahar vunnits av lag från Argentinaoch Brasilien. Det bör tilläggas att desydamerikanska klubbarna i betydligtstörre grad förlitat sig på inhemskaspelare. Hos de lag som möttes i finalen2006 var 28 av 30 (93%) brasilianare iInternacionals trupp (www.internacional.com.br,tillgänglig 070517) medandet i FC Barcelonas bara ingick åttaspanjorer (35%), resten bestod av sexbrasilianare, två argentinare, två fransmän,och en vardera från Holland,1 Argentina2 Brasilien3 Italien4 Spanien5 Tyskland6 Tjeckien7 Frankrike8 Grekland9 Portugal10 HollandFiFA:s världsranking maj 2008.Källa http://www.fifa.com (tillgänglig 080519)15


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 2 - 2 0 0 8Spontanfotboll på en potrero i Buenos Aires utkanter. Foto Stellan DanielssonIsland, Italien, Kamerun och México(www.fcbarcelona.com/web/castellano/futbol/temporada_06-07/plantilla/plantilla.html, tillgänglig 070517). Vadligger bakom fenomenet? Är det såatt det i Argentina och Brasilien finnsspeciella förutsättningar som gör detlättare att få fram spelare med exceptionelltalang?Centrala begreppJag har valt att utgå från teorier sombygger på arbeten av Eduardo Archettioch Matti Bergström. Jag vill användaArchettis teori om det han kallar”hybridization” (Archetti 1999). Hurdet när människor av olika etnisktursprung blandats bidragit till framkomstenav en speciell fotbollskulturi Argentina, som tagit sig speciellauttryck. Archetti behandlar baraArgentina, men jag anser att hans teoriockså har giltighet i Brasilien. Bådaländerna är en produkt av invandring,kulturell och genetisk blandning. Ifotbollens värld var det immigranternaoch deras kreativitet som bidrog till atten särskild nationell stil skapades, ochsom med tiden förstärktes och reproducerades.Den nationella identitet somfotbollen gett upphov till tillhör immigranternasbarn. (Archetti 1999: 71).Jag vill använda Matti Bergströms16teori om vikten av frihet, plats och rumför barn att utveckla sin kreativitet,en viktig ingrediens i framgångsrikaargentinska och brasilianska fotbollspelaresidentitet. Matti Bergströmsteori handlar om barns behov av ettfritt spelrum där de i lek får utlopp försin fantasi och skaparkraft. Bergströmmenar i korthet att barn behöverutrymme, tid och tillåtelse att lekafartfyllda lekar med hela kroppen.Lekar med stora kroppsrörelser somstimulerar den motoriska utvecklingen.Barn är av naturen kreativa och sökerspänning, de experimenterar med alltde ser samtidigt som de förverkligarsin fantasi och kreativitet. Barn lever imöjligheternas värld, där de leker sinalekar, som föds ur fantasi och drömmar.Lek är ur hjärnans synvinkel,tillförsel av kaos som leder till utvecklinggenom de turbulenser som kaosetförorsakar (Bergström 1996: 32).Fotbollen kommer till Argentina ochBrasilienDet var engelsmännen som under densenare hälften av 1800-talet introduceradefotbollen och stod bakom deförsta klubbarna. Invandrade européeri de större städerna i Argentina ochBrasilien lade grunden till de förstaklubbarna, som enbart vände sig tillinvandrare. I början var den engelskaspelstilen helt dominerande, men skulleersättas av en latinamerikansk stil medsin egen speciella karaktär som hadeatt göra med hur samhällena utvecklades.Det är denna egna stil med utomordentligttekniskt begåvade spelare,som manas på av passionerade ochöversvallande entusiastiska åskådare,som har fört kontinentens stormakter,Brasilien och Argentina, till otaligainternationella framgångar. Sociologeri Latinamerika har menat att det varfotbollen som sörjde för att ett nyttlivsrum skapades i stadsmiljön (BiriottoDel Burgo 1995: 52-53).Det var det spontana i fotbollensom i början på det förra århundradetgjorde fotbollen till ett så unikt fenomeni Sydamerika. Det fanns kulturellaskillnader mellan länderna som komtill utryck inom fotbollen, men de hadedet gemensamt att den överallt viladepå en arbetarklassbakgrund. I Brasilienmåste fotbollen också förstås i sittspeciella kulturella sammanhang. Detgår tillbaka till den populärkultur somskapades i brasilianska städer i börjanpå förra seklet. Fotboll i Brasilienskall därför inte sorteras ihop medandra sporter utan tillsammans medandra kulturella uttrycksformer somkarneval, afro-brasilianska religioner,


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 2 - 2 0 0 8populärmusik och katolicism. Fotbollenär bara ett annat sätt för att levaut fiendskap och konflikt, glädje ochentusiasm. De rika, vita européernasfritidsnöje hade tagits över av de fattigamassorna av skiftande etnisk bakgrund(Biriotti Del Burgo 1995: 54).Det sociala och kulturella arvetAtt olika etniska grupper så tidigt sompå 1500-talet kom att leva tillsammansinom ett geografiskt område är uniktför den amerikanska kontinenten. Attde skulle blanda sig med varandra varen logisk följd. Befolkningen i Latinamerikahar därför redan från börjanbestått av en stor andel av blandatetniskt ursprung. Uppblandningen kanses som något positivt som representerarkreativitet, mångfald, gemenskap,vitalitet och styrka (Archetti 1999: 24).Den brasilianska spelstilenI Brasilien var det eliten som övervägdebland dem som spelade klubbfotboll.Fotbollen var i första hand de välsitueradesfritidsnöje, man spelade utanekonomiskt intresse. Amatöridealetvar betydelsefullt för aristokratinsidrottsutövande. Fotboll spelades avpojkar och män som var knutna tillvissa skolor eller företag, men ocksåav representanter ur arbetarklassen.Rasism tillhörde vardagen. Svartavar till en början utestängda från denorganiserade fotbollen. RioklubbenVasco da Gama gjorde mycket fördemokratiseringsprocessen när man ibörjan på 1930-talet mönstrade ett lagsom till större delen bestod av mulatteroch svarta. Det var en djärv satsning,som upplevdes som en seger för folketoch förnedrande för de elitiska konkurrentklubbarna.Det var de svartaspelarna och de av varierande blandrassom var pionjärerna inom det som komatt kallas för den brasilianska spelstilen.Det var de som med sin uppfinningsrikedom,improvisationsförmåga,spontanitet och kreativitet skapade”futebol-arte”, fotboll som en skönkonst. Ett mera tekniskt spelsätt somskiljde sig från det europeiska, ett sättsom kom att utgöra en viktig del avden nationella brasilianska identiteten(Freire Rodrigues 2004: 273-274).Freire Rodrigues ser två speciellaorsaker till hur den genuint typiskabrasilianska spelstilen skapades. Envar rasism, den andra var hur bristfälligtspelets regler efterlevdes. Rasismeninom fotbollen innebar att svarta ochmulatter måste vara ytterligt försiktigaså att de inte vidrörde de vita spelarna,för det skulle kunna leda till bråk.År Värdnation Final Världsmästare1930 Uruguay Uruguay-Argentina 4-2 Uruguay1934 Italien Italien-Tjeckoslovakien 4-2 e.f. Italien1938 Frankrike Italien-Ungern 4-2 Italien1950 Brasilien Uruguay-Brasilien 2-1 Uruguay1954 Schweiz Västtyskland-Ungern 3-2 Västtyskland1958 Sverige Brasilien-Sverige 5-2 BRASILIEN1962 Chile Brasilien-Tjeckoslovakien 3-1 BRASILIEN1966 England England-Västtyskland 4-2 e.f. England1970 México Brasilien-Italien 4-1 BRASILIEN1974 Västtyskland Västtyskland -Holland 2-1 Västtyskland1978 Argentina Argentina-Holland 3-1 e.f. ARGENTINA1982 Spanien Italien-Västtyskland 3-1 Italien1986 México Argentina-Västtyskland 3-2 ARGENTINA1990 Italien Tyskland-Argentina 1-0 Tyskland1994 USA Brasilien-Italien 0-0 e.f. 3-2 str. BRASILIEN1998 Frankrike Frankrike-Brasilien 3-0 Frankrike2002 Korea/Japan Brasilien-Tyskland 2-0 BRASILIEN2006 Tyskland Italien-Frankrike 1-1 e.f. 5-3 str. ItalienStatistisk översikt av VM i fotboll för herrar seniorer.Källa: http://www.fifa.com/infoplus/IP-301_01A_FWC-Stats_new.pdf (tillgänglig 070523)På ungdomsnivå har framgångarna varit än större. U-20 VM, för spelare under 21 år, har spelats 16gånger sedan 1977, två gånger har mästerskapet genomförts i Sydamerika, i Chile 1987 och i Argentina2001. Argentina har blivit världsmästare sex gånger och Brasilien fyra. Två gånger har Argentina ochBrasilien mötts i final, med var sin seger som resultat.År Värdnation Final Världsmästare1977 Tunisien Sovjet-México 2-2 e.f. 9-8 str. Sovjet1979 Japan Argentina-Sovjet 3-1 ARGENTINA1981 Australien Västtyskland-Qatar 4-0 Västtyskland1983 México Brasilien-Argentina 1-0 BRASILIEN1985 Sovjet Brasilien-Spanien 0-0 1-0 e.f. BRASILIEN1987 Chile Jugoslavien-Västtyskland 1-1 5-4 Jugoslavien1989 Saudiarabien Portugal-Nigeria 2-0 Portugal1991 Portugal Portugal-Brasilien 0-0 4-2 str. Portugal1993 Australien Brasilien-Ghana 2-1 BRASILIEN1995 Qatar Argentina-Brasilien 2-0 ARGENTINA1997 Malaysia Argentina-Uruguay 2-1 ARGENTINA1999 Nigeria Spanien-Japan 4-0 Spanien2001 Argentina Argentina-Ghana 3-0 ARGENTINA2003 Förenade Arabem. Brasilien-Spanien 1-0 BRASILIEN2005 Holland Argentina-Nigeria 2-1 ARGENTINA2007 Kanada Argentina-Tjeckien 2-1 ARGENTINAStatistisk översikt av VM i fotboll herrar U-20. Källa: http://www.fifa.com/tournaments/archive/tournament=104/awards/index.html (tillgänglig 071230)17


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 2 - 2 0 0 8rytmen skiljer sig vårt spel frånengelsmännens, som är disciplineratoch präglat av nästan matematiskakombinationer. Brasiliansk fotbollär, som många redan har sagt, enslags fotbollssamba, en dans. Settur ett sociologiskt perspektiv skullejag kalla spelet hos oss för dionysiskt(hänryckande/livsberusande),jämfört med det engelska som ärapolloniskt (måttfullt/behärskat),hierarkiskt och ordnat, i motsatstill det brasilianska som är spontantoch med sina danssteg merliknar en idrottsballet. Det stämmeröverens med brasilianarnasinställning till livet överfört tillidrottsutövande. Jag kommer ihågen intressant anmärkning som denstore engelske författaren AldousHuxley gjorde en dag han besöktemig. ’Allt jag ser här i Brasilien ärhelt osannolikt, men det fungerar!’Så är det också med vår fotboll, för,sett med en fotbollsexperts ögon,är det som en brasilianare kan göramed bollen, helt otroliga saker”(Høm och Wohlert 1984: 36).Diego Armando Maradona i Boca Juniors dräkt, november 1993. Foto Stellan DanielssonDetta tillsammans med att man tolkadereglerna felaktigt, att kroppskontaktvar regelvidrig och något som skulleundvikas. Detta tvingade de mörkhyadespelarna att utveckla en fantastiskdribblingsteknik som byggde på mjukasvängiga rörelser för att få motståndarnaur balans, för att de på så viskunde passeras utan kroppskontakt(Freire Rodrigues 2004: 275-277).Gilberto Freyre, en av Brasiliensstörsta kulturpersonligheter, erkändi hela världen för sina sociologiska,historiska och etnologiska studier, förklaradepå sitt kontor i Recife för dendanske journalisten Christian Wohlertsin syn på brasiliansk fotboll:”Jag anser att brasilianarna återuppfannfotbollen. Till en början,när spelet för många år sedan komtill Brasilien, var det en mycketsnobbig engelsk sysselsättning, ändatills det utvecklade sig till det vi seridag, ett helt igenom brasiliansktspel för alla samhällsklasser. TillDen argentinska spelstilenI Archettis bok Masculinities pekartvå av författarens intervjupersonerpå betydelsen av spelet på små ytor,att ha en ”potrero” (fält eller äng,Norstedts spanska ordbok 1999: Enspelyta vilken som helst, var som helstofta med ojämnt underlag). De menaratt detta ligger till grund för spelsättetsom argentinarna kallar ”la nuestra”,vårat spel, som bygger på dygder somhar med barndomen att göra; oskuld,ömsinthet, kreativitet och spjuveraktighet.Underförstått att fotboll är ettbekymmerslöst spel som kommer attförsvinna när pojkar blir män, när spekulationoch planering ersätter barnasinnetsom varje man bär inom sig. ”Elpotrero” ses som en yta som implicerarfrihet och som hör barndomen till.Fotboll, precis som andra spel, står imotsatsförhållande till arbete, plikteroch familjeansvar (Archetti 1999: 173).Juvenal (Julio César Pasquato),en av Argentinas mest uppskattadefotbolljournalister, kallade ”el potrero”för den argentinska fotbollens vagga,”la gran cuna del fútbol argentino”.Han berättar att det bästa exempletpå någon som kommer från spel på enpotrero är Diego Armando Maradona.(Juvenal 1997: 57-58). Maradona var9 år när han kom till sin första klubb,Argentinos Juniors. Då kunde hanredan dribbla, var redan en utmärktspelare, vad han hade lärt sig i match-18


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 2 - 2 0 0 8erna på sin potrero kunde han inte halärt sig någon annan stans, hans framgångarhar varit lika mycket potrerons(Archetti 1999: 187).Enligt Juvenal är spontanfotbollpå små och ojämna ytor en grundläggandefaktor om man vill förstå detviktigaste i spelet: den bångstyriga ochlynniga bollen, som bara lyder densom har lärt sig att tygla dess oväntadeinfall och studsar, som vet hurman lugnar ner den med en mjuk ochkänslig vrist för att placera den tryggtunder sulan. För Ernesto Duchini,legendarisk argentinsk ungdomstränare,är det en sak som gäller framföralla andra: ”När jag skall kolla inen ny kille till ett av våra pojklag ärdet första jag tittar på är om han kandribbla. Kan han dribbla då räckerdet. Då tar jag med honom direkt, ochjag misstar mig aldrig” (Juvenal 1997:58). Det betyder inte att fotboll barahandlar dribblingar, finter och tricks,men att det utgör en mycket viktig delav spelet. God teknik är oersättlig omman skall kunna spela enkelt, säkertoch effektivt.Att Argentina och Brasilien historisktsett alltid har varit ledande vaddet gäller produktionen och exportenav talanger, att det alltid funnitsmer än tillräckligt med spelare föratt vinna internationella turneringar,en avundsvärd mängd titlar ochmed ständigt nya stjärnor att ersattade gamla har en förklaring. Derastalangfabriker finns över allt där detfinns plats för två stolpar som mankan sätta fast en ribba mellan (Adauto1999: 121).Vikten av frihet och utlopp för kreativitetNär Matti Bergströms skriver attbarn av naturen är kreativa och sökerspänning, experimenterar med allt deser samtidigt som de förverkligar sinfantasi och kreativitet. Att deras kreativitetger dem idéer som kan användasvid oförutsedda förändringar, dåär han utan att referera till det inne påvad fotboll och spel handlar om. Lekär, ur hjärnans synvinkel, tillförsel avkaos som leder till utveckling genomde turbulenser som kaoset förorsakar(Bergström 1996: 32). Ett intressantfaktum är att i Argentina beskrivsmånga av landets största fotbollsstjärnorsom ”pibes”, smågrabbar. Och attvara ett faderlöst barn ses som någotpositivt och kraftfullt, något somskapar en bild av frihet och kreativitet.Samtidigt blir det något negativtatt vara en pojke som har sin pappahemma, ett tecken på undertryckelseoch kontroll. Kreativitet i argentinskfotboll har ofta förknippats medspelare som är pojkar som aldrig blivitvuxna. Begreppet pibe har använtshundratals gånger om Maradona.Att vara och förbli en pibe är viktigt,för inom fotbollen sammanfallermånga spelares mest kreativa periodsamtidigt som de fortfarande är ganskaomogna. Speluppfattning, taktiskförmåga och fysisk automatiseringkommer med erfarenhet som det tar åratt uppnå, kvaliteter som är viktiga iett lag. Men en pibe är oförutsägbar, enspelare som hittar oväntade lösningarpå svåra situationer. Enligt Archettivar Maradonas magi hans ”performingskill”, för han kunde producera”inexplicable effects and illusions”,som paralyserade motståndare ochcharmade publiken. ”This is defined asa powerful, bewitching quality.” ”Theimagery of Maradona” –som Archettikallar det- är ännu mera fullständigtför att han kommer från en av BuenosAires fattigaste områden, där det fortfarandefinns potreros (Archetti 1999:186-187).Fotboll i Argentina och Brasilienkännetecknas av improvisation, individualismoch inspiration, att kunnadribbla och kontrollera bollen ärviktigare än spelsystem. Den enskildespelarens betydelse kan inte överdrivas.Med sin enorma mångfald av rörelser,atletiska uttrycksfullhet och överraskningsmoment,representerar fotbollenett motgift, en antidot till det rutinmässigaoch frihetsbegränsande vardagslivet.Sättet att spela fotboll manifesterarmyten om hur spontanitet kommertill uttryck i kampen mot auktoritet.På fotbollsplanen kan man göra detsom för övrigt är förbjudet. Att luramotståndare och dribbla sig igenomlivets svårigheter. Spelaren är en hjälteför han förkroppsligar motståndet motauktoritet (Biriotto Del Burgo 1995:65).SlutsatserFotbollen i Argentina och Brasilienblev ett redskap som gav människorav olika nationell och kulturell bakgrunden gemensam egen identitet.Fotboll blev folkets konstart och storapassion. Invandringen hjälpte till attforma argentinarnas och brasilianarnasenastående passion och hängivenhet förfotboll. I båda länderna upplevs bollensom en levande varelse som barn lärsig att umgås med från tidig ålder, delär sig att göra allt med bollen, av renintuition, list och den sortens intelligensman utvecklar i livets hårda skolai de dagliga dusterna på en potrero.I denna miljö har argentinskaoch brasilianska spelare utvecklat sinförmåga att dribbla, en fundamentaldel av deras spelstil, en talang de hartillåtits att utveckla i det kaos som frittspel innebär. Eftersom dribbling är enindividuell färdighet, inte kollektiv,leder det till att lagbyggen i Argentinaoch Brasilien utgår från de individuelltskickligaste spelarna, de som är bäst påatt dribbla. Den individuella teknikenhar fått stå i förgrunden, och karakteristisktför världens bästa spelare är attde har en exceptionell dribblingsförmåga.Det är den individuella teknikensom har gjort fotbollen till ett uniktfenomen i Argentina och Brasilien.REFERENSERBöckerAdauto, Flávio 1999 ”O futebol da cidade nãomorreu só modou de lugar” i Futebol espectáculodo século, red. Márcia Regina da Costa,José Paulo Florenzano, Elizabeth Quintilho,Silvia Carbone D’Allevedo och Marco AntônioS. Santos, 119-121. São Paulo: Musa.Archetti, Eduardo P. 1999 Masculinities,Football, Polo and the Tango in Argentina,Oxford: Berg.Biriotti Del Burgo, Maurice 1995 ”Don’t Stopthe Carnival: Football in the Societies of LatinAmerica” i Giving the Game Away, Football,Politics & Culture on Five Continents, red.Wagg, Stephen, 52-71. London: LeicesterUniversity Press.Bergström, Matti 1996 Barnet – den sistaslaven, Stockholm: Wahlström & Widstrand.Høm, Jesper och Wohlert, Christian 1984Brasiliansk Fodbold: utgivningsort saknas:Borgen.Pasquato, Julio César ”Juvenal” 1997 Fútbolen el Alma, Buenos Aires: Biblioteca El Gráfico.Artiklar i vetenskapliga tidskrifterFreire Rodrigues, Francisco Xavier. 2004“Modernidade, disciplina e futebol: uma análisesociologica da producão social do jogadorde futebol no Brasil”, Porto Alegre: Sociologiasnr 11 (2004): 260-299.Webbadresserhttp://www.fifa.comhttp://www.internacional.com.br/home.phphttp://www.fcbarcelona.com/web/index_idiomes.html19


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 2 - 2 0 0 8Fysisk träning och telomererKromosomerna bär våra arvsanlag ochinnehåller en lång tråd av DNA där hela ellerdelar av genomet befinner sig. Arvsmassan ikromosomer måste kopieras varje gång våraceller delas. Under denna process kopieras intede yttersta ändarna av DNA-tråden vilket göratt kopian är en smula avkortad. För att undgåatt cellen förlorar viktig genetisk informationvid varje celldelning består slutändarna påkromosomerna av okodade DNA sekvensersom kallas telomerer (figur 1) .Figur 1. Telomerer sitter på kromosomernas slutändar.Fawzi KadiHälsoakademin,Örebro UniversitetTelomerer är således mycketviktiga DNA sekvenser vars uppgiftär att skydda vår arvsmassa undercelldelningar. Under varje celldelningblir telomererna något kortare. Närtelomeren är för kort slutar cellenatt dela sig i en process som kallas”replicative cell senescence”. Det harpå senare år framförts teorier om atttelomerens längd kan ha betydelseför vävnadernas celldelningspotentialoch därmed regenerations- ochläkningsförmåga.Den regenerativa kapaciteten ivävnaderUnder normala fysiologiska förhållandenutsätts kroppens vävnaderför varierande grad av belastningvilket ställer höga krav på cellernasregenerations- och läkningsförmåga.Kroppens förmåga att regenerera sigoch reparera vävnadsskador vilarpå en väl fungerande celldelningspotential.Denna potential är såledesmycket viktig för att bevara en välutveckladoch adekvat funktion. Enförsämring av celldelningskapacitetinnebär en funktionsnedgång i vävnaderoch celler såsom muskelvävnadeneller immunförsvaret. Eftersomtelomererna blir kortare efter varjecelldelning utgör mätningen avtelomerernas längd en parameterav betydelse för utvärdering av denregenerativa potentialen i vävnader.Telomerer i leukocyter och stressLeukocyter i blodet ingår i kroppensimmunförsvar och ansvarar förbekämpning av bakterier, virus ochandra ämnen som är främmande förkroppen. Telomerlängden i leukocyterhar studerats hos en populationmammor som upplever hög stress medanledning av att deras barn lider avsvår obotlig sjukdom (Epel et al. 2004).Studien visar att de stressade kvinnornahar kortare telomerer i leukocyter änmammor till friska barn. Kunskaper omhur upplevd stress påverkar telomerlängdeni leukocyter är bristfälliga.En långvarig exponering för stressorerutan tillräcklig tid för återhämtning kanmedföra en kronisk aktivering av detautonoma nervsystemet och de neuroendokrinasystemen. Glukokortikoidersom frisätts under långvarig stress kanförstärka den oxidativa stressen i nervcelleroch dämpa kroppens försvar motoxidativ stress (antioxidanter). Därförkan en hastigare telomerförkortning ileukocyter hos stressade kvinnor återspeglabelastningen som hög oxidativstress samt kronisk inflammation alstrari leukocyter. Att upplevd stress hoskvinnor korreleras med högre oxidativstress och kortare telomerer talar ocksåför stressens betydelse vid reglering avtelomerer i människans vävnader.Telomerer i skelettmusklerMusklernas regenerationsförmåga vilar20


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 2 - 2 0 0 8på små celler som kallas satellitceller.När muskeln utsätts för ökade påfrestningareller träning vaknar satellitcellenfrån sitt vilande tillstånd och börjaraktivt dela sig för att generera ny muskelvävnad.Detta är anledningen till attsatellitceller betraktas som musklernasstamceller. Celldelningsförmågan hossatellitceller är således mycket viktigför muskelfibertillväxt och återuppbyggnadav muskler vid muskelsjukdomaroch belastningsskador.Utifrån de experimentella försökenpå cellodlingar förväntas en förkortningav telomerlängden i cellernavid stigande ålder. Vi har undersökttelomerlängden i muskler hos en populationav unga (20-32 år) och gamla(70-83 år) fysiskt aktiva män och kvinnor(Ponsot et al. 2008). Studien visaringa signifikanta skillnader i musklernastelomerlängd mellan unga ochgamla aktiva individer. Trots åldersskillnadenoch i motsats till tidigarekunskaper kvarstår telomerlängden påen normal nivå hos fysiskt aktiva äldremän och kvinnor. Detta indikerar attdet existerar mekanismer som reglerartelomerer i muskler och att fysiskaktivitet/träning kan vara en faktor avbetydelse för reglering av telomerlängdenhos människan.Telomerlängden hos idrottare medkronisk trötthet och uteblivenanpassningsförmåga till träningEn forskargrupp från Sydafrika haranalyserat telomerlängden hos enpopulation idrottsmän (n = 13; 22-59år) med följande symptom: nedgångi den fysiska prestationen, kronisktrötthet, träningsvärk, muskelstelhetoch utebliven anpassningsförmåga tillträning (Collins et al. 2003). Trots detmedicinska omhändertagandet av dessaidrottsmän förbättrades inte derastillstånd. Kliniska undersökningarinklusive den patologiska undersökningenav muskelbiopsier visar ingatecken på muskelsjukdom. Innan symptominträdde hade dessa idrottsmän engedigen bakgrund av högvolymsträning(träningsdistans i km/vecka : 68.7 ±25.6 ; träningsfrekvens i dag/vecka :5.5 ± 1.3; bästa tid på 5 km i minuter:18.8 ± 2.2).Telomerlängden i skelettmuskulaturenhar jämförts mellan idrottsmänmed symptom och en population avfriska idrottsmän i samma åldersgruppoch med samma träningsvolym. Resultatetvisar att telomerlängden i musklerhos idrottsmän med symptom ärsignifikant kortare än hos idrottsmänutan symptom (Collins et al. 2003).Analys av muskelbiopsier från idrottaremed symptom visar förekomst avett stort antal muskelceller med centraltplacerade kärnor vilket antyder enstor regenerativ aktivitet i muskler.Författarna påpekar att idrottsmänmed symptom troligen har utsatts fören hög oxidativ stress och anser attdet höga kravet på den regenerativaaktiviteten tillsammans med den högadosen oxidativ stress kan vara möjligaorsaker till det dramatiska telomerförkortningenhos denna population.Vidare anser författarna att den hastigatelomerförkortningen kan vara enanledning till utebliven anpassningsförmågatill träning.Styrketräning och telomerer imusklerDen alarmerande studien från Collinset al. (2003) som visar abnormalltkorta telomerer hos idrottare medkronisk trötthet och utebliven prestationsförmågaär anledningen till attvi studerade effekten av regelbundenfysisk träning på telomerer i muskler(Kadi et al. 2008). Telomerlängden haranalyserats hos en population idrottsmän(28.5 ± 6.6 år ; 100.2 ± 15.5 kg; 178 ± 5 cm) som regelbundet utövatstyrketräning (8 ± 3 års träning ochtävling på nationell nivå, träningsfrekvens: 3-4 pass per vecka – ca 7timmars träning per vecka). Dennapopulation har jämförts med en gruppfriska aktiva individer. Studien visaratt telomerlängden hos styrkelyftareinte är kortare än hos friska aktivaindivider (Figur 2). Tvärtom finns entendens till något längre telomerlängdhos styrkelyftare.Inom gruppen med styrkelyftareföreligger det ett negativt sambandmellan telomerlängden och personbästai knäböj. Ju bättre personbästa inomknäböj desto kortare är telomerlängdeni muskler vilket kan tolkas som attbelastningsnivå på muskler påverkartelomerlängden. Den höga träningsbelastningenmedför ett högre krav påden regenerativa förmågan och därmedmer frekventa celldellningar. Men trotsdet kvarstår telomerlängden hos styrkelyftareinom samma intervall som normalafriska individer vilket indikeraratt långvarig fysisk träning aktiverarännu okända mekanismer som reglerartelomerlängden i muskler.Våra preliminära slutsatser omatt en hög dos av träning inte haren negativ påverkan på telomerer imuskler ytterliggare förstärktes avnya rön som visar ett samband mellantelomerlängden i leukocyter och fysiskFigur 2. Telomerlängden i muskler hos styrkelyftareoch friska aktiva individer (kontrollgruppen)aktivitetsnivå på fritiden (Cherkas etal. 2008). Studien visar att telomerlängdeni leukocyter hos individer medlåg fysisk aktivitetsnivå är kortare änhos personer med högre aktivitetsnivåvilket återigen antyder att fysisk aktivitetpåverkar telomerer.Telomerlängden är en markörsom avspeglar cellernas replikativabakgrund (antalet celldelningar) samtframtida regenerationsförmåga i vävnader.De preliminära studier som hittillsgenomförts indikerar att fysisk träninginte negativt påverkar telomerer utantvärtom kan ha en positiv effekt. Samtidigtär den dramatiska förkortningenav telomerer i muskler hos idrottsmänmed kronisk trötthet och uteblivenanpassningsförmåga till träning mycketalarmerande. Nu krävs mer forskningom vilka faktorer som kontrollerartelomerer i våra vävnader. De celluläraoch molekylära mekanismer med vilkafysisk aktivitet påverkar telomerer är istort sett ännu okända.Referenser:1. Epel E, Blackburn E, Lin J, Dhabhar F,Adler N, Morrow J and Cawthon R. Acceleratedtelomere shortening in response tolife stress. Proc Natl Acad Sci USA. 101:17312-17315, 20042. Ponsot E, Lexell J, Kadi F. Skeletal muscletelomere length is not impaired in healthyphysically active old women and men. MuscleNerve. 37(4):467-72, 2008.3. Collins M, Renault V, Grobler LA, St ClairGibson A, Lambert MI, Wayne Derman E,Butler-Browne GS, Noakes TD, Mouly V.Athletes with exercise-associated fatigue haveabnormally short muscle DNA telomeres. MedSci Sports Exerc. 35(9):1524-8, 2003.4. Kadi F, Ponsot E, Piehl-Aulin K, Mackey A,Kjaer M, Oskarsson E, Holm L. The effects ofregular strength training on telomere length inhuman skeletal muscle. Med Sci Sports Exerc.40(1):82-7, 2008.5. Cherkas L, Hunkin J, Kato B, RichardsJ, Gardner J, Surdulescu G, Kimura M, LuX, Spector T, Aviv. The association betweenphysical activity in leisure time and leukocytetelomere length. Arch Intern Med.28;168(2):154-8, 2008.21


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 2 - 2 0 0 8Från kropp till kopp– sambandet mellan golfresultat, svingteknikoch fysikElitgolf har utvecklats mycket de sista åren. Många spelare har idag ett nätverk av experterrunt sig för att utvecklas så mycket som möjligt. Områdesexperterna runt spelaren harfördjupat sina kunskaper för varje årtionde.John Hellströmdoktorand i idrottvid Örebro universitetElitgolfens utvecklingDen traditionella golftränarensom hjälperelitspelaren med tekniken,arbetar idag bredvidmentala rådgivare,sjukgymnaster, fystränareoch biomekaniker. Dentillämpade idrottsforskningenger stöd åt dessanätverk genom att sökasvaren på praktiska frågorsom de aktiva arbetar medregelbundet.En expert i nätverketrunt elitspelarenkommer i framtiden intebara behöva bry sig omsitt område utan måsteta hänsyn till spelarenshelhetssituation. Utvecklingeni elitgolf går motatt de olika experternasamarbetar mer för attskapa synergi. Som tillämpadidrottsforskare är detviktigt att förstå dennautveckling. Att studera en pusselbit ärviktigt. Att ta några steg tillbaka ochförstå helheten (hela pusslet) är ocksåbetydelsefullt. Pusselbitarna måste liggarätt för att bilda en begriplig helhet.Kopplingen mellan bland annat golfresultat,svingteknik och fysik är därförviktig att förstå.GolfresultatI det praktiska arbetet med idrottare ärden vanligaste frågan om det som görsleder till bättre resultat. För att svaraFörfattaren själv sköter registrering av ett slag.Foto John Hellströms bildarkivpå det så måste vi utgå från idrottensidé. I golf är det att slå så få slag sommöjligt runt banan. I elitgolf jämförsspelarnas antal slag mot varandra ochrankar tävlingsresultatet efter det. Dettotala antalet slag påverkas av spelarnasskicklighet i olika delkapaciteteri golf såsom långa slag, närspel ochputtning. Spelstatistik kan föras i olikanivåer; runda för runda, hål för hål ochslag för slag. Forskning på spelstatistikhar mestadels varit baserad på PGAtour statistik, vilken har varit baserad22


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 2 - 2 0 0 8på runda för runda information såsomsumman av puttar eller antalet träffadegreener på rätt antal slag (GIR- Greens In Regulation) under rundan.Antalet GIR är en av de delkapaciteteri golfspelet som korrelerar högst medtotala antalet slag. [1] Det finns även ettsamband mellan bättre spelskicklighetoch lägre antal slag. Den spelstatistiskaforskningen har till stor del varitbaserad på nominal data såsom fairwayoch green ”träff eller miss”. Fördelenär att statistiken kan föras av utomståendeobservatörer. Nackdelen är att viinte får reda på var spelaren egentligensiktade och då heller inte vet hur snettslaget egentligen var eller ens i vilkenriktning missarna var.Idag samlar PGA touren in slagför slag statistik, där varje slag mätsupp med lasermätare. Det gör att merprecisa statistiska undersökningar kankomma att presenteras. Var spelarnasiktar är däremot fortfarande okänt.Här behövs tvärvetenskaplig forskningdär spelstatistiska analyser kombinerasmed undersökningar av spelarnastaktik och intention. Att veta var detär ok eller inte att missa är kritiskt förtävlingsgolfare. Självinsikt, bedömningav situation, risk och belöning ärfaktorer som framtida spelstatistiskaundersökningar bör kompletteras med.Om målen är kända kan relativfelprocent analyseras (PEI – PercentError Index), där avståndet från måletefter slaget divideras med avståndet tillmålet före slaget * 100. Icke publiceradforskning har visat att PEI för manligvärldselit verkar ligga mellan ca 5-9%för alla fulla slag, 13-26% för närspeloch 5-10% för puttning. [2] Vidare framkommeratt tourspelare har ca 50%chans att enputta från 2 meter. Ett slagfrån 100 meter kommer världens bästaspelare därför i genomsnitt ca 5 till 9meter ifrån hålet. De har då låga oddsatt enputta, vilket betyder att närspeletär mycket viktigt för att regelbundetkomma innanför två meter. Till skillnadfrån de fulla slagen, där missarnaför elitspelare mest sker i sidled, skermissarna i närspelet mer på längden.Avståndskontroll för närspelet är därfören kritisk faktor för bra golfresultat,men forskningen är här bristfällig.Spelstatistiken beror på förmåganatt förflytta bollen från en punkt till enannan. Den förmågan avgörs i träffenmellan klubba och boll. I traditionellgolftränarutbildning får blivandetränare lära sig de så kallade bollflyktslagarna.[3] De är tänkta att förklararelationen mellan klubbhuvudet ochbladets rörelse och bollflykten. De femFigur 1. D-planet. [6]Figur 2. Krafter och vridmoment mot klubban. [6]faktorerna är bladvinkel (öppet/stängt),infallsvinkel (neråt/uppåt), spår (inåt/utåt), träffpunkt och fart. Indelningenär inte helt lyckad, då den inte inkluderaralla möjliga bladrotationer ochdärför misslyckas att förklara vissabollflykter. Jorgensen [4] presenterade1984 en bättre modell för att relateraklubbhuvudets rörelse till bollflykt,kallad D-planet. Den illustrerar hurbollen startar och roterar längs ett plan(Figur 1), som bildas av vektorernafrån bladets normal (tänkt riktningrakt ut från bladet) och klubbhuvudetshastighet.SvingteknikSpelaren kan endast kontrolleraklubbhuvudets hastighet och bladvinkelgenom händernas kontakt motgreppet. Golftränare brukar benämnaspelare som ”swingers” eller ”hitters”.Alla spelare svingar klubban genomatt dra i greppändan i nersvingen. CentripetalkraftKraftparVinkelrätkraftDet skapas då en kraft inåt mot mittenmellan axlarna och en kraft vinkelrättill centripetalkraften (Figur 2). Vissaspelare skapar även vridmoment motskaftet genom att använda vänster ochhöger hand som ett kraftpar (vilket avpraktiker kallats för ”hitters”). Dentidigare kontroversen om handledernaseventuella bidrag till klubbhuvudetshastighet är delvis löst. Handledernakan öka klubbhuvudets hastighet genomatt öka vridmomentet mot skaftet. [5] Detverkar finnas tre strategier; handledsstrategi,armbågsstrategi och axelstrategimen dessa är hittills ej vetenskapligtjämförda. [6] Handledsstrategin ärförmodligen sämst, pga att det krävsmycket god timing för att handledernainte skall bromsa klubban, då skaftetkan vinkelaccelerera mycket snabbareän vad handlederna kan göra aktivt medhjälp av underarmsmuskulaturen.Studier på svingen har i stort fokuseratpå relationen mellan tekniken och23


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 2 - 2 0 0 8slaglängd eller klubbhastighet. Högklubbhastighet är associerad med störreuppvridning mellan bäcken och överkroppenpå toppen av baksvingen. [9]I nersvingen är den associerad medhögre markreaktionskrafter, en fartökningav kroppssegmenten i ordningnerifrån och upp, en ökning av rotationenrunt ryggraden i starten av nersvingenoch en sen ”release” (handledsadduktion när klubban vinkelaccelererarstrax före träffen).Svingteknik och stabilitetKontrollen på klubban och därmedprecisionen i bollträffen och bollflyktkan eventuellt ökas genom att spelarenblir bättre på att kontrollera den linjäraförflyttningen av bäcken och överkropp.En minskad linjär förflyttningav bäcken [7] och överkropp (kota C7)[8]har tidigare associerats med ökadskicklighet och slagprecision. Fystränareoch sjukgymnaster undersökerofta stabilitet (förmågan att kontrolleraskelettet när det utsätts för belastning,så att säkra, kraftfulla och effektivalägen kan användas) genom att göramanuella tester, för att sedan lägga uppträningsprogram baserat på de fynd defår. Det finns många trossatser om hurspelarnas stabilitet och svingteknik ärrelaterade, men forskning har saknats.Det eventuella sambandet mellan linjärrörelse av bäcken samt överkropp ochstabilitet undersöktes för att öka förståelsenför faktorer som kan leda tillökad slagprecision. Vidare undersöktesrotation av bäcken och överkropp ochdess relation med stabilitets testerna föratt få eventuella ledtrådar vad som kanöka slaglängden.Arton skickliga amatörer (11 pojkarmed medel hcp -0,4 och 7 flickormed medel hcp -3,4) deltog i studien.Deras svingrörelse blev uppmätt medtredimensionell (3D) mätutrustning(elektromagnetisk mätapparatur förmätning av rörelse) och deras stabilitetblev undersökt av en erfaren sjukgymnast.Sensorer fästes på ryggenmot bäcken (vid lumbo-sacrala leden)samt bak mellan axlarna (vid T3) för3D analyserna. De linjära rörelsernamättes i de tre dimensionerna uppåtneråt,mot-ifrån målet och utåt-inåt.Rotationen mättes i transversalplanet.Svingen delades in i två faser som separeratsav tre händelser. Adresseringenvar definierad som ögonblicket förestarten ifrån målet med vänsterhanden.Toppen av baksvingen definierades somtidpunkten när bäckenet nådde maximalmedurs rotation. Baksvingen vartiden mellan adresseringen och toppen24av baksvingen. Nersvingen var tidendirekt efter baksvingen till att handenkom tillbaka till ursprungspositioneni adresseringen. (Sambandet mellanstabilitetstesterna och svingrörelsenundersöktes med icke parametriskparvis Spearman korrelation med signifikansnivåp


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 2 - 2 0 0 8överkropp i baksvingen (r 2 = 0.45 ochr 2 = 0.45) av samtliga tester. Den testenkan därför vara förstahands valet nären för stor rotation av bäcken upptäcksi baksvingen.Både rörelseplan och fart skiljermellan bäcken rörelse i enbens knäböjoch i starten av nersvingen. De högakrafter och vridmoment som är associerademed nersvingen tyder på höga kravatt stabilisera, [11,12] så att distala segmenthar stabila proximala baser att draifrån. Stabilitets tester i framtida studierbör därför undersökas med rörelser itransversalplanet i högre hastigheter.Sjukgymnaster och fystränare kananvända enbens knäböj för att undersökastabilitet om spelare överroterarunderkroppen i baksvingen eller haren stor överkroppsrörelse mot-ifrånmålet. De kan också använda liggandebensänkning när spelarna överroterari baksvingen samt plankan när spelarnarör sig mycket mot-ifrån målet ibaksvingen med överkroppen. Framtidaträningsstudier bör undersöka orsakssamband mellan träning av de ovannämndastabilitetstesterna och svingtekniken.Trender på touren - Rörelsekedjansom mått på teknisk effektivitetEn trend inom elitgolf idag är attnätverken undersöker spelarnas rörelsekedjaför att få ledtrådar till möjligförbättring i fysik, teknik, bollflyktoch därmed färre antal slag. [13] Enligttidigare teorier bör rörelser utförasproximalt till distalt, det vill säga startaoch nå toppfarter nerifrån och upp inersvingen, för att nå högsta hastigheti klubbhuvudet. [14,15] Studier på muskelaktivitet(EMG – elektromyografi) tyderockså på att proximala muskelgruppersom gluteus maxmus når sin högstaaktivitet före mer distala muskelgruppersom pectoralis major. Genom attstudera hur de olika segmentens farterökar och bromsar, ges ledtrådar till hurexperterna i nätverken kan arbeta.Timing är en faktor i rörelsekedjansom av många anses som viktig faktorför slagprecision och slaglängd. Timingdefinieras som ordningen när kroppsdelarnanår sina toppfarter i nersvingen.På x-axeln visas tiden från toppenav baksvingen till träffen. På y-axelnvisas farten. Bäckenets och överkroppensrotationshastighet är uppmätt itransversalplanet (moturs positivt) ochvänsterhandens hastighet är uppmättlinjärt hastighet mot målet (positivt).(Tiderna där nersvingen startar kanvariera i figurerna beroende på att tidräkningenstartat olika för att spelarensFigur 3. En rörelsekedja från en världsspelare med mycket bra statistiska världen på slagprecision ochslaglängd.Figur 4. Spelare med timing bäcken-överkropp-hand och högerskruv (slice) i bollflykten.Figur 5. Spelaren separerar inte bäcken från överkropp (bäckenet är inte snabbare än överkroppen istarten av nersvingen) och bromsar inte in med överkroppen före träffen.har haft olika startmekanismer. Dettapåverkar dock inte skillnaden i tidmellan olika händelser i nersvingen.) IFigur 3 visas rörelsekedjan från en avvärldens bästa spelare. Lägg märke tillde ”mjuka” kurvorna som visar ökningoch inbromsning av bäcken, överkroppoch vänsterhand. Ordningen på toppfarternasker också nerifrån och upp iordning bäcken-överkropp-hand.I Figur 4 visas en amatör somstartar nersvingen med överkroppenistället för underkroppen. Händerna nårmaximal hastighet vid träffen (för sent)och klubban kan inte svingas ut i tid.Resultatet blir ofta en slice (klubbansblad pekar utåt med högerskruv somföljd). Denna spelare kan behöva koordinationsträningfrån toppen av svingen.Hon visar sig även ha stabilitetsproblemrunt höftpartiet, vilket kanske orsakaratt bäckenets ojämna acceleration.25


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 2 - 2 0 0 8Att sträva efter att erbjuda fysiskaktivitet räcker inteAldrig tidigare har betydelsen av fysisk aktivitet varit i fokus som nu. Miljöpartisten Ulf Holmskriver i en motion till riksdagen att barns motoriska utveckling kan påverkas i skolan och attelever klarar skolan bättre om de stimuleras till fysisk aktivitet. Detsamma framgår i intervjuermed hjärnforskare Martin Ingvar i radioprogrammet Skolministeriet.(se länkar på www.mugi.se)Ingegerd EricssonLärarutbildningenMalmö högskolaEuropaparlamentet (2007) har fattatbeslut om att uppmana medlemsländernaatt schemalägga och garanteraidrott för alla skolelever minst tregånger i veckan. Initiativbetänkandetantogs med 590 röster för och 21 nedlagda.Skolorna rekommenderas vidareatt så långt som möjligt sträva efter attytterligare utöka idrott på skolschematutöver denna lägsta gräns på tre lektionerper vecka.Myndigheten för skolutveckling(2005A) betonar betydelsen av fysiskaktivitet i rapporten Fysisk aktivitet förbättre kunskapsutveckling som handlarom skolornas ansvar att erbjuda allaelever daglig fysisk aktivitet. Enligt rapportenklarar elever skolan bättre omde rör på sig mer. De blir gladare ochfår lättare att koncentrera sig, vilketgör att det blir lugnare i klassrummen.Detta leder i sin tur till att elevernabättre tar till sig kunskaper.För att lärande ska fungera ärinte en god lärmiljö tillräckligt utaneleven måste även vara i god form ochhjärnan vara i ett lärande tillstånd.Att trivas och må bra är förutsättningenför att lära. Eftersom alla elevertillbringar mycket tid i skolan är denviktig för elevers hälsa. Därför börfysisk aktivitet finnas i skolans vardag,menar Myndigheten (2005B).Flertalet elever får ett gott utbyte avämnet idrott och hälsa, men det finnsde som är fysiskt inaktiva både i skolanoch på fritiden (Skolverket, 2003). Attidrotta på fritiden varierar med socialbakgrund, ålder, kön och mellan barnmed olika motoriska förutsättningar.Skolans uppgift att ordna fysisk aktivitetför alla elever blir därför extra viktig.Men alla skolor följer inte skolans styrdokumentoch läroplanens intentionerom daglig fysisk aktivitet för alla elever.2,5 år efter att tilläggen skrevs in i läroplanenär det fortfarande många sominte uppmärksammat förändringen, ellergjort något åt den. Skulle fler organiserafysisk aktivitet om läroplanstexten vartydligare? Det är antagligen inte tillräckligtatt skriva att skolan skall sträva efteratt erbjuda fysisk aktivitet. En läroplanstextmåste vara tydligare än så.De effekter av medveten motoriskträning som redovisats (exempelvisHannaford, 1997; Mortensen, 1997;Ericsson, 2003) motiverar en tydligareskrivning i läroplanen, med betoning påbarns behov av regelbunden motoriskträning. Om skolan enbart ska strävaefter att erbjuda fysisk aktivitet blir detväldigt olika på olika skolor. För ettenskilt barn kan det få avgörande konsekvenserför såväl hälsa som lärande.Vilken typ av fysisk aktivitet ska skoleleverha?De skolor som erbjuder daglig fysiskaktivitet når inte alla elever, vilketSkolverket fått anmälan om (Jacobsson,2005). Det är framför allt äldre eleversom inte deltar i de fysiska aktivitetersom skolan ordnar. Bland de fysiska27


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 2 - 2 0 0 8aktiviteter som skolor erbjuder är promenadervanligast. Enligt en undersökningvid GIH är promenader en av deaktiviteter som elever i år 6 och 9 tyckerallra sämst om (Meckbach, 2005A) ochelever vid skolor som har den minstatiden schemalagd idrottsundervisningär mindre fysiska aktiva än de som harmer idrottsundervisning (Meckbach,2005B).Promenader och ”Vandrandeskolbuss” (Nilsson, 2000) är bättre förbarns motoriska utveckling än att bliskjutsad i bil (Ericsson, 2005A; 2005B).Men sannolikt behövs en mer medvetenmotorisk träning och kontrolleradevetenskapliga studier för att kunna dragenerella slutsatser om eventuella effekterpå motorik och kunskapsutveckling.Det finns ett tydligt behov av ökadkunskap om hur fysisk aktivitet i skolanska organiseras. Vilken typ av aktivitetska erbjudas och vem/vilka skaleda arbetet? Är det fritidspedagoger,föreningsledare, eller idrottslärare somska ansvara för elevers fysiska aktivitet?Vilken utbildning behövs för att ledarörelseträning för elever med motoriskabrister och andra funktionshinder? Ärdet genom promenader som elever fårett livslångt intresse för fysisk aktivitet?Enligt Engström (2005) har de mestaktiva motionsutövarna positiva erfarenheterav skolans idrottsundervisningi kombination med en högskoleutbildning.Handslaget och IdrottslyftetRegeringen avsatte i det så kalladeHandslaget en miljard kronor under enfyraårsperiod för satsningar på idrottensbarn- och ungdomsverksamhet.I det så kallade Idrottslyftet satsas nudubbelt så mycket. Dessa pengar kanidrottsföreningar få ta del av genom attsöka projektbidrag för att bland annatöka samverkan med skolan. Tanken äratt föreningsidrotten genom samverkanmed skolan ska nå alla barn och ungdomar,även dem som inte själva anmälersig till träning på fritiden. Går dennaambition att förverkliga? Hur väl lyckasidrottsföreningarna och deras ledaremed sitt uppdrag att utveckla metodersom lockar alla skolelever till hälsofrämjandefysisk aktivitet? En förstautvärderingsrapport av Handslaget(Ericsson, 2007) visar att idrottsledarekan behöva komplettera sin utbildninginom en rad områden såsom:• Barns motoriska utveckling• Att observera och stimulera barnsmotoriska utveckling på olika nivåer• Motivation och motivationsprocesserMUGI-övning 8 handlar om att obserera visuell och kinestetisk perception i leken ”Gör si-gör så”. I detta fall äruppgiften att uppfatta och kunna härma att armarna korsas, så att höger hand placeras på vänster knä ochtvärtom. Foto: Ingegerd Ericsson.• Grupprocesser och konflikthantering• Skadeförebyggande åtgärder ochomhändertagande vid olycksfall• Metodisk stegring inom redskapsträning• Mottagning och säkring vid redskapsövningar• Utökat övningsförråd av lekar ochuppvärmningsövningar för olikaåldersgrupper• Nedvarvnings-, trygghets- ochavslappningsövningarDe pågående forskningsprojekt somsyftar till att utvärdera regeringenssatsning på samverkan mellan skolanoch idrottsrörelsen (Riksidrottsförbundet,2007) behöver kompletterasmed forskning som tydligt belyser vilkaeffekter olika typer av fysisk aktivitet iskolan får.Intressant att notera i detta sammanhangär att Europaparlamentet(2007) i sin resolution betonar viktenav att alla skolelever på alla nivåerfår idrottsundervisning av utbildadeidrottslärare och att särskild hänsynska tas till elever med funktionshinder.Kritik har riktats mot att innehålleti skolämnet idrott och hälsa ofta skerpå pojkarnas villkor och liknar föreningsidrottensträning allt för mycket.Enligt min erfarenhet som idrottslärareoch lärarutbildare har olika typerav bollspel mer och mer kommit attdominera innehållet i idrott och hälsai svenska skolor, på bekostnad av redskapsgymnastikoch fristående rörelseprogram.Detta bekräftas i olika studieroch utvärderingar (Skolverket, 2003,2004; Carli, 2004).Bollek och bollspelsövningar är alldelesutmärkta aktiviteter för att tränaexempelvis öga-handkoordination ochrumsuppfattning. Men för att träna ochautomatisera grovmotoriska rörelsemönstersåsom att rulla, åla, krypa,klättra, hoppa och balansera behövsäven dans, fristående och redskapsgymnastik(Ericsson, 2003). För att kunnaplanera, organisera och genomföraredskapsträning på ett bra sätt behövsgoda kunskaper och erfarenhet avmottagning och skadeförebyggandeåtgärder.Det finns inga standardiserade träningsprogrameller metoder som passaralla barn med motoriska brister och detär inte tillräckligt att pedagogen är en”glad amatör”. För att kunna planerakvalificerad motorisk träning krävsspecifika kunskaper om utveckling avsinnen och kroppsrörelser samt kunskaperoch erfarenhet av att observerabarns grovmotoriska rörelsemönster(Gjesing, 1997). Barn är olika och barnmed svårigheter är i första hand barnsom behöver det som alla barn mår braav, fast i högre grad och på lite annorlundavillkor med hänsynstagande tillvarje barns olika förutsättningar.I kursplanen för skolämnet idrott28


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 2 - 2 0 0 8och hälsa (Skolverket, 2000) betonasallsidiga rörelseaktiviteters betydelseoch att positiva rörelseupplevelserfrämjar den motoriska förmågan.Vidare framhålls att barnet måste fåutveckla olika förmågor och funktionerav sensomotorisk och fysiskkaraktär samt att en allsidig rörelserepertoarkan lägga grund för en aktivoch hälsofrämjande livsstil. Att skolämnetidrott och hälsa har ett särskiltansvar för barn som har fysiska ochmotoriska svårigheter framgår tydligt,ett ansvar som borde omfatta alla somplanerar och leder fysisk aktivitet förskolelever.Specialpedagogiskt stödSåväl Skolverket som myndighetenlyfter fram behovet av att redan påett tidigt stadium kunna upptäcka närelever behöver särskilt stöd i undervisningen.Vikten av att utveckla effektivametoder för identifiering av barn medmotorik- och koncentrationsproblemvid skolstarten framhålls också oftaav idrottslärare, läkare och forskare,så att dessa får den hjälp med motoriskaoch perceptuella svårigheter debehöver. Dessa synsätt förstärks av deresultat som framkommit i Bunkefloprojektet,såväl när det gäller motorikoch koncentrationsförmåga somskolprestationer. Det finns alltså godaskäl till att utveckla tekniker för observationeroch rutiner vid tidpunkten förbarns skolstart.Skolhälsovårdens rutiner vidskolstarten har kritiserats för bristandekunskap och resurser. Barn med riskatt utveckla koncentrationssvårigheter,motoriska och/eller kognitivasvårigheter skulle kunna identifierasvid skolstarten med hjälp av relativtenkla metoder. Flera förslag på hur enundersökning vid skolstarten skullekunna se ut har presenterats, menför närvarande finns inte konsensusinom området (Ericsson, 2003). Detmätinstrument som använts för attobservera elevers motorik i Bunkefloprojektet,MUGI observationsschema,skulle kunna fungera som ett pedagogiskthjälpmedel även i andra skolor.MUGI observationsschema (Ericsson,2003) är avsett att användas framförallt vid skolstarten av idrotts- ochspeciallärare i samverkan med Skolhälsovården.Motorikobservationer börgenomföras rutinmässigt, för att tidigtfånga upp elever i behov av stöd i sinmotoriska utveckling. Motorikobservationernakan även vara ett komplementvid planeringen av generellapedagogiska metoder för alla eleveroch av specialpedagogiska individuellaåtgärdsprogram för elever i behov avsärskilt stöd.Motorik och lärandeElever, lärare, rektorer och föräldrarupplever att effekterna av skolornasarbete med daglig fysisk aktivitet äratt eleverna är gladare, det är lugnare iklassrummet, det är lättare att koncentrerasig, det sociala klimatet är bättreoch att elevernas kunskapsutvecklingpåverkas positivt. Arbetet med ökadfysisk aktivitet i skolan bör enligtmyndigheten ses som en del av skolanskunskapsuppdrag.Det verkar som om en satsning pådaglig fysisk aktivitet i skolan ger enbättre miljö för lärande vilket resulterari en förbättrad kunskapsutvecklinghos elever (Myndigheten för skolutveckling2005B, s. 17).Forskningsresultat från Bunkefloprojektet(Ericsson, 2003) visar attelever som haft utökad fysisk aktivitetoch extra motorisk träning i skolanfick bättre resultat på nationella prov isvenska och matematik än elever somendast haft skolans ordinarie idrottsundervisningtvå lektioner per vecka.Viktigt att betona är att den motoriskaträning som eleverna fick var mycketmer medveten än ett erbjudande omfysisk aktivitet; exempelvis vid behovextra motorisk träning en lektion/vecka. Information om motorikobservationeroch motorisk träning i Bunkefloprojektetfinns på www.mugi.se ochpå www.bunkeflomodellen.com.Enligt min uppfattning behövs merforskning kring det signifikanta sambandsom finns mellan motorisk statusoch skolprestationer. Även forskningsom kan belysa framgångsrika pedagogiskametoder samt hur skolgårdar ochutemiljö bör utformas för att stimuleramotorisk utveckling och lärandebehövs. Hur ser regeringen och landetspolitiker på det? Och hur kommerSverige och andra medlemsländeratt leva upp till Europaparlamentetsrekommendationer om tre schemalagdaidrottstimmar under ledning av utbildadeidrottslärare för alla skolelever?ReferenserCarli, B. (2004). The Making and Breakingof a Female Culture: The History of SwedishPhysical Education ’in a Different Voice’.(Doktorsavhandling). Göteborg: Utbildningsvetenskapligafakulteten, Göteborgs universitet.Engström, L-M. (2005). Barnidrott och vuxenmotionsom kulturellt uttryck. Stockholm:Idrottshögskolan & Lärarhögskolan. Tillgängligpå http://idrottsforum.org/articles/engstrom/engstrom050831.html.Ericsson, I. (2003). Motorik, koncentrationsförmågaoch skolprestationer. (Doktorsavhandling).Malmö: Institutionen för pedagogik,Lärarutbildningen, Malmö högskola.Ericsson, I. (2005A). Rör dig-Lär dig. Stockholm:SISU Idrottsböcker.Ericsson, I. (2005B). Motorik ur ett samhällsperspektiv:Finns det tid och rum för barn?Svensk Idrottsforskning, 14(3), 24-27.Ericsson, I. (2007). Hur ser utbildningsbehovetut bland idrottsledare i skolan? Rapport från ettforskningsprojekt om Handslaget. Stockholm:Riksidrottsförbundet. Tillgänglig 2007-06-08på http://www.idrottsforum.org.; 07-08-19 påMUEP Malmö University Electronic Publishing;Handslagsrapport 2007: 4. Tillgänglig 07-08-25på http://www.rf.se.Europaparlamentet (2007). Betänkande omidrottens roll i utbildningen. Utskottet för kulturoch utbildning. European Parliament, The LegislativeObservatory. Tillgänglig 2007-12-08 påhttp://www.europarl.europa.eu/oeil/FindByProcnum.do?lang=2&procnum=INI/2007/2086.Gjesing, G. (1997). Kropumulige Unger. Köpenhamn:DHLs förlag.Hannaford, C. (1997). Lär med hela kroppen– inlärning sker inte bara i huvudet. Jönköping:Brain Books AB.Jacobsson, E. (2005). Elever får för lite fysiskaktivitet. http://www.lararnastidning.net.Meckbach, J. (2005A). Ett ämne i förändring -lärares reflektioner över ämnet idrott och hälsa igrundskolan. Växjö: Presentation 3b, Idrottslärarstämman14-15 oktober, Växjö universitet.Meckbach, J. (2005B). Lärande miljöer – enstudie av idrottslärare från olika miljöer. I K.Redelius & H. Larsson (Red.), Leve idrottspedagogiken!En vänbok tillägnad Lars-MagnusEngström (ss. 239-254). Stockholm: HLS förlag.Mortensen, L. T. (1997). Dysleksi. Nordisktidskrift for specialpedagogikk, (1), 32-40.Myndigheten för skolutveckling (2005A). Eleverklarar skolan bättre om de rör på sig. Pressmeddelande2005-09-01. http://www.skolutveckling.se/pressrum/pressmeddelanden/press2005/ press20050901.shtml.Myndigheten för skolutveckling (2005B). Särskiltuppdrag att stödja och följa skolornasarbete med att genomföra ändringar som gjortsi Lpo 94 samt Lpf 94, i syfte att stärka skolansansvar att erbjuda daglig och regelbundenfysisk aktivitet (U2003/1020/S). Slutrapport2005-09-01. Dnr 2004:170.Nilsson, C. (2000). Gå & cykla till skolan. EttLundaMats-projekt. Lund: Tekniska förvaltningen,Lunds kommun. Tillgänglig 2007-12-16på http://www.mugi.se.Riksidrottsförbundet (2007). Forskningsrapporterom Handslaget. Tillgänglig 2007-12-16på http://www.rf.se/ImageVault/Images/id_425/ImageVaultHandler.aspx.Skolverket (2000). Grundskolans kursplaneroch betygskriterier. Stockholm: Fritzes Kundservice.Skolverket (2003). Skolverkets avrapporteringav rapporten Skolämnet Idrott och hälsa i Sverigesskolor – en utvärdering av läget hösten2002. Dnr 75-2001-04045.Skolverket (2004). Nationella utvärderingenav grundskolan 2003. Dnr: 75-200: 04-045.Tillgänglig 2004-10-10 på http://www2.skolverket.se/BASIS/skolbok/.29


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 2 - 2 0 0 8Ingen gympa för mig!– en undersökning av skälen till att elever intedeltar i ämnet idrott och hälsaFör merparten av alla elever är idrottsundervisningen ett av skolans populäraste ämnen. Samtidigtfinns det elever som nästan aldrig deltar i kärnämnet idrott och hälsa.Fysisk aktivitet kan kopplas till ökat välmående och självkänsla. Samtidigt är fysisk inaktiviteten hälsorisk och en stillasittande livsföring kan kopplas till en rad folkhälsosjukdomar.Ökningen av övervikt och barnfetma är endast ett exempel i barnpopulationen. Konsekvensernaav en fysiskt inaktiv livsstil ser vi dock inte till fullo förrän i vuxen ålder.Görel BråkenhielmSkolöverläkareStockholmIdrottsämnet ska bidra till atteleverna får en stark tro på sig självaoch sin egen förmåga samt inspirera tillett livslångt intresse för fysisk aktivitet.Är det så? Undersökningar visar att detfinns grupper av elever, framför allt ihögre åldrar och fler flickor än pojkar,som känner obehag och oro för ämnet(Redelius, 2004; Eriksson, 2003).Elever, negativa till idrottsämnet, uppfattarofta att deras föräldrar inte anserämnet viktigt och har en bristandetilltro till den egna förmågan. Trots attlärarna uppfattar att prestationsmomenteninte alls är lika framträdandeidag som tidigare upplever mångaelever att mycket i ämnet går ut påatt prestera. Redelius konstaterar att”ämnet idrott och hälsa ska ge elevernaen god självbild och inspirera tillfortsatt fysisk aktivitet. Det kan då intevara acceptabelt att så många eleveri grundskolans senare år känner sigdåliga och utsatta på lektionerna”. I enakademisk avhandling beskrev BjörnSandahl 2004 idrottsundervisningensom i alltför hög grad inriktad på deintresserade eleverna.I studien ”Ung livsstil” har idrottsforskarenUlf Blomdahl, Idrotts- ochkulturförvaltningen i Stockholm,tillsammans med docent Stig Elofsson,Stockholms universitet försökt beskrivaoch analysera ungdomars livsvillkori Stockholm. Studien kan bekräftamycket av ovanstående, att graden avfysisk aktivitet på fritiden kan kopplastill deltagandet på idrottslektionerna,till goda betyg i skolämnen, till familjensekonomiska resurser, men ocksåatt utbudet vare sig på fritiden ellerinom idrottsämnet motsvarar önskelistanför flickor i högstadie- eller gymnasieålder,vilket särskilt gäller flickormed invandrarbakgrund.Det finns alla skäl att skolhälsovårdoch ämnet idrott och hälsa har ett närasamarbete. Många elever, negativa tillidrottsämnet, är samtidigt aktuellainom skolhälsovården av andra orsakerän att de inte är med på idrottslektionerna.Skolhälsovården blir ävenengagerad i att bedöma elever, vilkabehöver en tillrättalagd, ofta individualiseradundervisning. Ibland förväntasockså skolhälsovården retroaktivtkunna bedöma om det har funnitsmedicinska orsaker till långvarigfrånvaro från idrottslektionerna. Vadberor det på att vissa elever nästan elleraldrig deltar? Är det hälsoproblem ellerbristande välbefinnande som är hindret?Finns det en koppling till skolansintresse och möjligheter att individualiseraundervisningen? Är frånvaronbegränsad bara till idrottstimmarna?För att söka svaret på dessa frågorgjorde skolhälsovården i Stockholm2005 en deskriptiv undersökning avvilka individ- respektive skolmiljömäs-30


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 2 - 2 0 0 8Idrottsämnet skall bidra till att eleverna får en stark tro på sig själva och sin egen förmåga samt inspirera till ett livslångt intresse för fysisk aktivitet. Är det så?Foto Scanpix SwedenIndividrelaterade faktorerBland pojkar i åk 8 befanns de medrisk för IG i idrott och hälsa röka mer,oftare dricka alkohol, skolka mer,trivas sämre i skolan och på fritidensamt tycka skolarbetet vara mindreintressant. Däremot fanns ingen skillnadmellan grupperna när det gälldeförekomst av magont, huvudvärk,lätthet till ilska eller om skolarbetatuppfattades intressant, ej heller vadgäller frågorna om mobbning, upplevelseav längd/vikt och pubertetsutvecklingeller oro för någon i familjen.Att IG-gruppen är relativt liten bidrartill en osäkerhet vad gäller resultaten.Det statistiska underlaget för att sägaatt pojkgrupperna skiljer sig åt i dessafrågor saknas. Den allmänna trivseln ilivet är däremot signifikant sämre hospojkar med risk för IGBland flickor med risk för IG i åk 8var rökning, alkoholintag, skolk, bristandetrivsel i skolan, med skolarbetetoch på fritiden mer frekvent än iblandövriga flickor. Förekomsten av magontoch huvudvärk var signifikant lägrei IG- gruppen. Dessa flickor var intemer bekymrade för någon i familjenmen var till skillnad från pojkarna merutsatta för mobbing än övriga. De hadeockså en signifikant tidigare pubersigafaktorer som kan tänkas varakopplade till att elever inte deltar iämnet idrott och hälsa eller riskeraratt få icke godkänt (IG) i detta ämne.Bearbetning och sammanställning avresultaten har gjorts av skolläkarnaErik Belfrage, Margaretha Leissner,Maria Ohlsson och Susanne Rudbergtillsammans med skolöverläkarenGörel Bråkenhielm. Den statistiskabearbetningen är utförd av GöranGranath.MetodUndersökningen genomfördes underläsåret 2005/06 i samarbete medidrottslärarna i år 8 och gymnasiet åk1. Den begränsades till år 8 respektiveåk 1 i gymnasiet för att kunna utnyttjauppgifter som framkommit vid skolsköterskanshälsosamtal med eleverna.Elever med lågt deltagande och risk attinte uppnå målen i idrott och hälsa igrundskolans åk 8 respektive gymnasietsåk 1 spårades under höstterminen2005 via skolornas idrottslärare. Samtligadessa elever erbjöds skolläkarkontaktför undersökning och samtal kringfaktorer såsom rökning, alkoholvanor,skolk, intresse för skolarbetet, trivseli skolan, trivsel på fritiden, idrott påfritiden, lätthet till ilska, magont samthuvudvärk. Dessutom ställdes frågorom man varit utsatt för mobbing,kände oro för någon i familjen, tillfredställelsemed vikt, längd och pubertetsutvecklingensamt hur man trivdes medlivet enligt en 10-gradig skala. Svarenjämfördes med dem från skolans övrigaelever. BMI-data insamlades från alla”IG-elever” i åk 8 för att jämföras medskolhälsojournalens BMI-kurva baseradpå normalmaterialet i studien avAlbertsson-Wikland et.al (Acta Pediatr89:1-11,2000). För barn innebär Iso-BMI > 25 övervikt och Iso-BMI >30fetma. Tillgång till kontrollmaterial förgymnasieelever saknades, men en jämförelsemellan ”IG”-elever i åk 8 och igymnasiets åk 1 utfördes.Vid personlig intervju med idrottsläraresåväl i åk 8 som i gymnasietinsamlades uppgifter och lärarnaskommentarer avseende förekomstenav samundervisning, specialgymnastik,förekomst av åtgärdsprogramrespektive elevvårdskonferens för elevsom ej deltar i ämnet, möjligheten attavstå från dusch respektive att duschai avskildhet samt gällande betygskriterier(prestation/ej prestationsinriktade=deltagit). Total skolfrånvaro för”IG”-elever inhämtades från skolor därdenna fanns registrerad.ResultatI åk 8 identifierades 257 (120 pojkar;137 flickor)/4800 elever (5.4%)”IG”-elever. Motsvarande siffror förgymnasiets åk 1 var 306 (144 pojkar;164 flickor)/4726 (6,5%). Störst andelåterfanns inom handelsprogrammet(24,8%), barn och fritidprogrammet(24%) respektive individuella (22%)programmet i kontrast till eleverna pånaturvetenskapliga (1,7%) samhällsvetenskapliga(3,7%) och tekniskaprogrammen(4%)31


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 2 - 2 0 0 8tet än övriga flickor. Den allmännatrivseln med livet är sämre även hosflickor med IG.Vad gäller BMI hade elever, somriskerade IG i idrott och hälsa, etthögre BMI jämfört med normalvärdeni skolhälsovårdsjournalensBMI-kurva. Detta gällde båda könenoch i bägge åldersgrupperna. FörväntatBMI för åldersgruppen inomparentes:Pojkar åk 8: BMI 22,4 (19,6)Pojkar år 1 gymnasiet: 23,3 (21,0)Flickor åk 8: BMI 21,9 (19,6)Flickor år 1 gymnasiet 22,3 (20,8)Pojkarna som riskerade IG i idrottoch hälsa hade således något högreBMI än flickorna med IG-risk. Detsågs ännu tydligare vid jämförelse avhur många (%) i varje grupp som varöverviktiga eller feta (iso-BMI >25):Pojkar åk 8 - 36,4% resp. 29,4% igymn.år 1 Flickor åk 8 – 26,9% resp.20,8% i gymn. år 130% av eleverna med risk för IG iidrottsämnet i åk 8 rapporterades hanågon form av funktionshinder:16 % hade inlärningsproblem(Dyslexi, ADHD, svag begåvning,austism)5 % psykiska funktionshinder (psykisk sjukdom, anorexia nervosa)9% fysiska funktionshinder ( neurologisksjukdom, skolios, hörselnedsättning,astma, hjärtfel)Skolmiljörelaterade faktorerBland de analyserade skolmiljöfaktorernasågs en korrelation mellan frekvensIG och duschtvång (p=0.001)respektive prestationsinriktade betygi ämnet ”idrott och hälsa” (p=0.006).En interaktion mellan dessa faktorerförelåg även (p=0.04).Tillgång till idrottslokaler avlämplig storlek och utformning varytterligare en miljöfaktor av stor betydelsenär det gällde att ha ett flexibeltutbud av aktiviteter, som kundetillmötesgå elever med särskildabehov. En riskfaktor för frånvaro varom idrottslokalen låg på avstånd frånskolan. Då kom flera elever lätt bortpå vägen. Detsamma var fallet omidrottslektionen var placerad i sluteteller början av dagen eller vid lunchtid.Om lokalerna inte låg i närhetenfick ämnet av praktiska skäl därtilloftare en sådan lektionstid.Resultat från intervjuer med lärare iidrott och hälsaVad gör skolan för att stödja elevermed IG-varning i idrott och hälsa?Alla frågor är inte besvarade iFigur 1. Samband duschkrav / %IGFigur 2. Samband betyg / IGElever år 8/ Elever gymnasiet år 1Ja Nej Ibland AnnatSamundervisning? 37 /16 10 / 0 5 / 0 0 / 0Specialundervisning? 18 / 3 33 /13 0 / 0 1 / 0Mentor involveras? 42 /13 3 / 2 5 / 0 2 / 1Elevhälsoteam involveras? 26 /11 23 / 4 3 / 0 1 / 1Åtgärdsprogram? 38 / 12 13 / 2 0 / 1 2 / 1Tabell 1.Svar idrottslärare åk 8: Svar idrottslärare gymnasiet år 1:Prestation helt avgörande 12 Prestation avgörande 6Närvaro avgörande 28 Närvaro avgörande 9Fullständig närvaro krävs 1 Ingen kommentar 1Man ska ha aktivt deltagit 1Simning undantagen 1Delvis prestation 1Ingen kommentar 8Tabell 2.32


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 2 - 2 0 0 8samtliga skolor. De inkomna svarenfördelade sig enligt Tabell 1.Vilka kriterier påverkar betyget? Ivilken grad är betygen prestationsbaserade?Det visade sig finnas en stor variationi betygskriterierna och därmed denenskilde läraren bedömde eleverna tilloch med mellan olika lärare på sammaskola (Tabell 2):Jämförelser mellan elever i år 8 ochgymnasiet åk 1För pojkar med risk för IG i idrott ochhälsa befanns symtom såsom magontoch huvudvärk vara mer frekvent i år 8än i gymnasiet. Pojkarna i år 8 trivdesbättre i skolan och på fritiden ävenom de idrottade mindre ofta. Gymnasiepojkarnarökte och drack oftare änpojkarna i år 8.Även för flickorna fann vi attgymnasieeleverna rökte och drack meralkohol, medan flickorna i år 8 hademer magont och blev lättare arga. Detrivdes bättre med fritiden, men idrottademindre än gymnasieflickorna.DiskussionResultaten visar att de elever, somriskerar få IG i ”Idrott och hälsa” oftauppvisar en mer omfattande problematikmed riskbeteende och ibland avbrutenskolgång som följd. Hos flertaletfinner vi en ökad sårbarhet, en psykosomatiskproblematik och inte minstneuropsykiatriska funktionshinder somytterligare lägger hinder i vägen.Att kroppslig avvikelse är grundför dålig självkänsla hos ungdomar ärväl känt. I en miljö där kroppen ochkroppsliga prestationer ska jämförasär det stor risk att elever med svagsjälvkänsla sviktar. Detta ställer storakrav på idrottsämnets utformning. Denhöga andelen av funktionshinder hoselever med risk för IG i ämnet antyderatt skolan inte lever upp till att mötadessa elevers behov. Övervikt ochfetma tycks också vara en individfaktorav betydelse för IG i idrott och hälsa.Av pojkarna i vår undersökning var 36% (år 8) respektive 29 % (gymnasiet)överviktiga eller feta, vilket är betydligthögre än i normalpopulationen, därförekomst 8% (Stockholm) – 24%(Västernorrland)redovisas. För flickornaär 27 % i år 8 resp. 21 % åk 1gymnasiet överviktiga eller feta, vilketär högre än normalpopulationen menej så högt som pojkarnas värden. Atteleverna med risk för IG i idrott ochhälsa i högre grad är överviktiga/fetaantyder att skolan inte heller för dessaelever förmår möta deras behov. Dennahöga andelen överviktiga/feta blandIG-pojkarna på högstadiet antyder attde i alltför hög grad uppfattar ämnetidrott och hälsa som tävlingsinriktatoch den jämförelse som görs av bådeprestationer och kroppen bidrar till attde hellre avstår från att deltaga.IVIK-klasserna står för en så stordel av frånvaron att man kan frågasig om det är meningsfullt att erbjudafysisk aktivitet i grupp för dessa elever.Trots hög frånvaro generellt har mångaav dessa elever kommit till skolläkarbesöketoch haft många frågor om sinhälsa. Kanske vore det mer meningsfulltom var och en av dessa elever istället för undervisning i idrott ochhälsa erbjöds en ordentlig genomgångav sin hälsosituation kopplat till enkonditionsbedömning och en individuelltupplagd motionsplan i närasamarbete elev, skolhälsovård ochidrottslärare – ett sätt att lotsa elevenin i ämnet inför de följande tre gymnasieårenmen också till en fysiskt aktivfritid.Skolans förmåga att möta de olikaelevernas svårigheter bidrar väsentligttill utfallet. Samundervisning var enligtflertalet elever inte något skäl i sig –förutsatt att läraren var uppmärksampå elevens svårigheter. Det finns etttydligt samband mellan prestationsinriktadebetyg och frekvensen IG liksomdet även gör mellan ”duschtvång” ochIG.Vad ska betygsättas? Det stårmycket lite om prestationer, ändåupplever eleverna att det är dessa somräknas. Den nationella kursplanenger riktlinjer som betonar att elevenskunskaper om vilka faktorer sompåverkar den egna hälsan är en viktigbedömningsgrund. Sådana aspekter skaligga till grund för betygen och därförkan man rimligen fråga sig: Har pojkarstörre kunskaper om vad som påverkarhälsan? Har de bättre förmåga attanvända kroppen på ett ändamålsenligtsätt? Eller, ger lärarna betyg på andragrunder än de ovan stipulerade? Deterhållna betyget har säkert betydelseför elevernas inställning till ämnetliksom för uppfattningen om den egnaförmågan. Det riskerar bli ett betyg på,om man duger - eller ej?Varför betyg? Argument som försfram är att betygen är viktiga förelevernas framtidsutsikter och förelevens självkänsla. Vid lärarintervjuernauppgav många lärare att de skulleföredra att inte behöva sätta betyg ochsåg detta som ett hinder för att kunnafokusera på hälsoundervisningen.Vid skolläkarnas samtal med elevernaanges betygen som ett skäl att intedelta. Kan man då inte fråga sig: Ombetygen gör att elever väljer bort ämnet– har de då inte spelat ut sin roll? Dåkommer betygen att motverka ämnetssyfte - att medverka till att alla eleverhittar en livsstil som innebär rörelse ochmotion och som ger viktiga kunskaperom den egna kroppen.Hur kan vi organisera en undervisningsom möter alla elever? Kanundervisningen ske på lika villkorför pojkar och flickor? Skolidrottensbetydelse kan inte nog överskattas urett livsperspektiv. Rimligen är det ett avskälen till att ämnet karaktäriseras somkärnämne. Hur stämmer det överensmed den timreduktion som skett? Detfinns något motsägelsefullt i att å enasidan benämna det som kärnämne – åandra sidan minska dess omfattning tillen homeopatisk dos och kompenseradet med ”strävansmål” och betoning avföräldrarnas ansvar? Den inställningenskiljer sig från hur skolan resonerar närdet gäller andra skolämnen.Gav undersökningen svar på vårafrågor? När eleverna inte deltar - är detpå grund av hälsoproblem eller bristandevälbefinnande? Finns det en kopplingtill skolans intresse och möjligheteratt individualisera undervisningen? Ärfrånvaron begränsad bara till idrottstimmarna?Undersökningens värde begränsas avidrottslärarnas subjektiva urval. Vissalärare kan ha haft ambitionen att hellrefria än fälla, vilket kan ha medfört enunderrapportering. Vidare finns att tahänsyn till att den skillnad som visadesig finnas mellan olika lärares betygssättningvilket borde avspegla sig ävennär det gäller att avgöra vilka elever somriskerar IG. Därtill kommer att flera avde inrapporterade eleverna inte längregick i skolan, när skolläkaren försöktefå träffa dem. Trots det finner vi:• Deltagande i idrott och hälsa beror påindividuella faktorer.• Hur dessa hanteras av skolan ochidrottslärarna blir avgörande för omeleven deltar eller ej.• Betygsättningen, duschtvånget, idrottslokalernasutseende och läge samt detorganisatoriska utrymmet för flexibla,individualiserade lösningar är allafaktorer som i hög grad påverkar.• Att inte delta i idrott och hälsa är enriskfaktor och ofta ett första steg i enskolkutveckling.För ev. frågor och referenser– vänd dig till Görel Bråkenhielm:gorel@brakenhielm.se33


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 2 - 2 0 0 8Alla idrottsliga regler måste varaförenliga med EG-rätten– EG-domstolen begränsar idrottens rättsligasärställningEG-domstolen och dess domar har under senaste åren ofta diskuterats i svensk media.Framförallt har domen i målet Laval mot Byggnadsarbetareförbundet, det s.k. Vaxholmsmålet,varit källa för omfattande diskussion. Många kommentatorer framhåller domen somupprörande eftersom EG-domstolen inskränker svenska fackföreningars möjlighet att vidtastridsåtgärder och därigenom hotar den s.k. svenska modellen. Med hänsyn till de mångalikheterna är det intressant hur relativt lite uppmärksamhet ägnats åt domen i Meca-Medinadär EG-domstolen på ett liknande sätt begränsade idrottsorganisationers traditionellamöjlighet till självstyre.Johan LindholmJuridiska institutionenUmeå universitetI denna artikel skall jag redogöraför de krav som EG-rätten ställer påidrottsliga regler. I EG-domstolenspraxis på idrottsområdet, vilken nuär inne på sitt tredje decennium, kanman skönja en tydlig utvecklingslinje:professionell och semiprofessionellidrottsverksamhet skall i allt högreutsträckning underkastas de EGrättsligakrav som gäller för andraekonomiska verksamheter och dettaomfattar även centrala delar av detidrottsliga utövandet. Här nedan skallredogöras för utvecklingen i EGdomstolenspraxis och hur den 2006kulminerar i nämnda Meca-Medina.Denna utveckling kan lämpligen delasupp i tre faser: en något blygsam tillämpningav EG-rätten på idrottensområde under de första tjugo åren sompå ett uppseendeväckande sätt bröts1995 genom domen i Bosman. Bosmanär sannolikt bekant för många menutvecklingen i praxis efter Bosman harfått förhållandevis lite uppmärksamhet.Bosman följdes av andra avgörandensom delvis utvecklade EG-domstolensställning kring EG-rättens tillämpningpå idrotten.Dessa domar är intressanta menfokus för denna artikel är EG-domstolensdom i Meca-Medina som uridrottsligt hänseende är lika viktigtsom Bosman eller kanske till och medviktigare. Domen kommer att analyserasnedan men kortfattat innebär dendels att alla idrottens regler är underkastadeEG-rättens krav, dels att dessaEG-rättens krav inte är begränsade tillrätten till fri rörlighet för arbetstagareoch tjänster, vilket varit fallet i tidigaremål, utan också andra EG-rättsligaskyldigheter och då främst EU:s konkurrensregler.Genom Meca-Medinahar EG-domstolen avsevärt utökatmöjligheterna att med hjälp av EGrättenutmana idrottens regler.1974–1994: Ett undantag för ”rentsportsliga regler” etablerasSå tidigt som 1974 ombads EG-domstolenta ställning till frågan om derätt- och skyldigheter som EG-rättenger upphov till också är tillämpliga på34


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 2 - 2 0 0 8idrottsliga regler. I Walrave ifrågasattetvå holländare en regel som internationellacykelförbundet (UCI) och denationella cyklistförbunden antagitenligt vilken farthållaren skall varaav samma nationalitet som cyklistenvilket enligt dem utgjorde ett hinder avfri rörlighet för arbetskraft i strid medEG-fördraget. Enligt artikel 39 i EGfördragetär det förbjudet att hindraarbetstagare från att röra sig mellanmedlemsstaterna, särskilt genom direktdiskriminerande regler som behandlarindivider olika på grund av de har sinhärkomst i annan medlemsstat.EG-domstolen svarade att EGrättenomfattar inte bara nationell lagoch nationella beslut men också reglerantagna av idrottsorganisationer, ävensådana som ursprungligen antagits aven internationell organisation. Vidarekonstaterade domstolen att idrottsutövaresom söker betald anställningeller som erbjuder tjänsteprestationmot ersättning i princip omfattasav EG-rättens regler eftersom dessagäller för all ekonomisk verksamhet.Det framgår således redan av domeni Walrave att professionell och semiprofessionellidrott kan omfattas avEG-rättens krav. Från detta undantaremellertid EG-domstolen ”fråga av rentsportligt intresse vilken som sådan intehar något med ekonomisk verksamhetatt göra” vilket frågan i Walraveansågs utgöra. EG-domstolen utvecklarinte i domen vad som kännetecknardessa ”rent sportsliga” frågor menav domen framgår att åtskillnad börgöras mellan, å ena sidan, regler som ärhänförliga till den professionella idrottensekonomiska aspekter och, å andrasidan, regler som är hänförliga till denidrottsliga aktiviteten som sådan.Detta bekräftades två år senare iEG-domstolens dom i Donà. GaetanoDonà hävdade att rätten till fri rörlighetför arbetskraft kränktes genom attitalienska fotbollsförbundet i principendast beviljade medlemskap till italienskamedborgare och antagit reglersom endast tillät förbundsmedlemmaratt delta i matcher som hel- eller halvprofessionella.EG-domstolen upprepadevad den sagt i Walrave och slogfast att EG-rätten inte förbjuder regler”som utesluter utländska spelare fråndeltagande i vissa matcher på grundersom inte är av ekonomisk natur, utansom beror på dessa matchers särskildakaraktär och innehåll och därför uteslutanderör sporten som sådan, somt.ex. vid landskamper.” Den relevantafrågan är således enligt Donà om denidrottsliga regeln ifråga är motiverad© European Communities, 1995-2008på grunder som ”uteslutande rör sportensom sådan”. I linje med annan EGrättsligpraxis uppställer EG-domstolenockså som krav att regleringen ska ledatill ändamålet och inte gå utöver vadsom krävs för att uppnå detta.1995–2005: EG-domstolen smälleridrottsorganisationerna på fingrarnaRedan innan domen i Bosman stoddet alltså klart att idrottsliga regleromfattas av EG-rättens krav om denidrottsliga verksamheten är att betraktasom ”ekonomisk verksamhet” i EGfördragetsmening. En första förutsättningär att idrottsutövandet sker motnågon form av ersättning. Även om såär fallet skall emellertid regler som harett nära samband med den idrottsligaverksamheten, ”rent sportsliga regler”,undantas från rättslig prövning vilkensåledes är begränsad till idrottsligaregler som hör samman med idrottensekonomiska dimension.Mot denna bakgrund kan det iretrospekt framstå som något överraskandeatt så stor uppmärksamhettillägnats Bosman. I domen förklaradeEG-domstolen att EG-rättenskrav på fri rörlighet för arbetstagareär tillämpligt på regler som utfärdatsav idrottsförbund om den idrottsligaverksamheten kan anses utgöra ”ekonomiskverksamhet” i EG-fördragetsmening och till detta hör professionelloch halvprofessionell idrottsutövaresom i rättslig mening bör likställas medandra förvärvsarbetare och tjänsteleverantörer.Således konstateradeEG-domstolen att Jean Marc Bosman,en professionell belgisk fotbollsspelareutan kontrakt som ville söka sig till enfransk klubb, omfattades av den rätttill fri rörlighet för arbetskraft somåterfinns i EG-fördraget. Att så varfallet framgick tämligen klart redanav domarna i Walrave och Donà. Tillskillnad från i de målen fann dockEG-domstolen i Bosman inte någonanledning att tillämpa undantaget för”rent sportsliga regler” vilket fick tillföljd att idrottsliga regler för förstagången måste ändras på grund av EGrätten.Som läsaren möjligen kännertill resulterade detta i att idrottsorganisationerförbjöds kräva övergångs-,utbildnings- eller utvecklingsersättningav en klubb som vill anställa spelaresom saknar kontrakt från annan medlemsstatoch att idrottsorganisationerinte får begränsa antalet professionellaspelare från andra medlemsstater.I Bosman tillämpade EG-domstolensom nämnt inte något undantag för”rent sportsliga regler”. Att undantagetalltjämt existerade bekräftades emellertid2000 genom domen i Deliège därEG-domstolen tillämpade en analyssom nära följer den i Walrave. ChristelleDeliège var en belgisk judoutöverskasom ville delta i en internationelljudotävling i Paris för att därigenomha möjlighet att kvalificera sig till OSi Atlanta. När belgiska judoförbundetinte valde ut Deliège för att delta i tävlingenifrågasatte hon om urvalssyste-35


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 2 - 2 0 0 8met var förenligt med EG-rättens krav.Deliège ansåg att hon var professionelleller semiprofessionell idrottsutöverskasom omfattades av rättigheten i artikel49 i EG-fördraget att fritt erbjuda sinatjänster i andra medlemsstater ochatt urvalssystemet utgjorde en otillåtenbegränsning av denna rättighet.EG-domstolen konstaterade att rättentill fri rörlighet för tjänster i och försig omfattar idrottsregler men att detär ofrånkomligt att antalet deltagare itävlingar på ett eller annat sätt begränsasoch att uttagningsregler därför intei sig utgör en otillåten begränsning avfri rörlighet för tjänster. Resonemangeti Deliège påminner mycket om det iWalrave.Samma år hade EG-domstolenytterligare ett tillfälle att klargöra rättsläget.Lehtonen gällde en finsk medborgaresom spelade för ett finskt lag mensom i slutet av finska mästerskapsserienfick anställning av en belgisk basketklubb.På grund av internationellabasketförbundets (FIBA) regler omspelarövergångar som var tillämpligai det belgiska förbundet vägrades Lehtonenatt spela eftersom tidsperiodenför spelarövergångar hade passerat. Tillsaken hör också att det hade förhållitsig annorlunda om Lehtonen flyttatfrån en klubb utanför Europa. Måletgällde huruvida dessa regler utgjordeett otillåtet hinder av Lehtonens rätt tillfri rörlighet för arbetskraft. Det hadevarit klargörande om EG-domstolenkonstaterat att reglerna ifråga var ”rentsportsliga” och därför föll utanför EGrättenstillämpningsområde. EG-domstolenlämnade istället åt den nationelladomstolen att avgöra om ”särbehandlingenär berättigad av objektiva skälsom endast berör idrotten som sådan. . . .”Meca-Medina: Inga regler eller EGrättsligarättigheter undantasI samband med världscupen i långdistanssimningi Brasilien 1999 testadesimmarna David Meca-Medina ochIgor Majcen positivt för den anabolasubstansen nandrolon. Enligt de reglermot dopning som gällde vid tillfälletvar gränsvärdet för nandrolon 2 ng perml urin och Meca-Medina och Majcentestade 9,7 respektive 3,9 ng per mlsom avstängdes på fyra år. Skiljedomstolenför idrott (CAS) förkortadedock senare avstängningen efter att detvisat sig att konsumtion av kött frånokastrerade hangrisar kan medföraförhöjda värden av nandrolon.Meca-Medina och Majcen valdeatt angripa anti-dopningreglerna på36EG-rättslig väg genom att lämna ettklagomål till kommissionen där manhävdade att reglerna stred mot EGrätten.Kommissionen avslog ansökanoch Meca-Medina och Majcen klagadedå till förstainstansrätten, en domstolunder EG-domstolen.I linje med EG-domstolens tidigarepraxis menade förstainstansrätten attman inledningsvis måste avgöra omreglerna ifråga är ”rent sportsliga”och därför inte omfattas av EG-rättenskrav. Vid bedömning om en regelär ”rent sportslig” bör man enligtförstainstansrätten titta på de övervägandensom ligger till grund för regelnoch om de är nödvändiga för idrottensexistens. Hit hör enligt förstainstansrättenregler om sammansättningen avlandslag, uttagning till tävlingar ochregler om matchlängd eller spelarantal.Förstainstansrätten konstateradeatt regler om dopning är bland ”deviktigaste reglerna inom idrotten” ochgrundas på rent idrottsliga överväganden,såsom bevarandet av fair play ochbevarandet av idrottsutövarnas hälsa,och därför inte omfattas av varken denfria rörligheten för tjänster eller EU:skonkurrensrätt.Förstainstansrättens resonemang iMeca-Medina ligger väl i linje med tidigareavgöranden från EG-domstolen.Det var därför förvånande att EGdomstolenförkastade existensen av ettundantag för ”rent sportsliga regler”.Enligt domen i Meca-Medina omfattastvärtom alla aspekter av professionellidrottsutövning av EG-rättens krav.Till skillnad från Förstainstansrättenmenade EG-domstolen att allaidrottens regler, även t.ex. sådana ommatchlängd, måste överensstämmamed EG-rätten och får således inte påett otillåtet sätt begränsa de rättighetersom EG-rätten ger upphov till.Av Meca-Medina följer att när detgäller professionell eller semiprofessionellidrott omfattas alla idrottsligaregler av alla EG-rättens krav. Detinnebär dock inte att alla idrottsligaregler bryter mot EG-rätten. Varjeidrottslig regel skall prövas för sig motvarje skyldighet enligt EG-rätten ochvid en sådan prövning är det möjligtför idrottsverksamheten att, liksomandra ekonomiska verksamheter,försvara reglerna. Meca-Medina får tillföljd att individuella idrottsutövare,klubbar, förbund och andra som anseratt de missgynnas av en idrottslig regelkan utmana denna på rättslig väg. Omden som klagar kan visa att regelninkräktar på EG-rätten, t.ex. att deninverkar på den fria rörligheten ellerhämmar konkurrensen inom EU, såfaller det på idrottsverksamheten attvisa att regeln är motiverad för attkunna bedriva den idrottsliga verksamhetensom sådan, leder till sitt avseddamål och inte går utöver vad som ärnödvändigt. Det finns inte längre någotundantag för ”rent sportsliga regler”som idrottsverksamheten kan gömmasig bakom för att slippa motiveravarje regels existens, utsträckning ochutformning.Det är lätt att underskatta betydelsenav Meca-Medina. I likhet medde tidigare målen Walrave och Donàresulterade inte domen i någon ändringav idrottsliga regler. EG-domstolenfann inte att dopningreglerna i Meca-Medina stred mot EG-rätten menutgången var hänförligt till de särskildaomständigheterna i målet. Målet hadebörjat med en anmälan till kommissionensom denna avslagit. Underdessa omständigheter var det upp tillMeca-Medina och Majcen att visaatt kommissionen gjort en uppenbartoriktigt bedömning, ett beviskrav somde enligt EG-domstolen inte uppfyllde.Det beskrevs ovan hur EG-domstolen iWalrave och Donà slog fast de principersom sedermera tillämpades iBosman. Den princip som domstolenetablerat i Meca-Medina kommer påmotsvarande sätt att tillämpas i framtidamål och kan få mycket långtgåendekonsekvenser.Som ett exempel på följderna avEG-domstolens ändrade inställning ärdet sannolikt att de tidigare avgjordamålen Walrave och Donà skullebehandlas annorlunda om de komunder EG-domstolens prövning idag.Eftersom något undantag för regler ochfrågor av ”rent sportsligt intresse” intelängre finns skulle Walrave och Kochha rätt att få prövat om ett nationalitetskravför farthållaren kan utgöradiskriminering av utländska arbetstagare.På samma sätt skulle ChristelleDeliège ha rätt att få prövat om urvalssystemettill judotävlingar är förenligtmed EG-rätten.Det bör i detta sammanhang uppmärksammasatt den inställning somEG-domstolen uttrycker i Meca-Medinapå intet sätt utgör EU:s officiella.Tvärtom har EU:s övriga institutionerunder de senaste åren allt tydligareuttryckt stöd för idrottens särart ochrätt till självbestämmande. År 2000uttalade europeiska rådet sitt stöd tillidrottsorganisationernas självständighetoch påtalade att EU vid vidtagande avåtgärder bör ”beakta idrottens sociala,fostrande och kulturella funktion . . .


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 2 - 2 0 0 8.” Samma tankegångar återfinns i dennyligen utkomna vitboken om idrottdär kommissionen uttalar att idrottsregleroch andra aspekter av idrottensorganisation är acceptabla om de ärmotiverade av legitima idrottsintressen,ändamålsenliga och proportionellaäven om de annars kan anses bryta motEG-rätten. Man kan således säga attEG-domstolen genom Meca-Medinadelvis kommit på kollisionskurs medEU:s övriga institutioner.Konkurrensreglernas tillämpning påidrottenMeca-Medina är av stor betydelsegenom avskaffandet av undantaget för”rent sportsliga regler”. Domen haremellertid även en annan aspekt sombör uppmärksammas. I målet gjordeMeca-Medina och Majcen gällande attdopningreglerna främjar den Internationellaolympiska kommitténs (IOK)ekonomiska intressen och utgör ett ledi ett samordnat förfarande mellan IOKoch de ackrediterade laboratorium somutför testerna. Artikel 81 i EG-fördragetutgör en del av EG:s konkurrens rättoch förbjuder konkurrensbegränsandeavtal och överenskommelser.Idrottsutövarna i Bosman, Deliègeoch Lehtonen hade tidigare hävdatatt EU:s konkurrensregler borde varatillämpliga även på idrottsverksamheten.Förutom nämnda artikel 81hävdade man alternativt att idrottsorganisationernagenom att lägga framsina regler missbrukade sin dominerandeställning på området, något somförbjuds i artikel 82 i EG-fördraget.I alla dessa tre mål undvek EG-domstolenatt besvara om idrottsrörelsenomfattades av konkurrensrätten.I Meca-Medina hade kommissionenbeslutat att IOK:s regler inte omfattadesav den EG-rättsliga konkurrensrättenmen EG-domstolen var av en annanåsikt. Domstolen slog i Meca-Medinafast att om en idrottsverksamhet kansägas utgöra ekonomisk verksamhetså omfattas den av alla EG-fördragetsskyldigheter vilket som tidigare etableratomfattar fri rörlighet för varor ochtjänster men också etableringsfrihetenoch konkurrensrätten. När det gällerprofessionell och semiprofessionellidrott måste således varje regel ocksåuppfylla villkoren i EU:s konkurrensrätt.Det innebär bland annat att beslutav idrottsförbund och överenskommelsermellan idrottslag eller mellanidrottsförbund kan ogiltigförklaras omde åtminstone indirekt och potentielltkan påverka handel mellan medlemsstater(samhandelsrekvisitet), de haren konkurrensbegränsande effekt ellersyfte (konkurrensbegränsningsrekvisitet),de har mer än en bagatellartadeffekt på den relevanta marknaden(märkbarhetsrekvisitet) och särskiltundantag från konkurrensreglerna intebeviljas (artikel 81 i EG-fördraget). Attkonkurrensrätten är tillämplig innebärockså att idrottsliga regler och andraåtgärder är förbjudna om de indirektoch potentiellt kan påverka handelmellan medlemsstater, om den somvidtar åtgärden har en domineradeställning på den relevanta marknadenoch åtgärden kan sägas utgöra ett missbrukav den dominerande ställningen(artikel 82 i EG-fördraget).Målet Piau är klargörande för vadden senare regeln kan betyda på idrottensområde. I det målet konstateradeförstainstansrätten och EG-domstolenatt trots att FIFA inte erbjuder tjänstersom agent har organisationen såbetydande inflytande över marknadenatt den har en dominerande ställningi den betydelse som avses i artikel 82 iEG-fördraget. Denna slutsats innebäratt FIFA måste vara försiktig med vilkaregler de slår fast på området så att detinte kan uppfattas som ett missbruk avdess dominerande ställning vilka i såfall kan ogiltigförklaras. I Piau konstateradedomstolarna att de regler somFIFA uppställt för agenter inte utgjordeett missbruk av dess dominerande ställning.Målet illustrerar emellertid huridrottsförbund i Europa, vilka mångap.g.a. ”pyramidorganisationsmodellen”liksom FIFA har en dominerandeställning över professionell eller semiprofessionellidrott, måste kunna välmotivera de regler som de antar.Efter Meca-Medina står det klartatt det inte är nödvändigt att somi Bosman visa att man omfattas avrätten fri rörlighet för arbetstagare.Artikel 81 och 82 i EG-fördraget gerprofessionella och semiprofessionellaidrottsutövare men också andra möjlighetatt angripa idrottsliga åtgärdersom de ogillar även om det är svårt atthävda att de hotar rättigheterna till frirörlighet för arbetskraft eller tjänster.I kombination med avskaffandet avundantaget från EG-rättens krav för”rent sportsliga regler“ riskerar dettaatt öppna idrottsverksamheters reglerför prövning i en stor mängd fall.UEFA:s ansvarige för juridiska frågor,Gianni Infantino, beskriver rättslägetefter domen i Meca-Medina som ”alawyers’ playground and a nightmarefor sports bodies and administrators.”Det finns enligt honom skäl befara attalla idrottens regler, även sådana somgäller bollens storlek eller formen påmålen, kommer att utsättas för rättsligaangrepp.ReferenserMål 36/74, B.N.O. Walrave, L.J.N. Kochmot Association Union cycliste internationale,Koninklijke Nederlandsche Wielren Unie ochFederación Española Ciclismo, REG 1974 s.1405, svensk specialutgåva s. 409Mål 13/76, Gaetano Donà mot Mario Mantero,REG 1976 s. 1333, svensk specialutgåvas. 169Mål C-415/93, Union royale belge des sociétésde football association ASBL mot Jean-MarcBosman, Royal club liégeois SA mot Jean-Marc Bosman m.fl. och UEFA mot Jean-MarcBosman, REG 1995 s. I-4921Målen C-51/96 och C-191/97, ChristelleDeliège mot Ligue francophone de judo etdisciplines associées ASBL, Ligue belge dejudo ASBL, Union européenne de judo ochFrançois Pacquée, REG 2000 s. I-2549Mål C-176/96, Jyri Lehtonen, Castors CanadaDry Namur-Brain ASBL mot FédérationRoyale Belge des Sociétés de Basket-ball ASBL(FRBSB) REG 2000 s. I-2681Mål T-313/02, David Meca-Medina och IgorMajcen mot kommissionen, REG 2004 s.II-3291Mål T-193/02, Laurent Piau mot kommisionen,REG 2005 s. II-209Mål C-171/05 P, Laurent Piau mot kommisionen,REG 2006 s. I-37Mål C-519/04 P, David Meca-Medina ochIgor Majcen mot kommissionen, REG 2006s. I-6991Mål C-341/05, Laval un Partneri Ltd motSvenska Byggnadsarbetareförbundet m.fl[2007] ännu ej publiceratHelsingforsrapporten om idrott, KOM(1999)644, december 1999Europeiska rådet i Nice, 7–9 december 2000,Ordförandeskapets slutsatser p. 54 och bilagaIV. Bilaga IV (“Niceuttalandet”)Vitbok om idrott, KOM(2007) 391 slutligAnneli Carlsson, Idrott och konkurrensrätt,i Artiklar i idrottsjuridik (Studentlitteratur,Lund 1999), s. 24Pablo Ibáñez, The Application of EC TreatyRules to Sport: the Approach of the EuropeanCourt of First instance in the Meca Medinaand Piau cases, Enertainment and Sports LawJournal, vol. 3, nr. 2, January 2006Gianni Infantino, Meca-Medina: a step backwardsfor the European Sports Model and theSpecificity of Sport? Idrottsjuridisk skriftserienr 12 artikelsamling 2007Egger & Stix-Hackl, Sports and CompetitionLaw: A Never-Ending Story, European CompetitionLaw Review (2002), s. 81Erika Szyszczak, Competition and Sports,European Law Review 2007, vol. 32(1), s. 95Stephen Weatherill, “Fair Play Please”: RecentDevelopments in the Application of EC Lawto Sports, 40 Common Market Law Review51 (2003)Stephen Weatherill, Anti-Doping Revisited –The Demise of the Rule of “Purely SportingInterest”, European Competition Law Review(2006), s. 64537


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 2 - 2 0 0 8Skador och förebyggande metoderinom volleybollSvenska volleybollförbundets mål är att vara ”Sveriges mest expansiva idrott fram tillår 2010”. Volleyboll anses vara världens största lagidrott och sporten skapades som eninomhussport där risken för att bli skadad skulle vara liten. Emellertid har mängden träningoch träningsintensiteten ökat de senaste 10 åren. Träningen har också blivit alltmer specifik föratt uppnå de resultat som krävs. Detta har resulterat i en allt högre skadefrekvens. Idag finnseffektiva skadeförebyggande program som tagits fram genom bra forskning men som tyvärrknappt används i praktiken. Det är således en stor utmaning inom idrottsforskning att lyckasnå ut med kunskapen om skadeprevention till tränarna och idrottarna.Sofia RymanAugustssonLeg sjukgymnast,doktorandInstitutionen förneurovetenskap ochfysiologi Sektionenför fysioterapiGöteborgs universitetVärldens största lagidrottVolleyboll anses vara världens störstalagidrott, räknat i flest antal utövare,och antalet spelare uppskattas idag tillcirka 500 miljoner. Det InternationellaVolleybollförbundet, FIVB eller FédérationInternationale skapades 1947och består idag av 218 medlemsländer.Sporten uppfanns 1895 av William GMorgan i Holyoke, Massachusetts,baserat på den tyska sporten Faustball.Syftet med sporten var delvis att skapaen inomhussport där risken för attbli skadad var liten. De första världsmästerskapenhölls 1952 och sportenkom med i de Olympiska spelen 1964.Beachvolleyboll blev en av FIVB stöddvariant år 1986 och kom med pådet olympiska programmet år 1996.Volleyboll är inte en lika stor idrotti Sverige som i många andra länder,men Svenska volleybollförbundets målär att vara ”Sveriges mest expansivaidrott fram till år 2010”. Volleyboll ärföljaktligen en idrott på frammarsch iSverige och vi har som idrottsforskareett stort ansvar att lägga fram denvetenskapliga bilden om volleyboll ochskador för allmänheten.SkadeincidensDå volleyboll inte är någon kontaktidrott(lagen är ju separerade av ett nät)är det lätt att tro att skadeincidensen ärlåg. Volleyboll är emellertid en idrottmed mycket explosiva och repetitivamoment vilket gör att risken för skadaändå finns. Studier på volleyboll ochskador har rapporterat varierandesiffror, på grund av variationer istudiedesign, där skadeincidensen harnoterats från 1.7 skador per 1000spelade timmar, (1.5 under träning and3.5 under match) till 3.8 skador per1000 spelade timmar (1,2). Jämförtmed andra lagidrotter som till exempelfotboll (4.6-8.1 skador/1000h) ochishockey (4.13 skador/1000h) är incidensenrelativt låg. Emellertid drabbasmer än hälften av elitspelarna i Sverigeav en skada eller fler under en säsongoch jämfört med idrotter som till exempellängdskidåkning, orientering ochtennis, är skaderisken relativt hög (3).En dansk volleyboll studie undersökteskadeincidensen under en säsong ochjämförde därefter resultaten med enliknande studie gjord tio år tidigare.Vid denna jämförelse fann man attantalet skador av översansträningskaraktärnästan tredubblats under en10-års period. Vidare fann man ocksåatt mängden träningstimmar hade ökatmed 50% under samma period (2). Detverkar således som att träningsvolymenhar ökat för att klara de krav, på fysisk38


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 2 - 2 0 0 8tillgängliga talar dock för att skadeincidensenser ungefär likadan ut för bådemän och kvinnor på seniornivå (1,3).Hos volleybollspelare på juniornivå hardet däremot rapporterats att unga kvinnorhar en något högre andel skadorjämfört med unga män. Det har ocksåvisat sig att skadebilden generellt hosvolleybollspelare ser lite annorlunda utdär knäskador, inklusive främre korsbandsruptur,är vanligare hos kvinnorän hos män i volleyboll (7). Dennaskillnad har också observerats i flertaletandra idrotter. Även skulderbesvär harrapporterats vara vanligare hos kvinnorän hos män (2), vilket skulle kunnabero på anatomiska skillnader med enökad instabilitet hos kvinnliga atleterjämfört med män. Även ryggbesvär harrapporterats var vanligare hos kvinnligavolleybollspelare. Emellertid har studierockså rapporterat en högre frekvens avankelskador hos män jämfört med kvinnor.Det finns inga definitiva svar angåprestationsförmåga,som idrotten ställeridag vilket har resulterat i en högreskadefrekvens.SkadelokalisationDe vanligaste skadorna i volleyboll ärlokaliserade till fotled, knä och rygg,Figur 1 (3). Vidare anses överansträngningsskadorvara lika vanliga somtraumatiska skador i volleyboll (2).Att volleyboll inte är en kontaktidrottkan vara en bidragande orsak till enjämnare fördelning av akuta skadoroch skador av överansträngningskaraktärjämfört med kontaktidrotter, därandelen akuta skador ofta är högre.Knäbesvär (företrädesvis ”hopparknä”)och rygg- och axelproblem (framförallt rotatorcuffbesvär) har noteratsvara de vanligaste överansträngningsskadornahos volleybollspelare medanfotledsdistorsion och akuta handskadorhar rapporterats vara de vanligastetraumatiska skadorna (1,3,4) .Skademekanismer och risker”Spike” (smash) och ”block”(hindrasmashen att gå över nätet) är demoment i volleyboll med högst riskför skada, och således är det de trefrontspelarna/framlinjespelarna (höger,vänster och center) som löper störstrisk att drabbas av skada (3). Nästan90% av alla akuta skador sker frammevid nät. Det är framför allt det repetitivahoppandet och smashandet vidnätet som gör att frontspelarna är mermottagliga för överansträningsskadori knä och axlar. De drabbas också istörre utsträckning av fotledsstukningar,som i nästan 70% av fallen skervid nät (i den så kallade konfliktzonen)när blockspelaren landar på spikerspelarensfot på motståndarsidan (såkallad forcerad supination) (1). Nära80% av alla fotledstukningar hos volleybollspelarehar rapporterats varaåterfallsskador (1). Även stukning avfingrarna är mer frekventa hos frontspelaresom oftast sker vid ”block”.Ryggbesvär hos volleybollspelare harvisat sig bland annat bero på repetitivaryggsextensioner och bålrotationer,vilket är ett vanligt förekommandemoment i spelet. Även atleter som ärlånga till växten (vilket många volleybollspelareär) har visat sig ha en ökadrisk för ryggbesvär. Flera studier harvisat att det finns ett samband mellanantalet träningstimmar och ”hopparknä”,samt axel/skulderbesvär ochsåledes är träningsvolymen en annanriskfaktor för skador framför allt avöveransträningskaraktär (5,6). I enstudie gjord på svenska volleybollspe-Figur 1.lare på elitnivå visade att ett stort antalspelare var involverad i andra idrotterutöver volleyboll (3). Det är möjligt attanta att övrig träningstid utöver volleybollträningenkan öka antalet skador(på grund av en ökad träningsfrekvensoch således en minskad återhämtningstid).Sammanfattningsvis har träningensfrekvens, intensitet och varaktighettroligtvis en effekt på skadeincidensenoch framför allt på skador av överansträngningskaraktär.Således är detav största betydelse att såväl prestationshöjandesom skadeförebyggandeprogram effektiviseras så att tiden föråterhämtning blir tillräcklig och riskenför överansträngning blir minimal.Män vs kvinnorDet finns endast ett begränsat antalvolleybollstudier som undersökerskillnaden mellan män och kvinnorvilket medför att eventuella skillnaderinte är klargjorda. De få data som finns39


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 2 - 2 0 0 8ende skadebilden vad gäller skillnadenmellan män och kvinnor, men ovanståenderapporter bör förmodligen tasmed vid upplägg av såväl prestationshöjandeträning som skadeförebyggandeträningsprogram. Kanske fokusska ligga på träning av rygg, knä ochaxlar för de kvinnliga spelarna medanträning av fotlederna är mer viktigt förde manliga spelarna?Elit vs icke elitVolleyboll anses vara en ganska säkeridrott för ungdomar/juniorer, eftersomvolleyboll inte är någon kontaktidrott.Elitspelarna tränar i mycket störreutsträckning än spelare på lägre nivåoch utsätter sig således mer för skada.En elitspelare i Sverige tränar i snitt 9timmar i veckan under säsongen (3)jämfört med en spelare i division III därman tränar i snitt 4 timmar per vecka.Eftersom volleybollspelaren i storutsträckning utsätts för skador av överansträngningskaraktärär det troligt attjust denna typ av skada är högre hosspelare på elitnivå än hos spelare i lägredivisioner. En elitspelare tränar mycketmer och risken för överbelastning blirdärmed högre. En elitspelare matchasoch tränas naturligtvis också hårdare,högre intensitet och med tuffare motstånd,vilket dessutom är en riskfaktorför skador.SkadepreventionI Norge har man i flera år framgångsrikttagit fram skadeförebyggandemodeller (8,9,10). Enligt GretheMyklebust, som har gjort flertaletstudier på förebyggande träning avknäskador, är det svårt att få tränarnaoch atleterna att ta till sig kunskapenom skadeförebyggande träning. Trotsatt det finns flertalet skadeförebyggandeprogram som har påvisat storskadereduktion är det problematisktatt få idrottarna att fortsätta med dessaprogram under eget ansvar. Framförallt är det tiden som tränarna ochidrottarna inte tycker räcker till. Denprestationshöjande träningen prioriterasframför den skadeförebyggandeträningen. Det finns därför ett pedagogisktproblem där forskarna saknar derätta redskapen för hur man skall nåut med sin kunskap till idrotten. Inomforskningsvärlden är den allmännauppfattningen att det framförallt ärbalans- och teknikträning inklusive”take-off” och landningsteknik (8),men även så kallad plyometrisk träningoch styrketräning har effekt vad gälleratt minska antalet skador och attminska skadornas svårighetsgrad inomVanligaste skadorna i volleyboll är fotled, knä och rygg. Bilden visar finalmatch mellan Örebro och Ängelholm.Foto. Scanpix Sweden.volleyboll (11). Även andra åtgärdersom ortoser och tejpning av fotledoch fingrar har föreslagits. Dessutomhar upplysning och undervisning omidrottsskador och dess karaktär samtinformation och fokus på uppvärmningrekommenderats som skadeförebyggandeåtgärder. Litteraturen pekarpå att volleyboll är en idrott somkräver hög nivå av muskelfunktionför att uppnå önskvärda resultat ochför att förhindra skador. (6,12). Inomsvenska volleybolleliten bedriver 97%skadeförebyggande träning och mer än90% av spelarna styrketränar i prestationshöjandesåväl som i skadeförebyggandesyfte (3). Styrketräning i sig självbehöver inte bidra till optimala ökningar40


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 2 - 2 0 0 8i styrka och prestation utan resultatetberor delvis på den individuella insatsenoch en systematisk struktur av träningsprogrammet.Individualisering verkarvara en viktig del för att bibehållaoch maximera progression i träningen(13). Mer än hälften av den skadeförebyggandeträningen som utövashos svenska volleybolleliten (inklusivestyrketräningen) bedrivs oövervakad,det vill säga utan en kunnig tränare somhjälper idrottsutövaren med till exempeltekniskt utförande, dosering ochstegring av träningen (3). Emellertid harstudier visat att övervakad styrketräningär säkrare (14) och mer effektiv (13)jämfört med oövervakad styrketräning.Även om träningen är övervakad kanden likväl vara olämplig och rent avskadlig om tränaren är oerfaren i atthantera idrottsspecifika skador och attdesigna individuella program. Det ärdärför viktigt att tränaren har kunskapom design av individuella träningsprogramför att uppnå önskvärt resultatoch för att göra träningen säker.Tränarens syn på skadepreventionDe svenska volleybolltränarna haren god uppfattning om vilka skadorsom är vanligast förekommande inomvolleyboll (15). Vad gäller skadepreventionanser tränarna att styrkaoch hoppträning (plyometrisk) är deviktigaste delarna för att förebyggaskador. Mental träning och träning avuthållighet, teknik och balans ansesvara mindre betydelsefullt. Följaktligenverkar det som de svenska volleybolltränarnaär uppdaterade vad gällervetenskapliga rekommendationer omskadeförebyggande strategier till vissdel. Emellertid verkar budskapet omden positiva effekten av balans- ochteknikträning, som rapporterats frånflera vetenskapliga undersökningar, intenått ut i praktiken. Mental träning ochmental förberedelse inför tävling/match,som inom forskarvärlden har betonats,verkar inte ha anammats av tränarna.Forskning har visat att orolighet ochängslighet kan öka risken för skada ochmental träning anses vara ett instrumentsom kan användas som skadeprevention(16). Vidare anses trötthet vara en riskfaktorför skada och uthållighetsträningbör därför vara en del av träningen.SammanfattningTrots att hela 97% av de svenska volleybollspelarnapå elitnivå bedrivernågon form av skadeförebyggandeträning ådrar sig en av två spelare enskada eller fler under säsongen. Riskenför att drabbas av en skada i volleybollfår därför anses vara hög. Överansträngningsskadorär lika vanliga somakuta skador inom volleyboll och devanligaste skadeområdena är ankel,knä, rygg och axlar. Mer än hälften avden skadeförebyggande träningen somutövas av spelarna bedrivs oövervakad.Detta kan leda till att träningen inteblir effektiv och säker för spelarna.Volleybolltränarna har goda kunskapervad gäller skadebilden hos volleybollspelare,medan kunskapen om förebyggandestrategier är varierande ochskiljer sig delvis i förhållande till aktuellforskning. Det är således ett behovav fortsatta studier som undersökerolika former av skadeförebyggandestrategier och effekten av övervakadoch individualiserad sådan träning. Deakuta skadorna kan framför allt förebyggasgenom teknikträning, tejpningoch ortoser. Eftersom volleybollspelareni stor utsträckning utsätts förskador av överansträngningskaraktärär det viktigt att såväl prestationshöjandesom skadeförebyggande programeffektiviseras så att tiden för återhämtningblir optimal och risken för överansträngning/överbelastningminimal. Tillsist är det också av betydelse att tittapå hur vi kan få idrotten och tränarnaatt ta del av aktuella forskningsresultatoch använda sig av de effektiva skadeförebyggandemodeller som finns idag.Sammanfattning• Mer än 50% av elitspelarna i Sverigedrabbas av en skada eller fler underen säsong• De vanligaste skadorna i volleybollfinns lokaliserade till fotled, knä ochrygg• Överansträngningsskador är likavanliga som traumatiska skador• ”Spike” och ”block” är de momentmed högst risk för skada• Framlinjespelarna löper störst riskatt drabbas av skada• Skadeincidensen ser ungefär likadanut för män och kvinnor på seniornivå• Effektiva skadeförebyggande programhar tagits fram, men användsidag bara i liten utsträckning inomidrotten…• …därför stor utmaning inomidrottsforskning att lyckas nå ut medkunskapen om skadeprevention tilltränarna och idrottarna• Tränarna har en god uppfattningom vilka skador som är vanligastförekommande inom volleyboll menkunskapen om förebyggande strategierär varierandeE-mail: sofia.augustsson@gu.seReferenser1. Bahr R, Bahr IA. Incidence of acute volleyballinjuries: a prospective cohort study ofinjury mechanisms and risk factors. Scand JMed Sci Sports 1997: 7: 166-171.2. Aagaard H, Jorgensen U. Injuries in elitevolleyball. Scand J Med Sci Sports 1996: 6:228-232.3. Augustsson SR, Augustsson J, Thomeé R,Svantesson U. Injuries and preventive actionsin elite Swedish volleyball. Scand J Med SciSports 2006: 16: 433-40.4. Verhagen E, Van der Beek A, Bouter L, BahrR, Van Mechelen W. A one season prospectivecohort study of volleyball injuries. Br J SportsMed 2004: 38: 477-481.5. Ferretti A, Puddu G, Mariani PP, Neri M.Jumper’s knee: an epidemiological study ofvolleyball players. Physician Sports Med 1984:12: 97–103.6. Lian O, Refsnes PE, Engebretsen L, Bahr R.Performance characteristics of volleyball playerswith patellar tendinopathy. Am J SportsMed 2003: 31: 408-413.7. Ferretti A, Papandrea P, Conteduca F, MarianiPP. Knee ligament injuries in volleyballplayers. Am J Sports Med 1992: 20: 203-207.8. Bahr R., Lian Ø, Bahr IA. A twofold reductionin the incidence of acute ankle sprains involleyball after the introduction of an injuryprevention program: a prospective cohortstudy. Scand J Med Sci Sports 1997:7:172-177.9. Myklebust G, Engebretsen L, Braekken IH,Skjolberg A, Olsen OE, Bahr R. Prevention ofanterior cruciate ligamnet injuries in femaleteam handball players: a prospective interventionstudy over three seasons. Clin J SportMed 2003; 13(2):71-8.10. Myklebust G, Engebretsen L, BrækkenIH, Skjølberg A, Olsen OE, Bahr R. Preventionof noncontact anterior cruciate ligamentinjuries in elite and adolescent female teamhandball athletes. Instr Course Lect. 2007 Feb3;56:407-418.11. Hewette TE, Lindenfeld TN, Riccobene JV,Noyes FR. The effect of neuromuscular trainingon the incidence of knee injury in femaleathletes. A prospective study. Am J Sports Med1999;27(6):699-706.12. Kugler A, Kruger-Franke M, Reininger S,Trouillier HH, Rosemeyer B. Muscular imbalanceand shoulder pain in volleyball attackers.Br J Sports Med 1996: 30: 256-259.13. Mazzetti SA, Kraemer WJ, Volek JS,Duncan ND, Ratamess NA, Gómez AL,Newton RU, Häkkinen K, Fleck SJ. The influenceof direct supervision of resistance trainingon strength performance. Med Sci SportsExerc 2000: 32: 1175-1184.14. Kraemer WJ, Ratamess NA, French DN.Resistance training for health and performance.Curr Sports Med Rep 2002: 1: 165-171.15. Nyland M, Ryman Augustsson S, SvantessonU. Focus on injury prevention amongSwedish elite volleyball coaches. I manuscript2006.16. Noh YE, Morris T, Andersen MB. Psychologicalintervention programs for reduction ofinjury in ballet dancers. Res Sports Med 2007:15: 13-32.41


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 2 - 2 0 0 8NY AVHANDLINGDynamisk stabilitet i knäleden efterfrämre korsbandsskadaAvhandlingen Dynamic knee stability after anterior cruciate ligament injury - Emphasison rehabilitation försvarades vid Linköpings Universitet 7 mars 2008. Rehabiliteringenefter en främre korsbandsskada syftar till att förbättra den neuromuskulära kontrollen.Resultaten i avhandlingen visar att patienter med främre korsbandsskada behövertung och specifik styrketräning som en del i rehabiliteringen. Patienter i ett tidigt skedeefter främre korsbandsskada eller rekonstruktion rörde knäleden stelare och med ökadhamstringsaktivering, medan patienter med främre korsbandsskada som genomgått ettrehabiliteringsprogram hade ett mer normalt rörelsemönster.Sofi TagessonLeg Sjukgymnast, Med DrAvdelning Sjukgymnastik/InstitutionenförMedicin och Hälsa,Linköpings UniversitetBAKGRUNDKonsekvenser av främre korsbandsskadaFrämre korsbandsskador är vanligtförekommande bland unga idrottsaktivaindivider. I Sverige drabbas ca6000 personer varje år. Skadan resulterari en ökad framåtglidning (anteriortranslation) av tibia i förhållandetill femur, och leder därmed till attrörelsemönstret i knäleden förändras.Många patienter besväras av instabilitetoch upplever att de inte kan litapå knäleden. Kvarstående besvär trotsbehandling är vanligt och leder i mångafall till att individer tvingas sänka sinaktivitetsnivå eller sluta med sin idrott.RehabiliteringKvarstående styrkenedsättning i framförallt quadricepsmuskeln är vanligtförekommande och ett stort problemför patienter med främre korsbandsskadaeller korsbandsrekonstruktion.Att återfå bra styrka i quadricepshar stor betydelse för att uppnå godfunktion i knäleden. 2, 14 Att återställamuskelfunktionen är centralt i rehabiliteringen.Möjligen har tidigarerehabiliteringsprogram inte involverattillräckligt stimuli för muskulaturenför optimal styrkeutveckling. Rehabiliteringsövningarkan klassificerassom övningar i sluten kinetisk kedja(closed kinetic chain; CKC) eller öppenkinetisk kedja (open kinetic chain;OKC). Övningar i CKC är utformadesom ett slutet länksystem där rörelsei en led samtidigt producerar rörelsei andra leder i extremiteten (figur 1).Övningar i OKC isolerar en led ochdet distala segmentet kan röra sig fritt(figur 2). En muskelgrupp isoleras ochOKC övningar är därmed effektivaför styrkeutveckling. 6 Det har dockvarit osäkert om patienter med främrekorsbandsskada bör träna quadricepsisolerat då det skulle kunna töja utandra strukturer i knäleden eller detnyopererade korsbandsgraftet. 1Statisk och dynamisk stabilitetVid utvärdering av behandling efterfrämre korsbandsskada mäts oftastatisk stabilitet (Lachman test).Statisk stabilitet korrelerar dock intemed patientens funktion efter främrekorsbandsskada 2, 4, 8, 12 eller främrekorsbandsrekonstruktion. 3, 11 Denstatiska stabiliteten utgörs av skelettetoch andra icke kontraktila strukturer.Dynamisk stabilitet i knäleden är42


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 2 - 2 0 0 8Figur 1. Rehabiliteringsövning för quadriceps i CKC; stående knäflexion på ett ben.Figur 2. Rehabiliteringsövning för quadriceps i OKC; sittande knäextension på ett ben.knäledens förmåga att vara stabil närden utsätts för de snabbt förändradebelastningar som sker under aktivitet.13 Den dynamiska stabiliteten iknäleden verkar ha större betydelse förpatientens funktion. 5 Det saknas dockkunskap om hur en främre korsbandsrekonstruktionoch/eller rehabiliteringpåverkar den dynamiska stabiliteten iknäleden.SYFTEDet övergripande syftet med avhandlingenvar att studera dynamiskstabilitet i knäleden hos individer medfrämre korsbandsskada under rehabiliteringsövningarsamt att undersöka hurstabiliteten påverkas av rehabilitering.FYRA DELSTUDIERAvhandlingen baseras på fyra delstudier:Sofi Tagesson, Birgitta Öberg,Joanna Kvist. Passive and dynamictranslation in the knee is not influencedby knee exercises in healthy individuals.Scandinavian Journal of Medicine& Science in Sports 2005; 15 (3)139-147.Sofi Tagesson, Joanna Kvist. Intraandinterrater reliability of the estab-lishment of one repetition maximumon squat and seated knee extension.Journal of Strength and ConditioningResearch 2007; 21 (3) 801-807.Sofi Tagesson, Birgitta Öberg, LarsGood, Joanna Kvist. A comprehensiverehabilitation program with quadricepsstrengthening in closed versusopen kinetic chain in patients withanterior cruciate ligament deficiency:a randomized clinical trial evaluatingdynamic tibial translation and musclefunction. American Journal of SportsMedicine 2008; 36 (2) 298-307.Sofi Tagesson, Birgitta Öberg,Joanna Kvist. Tibial translation andmuscle activation during rehabilitationexercises 5 weeks after anterior cruciateligament reconstruction. Inskickadför publicering 2007.UTVÄRDERINGSMETODERStatisk och dynamisk translationav tibia undersöktes med CA-4000elektrogoniometer (OSI Inc., Hayward,CA) (figur 3). Aktiveringsmönsteri vastus medialis, vastus lateralis,hamstrings, gastrocnemius, soleus ochgluteus maximus registrerades medytelektromyografi. Styrka i quadricepsoch hamstringsmuskulatur utvärderadesmed en Biodex maskin (BiodexMedical Systems Inc., Ronkonkoma,NY) samt med test av 1 repetitionsmaximum(RM) av stående knäflexionpå ett ben (figur 1). Ett RM är dentyngsta belastningen som kan lyftasi en komplett repetition i en övning.Hoppförmåga mättes med unilateraltvertikalhopp och unilateralt horisontalhopp.Lysholm score and the KneeInjury and Osteoarthritis OutcomeScore (KOOS) användes för att utvärderasubjektiv knäfunktion.SAMMANFATTNING AV STUDIERNATranslation av tibia efter ett träningspassSyftet med studie I var att analyseraeffekten av ett träningspass på statiskoch dynamisk translation av tibia påindivider utan knäskada. Arton personerundersöktes före, under och efterett träningspass bestående av cyklingsamt maximalt antal knäextensioneroch tåhävningar. Det var ingen skillnadi statisk eller dynamisk translation avtibia efter jämfört med före träningspasset.Det betyder att den stabiliserandeeffekten av främre korsbandet,tillsammans med muskulaturen, inteförändrades av träningen. Det var inte43


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 2 - 2 0 0 8Tabell 1 Muskelstyrka och hoppförmåga i det skadade benet a efter rehabiliteringen i den randoabTest CKC OKC P-värdeIsokinetisk sittandeknäextensionIsokinetisk sittandeknäflexion84 ± 15 96 ± 14 0.00999 ± 23 97 ± 15 0.7641RM stående knäflexion 95 ± 11 100 ± 26 0.525Unilateralt vertikalhopp 91 ± 11(n=18)Unilateralt horisontalhopp 93 ± 15(n=18)94 ± 15(n=18)96 ± 8(n=20)0.4440.362aUttryckt som % av muskelstyrka eller hoppförmåga i det icke skadade benet (medel ± SD).Tabell 1. Muskelstyrka och hoppförmåga i det skadade benet a efter rehabiliteringen i denrandomiserade kliniska studien.a= Uttryckt som % av muskelstyrka eller hoppförmåga i det icke skadade benet (medel ± SD).Figur 3. CA-4000 elektrogoniometer.a = potentiometer som registrerar knäextension - flexion,b = potentiometer som registrerar sagittal translation avtibia.heller någon skillnad i muskelaktiveringsom skulle kunna förklara atttranslationen inte förändrades.Reliabilitet av 1 repetitionsmaximumSyftet med studie II var att utveckla enprocedur för att mäta 1 RM, samt attundersöka intra- och interbedömarreliabilitetav 1RM av stående knäflexionpå ett ben (figur 1) och sittande knäextensionpå ett ben (figur 2). Personerutan knäskada (16 personer vid test avstående knäflexion och 27 personer vidtest av sittande knäextension) deltog istudien. Personerna skattade sin benstyrkaoch skattningen låg till grundför storleken på belastningen somapplicerades på maskinen inför förstaförsöket för att bestämma 1RM. Efterförsta försöket skattade personernaupplevd ansträngning i benet underövningen enligt Borg skalan. Skattningenlåg till grund för hur mycketbelastningen ökades inför nästa försök.Testprotokollet ledde till få försökinnan 1RM nåddes. Intrabedömarreliabilitetenav stående knäflexion på ettben var något låg medan interbedömarreliabilitetenvar hög. Sittande knäextensionpå ett ben hade hög intra- ochinterbedömarreliabilitet.44Rehabilitering med quadricepsträningi CKC eller OKCSyftet med studie III var att jämföraeffekterna av ett allsidigt rehabiliteringsprogramkompletterat med enövning i CKC för quadriceps (figur 1)med samma rehabiliteringsprogramkompletterat med en övning i OKCför quadriceps (figur 2), för patientermed främre korsbandsskada, avseendestatisk och dynamisk translation avtibia, muskelfunktion och subjektivknäfunktion. Patienter med främrekorsbandsskada (som var maximalt14 veckor gammal) tillfrågades omdeltagande i studien. Patienter randomiseradestill ett av två rehabiliteringsprogram.Fyrtiotvå patienter (24 män,medelålder 26 år, (15-44år)) fullföljderehabiliteringsprogrammet och uppföljningen.Rehabilitering utfördes 3ggr/v i 4 månader under ledning avsjukgymnast. Under tidig styrketräningsfasutfördes styrkeövningarnamed vikter motsvarande 50-60% av 1RM. Vikterna ökades sedan successivttill 80% av 1 RM. Rehabiliteringsprogrammetfinns beskrivet i den publiceradeartikeln. Rehabilitering medquadricepsövning i OKC resulteradei signifikant bättre quadricepsstyrkajämfört med rehabilitering i CKC förpatienter med främre korsbandsskada.Hamstringsstyrka, statisk och dynamisktranslation av tibia, hoppförmågasamt subjektiv knäfunktion skiljde siginte mellan grupperna (tabell 1).Rehabiliteringsövningar 5 veckorefter främre korsbandsrekonstruktionSyftet med studie IV var att jämföraolika rehabiliteringsövningaravseende translation av tibia samtmuskelaktivering, 5 veckor efter enfrämre korsbandsrekonstruktion. Ettandra syfte var att jämföra det främrekorsbandsrekonstruerade benet meddet icke skadade benet och det främrekorsbandsskadade benet, avseendeskillnader i translation av tibia samtmuskelaktivering under rehabiliteringsövningarna.Patienter med främre korsbandsrekonstruktionundersöktes föreoch 5 veckor efter operationen. Nittonpatienter (11 män, medelålder 21 år,(16-31år)) deltog i studien. Translationav tibia och muskelaktivering under 7rehabiliteringsövningar undersöktes pådet icke skadade och det skadade benetföre operationen och på det främrekorsbandsrekonstruerade benet efteroperationen. Sittande knäextensionproducerade signifikant mer anteriortranslation av tibia jämfört med raktbenlyft och stående på ett ben vidundersökning 5 veckor efter främrekorsbandsrekonstruktion (tabell 2).Samtliga undersökta övningar produceradelika stor eller mindre translationav tibia jämfört med 90N Lachmantest. Statisk och dynamisk translationav tibia skilde sig inte i de främre korsbandsrekonstrueradeknälederna jämförtmed de icke skadade knälederna(tabell 2). Fem veckor efter operationenrörde patienterna knäleden stelare ochaktiverade hamstrings i större utsträckning.DISKUSSIONRehabilitering med quadricepsövning iOKC ledde till bättre quadricepsstyrka,mätt med ett isokinetiskt test, jämförtmed samma rehabiliteringsprogrammed quadricepsövning i CKC för


Tabell 2Maximal anterior translation av tibia (mm) (m±SD) under 7 rehabiliteringsövningar i de icke skadade och de främre korsbandsskadadeS V E N knälederna S K I D R O T vid T S undersökning F O R S K N I N före G 2 operation - 2 0 0 8 och i de främre korsbandsrekonstruerade knälederna 5 veckor efter operation. Skillnader (P-vmellan de icke skadade och de främre korsbandsrekonstruerade knälederna och mellan de främre korsbandsskadade och de främrekorsbandsrekonstruerade knälederna visas.ÖvningTranslationIcke skadadTranslationSkadadTranslationRekonstrueradPIcke skadad -RekonstrueradPSkadad -RekonstrueradSittande knäextension (a) 5.4 ± 2.7 e, f, g 6.8 ± 2.5 e, f, g 5.2 ± 1.3 f, g 0.876 0.012Gång (b) 5.0 ± 2.2 g 6.0 ± 1.7 g 5.0 ± 1.8 0.999 0.066Stående knäeflexion på 6.0 ± 2.9 e, f, g 6.7 ± 2.2 e, f, g 4.9 ± 1.8 0.086 0.003ett ben till ~ 60° (c)Stående knäeflexion på 5.5 ± 3.0 e, f, g 6.5 ± 2.9 e, f, g 4.6 ± 1.6 0.218 0.005två ben till ~ 75° (d)Tåhävning (e) 3.8 ± 2.1 a, c, d 4.4 ± 2.3 a, c, d 4.3 ± 1.6 0.382 0.980Stående på ett ben (f) 3.4 ± 2.9 a, c, d 4.7 ± 2.8 a, c, d 4.1 ± 1.9 a 0.361 0.493Rakt benlyft (g) 3.2 ± 2.0 a, b, c, d 4.0 ± 1.9 a, b, c, d 4.0 ± 1.3 a 0.197 0.998Tabell a Signifikant 2. Maximal skilt anterior från translation sittande av knäextension, tibia (mm) (m±SD) b signifikant under 7 rehabiliteringsövningar skilt från gång, c i signifikant de icke skadade skilt och från de främre stående korsbandsskadade knäeflexion på knälederna ett ben, vidd signifikantundersökning stående knäeflexion före operation på och två i de ben, främre e signifikant korsbandsrekonstruerade skilt från tåhävning, knälederna f 5 signifikant veckor efter operation. skilt från Skillnader stående (P-värden) på ett ben, mellan g signifikant de icke skadade skilt och från de rakt benlyftfrämre 0.05) korsbandsrekonstruerade knälederna och mellan de främre korsbandsskadade och de främre korsbandsrekonstruerade knälederna visas.Icke skadad = icke skadad knäled, Skadad = främre korsbandsskadad knäled, Rekonstruerad = främre korsbandsrekonstruerad knäledaSignifikant skilt från sittande knäextension, b signifikant skilt från gång, c signifikant skilt från stående knäeflexion på ett ben, d signifikant skilt från ståendeknäeflexion på två ben, e signifikant skilt från tåhävning, f signifikant skilt från stående på ett ben, g signifikant skilt från rakt benlyft (P < 0.05)Icke skadad = icke skadad knäled, Skadad = främre korsbandsskadad knäled, Rekonstruerad = främre korsbandsrekonstruerad knäledKontaktsporter innebär risk för knäskador, där korsbandsskadan är en allvarlig skada med lång - krävande rehabilitering. Foto Tommy Holl45


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 2 - 2 0 0 8patienter med främre korsbandsskada.Statisk och dynamisk translation avtibia skilde sig inte åt mellan grupperna.Resultaten stämmer överensmed andra studier som rapporterat attquadricepsträning i OKC resulterar ibra styrka 6 och liknande knäledslaxitet6, 7, 9, 10 jämfört med träning i CKC.Det är välkänt att träningsdosenhar stor betydelse för utfallet av ettträningsprogram. Det fordras en successivprogression i programmet ochdärför bör muskelstyrkan utvärderasregelbundet. I den aktuella studienanvändes RM test för att kontrolleramuskelstyrkan och justera belastningenpå övningarna. Intensiv rehabilitering,med kontinuerligt ökad belastning, tregånger per vecka i fyra månader resulteradei att de flesta patienterna lyckadesuppnå en god styrka och funktioni knäleden. Utfallet av rehabiliteringen,avseende muskelstyrka och knäfunktion,var bättre än flera andra resultatsom finns rapporterade i litteraturen.Fem veckor efter främre korsbandsrekonstruktionavgjordes intestorleken på translationen av tibiaav om övningen utfördes i CKC ellerOKC. Graden av quadricepsaktiveringsamt knäledens rörelseomfång underövningen verkade vara av större betydelse.Övningar som utfördes med raktben producerade mindre translation avtibia jämfört med 90N Lachman test,medan övningar med större rörelseomfångi knäleden producerade lika stortranslation som Lachman testet.46KLINISKT BUDSKAPRehabilitering efter en främre korsbandsskadasyftar till förbättradneuromuskulär kontroll. Tung ochspecifik styrketräning bör ingå i rehabiliteringen.Quadricepsövning i OKCbör inkluderas i rehabiliteringsprogrammetför optimal styrkeutvecklingoch övningen kan utföras utan risk förökad knäledslaxitet för patienter medfrämre korsbandsskada.Test av 1RM av sittande knäextensionpå ett ben kan användas föratt bestämma belastning i träningsprogramoch utvärdera muskelstyrkaefter en träningsperiod. Reliabilitetenav stående knäflexion på ett ben varlägre, vilket kan bero på att det är enkomplex övning. Testproceduren inklusiveskattning av muskelstyrka ochansträngningsgrad kan rekommenderasför användning i klinik. Test av 1RMär dock enbart lämpligt att utföra närmaximal belastning tillåts.Eftersom alla övningar som undersöktes5 veckor efter främre korsbandsrekonstruktionproducerade mindreeller lika stor translation av tibiasom 90N Lachman test kan samtligaövningar rekommenderas i rehabiliteringtidigt efter främre korsbandsrekonstruktion.Det är dock fortfarandeoklart hur mycket translation somär skadligt. För att minska risken föruttöjning av korsbandsgraftet kan raktbenlyft användas för quadricepsträningi den tidiga fasen efter rekonstruktion,eftersom rakt benlyft producerademindre translation av tibia jämförtmed sittande knäextension. För attuppnå hög hamstringsaktivering vargång och stående knäflexion på ett bende mest effektiva övningarna. För attutmana gastrocnemius och soleus kangång, stående knäflexion på ett ben ochtåhävning rekommenderas.Musklerna har stor betydelse förstabiliteten i en knäled med skadateller rekonstruerat främre korsband.Patienter i ett tidigt skede efter skadaeller rekonstruktion rörde knäleden stelareoch aktiverade hamstrings i störreutsträckning för att stabilisera leden.Detta rörelsemönster reducerar glappeti knäleden och medför en stelare gång.Patienter med främre korsbandsskadasom genomgått ett fyra månaders rehabiliteringsprogramhade ett mer normaltrörelsemönster. Resultaten tyderpå att rehabiliteringen leder till ett merkoordinerat rörelsemönster utan ökadhamstringsaktivering.Sofi TagessonLeg Sjukgymnast, Med DrAvdelning Sjukgymnastik/Institutionenför Medicin och Hälsa,Linköpings Universitet,581 83 Linköpingsofi.tagesson@ihs.liu.seFör ytterligare information ochfullständig referenslista hänvisas tillavhandlingen, som också finns publiceradelektroniskt: http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:liu:diva-10498. Förbeställning av avhandlingen kontakta:asa.fahlstedt@ihs.liu.se.REFERENSER1. Bynum EB, Barrack RL, Alexander AH.Open versus closed chain kinetic exercisesafter anterior cruciate ligament reconstruction.A prospective randomized study. Am J SportsMed. 1995;23:401-406.2. Eastlack ME, Axe MJ, Snyder-Mackler L.Laxity, instability, and functional outcomeafter ACL injury: copers versus noncopers.Med Sci Sports Exerc. 1999;31:210-215.3. Higuchi H, Terauchi M, Kimura M, KobayashiA, Takeda M, Watanabe H, TakagishiK. The relation between static and dynamicknee stability after ACL reconstruction. ActaOrthop Belg. 2003;69:257-266.4. Hurd WJ, Axe MJ, Snyder-Mackler L. A10-Year Prospective Trial of a Patient ManagementAlgorithm and Screening Examinationfor Highly Active Individuals With AnteriorCruciate Ligament Injury : Part 2, Determinantsof Dynamic Knee Stability. Am J SportsMed. 2007;5. Kvist J. Sagittal plane translation duringlevel walking in poor-functioning and wellfunctioningpatients with anterior cruciateligament deficiency. Am J Sports Med.2004;32:1250-1255.6. Mikkelsen C, Werner S, Eriksson E. Closedkinetic chain alone compared to combinedopen and closed kinetic chain exercises forquadriceps strengthening after anterior cruciateligament reconstruction with respectto return to sports: a prospective matchedfollow-up study. Knee Surg Sports TraumatolArthrosc. 2000;8:337-342.7. Morrissey MC, Hudson ZL, Drechsler WI,Coutts FJ, Knight PR, King JB. Effects of openversus closed kinetic chain training on kneelaxity in the early period after anterior cruciateligament reconstruction. Knee Surg SportsTraumatol Arthrosc. 2000;8:343-348.8. Patel RR, Hurwitz DE, Bush-Joseph CA,Bach BR, Jr., Andriacchi TP. Comparison ofclinical and dynamic knee function in patientswith anterior cruciate ligament deficiency. AmJ Sports Med. 2003;31:68-74.9. Perry MC, Morrissey MC, King JB, MorrisseyD, Earnshaw P. Effects of closed versusopen kinetic chain knee extensor resistancetraining on knee laxity and leg function inpatients during the 8- to 14-week post-operativeperiod after anterior cruciate ligamentreconstruction. Knee Surg Sports TraumatolArthrosc. 2005;13:357-369.10. Perry MC, Morrissey MC, MorrisseyD, Knight PR, McAuliffe TB, King JB. Kneeextensors kinetic chain training in anteriorcruciate ligament deficiency. Knee Surg SportsTraumatol Arthrosc. 2005;13:638-648.11. Sernert N, Kartus J, Kohler K, Stener S,Larsson J, Eriksson BI, Karlsson J. Analysisof subjective, objective and functional examinationtests after anterior cruciate ligamentreconstruction. A follow-up of 527 patients.Knee Surg, Sports Traumatol Arthrosc.1999;7:160-165.12. Snyder-Mackler L, Fitzgerald GK, BartolozziAR, 3rd, Ciccotti MG. The relationshipbetween passive joint laxity and functionaloutcome after anterior cruciate ligamentinjury. Am J Sports Med. 1997;25:191-195.13. Williams GN, Chmielewski T, RudolphK, Buchanan TS, Snyder-Mackler L. Dynamicknee stability: current theory and implicationsfor clinicians and scientists. J Orthop SportsPhys Ther. 2001;31:546-566.14. Williams GN, Snyder-Mackler L, BarrancePJ, Buchanan TS. Quadriceps femoris musclemorphology and function after ACL injury:a differential response in copers versus noncopers.J Biomech. 2005;38:685-693.


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 2 - 2 0 0 8NYA AVHANDLINGAREpidemiology of injuries in elite football &Epidemiology and prevention of football injuries.FotbollsskadorSkaderisken i fotboll är hög, men skador kan förebyggas. Tidigare skada är en betydelsefullriskfaktor för att drabbas av nya skador. Skadeincidens och skadesvårighet varierar mellanolika länder och skadeincidensen verkar vara likvärdig eller lägre hos kvinnliga elitspelarejämfört med manliga.Markus Waldén, legitimerad läkare, arbetarvid Ortopediska kliniken, Hässleholms sjukhusorganisation,för Avdelningen för Socialmedicinoch folkhälsovetenskap, Institutionenför hälsa och samhälle, Linköpings universitetsamt med Kristianstads Damfotbollsförening(KDFF) och svenska pojklandslaget (P92).E-post: markus.walden@telia.comMartin Hägglund, legitimerad sjukgymnast,arbetar vid Idrottskliniken JE, Linköping,för Avdelningen för Socialmedicin och folkhälsovetenskap,Institutionen för hälsa ochsamhälle, Linköpings universitet samt medsvenska pojklandslaget (P92).E-post: marha@ihs.liu.seInledningFotboll är världens mest populära idrottmed över 250 miljoner licensierade spelareoch är av naturliga skäl då väldigtintressant att studera ur skadeperspektiv.Forskning om skadeprevention börgenerellt följa en sekvens om fyra steg. 42Först måste skadeincidens och svårighetsgradbeskrivas för att sedan i andrasteget studera riskfaktorer och skademekanismer.I tredje steget introduceraspreventiva åtgärder baserat på den kunskapsom inhämtades i de första stegenoch slutligen utvärderas effekten avdessa åtgärder genom att första stegetupprepas eller genom en randomiseradkontrollerad interventionsstudie. 43Skadeincidens uttrycks vanligen somantal skador per 1000 timmars exponeringför idrotten ifråga. 42 Historisktsett har fotbollsskada oftast definieratssom en skada som leder till frånvarofrån träning eller match. För klubblaghar incidensen av träningsskador hosmän då legat mellan 2,1 och 7,6 skadorper 1000 träningstimmar oberoendeav spelnivå. 3,11-15,20,36,37 Matchskadeincidensenhar på amatörnivå rapporteratsligga kring 11,9-20,7 skador per 1000matchtimmar, 11,13,36,37 men ända upptill 34,8 skador per 1000 matchtimmarpå elitnivå. 3,13,15,20,36,37 Betydligtfärre studier på kvinnor finns, men därär motsvarande siffror 2,8-8,4 skadorper 1000 träningstimmar respektive13,3-24,0 skador per 1000 matchtimmar.16,17,28,29,49 Matchskadeincidensenunder internationella mästerskap förlandslag har legat kring 29-51 skadorper 1000 matchtimmar hos män och24-30 skador per 1000 matchtimmar47


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 2 - 2 0 0 8Allsvenskan 1 Damallsvenskan SAS-liganChampionsLeagueEM 2 Division IV 3SkadetyperFraktur 3 3 2 2 8 2Luxation


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 2 - 2 0 0 8SverigeAllsvenskan 1982Under 1982 studerades 118 spelare(medelålder 25 år) från 8 klubbar iAllsvenskan. 21 Övriga fyra klubbar (60spelare) lämnade inte fullständiga dataoch exkluderades. Träningsmängdenvar lägre 1982 än under 2001 (142jämfört med 238 träningspass). Undersäsongen ådrog sig 90 spelare (76 %)sammanlagt 236 frånvaroskador. Ingenskillnad i skadeincidens kunde påvisasmellan 1982 och 2001 (Tabell 2). Ingenskillnad i incidens sågs heller för svåraskador (mer än 4 veckors frånvaro)mellan säsongerna.Allsvenskan 2001Under 2001 studerades 310 av 312spelare (medelålder 25 år) från alla14 klubbar i Allsvenskan. 44 Undersäsongen ådrog sig 238 spelare (77%) totalt 715 frånvaroskador. Denvanligaste skadan var lårmuskelbristning(14 %). Överbelastningsskadorutgjorde tillsammans 37 % av skadornaoch återfallsskador (en skada avsamma typ, lokalisation och sida inom2 månader efter avslutad rehabiliteringfrån den föregående skadan) utgjorde22 %. För såväl överbelastningsskadorsom återfallsskador var skadeincidensensignifikant högre under försäsongen.Återfallsskadorna hade längrefrånvaroperiod än indexskadorna (10,9jämfört med 7,6 dagar).Vid studiestart i januari hade 24av de 310 spelarna (8 %) en anamnespå tidigare främre korsbandsskada. 46Dessa spelare hade under säsongen enhögre incidens av nya knäskador jämförtmed spelare utan sådan anamnes(4,2 jämfört med 1,0 skador per 1000timmar). Denna högre skadeincidenssågs både när spelaren (relativ risk 3,4)och knäleden (relativ risk 4,5) användessom enhet för analysen.Allsvenskan 2002Under 2002 studerades samtliga 262spelare (medelålder 25 år) från de tolvklubbar i Allsvenskan som också deltog2001. 24 De fyra klubbar som flyttadesned respektive upp efter 2001 inkluderadesinte. Under säsongen ådrog sig199 spelare (76 %) 588 frånvaroskador.Det var ingen skillnad i skadeincidensunder träning eller match mellan2001 och 2002 (Tabell 2) liksom förincidensen av svåra skador.Totalt deltog 197 spelare både 2001och 2002. En tidigare skada under2001 innebar nästan tre gånger ökadrisk för skada under 2002 (relativ risk2,7) och denna risk ökade med antaletAllsvenskan1982200120022005skador en spelare drabbades av 2001.Ålder påverkade däremot inte skadeincidensen.En tidigare hamstringsskada,ljumskskada och knäledsdistorsion2001 medförde en 2-3 gånger ökadrisk för samma skada i samma bensäsongen 2002, medan inget sådantsamband noterades för fotledsdistorsioner.Allsvenskan och Damallsvenskan 2005Under 2005 studerades 239 spelarefrån elva klubbar i Allsvenskan och228 spelare från alla tolv klubbari Damallsvenskan. 26 Tre klubbar iAllsvenskan med 68 spelare inkluderadesprimärt, men drog tillbakasitt samtycke tidigt under säsongen.Medelåldern hos spelarna var högre iAllsvenskan än i Damallsvenskan (25jämfört med 23 år) liksom andelenheltidsprofessionella spelare (86 %jämfört med 5 %). Under säsongenådrog sig 188 spelare i Allsvenskan (79%) totalt 548 frånvaroskador och 149spelare i Damallsvenskan (65 %) drabbadesav 299 skador. Skadeincidensenvar högre hos de manliga spelarnabåde under träning och match (Tabell2). Ingen skillnad sågs emellertid förincidensen av svåra skador mellankönen. Den vanligaste skadelokalisationenhos bägge könen var låret (23 %),medan ljumskskador var vanligare hosmännen (18 % jämfört med 11 %) ochknäskador var vanligare hos kvinnorna(22 % jämfört med 16 %).Skador/1000 timmar Skador/lag/säsong 1Träning Match Totalt Totalt4,65,25,34,720,625,922,728,1SvåraskadorDamallsvenskan2005 3,8 16,1 5,5 25 4,1SAS-ligan2001 11,8 28,2 14,4 - -Champions League2001/2002 5,0 30,5 9,4 62 9,1EMHerrar 2004Damer 2005Herrjuniorer 2005Division IVInterventionsgruppKontrollgrupp2,12,52,93,32,736,036,030,410,512,38,37,87,67,79,59,912,25,35,2Tabell 2. Skadefrekvens per 1000 timmars exponering respektive per lag och säsong.1Beräknat utifrån en trupp på 25 spelare505856574,75,46,25,0Förekomsten av tidigare främrekorsbandsskada vid studiestart varhögre hos de kvinnliga spelarna (15 %jämfört med 5 %). 48 Under säsongeninträffade 16 nya främre korsbandsskadoroch en tendens till lägre åldervid skadetillfället sågs hos kvinnorna(20 jämfört med 24 år). Efter korrigeringför skillnaden i ålder kunde ingenkönsskillnad i incidensen av främrekorsbandsskada påvisas (relativ risk0,99). Incidensen av främre korsbandsskadasjönk med 24 % per år medökad ålder hos de kvinnliga spelarna(relativ risk 0,76) medan ingen ålderseffektsågs hos männen.Division IV Östergötland 2003Tjugo division IV-klubbar (herr) iÖstergötland deltog under säsongen2003 i en randomiserad kontrolleradstudie med syfte att utvärdera effektenav kontrollerad rehabilitering pårisken för återfallsskada. 25 Tränarnaför tio av klubbarna (241 spelare,medelålder 24 år) fick vid säsongsstartett interventionsprogram beståendesav: a) information om primärt omhändertagandeav skada samt riskfaktorerför återfallsskada, och b) ett 10-stegsrehabiliteringsprogram inklusive specifikakriterier för återgång till matchspelefter skada. Övriga tio lag (241 spelare,medelålder 24 år) agerade som kontrollgrupp.Under säsongen skadades90 spelare i interventionsgruppen ochtio av dessa fick en återfallsskada (11---1414---3,53,149


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 2 - 2 0 0 8%), medan 23 av 79 skadade spelare ikontrollgruppen (29 %) drabbades avåterfall efter skada. Risken för återfallvar 66 % lägre i interventionsgruppenoch störst preventiv effekt av interventionensågs under de första veckornaefter återgång till spel.DanmarkSAS-ligan 2001Under vårsäsongen 2001 följdes 188spelare (medelålder 26 år) ifrån 8 av12 lag i Danska SAS-ligan parallelltmed studien på Allsvenskan. 22 Tre lagville inte medverka i studien och ett lagexkluderades pga inkomplett datainsamling.Under januari-juni 2001ådrog sig 153 spelare (81 %) totalt 395frånvaroskador. Incidensen av träningsskadaoch svår skada var högre i SASliganjämfört med Allsvenskan undermotsvarande period. Skademönstretvar liknande länderna emellan, menandelen återfallsskador var något högrei SAS-ligan (30 %).EuropaChampions League 2001-2002Elva toppklubbar med 266 av 269 spelare(medelålder 25 år) i fem europeiskaländer studerades under säsongen2001-2002. 45 Under säsongen ådrog sig225 spelare (85 %) sammanlagt 658frånvaroskador. Skadeincidensen undermatch var högre hos de fyra engelskaoch holländska klubbarna än i klubbarnafrån Medelhavsområdet (41,8jämfört med 24,0 skador per 1000timmar) liksom incidensen av svåraskador (2,0 jämfört med 1,1 skadorper 1000 timmar). Spelare med landslagsuppdrag(56 %) hade en högrematchexponering (42 jämfört med 28matcher) men ingen ökad skadeincidensjämfört med icke-landslagsspelare.Lårmuskelbristning var den enskiltvanligaste skadan (16 %) och bristningari hamstrings var vanligare än iquadriceps. Återfallsskador utgjorde 15% av alla skador och var inte förknippademed någon längre frånvaroperiodän indexskadorna som i Allsvenskan2001 (12,4 jämfört med 13,0 dagar).Europamästerskap 2004-2005De 32 landslag som kvalificerade sigtill Europamästerskapen i fotboll förherrar 2004 (368 spelare, medelålder27 år), damer 2005 (160 spelare, medelålder25 år) och herrjuniorer (U-19)2005 (144 spelare, medelålder 19 år)studerades under respektive turneringar.47 Totalt drabbades 73 spelare(11 %) av 80 skador. Ingen skillnadi skadeincidens noterades mellan de50olika turneringarna, men de lag somslogs ut i gruppspelet i dam-EM hadeen högre skadefrekvens under matchspelän de lag som kvalificerade sigför finalrundan (65,4 jämfört med5,0 skador per 1000 timmar). Av allamatchskador i de tre turneringarnauppstod 41 % utan någon kontaktsituationoch dessa skador var vanligarei andra halvlek.DiskussionDet är ett välkänt dilemma att konsensusför studiedesign, metoder ochdefinitioner har saknats inom denepidemiologiska idrottsskadeforskningen.9,23,27,31,35 Emellertid låg valideringenav UEFA-metodologin nyligenbakom ett sådant konsensus för fotbollutarbetat av representanter från deledande forskningsgrupperna i världen.19Om skadeincidensen under träningär ungefär likvärdig oberoende av spelnivå,undantaget EM-turneringarna därskadeincidensen generellt var väldigtlåg (2,1-2,9 skador per 1000 timmar),så förefaller skadeincidensen undermatchspel öka med spelnivån. Dettastämmer väl med resultaten i författarnasavhandlingar med 10,5-12,3skador per 1000 matchtimmar idivision IV, 20,6-28,1 i Allsvenskan,30,5 i Champions League och 36,0 iEM. Vidare har tidigare jämförandestudier funnit något lägre eller likvärdigskadeincidens hos kvinnor,vilket också stämmer överens medförfattarnas fynd: 28,1 respektive16,1 skador per 1000 matchtimmar iAllsvenskan och Damallsvenskan 2005samt 36,0 skador per 1000 timmar ibåde herr- och dam-EM. Våra undersökningarkunde inte bekräfta fyndenfrån tidigare studier att risken förknäledsdistorsion, och speciellt främrekorsbandsskada, är högre hos kvinnorän män. 1,2,7,38 Däremot var låg ålder(tonåren) hos kvinnor en betydelsefullriskfaktor för att drabbas av en fotbollsrelateradfrämre korsbandsskada.Vidare visar undersökningarnaatt tvärtemot vad som ofta påstås imedia så har skaderisken i Allsvenskaninte ökat de senaste åren trots ökadträningsmängd och högre spelintensitet.Det verkar dock som om skademönstrethar förändrats något. I enundersökning av Allsvenskan 1980var incidensen för fotledsdistorsioner1,7 per 1000 timmars spel, 13 medanmotsvarande för säsongerna 2001till 2005 var mellan 0,5-0,8 per 1000timmar. Denna minskning beror sannoliktpå en ökad kunskap om såvälprimär som sekundär prevention avfotledsdistorsioner. 12,39,40,41 Iställetär muskelskador, och framförallthamstringsskador, idag den vanligasteskadetypen i elitfotboll, bådehos kvinnor och hos män, vilket ävenvisats i andra studier. 4,17,20,29I likhet med tidigare studier,11,15,16,29 fann vi att skaderiskenvar hög under den svenska försäsongen,speciellt för överbelastningsskador.En ökad träningsmängd ochintensitet under försäsongen samttäta skiften mellan olika underlagkan vara faktorer som påverkarskaderisken varför relationen mellanträningsupplägg och skador börstuderas närmare. Dessutom sågsregionala skillnader i skaderisk,såväl mellan Sverige och Danmark,som mellan olika europeiska länderi Champions league-studien. Dettastämmer överens med tidigare studierpå damfotboll som påvisat skillnaderi skaderisk mellan lag får norraoch södra Sverige, 28 och kan beropå skillnader i klimat och underlag,spelstil och intensitet, träningsuppläggetc.Återfallsskador utgör en väsentligdel av skadorna i fotboll, vilketvisar att spelare ibland går tillbakatill spel för tidigt. Bristen på utvärderingav rehabiliteringsmetoder ochtestmetoder för återgång till spel efterskada inom en fotbollspopulation ärsannolikt en bidragande faktor. Påamatörnivå, där medicinsk uppbackningofta är obefintlig, är problemetmed återfall ännu större. Vi visadeatt risken för återfallsskada minskadeväsentligt med ett tränarlett programför kontrollerad rehabilitering ochstyrd återgång till matchspel efterskada. Slutligen visades att spelaremed en skada under en säsong harökad benägenhet att drabbas avsamma skada nästkommande säsongvilket tyder på att kvarstående ärrbildningeller funktionsnedsättningkan medföra en ökad skaderisk långtefter den första skadan.Martin Hägglund försvarade avhandlingen”Epidemiology and prevention of footballinjuries” den 30 mars 2007 och MarkusWaldén försvarade avhandlingen ”Epidemiologyof injuries in elite football” den 4maj 2007, bägge två vid Avdelningen förSocialmedicin och folkhälsovetenskap, Institutionenför hälsa och samhälle, Linköpingsuniversitet.Läs avhandlingarna på: http://www.divaportal.org/liu/abstract.xsql?dbid=8500respektive http://www.diva-portal.org/liu/theses/abstract.xsql?dbid=8623


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 2 - 2 0 0 8Referenser1. Agel J, Arendt EA, Bershadsky B. Anteriorcruciate ligament injury in national collegiateathletic association basketball and soccer. AmJ Sports Med 2005:33:524-531.2. Arendt E, Dick R. Knee injury patternsamong men and women in collegiate basketballand soccer. NCAA data and review ofliterature. Am J Sports Med 1995:23:694-701.3. Árnason Á, Gudmundsson Á, Dahl HA,Jóhannsson E. Soccer injuries in Iceland. ScandJ Med Sci Sports 1996:6:40-45.4. Árnason Á, Sigurdsson SB, GudmundssonÁ, Holme I, Engebretsen L, Bahr R. Risk factorsfor injuries in football. Am J Sports Med2004:32:S5-S16.5. Árnason Á, Engebretsen L, Bahr R. Noeffect of a video-based awareness program onthe rate of soccer injuries. Am J Sports Med2005:33:77-84.6. Askling C, Karlsson J, Thorstensson A.Hamstring injury occurrence in elite soccerplayers after preseason strength training witheccentric overload. Scand J Med Sci Sports2003:13:244-250.7. Bjordal JM, Arnøy F, Hannestad B,Strand T. Epidemiology of anterior cruciateligament injuries in soccer. Am J Sports Med1997:25:341-345.8. Caraffa A, Cerulli G, Projetti M, Aisa G,Rizzo A. Prevention of anterior cruciate ligamentinjuries in soccer. A prospective controlledstudy of proprioceptive training. Knee SurgSports Traumatol Arthrosc 1996:4:19-21.9. Dvorak J, Junge A. Football injuries andphysical symptoms. A review of the literature.Am J Sports Med 2000:28:S3-S9.10. Ekstrand J. Soccer injuries and their prevention.Doktorsavhandling, Linköpings universitet,1982.11. Ekstrand J, Gillquist J, Möller M, ÖbergB, Liljedahl S-O. Incidence of soccer injuriesand their relation to training and team success.Am J Sports Med 1983:11:63-67.12. Ekstrand J, Gillquist J, Liljedahl S-O.Prevention of soccer injuries. Supervision bydoctor and physiotherapist. Am J Sports Med1983:11:116-120.13. Ekstrand J, Tropp H. The incidenceof ankle sprains in soccer. Foot & Ankle1990:11:41-44.14. Ekstrand J, Waldén M, Hägglund M. Riskfor injury when playing in a national footballteam. Scand J Med Sci Sports 2004:14:34-38.15. Engström B, Forssblad M, Johansson C,Törnkvist H. Does a major knee injury definitelysideline an elite soccer player? Am JSports Med 1990:18:101-105.16. Engström B, Johansson C, Törnkvist H.Soccer injuries among elite female players. AmJ Sports Med 1991:19:372-375.17. Faude O, Junge A, Kindermann W, DvorakJ. Injuries in female soccer players. A prospectivestudy in the German national league. Am JSports Med 2005:33:1694-1700.18. Faude O, Junge A, Kindermann W, DvorakJ. Risk factors for injuries in elite female soccerplayers. Br J Sports Med 2006:40:785-790.19. Fuller CW, Ekstrand J, Junge A, AndersenTE, Bahr R, Dvorak J, Hägglund M, McCroryP, Meeuwisse WH. Consensus statement oninjury definitions and data collection proceduresin studies of football (soccer) injuries. BrJ Sports Med 2006:40:193-201, Scand J MedSci Sports 2006:16:83-92, Clin J Sport Med2006:16:97-106.20. Hawkins RD, Fuller CW. A prospectiveepidemiological study of injuries in four Englishprofessional football clubs. Br J SportsMed 1999:33:196-203.21. Hägglund M, Waldén M, Ekstrand J.Exposure and injury risk in Swedish elitefootball: a comparison between seasons1982 and 2001. Scand J Med Sci Sports2003:13:364-370.22. Hägglund M, Waldén M, Ekstrand J.Injury incidence and distribution in elite football– a prospective study of the Danish andthe Swedish top divisions. Scand J Med SciSports 2005:15:21-28.23. Hägglund M, Waldén M, Bahr R,Ekstrand J. Methods for epidemiological studiesof injuries to professional football players –developing the UEFA model. Br J Sports Med2005:39:340-346.24. Hägglund M, Waldén M, Ekstrand J.Previous injury as a risk factor for injuryin elite football: a prospective study overtwo consecutive seasons. Br J Sports Med2006:40:767-772.25. Hägglund M, Waldén M, Ekstrand J:Lower re-injury rate with a coach-controlledrehabilitation program in amateur male soccer- a randomized controlled trial. Am J SportsMed 2007:35:1433-1442.26. Hägglund M, Waldén M, Ekstrand J.Injuries among male and female elite footballplayers. 2007: manuskript.27. Inklaar H. Soccer injuries I: injuries andseverity. Sports Med 1994:18:55-73.28. Jacobson I, Tegner Y. Injuries amongfemale football players – with special emphasison regional differences. Adv Physiother2006:8:66-74.29. Jacobson I, Tegner Y. Injuries amongSwedish female elite football players: a prospectivepopulation study. Scand J Med SciSports 2007:17:84-91.30. Johnson U, Ekengren J, AndersenMB. Injury prevention in Sweden: helpingsoccer players at risk. J Sport Exerc Psychol2005:27:32-38.31. Junge A, Dvorak J. Influence of definitionand data collection on the incidenceof injuries in football. Am J Sports Med2000:28:S40-S46.32. Junge A, Dvorak J, Graf-Baumann T.Football injuries during the World Cup 2002.Am J Sports Med 2004:32:S23-S27.33. Junge A, Dvorak J, Graf-Baumann T,Peterson L. Football injuries during FIFA tournamentsand the Olympic games, 1998-2001.Am J Sports Med 2004:32:S80-S89.34. Junge A, Langevoort G, Pipe A, PeytavinA, Wong F, Mountjoy, Beltrami G, TerrellR, Holzgraefe M, Charles R, Dvorak J.Injuries in team sport tournaments duringthe 2004 Olympic Games. Am J Sports Med2006:34:565-576.35. Keller CS, Noyes FR, Buncher CR. Themedical aspects of soccer injury epidemiology.Am J Sports Med 1987:15:230-237.36. Nielsen AB, Yde J. Epidemiology andtraumatology of injuries in soccer. Am J SportsMed 1989:17:803-807.37. Poulsen TD, Freund KG, Madsen F, SandvejK. Injuries in high-skilled and low-skilledsoccer: a prospective study. Br J Sports Med1991:25:151-153.38. Roos H, Ornell M, Gärdsell P, LohmanderLS, Lindstrand A. Soccer after anterior cruciateligament injury – an incompatible combination?A national survey of incidence and riskfactors and a 7-year follow-up of 310 players.Acta Orthop Scand 1995:66:107-112.39. Surve I, Schwellnus MP, Noakes T, LombardC. A fivefold reduction in the incidenceof recurrent ankle sprains in soccer playersusing the Sport-Stirrup orthosis. Am J SportsMed 1994:22:601-605.40. Söderman K, Werner S, Pietelä T, EngströmB, Alfredson H. Balance board training:prevention of traumatic injuries of thelower extremities in female soccer players?A prospective randomized interventionstudy. Knee Surg Sports Traumatol Arthrosc2000:8:356-363.41. Tropp H, Askling C, Gillquist J. Preventionof ankle sprains. Am J Sports Med1985:13:259-262.42. van Mechelen W, Hlobil H, Kemper HC.Incidence, severity, aetiology and preventionof sports injuries: a review of concepts. SportsMed 1992:14:82-99.43. van Mechelen W. Sports injury surveillancesystems. “One size fits all?” Sports Med1997:24:164-168.44. Waldén M, Hägglund M, Ekstrand J.Injuries in Swedish elite football – a prospectivestudy on injury definitions, risk for injuryand injury pattern during 2001. Scand J MedSci Sports 2005:15:118-125.45. Waldén M, Hägglund M, Ekstrand J.UEFA Champions League study: a prospectivestudy of injuries in professional footballduring the 2001-2002 season. Br J Sports Med2005:39:542-546.46. Waldén M, Hägglund M, Ekstrand J. Highrisk of new knee injury in elite footballers withprevious anterior cruciate ligament injury. Br JSports Med 2006:40:158-162.47. Waldén M, Hägglund M, Ekstrand J:Football injuries during European Championships2004-2005. Knee Surg Sports TraumatolArthrosc 2007:15:1155-1162.48. Waldén M, Hägglund M, Ekstrand J.Anterior cruciate ligament injuries in elite football:the influence of gender and age. 2007:manuskript.49. Östenberg A, Roos H. Injury risk factorsin female European football. A prospectivestudy of 123 players during one season. ScandJ Med Sci Sports 2000:10:279-285.51


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 2 - 2 0 0 8ÅSIKTEN”Föräldraproblemet”Inlägg av Björn LindquistUnder senare år har det i idrottsföreningar uppträtt föräldrar som efterhand har blivit ett störande inslagi verksamheten. Det är ännu så länge inte så många sådana fall, men det verkar vara en ökning pågång och det gör det väsentligt att fundera på hur man skall kunna stoppa den här typen av agerande.Målsättningen med min artikel är att få igång en diskussion kring situationen – en diskussion som böromfatta inte bara styrelse och tränare utan också föräldrarna – alla föräldrar som har barn i träning iolika idrottsföreningar.Nedan har jag valt att ta simningensom exempel. Det betyderinte att problemet berör simningenspecifikt eller att det är större inomsimningen än i andra idrotter. Jag harvalt att beskriva problemet utifrånen idrott för att artikeln på det sättetskall kännas mer verklighetsnära änom det presenterats som ett allmäntteoretiskt problem.Föräldraproblemet gäller enförälder till en lagom lovande simmaresom tror att dotterns/sonensgenombrott som elitsimmare skulleske och ske snabbt om simklubbensverksamhet ändrades efter föräldernsvilja. Framförallt är det fråga om attbarnets simtränare måste ändra påden träning han genomför med dengrupp simmare som barnet tillhör.Föräldern, som i de flesta fall ärfadern, har många gånger varit positivoch stödjande från början, menhar övergått till att vara lätt hotfull,skapa misstroende i föräldragruppengentemot tränare och klubbens styrelse.Han för fram krav som klubbenskall uppfylla, annars avser han att gåtill pressen. Misstämning sprider sigi simgruppen, när dåligt humör och52höga röster blir ett vanligt inslag påbassängkanten. Vill det sig riktigt illahar dessutom föräldern ifråga fått medsig åtminstone några föräldrar medbarn i samma simgrupp. Simmarnamärker snabbt den gruppbildning somsker bland föräldrarna och som ocksåkan leda till dålig stämning.Framför allt simklubbens ordförandeförsöker gå emellan och lugnaföräldern och förklara vad klubbenkan påta sig mot sina medlemmar menockså vilka gränser som kan finnas förvad klubben vill eller kan göra. Dettahar i en del fall enbart medfört attföräldern blivit mera oregerlig och atttränaren tycker att hoten mot honomhar blivit tydligare och därigenommera skrämmande.Klubben kallar till föräldramötemed föräldrarna i den aktuella gruppen.Fler föräldrar än vanligt uteblir(man vill inte lägga sig i) men viktigast”den ilskne föräldern” kommer inte.Några föräldrar försöker prata medföräldern – utan något resultat. Styrelsenbjuder in honom till ett styrelsemöteför att diskutera hans krav. Hankommer inte. Tränaren börjar funderapå att byta klubb. Stämningen blandsimmarna är inte bra – för att uttryckasig milt.I de flesta fall är föräldern intemedlem i simklubben.Uteslutning, bestraffning ?Många i klubben tycker att nu är detnog. Klubben måste göra något för attstoppa hela denna olustiga historia.Men vilka möjligheter har man egentligenatt stoppa föräldern. Någon talarom att han måste uteslutas ur föreningen.Men det går inte att uteslutanågon som inte är medlem. Kan manutesluta det simmande barnet iställetför föräldern ? Det kan ju sägas att detär barnet som indirekt är upphov tillden icke-acceptabla situationen genomsitt simmande. Men uteslutningenmåste grundas på uppträdande av denmedlem som skall kunna uteslutas.Barnets eget uppträdande skulle alltsåkunna medföra att barnet utesluts meningen kritik har riktats mot barnet.Ett avgörande i Riksidrottsnämndenhärom året vilket gällde simidrott slogmycket klart fast att en uteslutningendast kan gälla den medlem somsjälv gjort sig skyldig till något av deförfaranden som enligt stadgarna kan


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 2 - 2 0 0 8leda till uteslutning. I den situation,som jag har skisserat här, där helastörningsmomentet är koncentrerattill föräldern, så kan man inte uteslutasimmaren.Även om föräldern i de flesta fallinte är medlem i simklubben så kanvi inte helt bortse ifrån de fall, därföräldern är medlem. Nu kan detalltså vara möjligt att utesluta föräldern.Men man måste då fastställa attföräldern har gjort sig skyldig till ettagerande som enligt föreningens stadgarkan leda till uteslutning t.ex. attpersonen uppenbarligen skadat föreningensintresse. Medlemmarna skall haen allmän kritikrätt av styrelsen ochav föreningens verksamhet men harinte rätt att uppträda så att föreningensverksamhet inte kan genomföraspå tänkt sätt.I RF:s stadgar finns ett bestraffningskapitel– kapitel 14. Jag kan intese att föräldern kan stoppas med hjälpav bestraffningskapitlet. De situationeroch agerande jag har beskrivit här,regleras inte i kapitel 14.Föreningar anses också ha en vissmöjlighet att besluta om disciplinåtgärdermot sina idrottsutövare. KristerMalmsten säger i Idrottens föreningsrätt:Enligt RIN får en förening”anses ha rätt . . . . i viss begränsadomfattning och i enskilda fall inomramen för sin löpande verksamhet avdisciplinära eller andra skäl tillfälligt,under kort tid, utestänga en medlemfrån vissa aktiviteter inom klubben,t.ex. att delta i klubbens tränings- ochtävlingsverksamhet. Det är emellertidinte fråga om någon form av uteslutningutan en åtgärd av ordningsskapande,intern karaktär.” Det är tydligtav RIN:s yttrande att man uttalar sigom föreningens möjligheter att tillrättavisaen medlem och aktiv idrottsutövare.Föreningen saknar däremotmöjligheter att på detta sätt agera moten utomstående.Kontakt med hallansvarigaHar föreningen inga möjligheter attreagera i den beskrivna situationen ?Man kan förbjuda personen ifråga attkomma in i simhallen under träning.Den möjligheten har bara praktiskbetydelse om simhallen är stängd förallmänheten under klubbens träningar.Är hallen till en del öppen för allmänheten,så kan föräldern betala entrésom badande.Kommunen eller vem som nu ägerhallen har ställt en del av simbassängentill klubbens förfogande moteller utan ersättning från klubben.Detta är gjort för att klubben skallkunna genomföra sin verksamhet påett ostört sätt. Stör en person träningenoch klubben inte blir av med personenifråga, får man begära hjälp av badpersonaleneller beroende på problemetsomfattning av kommunens fritidschef.Det gäller att få ett friområde runtdet utrymme, där klubben driver sinverksamhet. Om störningen inte minskargenom en sådan åtgärd får mandiskutera med simhallsansvariga, omman kan få fram ett förbud för den störandeatt vara i simhallen under den tidaktuell simträning genomföres.I något fall skall den missnöjdeföräldern börjat filma träningspassen. Imånga simhallar är filmning förbjudet.Det betyder, att det faktiskt är badpersonalenssak att se till att filmning inteförekommer.Klubbinterna villkorFrågan är om föräldern har en felaktiguppfattning vad det innebär att låtabarnet bli medlem i simföreningen.Medlemskapet skall ge medlemmenmöjlighet att få delta i föreningenssimverksamhet. Denna verksamhetbygger på beslut inom föreningen inteminst på beslut fattade på årsmöte.Tyngdpunkten ligger i vissa föreningarpå en elitverksamhet och i andra påen stor breddverksamhet. Det är inteomöjligt, att den förälder som låterbarnet bli medlem i klubben anser sigdärigenom ha köpt en kvalitativ simutbildningmed ambitioner att skapa enelitsimmare och blir frustrerad när hanmärker att klubben inte är tillräckligtelitsatsande.Man kan fundera på om simklubbarnaär tillräckligt tydliga om sinambition och inriktning av sin verksamhetåtminstone några år framåt.I några fall hade det kanske varit enstyrka för en klubbstyrelse att kunnahänvisa till klubbens officiella målsättning,när en upprörd förälder kommeroch klagar på att träningen inte ärtillräckligt elitinriktad.Ett annat sätt är att bygga olikakrav på simmarna för att få ingå i enviss simgrupp. Kraven kan t.ex. gällanärvaro vid ett visst antal gånger permånad, allmänt uppträdande i simhallenmen också för att få simmarenmer koncentrerad på träningen, attträningen är föräldrafri. Detta krav ärockså väsentligt för att ge simtränarenlugn och ro för att kunna genomföraden träning han tänkt sig eller fåttbesked om av föreningen. Vill inte enpåstridig förälder acceptera detta, fårlugnet komma genom att man flyttaröver barnet till en grupp, där man inteär så beroende av lugn och koncentration.Styrelsen bör besluta i en sådanfråga inte tränaren.Det är möjligt att i stället förgenerella krav på alla simmare i engrupp ta ett beslut som gäller enenskild simmare. Styrelsen tar ettbeslut i vilket man begär att föräldernsom en förutsättning för att träningenskall kunna bedrivas enligt planernainte skall närvara i simhallen underträningen. Alternativet är att simmarenfår omplaceras till en gruppdär lugnet kring bassängen inte har såstor betydelse. Denna variant innebärtroligen en större konflikt. Föräldernifråga kommer att känna sig utpekad.Åtminstone på sikt bör man ställagenerella krav och tydligt förmedlainnehållet i dessa krav exempelvis engång per termin.Är inte detta att straffa barnet förförälderns uppträdande ? Vad gällergruppindelning så är föreningen suverän.Utgångspunkten för föreningen äratt verksamheten skall bli så bra sommöjligt. Detta innebär, att simmare kanflyttas både upp och ner. Barnet är fortfarandemedlem men har för klubbensbästa bytt grupp.Behöver föreningen tillgripa dennaåtgärd att flytta simmaren från engrupp till en annan grupp, som kanskeuppfattas som enklare, kan det givetvisbetyda, att klubben förlorar en mereller mindre lovande simmare. Simmareni fråga kanske byter klubb ellerlägger av med simning helt och hållet.Detta skall man naturligtvis aldrigeftersträva. Men detta måste vara enmedveten risk som man tar därför attde negativa följderna kan bli mycketstörre om den bångstyrige föräldern fåragera i full frihet.Först som sist uppgörelser i godoär givetvis målet när någon förälderbörjar ta för stor plats. Lyssna nogavad personen ifråga för fram för idéer.I alla hans krav och dåliga humör såkan det ju finnas guldkorn som manskall ta till vara. Samtidigt som mansöker komma överens måste man jukomma ihåg att årsmöte och styrelse ärde som styr verksamheten. Föreningensverksamhet måste gå före krav från enenskild.Det finns en risk för att dettaproblem kan bli större. Det är därförviktigt att föreningar och förbund funderarpå hur man vill hantera en sådanhär situation.53


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 2 - 2 0 0 8DEBATTSkolidrottsdebatten:Ett ljus(t)hopp för framtideneller platt fall frånbocken?MAGNUS LINDWALLPsykologiska Institutionen,Göteborgs UniversitetDebattenSommaren 2007 var det dags för denständigt aktuella frågan om skolidrottensminskande eller ökande tillvaroatt ventileras igen. Frågan är dock omnågon i allmänheten blev visare efterdenna ganska motsägesefulla och förvirradekvart i strålkastarljuset? Denförsta artikeln 18 juli, undertecknadav ett 20-tal idrottsstjärnor, lärare,läkare och idrottsforskare, var ettallmänt upprop på ”fler idrottstimmari skolan för att komma till rätta medden kraftigt ökande barnfeman ochohälsan”. Bakgrunden var: (a) ökattv-tittande och tvspelande hos barnoch ungdomar vilket mer eller mindrekvävt spontanidrotten; (b) att denorganiserade idrotten inte når alla;samt (c) att Sverige tillhör bottenligannär det gäller antal timmar av skolidrott.Även om allt inte är så enkeltsom det verkar är budskapet somhelhet knappast sensationellt, iallfallinom idrottskretsar.Repliken som komvar däremot desto mer kontroversielloch bidrog till att debatten ökade iintensitet. I repliken sågade forskare(läs docent Michael Sjöström) kravetpå mer skolidrott. Argumenten var bla att den förra artikeln baserades påen rad myter och rimmar illa med vadforskningen säger. Kritiken grundasframförallt i två punkter; (a) det finnsinga bevis för att ökad skolidrott54leder till minskad inaktivitet, samt (b)sambandet mellan barns aktivitet ochfetma är inte så tydligt som det verkar,fler aspekter spelar in.En anledning till att man kommerfram till så vitt skilda slusatser är attdet sällan råder helt konsensus blandforskare. Olika teorier, metoder ochtraditioner konkurrerar ständigt om attge den enklaste och klaraste vägen tillsanningen. I det aktuella fallet är dettydligt att respektive sida har valt olikakällor och tolkat slutsatserna på olikasätt. Ett stort problem när forskningsresultatförs ut till allmänheten är ävenatt vissa forskare grundar sina slutsatserpå små enstaka studier istället försystematiska översikter (sk reviews)eller enstaka tyngre studier med bättreförmåga att generalisera resultaten.Dock, utgår man från ett evidensbaseratperspektiv, med stora systematiskaöversikter som bas (e.g., Strong et al.,2005; Trudeau & Shephard, 2005),är det tydligt att budskapet i förstaartikeln får stöd. Skolidrott har en radpositiva effekter på hälsa och beteendeför unga.Vad som är intressant i sammanhangetär att ingen åberopade ellernämnde den idrottspsykologiska forskningenkring relationen mellan fysiskaktivitet och mental hälsa. Denna lyfterfram viktiga aspekter kring effekernaav fysisk aktivitet på mental hälsa ochvad som påverkar barn och ungdomarsmotivation för fysisk aktivitet; tämligenrelevanta bitar i pusslet som man heltenkelt lämnat utanför.Motivation och skolidrottSom beskrivits ovan finns det ganskastarka bevis för att fysisk aktivitet kanpåverka barn och ungdomars hälsapositivt. Dock, för att uppnå dessapositiva effekter krävs att barn ochungdomar faktiskt ägnar sig åt beteendeti fråga. Kopplat till skolidrott ärdärmed motivationsaspekten oerhörtcentral. I debatten i somras kom dennaviktiga pusselbit helt bort. Alltför oftastirrar man sig blind på effekterna,eller bristen på desamma, och missardärmed själva processen och vägen tilleffekterna. Här har forskningen inom”exercise psychology” mycket att tillföra.Tyvärr är de teorier och resultatsom kommit fram tämligen okändaför den breda massan av forskare ochdebattörer inom det allmäna livsstilsområdet.Förhoppningsvis hållerdetta på att åtgärdas då idrottslärarstudenternuförtiden kan ta kurser i detakademiska ämnet idrottspsykologi.Det har även kommit ut bra kurslitteraturspecifikt inriktat mot idrottslärarekopplat till idrottspsykologiskafrågor (se t ex ”Psychology for PhysicalEducators”, från 2007 av Liukkonenoch kollegor).


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 2 - 2 0 0 8Ett teoretiskt ramverk som använtsallt mer i forskning under de senaste10 åren för att förstå elevers motivationoch beteende vid skolidrott är”Self-Determination Theory (SDT;Deci & Ryan, 1985, 1991). SDTfokuserar på till vilken grad motivationenför vissa aktiviteter uppfattassom intern (kommer innifrån) ellerextern (driven utifrån) och hur detmotivationstillstånd av självbestämmandeeller kontroll man befinner sigi påverkar val av aktivitet och desskonsekvenser. Övergripande har tretyper av motivation identifierats iSDT: inre motivation (engagemang iaktiviteter pga glädjen och njutningeni själva aktiviteten); yttre motivation(när deltagandet istället sker som ettmedel för att nå andra mål, t ex för attfå yttre belöningar); samt amotivation(situationer där individer inte upplevernågon koppling mellan sina ansträngningaroch resultatet och där de uppleverbrist i kompetens och kontroll).Dessa tre typer av motivation liggerpå ett kontinuum av ”självbestämmande”(eng: self-determination) därinre motivation är mest präglat ochamotivation minst präglat av självbestämmande.Den yttre motivationenkan vidare delas in i tre typer som tillvarierande grad styrs av yttre motiv.En central aspekt av SDT är attdessa motivationstyper hänger ihopmed hur väl individen kan tillgodogörasig tre fundamentala psykologiskabehov via sin sociala miljö.Dessa behov är autonomi (behov avatt vara aktiv och kunna påverka),kompetens (behov av att fungeraeffektivt med sin omgivning ochuppnå önskade effekter), samt tillhörighet(behov av att känna kontaktmed och acceptans av signifikantaandra).Vallarand (1997) har i en övergripandemodell av motivation knutitihop de olika motivationstyperna iSDT med andra faktorer i ett störresammanhang. Vallerands modell prediceraratt sociala faktorer påverkargraden av tillfredställelse gällande detre fundamentala behoven (autonomi,kompetens och tillhörighet), som i sintur påverkar motivationstyp, som i sintur är relaterat till centrala konsekvenseri form av beteende, tankar ochkänslor .En rad empiriska studier, framföralltav Ntoumanis och kollegor, harunder de senaste 6 åren gett stöd tillSDT och visat att SDT och Vallerandsmodell är användbara för att förståelevers deltagande och upplevelse avskolidrott. I en första studie (Ntou-Alltför många minns sin skolidrott i negativa termer kopplat till att bli sist vald, eller tvingas upp på bockeneller plinten för att sedan ramla ned. Foto Gunilla Sundbladmanis, 2001) fann man att tre socialafaktorer hade samband med de trepsykologiska behoven hos 14 till 16-åriga elever. Mer specifikt prediceradeen social miljö av samarbetande inlärning,betoning på individuell förbättringoch valmöjlighet de tre behovenautonomi, kompetens och tillhörighet.Framförallt kompetens hängde sedanihop med inre motivationstyp ochfrånvaro av amotivation, vilket i sintur var relaterade till grad av ansträgningoch intention att fortsätta medfysisk aktivitet efter man slutat skolan.Med andra ord, kan man skapa enmiljö runt skolidrotten som betonarsamarbete, individuell inlärning ochjämförelse med den egna prestationensamt valmöjlighet är sannolikhetenäven större att elever upplever tillfredställelsegällande centrala psykologiskabehov, vilket i sin tur gör dem mersannolika att känna inre motivation förbeteendet och därmed i förlängingenen ökad ansträgning och intention attägna sig åt fysisk aktivitet i framtiden.Detta mönster upprepades mereller mindre i flera senare studier(Ntoumanis, 2005; Standage, Duda& Ntoumanis, 2003, 2005), på storagrupper av brittiska 12-15 åriga elever.Idrottslärarnas förmåga att skapaen miljö som tillfredställde elevernasbehov av kompetens, autonomi ochtillhörighet hängde ihop med upplevdtillfredställelse av dessa behov, vilketi sin tur var relaterade till en inre ochmer självbestämmande motivationstyp.Denna hängde i sin tur ihop medpositiva beteendemässiga, tankemässigaoch känslomässiga faktorer ochintention att deltaga i skolidrott nästaår. Intentionen hade även ett sambandmed verkligt beslut att deltaga. Framföralltbetonades i resultaten vikten av attskapa en miljö runt skolidrotten somupplevs som autonom men också stödjande,där valfrihet och medbestäm-55


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 2 - 2 0 0 8mande är centrala begrepp (Standageet al., 2003), för tillfredställandet avelevernas fundamentala behov.Till detta kan man även koppladen positiva egenskapen i en sk.uppgifts-orienterad miljö (eng:mastery-climate) jämfört med enprestations-orienterad-miljö (eng:performance/ego-involving climate).Kopplat till det som i den akademiskaidrottspsykologin benämns ”ego vs.task-klimat” (Nicholls, 1989), är detäven viktigt att skapa en miljö därelevens tolkning av framgång hellrebaseras på jämförelsen med sig självän enbart på jämförelsen med andra.Egentligen är denna tes mycket logiskoch enkel, rent teoretiskt iallafall:jämför du dig med andra kommer detalltid att finnas någon som är bättre,starkare, snabbare eller snyggare ochdin upplevelse av kompetens och framgångsätts i ständigt ifrågasättande;bedömer du framgång utefter hur duförbättrat dig jämfört med dig själv, tex om du lärt dig nya färdigheter, kandu alltid vinna. Det sistnämnda geren stabil grund för utvecklandet av enväxande upplevd kompetens.Hypotesen att mönstret i relationenmellan variablerna var invariantmellan pojkar och flickor, dvs attresultaten, i det stora hela, var sammaför båda könen, stöddes även i enav studierna (Standage et al., 2005).Dock, trots detta påpekar man viktenav att ta med könsskillnader i beaktningeni framtiden då man fann vissatecken på att flickor och pojkar kanuppleva sig själva, sin kropp ochmiljön på olika sätt. Från tidigarestudier vet vi även att pojkar och mängenerellt sett upplever högre kompetenskopplat till sin kropp och är mernöjda med sig själva (t ex Lindwall,2004; Lindwall & Hassmén, 2004),vilket i sin tur kan påverka deras motivationsprofil.Ytterligare en studie (Ntoumains,2002) undersökte olika motivationsprofiler(inriktat mot SDT igen) hos14-16 åriga brittiska skolelever fråntvå olika skolor kopplat till skolidrotten.Huvudsyftetmed studien var attse om man kunde dela upp eleverna iolika kluster, dvs grupper, baserat påderas motivationsprofil. Ca 45% aveleverna tillhörde första gruppen, somkännetecknades av en hög inre motivation,ansträngning, upplevt nöje/glädje, upplevd samarbetande socialmiljö i kombination med låg amotivationoch lågt upplevd uttråkan. Dennagrupp var alltså ett exempel på ensjälv-bestämmande profil med nöjda56studenter som de flesta idrottsläraresäkert ser som sina mönsterelever. Dedeltar regelbundet, tycker ämnet ärkul och presterar förmodligen ocksåbra enligt betygskriterier Ungefärlika många, ca 40%, kategoriseradesunder den andra gruppen som hademedelhöga poäng på de flesta variablernaoch därmed på motivationöverlag; med andra ord en måttligtnöjd grupp som förmodligen uppleverbåde positiva och negativa signalerfrån skolidrottsmiljön. Givet attdenna grupp ändå bestod av såpassmånga elever är det naturligtvis enviktig subgrupp för idrottslärare attfokusera på och om möjligt ”vinnaöver”. Den sista gruppen, beståendeav ca 15%, innehöll elever med höggrad av amotivation som upplevdehög grad av uttråkan och låg grad avansträngning och nöje. Dessa eleverupplevde även att den sociala miljönrunt skolidrotten kännetecknades avojämlikt erkännande, dvs att vissaelever blev mer uppmärksammade ocherkända än andra. Även om enbart ca15 % i de två skolorna tillhörde dettasista kluster, utgör den en problematisksubgrupp som kräver speciellastrategier för att hantera.En viktig fråga angående studiensresultat är hur generaliserbara deär för svenska idrottslärare. Sannoliktkan fördelningen av elever i deolika subgrupperna variera kraftigt,beroende på en rad olika faktorer sombakgrund, kön, inriktning på studiersamt socioekonomisk status i klassen.Vissa idrottslärare upplever kanske attca 90% av deras elever befinner sigdet första klustret (klasser som valtidrott själva eller idrottsgymnasier)och är mer eller mindre självgående,medan andra får kämpa i en konstantmotvind med hälften av studenterna isubgrupp tre, där hög amotivation ärdominerande. En för idrottsämnet ochdess företrädare synnerligen relevantfråga är hur stabil dessa motivationsprofilerär, dvs kan man påverka eleversmotivation så att de flyttar sig frånen typ av profil till en annan? Tolkatfrån forskningen som redvisats ovanär svaret sannolikt ja. En nyckelfaktori studierna kring SDT är som sagt densociala miljöns påverkan. Även omidrottsläraren oftast har begränsadtidsram, budget och påverkan på denfysiska miljön har man desto störrevalfrihet och möjlighet att påverkaden upplevda social miljö, vilken ärmycket betydelsefull om man villtillfredställa elevernas fundamentalapsykologiska behov och öka sannolikhetenför deras engagemang ochdeltagande i skolidrotten.Framförallt är det viktigt att lyftaupp det starka sambandet i studiernamellan upplevd kompetens, inre motivationoch ansträngning, eller omvänt,brist i upplevd kompetens, yttremotivation, amotivation och bristandeansträgning och deltagande.Kompetens och aktivitet: När hönanblir äggetBetydelsen av upplevd kompetensför deltagande i fysisk aktivitet harbetonats tidigare av forskare, bl.a. avHarter i hennes ”Competence MotivationTheory” (Harter, 1978). Enligtteorin är individer (inte minst småindivider, dvs barn och ungdomar)motiverade att söka sig till mljöer ochsituationer där man kan demonstrerakompetens. Upplever man kompetenspå ett område, och känner attman har kontroll på sitt agerande,är sannolikheten större att man ävenåtervänder till detta beteende/dennamiljö. Omvänt gäller att indivder medlåg upplevd kompetens inte kommeratt söka sig till miljöer där denna bristkommer att uppvisas. Många av detypiska negativa erfarenheter frånskolidrotten är just den negativa känslanatt uppvisa sin brist på kompetensinför andra. Ingen gillar att framståsom inkompetent, allra minst barn ochungdomar. Till och med i vuxen ålderminns alltför många sin skolidrott inegativa termer kopplat till att bli sistvald eller att tvingas upp på bockeneller plinten för att sedan ramla ned.Harters teori har även fått stöd isvenska studier som visat att ungdomarsom upplever högre kompetens kopplattill den kroppen (fysisk självuppfattning)tränar mer och är mer fysisktaktiva jämfört med ungdomar somhar låg upplevd kompetens kopplat tillkroppen (Lindwall, 2004; Lindwall &Hassmén, 2004; Raustorp et al., 2005).En relevant fråga här är vad som ärhönan eller ägget; dvs vad kommerförst: aktiviteten eller kompetensen?Enligt Harters modell söker man sigtill aktiviteter man redan är bra på, dvsden upplevda kompetensen styr valetav aktivitet. Detta perspektiv kallasäven för ”self-enhancement”. Översatttill skolidrott betyder detta att eleversom redan upplever att de är duktigapå idrott kommer att engagera sig meroch uppleva mer inre motivation förskolidrotten jämfört med elever medlåg upplevd kompetens. Dock, andrastudier (t ex Lindwall & Lindgren,2005) har även visat att deltagande i


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 2 - 2 0 0 8aktivitet och idrott kan bygga upp denupplevda kompetensen. Detta perspektiv,där aktiviteten påverkar denupplevda kompetensen, har benämntssom ett ”skill-development”perspektiv.Som synes finns alltså stöd i forskningenbåde för kompetensen somägg och aktivitet som höna och viceversa. Fysisk aktivitet och idrott kanleda till ökad upplevd kompetens, somi sin tur gör att man söker sig mer tillaktiviteten ifråga. På samma sätt kanskolidrott i en miljö som bygger uppden upplevda kompetensen bidra tillatt barn och ungdomar är mer motiveradeatt ägna sig åt idrott eller fysiskaktivitet både under skoltid och efterpå fritiden.Fler idrottstimmar med högre kvalitetSka man försöka knyta ihop skolidrottdebattenmed den systematiskaforskning som finns inom den akademiskaidrottspsykologin kan manförst konstatera att vissa centralabitar av pusslet definitivt saknades isommarens DN-debatt; nämligen barnoch ungdomars upplevelse av ochmotivation till skolidrott och fysiskaktivitet. Den första debattartikeln,som efterlyser mer idrottstimmar,har baserat på den evidensbaseradeforskningen rätt i sak men användernågot ofullständiga och ibland lustigaargument. Att en majoritet av svenskafolket, enligt en mindre vetenskapligMotionsbarometer, håller med om attbarnen borde ha mer idrott i skolanutgör ett mycket knapert argument isak utifrån ett evidensbaserat perspektiv.Dessutom, påståendet att:” Vanorsom sätts i tidig ålder behålls genomlivet. Inaktiva tonåringar blir i alltförstor utsträckning inaktiva vuxna”,har ganska svagt stöd i forskningen,hittills.Dock, utifrån den systematiskaforskningen som redovisats här, ter sigSjöströms motreplik mycket märklig.Även om vi inte har mycket starkabevis för att ökad skolidrott direktminskar inaktiviteten eller överviktenhos barn och ungdomar, drar detyngsta vetenskapliga översikternapå området (e.g., Strong et al., 2005;Trudeau & Shephard, 2005) ändåslutsatser i den riktningen. Det villsäga, vi vet såpass mycket från såmånga studier att vi ganska säkertvågar säga att skolidrott har en viktigpåverkan på barns hälsa och aktivitet.Dessutom, även om det inte skullefinnas tillräckliga bevis för att ökadskolidrott har påverkan på övervikt,så finns det definitivt tillräckligt medbevis för att säga att fysisk aktivitet ärrelaterat till förbättrad kardiovaskulärhälsa (e.g., Andersen et al., 2006) ochmental hälsa. Övervikt är definitivt intedet enda hotet mot barns hälsa idag.Vad debatten missade, och missar,är nyanserna. Skolidrott kan givetvis to m vara skadligt för vissa ungdomaroch defintivt leda till att de rör sigmindre, om den genomförs i en socialmiljö som inte tillfredställer derasupplevelse av framförallt autonomi,kompetens och tillhörighet. Däremot,lyckas man skapa en positiv miljö harskolidrotten en stor möjlighet att bidratill ökad lust för rörelse och i förlängningenbättre hälsa. Med tanke på attskolidrotten idag för många ungdomarär den enda möjligheten till regelbundenfysisk aktivitet utgör ämnet enfolkhälsomässig potential som heterduga. Att sedan helheten i barnensaktivitet, inklusive transport till ochfrån aktiviteter, i slutändan är viktigastatt se till gör det knappast rätt attdöma ut förslaget om ökad skolidrott.Dessutom, hypotesen att inaktiva barni skolan kompenserar med att vara meraktiva på fritiden har inte fått mycketstöd i forskningen.Vad gäller antalet timmar och kvantiteteni ämnet, som debatten främsthandlade om, är det tydligt att de flestaländer idag slåss om att ta på sig epitetetatt man har minst idrottstimmar iEuropa. Frågan är politiskt driven likamycket som vetenskapligt. Vad som ärviktigt, och vad som ofta glöms bort,är kvaliteten i timmarna och själva processen.Fem timmar i veckan, varje dag,kan ha liten effekt om de bedrivs i enmiljö som inte tillfredställer de behovsom barnen och ungdomarna har.Dock, för kvalitet krävs en viss kvantitet;och denna behövs utifrån allarekommendationer i forskningen ökas.Det är inte lätt att skapa ett klimatdär barn upplever kompetens när manhar 60-80 minuter i veckan. Har mandäremot 30 minuter om dagen ellermer (jämför Bunkeflo-modellen) ter sigdetta mer realistiskt.ReferenserAndersen, L.B., et al. (2006). Physical activityand clustered cardiovascular risk in children:a cross-sectional study (The European YouthHeart Study). Lancet, 368, 299-304.Deci, E. L., & Ryan, R. M. (1985). Intrinsicmotivation and selfdetermination in humanbehavior. New York: Plenum Press.Deci, E. L., & Ryan, R. M. (1991). A motivationalapproach to self: Integration in personality.In R. A.Dienstbier (Ed.), Nebraskasymposium on motivation: Perspectives onmotivation (Vol. 38, pp. 237–288). Lincoln,NE: University of Nebraska.Harter, S, (1978). Effectance motivationreconsidered: Toward a developmental model.Human Development, 21, 34-64.Lindwall, M. (2004). Exercising the self: Onthe role of exercise, gender and culture forphysical self-perceptions. Unpublished doctoraldissertation. Department of Psychology,Stockholm University: Intellecta Docusys AB.Lindwall, M., & Hassmén, P. (2004). The roleof exercise and gender for physical selfperceptionsand importance ratings in Swedishuniversity students. Scandinavian Journal ofMedicine and Science in Sports, 14, 373-380.Lindwall, M., & Lindgren, E-C. (2005). Theeffects of a 6-month exercise intervention programmeon physical self-perceptions and socialphysique anxiety in non-physically activeadolescent Swedish girls. Psychology of Sportand Exercise, 6, 643-658.Ntoumanis, N. (2001). A self-determinationapproach to the understanding of motivationin physical education. British Journal of EducationalPsychology, 71, 225–242.Ntoumanis, N. (2002). Motivational clustersin a sample of British physical educationclasses. Psychology of Sport and Exercise, 3,177-194.Ntoumanis, N. (2005). A prospective study ofparticipation in optional school physical educationusing a self-determination theory framework.Journal of Educational Psychology, 97,444-453.Nicholls, J. G. (1989). The competitive ethosand democratic education. Cambridge, MA:Harvard University Press.Raustorp, A., Mattsson, E., Svensson, K.,& Ståhle, A. (2006). Physical activity, bodycomposition and physical self-esteem: A 3-yearfollow-up study among adolescents in Sweden.Scandinavian Journal of Medicine and Sciencein Sports, 16, 258-266.Standage, M., Duda, J. L., & Ntoumanis, N.(2003). A model of contextual motivation inphysical education: Using constructs from selfdeterminationand achievement goal theoriesto predict physical activity intentions. Journalof Educational Psychology, 95, 97–110.Standage, M., Duda, J. L., & Ntoumanis, N.(2005). A test of self-determination theory inschool physical education. British Journal ofEducational Psychology, 75, 411–433Strong, W.B., et al. (2005). Evidence basedphysical activity for school-age youth. Journalof Pediatrics, 146, 732-737.Trudeau, F., & Shephard, R.J. (2005). Contributionof school programmes to physicalactivity levels and attitudes in children andadults. Sports Medicine, 35, 89-105.Vallerand, R. J. (1997). Toward a hierarchicalmodel of intrinsic and extrinsic motivation. InM. P. Zanna (Ed.), Advances in experimentalsocial psychology (Vol. 29, pp. 271– 360).NewYork: Academic Press.57


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 2 - 2 0 0 8DEBATTFörsummadforskningsdiskussionDebattinlägg av professor Jan LindrothDet är bara att konstatera faktum:idrottsforskare är inte särskilt intresseradeav att diskutera sin egenverksamhet. Än mindre intresseradeav diskussion om idrotten är andraforskare. Jag avser då i första handprincipfrågor gemensamma för heladen idrottsliga forskningsfronten. Meninte heller om man ser till delområdentycks bilden bli särskilt färgstark. Detgäller definitivt det humanistisk-samhällsvetenskapliga(hum-sam) området.Innehållet i den tidskrift vari dettaläses pekar åt samma håll.I själva verket är Svensk idrottsforskning,nu inne på sin 17:e årgång,det tydligaste belägget på idrottsforskarnasovilja att diskutera sin egenverksamhet. Redaktionen inbjöd inledningsvistill diskussion – men gästtyckarnauteblev. De har inte strömmattill senare, bortsett från något enstakainlägg i någon begränsad specialfråga.En uttalad policy att utesluta diskussionhar naturligtvis aldrig förekommit,tvärtom. Inom styrelsen förCentrum för idrottsforskning, tidningensutgivare, har man uttryckligenefterlyst just diskuterande och debatterandeinslag i den egna periodiskapublikationen. Utrymmet finns, inteintresset. Det har lett till att hela dettaviktiga inslag i all forskning försummatsvad idrotten beträffar. Gemensammautgångspunkter, aktuellatillstånd och framtidsutsikter utanför58det egna lärosätet eller den egna forskningsgruppenlämnas åt sidan.Är detta en orättvis betraktelse?Kanske i någon mån. Tidskriften inledsregelmässigt med en artikel som oftatar upp allmänna frågor. Men det skeri största korthet. Skribenter är normaltCIF:s hjärntrust (föreståndare/redaktör och ordförande), vilket geren officiell prägel och gör det mindresannolikt att omstridda åsikter försfram med kraft. Inget märkligt i detta.Problemet ligger i att övriga bidrag såutomordentligt kraftigt domineras avstrikta forskningspresentationer utifrånenskilda forskare, grupper, projekt och/eller lärosäten. Lidande blir mer övergripandeteman. Visst har CIF ävenanordnat några konferenser avseddaför allmännare meningsutbyten. Menockså då tenderar det hela till att glidaöver i presentationer enligt ovan.Vad är felet med denna situation,blir den naturliga motfrågan. Är detinte just mera ”verkstad”, det villsäga i detta fall konkret forskning,som behövs, medan ”kringsnacket”med fördel kan elimineras? Jag kaninte instämma i en sådan uppfattning.Lika väl som den enskilda forskningsprodukten,exempelvis doktorsavhandlingen,behöver sin noggrannagranskning i skrift (om så sker nöjaktigtkan också diskuteras), behöverforskningsområdet som helhet (elleri sina huvudområden) sin granskningoch sin diskussion. Att utövarna självasvarar för detta är högst naturligt, såmycket mer som sannolikt inget annarsskulle göras. Varje samhällelig verksamhetmår bäst, i varje fall på sikt,av att diskuteras sakligt, konstruktivt,kritiskt men inte illasinnat. Det ärdärför oroväckande att vi idrottsforskarehittills varit så passiva.Ett forskningsområdes ålder kanha med saken att göra. Idrottsforskningenrepresenterar en ung vetenskap.Den första professuren tillsattesi början av 1940-talet (fysiologi).För humsam-området är motsvarandedecennier 1980-talet respektive1990-talet. Men en hel del forskningutfördes tidigare och vi skriver nu2008. Det går inte längre att påstå attidrottsforskningen är så ny att den börlämnas i fred för kritisk diskussiontills den hunnit bekänna färg. Tvärtomförefaller tiden och forskningen mogenför just sådan diskussion. Detta gällerså mycket mer som orosmoln tornarupp sig på mer än ett håll (exempelvisprofessurerna och stora vita fläckar påforskningskarten). Mina erfarenheterfrån flera år inom CIF-styrelsen ochdess föregångare Idrottens forskningsråd(IFR) visar övertygande att intressantafrågor finns och berörts, vad somåterstår är att föra ut dem till bredareforskarkretsar.Ett annat potentiellt diskussionshindersom måste avvisas ligger i


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 2 - 2 0 0 8missriktad hänsyn till ett begränsatforskningsområde med till stor del välkända kolleger med de vanliga kollegialabanden. Idrottsforskningen ärtillräckligt stark för att tåla ifrågasättanden.Vi utövare har anledning atttacksamt ta emot varje diskussion somsyftar till förbättringar. Den specifiktsvenska konflikträdsla som etnologeroch andra tyckt sig spåra ger inte frisedel.Det går exempel inte att kommaifrån att många slåss om alltför litepengar och att fördelningen kan göraspå flera sätt, vart och ett med godaargument.Fortsättningsvis tar jag upp trefrågor: behovet av ett CIF, balansenmellan forskningsområdena och detknepiga begreppet ”idrottsrelevans”.Det sker i tanken att var och en ärvärd att diskuteras. Frågorna tas alltsådelvis upp för sin egen skull. Men detär inte huvudsyftet, så konstigt detkan låta. I så fall hade de behandlats ivar sin artikel och utförligare. I ställetär den främsta målsättningen att geexempel på ämnen och aspekter värdaatt diskutera som komplement till detraditionella forskningspresentationerna.De tre frågorna anmälde sigspontant men kunde lika väl ha ersattsav andra. Inte heller har de någotstarkare samband med varandra.Varför CIF?När den stora omstruktureringen avdet statliga forskningsstödet genomfördesför något decennium sedan, varhuvudsyftet glasklart: ökad centraliseringgenom att sammanföra tidigareråd, fonder och centra till ett stortorganisationskomplex, Vetenskapsrådet(VR). På många håll ogillades denförlorade självständigheten. Samtidigttydde förhandssignalerna på att snartsagt ingen skulle skonas. Att CIFlikväl fick leva vidare autonomt direktunder departementet måste därför sessom ett undantag. Vilka var argumenten?De som anfördes i sambandmed omorganisationen blir en viktigpunkt att redovisa när någon gång iframtiden idrottsforskningens historiakommer att studeras i samlat skick.Här ska jag diskutera två argument,eller synsätt, som nog inte framfördesdå och som lätt förbises, men somenligt min mening har med saken attgöra. I det ena fallet gäller det idrottensställning i det omgivande samhället,i det andra idrottsforskningensställning i forskarsamhället.I sin folkrörelseform utveckladesden föreningsbundna motions- ochtävlingsidrotten från en späd plantai början av 1900-talet till en starkfolkrörelse med 2-3 miljoner medlemskapoch otaliga grenar hundra årsenare. Därtill kom skolidrotten (längeunder namnet ”gymnastik med lekoch idrott”) och den oanat breda ochvildvuxna oorganiserade idrotten (allafysiska aktiviteter i motion-, prestations-och/eller rekreationssyfte utanförfolkrörelse och skola). Inpassningen idet omgivande samhället har skett successivt,oenhetligt och påfallande oftai form av särlösningar. Det sistnämndaär särskilt viktigt, innebärande attbestående strukturer inte har förmåtteller önskat ta emot det nya samhällsfenomenet.Omvänt är det tveksamt omdetta fenomen, den moderna idrotten,eftersträvat en in- och anpassning i/tilldet bestående.Talet om idrottens särställningoch särbehandling fordrar exempel.Ett ligger i den oklara placeringen pådepartementsnivå. Den kan beskrivassom ambulerande. Ingen självklarordning har etablerats. Det ärinstruktivt att jämföra med andrakulturområden, exempelvis konsten,teatern eller musiken; inte har de,historiskt sett, beskrivit en liknandedepartemental rundvandring. Frånvaronav en central statlig myndighetför idrottsfrågor, delvis ersatt genomRF:s myndighetsroll, representerarlikaledes en särlösning. Ett annatexempel ligger i studieförbundsfrågan,där idrottsrörelsen länge var utfrusenfrån rådande system, därefter äntligeninkluderad för att åter försätta sig(försättas) i undantagstillstånd. Etttredje, av annan karaktär, aktualiserarakademitanken. Det finns väletableradeakademier bakom tunga kulturföreteelsersom konst, musik och litteratur.Idrotten saknar en fast etablerad ocherkänd akademi på nationell nivå.Den ”idrottsakademi” som omger denårliga idrottsgalan bara understrykeridrottens avsaknad av en akademi iegentlig mening: malicen kanske pådenna punkt anför att det inte är någotatt sakna men frånvaron stärker ändåtendensen till särställning. Tyngre vägerett fenomen som idrottsgymnasierna.Den särbehandling som skatteförhållandenaoch (andra) juridiska förhållandenaktualiserar går väl in i bilden.Exempelsamlingen antyder för övrigtatt forskningen ännu inte fått fulltgrepp om idrottens plats i samhället,något som åtminstone delvis har attgöra med att discipliner som statsvetenskap,ekonomi och juridik i så begränsadomfattning intresserat sig för dettacentrala perspektiv.Poängen är alltså att idrotten påskilda områden hamnat i särlösningar,vilket rimligen har att göra med att denär något ”särskilt”, intar en särställning.Det är alltför ofta förekommandeför att man inte måste tala om ett återkommandemönster. Mot den bakgrundenär det inte oväntat att man ocksåpå idrottsforskningens område fått ensärlösning – CIF.Det andra argumentet, idrottensställning inom den akademiska forskningen,bygger vidare på det första.Redan genom Per Henrik Lings likaKungliga som Gymnastiska centralinstitutfrån 1813 valde man bort utvägenatt från start ansluta den fysiskafostran till universitetsvärlden, ett i ochför sig rimligt alternativ. Fortsättningsvishar idrottens anslutning till dencentrala akademiska huvudvägen varitsvag. Många idrottsforskare (inklusiveövertecknad) kan omvittna att idrottenrönt både likgiltighet och motståndfrån universitetshåll, i synnerhet påhögre nivåer. Sådana attityder kanyttra sig både subtilt och nog så öppet.Kanske mest avslöjande är att så fåkraftfulla initiativ från det akademiskaetablissemanget tagits till förmån förmålmedveten satsning på idrotten.Först under slutet av 1900-talet harsituationen förbättrats men det ären förbättring som inte behöver blibestående. Dessutom har de positivainitiativen till stor del kommit utifrån.Allmänt menar jag alltså att idrottensystematiskt försummats i universitetsvärlden.Detta inte sagt för attlansera en konspirationsteori, men välför att peka på en beklaglig gemensamnämnare.Naturligtvis skiljer sig situationenåt mellan forskningens huvudområden.Men erfarenheterna tyckspeka åt samma håll. Även inom dennaturvetenskapliga sektorn (fysiologi,biomekanik, medicin) har tecken pålågprioritering förekommit, trots denidrottsmedicinska sektionens imponerandehöga medlemstal inom Svenskaläkarsällskapet. För att hämta exempelfrån det humanistiska området (somjag känner bättre till) kan noteras attendast en högre tjänst vid universitetenär uttalat destinerad till idrott: enprofessur i ”historia, särskilt idrottshistoria”vid Stockholms universitet. Denär till yttermera visso obesatt, vilket,med angiven precisering, innebär atthumanistisk fakultet står utan ansvarigtjänsteinnehavare på ett viktigtkultur- och samhällsområde. Inomsamhällsvetenskapen är situationenbättre men ojämn och osäker. Att man59


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 2 - 2 0 0 8kommit i särklass längst inom disciplinenpedagogik kan, om jag förstår rätt,till stor del tillskrivas närvaron av detsom varit bristen på andra håll: stödoch positiva initiativ från etableradementorer på professorsnivå. Men dethar alltså varit undantag.Slutsatserna sammanfaller. För detförsta blir idrotten ofta föremål försärlösningar i ett allmänt samhällsperspektiv.Orsakerna sammanhängermed komplexa omständigheter somhar med idrottens framväxt, strukturoch ”innersta väsen” att göra, någotsom ingen riktigt klargjort. Det pekarlogiskt fram mot att också forskningsfinansieringenpå nationell nivåorganiseras självständigt. För det andraverkar det svaga akademiska stödeti samma riktning. Även här vill manefterlysa orsakerna till detta sakernastillstånd. Hur som helst, lämnad åtuniversiteten och allmänna organ somVR skulle idrottsforskningen riskera attreduceras till något mycket marginellt.Det är inte minst mot denna strukturellabakgrund CIF bör ses och dessbetydelse motiveras.60Fördelningen mellan forskningsområdenaUniversitetsforskningen är fördelad pånågra huvudområden. Indelningen kangöras på skilda sätt. Följande täckerdet mesta: medicin, naturvetenskap,teknik, samhällsvetenskap, humaniora.Ursprungligen var teologi det centralamen har marginaliserats. Andrasektorer, exempelvis skog och lantbruk,kan förbigås i detta sammanhang. Ennaturlig fråga att ställa sig gäller CIF:spolicy vad beträffar fördelningsprinciper.Vi vet hur det blivit i praktiken:medicin-fysiologi dominerar kraftigt,närmast följt av hum-sam-området.(I vilken utsträckning man ytterligarekan och bör indela med-fys, exempelvismed tillägg av biomekanik, kan jaginte bedöma.) Inom hum-sam-områdetfinns under alla omständigheter enmycket lång rad av enskilda discipliner(ämnen) eller grupper av sådana,var och en med sina avgränsningar.CIF:s samlade anslagsverksamhet(ansökningar och beviljade medel) ärintressant som måttstock. Det visar sigutifrån de allra senaste åren att med-fystar ungefär 70-75% av helheten, humsamresten. Teknik är så gott som heltfrånvarande. Fördelningen bygger påsöktrycket, dvs på befintliga forskaresspontana vilja att söka de skildatyperna av utlysta medel. Utlysningarnaär neutrala från forskningsområdessynpunkt.Det område som kanuppvisa den sammanlagt största söktasumman får mest, närmare bestämt iproportion till totalsumman (finsnickerieri beräkningsunderlaget kan härförbigås).Är allt gott och väl med dennafördelningsprincip, som följts underhela CIF:s tid? Kanske det! Argumentsaknas naturligtvis inte. Onekligen hardenna princip matematiska skäl för sigoch är så tillvida enkel att tillämpa.Dessutom är den kompatibel med detmantra om ”forskningens frihet” somgärna, och givetvis i åtskilligt medrätta, brukar omhuldas från universitetshåll.Men jag menar att det ändåfinns utrymme för diskussion. Kanskeuppträder det också allvarliga nackdelarmed bestående ordning. De måste iså fall läggas fram. Var har det skett?Att teknisk idrottsforskning ärså svagt förekommande förvånar ochmåste beklagas. Men jag menar attdet också är förvånande att idrottsforskningi sin CIF-tillämpning i sådominerande grad kan definieras sommed-fys-forskning. Man bör ställa sigfrågan om forskningsmedlen med ensådan fördelning används på bästasätt. Hur stor är marginalnyttan av enundersökning gällande den 25:e (ellerhögre tal?) fotbollsknäskadeundersökningeni förhållande till inmutning aven ny disciplin inom annat område?Därtill kommer grava ensidigheter påhum-sam-området innebärande att ettfåtal discipliner (pedagogik, psykologi,historia) tar mycket resurser iförhållande till området som helhet.Ekonomi, statsvetenskap, massmedievetenskap,juridik, språk, de estetiskavetenskaperna är klart underförsörjdamed idrottsforskning trots goda empiriskaförutsättningar och det samhälleligabehovet av att förstå idrotten påbredast tänkbara front.Det valda systemet, byggt på friakrafters spel, konserverar sedan längerådande fördelning, motverkar förnyelse.Man kan laborera med föreställningenatt redan starka sektorerutvecklar en vana att söka från CIF,medan andra av olika skäl hamnat(ställt sig) utanför. Dessutom bestårCIF-styrelsen, som har beslutsmakten,i huvudsak av ledamöter på centralapositioner med egen forskning inom dedominerande områdena. I nuvarandestyrelseuppsättning är med-fys ochpedagogik nästan allenarådande vadbeträffar ledamöternas egen forskningoch/eller akademiska hemvist. Ingethindrar forskare att i altruistisk andaföreslå nysatsning av medel till områdenutanför det egna – men det skullevara en överdrift att påstå att det,generellt sett, är det typiska beteendet iden akademiska kampen om medel.Vilka alternativ finns i form avhelt ny uppläggning eller kompletterandetillägg till det bestående? Fråganbör ställas och allvarligt övervägas.Kanske kommer man fram till statusquo. Avgörande är väl om någon formav styrning bör komplettera nuvarandepraxis. En konkret åtgärd vore attutlysa projektmedel och/eller tjänster(exvis bidrag för forskarutbildning) pånågra väl valda, underrepresenteradeområden. CIF har konstruktivt utvecklatsina stödformer och övervägerkontinuerligt den ekonomiska fördelningenmellan projektstöd och stöd tillolika former av tjänster/anställningar.Ett brett batteri är nu i verksamhet.Att styra begränsade medel till inaktivaområden (på de överrepresenteradesbekostnad) skulle kunna dra in nyasektorer i idrottsforskningen.IdrottsrelevansenInom CIF har många och långa diskussionerägnats åt det värderingsinstrumentsom går under beteckningen”idrottsrelevans”. Olika poängsystemhar övervägts. Sedan länge följs entregradig skala där 0 anger att relevanssaknas, 1 att den finns men intefullödigt, 2 att den är fullödig (denverbala uttolkningen av poängsiffrornakan nyanseras). Så långt framgår attfenomenet idrottsrelevans tagits påstort allvar inom CIF. Det avgör iblandutfallet vid medelstilldelningen.Ursprunget ligger gissningsvis påden medicinska sidan, där ”indirekt”idrottsforskning förekommer. Typexempletär studier med försöksdjur somunderlag. Frågan kan då ställas omvad som, förenklat och kanske vanvördigt,symboliserats av råttforskning,har tillräcklig idrottsrelevans. Praxisvisar att avgörandet måste ske från falltill fall med vanskliga gränsfrågor somofrånkomlig följd. I varje fall för enoutsider kan en eller annan bedömningframstå som tvivelaktig.Att tillämpa relevansbegreppetäven på hum-sam-sidan är enligt minmening direkt olämpligt. Här förekommeringen indirekt idrottsforskning,även om man mycket väl skullekunna konstruera ansökningar medsådana i centrum; exempelvis kundeman studera scoutrörelsen från vissasynpunkter i syfte att generaliseraresultaten till idrottsrörelsen. Men enskillnad, förmodligen avgörande, ärförstås att det inte finns hinder att gå


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 2 - 2 0 0 8direkt på sistnämnda folkrörelse,medan humanstudier inte likasjälvklart står med-fys-forskaren tillbuds. Det är alltså svårt att föreställasig behov av indirekt humsam-forskning.Följden är att alla ansökningarfrån hum-sam-sidan går direktpå idrotten (om inte, föreligger ienstaka fall missförstånd som ledertill blanka avslag). Ändå tillämpasrelevanskriteriet. Då blir frågan omnågot är ”mera idrott” än annat.Eller hur skall annars ”relevansen”förstås. Övertygande definitionersaknas. Jag menar att antingen falleraktuell undersökning inom idrottsbegreppet(utgångspunkten för dettatas lämpligen i 1969 års idrottsutredning,SOU 1969:29). Klarar manden gränsen vidtar sedvanliga vetenskapligakriterier för bedömning ochrangordning. Eller så utmönstrasman rakt av. Borde inte samma resonemangkunna tillämpas på samtligaansökningar till CIF?Ett exempel på vilka slutsatserkriteriet idrottsrelevans kanleda till är på sin plats. En ansökanom vandring, denna ryggrad inomlågintensiv motionsidrott, tilldeladesrelevanspoäng 1. I samma ansökningsomgångfick en studie omdoping en tvåa. Vilka värderingardriver egentligen sitt spel vid sådanabedömningar. Risken är överhängandeatt ovidkommande synpunktertillåts influera, exempelvis ansökansallmänna kvalité. En systematisk,retrospektiv undersökning avrelevansbedömningarna vore avintresse.En sådan undersökning skullemed fördel marginellt kunna ta redapå om samma relevanstänkandeockså följs inom jämförbara samhällsområdensforskningsförsörjning.Som humanist är jag särskiltintresserad av forskning kringfenomen som religion, konst, musik.Talar de damer och herrar som haratt bedöma inkomna ansökningarpå motsvarande sätt om religionsrelevans,konstrelevans, musikrelevansetc? Jag anar svaret. Vi har nog ävenhär att göra med något som geridrottsområdet en särställning i formav en särlösning. Så kan man ändåse ett förmodat sammanhang mellanden första och den sista diskussionspunkten.Huvudpoängen var juannars att svensk idrottsforskningär i behov av öppen och livaktigdiskussion, särskilt i dess ledandeperiodiska publikation.Har CIFs styrelse 2006-08 misslyckats med att ta upp forskningsdebatten och eliminerat det viktiga”kringsnacket”? Då ingen annan tar upp forskningsfrågorna måste forskarna själva göra det!Passivitet är oroväckande hävdas i Jan Lindroths artikel. Foto Artur Forsberg.Bakgrundsinformation om CIFfrån redaktionenCIF är ett statligt råd som inrättades 1988. Uppgiften är att: initiera,samordna, stödja och informera om idrottsforskning. Policyn läggs uppav en styrelse (13 st) som utses av landets universitet och högskolor. Ordförandeutses av regeringen. Kanslilokaler finns hos huvudmannen GIH iStockholm med tre anställda.Till CIF kommer årligen drygt 200 ansökningar. Ansökningarna avserprojekt, stöd till forskarstuderande, forskarassistenttjänster och stödtill organisationer som bedriver verksamhet där idrottsforskning är detcentrala. Ansökningarna inlämnas en gång per år, 15 september. Dessafördelas till CIFs vetenskapliga råd som är indelat i tre ämnesområden.1. hum-sam2. fysiologi-medicin3. idrottsskador.Ledamöterna i CIFs vetenskapliga råd är tolv som utses i samrådmellan CIF och VR. De tre grupperna bedömer ansökningarna efteridrottsrelevans, vetenskaplighet och originalitet, metodik och teoribildningsamt sökandes kompetens och möjlighet att genomföra det aktuellaprojektet. CIF styrelse beslutar sedan om fördelning av medel, med dennabedömning som underlag. Den sökta summan ligger på 70-80 mkr ochtill fördelning brukar finnas 16-17 mkr. Detta räcker oftast till 80-90 nyaprojekt och 6-8 nya tjänster. Tjänsterna avser 2+2 år, så CIF finansierarårligen ett 25-30 tal tjänster.Fördelningen mellan de tre ämnesområdena baseras på söktrycketefter en tämligen strikt matematisk mall. Observera att enstaka miljonansökningarej kan påverka denna beräkning.61


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 2 - 2 0 0 8Jon KarlssonBOKRECENSIONIDROTTSVETENSKAPLIGAFORSKNINGSMETODERNathalie Hassmén,Peter HassménSISU Idrottsböcker, 2008ISBN: 978-91-85433-29-2414 sidorPå drygt 400 sidor avhandlaridrottsforskarna Nathalie och PeterHassmén idrottsvetenskapliga forskningsmetoder.Personligen har jaglänge sett fram emot en bok somdenna och utan tvekan innehåller dendet mesta. Boken är inriktad på att geen gedigen uppdatering om vetenskapligametoder och är fylld med fakta.Majoriteten är skriven utifrån idrottoch idrottsvetenskap på olika sätt.Flera idrottsrelevanta exempel ges.Boken omfattar 10 kapitel, dvs.”vetenskapen i idrotten”; ”forskningsom process”; ”kunskaps- ochvetenskapsteori”; ”metodteori”;”reliabilitet och validitet”; ”mätningarinom idrottsforskningen”; ”metodlära– datainsamling”; ”metodlära- dataanalys”; ”vetenskaplig kommunikation”och till slut ”etik och morali forskningen”. Det finns dessutomutmärkta ordlistor, begreppsförklaringaroch sakregister i slutet avboken, vilket berikar. Referenserna ärväl uppdaterade.Av de 10 kapitlen är de 5 förstaav något mer allmän karaktär, medankapitel 6 (mätningar inom idrottsforskningen)och framåt är klart meridrottsspecifika. Här återfinns ocksåde flesta idrottsrelevanta exemplen.Författarna är uppenbarligen välmedvetna om att utan säkerställda(jag hänvisar här till ett bra kapitelom reliabilitet och validitet) metoder,blir det absolut inga säkra resultat.Och utan säkerställda resultat, blir det62inga användbara konklusioner. Medandra ord, mätmetoderna måste säkrasoch detta understyrker författarna påett tydligt sätt.Boken har inga direkt svaga delar,den är väl skriven och för en text medså mycket fakta är den lättläst. Textenär jämn och genomarbetad. Boken blirdärmed ett nöje att läsa och det går lättatt använda ordlistor och begreppsförklaringarför att läsa genom texten. Fören så faktaspäckad text är den ocksåutsökt pedagogisk, med ett flertal välgjorda illustrationer, faktarutor, sammanfattningaroch tabeller i färg. Alltdetta lättar upp texten och gör bokenmer lättläst och användbar.Jag fastnade för flera kapitel, somkändes relevanta, t ex kapitlet omdataanalys (statistik). Med enkla medelbeskriver författarna de viktigastestatistiska beräkningarna, inklusiveövningsuppgifter som ges i slutet avkapitlet. En annan intressant del är attförfattarna redovisar både kvantitativaoch kvalitativa metoder. Det mesta ärvisserligen väl känt och några direktkontroversiella saker inom forskningenhittar jag knappt. Texten blir således engedigen översikt av kända fakta. Inteminst metodläran är av stor betydelse.Vem skall använda denna bok?Jag tror personligen att den kan blianvändbar på flera olika nivåer, bådeinom utbildning och forskning. Bokensbredd och tillgänglighet talar för det.Den står dock snarare för stor breddän extremt djup. Idrottsutbildningarnai landet har nu en samlad och väl skriventext, som kan vara till stor nytta.Finns det begränsningar? Intesärskilt många, t ex imponeras jag avhur framställan, med god pedagogik harlösts. Även har författarna haft den godasmaken att skapa övningsuppgifter ochge utmärkta begreppsförklaringar ochdefinitioner. Författarna har också gettrelativt heltäckande lista över aktuellatidskrifter. Den största anmärkningen jaghar är en relativ avsaknad av informationavseende idrottstrauma. En annansak jag saknar är utökad diskussionom hur resultat skall mätas i kliniskvardag, t ex kliniska scorer. Hur är dessauppbyggda, hur används scorer och vilkabegränsningar föreligger. Till slut hadedet inte skadat mer ännu fler idrottsrelateradeexempel.Sammantaget är dessa anmärkningardock endast marginella, de positivasidorna är övervägande och boken ärmycket användbar. Min tro är att denkommer att användas långt utanföridrotten vid undervisning av vetenskapsläraoch forskningsmetoder i framtiden.Eftersom boken ges ut av SISUIdrottsböcker är priset dessutom mycketrimligt.Jag rekommenderar boken varmt.Jon KarlssonProfessorSahlgrenska AkademinGöteborgs Universitet


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 2 - 2 0 0 8GendopingEn forskningskonferens arrangerad avCentrum för idrottsforskning (CIF) 15 OKTOBER 2008 kl 10-15i Aulan, Gymnastik- och idrottshögskolan i StockholmPRELIMINÄRT PROGRAM10.00 Öppnande Per Renström10.10 WADAs deklaration 2005 Arne Ljungqvist10.25 Vad är genterapi? Kan denna behandlingsform Edvard Smithmissbrukas?11.00 Exempel på gener av betydelse för prestation– ”kandidatgener”- EPO Carl Johan Sundberg- IGF-1 Ulrika Berg- Myostatin Eva Jansson11.45 Hälsorisker med gendoping Edvard Smith12.00 LUNCH13.00 Är avslöjande om gendoping ett prioriterat Mats Garleområde för dopinglabben?13.20 Preventiva åtgärder. Kan gendoping avslöjas? Carl Johan Sundberg/Projekt som stöds av WADAArne Ljungqvist13.45 RFs arbete inom dopingområdet Kristina Olinder/Bengt O Eriksson14.00 Etiska aspekter på gendoping Mats G Hansson14.30 Diskussion15.00 AvslutningANMÄLAN OCH BETALNINGKostnad 300 kr (240 kr exkl moms). Beloppet sätts in på CIFs plusgirokonto 95 78 49-3senast 1 oktober. Ange namn och adress på inbetalningen. Önskas faktura vänligenange detta i anmälan (se nedan). I avgiften ingår lunch och fika.Anmälan Marie Broholmer, marie.broholmer@gih.se eller 08-402 22 91 senast 1 oktober 2008.Ange namn, yrkeskategori, adress, telefon och mejl samt eventuell faktureringsadress.Info Artur Forsberg 08-402 22 55, artur.forsberg@gih.se ellerEva Jansson 08-585 815 82, eva.jansson@ki.sewww.centrumforidrottsforskning.se63


POSTTIDNING B-POSTBEGRÄNSAD EFTERSÄNDNINGVid definitiv eftersändning återsändes försändelsenmed nya adressen på adressidanAVSÄNDARE: CIF, Box 5626, 114 86 StockholmProfessor Ingemar Wedmans minnesfond förutveckling och forskning inom handikappidrottenFonden ska i första hand främja och stimulera till forskning om idrott/fysisk aktivitetför personer med funktionshinder. Metodutvecklingsinsatser ska också främjas.Genom forskning inom handikappidrott ska träningsmetodik och redskap utvecklas,som bidrar till förbättrad rehabilitering, till ökad funktionalitet och självständighethos personer med funktionshinder.Du som vill hedra minnet av Ingemar, sänd gärna en gåva till Professor IngemarWedmans minnesfond för utveckling och forskning inom handikappidrotten.Bankgiro: 250-7069Tack för ditt bidrag!

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!