Ladda ner hela numret som pdf - Till Liv

I mötet med – Kerstin BengtssonAllt i allo – till för mångaDe allra flesta som har varit på Missionsgården Strandhemvet vem Kerstin Bengtsson är. Hon har sin hand medi mycket av vad som händer på missionsgården. Hon ärnågot av ansiktet utåt och tar emot dem som kommer dit.Men vem är hon egentligen? Hur ser hon på Strandhem?Vad tycker hon är viktigt i livet?VI SITTER I STRANDHEMS MATSAL en mörk och ovanligt kall torsdagskvälli november. Kvällsmaten, tillagad av Kerstin dennakväll, är precis avslutad. Vi börjar med att samtala om arbetetpå gården. Kerstin kom till Strandhem den 15 augusti år 1989.– Hur såg dina arbetsuppgifter ut då?– Då handlade det, liksom nu, mycket om att svara i telefonoch ta emot bokningar. Jag arbetade också i köket och så hadejag hand om logementen och städningen av dem.Kerstin lämnade sin lärartjänst som hemkunskapslärare iHelsingborg till förmån för Strandhem. Tjänsten hon tillträddevar nyinrättad och tanken var att hon skulle vara värdinna ochansiktet utåt. Som utbildad hemkunskapslärare har hon bibehållitryktet om den goda mat som serveras på gården.Då Kerstin var barn, drev hennes föräldrar ett pensionat i Fasalt,Örkelljunga, där hon växte upp och även bor numera.Ända sedan barnsben har hon alltså erfarenhet av gårdsverksamhet.FAKTA OM Kerstin Maria Bengtsson.YRKE: Husmor på Missionsgården Strandhem.BOR: Fasalt, Örkelljunga.TRE SAKER KERSTIN GILLAR: Trädgårdsarbete,korsord och stekt fläsk med löksås.TRE SAKER KERSTIN INTE GILLAR:Oärlighet, rasism och salt godis.VIKTIGT I LIVET:Att tro att Gud bär. Att se alla människor.Ett hem för alla– Hur har din situation förändrats under dina sexton år här?– I dag har jag lämnat mycket av köksarbetet ifrån mig ochtagit över ansvaret för ekonomin. Framför allt har den externagästverksamheten ökat. 1989 kom det inte många utomståendegrupper hit, det gör det nu och jag tycker det är väldigt roligt.Gården ligger mycket vackert vid Hjälmsjön med fin naturrunt omkring. Kerstin trivs mycket bra med att välkomna ochta hand om de gäster som kommer, och i dag är hon ansvarig förgästverksamheten. Hon ser gärna att Strandhem är ett hem föralla, både för grupper från ELM och för andra. Att Strandhemska fungera som missionsstation och få betyda något för demsom vistas här, tycker hon är viktigt.– Vi har mycket resurser till att ta emot folk och det är roligtmed de kurser som anordnas.Kerstin betonar betydelsen av att det finns en missionsgård därFakta om Missionsgården StrandhemANTAL SÄNGAR: 90.ANTAL RUM: 30.ANTAL PLATSER I MATSALEN: 100(det går med 120 på läger).ANTAL PLATSER I HÖRSALEN: 120.ADRESS: Smålandsvägen 48,286 35 Örkelljunga.TELEFON: 0435-500 77.MAIL: info@strandhem.nuHEMSIDA: www.strandhem.nubarn, ungdomar och äldre kan samlas i kristen anda kring GudsOrd. Läger, bibeldagar och liknande är en stor del av gårdensverksamhet, och detta har nu präglat Strandhem i drygt 60 år.Kerstin gläds också åt bibelskolan. Den ger en puls i tillvaron,och när folk bor på gården blir den mer levande.– Om vi endast fungerade som en gästverksamhet, skulle detinte vara lika meningsfullt att driva gården.Gud är medUnder åren har bönhörelse och Guds välsignelse fått bli allt klarareoch mer konkret för Kerstin.– Att Gud verkligen hör bön och att han välsignar är gott attveta. Det ger en trygghet i tillvaron att veta att Gud bär.I dag är Kerstin något av en veteran på Strandhem, hon harvarit här länge och kan stället bra. Hon trivs bra och hoppas attgården även framöver ska få bli till välsignelse för människor.MAGNUS SVENSSONElev på Strandhems Bibel- och lärjungaskola• I MÖTET MED GUDS ORD fortsätter. Tack till Per-Olof Nilsson och KerstinJohansson (även februari) som nu skrivit i två år. Eva Heikki och DanielRingdahl fortsätter 2006 och vi hoppas även på någon ny skribent.Några gånger planeras I mötet vara ”med en medmänniska”. Mycketpositiv respons har inkommit till tidningen över intervjuer som gjorts, och vivill därför lite oftare i kort form skildra möten med människor som på olikasätt själva ’mött Guds ord’ och vill leva efter det.10 TILL LIV 01#2006