Ladda ner hela numret som pdf - Till Liv

inte alls ser sin synd. För den tredje är det inte synden som ärproblemet, utan tron. För honom har tron blivit en gärning,som han inte vet om han klarar av. Frälsningsvisshet gör honomnästan rädd, för säker är det farligaste man kan vara.Läs, bed och lev – för att få vetaVad säger då Skriften om frälsningsvisshet? Vi kan börja medJoh. 7:17: Om någon vill göra Guds vilja, skall han förstå ommin lära är från Gud eller om jag talar av mig själv. Det finnsalltså ett sätt att få veta om tron är sann. Och det handlar inteom att tänka, resonera eller diskutera, utan om att pröva ihandling. Alltså: låt bli att fundera över om Gud finns, om frälsningenär verklig, om Bibeln är Guds ord. Pröva i stället att göraGuds vilja som om Guds fanns och frälsningen var verklig. LäsBibeln som om den var Guds ord, bed som om det lönade sig.Då kan du hitta vissheten. Den låter sig aldrig finnas utifrån,bara inifrån. Om någon vill göra Guds vilja så ska han förstå.Nästa bibelställe är 1 Joh. 5:13: Detta skriver jag till er somtror på Guds Sons namn för att ni skall veta att ni har evigt liv.Vi ska alltså inte bara hoppas utan veta att vi har evigt liv. Ochgrunden för denna frälsningsvisshet är inte främst en lära utanen person, Jesus Kristus. Det är han som ger frälsning, och hanger den av bara nåd. Visserligen är förutsättningen att vi tror påhans namn, men tron är ingenting annat än våra tomma händer,som vi räcker ut för att ta emot frälsningens gåva. Inte vår prestation,alltså, utan vårt behov.Och så går vi till Paulus i Rom. 5: Vi är stolta över hoppet attfå del av Guds härlighet. … Och hoppet sviker oss inte, ty Gudskärlek har ingjutits i våra hjärtan genom att han har gett oss denhelige Ande. Här ser vi att vår visshet i hoppet är en gåva avGuds Ande. En gåva, inte något vi själva ska åstadkomma.Anden ger visshet i hjärtatNär det gäller Andens roll i frälsningsvissheten vill jag gärna citeraLuther i en predikan från 1537: ”Så länge en människa intetror känner hon ingenting – då finns tron inte heller i henneshjärta. Men så gjuter Gud den Helige Ande in i deras hjärtanoch säger det in i dessa, så att vi i sanning vet att det är så, ochinte annorlunda.Målet för predikan, dopet, sakramentet och avlösningen äratt vi skall veta att Kristus har lidit för oss. Därutöver skriverden Helige Ande det in i vårt innersta, i hjärtat. Ty hos dem somhör det tänds en inre låga, så att hjärtat säger: ’Det är förvissosant, om jag så skulle dö hundra gånger om för detta.’”Det är alltså Guds Ande som gör tron så levande i oss att denkan bli frälsningsvisshet.Fast då uppstår frågan: hur och när får vi Guds Ande? Dåkan jag inte låta bli att citera Stengrunden en gång till. Det är enorolig själ som frågar pastor Savonius:– Hur skall man kunna veta säkert om man är kallad av GudsAnde?Savonius funderade ett ögonblick, så grep han husförhörsboken,prasslade med bladen och läste:– Christina Jonsdotter… jo, du är kallad av Gud själv, ty härstår du upptagen bland hans döpta. Den saken kan du aldrigtvivla på.– Men om man ingenting känner?– Så känner Gud desto djupare!Just så är det. Frälsningsvissheten kan inte vara grundad påvåra känslor. Vi får hålla oss till fakta: Jesus har dött till frälsningför hela världen, och denna frälsning blev min när jag döptes.Jag behöver inte gå omkring och känna efter om jag kännermig döpt, jag är det. Inte heller behöver jag känna mig frälst, jagär det. Känslorna skiftar ju stund efter stund, men frälsningenvilar på säkrare grund.Tvivel på den egna tronDärmed har vi avvisat de salighetshinder vi såg i de båda förstabilderna ur Stengrunden. Gamle Johannes tänkte för lågt omFrälsaren, när han trodde att hans synd kunde skilja honomfrån Guds kärlek. Den unge pastor Fridfeldt tänkte för högt omsig själv, när han trodde sig kunna vinna frälsningen genom attge Gud sitt hjärta som present. Frälsningsvissheten måste grundaspå Jesus allena.Men vad ska vi säga i det tredje fallet? Där hade vi en mansom visste att han var försonad med Gud genom Jesu blod, mensom inte visste om han hade tagit emot försoningen i en rätt tro.Jag kan tänka mig ett samtal med honom ungefär så här.– Du vet ju att Jesus gav sitt liv för att frälsa syndare. Har han4 TILL LIV 01#2006