Juggernaut - fritenkaren.se

mänsklighetens sjukdomar att det resulterat i en ständigt accelererandebefolkningsexplosion. Därför diskuterade de om de skulle gå i strejk i Aidsfrågan ochvägra befatta sig med den sjukdomen eller med någon patient som bar på HIV, baraför att gottgöra sin delaktighet i befolkningsexplosionen. Men jag vet inte omdiskussionen ledde till något beslut.""Det vet inte jag heller, och det var just det jag gärna ville veta. Troligen blev detdock bara diskussioner och inga beslut. I stället fick maffiorna denna ljusa idé.""Du döljer något för mig. Du vet visst vilka beslut som fattades, men du vill inteavslöja dem för mig. Du var rädd för att jag visste det. Nu vet du att jag inte vet det.Därför är du lugnad nu. Men du vet mycket väl precis vilka beslut som fattadesunder fullständig sekretess. För det vet jag, att alla deltagare i den konferensennästan fick svära sin tystnadsplikt i blod under hot till livet.""Du vet alldeles för mycket.""Fel igen. Jag vet ingenting."Han hade redan kopplat bort mig. Han hade beslutat något för sig själv. Avmättsade han: "Om du någonsin behöver hjälp, Max, så kom till mig. Jag har sympati fördig. Jag kanske är den som kan hjälpa dig när ingen annan kan. Du kan lita på mig.Jag skonar alltid en kompis."Han sträckte fram handen. Jag fattade den, men vad tusan menade han? Vardetta en judaskyss? Sågade han mig genast? Jag fick ingenting veta. Vår intervju varslut. Det var bara för mig att gå hem.5.Det fanns en apokryfisk figur som hette Svarta Kråkan. Ingen visste vad hanhette egentligen. Alla kände honom som Svarta Kråkan, och ingen kände honom somnågot annat.Likväl hade en gång varit något annat. Någon kände fortfarande till att han förmycket länge sedan varit en utsökt pianist som uppträdde i frack och glacéhandskarbara i de allra finaste salongerna. Men det var många hundra år sedan.Han uppträdde fortfarande men i helt andra sammanhang. Det märkliga var atthan fortfarande var ung fastän ingen visste hur gammal han var. Han uppträddefortfarande inför en exklusiv publik av finsmakare men bara på de allra finastedragshowerna som transvestit och strippa.Det var något oemotståndligt över honom. Det hade det varit redan med hansfingrar. Hans öde var att hans högra hand hade angripits av något slags okändsjukdom i nerverna som gjorde att denna hand med åren lydde honom sämre ochsämre medan dock den vänstra förblev ofelbar. Detta ledde till inhibering av hansframträdanden. Men han hade blivit beroende av att uppträda för publik. Hanomskolade sig från klassisk-romantisk pianist till vokalist i ett popband som mestlevde på sina raffinerade kläder, gester och kalufser. Som sångare i nästan JacquesBrels och Edith Piafs, Leo Ferrés och Georges Brassens tradition blev hanoemotståndlig genom sin mycket ofullkomliga röst. Han förändrade även sittutseende. Han utvecklade ett oemotståndligt estradörutseende med långt hår, storaörhängen och praktfullt halsband av silver mot en svart polotröja och rödasammetsbyxor. Med åren blev hans utstrålning och scenåthävor mer och mer sexuelltutmanande. Det var som om han eftersträvade fysisk kontakt med publiken. Han varvisst också den förste rockartist någonsin som vågade avsluta en konsert genom ettfullt genomfört samlag med en helt naken dam på scenen inför fullsatt publik.10