Juggernaut - fritenkaren.se

Jag sänkte blicken. "Så du har med andra ord helt enkelt satt dit mig och gjortmig så illa tvungen till att åka dit, precis som du satte dit pianisten?""Du får det att låta nästan gangstermässigt. Se det som ett oemotståndligterbjudande. Du har väl för sjutton äventyrslust kvar i själen?"Han hade mig där. "En annan sak. Mina chefer i Paris – vet de något om saken?""Alla myndigheter, etablerade organisationer och framför allt Interpol bör hållasutanför.""De väntar på min rapport.""Framlägg den på ditt sätt.""Vad betyder det?""Det bästa vore om du kunde få dig själv avskedad så totalt som möjligt.""Jag förstår." Jag tog på mig hatten och sträckte fram handen. "Tack för samtalet,doktor Sandy."Han fattade min hand. "Inga betänkligheter, hoppas jag? Du har väl inte tagit illaupp?""Du kan lita på mig."Han log. "Vi ses nog igen snart."Och jag siktade in mig mot Paris.13.Jag hade bara varit hemma i två dagar och knappt ännu hunnit förbereda mig förmitt besök hos cheferna när jag fick ett oväntat besök. Det var en liten man somförsynt ringde på dörren, och hans mörkare hy skvallrade om ett exotiskt ursprung.Jag gissade på Burma."Förlåt mig," sade han med världens vänligaste leende, "men jag har hört att viskall bli kolleger på en resa till Benares. Mitt namn är Kim, och jag är buddhist frånBengalen."Och han bockade och bugade och knixade på österländskt manér med händernamot varandra som i bön. Jag visste genast vem denne lille intagande man var ochsläppte genast in honom."Jag hade kommit tidigare," sade han, "om jag inte fastnat i hissen.""Skrek ni på hjälp?""Nej, jag arbetade mig ut.""Höll ni på länge?""Bara en dryg timme. Sedan fungerade plötsligt allting igen.""Jag är rädd att jag bor i ett ganska gammalt hus.""Tack och lov för det! Det är levande och har atmosfär! Hus ska vara lite slitnaoch smutsiga och åt det sjaskigare hållet. Moderna felfria hus är alltid mördandesterila."Han hade onekligen rätt däri. Därför bodde jag kvar i mitt gamla skrangligasekelskifteshus fastän vem som helst kunde bryta sig in i det och få det att rasa. Menvi litade i huset alla fullkomligt på vår portvakterska. Hon lät allting förfalla ochlagade aldrig något, men allt upphörde aldrig att fungera helt i alla fall, som Kim nuockså hade erfarit i hissen. Jag bjöd honom på te."Nå, Kim, vad förskaffar mig den äran?""Jag tänkte det kunde vara intressant att träffas. Ni är ju den ende icke-teologenav oss och kunde därför kanske behöva lite vägledning och hjälp.""Vem gav er min adress?"42