Juggernaut - fritenkaren.se

Chefen aktar sig nog innan han återuppväcker någon gammal agent från detkalla kriget igen. Han vågar nog inte anlita någon igen för samma uppdrag. Eli ochderas kolleger i Colombia och gyllene triangeln kommer inte att låta honom.15.Vem träffade jag på mentalsjukhuset om inte gamle Fabian? Den legendariskeavhopparen från atomprovsprängningarna i Kazakhstan på 50-talet hade inteförändrats mycket men var fullkomligt snövit. Vad gjorde han här? Han varpensionerad och hade rekommenderats denna möjlighet till ett stilla och fridfulltborttynande i obemärkthet av en gammal god läkarvän som bara velat hans bästa,när han publicerat artiklar i en obskyr underjordisk tidskrift motatombombssprängningarna vid Mururoa, Frankrikes stoltastenationalkänslomanifestationer.Och vem träffade jag mera här om inte min gamle vän Lajos Horvath frånBudapest 1956? Han hade gått i västerländsk sold och där skött sina kort väl tills hanvågade fästa sig vid oegentligheterna vid Helsingforsavtalet 1975, som han hävdadeatt tillförsäkrade Sovjetunionen fritt förfogande över hela Östeuropa för tid ochevighet. Han var envis på den punkten, och hans protester tolkades av en lämpligläkare som sjukdomssymptom.Även fader Ferenc från samma land var här. Han hade hört till kardinalMindszentys försvarare. När kardinal Mindszenty på sin ålderdom motsatt sig påvenPaul VI:s närmanden till Sovjetunionen hade kardinalen stämplats som senildementmed alla sina åsiktsvänner och exkommunicerats av samme påve. Fader Ferenc hadeav en påvlig läkare övertalats att söka bot för sina synder på denna berömda asyl förlevande begravda berömdheter."Finns här bara gamla vrakrester från det kalla kriget?" frågade jag minpersonlige läkare. Han svarade sardoniskt leende:"Vi tänkte väl att du här skulle finna lämpligt och gott sällskap från den gamlagoda tiden.""Vänta bara. Kommunismen kan komma tillbaka.""Och då kan ni allesammans sjunga: Happy days are here again!" Och han logsardoniskt. Den bisarre läkaren hade ett egendomligt sinne för humor.Överste psykiatern var dock den värsta humoristen på sjukhuset. När jag rent utfrågade honom: "Vad tusan är meningen med detta sjukhus som bara har sompatienter hederliga veteraner som kämpat på rätt sida i det kalla kriget?" svarade hanmed ett grymt småleende:"Du har själv besvarat frågan. De är allesammans hederliga veteraner somkämpat på rätt sida i det kalla kriget. Du förstår, när den som har rätt en gång harsegrat blir han outhärdligt självrättfärdig. Då uppträder det sjukdomssymptomet atthan går till överdrift. Han skryter och kommenderar gamla överlydande att takonsekvenserna av segern och gå till överdrift med att rensa ut alla gamlafemtekolonnare fastän de blivit kastrerade, och då får vi klagomål, och då måstepatienterna sys in såsom säkerhetsrisker. Här får de sedan vad de behöver: ett stillasjunkande i ljuv glömska genom behagliga droger och smärtfria operationer som detappat minnet av efteråt. Du förstår, det är alltid livsfarligt när en agent som gjort sigförtjänt av en belöning börjar kräva sin belöning. Då måste han lära sig på det hårdasättet regel nummer ett för varje spion och agent, som han tycks ha glömt: räknaaldrig med någon belöning, och vänta dig aldrig något erkännande. Hela46