– hon fann kraften i naturen - Previa

”Varje dykkan bli farligt”ExtremaarbetsplatserDet är fysiskt tungt. Det är mentalt påfrestande. Och detär mörkt, ensamt och farligt. Men det är precis det somgör att Magnus Augustinsson gillar sitt jobb som yrkesdykarei marinen. text Karin Aase foto Lars ArdarveDet var en vanlig dag på jobbet 2004. MagnusAugustinsson och hans kolleger jobbade påhavsbottnen med att plocka upp kabel, och koncentreradsom han var märkte han inte att hansimmade in under ett fisknät. Först när luften ituberna höll på att ta slut och det var dags attavsluta märkte han att han satt fast, 22 meterunder havsytan.— Först fattade jag inte vad det var, varförjag inte kunde simma vidare, minns han när hantänker tillbaka.– Och då är det klart att jag blev lite nervös.Men så fort jag insåg vad det var som höll mig fastkunde jag ta fram min kniv och skära mig loss.Det slutade lyckligt den gången, MagnusAugustinsson kom upp till ytan i princip sammasekund som luften i tuberna tog slut. Sedan desshar han inte varit med om någon allvarligareincident, och rädd är han inte heller. Snarare ärdet den fysiska och mentala utmaningen i jobbetsom lockar honom.— Dykningen är en tjänst som alltid är skarp.Varje gång jag går ner i vattnet, oavsett om detär hemma i Göteborg eller på utlandsuppdrag,så kan det bli farligt och det är väl lite det somlockar. Jag har alltid tyckt om att utmana migsjälv, att testa mina begränsningar, både fysisktoch mentalt.Och det är framförallt mentalt som han utmanasi jobbet menar han, även om det naturligtvisinnebär fysiska påfrestningar också.— Den ständiga medvetenheten om att detnär som helst kan bli farligt, att du kan tappaorienteringen eller fastna som jag gjorde, denmedvetenheten ger en pulshöjning som det tungafysiska arbetet inte ger.Arbetsuppgifterna som Magnus Augustinssonoch hans kolleger utför är inte farliga i sig.Det kan handla om underhåll av båtskrov elleratt hjälpa Försvarets materialverk att testa hurnya produkter uppför sig under vatten. Faranär i stället det faktum att de befinner sig undervatten, med allt vad det innebär. För att minskariskerna med jobbet tränar Magnus Augustinssonoch hans kolleger därför ständigt på olikasituationer. De har hälsokontroller varje år, ochså långt det är möjligt dyker de alltid tillsammansmed samma kollega.— Ju bättre man känner varandra desto lättareär det att förstå varandras tecken och kroppsspråkunder vattnet, och då blir dyken säkrare.Flera av Magnus kollegor har valt att slutamed dykningen när de har fått barn eftersom deinte vill utsätta sig för de extra riskerna. Men ihans fall har det aldrig varit aktuellt.— Jag har en bra utbildning och vi övar såpass mycket på alla möjliga situationer som kanuppstå att jag känner mig trygg. Sedan var detväl lite otur med det där fiskenätet, men jag visstehur jag skulle hantera det och allt gick bra. Änså länge har inget hänt som har gjort att jag sermitt jobb som riktigt farligt.14 Prima 2 | 2011