Utgåva 10 , Nr 1/2004 - SWEA International

Glas som används av
konstnärer är en blandning
av sand, pottaska,
blymönja, soda, bariumkarbonat,
zinkoxid och
borax. Detta är kemi.
Glaset som jag jobbade
med var starkt lysande,
orangefärgat, flytande och
mycket hett (1400 °C).
Glasmassan måste hanteras snabbt,
varsamt och med mjuka rörelser eftersom
den kallnar fort och förlorar sin
elasticitet. Klistras flera delar ihop är
det viktigt att de är av samma temperatur,
annars uppkommer spänningar i
glaset som gör att det kan spricka långt
senare, t.o.m. efter flera
år! Inom parantes, ställ
inte kristallglas på pianot,
höga toner (också en
sopranröst) kan spräcka
glaset.
Jag arbetade med tre glasblåsare
och trots att jag
inte blåste själv, behövdes
jag där hela tiden. De
arbetade efter noggranna skisser som
jag gjorde, men ofta under arbetets
gång behövdes det modifiering av
formgivningen. Glas tycker inte om
att vara ”tvingat” så när det inte gick
från början som jag ville, fick jag
anpassa mig efter materialet. Det tycker
jag är det mest spännande, att behöva
vara kreativ hela tiden. Därför arbetar
jag också med akvarellfärger nu. Även
där måste man vara lyhörd och låta
slumpen vara med i spelet.
Kunskapen om glashantering går tyvärr
baklänges. När jag studerade i Orrefors
glasskola i början av 80-talet pratade
jag mycket med pensionerade
glasblåsare som hade tid och mycket
14
Glasets spännande värld
Glas har i alla tider och i alla kulturer fascinerat människan. Wien
Swean Magusia Johansson är en internationell känd glaskonstnär.
Här berättar hon om sina erfarenheter inom denna spännande konst.
intresse av det som vi höll
på med i skolan. De berättade
bl.a. om resan som de
gjorde till Murano och
dess museum och hur länge
de försökte gissa hur
gamla venetianska glas var
gjorda! Likaså träffade jag
en gammal (då runt 80 år)
glasslipare, som var sysselsatt med att
slipa stora vaser, vilka överlämmnas av
Kungen som present vid olika statsbesök.
Han berättade för mig, att efter
hans död kommer kunskapen i Sverige
om avancerad glasslipning att gå
förlorad!
Tekniken går hela tiden framåt, det
märks i glashyttor med nya
ventilationsinstallationer,
noggranna temperatur regleringar
o.s.v., men verktygen
är i stortsätt det samma
sedan glastillverkningens
begynnelse. Man formar
glas med en plankbit invirad
i blött tidningspapper.
Jag har t.o.m. sett glasblåsare
använda handen i stället för plankbiten.
Man använder också grova saxar
och tänger. Att blåsa glas är inte så
tungt för lungorna som många tror,
det som är det svåra är hettan och
tyngden. Pipan väger runt 2 kg, är 1,5m
lång så glaset som sitter i ändan blir
väldigt tungt. Dessutom ska denna
glasklump roteras mycket varsamt och
med mjuka rörelser. Temperaturen i
glashyttan, speciellt på sommaren, kan
gå upp till bastunivå!
Jag personligen lyckades själv bara
blåsa snapsglas som har blivit ganska
sneda... Dessa är roliga att ta fram när
gästerna redan har druckit en hel del.
Det är jättekul att iaktta hur de tittar
SWEA
och tittar på sina glas… Att arbeta med
glas är mycket spännande. Jag brukar
skoja om att det är som en drog - har
man fått det i blodet, så sitter suget.
Hela atmosfären, lukten, färgerna…
Glasblåsarna rör sig väldigt mjukt och
graciöst, man kan nästan säga att de
utför en rituell dans. Tyvärr är arbete
med glas mycket kostsamt för en freelansare.
De flesta konstnärerna som
jobbar med glas är antingen anställda
på något av glasbruken eller har egna
hyttor. Jag själv har sadlat om till att
arbeta med blyinfattat glas. Och jag
ångrar det inte… Men suget efter glashyttan
sitter kvar.
Magusia Johansson
Om Magusia Johansson i korthet
Född i Polen, uppvuxen i Holland, flyttade
Magusia till Sverige 1979. På konstakademien
i Warszawa utbildade hon sig till grafisk
formgivare. Där hon började arbeta med
glas. Via många olika länder hamnade Magusia
till slut i Sverige, i Orrefors, där hon
gick i glasskola.
Här är en del highlights ur Magusias många
internationella utställningar
1977 „Warzawa i konst“, MDM Galleri
Polen
1978 „Microfiche Programme“,
Modern Glass, USA
The Corning Museum
1980 „Kunstglas“, Leipzig
Tyskland
1980 Zentralschweizer Glaspreis, Luzern
Schweiz
1980 Solnagruppen 10 år“, Stockholm
Sverige
1988 Galleri Sjöhästen, Nyköping
Sverige
1994 Järfällasalongen, Järfälla
Sverige
2003 Stenhuset, Surahammar, Sverige
Offentliga uppdrag:
Polska ambassaden i Washington D.C.,
USA
Corning Glass Museum, USA
Magusia Johansson är gift och har tre barn.
SWEA Bladet/Wien/2004