Från patientfokus... (pdf) - Psykiatrin Södra

Olika slags nätverksmötenBeroende på hur relationerna mellan medlemmarna i nätverket ser ut, så kan visärskilja några olika typer av nätverksmöten. Mötesstrukturen är inte statiskutan kan ändras över tid.Dialogiska möten: Kännetecknande för dessa möten är att deltagarnas vilja tillatt respektera var och en är stor, liksom viljan att förstå andras perspektiv.Detta ska inte förväxlas med att någon måste byta åsikt.Dialogen ökar både kvantitativt och kvalitativt, dvs alla deltagarna, även deprofessionella pratar allt mer med allt fler och innehållet i samtalet tenderar attbli mer personligt. Mångpartiskheten sprider sig, vilket även det gäller deprofessionella. De olika undergrupper som ingick i nätverket upplöses ochbildar ett enda stort sammanhang, ett nätverk, där vi som professionella ingårsom agenter för bland annat mångpartiskheten.I en familj som vi träffade var föräldrarna och tonåringarna i konflikt när detgällde den allmänna synen på arbete och ansvar.Vi träffade familjen vid ett flertal möten och genom att vi uppmärksammadevars och ens perspektiv, ledde det till att var och en kände sig förstådd ochrespekterad, och därmed hade de lättare att uttrycka åsikter som var i konfliktmed de andras. Alla började visa en större förståelse både för åsikterna och deandra personerna. Man kunde diskutera under mötet och även fortsättadialogen utanför mötet. Resultatet blev att ingen längre upplevde de olikaståndpunkterna som konfliktfyllda trots att man hade kvar sina motstridigaåsikter.Monologiska möten: Olika undergrupper i ett socialt nätverk, som har litekontakt, träffas och samtalar med varandra endast på dessa möten.Polariseringen mellan och inom grupperna ökar. Mångpartiskheten sprider siginte, vare sig hos det privata eller professionella nätverket. Engagemanget ochviljan att förstå vars och ens perspektiv mattas av. Det blir mer en fråga om attövertala/övertyga andra om att det egna perspektivet är det rätta.I en annan familj fick ett äldre syskon ej närvara på mötena då de anhörigaoch patienten tyckte att syskonet ej skulle belastas.Inom den psykiatriska vårdkretsen fanns en polarisering som man aktivtundanhöll från det övriga nätverket och inte heller vi kunde utröna vad detrörde sig om. Det gick därför aldrig att förstå vars och ens perspektiv, vare siginom familjen eller hos de professionella.Både familjen och de professionella måste vara lojala mot den egna gruppenoch ha ett förhållningssätt till varandra. Resultatet blev att båda grupperingarnaförsökte övertala och övertyga de andra om att den egna gruppens perspektivvar det rätta.11